Amanda Palmstierna

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Tack, Roger Hedlund, för svar och fortsatt fråga!

När det gäller de värsta värdarna och tillstånd för fastighetsägare finns det i en utredning från den här mandatperioden. Det var inget som fanns när vi satt i regering. Vi gjorde också många insatser på området i regering tidigare. Det finns förslag som ligger på bordet nu och även en utredning som har kommit på bordet den här mandatperioden.

Jag tycker att man får passa sig lite för att alltid skylla ifrån sig bakåt i tiden. Utredningen om en lag om obligatorisk områdessamverkan kom den här mandatperioden, och i den fanns ett förslag om tillstånd för fastighetsägare. Jag talar om denna lagstiftning. Här hade regeringen kunnat välja att lyfta fram det. Det är här och nu som gäller.

Vad gäller ledamotens andra fråga om frivilligheten är det ju tvånget vi vänder oss mot. Om ett allmänt bostadsbolag vill lägga insatser på detta ska det såklart kunna göra det. Det vi vänder oss mot är en obligatorisk avgift.

Basen i det hela, det som vi tycker är viktigt, är att det är det offentliga som ska stå för brottsförebyggandet och brottsbekämpningen. Sedan kan det därtill finnas olika typer av samverkan som gör att arbetet tas ännu längre, men man ska inte skjuta över ansvaret på det privata på det här viset. Det tror vi är en olycklig väg att gå.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Fru talman! Tack, ledamoten Roger Hedlund, för frågan!

Hur den yttre miljön utformas är oerhört viktigt. Det är en politik som vi har drivit länge. Men den principiella frågan i det här fallet är att vi tycker att det är det offentliga som har det grundläggande ansvaret. Det är kommunen som detaljplanerar, och kommunen har sin park- och gatuenhet som jobbar med skötsel i området och sedan i samverkan med aktörer i området.

Den principiella skiljelinjen här, som flera andra partier också har lyft upp, är att tryggheten och områdesskötseln är ett offentligt ansvar i grunden. Det är så man kan få kontinuitet och se till att det blir ett sammanhang över stora områden.

En farhåga som också har lyfts upp av remissinstanser, och som jag håller med om, är att den här avgiften kan leda till att ny frivillig samverkan inte kommer till stånd utan till att man låter bli att öppna upp för ny områdessamverkan. Det tror vi inte kommer att gynna de här områdena.

Jag vill fråga ledamoten Roger Hedlund varför man inte har tagit tag i de riktigt tunga lagförslagen, som jag nämnde i mitt anförande. Varför vill man inte ta krafttag mot oseriösa hyresvärdar? Där ligger verkligen ett stort problem, som i högsta grad också påverkar utemiljön.

Fru talman! Ledamöter och åhörare! Alla har rätt att bo i ett tryggt hem och ett tryggt bostadsområde. Centrumet där man bor ska vara tryggt.

Vi i Miljöpartiet tycker att områdessamverkan är viktigt, och det finns många goda exempel som har gett resultat. Vi har sett samverkan som har lett till att grannar har börjat hälsa. Vi har sett att barn fått delta i trygghetsvandringar, för att beskriva hur de upplever området och vad de tycker behöver göras. Och vi har sett unga på glid som fångats upp och fått förutsättningar att bygga ett bättre liv.

Men vi säger: If it ain´t broken, don´t fix it. Stötta och bekräfta den här fungerande modellen i stället för att slå sönder den.

Det finns ordentlig kritik mot regeringens förslag om en obligatorisk avgift för områdessamverkan. Lagförslaget innehåller, som vi har hört tidigare i kammardebatten här i dag, en principiell förskjutning av ansvaret för tryggheten i samhället från det offentliga till privata aktörer. Det tycker vi är principiellt fel väg att gå. Trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete ska i grunden vara ett offentligt ansvar.

Risken är också stor att en obligatorisk avgift för områdessamverkan hamnar på hyresgästernas nota. Det är hyresgäster som ofta redan är ekonomiskt utsatta. Men det här lirar ju med resten av Tidöregeringens politik om marknadshyror, fattigdomsreformer och ökade ekonomiska klyftor.

Lagrådet menar att en lagstadgad avgiftsskyldighet för frivillig samverkan är av sådan tyngd och dignitet att de avstyrker det här förslaget. Även ett mycket stort antal remissinstanser avstyrker förslaget eller är i huvudsak negativa. Det är bland annat Boverket, en hel rad länsstyrelser, Sveriges Kommuner och Regioner, Fastighetsägarna, Stiftelsen Tryggare Sverige – det finns en lång lista; jag behöver inte läsa upp alla här.

Många remissinstanser menar också att lagförslaget försämrar förutsättningarna för den frivilliga samverkan som finns. Det riskerar att tränga undan nya projekt eftersom man helt enkelt inte vill dra på sig det här. Det försvårar för tillkomsten av ny områdessamverkan.

Många kommuner upplever att de flesta fastighetsägarna redan vill delta i samverkan. När det gäller fastighetsägare som inte vill delta handlar det ofta om mycket större problem som inte kan lösas med en obligatorisk avgift. Det handlar ofta om sådana fastighetsägare som brukar kallas för värsta värdar, som har stora brister i sitt underhåll, missköter sig ekonomiskt och kan ha kriminella kopplingar.

Det har funnits en rad möjligheter att lägga fram olika lagförslag här. Tidöregeringen har dock valt att inte lägga fram dem, men vi hade gärna velat se dem och har motionerat om dem tidigare. Det fanns till exempel en utredning om en lag om fastighetsförvärv, som skulle innebära att det fanns ett system för att kontrollera fastighetsägare som vill hyra ut lägenheter, så att det är sjysta hyresvärdar. Men det utredningsförslaget togs aldrig vidare.

Vi vill också att det ska finnas mer tillsyn av sådana här hyresfastigheter, så att missförhållanden kommer upp i ljuset. Om det visar sig att det är en av de här värsta värdarna, som Hem & Hyra brukar granska, ska man se till att det blir lättare att tvångsförvalta fastigheter och att det går snabbt.

I utredningen om områdessamverkan fanns också ett intressant förslag. Det handlade om att både nya och befintliga hyresvärdar ska ha tillstånd för att få bedriva sin verksamhet. Och om man inte sköter sig ska det tillståndet kunna dras in, så att man får näringsförbud. Men Tidöregeringen valde att inte gå vidare med det.

Fru talman! När det gäller regleringar för att skydda hyresgäster mot oseriösa fastighetsvärdar väljer Tidöregeringen att stå passiv. Om regeringen hade menat allvar hade vi ju sett sådana lagförslag som hyresförvärvslagen och förslag om tillstånd för hyresvärdar samt fokus på stärkt tillsyn och att det ska bli lättare att kunna tvångsförvalta. Det har Tidöregeringen valt bort.

Vi i Miljöpartiet tycker att det är dags för en regering som tar hyresgästernas trygghet på allvar.

Jag vill yrka bifall till reservation 1 och 3.

Herr talman! Ledamöter! I dag debatterar vi Tidöregeringens lagförslag Förenklade regler vid ändring av en byggnad. Titeln kan låta harmlös. Men bakom förenklingar döljer sig en drastisk försämring av tillgängligheten för människor med funktionsnedsättning.

Tidöregeringens lagförslag innebär att tillgänglighetskraven bara ska gälla den del som byggs om och att kravet på helhetsgrepp – alltså att förbättra hela byggnaden – försvinner. Det är ett medvetet val. Krav på hela huset ska finnas kvar när det gäller brand, hälsa och energi men inte när det gäller tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

Jag ska ge ett exempel. Om en fastighetsägare bygger om ett 60-talshus kräver plan- och bygglagen i dag att hela byggnaden ska gå att använda för dem som sitter i rullstol, har rullator eller använder barnvagn – inte bara de om- eller nybyggda delarna.

Det här kravet har under 20 år möjliggjort moderna hissar, dörrar med riktiga passagemått och tillgängliga toaletter också i det gamla fastighetsbeståndet.

I mars 2024 granskade FN:s kommitté för funktionsrättsfrågor hur Sverige lever upp till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. FN:s dom var hård, herr talman. Sverige riskerar att gå bakåt och inte framåt. Institutet för mänskliga rättigheter slog fast att konventionen haft ett bristande genomslag i svensk lagstiftning. Nio månader senare kom regeringen med en proposition som gör det ännu sämre.

Konventionen är tydlig: Staten är skyldig att säkerställa att personer med funktionsnedsättning har tillgång till den fysiska miljön såväl i befintliga byggnader som i nya byggnader.

Var femte svensk lever med en funktionsnedsättning. Det är ingen liten grupp med särintressen. Det kan vara grannen, föräldern eller kollegan. För dem spelar det roll om det finns en hiss, om dörren är tillräckligt bred och om toaletten går att använda.

Plan- och bygglagen har blivit krånglig på ett sätt som skapar onödig osäkerhet, men kraven på tillgänglighet behöver förtydligas, inte tas bort. Gör kraven mer förutsägbara! Anpassa dem efter hur stort och gammalt huset är och hur omfattande ombyggnaden faktiskt är! Det ger byggherrarna den klarhet de behöver utan att man kör över en femtedel av befolkningen.

Diskrimineringsombudsmannen menar att förslaget är oförenligt med såväl funktionsrättskonventionen som med alla människors lika rätt att leva inkluderat i samhället. De lyfter att diskrimineringsformen bristande tillgänglighet inte omfattar bostäder. De menar att det undantaget borde tas bort, herr talman. FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning är också kritisk till att bristande tillgänglighet inte omfattar bostäder. De rekommenderar Sverige att ta bort det undantaget från diskrimineringslagen.

Vi i Miljöpartiet vill att riksdagen bryter ut tillgänglighetsfrågorna ur det här lagförslaget, tar dem på allvar och utreder dem ordentligt. Det finns nämligen ett val att göra här. Man kan visa att tydligare regler och tillgänglighet kan gå hand i hand, eller så får man stå för att man aktivt väljer bort en stor del av vår befolkning.

Jag står självklart bakom reservation 1, men jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman, ledamöter och åhörare! Organisationen jagvillhabostad.nu bildades för att sätta ljuset på det den kallar de dubbla låsen på bostadsmarknaden. Med dubbla lås menas att unga varken har de ködagar som behövs för att få en hyresrätt eller de pengar som behövs för att köpa en bostad. Det är ganska länge sedan organisationen bildades, men hindren har blivit fler, inte färre. Också nyproduktion är ett problem eftersom både hyrorna och inkomstkraven är höga, och Miljöpartiet har i tidigare debatter krävt att inkomstkraven ska ses över så att fler kan komma in på bostadsmarknaden.

Herr talman! Mot bakgrund av ungas tuffa situation på bostadsmarknaden blev jag mycket glad när jag såg att det skulle komma en lag om hyrköp av bostäder. Ett hyrköpsavtal innebär att en hyrsäljare åtar sig att inom en viss tid sälja en bostad och att hyrköparen får nyttjanderätt till bostaden fram till dess att hyrköparen kan köpa den. Rätt utformad, med ett starkt konsumentskydd, kan en modell för hyrköp komplettera bostadsmarknaden på ett bra sätt och göra det möjligt för fler boende att ha ett ägt boende.

Men det som vi i Miljöpartiet ser med stor oro på och som gör att vi reserverar oss mot regeringens förslag är att den aktuella utformningen av modellen har väldigt stora brister. Som tidigare nämnts har Lagrådet riktat kraftig kritik mot utformningen, och många remissinstanser avstyrker lagförslaget, vilket inte hör till vanligheten.

Den huvudsakliga kritiken är att konsumentskyddet är mycket begränsat för hyrköparen, vilket är extra allvarligt eftersom hyrköp ofta riktar sig till förstagångsköpare på bostadsmarknaden, alltså till människor som annars har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden.

Lagrådets kritik grundar sig på att både hyrsäljarens och hyrköparens förhållanden kan ändras så att hyrköpsavtalet inte kan fullgöras. Hyrsäljaren kan exempelvis gå i konkurs, och hyrköparen kan bli arbetslös eller sjuk eller vilja flytta. Hyrköparen kan då säga upp avtalet, men de pengar man har betalat in kan gå förlorade. Hyran i en hyrköpsbostad är ofta högre än en vanlig hyra eftersom man betalar en extra del som en avbetalning på bostaden, och om avtalet upphör finns ingen lagstadgad rätt att få tillbaka amorteringsdelen. Om säljaren går i konkurs är skyddet svagt för hyrköparen att fortsatt få köpa bostaden, och om hyrköparen vill flytta är möjligheterna små att få ut de pengar som redan betalats in eftersom det kräver säljarens samtycke att överlåta avtalet.

Herr talman! Lagrådet menar att det är svårt att tänka sig att personer som förstår omfattningen av riskerna skulle ingå ett sådant hyrköpsavtal som regeringen föreslår. Det är därför troligt att personer kommer att ingå avtalen utan att inse eller överväga vilka riskerna är.

Debatten har handlat om konsumentskydd och individens rätt att välja själv. Självklart ska man lita på individen, men för oss är det också självklart att samhället ska stå upp för alla individer, också dem som inte är experter på juridiska avtal – och det här är väldigt komplicerade avtal. Det handlar också om människor som inte är vana vid bostadsaffärer utan ska ta sig in på den ägda bostadsmarknaden för första gången, och det kan vara den största ekonomiska affär man gör i sitt liv.

Sammantaget gör denna modell att hyrköpare hamnar in en väldigt utsatt situation, vilket vi ser med stor oro på.

Miljöpartiet menar att regeringen inte borde ha gått vidare med förslaget i dess nuvarande form. I stället borde man ha arbetat in Lagrådets kritik. Jag tror att vi hade kunnat nå enighet över blockgränserna om modellen hade utformats på ett sätt som också stärker konsumentskyddet. Regeringen hade alltså inte behövt skynda för att hinna inom mandatperioden. Miljöpartiet är positivt till hyrköp, men en förutsättning är som sagt att konsumentskyddet ska vara starkt.

Jag står givetvis bakom reservation 1 men yrkar bifall enbart till reservation 3 om lagens framtida utformning.

Fru talman, ledamöter och åhörare! Bostaden är en social rättighet. Alla människor har rätt till ett tryggt hem oavsett inkomst. Vi i Miljöpartiet tycker att det är särskilt viktigt att se till de individer som har svårt att komma in på bostadsmarknaden.

Tidöregeringens lagförslag, som vi debatterar i dag, går i motsatt riktning. Förslaget riskerar nämligen att leda till marknadshyror bakvägen. Det leder också till otrygga kontrakt utan besittningsskydd, alltså rätten att bo kvar i sin lägenhet. Vi i Miljöpartiet säger nej till alla former av marknadshyror oavsett vad de kallas och var de göms. Vi värnar också besittningsskyddet.

En stor risk med propositionen är att incitamenten för fastighetsägare att hyra ut till mellanhandsföretag är så stora att allt färre lägenheter med brukshyra kommer att finnas i privata fastighetsägares bostadsbestånd.

Fru talman! Regeringens förslag riskerar att leda till att fastighetsägare väljer att avstå från att hyra ut till enskilda hyresgäster via bostadsköer eftersom man får så pass mycket mer betalt av en mellanhand. Det blir ett mycket mer lukrativt sätt att förvalta en bostadsfastighet. Risken blir därmed som sagt att fastighetsägare tillsamman med mellanhandsföretag driver fram marknadshyror bakvägen.

För en enskild hyresgäst innebär det mycket troligt hyror som frångår bruksvärdesprincipen. En enskild hyresgäst ska dessutom enligt Tidöregeringens lagförslag ha mycket små reella möjligheter att begära en sänkning av hyran. Anledningen är att regeringen vill att besittningsskyddet ska försvagas. Om man som hyresgäst begär att hyran ska sänkas riskerar man att vräkas, eftersom besittningsskyddet är för svagt.

Hem & Hyra har granskat mellanhandsbolag som hyr lägenheter av fastighetsägare och sedan hyr ut dem vidare. Granskningen visar att över 1 100 återkrav riktats mot sådana företag. Under perioden januari 2024 till juni 2025 beslutades återbetalningar på totalt drygt 14 miljoner. Bara under 18 månader fattade hyresnämnderna beslut i 331 ärenden som gällde mellanhandsbolag.

Fru talman! Detta är inte en sjyst marknad.

Mot den bakgrunden tycker Miljöpartiet att det är anmärkningsvärt att regeringen vill göra det mer attraktivt att använda just mellanhandslösningar. Vi avstyrker därför regeringens förslag om anpassad hyra vid blockuthyrning till företagsbostäder. Vi säger nej till lagförslaget.

Jag vill vara tydlig med att vi är positiva till företagsbostäder. De behövs, och det råder brist på sådana. Vi menar dock att frågan om bostäder för personalförsörjning måste kunna lösas på ett ansvarsfullt sätt. Kommuner, regioner, universitet, arbetsgivare och bostadsbolag kan hitta andra former för tillfälliga bostäder för exempelvis vårdpersonal, forskare, projektanställda eller personer som flyttar över landet till ett nytt jobb. Jag har själv gjort en sådan flytt till en företagsbostad som inte gick via ett mellanhandsföretag utan direkt via kommunen på sjysta villkor.

Det är en sak att möjliggöra seriösa personalbostäder. Det är något helt annat att skapa incitament för fastighetsägare att lyfta ut vanliga hyresrätter från den ordinarie bostadskön och i stället hyra ut dem via mellanhänder till högre hyror och svagare skydd.

Förslaget ger upphov till följdfrågor om vad avsikten med propositionen egentligen är. Det är juridiskt komplicerat, och vi tycker att det finns tydliga tecken på detta är en strategi för att dölja frågan om marknadshyror i ett juridiskt komplicerat förfarande. Kanske är det avsiktligt, kanske inte – det är lite oklart. Men det är detta vi ser kommer att bli konsekvensen.

Sedan, fru talman, kommer vi till den andra delen i propositionen, utökade möjligheter till andrahandsuthyrning.

Regeringens lagförslag innebär att bostadsrättshavare ska få tillstånd att hyra ut sin lägenhet i andra hand under en längre tidsperiod – det är ju redan i dag möjligt att hyra ut sin lägenhet.

Flera tunga remissinstanser avstyrker förslaget – Bostadsrätterna, Fastighetsägarna, HSB, Hyresgästföreningen, Riksbyggen och Sveriges advokatsamfund. Vi i Miljöpartiet håller med. Också vi avstyrker förslaget. Liksom flera av remissinstanserna menar vi att det finns en risk att det nya förslaget leder till spekulativa köp av bostadsrätter och att förvaltningen av bostadsrätter försvåras.

Fru talman! Dagens andrahandsmarknad är osäker. Den präglas av korta kontrakt utan besittningsskydd. Hyrorna är många gånger högre än i ett förstahandskontrakt. Samtidigt är alternativen på bostadsmarknaden ofta få för de grupper som hänvisas till andrahandsmarknaden. Och brist på kunskap om regelverken och rädsla för att begära sin rätt, eftersom man är rädd för att bli vräkt, gör att man hamnar i kläm. Det finns också många svartkontrakt på denna trånga bostadsmarknad.

Sammantaget kan man konstatera att andrahandsmarknaden är en nödlösning. Det är inte en trygg boendeform. Vi i Miljöpartiet vill i stället se lagstiftningsåtgärder och mer tillsyn för att motverka olovlig andrahandsuthyrning.

Miljöpartiet yrkar att riksdagen avslår Tidöregeringens förslag om utökade möjligheter till andrahandsuthyrning. Med det yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman, ledamöter och åhörare! Bostaden är en social rättighet. Alla människor har rätt till ett tryggt hem oavsett inkomst. Vi i Miljöpartiet tycker att det är särskilt viktigt att se till de individer som har svårt att komma in på bostadsmarknaden.

Tidöregeringens lagförslag, som vi debatterar i dag, går i motsatt riktning. Förslaget riskerar nämligen att leda till marknadshyror bakvägen. Det leder också till otrygga kontrakt utan besittningsskydd, alltså rätten att bo kvar i sin lägenhet. Vi i Miljöpartiet säger nej till alla former av marknadshyror oavsett vad de kallas och var de göms. Vi värnar också besittningsskyddet.

En stor risk med propositionen är att incitamenten för fastighetsägare att hyra ut till mellanhandsföretag är så stora att allt färre lägenheter med brukshyra kommer att finnas i privata fastighetsägares bostadsbestånd.

Fru talman! Regeringens förslag riskerar att leda till att fastighetsägare väljer att avstå från att hyra ut till enskilda hyresgäster via bostadsköer eftersom man får så pass mycket mer betalt av en mellanhand. Det blir ett mycket mer lukrativt sätt att förvalta en bostadsfastighet. Risken blir därmed som sagt att fastighetsägare tillsamman med mellanhandsföretag driver fram marknadshyror bakvägen.

För en enskild hyresgäst innebär det mycket troligt hyror som frångår bruksvärdesprincipen. En enskild hyresgäst ska dessutom enligt Tidöregeringens lagförslag ha mycket små reella möjligheter att begära en sänkning av hyran. Anledningen är att regeringen vill att besittningsskyddet ska försvagas. Om man som hyresgäst begär att hyran ska sänkas riskerar man att vräkas, eftersom besittningsskyddet är för svagt.

Hem & Hyra har granskat mellanhandsbolag som hyr lägenheter av fastighetsägare och sedan hyr ut dem vidare. Granskningen visar att över 1 100 återkrav riktats mot sådana företag. Under perioden januari 2024 till juni 2025 beslutades om återbetalningar på totalt drygt 14 miljoner. Bara under 18 månader fattade hyresnämnderna beslut i 331 ärenden som gällde mellanhandsbolag.

Fru talman! Detta är inte en sjyst marknad.

Mot den bakgrunden tycker Miljöpartiet att det är anmärkningsvärt att regeringen vill göra det mer attraktivt att använda just mellanhandslösningar. Vi avstyrker därför regeringens förslag om anpassad hyra vid blockuthyrning till företagsbostäder. Vi säger nej till lagförslaget.

Jag vill vara tydlig med att vi är positiva till företagsbostäder. De behövs, och det råder brist på sådana. Vi menar dock att frågan om bostäder för personalförsörjning måste kunna lösas på ett ansvarsfullt sätt. Kommuner, regioner, universitet, arbetsgivare och bostadsbolag kan hitta andra former för tillfälliga bostäder för exempelvis vårdpersonal, forskare, projektanställda eller personer som flyttar över landet till ett nytt jobb. Jag har själv gjort en sådan flytt till en företagsbostad som inte gick via ett mellanhandsföretag utan direkt via kommunen på sjysta villkor.

Det är en sak att möjliggöra seriösa personalbostäder. Det är något helt annat att skapa incitament för fastighetsägare att lyfta ut vanliga hyresrätter från den ordinarie bostadskön och i stället hyra ut dem via mellanhänder till högre hyror och svagare skydd.

Förslaget ger upphov till följdfrågor om vad avsikten med propositionen egentligen är. Det är juridiskt komplicerat, och vi tycker att det finns tydliga tecken på att detta är en strategi för att dölja frågan om marknadshyror i ett juridiskt komplicerat förfarande. Kanske är det avsiktligt, kanske inte – det är lite oklart. Men det är detta vi ser kommer att bli konsekvensen.

Sedan, fru talman, kommer vi till den andra delen i propositionen, utökade möjligheter till andrahandsuthyrning.

Regeringens lagförslag innebär att bostadsrättshavare ska få tillstånd att hyra ut sin lägenhet i andra hand under en längre tidsperiod – det är ju redan i dag möjligt att hyra ut sin lägenhet.

Flera tunga remissinstanser avstyrker förslaget – Bostadsrätterna, Fastighetsägarna, HSB, Hyresgästföreningen, Riksbyggen och Sveriges advokatsamfund. Vi i Miljöpartiet håller med. Också vi avstyrker förslaget. Liksom flera av remissinstanserna menar vi att det finns en risk att det nya förslaget leder till spekulativa köp av bostadsrätter och att förvaltningen av bostadsrätter försvåras.

Fru talman! Dagens andrahandsmarknad är osäker. Den präglas av korta kontrakt utan besittningsskydd. Hyrorna är många gånger högre än i ett förstahandskontrakt. Samtidigt är alternativen på bostadsmarknaden ofta få för de grupper som hänvisas till andrahandsmarknaden. Och brist på kunskap om regelverken och rädsla för att begära sin rätt, eftersom man är rädd för att bli vräkt, gör att man hamnar i kläm. Det finns också många svartkontrakt på denna trånga bostadsmarknad.

Sammantaget kan man konstatera att andrahandsmarknaden är en nödlösning. Det är inte en trygg boendeform. Vi i Miljöpartiet vill i stället se lagstiftningsåtgärder och mer tillsyn för att motverka olovlig andrahandsuthyrning.

Miljöpartiet yrkar att riksdagen avslår Tidöregeringens förslag om utökade möjligheter till andrahandsuthyrning. Med det yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! Ledamöter och åhörare! I dag röstar riksdagen om att slakta – eller rädda – Sveriges siffersatta mål för en effektiv energianvändning.

Regeringen har lagt fram ett lagförslag om att slopa alla siffror i det här målet, och man har ingen uppföljning på plats. Några poetiska meningar ska vägleda hela Sveriges arbete med att spara energi. Detta görs samtidigt som det finns potential att på kort sikt, redan till 2030, spara 20–25 terawattimmar el. Det är alltså lika mycket som kärnkraftverket Forsmark producerar per år.

För kärnkraften har Tidöregeringen såklart ett tydligt kvantifierat mål, men energieffektiviseringen får nöja sig med några luddiga meningar. Det är både ansvarslöst och riskfyllt. En enig opposition avslår i dag Tidöregeringens förslag och efterlyser ett ambitiöst och siffersatt mål. För Miljöpartiet är skälen till detta många.

Det första skälet är minskade klimatutsläpp. Vid COP 28 skrev Sverige under ett globalt politiskt åtagande att fördubbla effektiviseringstakten till 2030. Trots det väljer regeringen nu att ta bort det svenska målet om en effektivare energianvändning – mindre än två och ett halvt år efter klimattoppmötet. Det går inte att åka jorden runt och lova saker på toppmöten och sedan åka hem och strunta i att genomföra dem. Det är inte trovärdigt.

Det andra skälet är ökad säkerhet. Effektiv energianvändning har kommit i ett nytt ljus mot bakgrund av konflikten i Hormuzsundet. För att vi ska kunna göra oss av med fossilberoendet behöver vi stora mängder el. Fordonsflottan behöver nämligen elektrifieras, och industrin behöver ställas om. Där finns det ett väldigt stort behov av el, vilket gör det huvudlöst att slösa. Vi måste energieffektivisera för att frigöra el så att den kan användas där den verkligen behövs.

Det tredje skälet är minskade kostnader. Energieffektivisering minskar elförbrukningen och kostnader i den egna bostaden och verksamheten, men det sparar också kostnader för grannen. Belastning under effekttoppar driver upp elpriset, och energieffektivisering minskar belastningen under topparna. Därför blir det billigare i hela elnätet. Det är det snabbaste sättet att både sänka kostnaderna och ge en tryggare energiförsörjning.

Vi i Miljöpartiet föreslår flera åtgärder för energieffektivisering. Vi vill att det tas fram en nationell handlingsplan för energieffektivisering, och vi vill att företag samt alla typer av byggnader ska omfattas av ett stöd för energieffektivisering. Det ska inte bara gälla villor och småhus, som i dag, utan även flerbostadshus – hyreshus och bostadsrättshus.

Fru talman! Jag vill också uppehålla mig lite grann kring energideklarationer, för det är ett viktigt verktyg i arbetet med energieffektivisering. De behöver dock utvecklas. De behöver skräddarsys efter varje byggnad så att de verkligen blir kostnadseffektiva. Det behövs åtgärdsförslag utifrån varje byggnads specifika förutsättningar.

För de fastigheter som behöver omfattande energieffektiviseringsåtgärder för att minska driftskostnaderna – de med sämst energiklass, alltså E, F och G – är det rimligt med krav på energirenoveringsplaner. Att göra det obligatoriskt för alla byggnader är inte rimligt, men att rikta in sig på dem som har de allra sämsta energiklasserna är rimligt. Kostnaden för energideklarationer och energirenoveringsplaner behöver också subventioneras för sårbara hushåll.

Fru talman! En annan sak är att tillsynen behöver utvecklas och förstärkas så att åtgärder genomförs i verkligheten – och på ett bra sätt. Ett problem med tillsynen är att ingen kontrollerar kvaliteten på energideklarationerna. Den låga kvaliteten på vissa energideklarationer gör att seriösa företag söker sig bort från marknaden, vilket underminerar trovärdigheten för hela systemet. Kvaliteten på genomförda energideklarationer måste höjas. Energimyndigheten och Boverket bör få i uppdrag att utveckla energideklarationerna och se över hur tillsynen kan genomföras så att det blir bra kvalitet på dem.

Fru talman! Ärligt talat: Energieffektivisering måste komma först. Det ger den billigaste, renaste och säkraste energin. Varje kilowattimme vi sparar minskar klimatutsläppen, sänker kostnaderna för hushåll och företag, minskar vårt beroende av fossila bränslen och ökar Sveriges säkerhet och motståndskraft.

Med det yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! Ledamöter och åhörare! I dag röstar riksdagen om att slakta – eller rädda – Sveriges siffersatta mål för en effektiv energianvändning.

Regeringen har lagt fram ett lagförslag om att slopa alla siffror i det här målet, och man har ingen uppföljning på plats. Några poetiska meningar ska vägleda hela Sveriges arbete med att spara energi. Detta görs samtidigt som det finns potential att på kort sikt, redan till 2030, spara 20–25 terawattimmar el. Det är alltså lika mycket som kärnkraftverket Forsmark producerar per år.

För kärnkraften har Tidöregeringen såklart ett tydligt kvantifierat mål, men energieffektiviseringen får nöja sig med några luddiga meningar. Det är både ansvarslöst och riskfyllt. En enig opposition avslår i dag Tidöregeringens förslag och efterlyser ett ambitiöst och siffersatt mål. För Miljöpartiet är skälen till detta många.

Det första skälet är minskade klimatutsläpp. Vid COP 28 skrev Sverige under ett globalt politiskt åtagande att fördubbla effektiviseringstakten till 2030. Trots det väljer regeringen nu att ta bort det svenska målet om en effektivare energianvändning – mindre än två och ett halvt år efter klimattoppmötet. Det går inte att åka jorden runt och lova saker på toppmöten och sedan åka hem och strunta i att genomföra dem. Det är inte trovärdigt.

Det andra skälet är ökad säkerhet. Effektiv energianvändning har kommit i ett nytt ljus mot bakgrund av konflikten i Hormuzsundet. För att vi ska kunna göra oss av med fossilberoendet behöver vi stora mängder el. Fordonsflottan behöver nämligen elektrifieras, och industrin behöver ställas om. Där finns det ett väldigt stort behov av el, vilket gör det huvudlöst att slösa. Vi måste energieffektivisera för att frigöra el så att den kan användas där den verkligen behövs.

Det tredje skälet är minskade kostnader. Energieffektivisering minskar elförbrukningen och kostnader i den egna bostaden och verksamheten, men det sparar också kostnader för grannen. Belastning under effekttoppar driver upp elpriset, och energieffektivisering minskar belastningen under topparna. Därför blir det billigare i hela elnätet. Det är det snabbaste sättet att både sänka kostnaderna och ge en tryggare energiförsörjning.

Vi i Miljöpartiet föreslår flera åtgärder för energieffektivisering. Vi vill att det tas fram en nationell handlingsplan för energieffektivisering, och vi vill att företag samt alla typer av byggnader ska omfattas av ett stöd för energieffektivisering. Det ska inte bara gälla villor och småhus, som i dag, utan även flerbostadshus – hyreshus och bostadsrättshus.

Fru talman! Jag vill också uppehålla mig lite grann kring energideklarationer, för det är ett viktigt verktyg i arbetet med energieffektivisering. De behöver dock utvecklas. De behöver skräddarsys efter varje byggnad så att de verkligen blir kostnadseffektiva. Det behövs åtgärdsförslag utifrån varje byggnads specifika förutsättningar.

För de fastigheter som behöver omfattande energieffektiviseringsåtgärder för att minska driftskostnaderna – de med sämst energiklass, alltså E, F och G – är det rimligt med krav på energirenoveringsplaner. Att göra det obligatoriskt för alla byggnader är inte rimligt, men att rikta in sig på dem som har de allra sämsta energiklasserna är rimligt. Kostnaden för energideklarationer och energirenoveringsplaner behöver också subventioneras för sårbara hushåll.

Fru talman! En annan sak är att tillsynen behöver utvecklas och förstärkas så att åtgärder genomförs i verkligheten – och på ett bra sätt. Ett problem med tillsynen är att ingen kontrollerar kvaliteten på energideklarationerna. Den låga kvaliteten på vissa energideklarationer gör att seriösa företag söker sig bort från marknaden, vilket underminerar trovärdigheten för hela systemet. Kvaliteten på genomförda energideklarationer måste höjas. Energimyndigheten och Boverket bör få i uppdrag att utveckla energideklarationerna och se över hur tillsynen kan genomföras så att det blir bra kvalitet på dem.

Fru talman! Ärligt talat: Energieffektivisering måste komma först. Det ger den billigaste, renaste och säkraste energin. Varje kilowattimme vi sparar minskar klimatutsläppen, sänker kostnaderna för hushåll och företag, minskar vårt beroende av fossila bränslen och ökar Sveriges säkerhet och motståndskraft.

Med det yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! Tack, David Josefsson, för svaret! Att ta fram ett smart mål som också möjliggör omställningen tycker vi i Miljöpartiet är jättebra, och det tycker också Klimatpolitiska rådet är bra. Men att säga att man därmed inte kan sätta siffror på målet blir väldigt märkligt. Vi ser gärna ett smart mål, men det behöver vara kvantifierat. Där litar jag mer på Klimatpolitiska rådets bedömning än på Tidöregeringens bedömning.

Jag är inte förvånad över svaret. Ledamoten säger att man vill möjliggöra energieffektivisering. Men samtidigt har ni tagit bort stöd för energieffektivisering till flerbostadshus. Ni har gjort flera typer av lättnader som direkt motverkar energieffektivisering. Detta står också i Klimatpolitiska rådets rapport.

Nu kanske regeringspartierna inte har studerat rapporten så noga. Er tillförordnade klimat- och miljöminister var ju inte ens på plats för att ta emot den, vilket jag tycker sänder en tydlig signal om att detta inte är prioriterat.

För två veckor sedan hade vi också en nationell workshop tillsammans med EU-kommissionen här i riksdagen, där vi träffade toppar inom energibranschen. Det var en direktkontakt med kommissionen. Det var forskare där. Men ingen av Tidöregeringens ledamöter dök upp på workshopen, men Miljöpartiet var medarrangör, och riksdagsledamöter från oppositionen var också där. Budskapet från workshoppen var väldigt tydligt: Sverige måste ta energieffektivisering på allvar. Vårt bidrag räcker inte för att bidra till EU:s mål.

Ni brukar ju vilja harmonisera svensk klimatpolitik med EU-målen, men det gäller alltså inte i det här fallet. Det skulle vara en ambitionshöjning, så därför är det väl inte intressant.

Min fråga är återigen: Kommer ni att se till att faktiskt följa EU-politiken och kvantifiera ett smart mål för energieffektivisering?

Fru talman! Tack, David Josefsson, för svaret! Att ta fram ett smart mål som också möjliggör omställningen tycker vi i Miljöpartiet är jättebra, och det tycker också Klimatpolitiska rådet är bra. Men att säga att man därmed inte kan sätta siffror på målet blir väldigt märkligt. Vi ser gärna ett smart mål, men det behöver vara kvantifierat. Där litar jag mer på Klimatpolitiska rådets bedömning än på Tidöregeringens bedömning.

Jag är inte förvånad över svaret. Ledamoten säger att man vill möjliggöra energieffektivisering. Men samtidigt har ni tagit bort stöd för energieffektivisering till flerbostadshus. Ni har gjort flera typer av lättnader som direkt motverkar energieffektivisering. Detta står också i Klimatpolitiska rådets rapport.

Nu kanske regeringspartierna inte har studerat rapporten så noga. Er tillförordnade klimat- och miljöminister var ju inte ens på plats för att ta emot den, vilket jag tycker sänder en tydlig signal om att detta inte är prioriterat.

För två veckor sedan hade vi också en nationell workshop tillsammans med EU-kommissionen här i riksdagen, där vi träffade toppar inom energibranschen. Det var en direktkontakt med kommissionen. Det var forskare där. Ingen av Tidöregeringens ledamöter dök upp på workshopen, men Miljöpartiet var medarrangör, och riksdagsledamöter från oppositionen var också där. Budskapet från workshoppen var väldigt tydligt: Sverige måste ta energieffektivisering på allvar. Vårt bidrag räcker inte för att bidra till EU:s mål.

Ni brukar ju vilja harmonisera svensk klimatpolitik med EU-målen, men det gäller alltså inte i det här fallet. Det skulle vara en ambitionshöjning, så därför är det väl inte intressant.

Min fråga är återigen: Kommer ni att se till att faktiskt följa EU-politiken och kvantifiera ett smart mål för energieffektivisering?

Fru talman! Tack, David Josefsson, för anförandet! Energimyndigheten har ju beräknat hur stor potentialen är för energieffektivisering i Sverige. Fram till 2030 är potentialen 20–25 terawattimmar. Det är lika mycket som Forsmark producerar per år. Det är alltså en stor summa.

Klimatpolitiska rådet har tittat på regeringens hela kilmatpolitik, inklusive politiken för energieffektivisering, och konstaterar att det är ett väldigt lågt prioriterat politikområde. Man efterlyser siffror och mätbarhet för energieffektivisering, konkreta reformer och incitament för energieffektivisering. Man menar att detta är en viktig pusselbit i Sveriges klimatomställning just för att man ska kunna avlasta energisystemet, så att elen kan användas till andra områden där den behövs, som elektrifiering av fordonsflottan och omställning av industrin. Där behövs mycket el, och då behöver vi energieffektivisera på alla sätt.

Rådet menar att det också har fattats beslut som direkt motverkar energieffektivisering genom olika lättnader. Man pekar på att om det behövs lättnader ska de riktas mot sårbara grupper och sårbara hushåll med dålig ekonomi men på ett sådant sätt att man samtidigt bibehåller incitamenten till energieffektivisering.

Min fråga till ledamoten är om man kommer att ta sitt ansvar och införa ett kvantifierat mål för energieffektivisering som också kan följas upp, så att vi vet hur arbetet med energieffektivisering går framåt.

Fru talman! Tack, David Josefsson, för anförandet! Energimyndigheten har ju beräknat hur stor potentialen är för energieffektivisering i Sverige. Fram till 2030 är potentialen 20–25 terawattimmar. Det är lika mycket som Forsmark producerar per år. Det är alltså en stor summa.

Klimatpolitiska rådet har tittat på regeringens hela kilmatpolitik, inklusive politiken för energieffektivisering, och konstaterar att det är ett väldigt lågt prioriterat politikområde. Man efterlyser siffror och mätbarhet för energieffektivisering, konkreta reformer och incitament för energieffektivisering. Klimatpolitiska rådet menar att detta är en viktig pusselbit i Sveriges klimatomställning just för att man ska kunna avlasta energisystemet, så att elen kan användas till andra områden där den behövs, som elektrifiering av fordonsflottan och omställning av industrin. Där behövs mycket el, och då behöver vi energieffektivisera på alla sätt.

Rådet menar att det också har fattats beslut som direkt motverkar energieffektivisering genom olika lättnader. Man pekar på att om det behövs lättnader ska de riktas mot sårbara grupper och sårbara hushåll med dålig ekonomi men på ett sådant sätt att incitamenten till energieffektivisering samtidigt bibehålls.

Min fråga till ledamoten är om man kommer att ta sitt ansvar och införa ett kvantifierat mål för energieffektivisering som också kan följas upp, så att vi vet hur arbetet med energieffektivisering går framåt.

Fru talman! Ledamöter! Timo, Nina och Henrik är namnen på tre personer som inte har något hem. Det är tre personer som har delat med sig av sin berättelse om hur det är att vara hemlös. De har haft modet att dela med sig.

Det är olika berättelser för varje hemlös. Men väldigt vanliga berättelser handlar om att ekonomin inte går ihop, om en hyra som är högre än inkomsten, om sms-lån, om en skuldspiral och kanske också om betalningsanmärkningar som gör att man inte kan få en bostad även om man skulle få ordning på sin ekonomi.

Det är omänskligt att inte ha ett hem. Det är ett politiskt misslyckande att det fortfarande är så här i landet Sverige – ett av världens rikaste länder.

Hushållens ekonomi är ansträngd. Den vanligaste orsaken till att människor vräks från sina hem är att de inte har råd att betala sin hyra.

I det här läget väljer flera av Tidöregeringens partier att gå fram med förslag om marknadshyror i valrörelsedebatten. Vi har sett en rapport i dag från Hyresgästföreningen om hur mycket dyrare det skulle bli i olika städer runt om i landet med marknadshyror – 40 procent i Stockholm, 36 procent i Göteborg och 27 procent i Uppsala.

Det här går inte ihop. Att driva sådana här förslag är att be om hemlöshet. Politik är en helhet. Den hänger ihop. Man kan liksom inte på ett håll dutta med åtgärder för att minska hemlöshet medan man på ett annat håll driver fram reformer för fattigdom och chockhöjda hyror. Det funkar inte.

Karolina Skog var en miljöpartistisk minister. Hon utredde en social bostadsförsörjning och lade fram en rad förslag. Det som vi debatterar i dag är ett av förslagen i utredningen om hur man kan sänka trösklarna till bostadsmarknaden. Jag är verkligen jätteglad att det här förslaget äntligen blir av. Jag är jätteglad att Tidöregeringen ställer sig bakom det. Men det har tagit lång tid. Det tog tre och ett halvt år från att förslaget kom till att man lade fram det på riksdagens bord. Det är alldeles för sent.

Kommunala hyresgarantier är ett verktyg där kommunen går i borgen för en hyresgäst. Hyresgästen betalar fortfarande sin hyra. Men detta blir en säkerhet, så att hyresvärden får hyran betald om någonting skulle gå snett.

Fru talman! Det finns en fråga som hänger tätt ihop med den här frågan, och det är frågan om vilka krav en hyresvärd ställer på sina hyresgäster. Förslaget om kommunala hyresgarantier handlar mycket om bedömd betalningsförmåga. Frågan om de krav som hyresvärdar ställer handlar också mycket om bedömd betalningsförmåga. Därför tycker vi att det hade varit mycket bättre att behandla båda de här förslagen samlat. Om man hade menat allvar med att bekämpa hemlöshet och sänka trösklarna till bostadsmarknaden hade man också lagt fram det förslaget.

Hyresvärdar har i dag rätt att ställa olika typer av krav på sina hyresgäster. Det ser väldigt olika ut; kraven varierar väldigt mycket. Det finns många väldigt bra hyresvärdar, men det finns också de som ställer orimligt höga krav, till exempel att det ska vara en väldigt hög deposition eller säkerhet för att hyra en lägenhet eller att man ska ha en årsinkomst som är tre fyra gånger högre än hyran.

Jag var inne på betalningsanmärkningar tidigare. Om man har en betalningsanmärkning men har fått ordning på sin ekonomi kan det ändå vara så att man blir helt utestängd. Ofta leder det här till att man i stället blir hänvisad till en ännu högre boendekostnad på andra- eller tredjehandsmarknaden. Kanske hittar man inte ett hem över huvud taget.

Vi från Miljöpartiet tycker verkligen att det behövs en reglering av vilka krav en hyresvärd får ställa så att det blir rättssäkert och likadant över landet. Det här kan såklart tas fram i dialog med de olika aktörerna.

Vi tycker att man ska ta förslaget från Karolina Skogs utredning vidare, och vi tycker också att det är väldigt viktigt att alla pengar ska räknas, till exempel bostadsbidrag och försörjningsstöd. Det är diskriminerande att vissa pengar ska räknas och andra inte, även om betalningsförmågan faktiskt finns.

Fru talman! Jag stöder förslaget om obligatoriska kommunala hyresgarantier. Jag yrkar även bifall till reservationen.

Fru talman och ledamöter! Timo, Nina och Henrik är namnen på tre personer som inte har något hem. Det är tre personer som har delat med sig av sin berättelse om hur det är att vara hemlös. De har haft modet att dela med sig.

Det är olika berättelser för varje hemlös. Men väldigt vanliga berättelser handlar om att ekonomin inte går ihop, om en hyra som är högre än inkomsten, om sms-lån, om en skuldspiral och kanske också om betalningsanmärkningar som gör att man inte kan få en bostad även om man skulle få ordning på sin ekonomi.

Det är omänskligt att inte ha ett hem. Det är ett politiskt misslyckande att det fortfarande är så här i landet Sverige – ett av världens rikaste länder.

Hushållens ekonomi är ansträngd. Den vanligaste orsaken till att människor vräks från sina hem är att de inte har råd att betala sin hyra.

I det här läget väljer flera av Tidöregeringens partier att gå fram med förslag om marknadshyror i valrörelsedebatten. Vi har sett en rapport i dag från Hyresgästföreningen om hur mycket dyrare det skulle bli i olika städer runt om i landet med marknadshyror – 40 procent i Stockholm, 36 procent i Göteborg och 27 procent i Uppsala.

Det här går inte ihop. Att driva sådana här förslag är att be om hemlöshet. Politik är en helhet. Den hänger ihop. Man kan liksom inte på ett håll dutta med åtgärder för att minska hemlöshet medan man på ett annat håll driver fram reformer för fattigdom och chockhöjda hyror. Det funkar inte.

Karolina Skog var en miljöpartistisk minister. Hon utredde en social bostadsförsörjning och lade fram en rad förslag. Det som vi debatterar i dag är ett av förslagen i utredningen om hur man kan sänka trösklarna till bostadsmarknaden. Jag är verkligen jätteglad att det här förslaget äntligen blir av. Jag är jätteglad att Tidöregeringen ställer sig bakom det. Men det har tagit lång tid. Det tog tre och ett halvt år från att förslaget kom till att man lade fram det på riksdagens bord. Det är alldeles för sent.

Kommunala hyresgarantier är ett verktyg där kommunen går i borgen för en hyresgäst. Hyresgästen betalar fortfarande sin hyra. Men detta blir en säkerhet, så att hyresvärden får hyran betald om någonting skulle gå snett.

Fru talman! Det finns en fråga som hänger tätt ihop med den här frågan, och det är frågan om vilka krav en hyresvärd ställer på sina hyresgäster. Förslaget om kommunala hyresgarantier handlar mycket om bedömd betalningsförmåga. Frågan om de krav som hyresvärdar ställer handlar också mycket om bedömd betalningsförmåga. Därför tycker vi att det hade varit mycket bättre att behandla båda de här förslagen samlat. Om man hade menat allvar med att bekämpa hemlöshet och sänka trösklarna till bostadsmarknaden hade man också lagt fram det förslaget.

Hyresvärdar har i dag rätt att ställa olika typer av krav på sina hyresgäster. Det ser väldigt olika ut; kraven varierar väldigt mycket. Det finns många väldigt bra hyresvärdar, men det finns också de som ställer orimligt höga krav, till exempel att det ska vara en väldigt hög deposition eller säkerhet för att hyra en lägenhet eller att man ska ha en årsinkomst som är tre fyra gånger högre än hyran.

Jag var inne på betalningsanmärkningar tidigare. Om man har en betalningsanmärkning men har fått ordning på sin ekonomi kan det ändå vara så att man blir helt utestängd. Ofta leder det här till att man i stället blir hänvisad till en ännu högre boendekostnad på andra- eller tredjehandsmarknaden. Kanske hittar man inte ett hem över huvud taget.

Vi från Miljöpartiet tycker verkligen att det behövs en reglering av vilka krav en hyresvärd får ställa så att det blir rättssäkert och likadant över landet. Det här kan såklart tas fram i dialog med de olika aktörerna.

Vi tycker att man ska ta förslaget från Karolina Skogs utredning vidare, och vi tycker också att det är väldigt viktigt att alla pengar ska räknas, till exempel bostadsbidrag och försörjningsstöd. Det är diskriminerande att vissa pengar ska räknas och andra inte, även om betalningsförmågan faktiskt finns.

Fru talman! Jag stöder förslaget om obligatoriska kommunala hyresgarantier. Jag yrkar även bifall till reservationen.

Fru talman! Tack för påminnelsen! Jag tycker att ledamoten Beckman skulle kunna lyssna på den. Han har genomgående tagit upp bensin och diesel i samtliga repliker här i kammaren, och det blir ganska tröttsamt. Ställ de frågorna till våra klimatpolitiska talespersoner i stället! De finns i kammaren och lyssnar i dag.

Jag tycker också att ledamoten skulle kunna läsa utrikesnyheterna lite bättre. Det pågår krig, och det inträffar händelser i omvärlden som påverkar prisbilden, vilket ledamoten egentligen är mycket väl medveten om. Men ta och läs nyheterna och grunna på det!

Det vi debatterar här i dag är varför regeringen vill att en boende ska stå för investeringskostnaden för en laddplats. Det är ju något som fastighetsägaren får som en värdeökning men som den boende inte kan ta med sig.

Vi i Miljöpartiet tycker att det ska vara billigare att köra elbil oavsett hur man bor – i villa, bostadsrätt eller hyresrätt – och oavsett var man bor – i norra Sverige, i Gävle eller i Norrtälje, där jag är uppvuxen. Det ska vara billigt att köra elbil, och det ska vara enkelt och billigt att ladda sin elbil. Det är det som frågan handlar om i dag.

Vi i Miljöpartiet tycker såklart att det är bra att man stärker boendes möjligheter att ladda hemma, men vi tycker också att det är fastighetsägaren och inte den boende som borde stå för investeringskostnaden.

Fru talman! Tack, Lars Beckman, för frågan!

Vi vill göra det billigare att köpa elbil, att köra elbil och att installera en laddplats hemma. Det vill vi göra billigare och inte dyrare. Här får Lars Beckman lyssna noggrannare på vad som faktiskt sägs och inte komma med falsk information.

När det gäller var elen ska komma ifrån vet ledamoten mycket väl att Sverige exporterar väldigt mycket el. Dessutom har Tidöregeringen gjort sitt bästa för att dra proppen ur arbetet med energieffektivisering.

Man lägger fram ett mål för energieffektivisering utan siffror och som ännu inte har någon uppföljning, och man har tagit bort väldigt många olika stöd för energieffektivisering som hade kunnat avlasta nätet ytterligare.

Jag tycker också att ledamoten Beckman blir svaret skyldig om hur ledamoten anser att vi ska minska fossilberoendet. Klimatpolitik är säkerhetspolitik. I stället för att gå in för att öka på bensinpopulismen, varför inte ta tillfället i akt och helt enkelt styra om till att det ska bli billigare att köra elbil och att ladda elbil?

Den fråga som vi egentligen debatterar i kammaren här i dag är: Varför vill regeringen att det är den boende som ska stå för investeringen av en laddplats i hemmet när det är en värdeökning som stannar kvar i fastigheten och som man inte kan ta med sig när man flyttar? Varför vill ledamoten göra det dyrare att köra och ladda elbil?

Fru talman, ledamöter!

Hushållen har i dag höga kostnader. Det är verkligen en kostnadskris. Det är viktigt att alla har möjlighet att vara en del av klimatomställningen. Därför har Miljöpartiet som vallöfte att alla ska ha råd att köra elbil. Det är också väldigt viktigt att laddinfrastrukturen blir tillgänglig för fler. Det måste finnas goda möjligheter att ladda hemma.

Tidöregeringen har under flera år slagit undan benen för elektrifieringen av fordonsflottan. Försäljningen av laddbara fordon i Sverige har också bromsat in. Tempot i dag är enligt alla bedömare för lågt för att Sverige ska kunna klara klimatmålen till 2030. Det behöver vi ändra på. Vi kan konstatera att det numera är EU-krav som driver svensk klimatpolitik. Det finns inte mycket annat.

Fru talman! Det är en farlig väg att gå, eftersom klimatpolitik är säkerhetspolitik. Vi är i ett fossilberoende. Det är till och med tal om ransonering. Det behöver vi komma bort från. Vi kan inte vara beroende av oljestater och av skurkstater.

Lagförslaget på bordet kommer från EU, och det ska underlätta för hemmaladdning. Men regeringen föreslår att det är de boende själva som ska bekosta investeringen i en laddplats.

Jag ser en tydlig risk med att det här kommer göra fastighetsägare mer bakåtlutade när det gäller att bygga ut laddinfrastruktur. Med regeringens förslag får de incitament att vänta på att boende ska ställa frågan, eftersom det då är de boende som får betala för installationen.

Först tvärbromsade regeringen försäljningen av laddbara fordon. Nu skapar regeringen nya osäkerheter – den här gången gällande utbyggnaden av hemmaladdning.

En rättvis klimatomställning kräver att enskilda individer som vill ställa om ska kunna göra det. Därför tycker vi i Miljöpartiet att investeringskostnaden för laddinfrastruktur ska ligga på fastighetsägaren och inte av enskilda boende. Driften däremot, alltså när man laddar sin bil, är det såklart rimligt att den boende betalar.

Den bostadsrättsförening eller hyresvärd som bygger laddinfrastruktur gör en långsiktig investering genom en värdehöjande åtgärd, något som en hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare inte kan dra nytta av om hen flyttar. Värdet stannar kvar i fastigheten och i föreningen.

Dessutom kan fastighetsägaren ansöka om pengar från Klimatklivet för investeringen. Det är en möjlighet som den boende inte har. Genom det kan fastighetsägaren få upp till halva kostnaden betald genom den reform som Miljöpartiet tidigare drev igenom i regering.

Fastighetsägare kan också planera långsiktigt och med ett helhetsperspektiv som enskilda boende inte kan ha när det gäller investeringar i fastigheten. En fastighetsägare kan till exempel förbereda infrastruktur för framtida hyresgäster eller bostadsrättshavare. Det är en kostnad som ett enskilt hushåll inte ska och i många fall inte har möjlighet att bära. Det blir större risk för suboptimeringar att lägga investeringen i knät på den boende.

Vi tycker också att möjlighet till hemmaladdning ska gälla för parkeringsplatser som är gemensamhetsanläggningar och delas mellan två eller flera bostadsrättsföreningar. På så sätt omfattas alla bostadsrättsföreningar av de nya reglerna. Sådana gemensamma parkeringslösningar är vanliga.

Fru talman! Som jag sa i början av anförandet: Tidöregeringen har under flera år slagit undan benen för elektrifieringen av fordonsflottan. Försäljningen av laddbara fordon i Sverige har bromsat in.

Nu försvårar regeringen ännu mer genom att lägga notan för investering i en laddplats i knät på den boende, som kanske inte ens kommer att bo kvar i fastigheten och därmed inte kan ta del av värdehöjningen. Det är helt fel väg att gå.

Vi i Miljöpartiet vill på riktigt underlätta för människor att växla över till elbil – för vi älskar elbilar, Lars Beckman! – och minska Sveriges fossilberoende. Med det yrkar jag bifall till reservation 2.

Herr talman! Tack för fortsatta frågor här, Ludvig Ceimertz!

När det gäller om regeringens kriminalpolitik är effektiv och om den bygger på experter finns det ju olika delar. Men det som jag syftar på här är att sätta 13åringar i fängelse, och där kan nog inte ens ledamoten själv tycka att det bygger på vad experterna säger. De har verkligen avrått. En enig expertkår har lyft fram att det här inte är en vettig väg att gå utan att det här kommer att öka kriminaliteten. Man kommer till exempel inte att kunna säkerställa en likvärdig skolgång.

Som sagt: Plan och bygglagen finns. Det är fortfarande möjligt att bygga ut. Men man hade kunnat jobba mer samlat och med bättre framförhållning med de här frågorna tillsammans med en kriminalpolitik som bygger på vad experterna säger och som därmed minskar kriminaliteten.

Herr talman! Tack, Ludvig Ceimertz, för frågan!

Syftet med vår kriminalpolitik är inte att fylla upp fängelserna till varje pris, utan syftet är att se till att människor tar sig ur kriminalitet så att vi inte behöver fylla upp fängelserna på det här sättet.

Självklart ska de som begår grova brott tas om hand och inte finnas på gatorna där de kan begå fler brott och hota våra medborgare. Men vi ser ju att den kriminalpolitik som Tidöregeringen bedriver inte är effektiv för att förebygga brott. Och vi har sett lagförslag efter lagförslag där experter avråder. Men Tidöregeringen vill inte lyssna, utan man vill hellre ha en politik som låter bra på papperet men inte fungerar så bra i verkligheten. Det är där den stora skiljelinjen finns. Vi vill se till att människor tar sig ur kriminalitet.

När det gäller straffskärpningar: Ja, det behövs. Nu är inte kriminalpolitiken min experthemmaarena. Här är det plan- och bygglagen vi debatterar, även om ledamoten för in debatten på ett annat område. Men det är i grunden skillnaden mellan vår kriminalpolitik och er: Vår politik är alltid, på alla områden, baserad på det som experter säger.

Det är ju inte så att vi säger att plan- och bygglagen ska stoppas. Utbyggnaden pågår och fortsätter att pågå. Det vi säger är att det här har varit känt sedan länge. Då borde man ha kunnat agera på ett annat sätt i ett tidigare skede, men i förslag efter förslag har regeringen agerat väldigt sent den här mandatperioden.