Ulrika Heie

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Jag tackar Andreas Carlson för svaren på mina frågor, och den maritima strategin är såklart viktig.

Ministern nämnde vikten av att underhålla det vi har och att se över hur vi kan få hela Sverige att funka. Jag vet att Kristdemokraterna och ministern har ett stort engagemang för landsbygden, och därför har jag två frågor.

Min första fråga handlar om de enskilda vägarna. I Västernorrland var det ett antal som ansökte om medel. Men eftersom de inte fick möjlighet att ta del av medlen blev det ganska kostsamt för dem. Nu har medlen ökat, men hur kan man göra dem tillgängliga för fler, till exempel genom en katastroffond?

Min andra fråga gäller våra öar, som ju finns längs hela vår kust men också i våra insjöar. Trafikverkets färjerederi är ju en källa till frustration för många av dem som bor på våra öar, och på senare tid har tillgängligheten försämrats. Hur ser ministern på tillgängligheten för Gotland och andra öar? Även mindre öar bör ju vara tillgängliga för barnfamiljer när det gäller skola, fritidsaktiviteter och så vidare. Jag tror att ministern är välinformerad vad gäller öarna längs våra kuster, så hur avser ministern att förbättra tillgängligheten för dem som lever på öarna men också för brandförsvar, ambulans och så vidare?

Herr talman! Jag tackar ministern för deltagandet i debatten och för ett gott samarbete med utskottet under mandatperioden.

Mina frågor handlar inte om underhållet, för det har vi debatterat ganska mycket. Min första fråga handlar i stället om minskningen av forskningsanslaget, från 7,4 miljarder till 4 miljarder. Vad ser ministern för svagheter? Hur säkerställer man att Sverige inte tappar exempelvis kompetens genom det här förslaget? Hur skademinimerar man så att våra farhågor inte infrias?

Min andra fråga handlar om sjöfarten. Vi hörde en ledamot från ministerns parti säga att det är dags för en ny hamnutredning och en ordentlig hamnstrategi. Hur ser ministern på det? Sjöfarten är jätteviktig, men den har inte tagit så stor plats i dagens debatt. Sjöfartsverkets organisering gör det också svårare för sjöfarten att bli mer konkurrenskraftig – även om regeringen har gjort ett par insatser med tonnagebeskattning med mera, som ju underlättar.

Hur ser ministern på att tillsätta en hamnutredning som kan utmynna i en hamnstrategi, och hur ser ministern på Sjöfartsverkets organisering?

Fru talman! Tack, ledamoten Gellerman, för svaret på min första fråga!

Jag tycker att det är viktigt att kunna dra tidslinjerna bakåt för att få människor att förstå. Vi talar om den plan som nu gäller för tolv år, och så kommer ytterligare planer. Det gör att vi blickar väldigt långt framåt, och då behöver vi också titta bakåt för att förstå varför vi är där vi är i dag. Jag vet ju att ledamoten är synnerligen kunnig på området, så tack för svaret!

Låt mig ta upp detta med forskningen. Företag i den här branschen satsar kanske 3–7 procent. Vi ska kanske inte jämföra med Ericsson med 20 procent, men it-företag satsar ändå mellan 50 och 30 procent på forskning. Man vet att forskningen är en sak och att resultaten av den är en del av vinsten. Men det handlar också om att bygga upp en kompetens på det här området som Trafikverket har nytta av och som politiken har nytta av.

Man raserar ju stora delar av ett forskningspolitiskt ekosystem för transportforskning när man drar ned med så mycket som 3,4 miljarder kronor. Det är otroligt mycket pengar.

I ett tidigare replikskifte sa ledamoten att vi får dra ned nu, för vi ska lösgöra pengar för att satsa på det sedan. Men det blir en ryckighet, och det kommer att bli oerhört stor kompetensbrist kopplat till de här delarna om man inte tar tillvara den kompetens som finns. Ska man sitta och vänta på något som kommer sedan – det är ju ingenting som kommer att finnas kvar! Då är det transportforskningen vi talar om.

Ledamoten nämnde just den tillämpade forskningen, som man hade gjort satsningar på i forskningspropositionen. Detta är ju synnerligen tillämpat. Därför blir det så svårt att förstå hur man i Tidösamarbetet och inte minst från Liberalernas sida säger sig vara så otroligt stolt men ändå inte har svar på dessa frågor.

Fru talman! Tack, ledamoten Gellerman, för anförandet.

Jag har två frågor. Den ena har lite bäring på samma saker som Aylin Nouri tog upp, så jag väljer att lyfta den andra frågan.

Ledamoten sa att hon var otroligt stolt över vad man förbättrat och inte kunde förstå hur Göteborg–Alingsås inte kunnat fås in i planen tidigare. Men i november 2006 stod en infrastrukturminister här i talarstolen och fick svara på frågan varför inte Floda–Aspen fanns i planen. Det berodde på att den kommun som heter Lerum ett år tidigare, 2005, hade sagt bestämt nej och att det inte var aktuellt med något av de två alternativ som fanns då.

Det handlar alltså om ett långt påverkansarbete under många år. Jag är också glad över att tidigare låsningar har släppt så att man nu kan lägga fram det här förslaget – jag hoppas verkligen att det blir verklighet.

Jag ville bara hyfsa lite grann. Det lät som att man inte hade förstått problematiken och undrade varför det inte hade satsats på de här delarna innan. Ledamoten kanske skulle vilja kommentera något av detta så att vi kan sträcka oss något längre bakåt i tiden än de åtta år som ledamoten hänvisade till.

Min andra fråga, som jag också väljer att ställa, är den om forskning. Man satsar 0,34 procent av planen på forskning. Ledamoten är väldigt medveten om hur mycket företag inom den här branschen satsar på forskning. Vad är det som gör att staten inte anser sig behöva satsa på forskning när det gäller de här delarna?

Herr talman! Det blir svårt när vi pratar om miljarder och miljoner. Man kallar 3,4 miljarder ”den lilla del” som man drar ned, men det är ju oerhört många forskningsprojekt som inte får möjlighet att fortsätta eller som kanske får tänka om och tänka nytt.

Jag skulle säga att det blir väldigt märkligt. Jag antar att ledamoten också har goda kontakter med inte minst branschen som jobbar med underhåll, och där säger man att det här är en strategisk felprioritering i den nationella planen. Det riskerar att leda till felinvesteringar och minskad teknikutveckling, och det leder till en växande kompetensbrist.

Vad blir Maria Stockhaus svar när branschen efterfrågar kloka svar på varför det blir så här? Är beskedet att branschen får lösa detta själv? Jag tyckte mig ändå höra ledamoten delvis beklaga att man var tvungen att prioritera på det här sättet för att lyckas få igenom planen. Det är ändå ett kritiskt läge, och jag delar ledamotens stora engagemang för att vi ska komma till rätta med underhållsskulden.

Ibland kan det låta enkelt med underhållsskulder – man pratar om att fylla igen potthål eller asfaltera en gång till – men vi ser att inte minst järnvägens underhåll är beroende av teknikutveckling, precis som ledamoten nämnde, med det stora antalet nya växlar. Jag tycker att det är väldigt bra att man på olika sätt har kunnat lyfta det här från regeringens sida.

Jag tycker att det är häpnadsväckande att ledamoten pratar om ”den lilla del” som man har dragit ned. Det är inte riktigt hälften, för det är 4 miljarder kvar. Men 3,4 miljarder är ganska nära 4 miljarder, så det är ändå nästan en halvering av hela forskningsanslaget. Det är väldigt mycket pengar. Vad svarar ledamoten gällande att det skulle vara en strategisk felprioritering?

Herr talman! Tack för anförandet, Maria Stockhaus! Jag har två frågor.

Jag vet att ledamoten är både mycket kunnig och starkt engagerad i allt som har med infrastruktur att göra, inte minst när det gäller ny teknik, vilket sätt man tar sig an framtidens utmaningar på och så vidare. Det gäller även flygets klimatomställning, nya bränslen och så vidare.

Jag skulle ändå vilja fråga vad det är som gör att man finner det motiverat att nästan halvera forskningspengarna. Man går från 7,4 miljarder till 4 miljarder. Det är otroligt många projekt som inte kommer att kunna genomföras, trots att vi vet att vi behöver satsa ännu mer på kompetensutveckling av olika slag och på att få ny teknik att nå närmare marknaden. Vi behöver möjliggöra för företag att delta i gemensamma forskningsprojekt.

För mig rimmar det väldigt illa med att Moderaterna och Maria Stockhaus tycker att detta är ett bra förslag för att eventuellt göra andra prioriteringar. Jag skulle därför vilja ställa frågan vad man vill uppnå med att dra ned så pass mycket på forskningsanslaget.

Jag nöjer mig med den frågan, herr talman.

Herr talman! Jag ska ge ledamoten Morell ett rätt. Det var lite klantigt av mig att använda ord som ”snuttifierat” och säga att man bygger en snutt.

Det är klart att varje del är betydelsefull där den ligger. Men det är först när man bygger samman system som det blir något verkligt av det.

Nu säger man att det bara var för Göteborg och Borås som Göteborg–Alingsås försvann. Jag vet inte vad ledamoten grundar det på. Göteborg–Alingsås är extremt viktigt för hela Sverige. Varenda gång vi har pratat om planerna har vi från Centerpartiet fört fram vikten av att det får finnas.

Ledamoten behöver alltså inte tala om för mig att jag måste förstå vilka flöden som finns på olika ställen. Jag förstår det alldeles utmärkt. Men jag förstår inte varför den här regeringen inte ser till att det blir betydligt mer planerat och mer byggt, för det är klart att det behövs mer. Precis som ledamoten säger behövs det mer.

Jag vet inte vad det är i samarbetet mellan Tidöpartierna som har gjort att det inte har kommit ut mer av det än vad vi kan se här, vi som inte är med i det samarbetet. Just därför vore det bra att man säkerställde att vi har ett system för hur vi planerar för infrastruktur i det här landet som håller över tid så att man inte får den här ryckigheten och måste åka slalom.

Jag ber om ursäkt när det gäller att jag sa att det var en snutt. Den kan säkert vara värdefull där den ligger. All ny räls är väl värdefull på något sätt, men det är först när man bygger samman hela systemet som man får ut effekt av det. Vi ska vara glada för varje del, men jag tycker inte att ledamoten riktigt kan leda i bevis att man skulle öka kapaciteten med någon fantastisk möjlighet inför den kommande tolvårsperioden när det gäller järnväg, vare sig för underhåll eller ny kapacitet. Jag hoppas att det blir en ny regering efter valet som kan ta tag i det.

(Applåder)

Herr talman! Centerpartiet bidrar sällan till vansinniga projekt, så det kommer vi nog inte att göra nu heller. Viktiga framtidsprojekt är vi däremot beredda att stötta på olika sätt.

Ledamoten säger att man vill bygga mer järnväg – men det är bara lite här och där, några snuttar. Det som behöver göras är att bygga ihop systemet. Det var det viktigaste med stambanorna, alltså att bygga ihop Sverige.

Visst – man kan ställa landsändar mot varandra, men det som ska ut ur norra Sverige måste ju gå genom södra Sverige. Vi behöver en infrastruktur som håller i hela landet.

När vi nu ska möta trafiken som kommer från andra länder via Öresundsbron eller den kommande Fehmarn Bält-tunneln är det klart att det hade behövt byggas ny kapacitet i södra Sverige. Jag beklagar att man inte var snabbare den gången på 10talet så att vi kunde ha haft nya stambanor klara relativt snart.

Man gör saker och ting väldigt långsamt när man lägger in det i processen som Sverige har med planer som ständigt ska revideras.

Låt oss hitta nya, betydligt bättre sätt att både planera för infrastruktur och bygga infrastruktur! Vi kommer inte att bidra till något vansinnigt projekt. Vi kommer att bidra till att det blir möjligt att bygga nya stambanor, för det behöver vi i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Centerpartiet är beredda att satsa betydligt mer på infrastruktur än vad som har gjorts hittills. Det ingår i riksdagspartiernas överenskommelse om att gå från överskottsmål till balansmål.

Vi är beredda att på olika sätt satsa för att Sverige ska ta den plats man behöver ta. Det behöver byggas beredskap i form av kapacitet som skapas genom såväl underhåll som nybyggnation.

Det är klart att vi kan lära av det som varit, men det moderata synsättet att det är ett ideal att låsa framtida regeringar vet jag inte riktigt vad jag tycker om. Det sker någonting med politiska ideologier över tid. Vad är det som gör att man inte litar på framtiden? Vad är det som gör att man inte litar på kommande generationer och vad de skulle kunna göra? Man är ju beredd att skuldsätta kommande generationer till exempel när det gäller kärnkraften. Det är ett annat sätt att bakbinda politiker och binda upp resurser som någon måste vara med och betala. Det verkar ha blivit en moderat melodi.

Vi kan lära av det som varit, och vi är beredda att bidra till att det satsas på både underhåll och ny kapacitet framöver. För oss är det otroligt viktigt att göra allt vi kan för att möta klimatutmaningen så att utsläppen går ned, för att jobben ska bli fler och för att Sverige ska vara ett land som välkomnar människor som på olika sätt vill skapa sig en framtid här. Vi vill se till att hela landet lever. Om Moderaterna är med på de premisserna är de varmt välkomna.

Herr talman! Tack, Maria Stockhaus, för frågan!

Under mina 20 år i riksdagen har Centerpartiet medverkat till eller delvis medverkat till tre planer. Två av dem var med alliansregeringen 2006–2010 och 2010–2014. Sedan var vi också med i januarisamarbetet från 2019 till sommaren 2023. Vi var alltså inte med och lade upp den plan som därefter behandlades i riksdagen, utan den stod Socialdemokraterna själva bakom.

Det är dåligt att man inte har satsat mer på underhåll tidigare. Det finns ingen ursäkt för det. Men det går ju inte att svepa tillbaka och skylla på olika saker som varit, utan det handlar om att rikta fokus mot framtiden och att lära sig av det som varit.

Vi ser ett antal brister i dagens system med fyraåriga planer som projekt åker in och ut ur. Man lägger lite mer pengar här och tar bort lite pengar där. Det blir till slut som ett slags nollsummespel kring hur mycket man avsätter och hur mycket man ska försöka få någonting för.

Det är otroligt allvarligt att vår infrastruktur inte håller bättre än den gör. Riksdagen och den kommande regeringen skulle behöva ta gemensamt ansvar för hur man löser det på ett trovärdigt sätt.

Om jag känner något som helst ansvar? Jag tycker att det är viktigt att politiken tar ansvar för det som är gjort, men det kan aldrig göras ogjort. Det är bara framåt som vi kan påverka. Därför är det viktigt med breda överenskommelser om att både underhålla det vi har och våga satsa på det nya som kommer i form av ny teknik – jag beklagar återigen neddragningen av forskningsanslagen – och ny kapacitet. Det måste en regering klara av.

Herr talman! Jag kanske var lite ogenerös i mitt anförande, för visst finns det saker i planen som är bra. Till exempel är det lysande att Göteborg–Alingsås kommer in i planen, och när det gäller Göteborg–Borås, som det har tagits beslut om tidigare, ser vi nu att spaden ska sättas i jorden. Det här är två exempel i Västsverige, men det händer saker även i andra delar av landet.

Men behoven är väldigt stora, och då är det synd att det bolag som skulle ha kunnat göra en del av de nödvändiga infrastrukturinvesteringarna inte kommer på plats. Det är synd att man inte tar tillvara möjligheten att tillsammans med andra aktörer bidra till en stärkt infrastruktur i Sverige.

Det finns en utredning från Trafikverket som visar att Sverige behöver lika mycket räls som den som stoppades, men vi ser inga planer för hur den ska byggas framåt.

Vi ser hur man snuttifierar och gör lite här och lite där. Ibland är det till och med så att en liten snutt blir kvar. Det är dumt att kalla någonting som kostar ett antal miljarder en ”snutt”, men på Västkustbanan saknas kanske fem kilometer dubbelspår Maria–Helsingborg. Det är helt vansinnigt att fördröja mer och att det inte blir byggt. Det är synd att man plockar ut sådana saker ur planen.

Jag vet att det finns en stor samsyn på hur man skulle behöva bedriva infrastrukturplanering och infrastrukturbyggande framåt. Jag ser fram emot breda uppgörelser på det område som handlar om infrastruktur, så att det säkerställs att det blir så mycket som möjligt byggt för de pengar som avsätts. Centerpartiet är beredda att satsa mer.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Jacobsson för uppmuntrande ord.

När det gäller nya stambanor har regeringen ägnat nästan fyra år åt att försvara varför det var nödvändigt att stoppa dem men inte lyckats visa hur man relativt snabbt ska få till den ökade kapacitet som behövs för framtiden. Det finns inte med i den plan vi nu debatterar, och det beklagar jag.

Fem trafikslag ska det absolut vara.

Det är frustrerande att anmäla tio minuter talartid, tala i tolv minuter och känna att det mesta är osagt, för infrastruktur är ju så viktigt. Då är det inte läge att spekulera om eventuella regeringsförhandlingar.

I höst avgör svenska folket vem som får bilda regering. Jag hoppas förstås på ett starkt stöd för Centerpartiet, för med Centerpartiet i regeringen eller som samarbetspartner till regeringen kommer Sverige att få just centerpartistisk politik. Alla partier går ju till val på sin egen politik.

Vad jag vet finns det inget färdigförhandlat förslag från Tidöpartierna heller. Man säger att man ska hålla ihop, och man säger att man är överens om en massa saker men visar gång på att man inte är det, senast när det gällde fängelse för 13åringar.

Sverige har tack och lov ett flerpartisystem, och varje parti i Sveriges riksdag går till val på sin egen politik. Sedan avgör stödet från väljarna vilka samarbeten som blir aktuella efter valet.

Herr talman! Det här är sista debatten för i år om hela infrastrukturplanen och ytterligare en mängd förslag på infrastrukturområdet. I betänkandet finns 49 reservationer, en massa utskottstext och så vidare. Jag är glad över att utskottet har gjort ett gediget arbete med att ta fram betänkandet, och jag vill särskilt tacka vårt kansli som har jobbat med det rent administrativt.

Infrastrukturen – att vi kan ta oss från hemmet till jobbet och till vänner och att gods kan fraktas – är själva blodomloppet i hela vårt samhälle.

Alla har väl suttit på biologilektioner då man lärt sig om aorta och den stora kroppspulsådern och allt ned till kapillärerna där blodet når allra längst ut i fingertopparna, till lilltån och så vidare, och sedan om hur det går tillbaka. Om vi tänker på biologin med mitokondrier, ribosomer och allt det som finns i cellerna som behöver syre förstår vi hur extremt viktigt det är att blodomloppet fungerar och att infarkter förebyggs genom att man underhåller det hela på allra bästa sätt.

Infrastrukturen förser hela vårt samhälle med näring av diverse slag.

Infarkter har vi sett under de år som har gått. E20 nämndes tidigare. När regnen i Västernorrland skar av både järnvägar och vägar var det kanske en form av infarkt. När Malmbanan gick sönder med anledning av att ett tåg spårade ur och rev upp stora delar av rälsen är ett annat exempel på de olika skador som har åsamkats det här blodomloppet.

I dag ska vi titta på helheten, och jag glad för att vi får möjligheten att göra det. Jag är också glad för att ministern deltar i debatten. Det är viktigt. De här frågorna är viktiga för Sverige, och det är viktigt att vi kan belysa dem ur både ett majoritetsförhållande och en oppositionsroll.

Det är lätt att förlora sig i detaljerna när man börjar rada upp enstaka exempel, men det handlar här om något som är större. Vi ser ett antal systemfel som vi vill peka på.

Även om ministern klär i varseljacka och är ute på många besök är det lätt att förlora sig i detaljer, vilket jag beklagar. Det är klart att varje detalj måste fungera. Varje växel och varje signal i järnvägssystemet måste fungera. Men politikens uppgift måste vara större än så. Uppgiften måste vara att ange riktningen och tala om för hela vårt land, oavsett om vi är enskilda personer eller företagare, hur vi ser på framtidens infrastruktur.

Ett exempel på tondövhet eller ett självmål i en viktig finalmatch är det beslut som kom i december 2022 när man valde att ta bort de nya stambanorna. Ibland har det sagts att alla människor väl måste förstå att man inte kan bygga ett lyxigt uterum när själva huset riskerar att gå sönder. Men nya stambanor har ju inget med ett uterum att göra.

Nya stambanor handlar möjligtvis om vilka balkar och vilken grundförutsättning huset har att kunna fortsätta utvecklas. Det är vad det handlar om när vi behöver bygga ny kapacitet. Det är ingen lyxfråga. Det här är viktigt för AB Sverige.

Ministern hade vänligheten att bjuda in till EU-konferenser under det halvår som Sverige var ordförandeland. I de här EU-sammanhangen bemöttes man av bestörtning, förvåning och skepsis över att Sveriges regering tog beslutet att tacka nej till EU-finansiering när man visste att det fanns ett stort behov av ökad kapacitet.

Vi var redan då på väg in i Nato, inte för att deras transporter skulle ske på de nya stambanorna, men vi såg stora brister i hela vårt järnvägssystem.

Klimatsmarta transporter, som ju järnvägen är, är en viktig del av Sveriges och av Europas konkurrenskraft.

Om bara några år är Fehmarn Bält-tunneln klar. I ett av de första replikskiftena vi hade om kapacitet i södra Sverige sades det att Fehmarn Bält-tunneln inte kommer att vara något större problem, för det fastnar redan i Danmark. Det är där man inte har byggt ut.

Nu har man byggt ut i Danmark så att man kan ta emot den ökade kapaciteten. Ministern har identifierat några mindre projekt i södra Sverige, vid brofästen, vid Malmö central och så vidare, som kan underlätta, men bara till en väldigt liten del.

Sverige behöver bli mycket snabbare. Jag hoppas verkligen att accelerationskontorets olika inspel har nått också infrastrukturministern om på vilket sätt man ser till att vi blir mycket bättre och mycket snabbare på att driva infrastrukturprojekt i Sverige.

Det saknas en politisk vision för infrastrukturen. Den saknas så till den milda grad att branscherna har tagit fram en egen vision som är bra och som de är stolta över. Men de har varit väldigt tydliga med att det skedde i brist på politiskt ledarskap. En sådan vision borde regeringen ha tagit fram.

Majoritetspartierna säger många gånger att man inte ställer trafikslag mot varandra. Men det räcker inte. Det handlar om på vilket sätt trafikslagen samspelar med varandra och vilka kapacitetsökningar man behöver göra för att kunna ha mer transporter av både människor och gods på våra vägar.

Men det handlar också om att göra klimatsmarta teknikskiften i det här landet. Elektrifieringen och utbyggnaden av vår infrastruktur i den delen är en fråga som vi kanske får ha ett eget seminarium om. Det är tragiskt att se hur Sverige gång på gång hamnar på efterkälken och att vi inte når våra klimatmål.

Det känns som att politiken har klivit in i ett draperi och snarare står mot gardinen när man lämnar walkover och låter andra ta på sig ledartröjan.

I våra grannländer säkerställer man effektivitet och ser till att besluten gäller över tid. Vi i utskottet har besökt både Danmark och Norge. I Danmark kunde vi se hur Sund & Bælt underlättar för byggande av infrastruktur. I Norge såg vi hur förslaget om ett bolag, likt det vi nu utrett i Sverige, först lades fram och drevs igenom av en Høyreregering. Sedan har en socialdemokratisk regering förvaltat det vidare.

Jag tycker att det är synd att inte Sverige, eller vi här, kan säga att en infrastrukturberedning vore det bästa. Där skulle vi brett kunna komma överens om hur det här ska se ut. Man måste kunna lita på staten. Man måste kunna lita på nationen Sverige. Vissa kommuner och regioner har bittert fått erfara att man inte kan det, och så kan vi inte ha det.

I det här sammanhanget, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 3. Det behövs en infrastrukturberedning, och det behövs en rejäl satsning på infrastrukturen i det här landet.

Nu säger ministern att regeringen har satsat mer än någonsin. Ja, det har man, men det räcker inte. Det räcker inte alls, för det ger inte så mycket ökad kapacitet under den kommande planperioden. Man kommer till rätta med vägunderhållet, men kanske 10 procent av järnvägsunderhållet kommer man inte till rätta med.

Det finns mycket mer att säga om detta, men jag ska lämna frågan strax. Men det är viktigt för hela Sveriges framtid att också infrastrukturen får en långsiktig hållbarhet, och det har den inte i dag.

Jag har en liten punktlista, herr talman, som ska gå lite snabbare att gå igenom än den inledande delen.

Först vill jag ta upp de enskilda vägarna. I Västernorrland får man inte ersättning för att bygga upp vägarna efter skador som har uppstått med anledning av regn och klimatet. Den ersättningen måste regeringen komma tillbaka och göra bättre.

Belysningsrivningen har man stoppat. Men vad kommer att hända? Vi vet inte.

Sedan har vi cykelns roll i vårt samhälle. Hur ska den räknas in i infrastrukturen? När elcyklarna blir fler och allt fler människor av folkhälsoskäl kan tänka sig att cykla till jobbet bygger vi bort cykelmöjligheter. Det finns inga vägrenar kvar hemma där jag bor i Skaraborg. Eller jo, man kan cykla på en vägren på tio centimeter, annars får man vara på vägbanan. Här finns jätteviktiga delar att ta tag i.

Jag nämnde både nattågen och Gotlandsfärjan i ett replikskifte. Den upphandlade trafiken måste vi kunna lyfta på ett annat sätt.

Det känns ibland som om man är med i filmen Tillbaka till framtiden. När vi började vår mandatperiod gjorde vi studiebesök och såg hur framtidens flyg skulle kunna se ut. Vi tittade på elektrifieringen av flyget. Många olika framtidsinriktade frågor var på vår agenda. Men sedan blev allt en fråga om underhåll. Det är inget fel på underhåll, men var finns spjutspetsen mot framtiden? Vi måste vara överens om att Sverige kan mer.

Det investeras nu uppemot 1 300 miljarder, alltså otroligt mycket pengar, i infrastruktur. Samtidigt halveras anslaget till forskning, från 7,4 miljarder till 4 miljarder, och det är verkligen helt fel väg att gå. När det ges mer pengar till infrastruktur måste det också ges mer pengar till forskning, för det är där man kan utveckla ny teknik och bygga kompetens. Genom att göra denna felprioritering kan det i stället bli kompetensbrist, minskad teknikutveckling och felinvesteringar. Det här duger inte när vi är i ett avgörande läge för Sveriges utveckling.

Herr talman! Centerpartiet står givetvis bakom alla sina 19 reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 48.

För att jobben ska bli fler, utsläppen minska och hela landet fungera behöver Sverige en annan regering.

(Applåder)

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten Morell, för svaren på mina frågor! Jag har då två ytterligare frågor.

Jag skulle vilja fördjupa mig i den fråga som ledamoten lyfte i slutet av sitt svar, nämligen den om ett statligt bolag som kan ge den här konkurrensen. Det skylls på väglagen, men på vilket sätt har Sverigedemokraterna drivit på för att det här bolaget ska komma till stånd?

Sedan är det min andra fråga. Jag försökte lyssna väldigt uppmärksamt. Jag kanske inte lade märke till allt, men jag upplevde inte något engagemang för den upphandlade trafiken. Jag hörde inte att ledamoten nämnde nattågstrafiken, som ju är en del av infrastrukturen, och hur den fungerar. Det handlar också om Gotlandstrafiken och möjligheten att ta sig till fastlandet. Det gäller inte bara privatpersoner utan också godset, som ledamoten talade sig varm för. Inte minst Gotlands lantbrukare vet vilka svårigheter det handlar om när det gäller färjetrafiken. Det gäller kostnader men också antalet avgångar och så vidare. Jag skulle gärna vilja höra lite mer från Sverigedemokraterna om hur man ser på nattågstrafiken, Gotlandstrafiken och resten av den upphandlade trafiken och om man är beredd att avsätta ytterligare resurser för det.

Herr talman! I början av den här mandatperioden ingick Sverigedemokraterna inte i Tidösamarbetet just när det gällde infrastruktur. Det innebar att det ibland blev lite komplicerat när Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna inte var större än Socialdemokraterna och det blev ett förstahandsyrkande och ett andrahandsyrkande och så vidare. Det var också så att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna hade en del liknande förslag, bland annat om förstatligande av underhåll och så vidare.

Jag vet inte hur mycket Sverigedemokraterna har gett upp den egna politiken i Tidösamarbetet, men tidigare drev man starkt bland annat detta med en uppdelning av Trafikverket – tillbaka till ett vägverk och ett banverk.

När det gäller planen redogjorde ledamoten Morell för många saker som han upplevde att Sverigedemokraterna hade jobbat hårt för och kunnat lyfta in i planen. Men jag skulle säga att förvåningen nog var stor hos många när det grundligt utredda förslaget om ett statligt bolag som skulle kunna ge Trafikverket lite institutionell konkurrens inte fanns med. Ryktet eller information säger att Sverigedemokraterna inte prioriterade detta och att man kanske rent av motverkade det. Jag skulle vilja höra om ledamotens syn på möjligheten att på det här sättet konkurrensutsätta Trafikverkets arbete för att vi ska få mer infrastruktur i landet.

Fru talman! Jag vill också ställa frågor om uranbrytning. För skaraborgarna var uranbrytning i Ranstad under 60-talet en synnerligen påtaglig och miljöförstörande verksamhet som skapade väldigt mycket oro. Innan förbudet mot uranbrytning kom fanns det också många undersökningstillstånd runt om i området, till exempel på berget Billingen.

Nu vill regeringen öppna upp för uranbrytning igen, och man slopar det lokala inflytandet. I dag har det kommit ett pressmeddelande från de tre regeringspartierna där man säger att man ska tillsätta en utredning, men det finns inga direktiv.

Jag skulle gärna vilja att minister Kullgren redogjorde närmare för detta. Vilket är tidsperspektivet? Man säger att man ska göra detta skyndsamt, och man kan ju faktiskt göra det redan på måndag genom att rösta för det förslag som då ligger.

När kommer utredningen? Vilka kommer direktiven att vara? Detta undrar ju människor runt om i våra bygder, inte minst i Skaraborg.

Herr talman! När det gäller färdtjänsten är det för Centerpartiet viktigt att stärka rättigheterna och göra lagstiftningen mer likvärdig över hela landet, så att ingen nekas stöd på grund av var den bor. Jag vill tacka för det korta, koncisa svaret från ledamoten.

Jag hoppas att jag kan yrka bifall till reservation nummer 40, som gäller just färdtjänsten. Jag missade att göra det i mitt anförande. Jag ber om ursäkt för det.

När det gäller järnvägen och möjligheterna med det nya bolaget säger ledamoten att det är spännande. Det är bra att det är spännande. Men det måste också vara tryggt. Det måste finnas en framtid. Det kan inte bara vara spännande att det här ska göras nu. Näringslivet önskar väldigt starkt att få besked som man vet håller över tid och att det här går så fort som möjligt. Ledamoten nämnde det här möjliga bolaget, men han sa också att väg blir lättare än järnväg. Det var kanske en hint om vad som kommer i planen.

När det gäller att kunna lita på järnvägens utbyggnad undrar jag om ledamoten är nöjd med de besked som har kommit från Trafikverket, det vill säga att både nybyggnation och underhåll kommer att ske på ett tillfredsställande sätt med det man har åstadkommit.

Herr talman! Jag har två frågor till ledamoten Magnus Jacobsson.

Jag tyckte om den folkbildande approach som ledamoten hade, och jag får väl fortsätta lite grann på den inriktningen. Även om ledamoten svär sig fri från Trafikverkets förslag bygger ändå det förslaget på regeringens direktiv. Om vi ska upplysa tittarna om varifrån planen kommer kan jag säga att den bygger på regeringsdirektiv. Det är inte så konstigt att planen ser ut som den gör.

Ledamoten lyfte upp järnvägens betydelse. Hur ser Magnus Jacobsson på den oro som Svenskt Näringslivs ordförande Jacob Wallenberg lyft upp om den järnväg som behöver byggas ut i Sverige? Det handlar om på vilket sätt man kan skjuta till mer medel. Hur ser man på den oron?

Ledamoten avslutade med frågan om färdtjänst. Det blev en kort diskussion i den förra debatten. Ibland läggs färdtjänst ihop med kollektivtrafik. Lite folkbildning igen: Det hänger ihop med hur vi ledamöter väljer att skriva våra motioner, och de påverkar hur betänkandena byggs upp.

Ledamoten sa att han inte är nöjd med hur man har hanterat färdtjänsten. Är ledamoten inte nöjd med att frågan togs med i en utredning som skulle ha varit klar i januari? Anser ledamoten att det hade varit möjligt att utifrån de förslag som kom från Trafikanalys gå vidare med frågan och lösa problemet under innevarande mandatperiod?

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaren!

Jag delar bilden att inte minst arbetsmarknadsregionernas förstoring möjliggörs av goda tågtransporter och pendlingsmöjligheter. Det är en viktig punkt att lyfta fram.

Sa ledamoten att det var till 2070 som järnvägsunderhållet skulle vara färdigt? Jag har tidigare hört att det snarare var 2050, men då stämmer det kanske mer – man tar 10 procent nu och mer sedan så att man får plats med det. Annars blir matematiken svår att förstå.

Jag skulle vilja ställa en avslutande fråga om nattågen. Hur det än är utgör de en fantastisk möjlighet, och det pågår nu en upphandling av nya nattåg. Det är ett sätt att göra det möjligt att välja olika sätt att resa genom Sverige. Är ledamoten nöjd med det sätt på vilket Trafikverket har hanterat upphandlingen av nattågen? Och är ledamoten nöjd med att man nu drar ned på nattågstrafiken, framför allt genom den halvering vi ser i norra Sverige när man tar bort hälften av alla nattåg mellan Umeå och Narvik?

Sedan hörde jag inte så jättemycket om beredskap, så det får ledamoten också gärna säga något mer om, om det finns tid.

Herr talman! Tack, Maria Stockhaus, för anförandet!

Min första fråga besvarades faktiskt nästan i det senaste replikskiftet. Det handlade om att 210 miljarder var den högsta nivå som Trafikverket klarar av. Men vad jag förstod sa nu ledamoten att om det visar sig att Trafikverket faktiskt kan använda sig av ytterligare resurser finns det möjlighet att tillskjuta sådana. Jag undrar därför mest om jag hörde rätt.

När jag lyssnar på ledamotens anförande får jag en känsla av att det när det gäller tågsystemen mest handlar om den regionala pendlingstrafiken. Jag skulle jättegärna höra mer om satsningar som gör att godstågen inte behöver ha den skogstid som de har i dag och vad man gör för att kompetensförsörja järnvägen – sådant som också finns med i betänkandet.

Jag skulle också vilja lyfta beredskapsfrågan, för det är ju en fråga som har blivit oerhört aktuell kopplat till Natomedlemskapet. Jag vet att Maria Stockhaus är väldigt angelägen om ett hållbart järnvägssystem och om beredskapsfrågorna, så det skulle jag också vilja be om att få förtydligat. Jag vet att man inte får in allt på sina åtta minuters talartid, men jag skulle vilja möjliggöra för ledamoten att gå närmare in på godstrafiken och också beredskapsfrågan.