Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande om ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! För alla landets pensionärer är i dag en stor dag. I dag ska vi prata om en historisk reform på välfärdsområdet här i Sveriges riksdag. Det är faktiskt den största välfärdsreformen på 20 år här i Sverige.

Vi pratar givetvis om tiotandvården. Detta är ett vallöfte som Sverigedemokraterna gav våra väljare i valrörelsen 2022 och som också blev en del av Tidöavtalet. Jag är glad över det goda samarbete vi har tillsammans med regeringspartierna och allt bra som vi gör och har gjort för Sverige under den här mandatperioden, men denna reform gör mig lite extra stolt. Det är en välfärdsreform som stärker värdigheten, tryggheten och möjligheten att leva ett gott, leende liv på äldre dagar.

Vi gör såklart även andra bra saker för våra äldre. Exempelvis har vi språkkravet inom äldreomsorgen för att våra äldre ska kunna få en värdig ålderdom och kunna förstå och göra sig förstådda. Det är egentligen en annan debatt, men jag känner mig ändå lite nödgad att säga det. Vi vet ju att man i debatten stundtals säger att vi tillsammans med regeringen bara driver hårda frågor. Det är givetvis inte sant, och den här reformen är ett tydligt bevis på det.

Jag vill också passa på att säga att samarbetspartierna under den här mandatperioden har genomfört och fortfarande gör de allra mest nödvändiga reformerna för Sverige. Aldrig tidigare har vi haft ett så högt tempo på departementen. Det tål också att sägas. Vi vill göra mycket för att få ett bättre samhälle.

Nog om det, fru talman, men visst är det lite så här: Vi pratar ofta i den här kammaren om hälso- och sjukvården i Sverige, om våra köer och om resurserna och kvaliteten. Det är en viktig fråga, så det ska vi såklart fortsätta göra. Men det är ett faktum att tandvården ofta hamnar lite i skymundan trots att munhälsan påverkar precis allt. Den påverkar hur vi äter, hur vi pratar, hur vi ler och hur vi mår, både fysiskt och psykiskt. Allra mest påverkar den oss när vi blir äldre. Det är ofta då som problemen hopar sig, just på grund av åldern. Vi får en annan typ av medicinering, som leder till muntorrhet. Det är också då som kostnaderna allt som oftast stiger och känns allt tyngre.

Det är därför den nya tandvårdsreformen är så viktig och så betydelsefull för människors vardag. Den gör skillnad på riktigt i människors plånböcker, fru talman.

Låt mig berätta vad det här handlar om. Från och med den 1 januari 2026, alltså om lite mindre än en månad, införs ett nytt högkostnadsskydd som fått namnet särskild tandvårdsersättning. I en första etapp rör det personer som fyller 67 år eller mer under 2026. Vi tycker att det är en värdig och rättvis start på reformarbetet att de som har varit med och byggt Sverige och nu är pensionärer också är de som först får ta del av förbättringarna som görs. Det är genom deras arbete som grunden har lagts på vilken vi nu bygger vidare det svenska välfärdsbygget. Det är också de äldre som allt som oftast har de allra största behoven.

Huvudfokus för oss har varit att tänderna är och ska vara en del av kroppen och att vi ska ha ett skydd som är så likt det skydd vi har inom hälso- och sjukvården som möjligt. Tandvård ska i större utsträckning ges efter behov och inte efter plånbok och förmåga. Det här är i grunden en rättvisefråga. Det innebär att för många blir tandvården nu mer tillgänglig och kostnaderna mer förutsägbara. Vi vet att rädslan för att gå till tandläkaren utan att veta vilket pris man ska betala när man lämnar tandläkarstolen har gjort att många inte ens har vågat gå dit. Det är ett problem som vi nu stänger för dem som reformen berör.

Högkostnadsskyddet är utformat för att träda in när det finns åtgärder och behandlingar som behöver göras för att befolkningen ska ges en god och funktionell tandstatus. Vad som inte ingår är de förebyggande åtgärderna såsom basundersökning, tandstensborttagning och röntgen. Det är ganska logiskt, då reformen tar sikte på att subventionera de åtgärder som behöver vidtas för att man ska ha en fullgod tandstatus.

I reformen ingår alltså alla lagningar, rotbehandlingar, reparationer av skador på munnens alla tänder samt fast protetik upp till tandposition 5. Det vill säga att om du behöver fast tandprotetik på position 4 fixar vi givetvis det. Behöver du laga en kindtand på position 7 gör vi givetvis det också.

Patienten kommer summa summarum att betala endast 10 procent av referenspriset för dessa åtgärder. Staten kliver alltså in och tar resterande 90 procent.

Låt mig ge ett konkret exempel. En lagning av en tand landar på cirka 1 200 kronor. Patienten betalar från och med den 1 januari 120 kronor. Det är en ganska rejäl sänkning. Ju större åtgärder som behöver vidtas, desto större blir också skillnaden i pris för den enskilde att betala.

Jag pratade med en kvinna för ett par veckor sedan som med tårar i ögonen berättade det här för mig: För ett tag sedan gick jag till tandläkaren, för min tandprotes har blivit för stor för att jag har minskat i vikt på grund av min ålder. Tyvärr gick det inte att lösa ekonomiskt för mig. Men nu har jag tack vare er, tack vare att ni har tagit grepp om det här, äntligen råd med en ny. Annars hade jag fått gå med munnen stängd och vara tandlös. Detta är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige, och det är absolut inte en värdig ålderdom, fru talman.

Vi vet att många äldre av ekonomiska skäl har fått avstå och skjuta upp sin tandvård. För dem hamnar tandvården nu inom räckhåll. Detta är alltså en reform som syns direkt i plånboken och som verkligen gynnar den enskilde och gör skillnad.

Det kan i sammanhanget också nämnas att effekten av detta är att den genomsnittliga kostnaden för en patient som är 67 år eller äldre beräknas sänkas med cirka 59 procent – från 4 600 kronor ned till 1 900 kronor. Det är alltså den genomsnittliga kostnaden. Om vi räknar bort den grupp som så att säga är väldigt behandlingstung landar den genomsnittliga kostnaden på cirka 1 400 kronor, vilket är i linje med det högkostnadsskydd vi har inom hälso- och sjukvården. Om man ska bena i det ytterligare kommer cirka 75 procent att ha en årlig tandvårdskostnad som faktiskt är lägre än 1 400 kronor.

Fru talman! Det är ett faktum att det har funnits regeringar före den regering som i dag styr riket – och även partier – som under väldigt lång tid har pratat om en liknande reform men inte lyckats genomföra några större förändringar inom tandvården. Men nu gör det här gänget det, och det är glädjande.

Låt mig också passa på att avsluta med att bemöta den lite smått vridna kritik som kommer bland annat från oppositionen. Jag tycker att det ligger på sin plats.

Det handlar bland annat om frågan om det förebyggande arbetet och att vi inte satsar på det. Saken är den att det är precis lika viktigt som tidigare, och vi gör inga försämringar i och med reformen. Allting är i princip som det har varit tidigare. Således har det varit fritt för alla partier att lägga fram budgetförslag för att stärka det förebyggande arbetet. Jag har inte sett något tydligt konkret beslut på detta, men det kanske lyfts upp under debatten här i dag.

Jag vill däremot ta tillfället i akt att förklara lite för alla er som lyssnar och som inte är fullt insatta i hur det fungerar. Det finns olika bidrag inom tandvården. Bland annat finns två bidrag – ett allmänt tandvårdsbidrag och ett särskilt tandvårdsbidrag. Dessa träffar lite olika. För det allmänna tandvårdsbidraget gäller från 2025 att alla som har fyllt som lägst 20 och år och som högst 23, eller som är minst 65 år, får ett årligt allmänt tandvårdsbidrag på 600 kronor. Övriga personer får 300 kronor.

Detta allmänna tandvårdsbidrag som vi kallar ATB kan sparas i två år, och om man som 20-åring då besöker tandvården för att göra sin årliga basundersökning – eller i vilket spann man nu gör den – har man totalt 1 200 kronor till sitt förfogande. En basundersökning ligger väl på cirka 1 150 eller 1 200 kronor, och det innebär då att man om man går vartannat år har en kostnad på i princip noll kronor för att kunna gå och göra sin basundersökning. Detta är en viktig del att ta upp i sammanhanget, då det har riktats viss kritik rörande just den ålderskategorin.

Förutom det allmänna tandvårdsbidraget finns också ett särskilt tandvårdsbidrag, vilket är ett ytterligare kompletterande bidrag för förebyggande tandvård till personer som riskerar att på grund av viss sjukdom eller funktionsnedsättning få försämrad tandhälsa och som har ett stort tandvårdsbehov. Detta bidrag kan ges i förebyggande syfte.

Det särskilda tandvårdsbidraget uppgår till 600 kronor per halvår, och det höjer vi nu till 1 000 kronor från och med den 1 januari. Detta kan ges exempelvis till personer med diabetes eller andra sjukdomar som tandvården har bedömt behöver detta. Det kan nyttjas i det förebyggande arbetet när det gäller basundersökning eller till exempel tandsten, vilket gör att vi fortsatt subventionerar och inriktar fokus på det förebyggande arbetet.

För Sverigedemokraternas del är tanken med den här reformen att den ska införas stegvis. Den ska också omfatta fler åldersgrupper för att slutligen nå hela befolkningen. Att göra det stegvis är givetvis nödvändigt för att säkra professionens förmåga och kapacitet att möta ökad efterfrågan. Nu genomför vi tillsammans med regeringen den första etappen, och det kan väl knappast bli en bättre julklapp från politiken till våra äldre den här vintern.

Fru talman! Sverigedemokraterna är väldigt måna om en levande landsbygd och har väldigt högt tonläge i detta. Vi ser det som en viktig del. Det är någonting som Centerpartiet har tappat lite någonstans på vägen. Jag vet inte varför man har valt att rikta sig mer till storstadsregionerna.

När det gäller frågan om kommuntypstillägget är det precis som ledamoten säger. Det finns inte med i den här utredningen – eller det fanns med i utredningen, men det finns inte med i propositionen. Det finns såklart anledningar till detta. Det är inte så att vi inte tycker att det är viktigt, utan vi anser att det behöver hanteras i en särskild ordning – inte minst för att det tenderar att ligga väldigt nära vad som utifrån EU-rättens mening skulle kunna vara ett statsstöd. Då behöver vi hantera det på ett korrekt sätt så att det när det väl landar blir funktionellt och inte strider mot någon typ av EU-rättslig förordning. Det är av den anledningen vi väljer att plocka bort detta, och vi kommer att återkomma till riksdagen vid ett senare tillfälle när detta väl har landat.

Jag håller med om problembeskrivningen gällande att vi behöver säkerställa att vi har en jämlik tandvård precis som vi ska ha en jämlik hälso- och sjukvård över hela landet. Det ska inte spela någon roll var i landet man bor eller befinner sig för att man ska kunna få tillgång till adekvat välfärd. Där är vi helt överens. Det finns liksom inga stridigheter i detta.

Jag stannar där, för jag tycker att jag har gett ledamoten ett tillräckligt gott svar.

Fru talman! Alla som följt regeringens och Sverigedemokraternas arbete under den här mandatperioden är väl medvetna om att reformtempot på departementen har varit historiskt högt. Vi gör otroligt mycket. Detta är ingenting som har skådats i svensk politik på väldigt länge. Vi gör otroligt mycket inom både skolan och sjukvården, och det vet ledamoten om. Det är lite oärligt av honom att stå här och påstå att vi inte gör någonting alls på de här välfärdsområdena. Det gör vi visst. Bara inom hälso- och sjukvården har vi många reformer för att stärka jämlikheten och öka kunskapen på väldigt många områden. Jag vet att ledamoten har full kunskap och kännedom om detta, fru talman, så det blir lite oärligt och tramsigt att stå här och påstå att vi inte gör någonting när det faktiskt syns att vi agerar väldigt mycket.

Det är viktigt att sänka dieselpriserna och bensinpriserna även för dem som lever på landsbygden, men vi gör även många andra saker. Nu gäller det dock just denna proposition. Jag kan försäkra ledamoten att det jobbas intensivt med frågan på departementet, och det kommer att komma längre fram. Jag kan dock inte stå här och ha den informationen i den här debatten, för den rör inte denna proposition.

Jag är övertygad om att vi alla är överens om att vi vill gå vidare med någon form av kommuntypstillägg för att stärka möjligheten att verka på landsbygden och för att även personer som bor där eller i glesbygd ska kunna få tillgång till en bra tandvård.

Fru talman! När jag lyssnar på Vänsterpartiet ställer jag mig oftast frågan: Hur tänkte ni här? Den frågan går väl both ways.

Jag börjar med den sista frågan som ledamoten tog upp, alltså vilka tänder som omfattas av den här reformen. I mitt anförande för bara några minuter sedan nämnde jag att samtliga tänder ingår i reformen. Lagning, rotfyllning och behandling av andra skador som kan uppstå på tänderna omfattas av tiotandvården. Det gäller även fast protetik. Det enda som undantas är fast protetik på de tänder som sitter efter tandposition 5. Om fast protetik behöver göras i till exempel tandposition 3 omfattas det av tiotandvården. Behöver man göra en lagning i tandposition 7 ingår även den i tiotandvården. Jag tyckte att jag var väldigt tydlig i mitt anförande i talarstolen för bara några minuter sedan.

Det är klart att man hade velat ge allt till alla om det hade funnits en oändlig kassa. Detta är ju också lite av Vänsterpartiets paradgren. Så länge det är någon annan som betalar kan man alltid ge allt till alla; det är väldigt enkelt.

Den första frågan handlade om något som vi gick till val på, fru talman. Vi ville se en tandvårdsreform som spänner brett över befolkningen och omfattar alla. Jag tycker någonstans att vi har påbörjat det arbetet. Vi förstår att detta behöver göras stegvis. Vi skulle stressa hela professionen om vi skulle göra detta i ett enda steg.

Jag tycker att det här är en rimlig ordning, dels för att vi ska kunna få kompetenstillgången på plats, dels för att professionen inte ska bli helt chockad från den 1 januari.

Fru talman! Jag ska tänka på det som talmannen påminde om.

”Allt till alla” har inte varit vår paroll. Jag skulle kunna kasta tillbaka ”allt till de rikaste” till ledamoten, men vi kommer ju att ha många debatter här framöver.

En sak som ni har gjort inom tandvårdsområdet är att ni har sänkt åldersgränsen för avgiftsfri vård från 23 till 19 år. Ni har också sänkt åldersgränsen för det statliga tandvårdsstödet från 24 till 20 år. Ekot har gjort en undersökning där man frågat regiontandvården vad som har hänt efter borttagandet av detta. Det visar sig att det är 66 procent färre i åldersgruppen 20–24 som går till tandläkaren efter det här. Det visar väl tydligt att någonting gick snett. Eller tycker ni att det är okej och att det ska bli så här?

Samtidigt som denna reform tagits bort har vi ett ekonomiskt läge i Sverige som drabbar unga vuxna och människor med vanliga arbetaryrken. Vi har en arbetslöshet på 25 procent i den här målgruppen. Jag talar om ungdomar eller unga vuxna. I tider av rekordhöga matpriser, hyror och elpriser tror jag inte att det står högst upp på prioriteringslistan att gå till tandläkaren.

Fru talman! Min enkla fråga till ledamoten är: Hur tänkte ni här? Varför ställer ni grupp mot grupp?

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.

Socialdemokraterna vill att de finansiella trösklarna till tandvården ska sänkas genom ett stegvis utvecklat högkostnadsskydd liknande hälso- och sjukvårdens, med start för de äldre. Vi står därför bakom förslaget som debatteras i dag om ett nytt högkostnadsskydd för tandvård för äldre, men vi vill också se särskilda satsningar för unga. Därför har vi lagt fram ett förslag i budgeten som gör att regeringens borttagna fria tandvård till unga 19–23 år återställs.

God tandhälsa är en viktig del av människors välbefinnande och hälsa. Samtidigt som tandhälsan förbättrats totalt sett kvarstår skillnader i tandhälsa mellan olika grupper i samhället. De som har högre utbildning och inkomstnivå skattar oftare sin tandhälsa som bättre och besöker tandvården oftare än de som har lägre inkomster och utbildningsnivå.

Omfattande tandvårdsbehov kan medföra betydande kostnader för den enskilde. Att avstå tandvård trots behov eller att endast söka tandvård vid akuta besvär kan leda till dålig tandhälsa som inte bara är stigmatiserande utan som även kan ge allvarliga följdsjukdomar. Vi vet att tandvårdsbesöken i högre åldrar minskar och inte motsvarar tandvårdsstatus och behov. De som är äldre får med denna reform bättre möjlighet att betala sin tandvård. Detta är särskilt värdefullt för dem som har låg pension, ansträngd ekonomi och stora tandvårdsbehov.

En viktig åtgärd för att öka tillgängligheten till god tandvård för alla och därmed bidra till förbättrad tandhälsa i befolkningen är att sänka de ekonomiska trösklarna till tandvården. Mot denna bakgrund tillsatte den socialdemokratiska regeringen en större tandvårdsutredning, vilken lämnade sina slutsatser och förslag i mars 2021. Nuvarande regering har inte gått vidare med den utredningens förslag till högkostnadsskydd men har nu lagt fram det förslag vi i dag debatterar.

Denna proposition är dock lite som grisen i säcken. Det står nämligen inte i propositionen att högkostnadsskyddet ska gälla från 67 år, att patienten ska betala 10 procent av tandvårdskostnaden eller vilka åtgärder som ska rabatteras och för vilka tänder. Men vi får helt enkelt lita på att regeringen gör som den har sagt och att allt detta framgår av de föreskrifter som myndigheterna ska ta fram efter beslutet. Denna oklarhet gäller även efter sverigedemokraten Linda Lindbergs uppräkning. Det står nämligen inte uttryckligen i propositionen. Vi tror dock att det blir resultatet.

Det som däremot står i lagförslaget är att den som har det största behovet av tandvård ska ges företräde till vården, vilket är bra. Det står också att högkostnadsskyddet ska kombineras med en prisreglering så att högkostnadsskyddet verkligen kommer patienten till godo. Tandläkaren får nämligen inte ta ett högre pris än referenspriset för den åtgärd som ingår i högkostnadsskyddet för denna åldersgrupp. Referenspriset fastställs av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Exakt vilka tandvårdsåtgärder det gäller kommer som sagt att publiceras senare.

Vi har ställt en fråga till socialministern om det går att ta betalt för tillval eftersom det har förekommit uppgifter i medierna som gjorde oss tveksamma. Men vi fick ett mycket tydligt svar. Tillval inom särskild tandvårdsersättning, som det här högkostnadsskyddet heter, vid sidan av referenspriset medges inte.

Fru talman! Var femte patient känner inte alls till att priserna kan variera stort mellan olika tandvårdsmottagningar – och de varierar verkligen. Hur det ser ut där du bor går att se på en officiell webbsida som heter Tandpriskollen. Här kan man söka på olika tandvårdsmottagningars priser på alla orter. Priser över referenspriset betalas av patienten själv, och priserna är ökande. Därför är det bra med en reform som gör att cirka 29 procent av marknaden prisregleras – något som är nödvändigt om reformen över huvud taget ska ha effekt på patienternas avgifter.

Tandvården måste också vara tillgänglig för alla i hela landet. Men ojämlikheten vad gäller tillgång till tandvård växer, särskilt på landsbygden, i mindre städer och i socioekonomiskt utsatta områden. Därför vill vi se en högre ersättning till landsbygdskommuner och blandade kommuner, vilket utredningen bakom denna proposition föreslog men regeringen inte lägger fram. Vi har hört att EU:s statsstödsregler är ett skäl, men regeringens kommentarer är vaga. Trots att vi har ställt frågor om när det kan komma ett besked om detta får vi inga svar.

Fru talman! Det är stora problem med kompetensförsörjningen i tandvården. I 18 av 21 regioner råder brist på tandläkare och tandhygienister, och i vissa län är bristen särskilt allvarlig. Vi kan inte ha stor brist på tandläkare och tandhygienister i en majoritet av Sveriges kommuner medan det är överetablering i Stockholm. Här behöver flera olika åtgärder vidtas. Till exempel borde Nationella vårdkompetensrådet få ett nytt uppdrag när det gäller kompetensförsörjningen i tandvården. Det särskilda stöd till landsbygdskommuner och blandade kommuner som jag tidigare nämnde behöver därför bli verklighet.

Vi vill också att den här reformen utvärderas ordentligt. Det finns risker med alla reformer inom tandvårdssystemet, och det kan uppstå både önskade och oönskade effekter. Det är ganska olyckligt att debatt och beslut i frågan tas så här sent på året eftersom reformen ska träda i kraft redan efter nyår. Det är nu otydligt för såväl patienter som vårdgivare vad som ingår, och missförstånd florerar, vilket är tråkigt. Det hade varit bra om det hade varit tydligt tidigare så att alla i detalj hade kunnat veta vad som faktiskt kommer att ingå.

Tyvärr beskrivs tandvården som generellt drabbad av överbehandling och felfakturering. Oseriösa och kriminella aktörer förekommer, och det statliga tandvårdsstödet är särskilt sårbart. Vid en kontroll upptäcktes att en hel del behandlare som fått ersättning inte ens var tandvårdspersonal. Därför måste detta följas upp, särskilt när systemet nu tillförs mycket nya skattepengar. En tillståndslag är på plats, vilket är bra, och det är viktigt att fler insatser görs för att motverka fusk och kriminalitet inom tandvårdssystemet.

Avslutningsvis: Vi vill ha en behovsstyrd tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Dagens reform är ett viktigt steg i rätt riktning men för en begränsad grupp. Nu är det viktigt att gå vidare mot en modell där tandvårdsbehoven i alla åldersgrupper står i fokus och där alla i hela landet får tillgång till tandvård.

Fru talman! Tack, ledamoten Thomas Ragnarsson, för anförandet!

Vi hörde ett anförande tidigare från Socialdemokraternas Anna Vikström, som sa att det är nödvändigt att prisreglera marknaden. Nu gällde det tandvården, men vi kan ana att man på den sidan tycker att det finns många marknader som det är viktigt att prisreglera.

Nu höll också den moderata ledamoten ett anförande om hur viktigt det är att prisreglera marknaden, och det är klart att även jag som marknadsliberal centerpartist inser att det behövs regleringar av marknadsmekanismerna om ett högkostnadsskydd ska införas. Därav följer de referenspriser som har kritiserats väldigt hårt av både folktandvården och de privatpraktiserande tandläkarna då dessa priser anses vara väldigt lågt räknade generellt och riskerar att leda till användning av billigare material och sämre protetik än vad som annars skulle vara fallet och vad tandläkarna själva i många fall vill använda.

I ett sådant här system, där utgångspunkten är referenspriser, lyfter vi från Centerpartiet fram att det borde vara möjligt att göra tillköp som patient och att man ska ha kvar en viss valfrihet när man ska göra ett ingrepp eller en behandling i sin munhåla. Men Moderaterna går inte med på att lämna den lilla möjligheten till valfrihet så att man med egna pengar själv kan betala för en estetiskt lite finare eller mer hållbar insats.

Hur kommer det sig att Moderaterna, som traditionellt sett ändå varit ett borgerligt och stundom till och med liberalt parti, har en sådan tilltro till statlig prisreglering att de inte ens kan låta patienter göra egna tillval inom ramen för tiotandvården?

Fru talman! Kritiken mot referenspriserna hör till de bitar som behöver följas upp när tandvårdsreformen har sjösatts och vi kan se vad effekterna blir. Det är någonting man måste följa över tid för att se vad det innebär.

Att detta skulle vara ett incitament för regionerna att dra ned på sina overheadkostnader är möjligen en nyhet för dem. I regionernas värld är risken i stället stor att låga referenspriser genom det nya systemet leder till att man ökar skattefinansieringen av den regionala tandvården.

För de privata finns naturligtvis en risk, som har lyfts från flera håll, för utslagning av tandvårdskliniker, framför allt på landsbygden. Det gäller särskilt eftersom man inte inför det kommuntypstillägg som skulle behövas för att säkra tandvården på våra lands- och glesbygder, där det är som svårast med tillgängligheten.

Fru talman! Ledamoten säger att man initialt inte kommer att medverka till att låta patienter göra tillköp. Samtidigt är ju det här en regering med tre på papperet borgerliga partier, som kanske till stor del styrs av ett annat parti som inte alls är borgerligt. Likväl har man en viss påverkansmöjlighet på propositionerna även från Moderaternas sida, och jag har väldigt svårt att förstå varför man gör så här. Alla privatpraktiserande tandläkare jag har pratat med har också väldigt svårt att förstå varför inte Moderaterna, som ett gammalt borgerligt parti, kan tillåta patienterna valfriheten att redan från dag ett göra tillköp när de får tandvård enligt det nya tiotandvårdssystemet. Förklara gärna mer i detalj varför Moderaterna inte kan acceptera det!

Fru talman och ledamoten! Precis som ledamoten sa är det inget av partierna som är emot reformen, men vi har lite olika ingångar.

Det låter ibland lite geschwint när ni pratar om unga vuxna och menar att de har bra tandhälsa och att de har råd att gå till tandläkaren. Det är ungefär som om ni inte har hängt med i verkligheten. Det är otroligt hög arbetslöshet i denna grupp; 25 procent av de unga vuxna är arbetslösa. De är också klämda från olika håll. Bostadskostnaderna och matkostnaderna har ökat, så det är klart att det hade varit bra att ha kvar reformen. Nu ställer ni i stället grupp mot grupp.

Jag har också en annan fråga. Socialstyrelsens undersökningar visar att det kanske inte är alla äldre som har svårt att betala, utan det finns olika segment. Det här handlar om klass, som jag ser det.

Tandläkarförbundet har låtit Novus göra en opinionsundersökning om svenska folkets betalningsförmåga, och där visar det sig att 1 miljon svenskar inte har råd att gå till tandläkaren. Och det handlar verkligen inte bara om äldre, utan det är fyra av tio svenskar som inte har råd. De uppger att de inte har prioriterat tandläkarbesök på fyra år eller längre tid. Varannan person som inte har råd att gå till tandläkaren uppger höjda mat-, el- och drivmedelspriser och höjda räntor till följd av inflationen som orsak.

Jag undrar därför: Hur tänker ledamoten gå vidare med det här? Alla vi som går till tandläkaren vet att det kan bli vansinnigt dyrt, och det gäller specifikt om man har en väldigt tunn plånbok. Då kommer det att kännas. Hur är fortsättningen på denna resa?

Fru talman! Jag vill börja med det ständiga tjatet om att Vänsterpartiet har en sedelpress i källaren. Vi har strikt gått efter den budgetram som ni har lagt fram, inte sant, men gjort andra prioriteringar. Vi har inte prioriterat de rikaste.

Ni har gjort skattesänkningar på 150 miljarder under de här åren. Herregud! Vilka har drabbats? Jo, det har hälso- och sjukvården, människor som bor i hyresrätt, you name it.

Okej, åter till tänderna. Det är klart att man undrar när man tittar i olika undersökningar, även Socialstyrelsens, över att väldigt stora grupper inte har råd att gå till tandläkaren. Även om detta är en reform som gynnar 67plus-personer, som mig själv, är det väldigt många som står vid sidan om. 600 kronor får man nu för en undersökning, där röntgen inte ingår.

Detta är en ganska råddig reform med väldigt många ingångar – det måste väl ändå ledamoten hålla med om. Är du 67-plus kan du få betalt för de här tänderna. De ingår. Gäller det andra tänder får du gå till den kassan, ytterligare andra tänder till en annan kassa. Det är en ganska förvirrad reform, tycker jag själv, även om vi har ställt oss bakom den.

Jag vill ändå gå tillbaka till alla de 700 000 fattiga i Sverige i dag. Det har varit en enorm ökning. Detta är folk som lever väldigt snålt, kanske på socialtjänsten. Har ledamoten någon referens till när de betalar tandvård? Det undrar jag. Var finns den referensen?

Vi lever i ett Sverige där klyftorna ökar och där väldigt många faktiskt inte har råd att gå till tandläkaren. Det är bra att 67-plussare nu delvis får råd, men resten? Unga människor? De 25 procent arbetslösa?

Det är tuffa tider under Tidöpartierna, säger jag bara.

Herr talman! Ni förstår vad jag anser: Tänderna är en klassfråga.

Vänsterpartiet anser att hela tandvårdssystemet behöver reformeras. Vi tycker att tänderna bör ses som en del av kroppen och att tandvården på sikt ska ingå i sjukvården med ett högkostnadsskydd.

Vår målsättning är att alla ska ha råd med bra tänder, inte bara de som kan betala de dyra behandlingarna. Priserna inom tandvården har stigit kraftigt under ett antal år, vilket har inneburit att de som tjänar väldigt lite pengar – de som helt enkelt har dålig ekonomi – väljer att avstå från att gå till tandläkaren.

För säkerhets skull ska jag säga att vi står bakom den här reformen, samtidigt som vi har helt olika inspel i den – så att det inte finns några missförstånd om det.

Socialstyrelsen har tagit fram statistik som är väldigt färsk, från 2024. Den visar att de socioekonomiska skillnaderna i tandhälsan är störst bland dem som är födda på 60, 70- och 80-talet och lägst bland dem som är födda på 40- och 50-talet. Då kanske man kan fundera på varför regeringen riktar den här satsningen enbart till 67-plussare, även om det i och för sig är bra att de får den. Jag har redan frågat Sverigedemokraterna vad som hände på vägen, eftersom de i valrörelsen 2022 pratade just om en tandvård för alla.

Herr talman! När regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna sänkte åldersgränsen för det statliga tandvårdsstödet från 23 till 19 år tog de bort möjligheten för många unga personer att skaffa sig rutiner för grundläggande god tandhälsa.

När man undersökt vad som hänt därefter har det visat sig att det inom regiontandvården är 66 procent färre i åldersgruppen som går till tandläkaren. Då säger ni att alla har en fantastisk tandvård bakåt, så att säga, att det inte är någon fara på taket och att det kommer att bli jättebra. Vi lever dock i en verklighet som är ganska tuff på många sätt – också gentemot unga, herr talman. Vi har 700 000 fler fattiga. Jag tänker på arbetslösheten, som tickar på i åldersgruppen unga vuxna – 25 procents arbetslöshet. Då har man ingen fet plånbok att gå till tandläkaren med. Då får man kanske vänta i flera år. Och vad händer då?

Att regeringen nu försöker åtgärda delar av Sveriges tandvårdsproblem genom att ta fram ytterligare ett ersättningssystem som bara kommer en ganska liten del av befolkningen till del och som enbart täcker åtgärder i delar av munnen, även om det finns system för resten av munnen, låter lite speciellt.

Jag är fortfarande nyfiken på varför man köpte utredningens förslag, som jag tycker hade en skrämmande syn på äldre: ”Sammanfattningsvis: även om bakre tänder är viktiga för tuggfunktionen, menar utredningen att ett begränsat antal främre tänder kan räcka för många äldre. Det ses som en rimlig kompromiss för att kunna erbjuda god vård till låg kostnad.”

”Kan räcka för många äldre” – jag måste säga att jag häpnar när jag läser detta.

Namnet på reformen är också tiotandvården. Det är ändå lite listigt.

Vänsterpartiet vill som ni förstår gå mycket längre i satsningarna på tandvården än vad regeringen och Sverigedemokraterna gör. Vi vill införa ett verkligt högkostnadsskydd. Vi har gjort beräkningar på det, och vi har också ekonomi för att kunna utveckla det genom åren. Vi hoppas att detta kommer att kunna genomföras med nästa regering.

Det här är en väldigt viktig reform. Tänderna ligger helt utanför kroppen. När du har ont i knäna får du ett frikort till slut. Går du till tandläkaren är det inte så.

Sedan har vi varit väldigt tydliga när det gäller antalet utbildade, alltså att man ska ta med sig det i arbetet framåt.

Vi vill vidare att även de privata tandläkarna ska ta emot unga och barn. Jag har varit ute väldigt mycket i Sverige och träffat olika tandläkare, även i de norra regionerna. Då har det visat sig att om folktandvården får ta hela ansvaret för barn och unga får de heller ingen kompetensförstärkning när det gäller resten av befolkningen, och det behöver de.

Jag menar att ni hade haft råd med en större reform med tanke på de enorma skattesänkningar ni har gjort för vissa väldigt privilegierade grupper.

Trots den nya reformen kommer äldre att få gapande hål i plånboken eftersom den inte helt täcker förebyggande behandling. Ja, det finns andra pengar för det, till exempel för röntgen och tandhygienist. Det här blir för mig en rörig reform, och det blir rörigt även för tandläkarna. De ska hålla koll på alla de olika papperen och administrationen av reformen. Den måste utvärderas, så att vi kan se vad som händer på vägen.

Vi hade hellre sett en stegvis reform för hela befolkningen från 19 år där man på riktigt fokuserar på gruppen med sämst tandhälsa och tunnast plånbok. Det här är mer ett innan-valet-utspel. Vi ställer oss också bakom förslaget för 67-plus – det är bra – men det behövs så mycket annat.

Ni har tagit upp frågan om referenspriser, och det tycker vi är bra. Men precis som tandläkarna säger måste frågan följas upp. Var ska arbeten med avancerade bryggor och andra tandåtgärder göras? Ska man köpa allt från Kina, eller ska man ha råd med inhemsk produktion? Den frågan får vi följa upp.

Kommer vi att få en jämlik tandvård med reformen? Nej. Kommer vi att kunna rätta till den regionala bristen på tandvårdspersonal? Nej. Kommer vårdbehov att prioriteras? Tveksamt.

Eftersom vi är vänsterpartister tycker vi däremot att prisregleringen är bra. Det förstår alla. Tidningen Dagens ETC har tagit upp vad socialminister Jakob Forssmed har sagt, nämligen att man har fått ett intåg av riskkapitalägda tandvårdsbolag, som har inneburit att priserna har drivits upp.

Det har han rätt i, den gode Jakob. Han låter nästan som vilken vänsterpartist som helst, måste jag säga.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 5.

Herr talman! Ledamoten Linda Lindberg och jag får åka runt på turné i Sverige.

Vad har hänt under dessa fyra år? 700 000 fattiga. Fanns de innan? Nej. Vad har hänt mer? Arbetslöshet som är astronomisk – 9 procent. Det var mycket länge sedan vi hade den höga arbetslösheten, och den är 25 procent i ungdomsgrupperna.

Ursäkta! Jag tycker inte att det tickar på i Sverige.

Men låt oss gå tillbaka till tandvården. Det handlar ändå om tandvården. När Novus och Socialstyrelsen har tittat på frågan har det visat sig att det är de absolut fattigaste, de som har sämst ekonomi, som inte går till tandläkaren. Fyra av tio av dem som inte har råd uppger att de inte har kunnat prioritera. Det handlar om de extremt höjda matpriserna och elpriserna som skulle fixas. Ingenting av det har hänt. Inflationen är enorm. Det är många arbetslösa som ni fattiggör med den politik ni för. Herregud, säger jag!

Tandläkarförbundets undersökning visar att personer i åldern 35–49 år som bor i hyresrätt, som har en hushållsinkomst lägre än 300 000 kronor per år, som är boende i norra Sverige och som arbetar i lägre utsträckning är den population som inte går till tandläkaren. Då måste man väl ändå säga att tänder är en klassfråga.

Det här är en reform som gynnar 67-plus. Det är jättebra. Men det finns en övrig befolkning. Det finns unga arbetslösa – människor utan jobb. Det finns 700 000 fler fattiga. Någon sa tidigare att de kan ringa socialtjänsten. Well – ursäkta det engelska uttrycket – jag tror inte att det kommer att gå så bra för dem som ringer. Vi har helt olika ingångar i detta. Jag anser att Sverige är på väg åt absolut fel håll.

Herr talman! Själva reformen är okej, men det är inte världens välfärdsreform. Vi hade gärna sett att den reform som låg i byrålådan hade tagits fram. Så är det med det.

Vad gäller opinionssiffror inför valet är det Sverigedemokraterna som tickar på lite, men de övriga partierna i ert gäng sjunker stadigt. Det kanske ni i ert gäng ska fundera över, men jag tänker inte gå in närmare på den frågan.

Ni tittar sällan i forskningsmaterial. Ni i Tidölaget är inte kända för att titta på vad forskningen eller Socialstyrelsen säger. När man plockar fram de siffror som visar att detta handlar om klass och fattiga människor blir det helt uppenbart att de inte har råd att gå till tandläkaren. Det är så uppenbart.

Det hade varit väldigt tjusigt av er – om jag får uttrycka mig så – om ni hade lagt fram en lite större reform. Ni har nämligen haft möjlighet att välja. Ska vi sänka skatten för de rikaste? Ska vi sänka skatterna med 120 miljarder, eller ska vi satsa det på välfärden? Det är ett val som ni har kunnat göra i snart fyra år nu.

Ni har valt något annat. Den här reformen hade kunnat bli en kanonreform. Jag hade kunnat gå in här med en flagga och viftat av glädje om ni hade breddat reformen. Om ni hade valt att lägga pengarna på välfärden, på att göra något åt ojämlikheten, hade jag hurrat. Det gör jag inte i dag.

Herr talman! Även Kristdemokraterna talade mycket om landsbygden i valrörelsen. Och efter valet har vi kunnat följa landsbygdsminister Peter Kullgren när han åkt land och rike runt och ätit korv. Det blir kanske inte så mycket gjort, men det förefaller i alla fall alltjämt finnas ett stort intresse för att prata om landsbygdsfrågor.

Även tandvårdsreformen har ett tydligt stad–land-perspektiv, och där handlar det om tillgängligheten till tandvård. Vi ser att det är stora skillnader i landet beroende på om man bor i storstadsområden eller på landsbygd och i glesbygd. Tandstatusen skiljer sig mellan å ena sidan landsbygd och glesbygd och å andra sidan storstäderna, till storstädernas fördel.

Vi har redan tidigare i debatten här hört att det finns en risk att referenspriserna skulle kunna leda till ytterligare sämre tillgänglighet på våra landsbygder. Det var därför utredningen kom med ett förslag om att kompensera genom ett kommuntypstillägg, där blandade kommuner skulle få 10 procents tillägg utifrån referenspriset. Dit hör exempelvis Skövde och ledamotens hemkommun Falköping. Landsbygdskommuner som Åre, Sollefteå och Vetlanda skulle få ett tillägg på 20 procent. Av detta blir det dock ingenting. Det blir ingenting nu, och det är väldigt oklart om det blir någonting i framtiden.

Hur kommer det sig att Kristdemokraterna inte tog strid för att landsbygden faktiskt ska få den kompensation som behövs för att man ska kunna behålla eller öka tillgängligheten till tandvården nu när en stor tandvårdsreform har sett dagens ljus?

Herr talman! Ledamoten pratar om att följa noga, bevaka utvecklingen och se vad som sker och om man ska ta nya steg framöver. Det gavs definitivt inget löfte om att det kommer att tas några steg eller att något kommuntypstillägg kommer att införas.

När det gäller kopplingen till statsstödsreglerna har det redan tidigare nämnts att det är väldigt oklart om det faktiskt finns en problematik där. Den frågan borde man ha haft tid att utreda i Regeringskansliet innan propositionen lades fram, och därmed borde man ha kunnat föreslå ett kommuntypstillägg i propositionen. Det är väldigt tydligt att det här inte är prioriterat från regeringens sida.

Oberoende av Peter Kullgrens arbete är den totala bilden av regeringens arbete med landsbygdsfrågor att man inte har vidtagit särskilt stora åtgärder. Det gäller inte minst välfärden, där vi ser att det är stora skillnader i tillgången till välfärd mellan våra landsbygder och våra stadsområden. Kristdemokraternas enda och ständiga svar har varit att sjukvården ska förstatligas. Jag har inte hört att även tandvården ska förstatligas, men det kanske ligger i linjen och kommer härnäst.

Eftersom den frågan har försvunnit från dagordningen hade man förväntat sig att andra saker skulle göras för att skillnaderna i tillgång till välfärd i landet ska jämnas ut, men det har inte skett. Det finns mycket att göra för att öka tillgängligheten inom tandvården. Från Centerpartiets sida vill införa ett bastjänstgöringsår för nyutexaminerade tandläkare, och vi vill se ekonomiska incitament för att ta jobb i våra lands- och glesbygder.

Vi vill också se ett kommuntypstillägg för att de ekonomiska förutsättningarna för att bedriva tandvård i våra lands- och glesbygder ska bli bättre. Varför har Kristdemokraterna inte prioriterat det?

Herr talman! Först vill jag reflektera över att Dan Hovskär tvärsäkert säger att det är 67 år som gäller. Jag vill poängtera att vi fortfarande inte har det i skrift i propositionen utan att allt det där kommer efter att beslutet är fattat.

När det gäller 19–23-åringar sa Dan Hovskär att vi tog bort fri tandvård, eller att det var förslaget, men det jag vill säga är att utredningen också innehöll väldigt bra förslag om fri undersökning och en tandvårdsplan för alla unga. Det var alltså inte tomt på förslag för unga, som det är i den politik som ni för, Dan Hovskär.

Det finns stora problem med kompetensförsörjningen i tandvården. Av 21 regioner säger 18 att de har brist, och det är särskilt allvarlig brist på tandläkare och tandhygienister i vissa län. Det innebär att reformer som den här, som troligen kommer att öka efterfrågan på tandvård, kommer att göra tillgången väldigt ojämlik eftersom det saknas personal.

Ni lägger ju inte fram några förslag i den här propositionen som motverkar den nuvarande obalansen mellan stad och land när det gäller personaltillgång i tandvården, Dan Hovskär. Den obalansen ”utgör ett hot mot hela systemets ändamålsenlighet och resurseffektivitet”, enligt utredningen Tiotandvård. Därför borde den här reformen innehålla ett minimum av stöd till landsbygd och blandade kommuner, det som kallas kommuntypstillägg, men det förslaget läggs inte fram. Det kommer vaga förklaringar gällande om och när det ska ske. Jag håller med Christofer Bergenblock om att ni pratar om att bevaka och följa, Dan Hovskär, men min fråga är: Varför lägger ni inte fram ett kommuntypstillägg?

Herr talman! Jag tackar Dan Hovskär för svaret. Jag har ställt frågan om kommuntypstillägget även till ministern, men jag får faktiskt ingen klarhet i hur motiverad regeringen verkligen är när det gäller att lägga fram ett förslag om ökat stöd till landsbygdskommuner och blandade kommuner. Jag har följt alla presskonferenser för att försöka lista ut var regeringens motivation ligger. Kommer det att bli ett förslag? Man hänvisar lite vagt till EU:s statsstödsregler, men det framgår inte alls hur man jobbar för att få klarhet eller om man har något alternativt förslag. Om viljan verkligen finns borde regeringen kunna konstruera ett förslag som stöd till de delar av Sverige där det är svårt att rekrytera, menar vi.

Jag vill nämna att ett resultat av kompetensbristen i tandvården är den tandvårdsförsäkring som Folktandvården erbjuder, till exempel här i Stockholm. Men detta är borttaget i flera regioner sedan en tid tillbaka och finns alltså inte kvar. Jag hörde att man i debatten hänvisade till att unga skulle kunna få billigare tandvård på det sättet. Men bor de i en region där detta inte existerar har de ingen som helst möjlighet att teckna en sådan försäkring. Det tycker jag är väldigt viktigt att säga.

Det är en överetablering i Stockholm. Vi måste ha betydligt bättre bemanning i resten av Sverige. Vad tänker regeringen göra åt den nuvarande obalansen mellan stad och land när det gäller personaltillgång? Den obalansen utgör ett hot mot hela tandvårdssystemets ändamålsenlighet och resurseffektivitet. Så allvarligt är det. Vad har ni för förslag?

Herr talman! Först har jag en fråga till ledamoten om unga vuxna. Varför slänger den här SD-beroende regeringen ständigt unga vuxna under bussen? Att det är 25 procents arbetslöshet i den gruppen kan man fundera på. Nu har också reformerna gällande möjligheten för unga att få tandvård billigare försvunnit. Det tycker jag är en väldigt trist utveckling. Det är inte så att unga vuxna har goda förutsättningar att betala, teckna försäkringar och så vidare. Det här är en väldigt skör grupp ekonomiskt på olika sätt.

I alla de tag ni har tagit har unga vuxna drabbats. Bygger ni billiga hyresrätter? Nej. Ger ni dem jobb? Nej, det kan man inte säga, med tanke på att det är 25 procents arbetslöshet. Jag tycker att det är ett klart misstag att ni också tar bort förutsättningarna för unga vuxna att få tandvård.

Min andra fråga handlar om förhållningssättet till människor med sämre ekonomi. Det visar sig i Socialstyrelsens undersökning att frågan om vilka som har sämst förutsättningar att kunna gå till tandläkaren handlar om klass och inte ålder. Trots det står vi bakom den här reformen. Men det är uppenbart att vi lever i skilda världar. Man fattiggör människor – 700 000 personer anser sig vara fattiga. Det är hög arbetslöshet. Människor har levt under ett enormt kostnadstryck under de år då ni har regerat. Jag undrar varför ni inte har gått vidare med reformarbetet. Ni måste ju ha haft medel. Om man väljer att sänka skatten för de rikaste har man också råd att betala för en större reform.

Herr talman! Nej, SD sitter inte i regeringen. Men ni är helt beroende av Sverigedemokraterna, ledamoten. Om de tar bilen från ert samarbete faller det ihop som ett korthus. Det vet även ledamoten, inte sant?

Tillbaka till tandvården! Tandläkarförbundet har gjort en undersökning av svenska folkets betalningsförmåga gällande tandvård, och där är det frågan om klass som skiner igenom hela tiden. Fyra av tio av dem som inte har råd uppger att de inte har kunnat prioritera tandläkare på fyra år. Det har handlat om höga kostnader för mat, el och så vidare och höjda räntor. Det har varit jobbigt för dem på grund av den inflation som rått och era icke-befintliga satsningar på gruppen människor med sämre ekonomi, vill jag påstå.

Det här med 67-plus är jättebra – visst. Men de andra då? Låt oss titta på gruppen arbetare i norra Sverige som är i åldern 35–49 år, bor i hyresrätt och har en inkomst på 300 000. För dem är det den sämsta situationen när det gäller att kunna gå till tandläkaren. Det är en ganska hög andel, 25 procent, som anser att de inte kan gå till tandläkaren.

Det här handlar helt enkelt om klass och om hur man satsar sina resurser. Man kan göra sitt arbete för att få ett eventuellt jämlikt Sverige, vilket jag är för. Men det är inte det ni har jobbat för i snart fyra år, utan ni har försämrat villkoren för fattiga människor. 700 000 beräknas som fattiga i Sverige. Där blir det ingen tandläkare, kan jag lova. Det här är ett stort misslyckande för den SD-beroende regeringen, anser jag.

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation 3 under punkt 3 i betänkandet.

Munhälsan har stor betydelse för människors mående och livskvalitet. Därför ska alla erbjudas tandvård av hög kvalitet och till rimliga priser. År 2008 genomfördes en tandvårdsreform som gjorde att fler människor hade råd med tandvård, och 2013 följdes den upp med ytterligare förstärkningar för personer med extra behov på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning.

Samtidigt har det funnits ett uppenbart behov av att reformera tandvården ytterligare. Svensk tandvård präglas av flera utmaningar vad gäller tillgänglighet och jämlikhet, med stora skillnader i munhälsa mellan olika regioner och bostadsorter och mellan olika socioekonomiska grupper liksom olika åldersgrupper. För Centerpartiet är det självklart att tandvård, liksom all vård, ska utgå utifrån behov.

Med den nya tandvårdsreformen tas steg i rätt riktning i och med att behovsprincipen skrivs in i tandvårdslagen. Den stora förändringen är däremot att högkostnadsskyddet förstärks för gruppen 67 år och äldre, där munhälsan generellt sett är sämre än vad den är hos yngre. Centerpartiet välkomnar att vi nu kan genomföra en tandvårdsreform som gör det väsentligt billigare för seniorer att gå till tandläkaren för behandlingar och att fler därmed får möjlighet att ta hand om sina tänder.

Samtidigt som vi står bakom tandvårdsreformen som sådan har vi också synpunkter på den. En av de saker som regeringen helt missar i sin reform gäller de stora geografiska skillnaderna i vårt land.

Enligt tandvårdsutredningen är andelen över 79 år som har minst 20 kvarvarande tänder 75 procent bland boende i våra storstadsregioner, men bara 56 procent bland boende i våra glesa landsbygdskommuner.

Anledningen till skillnaden hänger ihop med såväl ekonomiska förutsättningar för den enskilde som tillgängligheten till tandläkarmottagningar. Det är ingen hemlighet att det finns gott om mottagningar i centrala Stockholm och att de är betydligt färre på våra landsbygder.

Av den anledningen föreslog utredningen införandet av ett kommuntypstillägg som skulle ge en högre tandvårdsersättning på landsbygden. Men det förslaget lägger inte regeringen fram i sin proposition utan skjuter på till en i högsta grad oklar framtid.

Därmed riskerar den nya reformen att förstärka skillnaderna mellan stad och land i stället för att jämna ut dem. Det här är mycket oansvarigt av regeringen. Från Centerpartiets sida menar vi att kommuntypstillägget snarast behöver införas för att ge bättre förutsättningar att bedriva tandvård även på våra landsbygder.

Samtidigt ser vi en rad andra åtgärder som också behöver vidtas för att stärka tillgången till tandvård på våra landsbygder. Det handlar om att återinföra ett bastjänstgöringsår i tandläkarutbildningen så att fler kan få prova på att jobba på en klinik placerad i lands- eller glesbygd.

Det handlar också om att se över möjligheten till ekonomiska incitament för den enskilde, såsom flyttbidrag och att skriva av studieskulder. Vi tror nämligen att det är bättre att lägga statens pengar på att få människor att flytta dit där jobben finns än att betala dem för att lämna landet.

Ett annat problem som regeringen valt att negligera i propositionen är att privata tandläkare riskerar att slås ut från marknaden, vilket i så fall drabbar både tillgängligheten och kompetensen.

Enligt tandvårdsutredningen finns det omkring 2 800 privata kliniker i Sverige jämfört med 830 kliniker inom folktandvården. Totalt sett går 65 procent av de vuxna patienterna till privattandvården, och i Jämtland är det så många som tre av fyra. Bland seniorer är andelen ytterligare högre.

Tillgången till privatpraktiserande tandläkare handlar alltså inte bara om valfrihet, utan i stora delar av landet finns det helt enkelt ingen offentlig tandvård att tillgå i närheten av där man bor.

I dagens system kan tandläkarna själva sätta sina priser på en konkurrensutsatt marknad. Men med det nya systemet kommer prissättningen att regleras via statliga referenspriser. Det har varnats – både från folktandvården och från privattandvården – för att referenspriserna är alldeles för lågt räknade och att det kommer att leda till billigare lösningar med sämre kvalitet och sämre estetik.

I förlängningen riskerar det även att leda till ökade skattekostnader i regionerna för att finansiera folktandvården och till kostnadsöverskjutningar eller nedlagda kliniker inom privattandvården.

Ännu mer anmärkningsvärt är att man fråntar patienten möjligheten att själv välja ett dyrare material eller en bättre protetik än vad referenspriset medger, eftersom detta inte får överstigas. Det riskerar alltså att bli dåligt för både tandläkare och patienter.

Centerpartiet menar att man som patient ska ha möjligheten att själv välja om man vill ha en mer kostsam behandling, men att man då får stå för den mellanskillnaden själv. Detta kan jämföras med glasögonbidrag för barn och unga, där man själv kan lägga till för att få en dyrare båge eller ett specialbehandlat glas.

För en regering som kallar sig borgerlig – och där åtminstone ett av partierna innan mandatperioden började kallade sig liberalt – borde en sådan möjlighet vara en självklarhet, men så inte för Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Kanske är det för att de akterstyrs av ett fjärde parti.

Den nya tandvårdsreformen innebär även en hel del andra risker som är svåra att förutse men som grundligt behöver följas upp redan under det första året. Det behövs en uppföljning där man analyserar om tiotandvården leder till undanträngning av andra patientgrupper, om den leder till tröskeleffekter där patienter skjuter upp behandlingar i väntan på att fylla 67 år och om tillgängligheten påverkats negativt, särskilt i fråga om kompetensförsörjning och tillgång till tandvård på våra landsbygder. Centerpartiet vill se en sådan uppföljning i närtid.

Herr talman! Sammanfattningsvis är det bra att vi nu genomför en reform som gör tandvården billigare för seniorer. Det står Centerpartiet helt bakom. Det kommer att leda till att fler människor i förlängningen får en bättre tandhälsa.

Samtidigt är vi oroade över att Tidöpartierna inte tar frågan om den geografiska ojämlikheten på allvar, att privata tandläkarmottagningar riskerar att slås ut, att patienter fråntas möjligheten att göra tillköp och att man inte planerar för en närtida uppföljning av reformen.

Tandvården är en del av vår gemensamma välfärd. Från Centerpartiets sida menar vi att den måste vara både tillgänglig och jämlik, oberoende av var i landet man bor.

Herr talman! Tack, ledamoten Lina Nordquist, för anförandet! Jag delar uppfattning om mycket av det som sades där.

Det är bra att vi nu genomför en reform där fler människor kommer att få tillgång till tandvården genom lägre priser. Samtidigt finns det delar i propositionen och betänkandet som har kritiserats, och det finns delar i detta som vi från Centerpartiet är kritiska till. En av de delar som har fått kritik både från folktandvård och från privatpraktiserande tandläkare är referensprissättningen. Det är TLV som styr den prissättningen, och det är klart att det är någonting som måste följas upp framöver.

Centerpartiet är ett liberalt parti. Vi tror på människors egenmakt och möjlighet att själva fatta kloka beslut. Därför har vi lyft ett förslag i vår reservation om att möjliggöra för patienter att göra tillköp. Referenspriset anger ju också vilken materialtyp och protetik man har räknat på. Vi tycker att det är rimligt att man som patient ska ha möjlighet att själv välja om man vill lägga lite extra pengar på en bättre lösning, med högre kvalitet eller bättre estetik.

Innan den här mandatperioden startade värnade även Liberalerna människors valfrihet. Min fråga, herr talman, är: Varför kan inte Liberalerna låta en vuxen människa med ett helt yrkesliv bakom sig själv få avgöra om den vill betala mellanskillnaden för en dyrare behandling eller inte?

Herr talman! Jag noterar att ledamoten över huvud taget inte svarar på frågan utan går in och debatterar referenspriserna. Centerpartiet har inte ifrågasatt att vi ska ha referenspriser. Däremot har vi noterat att det finns en kritik mot referenspriserna både från den offentliga tandvården och från den privata tandvården. Men vi har inte lagt fram något förslag om att ta bort dem.

Det vi har lagt fram ett förslag om – ett liberalt förslag om – är människors valfrihet. Det innebär att man som patient med hela yrkeslivet bakom sig ska ha möjlighet att säga: ”Jag vill ha en bättre krona. Jag vill ha en annan fyllning som är av högre kvalitet. Jag vill ha en annan form av lagning som ger bättre estetik.” Vi tycker att det är fullt rimligt. Liberalerna, särskilt som de nu påstår sig också vara ett marknadsliberalt parti, borde ge patienten den möjligheten.

Vi hörde den moderata ledamoten tidigare säga att detta handlar om kriminaliteten inom välfärden och att landets 2 800 privatpraktiserande tandläkarkliniker kanske styrs av kriminella nätverk. Men det är en helt annan fråga. Den handlar om tillståndsgivningen. Centerpartiet vill ha tillståndsgivning inom tandvården, vilket inte har funnits tidigare. Så hanterar vi den frågan. Men det här handlar om valfrihet.

Varför kan inte människor få valfrihet? Det kostar ju inte systemet mer. Det kostar inte skattebetalarna mer. Men det ger människor möjlighet att styra lite mer över den behandling de får.

Herr talman! God tandvård borde inte vara en klassfråga. Men i dagens Sverige, där klyftorna ökar kraftigt mellan fattiga och rika och mellan storstad och landsbygd, där den relativa fattigdomen ökat markant, är det allt fler som inte har råd med den tandvård de behöver. Det är fullständigt oacceptabelt.

För Miljöpartiet är det självklart att det borde vara behovet och inte storleken på plånboken som styr tillgången till god tandvård. Tänderna är en del av kroppen, och vårt långsiktiga mål är ett högkostnadsskydd för tandvården i likhet med vården i övrigt. Vi lägger fokus på de förebyggande åtgärderna och på att störst behov ska gå först. Vi förbättrar tandvården för särskilt utsatta grupper och säkerställer god tillgång till tandvård i hela landet.

Regeringens förslag om förstärkt högkostnadsskydd för tandvård, den så kallade tiotandvården, är ett steg i rätt riktning. Därför kommer vi att stödja det. Det finns en del utmaningar och brister som vi kommer att gå in på, men vi delar Sveriges Folktandvårdsförenings uppfattning i avseendet att det är ett steg i rätt riktning.

Vi hade önskat att man vågat gå vidare med förslaget i tandvårdsutredningen När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa, som vi i Miljöpartiet och Socialdemokraterna i regering tillsatte. Det var ett mer enhetligt reformförslag för att omstrukturera hela tandvårdssystemet för en mer jämlik tandhälsa.

Det finns saker som Folktandvårdsföreningen belyser som vi delar. Det borde införas en behovsprincip som skrivs in i tandvårdslagen och ett gemensamt riskbedömningssystem för tandvårdens aktörer för att kunna styra resurser och prioritera förebyggande vård och bättre samverkan mellan offentliga och privata aktörer.

När det gäller tiotandvården tänker jag belysa några utmaningar vi ser. Det är en bra reform för dem som är över 67, men det är också en reform där man i grunden har valt att prioritera ålder framför behov. Det ser vi som problematiskt. Reformen omfattar inte aspekter som undersökning och förebyggande vård. Protetisk behandling – kronor, broar, implantat och annat – bakom den femte tanden ingår inte. Jag kan verkligen se att det blir en gigantisk informationsutmaning för tandläkare runt om i Sverige att förklara varför det ena ingår och det andra inte gör det. Det borde man ha varit mycket tydligare med. Jag är också lite frågande till att man drog gränsen vid just den femte tanden, för tuggtänderna bakom är oerhört viktiga även för våra äldre.

Vad gäller ersättningen delar jag synen på den risk som tandtekniker har belyst. Det finns ett antal tandvårdsverksamheter som har egen produktion med tandtekniker inhouse. Där har man verkligen fokus på kvalitet. Det är en utmaning med de fastlagda prisnivåer som finns. De riskerar att öka mängden importerat med lägre kvalitet.

Referenspriset har det varit debatt om. Jag instämmer lite i oron. Det finns ju variation i kompetens, erfarenhet och kvalitet i den tandvård som utförs. Det finns också olika utmaningar beroende på var i Sverige man är, alltså om man är i en storstad med stor konkurrens och många kunder nära till hands eller till exempel i glesbygd. Det borde man bättre beakta framöver, för med tiotandvården är man bunden till att leverera för det referenspris som finns.

En annan sak som kanske inte belysts så mycket här, men som jag vet att vi kommer att behöva diskutera, är den stora kompetensutmaningen inom tandvården i hela Sverige. Jag vill passa på att rikta ett stort tack till våra nya invånare som jobbar inom tandvården och som studerar tandvård. Det är nog tack vare dem vi kanske kan klara tandvården i framtiden.

Det här är en reform som behöver utvärderas och följas upp. Det har vi också yrkat på. Det finns brister i förslaget om tiotandvården, men det är ändå ett första steg mot ett mer omfattande högkostnadsskydd för tandvård.

Avslutningsvis vill jag uttrycka Miljöpartiets starka oro för sänkningen av åldersgränsen för fri tandvård för unga vuxna. Det var vi emot, för som alla vet börjar goda vanor tidigt. Man ser redan att de unga droppar av på grund av priset, och det gör mig jätteorolig för tandhälsan hos befolkningen framöver och för risken för ökat behov av tandvård när människor blir äldre.

Jag yrkar bifall till reservation 2.