Dan Hovskär

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Det finns få områden där välfärdens brister är så tydliga som för människor som lever med samsjuklighet – personer som samtidigt kämpar med beroendesjukdom och psykisk ohälsa. Alltför länge har dessa människor hamnat mellan stolarna.

Några år innan jag började som riksdagsledamot arbetade jag inom psykiatrin på Falköpings sjukhus, både inom beroendevården och inom akutpsykiatrin. Där mötte jag människor när livet var som allra svårast för dem. Jag såg konsekvenserna av missbruket, lidandet av den psykiska sjukdomen och den hopplöshet som många människor levde med.

Jag såg också något annat. Jag såg hur människor ofta mötte ett system som inte hängde ihop. Det var ett system där olika huvudmän ansvarade för olika delar av vården och där ansvaret ibland var väldigt otydligt. Det var ett system där enskilda själva fick bära konsekvenserna när samordningen brast.

Detta har lett till att människor med stora behov inte fått rätt hjälp i rätt tid. Det har också lett till onödigt lidande och, i många fall, till att människor har tappat tron på att samhället finns där när livet är som allra svårast. Det här är inte värdigt ett välfärdssamhälle.

Herr talman! För Kristdemokraterna är människovärdet grunden för all politik. Varje människa har ett okränkbart värde, oavsett livssituation, sjukdom eller bakgrund.

Den som lever med beroendesjukdom eller psykisk ohälsa är inte en diagnos utan en människa med drömmar, relationer och framtidshopp. Därför måste vården utgå från människans behov, inte från organisatoriska gränser. Det är precis detta som samsjuklighetsreformen handlar om. Därför är jag glad över att vi nu tar detta viktiga steg.

Herr talman! Regeringens förslag innebär ett historiskt skifte. För första gången tydliggörs att vården för personer med skadligt bruk eller beroende ska organiseras tillsammans med den övriga psykiatriska vården. Det är en avgörande förändring.

Vi vet att många människor med beroendesjukdom samtidigt lever med psykisk ohälsa. Att då behandla dessa tillstånd i olika system har inte varit rimligt. När vården hänger ihop ökar möjligheten att se hela människan, att ge rätt hjälp i rätt tid och att hjälpa människor tillbaka till hälsa, självständighet och framtidstro.

Herr talman! En annan central del av reformen är den nya lagen om samordnad vård- och stödverksamhet. Kommuner och regioner ska gemensamt bedriva verksamheter för personer som under lång tid behöver samordnade insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Detta är ett viktigt steg för att komma ifrån stuprören.

För den enskilde spelar det ingen roll vilken myndighet som ansvarar för vilken insats. Det viktiga är att hjälpen fungerar, att någon tar ansvar för helheten och att människan slipper vara sin egen samordnare. Det är just detta som reformen syftar till att uppnå.

Herr talman! Kristdemokraterna har länge talat om vikten av nära vård. Men nära vård handlar om mer än geografi. Det handlar om relationer, om kontinuitet och om att bli sedd och bemött med respekt.

Många personer med samsjuklighet har tvingats berätta sin historia om och om igen. De har mött nya vårdkontakter, nya bedömningar och nya väntetider. Det skapar frustration, uppgivenhet och misstro. Den här reformen är ett viktigt steg för att bryta det mönstret.

Herr talman! En viktig del av propositionen är också att begreppet missbruk ersätts med begreppen bruk, skadligt bruk och beroende. Det kan tyckas som en liten förändring, men ord spelar roll; språk formar attityder.

När människor känner sig dömda eller stämplade riskerar det att bli svårare att söka hjälp. Politikens uppgift är inte att moralisera. Politikens uppgift är att skapa förutsättningar för behandling, återhämtning och ett bättre liv.

Herr talman! Den här reformen handlar inte bara om den enskilde. Den handlar också om familjerna, om föräldrar som oroar sig för sina barn, om barn som växer upp med en mamma eller pappa som lider av psykisk sjukdom eller beroende och om anhöriga som i åratal försöker navigera i ett system som inte fungerar eller som är svårt att hitta i. När vården blir mer sammanhållen skapas större trygghet också för de anhöriga. Detta ligger i linje med den kristdemokratiska synen på samhället, där de nära gemenskaperna är avgörande för människors trygghet och välmående.

Herr talman! Detta är inte slutet på arbetet – det är början. Mycket återstår för kommunerna, regionerna och staten. Men riktningen är tydlig: Vi går från splittring till samordning, från stuprör till helhetssyn. Vi går från organisatoriska gränser till människans behov.

Ingen människa ska behöva falla mellan stolarna därför att samhället inte förmår samordna sina insatser. Ingen människa ska lämnas ensam i kampen mot beroende och psykisk ohälsa. Med denna reform tar vi viktiga steg mot en mer sammanhållen, personcentrerad och värdig vård.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Regionernas ansvar för läkarmedverkan kommer att ligga fast. Det framgår tydligt att vi kommer att ge kommunerna verktyg för att säkerställa den medicinska kompetensen där dagens system inte räcker till. Det handlar egentligen om den enkla frågan om vi ska skydda organisationsgränser eller om vi ska stärka vården för de äldre. Vi kristdemokrater väljer att försöka stärka patienten före systemet. Jag hör mycket om organisationens strukturer från oppositionen, men jag hör mindre om den äldre kvinnan i Falköping som väntar på sin medicinska bedömning, som vi pratade om.

Vi kristdemokrater tycker att det är viktigt att vårdpolitiken börjar med patienten. Därför vill vi genomföra den här reformen. Målet är en bättre vård. Det ska inte vara nya stuprör utan färre stuprör. Vi vill skapa bättre förutsättningar för samarbete, och för detta jobbar vi kristdemokrater ihop med regeringen. Där kommer patienten i centrum.

Det är inte organisationens gränser som är det viktiga, utan det handlar om att ha rätt perspektiv. Det ger mer trygghet.

Vi tror att den här reformen kommer att hjälpa enskilda äldre att få närmare till sin läkare.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för frågorna! Det var ju ganska många och ganska stora frågor, så jag ska se hur många jag kan beta av.

Till att börja med finns det en del remissinstanser som är kritiska. Det finns också många som ser behovet av en förändring. Politik handlar ytterst om att väga olika intressen mot varandra. Kristdemokraterna och regeringen har landat i att patientens behov av kontinuitet, tillgänglighet och medicinsk närvaro väger tyngre än rädslan för att göra förändringar.

Vidare pratar du om hur vi ska rekrytera läkare. Brist på personal är ett stort problem inom hela vården, men lösningen är aldrig att förbjuda kommuner att rekrytera. Om vi skulle följa den logiken skulle vi inte kunna få till stånd någon utveckling eller verksamhet alls om vi inte vågade ta lite nya steg. När vården flyttar närmare patienten måste också den medicinska kompetensen kunna göra det. Kommunerna måste få möjlighet att använda de verktyg som behövs för att möta framtidens vårdbehov, tycker vi.

Du ställde också en fråga om rekrytering av läkare. Läkare har ju olika arbetsuppgifter, och det är i dag ungefär 10 procent som inte jobbar som läkare inom vården. Detta skulle kunna ge nya möjligheter att få tillbaka några av dem. Jag anser alltså att detta skulle kunna vara ett sätt, som inte i sig löser rekryteringen men som skulle kunna vara en del i att ändå få tillbaka några.

Fru talman! Det är just därför vi behöver ta ett större grepp, tycker vi kristdemokrater. Det ska inte ha någon betydelse var man bor, om vi tar det stora greppet – förstatligande. I dag har det ju betydelse. Beroende på om du bor i Dorotea eller Karlsborg och på vilken region du tillhör får du vård på olika nivå. Det är därför vi vill förstatliga sjukvården. Vilket postnummer du har ska inte avgöra vad du får för vård. Vi vill att människor ska ges vård efter behov och inte beroende på var de bor eller på regionens förmåga.

Om vi tittar på de största ojämlikheterna, som du också var inne på, ser vi att de finns redan i dag. Äldre människors tillgång till läkare varierar kraftigt beroende på var de bor. Kommunerna samarbetar redan kring många verksamheter och kommer att kunna göra det även här.

Kommuner har olika förutsättningar, men det är inget argument för att neka alla kommuner att kunna förbättra sin vård. Det är detta vi kristdemokrater jobbar för: att förbättra vården och förbättra möjligheterna, inte att sätta upp fler gränser.

Fru talman! Tack för frågorna, Christofer Bergenblock!

Kristdemokraterna har hela tiden patienten i fokus. Det är därför vi vill organisera om vården och reformera sjukvården. Vi har ett regionsystem från 1862, och dessa regioner har olika former och gränser. Vi tror inte att det gagnar patienterna, och därför vill vi ha ett förstatligande och ta bort gränser.

Frågan om kommunala läkare är också ett steg i detta. Vi vill ta bort gränser för att fokusera på den enskilda patienten i stället.

Vi ger nu kommuner möjlighet att anställa läkare, om man så önskar. Det är upp till var och en hur man organiserar det. Det här är inte ett tvång. Om man i Falköping eller i Karlsborg vill satsa kommunala pengar på att förstärka vården när man ser brister tycker vi att det är bra. Det sker ju för den enskilde äldres bästa, och det är vad vi utgår ifrån som politiker.

Vi kristdemokrater vill både stärka primärvården och förbättra den kommunala vården. Den mer avancerade vården ges nu i hemmet och på de särskilda boendena, och när vården flyttar närmare patienten måste också de medicinska kompetenserna göra det. Vi ser därför detta som ett steg i helt rätt riktning.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall förslaget i utskottets betänkande.

I dag debatterar vi ju socialutskottets betänkande om stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård. Det kan vid första anblicken framstå som att det är fråga om en teknisk förändring i hälso- och sjukvårdslagen, men i själva verket handlar det om något betydligt större, nämligen om trygghet, om värdighet och om att ge några av våra allra mest sköra medborgare en vård som fungerar när den behövs som allra mest.

För oss kristdemokrater är utgångspunkten enkel. Vården ska utgå från människan, inte från organisatoriska gränser. I dag ansvarar kommunerna för stora delar av vården för äldre och multisjuka personer, inte minst inom särskilda boenden och inom hemsjukvården. Men trots detta saknar kommunerna möjlighet att själva anställa läkare för patientnära arbete. De är beroende av regionens läkarinsatser. I många fall fungerar detta väl, men vi vet också att det alltför ofta finns brister.

Vi möter berättelser från äldre som träffar en ny läkare varje gång de behöver hjälp. Vi ser hur personal i äldreomsorgen tvingas vänta på medicinska bedömningar. Vi ser hur anhöriga får ta ett orimligt stort ansvar för samordningen av kontakter mellan olika vårdgivare. Vi ser konsekvenserna i form av bristande kontinuitet, otrygghet, försenade insatser och onödiga sjukhusinläggningar. Det är inte värdigt.

Den äldre kvinnan som bor på ett särskilt boende i Falköping bryr sig inte om vilken huvudman som ansvarar för olika delar av vården. Hon vill veta att det finns en läkare som känner henne, som ser hennes behov och som finns tillgänglig när hennes hälsa försämras. Den anhörige sonen i Skövde som försöker få vardagen att fungera bryr sig inte om organisatoriska gränsdragningar. Han vill veta att hans mamma får rätt vård i rätt tid.

Det är precis detta som regeringens förslag handlar om. Vi vill ge kommunerna möjlighet att anlita läkare för patientnära arbete inom den kommunala hälso- och sjukvården. Det innebär inte att kommunerna tar över regionernas ansvar för läkarvården. Ansvarsfördelningen ligger fast. Däremot innebär det att kommunerna får bättre möjlighet att säkerställa medicinsk kompetens nära patienterna. Det är en viktig skillnad.

Målet är inte fler organisationer – målet är bättre vård. Målet är inte fler stuprör – målet är att minska dem. Målet är inte att skapa konflikter mellan huvudmän – målet är att skapa bättre förutsättningar för samarbete. Därför innehåller reformen också tydligare krav på samverkan och avtal mellan kommuner och regioner.

Fru talman! Sverige står inför stora demografiska förändringar. Vi lever längre än tidigare generationer, och det är i grunden något fantastiskt. Men det innebär också att fler människor lever med flera samtidiga sjukdomar och omfattande vårdbehov.

Den kommunala hälso- och sjukvården utför redan i dag avancerade vårdinsatser som för bara några årtionden sedan hade utförts på sjukhus, och utvecklingen kommer att fortsätta. Då kan vi inte ha ett regelverk som utgår från gårdagens verklighet. Vi måste anpassa vården efter morgondagens behov.

Att ge kommunerna möjlighet att anlita läkare är därför inte ett radikalt steg. Det är ett logiskt steg, och det är ett steg som svarar mot den verklighet som patienter, anhöriga och vårdpersonal möter varje dag.

Fru talman! Jag vet att det finns farhågor. Vissa menar att reformen riskerar att skapa otrygghet eller ökade skillnader mellan olika delar av landet. Jag har respekt för dessa synpunkter, men alternativet är att låta dagens problem bestå. Alternativet är att acceptera att äldre människor även fortsättningsvis riskerar att möta en fragmentiserad vård med bristande kontinuitet. Alternativet är att blunda för de utmaningar som redan finns.

Det är inte ett alternativ som Kristdemokraterna kan ställa sig bakom. Vi vill i stället ge vården bättre förutsättningar att möta patienternas behov. Vi vill ge kommunerna fler verktyg för att skapa trygghet. Vi vill ge vårdpersonalen bättre möjligheter att arbeta nära patienterna. Och vi vill ge anhöriga större trygghet i att deras närstående får den vård de behöver.

Fru talman! Kristdemokratisk politik utgår från människovärdet. Varje människa har ett okränkbart värde, oavsett ålder, sjukdom eller funktionsförmåga. Det gäller också den äldre person som blivit beroende av vård och omsorg. När samhället tar ansvar för de mest sårbara visar vi vilka vi är som nation.

Vården måste därför präglas av kontinuitet, närhet och trygghet. Vi måste våga förändra system som inte fullt ut möter människors behov. Denna reform viktig för att den äldre kvinna som bor på ett särskilt boende i Falköping ska få en tryggare vård.

Att ge kommunerna möjlighet att anlita läkare är inte bara en organisatorisk förändring. Det är ett steg mot en mer sammanhållen vård, mot större trygghet för patienter och anhöriga och mot ökad kvalitet i äldreomsorgen. Framför allt är det ett steg mot en vård som i högre grad utgår från människan.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkande SoU31.

Varje fall av suicid är en tragedi. Det är en tragedi för den människa som mister livet, för de anhöriga som lämnas kvar i sorg och ofta livslång saknad och för hela samhället, som ställs inför den svåra frågan om detta hade kunnat förhindras.

Bakom statistiken finns människor – barn, unga och vuxna – som upplevde att det inte längre fanns någon väg framåt i livet. Därför får suicidprevention aldrig reduceras till siffror eller administrativa processer. Det handlar ytterst om människovärde, ansvar och vår förmåga som samhälle att se människor i tid.

Kristdemokraterna välkomnar därför regeringens proposition om en nationell utredningsfunktion för att förebygga suicid, och vi står bakom socialutskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! I veckan kunde vi läsa rubriker i Svenska Dagbladet om att självmord bland unga flickor ökar och i vissa åldersgrupper går förbi pojkar. Det är ett allvarligt trendbrott. Under lång tid har pojkars och mäns suicid varit särskilt uppmärksammat, och det har varit nödvändigt. Men samtidigt ser vi nu rapporter om psykisk ohälsa, ångest, självskadebeteenden och suicidrelaterade handlingar hos allt fler unga tjejer.

Detta är ingen tillfällig signal. Det är ett tecken på att samhället inte lyckas fånga upp barn och ungdomar i tid. Det måste vi ta på största allvar.

Psykisk ohälsa uppstår sällan ur ett vakuum. Suicid är nästan aldrig resultatet av en enskild händelse. Ofta handlar det om en komplex väv av psykisk ohälsa, ensamhet, mobbning, trauma, missbruk, utsatthet eller bristande stöd från omgivningen. Alltför ofta finns det också brister i samordningen mellan vård, socialtjänst, skola och andra samhällsaktörer.

Just därför räcker det inte med enbart lokala utredningar. Vi behöver en funktion som kan lyfta blicken, identifiera mönster över tid, analysera hur olika delar av samhället samverkar – eller misslyckas med att samverka – och omsätta kunskap till konkreta förbättringar. Det är precis detta som den nationella utredningsfunktionen syftar till.

Fru talman! Regeringen tillsatte i januari 2023 Suicidanalysutredningen med uppdrag att se över hur ett nationellt ansvar för breda händelseanalyser efter suicid skulle kunna utformas. Hösten 2024 presenterades betänkandet Livsviktigt lärande – fler vägar till kunskap för att förebygga suicid. Nu tar regeringen nästa steg genom att föreslå en ny lag om utredningar för att förebygga suicid.

Förslaget innebär att en nationell utredningsmyndighet ska genomföra utredningar när barn avlider i suicid. Även när vuxna avlider i suicid eller när dödssättet är oklart ska utredningar kunna genomföras om det bedöms bidra till det suicidpreventiva arbetet. Utredningarna ska analysera omständigheter som kan ha påverkat dödsfallet och undersöka vilka åtgärder som vidtagits eller hade kunnat vidtas för att förhindra det. Detta är viktigt. Om vi inte lär av det som har hänt riskerar vi att upprepa samma misstag om och om igen.

Fru talman! Det här handlar inte om att peka ut syndabockar eller om skuld, utan det handlar om ansvar. Vi behöver ett samhälle som vågar granska sig självt när människor faller mellan stolarna, ett samhälle som inte nöjer sig med att konstatera att något gick fel utan som också frågar varför och vad vi kan göra bättre nästa gång.

Kristdemokraterna anser att detta är särskilt viktigt när barn och unga drabbas. När ett barn tar sitt liv måste samhället ha modet att ställa de svåra frågorna. Fick barnet hjälp i tid? Fanns signaler som vi missade? Brast samverkan mellan skolan, vården och socialtjänsten? Kunde någon insats ha gjort skillnad? Detta är frågor som inte alltid kan besvaras fullt ut. Men vi har ett ansvar att försöka.

Fru talman! En viktig del i detta arbete är också att lyssna på de anhöriga. Många föräldrar, syskon och närstående bär på erfarenheter och insikter som aldrig får gå förlorade. De vet ofta vilka varningssignaler som fanns, vilka hinder som uppstod och vilket stöd som saknades. Därför är det viktigt att lagen tydligt slår fast att närstående ska ges möjlighet att bidra med uppgifter när en utredning genomförs, om det inte är uppenbart olämpligt. Detta är inte bara respektfullt; det är också nödvändigt för att förbättra det förebyggande arbetet.

Fru talman! Kristdemokraterna vill också understryka vikten av ett starkt förebyggande arbete långt innan människor hamnar i akut kris. Det handlar om en tillgänglig barn- och ungdomspsykiatri, elevhälsa som fungerar, trygga familjer, vuxna som ser barnen och starka sociala nätverk. Det handlar om att motverka ensamhet och psykisk ohälsa bland både unga och äldre. Och det handlar om att bygga ett samhälle där människor känner hopp, sammanhang och mening.

För oss kristdemokrater är människan aldrig bara en individ i ett system. Varje människa har ett okränkbart värde och behöver gemenskap, trygghet och relationer för att må bra. Därför måste också suicidprevention vara hela samhällets ansvar.

Regeringen och Kristdemokraterna genomför nu flera viktiga satsningar för att stärka det förebyggande arbetet. Vi ser historiskt stora satsningar på barn- och ungdomspsykiatrin, med en särskild bupmiljard för att öka tillgängligheten och korta köerna. Nationella utvecklingsteam stöttar regionerna för att stärka kvaliteten och effektiviteten inom bup.

Regeringen gör också för första gången en större primärvårdssatsning gällande vård för psykisk ohälsa och inför dessutom tydligare krav i hälso- och sjukvårdslagen på att primärvården ska kunna möta vanliga psykiska vårdbehov. Därtill görs en särskild satsning på ätstörningsvården.

Detta är bara några exempel på viktiga reformer som nu genomförs och som Kristdemokraterna varit drivande för att få på plats, för att varje barn och varje ung människa ska få hjälp i tid och om möjligt kunna må bättre. Den nya lagen kommer att träda i kraft den 2 juli 2026.

Vi gör detta därför att kunskap räddar liv. Vi gör det därför att lärande och samverkan kan förhindra framtida tragedier. Och vi gör det därför att varje människa som går att rädda är värd varje insats vi kan göra. Ingen människa ska känna att livet saknar väg ut. Inget samhälle får sluta försöka hitta bättre vägar in – till stöd, gemenskap och hopp.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 maj.)

Fru talman! Under den senaste tiden har mycket allvarliga fall av sexuella övergrepp inom hemtjänsten och äldreomsorgen uppmärksammats. Det handlar om misstänkta sexualbrott – våldtäkter mot äldre människor – i mycket utsatta situationer. Det är fullständigt oacceptabelt. För oss kristdemokrater handlar det om värdighet, trygghet och respekt för våra äldre.

Vi kristdemokrater har lyft den här frågan under förra året och därefter drivit på för att äldre ska få välja kön på den personal som utför intim omvårdnad och att vården så långt som möjligt ska utföras av personal av samma kön som omsorgstagaren.

I januari ställde jag frågan till ministern om detta, och veckan efter meddelade regeringen att det nu ingår i deras politik, vilket är mycket välkommet. Frågan nu till äldreminister Anna Tenje är när det kan bli verklighet att äldre i Sverige får rätt att välja kön på personal för intimvård.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Ett samhälle prövas inte i sina starkaste stunder utan när det möter människor då livet är som mest sårbart. För oss kristdemokrater är det en självklar utgångspunkt. Värdigheten i välfärden avgörs i mötet med den äldre som behöver omsorg, med barnet som lever i utsatthet och med den anhörige som bär ett tungt ansvar i det tysta. Därför är det mycket välkommet att vi i dag diskuterar åtgärder för att stärka kontinuiteten i äldreomsorgen och stödet till anhöriga.

Herr talman! Att den som bor i särskilt boende för äldre ska erbjudas en fast omsorgskontakt har stor betydelse. Kontinuitet och trygghet är inte en detalj utan själva grunden för livskvalitet. Den äldre personen ska inte behöva mötas av en ständig ström av nya ansikten. Det skapar otrygghet, särskilt för den som kanske redan är skör eller sjuk eller lever med kognitiv svikt. I stället behöver det finnas en tydlig kontakt – en person som känner individens behov, vanor och önskemål, någon som ser hela människan och inte bara behoven. Det är ett viktigt steg mot en mer värdig äldreomsorg.

Herr talman! Samtidigt vet vi att en stor del av vården och omsorgen i Sverige bärs upp av just anhöriga. Varje dag gör de ovärderliga insatser, ofta utan att synas och under stor press. De stöttar, vårdar, samordnar och finns där när samhället inte alltid räcker till. Därför är det positivt att stödet till anhöriga nu stärks och att socialnämndens ansvar för att erbjuda information, vägledning och stödkontakt tydliggörs. Det är ett viktigt steg.

Just därför måste också regelverket vara tydligt, rättssäkert och hållbart över tid. När hjälpen behövs som mest ska människor mötas av trygghet, inte av oklarheter, osäkra tillämpningar eller oro för att bli ifrågasatta i efterhand.

Herr talman! Särskilt angeläget är det att förstärka barnperspektivet. Barn som lever med en allvarligt sjuk förälder eller ett svårt sjukt syskon eller som drabbas av en plötslig förlust befinner sig i en mycket utsatt situation. De här barnen behöver bli sedda. De behöver fångas upp i tid. Och de behöver få stöd som är anpassat efter deras situation. Därför är det viktigt att både socialnämndens och hälso- och sjukvårdens ansvar tydliggörs. Ingen ska falla mellan stolarna, allra minst ett barn.

Herr talman! I budgetpropositionen för 2026 satsar regeringen 300 miljoner kronor på att stärka anhörigstödet och lika mycket årligen från 2027. Det är en viktig och efterlängtad satsning. Men det är bara en början. Nu behöver arbetet fortsätta. Fler av förslagen måste bli verklighet i människors vardag.

För oss kristdemokrater är det tydligt att man behöver gå längre. Vi vill bland annat utreda möjligheten att införa ett nytt stöd: vård av förälder, vaf. Precis som att man i dag kan ta ledigt för att ta hand om ett sjukt barn borde man som vuxen få ett antal dagar per år för att kunna hjälpa sina äldre föräldrar vid vårdbesök, plötslig sjukdom eller andra situationer i livets mer krävande skeden. Det är en naturlig och nödvändig anpassning av socialförsäkringssystemet till dagens verklighet.

De anhöriga ger av sin tid, sin omsorg och sin kärlek. De skapar trygghet och värdighet i vardagen för dem som behöver det allra mest. Det är värdefullt, och det är viktigt på riktigt, tycker vi kristdemokrater. Där skulle detta nya stöd, vård av förälder, göra stor nytta.

Herr talman! Vi vill också stärka informationen, så att fler känner till sina rättigheter. Vi vill förbättra samordningen mellan vården, kommunen och Försäkringskassan. Och vi vill utveckla anhörigstödet bortom den ekonomiska ersättningen, genom avlastning, stödinsatser och bättre möjligheter att kombinera ansvar för närstående med arbetsliv. Sanningen är nämligen enkel: Ekonomisk ersättning är viktig, men den är inte hela svaret.

Herr talman! Anhöriga bär redan i dag ett mycket tungt ansvar i vård och omsorg. Det ska samhället möta med respekt men också med ordning och reda, med tydliga regler, med fungerande stöd och med en politik som ser hela människan, inte bara systemet.

Sverige är mer än välfärdsstaten. Det är familjer. Det är relationer. Det är ansvarstagande. Och det är kärlek. Det är människor som ställer upp för varandra varje dag. Nu är det dags att låta politiken spegla detta, att visa att familjen inte bara är en självklarhet i människors liv utan också en självklar utgångspunkt i politiken.

Herr talman! För oss kristdemokrater är riktningen tydlig. Vi vill stärka kontinuiteten i äldreomsorgen. Vi vill stärka stödet till de anhöriga. Vi ser barnen i utsatta situationer. Vi gör det med grund i medmänsklighet, ansvar och respekt för varje människas okränkbara värde. Ingen människa ska behöva bära livets tyngsta stunder ensam.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Ett samhälle prövas inte i sina starkaste stunder utan när det möter människor då livet är som mest sårbart. För oss kristdemokrater är det en självklar utgångspunkt. Värdigheten i välfärden avgörs i mötet med den äldre som behöver omsorg, med barnet som lever i utsatthet och med den anhörige som bär ett tungt ansvar i det tysta. Därför är det mycket välkommet att vi i dag diskuterar åtgärder för att stärka kontinuiteten i äldreomsorgen och stödet till anhöriga.

Herr talman! Att den som bor i särskilt boende för äldre ska erbjudas en fast omsorgskontakt har stor betydelse. Kontinuitet och trygghet är inte en detalj utan själva grunden för livskvalitet. Den äldre personen ska inte behöva mötas av en ständig ström av nya ansikten. Det skapar otrygghet, särskilt för den som kanske redan är skör eller sjuk eller lever med kognitiv svikt. I stället behöver det finnas en tydlig kontakt – en person som känner individens behov, vanor och önskemål, någon som ser hela människan och inte bara behoven. Det är ett viktigt steg mot en mer värdig äldreomsorg.

Herr talman! Samtidigt vet vi att en stor del av vården och omsorgen i Sverige bärs upp av just anhöriga. Varje dag gör de ovärderliga insatser, ofta utan att synas och under stor press. De stöttar, vårdar, samordnar och finns där när samhället inte alltid räcker till. Därför är det positivt att stödet till anhöriga nu stärks och att socialnämndens ansvar för att erbjuda information, vägledning och stödkontakt tydliggörs. Det är ett viktigt steg.

Just därför måste också regelverket vara tydligt, rättssäkert och hållbart över tid. När hjälpen behövs som mest ska människor mötas av trygghet, inte av oklarheter, osäkra tillämpningar eller oro för att bli ifrågasatta i efterhand.

Herr talman! Särskilt angeläget är det att förstärka barnperspektivet. Barn som lever med en allvarligt sjuk förälder eller ett svårt sjukt syskon eller som drabbas av en plötslig förlust befinner sig i en mycket utsatt situation. De här barnen behöver bli sedda. De behöver fångas upp i tid. Och de behöver få stöd som är anpassat efter deras situation. Därför är det viktigt att både socialnämndens och hälso- och sjukvårdens ansvar tydliggörs. Ingen ska falla mellan stolarna, allra minst ett barn.

Herr talman! I budgetpropositionen för 2026 satsar regeringen 300 miljoner kronor på att stärka anhörigstödet och lika mycket årligen från 2027. Det är en viktig och efterlängtad satsning. Men det är bara en början. Nu behöver arbetet fortsätta. Fler av förslagen måste bli verklighet i människors vardag.

För oss kristdemokrater är det tydligt att man behöver gå längre. Vi vill bland annat utreda möjligheten att införa ett nytt stöd: vård av förälder, vaf. Precis som att man i dag kan ta ledigt för att ta hand om ett sjukt barn borde man som vuxen få ett antal dagar per år för att kunna hjälpa sina äldre föräldrar vid vårdbesök, plötslig sjukdom eller andra situationer i livets mer krävande skeden. Det är en naturlig och nödvändig anpassning av socialförsäkringssystemet till dagens verklighet.

De anhöriga ger av sin tid, sin omsorg och sin kärlek. De skapar trygghet och värdighet i vardagen för dem som behöver det allra mest. Det är värdefullt, och det är viktigt på riktigt, tycker vi kristdemokrater. Där skulle detta nya stöd, vård av förälder, göra stor nytta.

Herr talman! Vi vill också stärka informationen, så att fler känner till sina rättigheter. Vi vill förbättra samordningen mellan vården, kommunen och Försäkringskassan. Och vi vill utveckla anhörigstödet bortom den ekonomiska ersättningen, genom avlastning, stödinsatser och bättre möjligheter att kombinera ansvar för närstående med arbetsliv. Sanningen är nämligen enkel: Ekonomisk ersättning är viktig, men den är inte hela svaret.

Herr talman! Anhöriga bär redan i dag ett mycket tungt ansvar i vård och omsorg. Det ska samhället möta med respekt men också med ordning och reda, med tydliga regler, med fungerande stöd och med en politik som ser hela människan, inte bara systemet.

Sverige är mer än välfärdsstaten. Det är familjer. Det är relationer. Det är ansvarstagande. Och det är kärlek. Det är människor som ställer upp för varandra varje dag. Nu är det dags att låta politiken spegla detta, att visa att familjen inte bara är en självklarhet i människors liv utan också en självklar utgångspunkt i politiken.

Herr talman! För oss kristdemokrater är riktningen tydlig. Vi vill stärka kontinuiteten i äldreomsorgen. Vi vill stärka stödet till de anhöriga. Vi ser barnen i utsatta situationer. Vi gör det med grund i medmänsklighet, ansvar och respekt för varje människas okränkbara värde. Ingen människa ska behöva bära livets tyngsta stunder ensam.

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Elisabet Lann.

I dag avgör inte bara medicinska behov vilken vård patienter i Sverige får utan också var i landet man bor. Det spelar roll vilken av de 21 regionerna man råkar bo i. För många framstår detta som ett vårdlotteri, och det är inte rimligt. För oss kristdemokrater är jämlik vård en grundläggande princip. Det ska vara behovet, inte bostadsorten, som avgör. Därför driver vi på för ett ökat statligt ansvar för sjukvården.

Vårdansvarskommittén har också varit tydlig på flera avgörande områden. Det krävs en starkare nationell styrning, och det finns en bred majoritet gällande sex särskilt viktiga områden där staten behöver ta ett större ansvar. Min fråga till ministern är: Hur ser ministern på ett genomförande av dessa förslag? Vilka konkreta steg avser regeringen att ta för att stärka en mer jämlik vård i hela landet genom statlig styrning?

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Elisabet Lann.

I dag avgör inte bara medicinska behov vilken vård patienter i Sverige får utan också var i landet man bor. Det spelar roll vilken av de 21 regionerna man råkar bo i. För många framstår detta som ett vårdlotteri, och det är inte rimligt. För oss kristdemokrater är jämlik vård en grundläggande princip. Det ska vara behovet, inte bostadsorten, som avgör. Därför driver vi på för ett ökat statligt ansvar för sjukvården.

Vårdansvarskommittén har också varit tydlig på flera avgörande områden. Det krävs en starkare nationell styrning, och det finns en bred majoritet gällande sex särskilt viktiga områden där staten behöver ta ett större ansvar. Min fråga till ministern är: Hur ser ministern på ett genomförande av dessa förslag? Vilka konkreta steg avser regeringen att ta för att stärka en mer jämlik vård i hela landet genom statlig styrning?

Fru talman! Jag vill till att börja med yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vi behandlar i dag socialutskottets betänkande om socialtjänstens arbete i en tid då samhällets mest grundläggande skyddsnät behöver stärkas, utvecklas och fördjupas.

För oss kristdemokrater är utgångspunkten tydlig. Samhället byggs starkast underifrån – i familjen, i de nära relationerna och i civilsamhället. Socialtjänsten ska vara ett stöd när det brister men också en kraft som stärker det som fungerar.

Fru talman! Den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft sommaren 2025, markerar ett viktigt skifte: från reaktivt till förebyggande, från svårtillgängligt till tillgängligt, från fragmenterat till kunskapsbaserat. Det är en reform vi kristdemokrater välkomnar.

Men en lag förändrar i sig inte verkligheten. Det är i kommunerna, i mötet mellan socialsekreterare och den enskilda människan, som förändringen måste ske. Därför är det avgörande att staten tar ansvar för förutsättningarna. Regeringen har föreslagit en omfattande satsning på omställningen med ökade medel till kommunerna, upp till över 2 miljarder kronor årligen från 2026. Det är nödvändigt.

Vi vet att socialtjänsten i många kommuner kämpar med hög arbetsbelastning, svårigheter att rekrytera och behålla personal och en vardag där det förebyggande arbetet ofta får stå tillbaka.

Fru talman! Kristdemokraterna vill lyfta tre perspektiv i detta arbete.

För det första: Det förebyggande arbetet måste börja tidigt och nära familjen. När barn far illa eller riskerar att hamna snett är det sällan en plötslig händelse. Det är ofta resultatet av bristande stöd över tid. Därför behöver socialtjänsten arbeta tätare tillsammans med förskola, skola, hälso- och sjukvård men också med föräldrarna själva. Föräldrar är inte ett problem som ska hanteras, utan de är en resurs som ska stärkas.

Här spelar också civilsamhället en avgörande roll. Föreningar, kyrkor och ideella organisationer ser ofta det som det offentliga inte ser. De skapar en tillit där myndigheter ibland möts av misstro. Detta perspektiv måste få större utrymme i omställningen.

För det andra: Kunskap och kompetens är avgörande. Det är därför positivt att Socialstyrelsen fått i uppdrag att stödja kommunerna, utveckla kompetensen och ta fram digitala verktyg för uppföljning.

Särskilt viktigt är arbetet med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som adhd och autism. Många barn och vuxna får i dag inte det stöd de behöver – inte för att viljan saknas, utan för att kunskap och samordning brister. Inrättandet av ett nationellt kompetenscentrum är därför ett steg i rätt riktning. Men det räcker inte med nationella riktlinjer. De måste också nå ut och användas i praktiken.

För det tredje: Barnperspektivet måste genomsyra allt arbete. Barn som växer upp i utsatthet bär ofta konsekvenserna långt in i vuxenlivet. Det är därför välkommet att Socialstyrelsen fått i uppdrag att ta fram stöd för hur socialtjänsten bättre kan uppmärksamma barn när vuxna söker hjälp. Vi vet att barn ofta är de osynliga anhöriga, de som inte själva söker stöd men som behöver det allra mest.

Fru talman! Vi vill också lyfta vikten av att socialtjänsten upplevs som tillgänglig och trygg. Initiativ som ”Koll på soc” och kunskapsstöd om samtal med barn är viktiga steg. Men i grunden handlar det om något större – tillit. Människor måste våga söka hjälp i tid, inte först när situationen blivit akut. Det kräver ett bemötande präglat av respekt, värdighet och förståelse för människors olika livssituationer.

Fru talman! Avslutningsvis: Kristdemokraterna delar utskottets bedömning att det pågående arbetet bör fortsätta och att riksdagen i nuläget inte behöver vidta ytterligare åtgärder med anledning av motionerna. Men vi vill samtidigt understryka att detta är en reform som måste följas noggrant. Det gäller inte minst den nya sekretessbrytande bestämmelsen. Balansen mellan integritet och behovet av samverkan är avgörande, särskilt när barn riskerar att fara illa.

Fru talman! Ett samhälles styrka mäts inte i hur det fungerar för de starkaste utan i hur det möter de mest utsatta. Med en socialtjänst som är förebyggande, kunskapsbaserad och nära människan kan vi bygga ett varmare, tryggare och mer sammanhållet Sverige. Det är den riktning vi kristdemokrater vill se.

(Applåder)

Herr talman! I dag hoppar jag in för min kollega Larry Söder i detta ämne.

Sveriges landsbygder ska inte bara överleva, utan de ska leva, växa och utvecklas. De ska vara attraktiva platser att bo på, arbeta i och lämna vidare till nästa generation. För Kristdemokraterna handlar detta ytterst om förvaltarskap. Vi har ett ansvar att vårda det vi har fått, det vill säga vår jord, vår matproduktion och våra lokalsamhällen så att de kan bäras vidare, starkare, till våra barn och barnbarn. Därför är jag glad att riksdagen i dag behandlar regeringens proposition om sysselsättning och boende på landsbygden.

Herr talman! Jordförvärvslagen bär på en lång och viktig historia. Sedan början av 1900-talet har lagstiftningen haft ett tydligt syfte: att skydda marken, säkra brukandet och värna livet på landsbygden. Det handlar om mer än juridik. Det handlar om vem som äger jorden och vem som tar ansvar för den. Genom åren har lagen bidragit till att mark inte enbart blivit ett spekulationsobjekt utan fortsatt vara en grund för arbete, företagande och liv. Lagen har hjälpt till att hålla landsbygden levande.

Herr talman! Regeringens förslag innebär en försiktig men viktig modernisering. Genom att undanta vissa familjeöverlåtelser från tillståndsplikten minskar vi onödig byråkrati. Vi gör det enklare för syskon, föräldrar och makar att ta över och driva lantbruk vidare. Detta är sunt förnuft.

För vad är egentligen ett lantbruk? Det är inte bara en fastighet, utan det är också ett hem, ett företag och ofta ett livsverk. När ett generationsskifte sker måste det få fungera smidigt. Kunskap, ansvar och engagemang ska kunna gå i arv, inte fastna i administration.

Här visar Kristdemokraterna och regeringen en viktig insikt: att familjen är en bärande kraft också i ekonomin och i landsbygdens utveckling.

Herr talman! Samtidigt står vi fast vid det som är grundläggande. Vi värnar balansen i markägandet. Vi säger ja till förenklingar men nej till att släppa kontrollen helt fri. Därför är det beklagligt att Centerpartiet i sin motion vill ta bort statens inlösenskyldighet vid nekat förvärvstillstånd. Det är att gå för långt. Inlösenskyldigheten är inte ett hinder utan en trygghet och en säkerhetsventil som skyddar särskilt utsatta glesbygdsområden från kortsiktighet och spekulation. Utan den riskerar vi att försvaga det långsiktiga ansvarstagandet för marken och därmed också för jobben, boendet och livsmedelsproduktionen.

Herr talman! Vi kristdemokrater vill se ett Sverige som håller ihop, ett land där stad och land utvecklas tillsammans, inte på bekostnad av varandra. Vi vill ha levande landsbygder för fler jobb, starkare företag och en trygg livsmedelsförsörjning.

Den proposition vi behandlar i dag är ett steg i rätt riktning. Den förenklar där det behövs och bevarar det som är avgörande. Vi stärker härigenom familjejordbruket, landsbygden och Sverige. Därför yrkar jag bifall till propositionen och avslag på reservationen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Fru talman! Tack, ledamoten, för de andra frågorna!

Vi kan börja med statistiken. Det går att jämföra äpplen och päron. Den statistik som vi har tagit fram försöker dock jämföra samma saker rakt över, men det har inte gått att göra detta med alla regioner, för en del har bytt system. Det finns inte relevanta siffror som går att få in i systemet.

Socialstyrelsen har tagit fram siffror som visar att köerna har minskat med 28 procent. Det är vad vi får utgå från. Vi ser att det finns ett trendbrott. Det finns en positiv utveckling jämfört med när Socialdemokraterna och Vänsterpartiet styrde.

Vi genomför åtgärder som får effekt, och människor kan se att vårdköerna faktiskt minskar. Det är jag stolt över.

Sedan skulle man i den bästa av världar ha jämfört alla siffror, men det måste vara relevant och det måste vara jämförbara siffror.

Att många som jobbar i vår sjukvård har utländsk bakgrund stämmer. Det är väldigt många som har utländsk bakgrund där. De allra flesta av dem har svenska medborgarskap och berörs inte alls av dessa olika reformer. Men för dem som ändå berörs kommer nu ett undantag. Det handlar om undersköterskor och annan vårdpersonal. Det ska alltså inte behöva bli fler som utvisas bland dem som uppfyller kraven.

Fru talman! Tack för frågorna, Karin Rågsjö!

Det stämmer att det inte har funnits samma möjlighet när det gäller alla regioner, eftersom en del har förändrat sina system. Det har försvårat det hela.

Enligt våra siffror, som Socialstyrelsen och ingen annan har tagit fram, ser vi att vårdköerna har minskat med 28 procent från oktober 2022 till januari 2026. Man har försökt se på de siffror som går att jämföra. När undersökningen gjordes kunde man inte ta med de andra regionernas siffror, eftersom de inte var jämförbara. Det är på det sättet vi har sett att utvecklingen förändrats och att det ändå har skett ett trendbrott.

Under den tidigare mandatperioden, då Vänsterpartiet och Socialdemokraterna styrde, såg vi att köerna fördubblades. Här ser vi ändå ett trendbrott. Köerna minskar. Det vi har tittat på, i de regioner där det var möjligt att jämföra siffrorna, gäller operationer och första kontakten för specialistsjukvård. Det är svaret på varför sifforna ser ut som de gör.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Vi debatterar alltså i dag socialutskottets betänkande om kompetensförsörjning, ehälsa och beredskap. Det är tre viktiga områden som i grunden handlar om en och samma sak, nämligen förmågan att ge människor trygg vård när de behöver den.

För Kristdemokraterna är utgångspunkten tydlig. Vården ska utgå från människan, inte från systemet. Men i dag ser vi ett system som alltför ofta inte räcker till, och vi ser vårdpersonal som lämnar yrket på grund av en pressad arbetsmiljö. Vi ser patienter som möter långa köer, även om vi ser att trenden för vårdköerna har vänt. Vårdköerna har med vår politik minskat med 28 procent, men det kan finnas en kompetensbrist som riskerar att fördjupas i takt med att befolkningen åldras. Detta är inte en isolerad utmaning, utan det är en av vår tids stora välfärdsfrågor.

Herr talman! Tidöpartierna och regeringen tar nu viktiga steg för att stärka kompetensförsörjningen i hälso- och sjukvården. I budgeten för 2026 avsätts medel för bättre styrning, fler utbildningsplatser och stärkt kompetens i hela landet. Vi ser satsningar på kvinnors hälsa, cancervård och psykiatri och inte minst för att korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin.

Men det handlar inte bara om pengar, utan det handlar också om att använda kompetens på rätt sätt. Alltför många läkare och sjuksköterskor vittnar om att de inte får arbeta med det de är utbildade för. Administration, ineffektiva it-system och bristande organisation tar tid från patienterna. Här behöver vi en kulturförändring. Vi måste säkerställa att rätt kompetens används för rätt uppgift, att vårdpersonalen avlastas och att de digitala verktygen faktiskt underlättar, inte försvårar. Detta är avgörande för att fler ska vilja stanna i vården.

Herr talman! Ett annat viktigt steg är arbetet med en nationell plan för kompetensförsörjning. Det är nödvändigt. I dag är utbildningsplatser, praktikplatser och specialisttjänster ojämnt fördelade över landet. Det leder till ojämlik vård och brist på personal där den behövs som mest.

Vi kristdemokrater menar att det krävs starkare nationell samordning här. Det behövs fler platser för verksamhetsförlagd utbildning. Det behövs bättre planering av specialisttjänster. Vi behöver också skapa förutsättningar för att fler ska vilja arbeta i och stanna kvar i vården, inte minst på landsbygden.

Fru talman! Vi kristdemokrater vill lyfta fram en särskilt viktig del: den kommunala hälso- och sjukvården. Där får allt fler äldre och multisjuka sin vård. Ändå har kommunerna länge saknat tillräckliga verktyg för att säkerställa att det finns medicinsk kompetens.

Därför är det välkommet att Kristdemokraterna och regeringen nu går fram med ett förslag för att göra det möjligt för kommunerna att anställa läkare. Det är en avgörande reform. Det handlar om att skapa kontinuitet, det handlar om att öka tryggheten och det handlar om att flytta vården närmare patienten. Den äldre personen som bor på ett särskilt boende ska inte behöva möta ett system där läkaren är långt borta. Läkaren ska finnas där den äldre personen finns.

Fru talman! Ehälsa och tillgång till data är en annan nyckelfråga i detta betänkande. Rätt använd kan digitaliseringen bidra till bättre kvalitet, kortare väntetider och mer jämlik vård. Men fel använd riskerar den att skapa mer administration och frustration.

Utvecklingen av ehälsa måste utgå från verksamhetens behov och från patientens bästa. Vi behöver bättre hälsodata, starkt integritetsskydd och system som faktiskt stöder vårdens professioner i deras arbete.

Fru talman! Slutligen vill jag säga något om beredskap. Pandemin visade oss att en stark hälso- och sjukvård också handlar om nationell säkerhet. Vi måste ha rätt kompetens, rätt bemanning och rätt organisation – inte bara i vardagen utan också i kris. Det kräver långsiktighet, samordning och tydligt ansvar.

Säkerhetsläget i vår omvärld är allvarligt. Steg för steg rustar vi nu Sveriges totalförsvar och beredskap. Hälso- och sjukvården är inget undantag. Därför är det positivt att regeringen i går beslutade att genomföra ett pilotprojekt för beredskapssjukhus, för att det ska finnas en förmåga att ge ett stort antal skadade vård. Särskilt sjukhus som står inför avveckling, till exempel Sollefteå sjukhus, ska beaktas vid valet av sjukhus.

Det här projektet ger Region Västernorrland en ny möjlighet. Regionerna är ju huvudmän för hälso- och sjukvården i Sverige. Att ingå i ett pilotprojekt för beredskapssjukhus är ett erbjudande från staten, som till exempel Region Västernorrland får ta ställning till.

Förmågan att upprätthålla vård under svåra förhållanden är avgörande för både befolkningens trygghet och Sveriges försvarsförmåga.

Fru talman! Sammanfattningsvis: Sverige har fantastiska medarbetare i vården. Men de behöver mer och bättre förutsättningar. De behöver en rimlig arbetsmiljö. De behöver möjlighet att utvecklas i sitt yrke. Och de behöver ett system som fungerar och som inte motarbetar dem.

Regeringens arbete inom kompetensförsörjning, ehälsa och beredskap är viktiga steg i rätt riktning. Men arbetet måste fortsätta, med ett tydligt fokus på det som alltid ska stå i centrum: människan.