Riksflödet
Logga in

Riksflödet - Svensk politik direkt från källorna

Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Rätten till ledsagning

Motion 1104
Motion till riksdagen 2026/27:1104 av Ida Karkiainen (S) Rätten till ledsagning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den kommunala insatsen ledsagning bör ses över och att aktuell lagstiftning bör reformeras för att stå i överensstämmelse med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt det nationella målet för funktionshinderspolitiken, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Ledsagarservice är avgörande för att personer med synnedsättning ska kunna leva ett aktivt och självständigt liv. Idag nekas många synskadade ledsagning – även de som haft insatsen i flera år. Resultatet är ökad isolering, försämrad hälsa och kraftigt begränsad livskvalitet. När LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, antogs 1993 var grav synnedsättning ett skäl till stöd enligt lagen. Denna rätt har successivt urholkats så att blinda och gravt synskadade numera regelmässigt nekas ledsagarservice av sin hemkommun. Även personer som har haft insatsen under många år får sin rättighet omprövad och indragen. Kommuner har genom att driva en rad rättsfall fått till stånd en omtolkning av lagen, så att synskadade numera inte längre anses tillhöra personkretsen för LSS. Personer med synnedsättning hänvisas istället till att söka bistånd inom ramen för socialtjänstlagen, SoL, där stödet är begränsat och ofta avgiftsbelagt. Synskadades Riksförbund är en aktör som har uppmärksammat utvecklingen de senaste åren. Förbundet skriver att statistiken är tydlig: Ledsagarservice enligt LSS har minskat kraftigt under hela 2000-talet, men vi har aldrig sett motsvarande ökning av ledsagning enligt SoL. De senaste åren har, tvärtom, även SoL-ledsagningen minskat. Detta beror på att lagstiftningen har urholkats. Domstolar på alla nivåer går på kommunernas linje och därmed har vi synskadade succesivt berövats rörelsefriheten. Konsekvensen är att varken LSS eller SoL i dag erbjuder ett fungerande ledsagarstöd. Synskadade riskerar att nekas hjälp med vardagliga aktiviteter som att handla, promenera eller följa barn till lekplatsen. Det innebär att vi inte heller kan leva upp till det nationella mål för funktionshinderspolitiken som riksdagen har bestämt. FN:s övervakningskommitté för funktionsrättskonventionen (CRPD) har därför riktat skarp kritik mot Sverige. Kommittén konstaterar att stödet är otillräckligt och uppmanar Sverige att säkerställa rätt till ledsagning för alla med synnedsättning – som en förutsättning för jämlikt deltagande i samhällslivet. Socialstyrelsens rapport ”Förändringar av ledsagning över tid” (2023) bekräftar problemen och föreslår att ledsagning bör regleras i en särskild lag. Det är över två år sedan rapporten landade på regeringens bord, men ännu har inga åtgärder vidtagits. Regeringen bör snarast utreda hur rätten till ledsagning kan reformeras i syfte att: Göra ledsagning till en laglig rättighet, Säkerställa likvärdig tillgång i hela landet, Vara kostnadsfri för den enskilde, Ge rätt till ledsagning utifrån individens behov. I juni 2024 beslutade riksdagen om ett tillkännagivande till regeringen om att se över förutsättningarna för avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning och om att reglera insatsen i en särskild lag. Tidöregeringen har ännu inte agerat för att tillmötesgå tillkännagivandet och uttryckt att frågan inte har kunnat prioriteras. Det är angeläget att en ny regering prioriterar frågan. Ida Karkiainen (S)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Nordiskt gränsboendeintyg

Motion 1103
Motion till riksdagen 2026/27:1103 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Nordiskt gränsboendeintyg Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att, i samarbete med de övriga nordiska länderna, utreda möjligheten att införa ett gränsboendeintyg och tillkännager detta för regeringen. Motivering Under covid-19-pandemin blev invånare i gränsområden särskilt drabbade av de stängda gränserna inom Norden. Deras dagliga liv, arbete och sociala relationer påverkades kraftigt när det plötsligt blev svårt, eller rentav omöjligt, att röra sig mellan länderna. För dessa invånare, som ofta är beroende av tillgång till båda sidorna av gränsen, innebar restriktionerna en betydande försämring av livskvaliteten. Ett exempel på hur gränsövergångar kan underlättas för invånare i sådana situationer och regioner finns i norra Norge. Landet införde 2012 ett så kallat grenseboerbevis vid gränsen mot Ryssland. Detta har underlättat för lokala invånare att passera gränsen smidigt och utan de hinder som vanliga internationella resor kan innebära. Ett sådant system skulle kunna anpassas även till de nordiska förhållandena för att möta behovet hos invånare som lever nära gränsen, och där ett stadigt utbyte över gränsen rentav är önskvärt. För att stärka den nordiska sammanhållningen och underlätta livet för dem som bor och arbetar i gränsregionerna bör Sverige i samarbete med de övriga nordiska länderna utreda möjligheten att införa ett nordiskt gränsboendeintyg. Detta skulle säkerställa att invånare i gränsområden fortsatt kan röra sig obehindrat mellan länderna, även vid framtida kriser eller gränsstängningar. Gränsboendeintyget skulle till exempel kunna gälla för de som bor inom en viss radie från gränsen och regelbundet behöver resa mellan länderna för arbete, skola, familj eller andra väsentliga aktiviteter. På detta sätt kan vi skapa ett flexibelt system som skyddar de lokala invånarnas möjligheter att leva och verka som vanligt, även under exceptionella omständigheter. Ett sådant system skulle även bidra till ökad acceptans för framtida åtgärder kring gränskontroller och smittohantering då det tar hänsyn till de särskilda behoven i gränsregionerna. Samtidigt skulle det signalera ett starkt engagemang för att bevara de öppna gränser respektive den samarbetsanda som länge har varit kännetecknande för de nordiska länderna. Kjell-Arne Ottosson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Stärkt information till elkonsumenter om regionala prisskillnader

Motion 1102
Motion till riksdagen 2026/27:1102 av Edmir Mehmeti (M) Stärkt information till elkonsumenter om regionala prisskillnader Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka konsumenters tillgång till jämförbar information om hur geografiska skillnader i elpriser påverkar hushållens elkostnader, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Sverige är sedan 2011 indelat i fyra elområden med tidvis betydande skillnader i elpris. Hushåll och företag i södra Sverige tvingas återkommande betala betydligt mer för din el än motsvarande elkunder i norra Sverige. Skillnaderna påverkar hushållens ekonomi, företagens konkurrenskraft och förutsättningarna för tillväxt i olika delar av landet. Trots detta framgår det inte av elfakturan hur stora de geografiska prisskillnaderna faktiskt är för den enskilda kunden. Det är en sak att läsa om skillnader i öre per kilowattimme, en annan att se vad de innebär för den egna ekonomin. En väl fungerande konsumentmarknad förutsätter att konsumenter har tillgång till relevant, begriplig och jämförbar information. När kostnadsskillnaderna mellan olika delar av landet periodvis uppgår till betydande belopp bör hushållen ges bättre möjligheter att förstå hur dessa skillnader påverkar den egna ekonomin. Regeringen bör därför överväga åtgärder för att stärka konsumenters tillgång till jämförbar information om de geografiska skillnadernas betydelse för elkostnaderna. Sådan information kan exempelvis redovisas genom befintliga informationskanaler eller andra konsumentanpassade verktyg. Edmir Mehmeti (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Färdigställande av Västkustbanan

Motion 1101
Motion till riksdagen 2026/27:1101 av Alexander Svensson och Mats Sander (båda M) Färdigställande av Västkustbanan Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att färdigställa utbyggnaden av Västkustbanan med dubbelspår längs hela sträckningen snarast möjligt och tillkännager detta för regeringen. Motivering 1992 tog J-O Waldner OS-guld i bordtennis och Dire Straits höll sin sista konsert. Samma år ställde sig riksdagen bakom att hela sträckan mellan Lund-Göteborg skulle byggas ut till dubbelspår. 34 år och 100 miljarder senare återstår en enda sträcka enkelspår på knappt 4,5 km mellan Maria station och Helsingborg C. Flaskhalsen innebär att den fulla kapaciteten av tidigare investeringar längs sträckan, exempelvis tunneln genom Hallandsåsen inte kan nyttjas fullt. Västkustbanan utgör en central del av stråket Oslo-Köpenhamn och när den fasta förbindelsen över Fehmarn-Bäldt står färdig i förlängningen hela vägen ner mot Hamburg. I en allt oroligare omvärld med ökade förväntningar på beredskap och redundans är det också sårbart med att hela banan inte är utbyggd till dubbelspår. Det går ut över möjligheterna att pendla till jobb och studier samt att knyta samman arbetsmarknadsregionerna i västra Sverige. En utbyggnad hade också kunnat möjliggöra fler avgångar, bättre punktlighet och högre hastighet, vilket hade stärkt järnvägens möjlighet att attrahera fler att ta tåget istället för bilen. Att det pågår en lokaliseringsutredning där regeringen tilldelat medel för att genomföra den är såklart positivt och viktigt för att kunna komma vidare, inte minst givet sträckans tekniska komplexitet. Samtidigt är det viktigt att utbyggnaden inte dröjer mer än nödvändigt. Sveriges högsta beslutade församling pekade ut för 34 år sedan att Västkustbanan behöver byggas ut med dubbelspår, det är hög tid att den sista flaskhalsen faktiskt byggs bort också snarast möjligt. Alexander Svensson (M) Mats Sander (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Ensambegravningar

Motion 1100
Motion till riksdagen 2026/27:1100 av Jesper Skalberg Karlsson (M) Ensambegravningar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en ny ordning för kulturstöd till ensambegravningar och tillkännager detta för regeringen. Motivering I Sverige begravs i genomsnitt två personer varje vecka utan att någon ur personens familj eller vänkrets finns där för att ta farväl. Varje år kremeras också cirka 9 000 personer utan att någon begravning hålls, enligt uppgifter från Sveriges Begravningsbyråers Förbund. En begravning utan ceremoni behöver dock inte betyda att anhöriga saknas, och kan vara den avlidnes eget önskemål. Förslaget gäller att möjliggöra ett värdigt och personligt avsked när anhöriga saknas, med respekt för den avlidnes vilja. I Nederländerna finns en ordning som kallas eenzame uitvaart, eller på svenska ”ensambegravning”, där lokala poeter, musiker eller konstnärer närvarar vid begravningar om anhöriga saknas. Det konstnärliga inslaget kan vara en dikt, en sång eller något annat, som hedrar den avlidne. En sådan ordning säkerställer att varje människa får ett respektfullt avsked även om familj och vänner saknas. De humanitära, mellanmänskliga och själsliga motiven för detta behöver knappt radas upp. Emedan det finns frivilliggrupper som besöker ensambegravningar i Sverige idag är det inte självklart att den modellen räcker till, varken nu eller i framtiden. Om vi i stället blickar mot just Nederländerna finns en beprövad modell som är mer heltäckande och har en större systematik och varaktighet. Även om en rak kopia kanske är olämplig så finns skäl att inspireras. I juni 2026 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att analysera styrning, ansvar och ekonomiska förutsättningar inom begravningsverksamheten. Uppdraget ska slutredovisas senast den 27 maj 2027. Översynen är välkommen och ger anledning att också uppmärksamma hur ett personligt avsked kan möjliggöras för människor som saknar anhöriga. Kommunen har redan enligt begravningslagen ansvar för att ordna gravsättningen om ingen annan gör det. En ny ordning skulle kunna komplettera detta ansvar genom att en poet, musiker eller annan konstnär tillkallas för att medverka vid begravningen och skapa ett personligt och meningsfullt avsked. Finansieringen av detta skulle kunna tillhandahållas genom staten, genom omfördelning av befintliga kulturstöd, för att ersätta kulturskaparna för deras insats. Man kan också tänka sig att en del av kommunens sociala budgetposter används för syftet. Samt att kommunerna nyttjar sin möjlighet att samarbeta med lokala kulturinstitutioner, konstnärsföreningar eller utbildningsinstitutioner för att identifiera lämpliga kulturskapare. Att utforma etiska riktlinjer och ramverk, för att säkerställa att varje begravning får en individuell och värdig prägel, bör inte vara ett komplicerat åtagande. Balansgången mellan en respektfull ceremoni och konstnärlig frihet ter sig inte heller särdeles svår. Att peka ut en aktör med ansvar för den uppgiften blir i så fall regeringens uppdrag. Syftet med en ny ordning för att göra ensambegravningar mindre ensamma är att säkerställa att alla människor, oavsett om de har anhöriga eller inte, får ett värdigt avslut på sina liv. Ett konstnärligt inslag i begravningen förmedlar respekt för den avlidne och skapar en ceremoniell värdighet, också till oss andra som fortfarande lever. Utöver att förslaget potentiellt skapar nya inkomstmöjligheter för kulturskapare i Sverige, så stärker det också samhällets delaktighet i att hedra varje människoliv, oavsett människors sociala omständigheter. Detta bör ges regeringen till känna. Jesper Skalberg Karlsson (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Personligt ansvar för styrelseledamöter och företagsledningar

Motion 1099
Motion till riksdagen 2026/27:1099 av Boriana Åberg (M) Personligt ansvar för styrelseledamöter och företagsledningar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det personliga ansvaret för styrelseledamöter och företagsledningar i företag som mottar betydande statliga stöd eller kreditgarantier, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda införandet av ett personligt ekonomiskt ansvar för styrelseledamöter och företagsledningar när statliga kreditgarantier eller stödmedel går förlorade till följd av konkurs och tillkännager detta för regeringen. Motivering Inte utan vånda har vi under senare år bevittnat stora statliga så kallade gröna industrisatsningar, där det konkursade Northvolt och Stegra är de mest kända exemplen. Enligt en sammanställning från DN för drygt ett år sedan handlar det om satsningar på minst 250 miljarder kronor som har gått i stöpet. Det anmärkningsvärda i detta sammanhang är att man inte har dragit lärdom av historien utan i stället upprepar samma misstag. Under 1970- och 1980-talen pumpade staten in åtskilliga miljarder kronor framför allt i varvs- och stålindustrin. Detta fick en dubbelt negativ effekt: miljarder av skattebetalarnas pengar slösades bort utan att ge någon nytta, samtidigt som en nödvändig omställning av industrin fördröjdes. Riksdag och regering måste givetvis ta ansvar för att omedelbart upphöra med detta vanvettiga slöseri med skattemedel. Men man måste också diskutera ansvaret för styrelser och företagsledningar i de bolag som tar emot dessa stöd. Det är ytterst beklämmande att se hur personer i ledningen för dessa bolag har berikat sig med hundratals miljoner kronor samtidigt som skattebetalarna har förlorat tiotals miljarder. Sedan 1960-talet har ledamöter i bolagsstyrelser haft ett strikt personligt betalningsansvar för förfallna skatteskulder, något som skärptes ytterligare i början av 2000-talet. Detta har varit ett framgångsrikt sätt för staten att bevaka och få betalt för sina skattefordringar, även när bolag gått i konkurs. För att ytterligare inskärpa ansvaret för hanteringen av offentliga medel i bolag som tar emot sådant stöd bör det ansvar som i dag gäller för skatteskulder utvidgas. En modell med personligt ansvar för statliga kreditgarantier som infriats samt för erhållet statligt stöd som genom konkurs eller på annat sätt går förlorat bör därför utredas. Boriana Åberg (M)
Oliver Rosengren och 2 till M
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Rutavdrag för trygghetstjänster

Motion 1098
Motion till riksdagen 2026/27:1098 av Oliver Rosengren m.fl. (M) Rutavdrag för trygghetstjänster Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rutavdrag för trygghetstjänster och tillkännager detta för regeringen. Motivering Bostadsinbrott i Sverige Årligen anmäls cirka 10 000 bostadsinbrott, men mörkertalet är stort och det faktiska antalet inbrott är större. I Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning 2023 uppgav 1,2 procent av hushållen att de föregående år utsatts för bostadsinbrott.[1] Det motsvarar ungefär 60 000 hushåll. Andelen som uppger att de utsatts har varierat mellan 1,2 och 1,7 procent sedan 2015. Det har samtidigt skett en ökning av anmälda brott i källare eller vind, och dessa uppgår till över 30 000[2]. Dessa räknas dock inte in i bostadsinbrotten. Endast 4 procent av de bostadsinbrott som handlades av polisen under 2023 klarades upp. Det finns en skäligen misstänkt i färre än var tionde bostadsinbrottsutredning.[3] Oro för bostadsinbrott Var fjärde svensk oroar sig för att utsättas för inbrott i hemmet. 40 procent av de som utsätts för inbrott känner sig efteråt mer otrygga i hemmet.[4] 89 procent av de som har ett hemlarm upplever sig däremot tryggare tack vare det. Ungefär var fjärde person har hemlarm,[5] men personer med låg inkomst har i lägre utsträckning inbrottslarm, vilket delvis kan antas bero på att de inte upplever sig ha råd.[6] 36 procent av de som vill skaffa hemlarm uppger att skälet till att de inte skaffat det är kostnaden.[7] RUT-avdrag för hemlarm och andra säkerhetstjänster För att minska inbrotten och för att fler ska känna sig trygga hemma bör installation av hemlarm inkluderas i RUT-avdraget. En opinionsundersökning visar att fler än hälften av svenskarna är positiva till ett sådant förslag.[8] Även säkerhetstjänster i omedelbar anslutning till hemmet bör ingå i RUT-avdraget, exempelvis kostnader för själva hemlarmstjänsten. Riksdagens utredningstjänst har beräknat kostnaden för en sådan reform, och ett antagande är att kostnaden i uteblivna skatteintäkter skulle uppgå till 210–350 miljoner kronor. Då är dock inga inkomstförstärkningar från positiva sysselsättningseffekter inkluderade, eller minskade kostnader för brott och skador på fastigheter vid färre inbrott.[9] Det är ett rimligt antagande att en sådan reform skulle ha en hög självfinansieringsgrad. Referenser Brottsförebyggande rådet, Brå (2023). Nationella trygghetsundersökningen 2023. Brottsförebyggande rådet, Brå (2024). Bostadsinbrott. Kantar Sifo (2022). Svenskarna och trygghet (på uppdrag av Verisure). Kantar Sifo (2019). Svenskarna och trygghet (på uppdrag av Verisure). Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB (2011). Tryggare kan ingen…? Svenskarnas uppfattning och trygghet och säkerhet. Riksdagens utredningstjänst, RUT (2021). Hemlarm och väktartjänster i RUT-avdraget (2021:1519). Stöldskyddsföreningen, SSF (2019). Fungerar larm mot inbrott? Oliver Rosengren (M) Fredrik Kärrholm (M) Olle Olson (M) [1] Brå (2023) [2] Brå (2024) [3] BRÅ (2024) [4] Kantar Sifo (2022) [5] SSF (2019) [6] MSB (2011) [7] Kantar Sifo (2019) [8] Kantar Sifo (2019) [9] RUT 2021:1519
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Nordiska rådets rekommendationer

Motion 1097
Motion till riksdagen 2026/27:1097 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Nordiska rådets rekommendationer Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att riksdagen automatiskt ska behandla rekommendationer från Nordiska rådet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Nordiska rådet är en viktig plattform för samarbete mellan de nordiska länderna. Rådet arbetar för att främja gemensamma nordiska intressen och lösa gränsöverskridande problem. Varje år fattar Nordiska rådet beslut om ett antal rekommendationer som syftar till att förbättra samarbetet och utvecklingen i regionen. Trots detta är det idag upp till enskilda riksdagsledamöter att ta initiativ till att dessa rekommendationer tas upp för behandling i Sveriges riksdag. Detta kan leda till att viktiga frågor förbises och att Nordiska rådets arbete inte får den uppmärksamhet som är önskvärd. För att stärka det nordiska samarbetet och öka legitimiteten för Nordiska rådets beslut föreslår jag att rekommendationer från Nordiska rådet automatiskt tas upp för politisk behandling i Sveriges riksdag. Detta skulle säkerställa att alla rekommendationer får en rättvis och grundlig behandling och att viktiga frågor inte faller mellan stolarna. En automatik i denna process skulle alltså innebära att man möjliggör och effektiviserar behandling i riksdagen, vilket inte minst skulle vara av respekt för Nordiska rådet och dess medlemmar. Genom att automatiskt behandla rekommendationer från Nordiska rådet i riksdagen skulle vi kunna säkerställa att det nordiska samarbetet får den uppmärksamhet och det engagemang det förtjänar. Det skulle bidra till att stärka legitimiteten för Nordiska rådets arbete och säkerställa att viktiga frågor sätts på agendan. Ett sådant förfarande skulle därtill främja en mer systematisk och strukturerad hantering av nordiska frågor i Sveriges riksdag. Kjell-Arne Ottosson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Ett tydligt stöd till Taiwan

Motion 1096
Motion till riksdagen 2026/27:1096 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Ett tydligt stöd till Taiwan Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska stödja Taiwan och dess demokratiska utveckling på ett tydligare sätt och tillkännager detta för regeringen. Motivering Taiwan är en modern demokrati med en välutvecklad ekonomi och ett starkt samhälle som respekterar mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och rättsstatens principer. Landet står i skarp kontrast till den alltmer auktoritära utvecklingen i Folkrepubliken Kina. Trots det internationella stödet för demokrati och fred står Taiwan idag inför allt större hot och påtryckningar från Kina, såväl politiskt som militärt. Det kinesiska trycket på internationella aktörer att inte engagera sig med eller stödja Taiwan har intensifierats, inklusive gentemot politiker och representanter från demokratiska stater. Kinas aggressiva diplomatiska taktik, hot om ekonomiska sanktioner och försök att isolera Taiwan på den globala scenen är oacceptabla och står i direkt motsättning till de värderingar som Sverige och andra demokratier förespråkar. Kina har visat sin intolerans genom att kraftfullt kritisera och straffa utländska politiker som besöker Taiwan, och detta utgör ett hot mot demokratiers internationella samarbete. När Sveriges riksdagsledamöter och andra demokratiska företrädare vill visa sitt stöd för Taiwans rätt till självbestämmande bör de kunna göra det utan rädsla för repressalier från främmande makter. För att understryka Sveriges stöd för Taiwan och markera en självständig hållning i utrikespolitiken bör Sverige som stat tydligt markera att svenska politiker och tjänstemän har rätt att resa till Taiwan och föra dialog med landets regering utan att låta sig påverkas av kinesiska påtryckningar eller hot. Att Sverige stödjer Taiwan, och samtidigt intar en tydlig och principfast hållning gentemot Kina, stärker vår roll som en försvarare av demokrati och mänskliga rättigheter på den globala arenan. Det visar också att vi står fast vid våra värderingar och vårt oberoende i internationella relationer, oavsett hot från auktoritära regimer. Genom att fördjupa vårt samarbete med Taiwan bidrar vi till att främja fred, säkerhet och ekonomisk utveckling i en orolig tid. Sveriges ställningstagande för Taiwan är en viktig del av att försvara demokratin över hela världen. Kjell-Arne Ottosson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Inrättande av ministerråd för infrastruktur i Nordiska ministerrådet

Motion 1095
Motion till riksdagen 2026/27:1095 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Inrättande av ministerråd för infrastruktur i Nordiska ministerrådet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att inrätta ett ministerråd för infrastruktur i Nordiska ministerrådet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Nordiska rådet har under flera år arbetat för att stärka samordningen av infrastrukturella frågor i Norden. År 2018 enades rådet om vikten av att formalisera transportsamarbetet för att uppnå målen i Vision 2030, vilket inkluderar ett grönt, konkurrenskraftigt och socialt hållbart Norden och där Norden ska vara världens mest integrerade och hållbara region. Bakom beslutet att rekommendera ett inrättande av ett ministerråd står ett helt enigt nordiskt råd. Trots detta har motståndet hos våra nordiska regeringar tidvist varit stort. Det finns ett behov av bättre koordinering av infrastrukturprojekt för att främja hållbara transportlösningar och reducera gränshinder. Ett formellt ministerråd för infrastruktur skulle kunna stödja dessa mål genom att skapa en tydligare och mer förståelig organisation för medborgare och aktörer inom sektorn. Dessutom skulle transparensen öka då något som redan idag sker informellt skulle formaliseras. Inrättandet av ett ministerråd för infrastruktur inom Nordiska ministerrådet är ett viktigt steg för att hantera utmaningarna med utökad mobilitet och gränsöverskridande infrastrukturprojekt. Nordiska rådet har länge arbetat med frågor relaterade till transporter och gränshinder, och cirka 40 % av ärendena är idag kopplade till dessa områden. Ett ministerråd med fokus på sådana frågor skulle möjliggöra bättre samordning och prioritering av flera viktiga projekt. Hit hör bland annat förbättrad järnvägskapacitet mellan Oslo och Stockholm samt andra viktiga transportsträckor såsom korridoren Oslo och Hamburg. Dessa projekt främjar integration och effektivitet i regionen, vilket är avgörande för att uppnå Vision 2030. Genom att inrätta ett ministerråd för infrastruktur kan Norden stärka sitt samarbete och effektivt bidra till Vision 2030. Riksdagen bör därför uppmana regeringen att driva vidare denna fråga inom Nordiska ministerrådet. Kjell-Arne Ottosson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Ett starkare Norden

Motion 1094
Motion till riksdagen 2026/27:1094 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Ett starkare Norden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör ta initiativ till en gemensam nordisk krisstrategi och tillkännager detta för regeringen. Motivering De nordiska länderna har enats om en vision för det nordiska samarbetet. Visionen lyder att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region år 2030. Detta är en vision som skulle stärka vår region oerhört och inte minst underlätta det dagliga livet för oss som bor i gränsbygder. Arbetspendlingen skulle underlättas, vilket väl behövs. Det skulle bli lättare att studera över gränserna. Vi skulle kunna slippa krånglig byråkrati då vi har gemensamma plattformar och så vidare. Tyvärr gjorde den vitt skilda hanteringen av covid-19 i de nordiska länderna att samarbetet tog flera steg bakåt istället för att ta oss närmare visionens mål. Detta ledde till stängda gränser som förde med sig stora bekymmer, inte minst för oss som bor och verkar i gränsområden. Släkt och familjer splittrades under lång tid, föreningslivet sattes på prov och det var även i viss mån stora prövningar för arbetspendlare. Mitt i detta fälldes också många hårda ord mellan våra nordiska grannar, vilket tyvärr resulterade i djupa sår som kommer att ta tid att läka. Tyvärr vet vi redan att vi kommer uppleva fler pandemier och andra typer av kriser framöver. Med anledning av de stora bekymmer som de stängda gränserna medförde av både fysisk och psykisk art bör Sverige snarast ta initiativ till att vi i Norden tar fram en gemensam strategi för hur vi ska agera vid kommande pandemier och andra kriser. Detta i syfte att gränserna aldrig ska behöva stängas igen. Kjell-Arne Ottosson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Klassning av skjutbanor som kritisk infrastruktur

Motion 1093
Motion till riksdagen 2026/27:1093 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Klassning av skjutbanor som kritisk infrastruktur Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klassa skjutbanor som kritisk infrastruktur för det svenska totalförsvaret och tillkännager detta för regeringen. Motivering Skjutbanor är inte bara viktiga för jaktens framtid, utan de är även centrala för nationens säkerhet. Oavsett vilken form av skytte som bedrivs på skjutbanan är det viktigt för nationens försvar att ha personer som är väl förtrogna med vapen och väl tränade att handha dessa. För detta krävs skjutbanor. Med tanke på situationen i omvärlden blir detta alltmer aktuellt och akut. I Finland pågår en process där man vill verka för att klassa skjutbanor som kritisk infrastruktur. Detta bör Sverige ta lärdom av och följa. Tyvärr ser vi hur regleringar och pålagor gör det allt svårare för landets skjutbanor att fortsätta med sin verksamhet, inte minst för mindre föreningar som inte har ekonomisk möjlighet att följa dessa krav. Därmed blir konsekvensen att många banor läggs ner och övningsskyttet minskar. När det handlar om jaktskyttebanor får detta förstås negativa konsekvenser för såväl jägaren som viltet. Än viktigare ur ett totalförsvarsperspektiv är att svenska myndigheter borde verka för att upprätthålla skjutbanorna runt om i landet utan orimliga krav. Landets skjutbanor bör därför kategoriseras som ”kritisk infrastruktur”, särskilt eftersom den skjutövningsverksamhet som de möjliggör är av betydelse för landets försvar och samhällets övergripande säkerhet. Genom detta kan de få en annan status och därmed också räddas. Kjell-Arne Ottosson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Obligatoriskt tjänstgöringsår

Motion 1092
Motion till riksdagen 2026/27:1092 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Obligatoriskt tjänstgöringsår Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om införande av ett obligatoriskt tjänstgöringsår för unga vuxna och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige står inför flera samhällsutmaningar som kräver engagemang och insatser från medborgarna. Ett obligatoriskt tjänstgöringsår för unga vuxna inom ramen för total-försvarsplikten skulle kunna stärka samhällsgemenskapen, öka försvarsförmågan och bidra till viktiga samhällsfunktioner. En sådan allmän civil eller militär försvarsutbildning skulle ge unga värdefulla erfarenheter och kompetenser som gynnar både individen och samhället. Utbildningen skulle kunna omfatta såväl militär grundutbildning som civilförsvarsutbildning med inriktning på uppgifter inom samhällsviktig verksamhet, såsom vård, omsorg, logistik, transport, livsmedelsförsörjning samt andra funktioner som är viktiga för samhällets motståndskraft vid kris och krig. Genom att engagera unga i försvaret av samhället och dess grundläggande funktioner kan vi stärka demokratin, öka förståelsen mellan såväl generationer som grupper och därmed bygga ett mer sammanhållet Sverige. Det skulle också motverka utanförskap och ge unga en bättre start i arbetslivet. En utredning bör därför tillsättas i syfte att undersöka förutsättningarna för att införa en allmän civil eller militär försvarsutbildning för unga vuxna i form av ett obligatoriskt tjänstgöringsår i Sverige, inklusive att granska juridiska, ekonomiska och praktiska aspekter av detsamma. Kjell-Arne Ottosson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Flytt av ambassaden till Jerusalem

Motion 1091
Motion till riksdagen 2026/27:1091 av Kjell-Arne Ottosson (KD) Flytt av ambassaden till Jerusalem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att flytta Sveriges ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem och tillkännager detta för regeringen. Motivering Jerusalem är en central stad för tre världsreligioner och har en djupt rotad historisk, kulturell och politisk betydelse. Den israeliska regeringen och många andra internationella aktörer betraktar Jerusalem som Israels huvudstad, trots att stadens status är kontroversiell i internationella sammanhang. Flera länder, däribland USA, har redan flyttat sina ambassader från Tel Aviv till Jerusalem. Sverige bör överväga att följa efter och flytta även den svenska ambassaden. Israel har ända sedan statens grundande 1948 haft Jerusalem som sin faktiska huvudstad, och både regering, parlament och andra centrala institutioner har sedan dess alltid varit belägna i staden. Att flytta ambassaden skulle erkänna denna politiska och diplomatiska realitet. Det är dessutom en utveckling som flera andra länder redan har gjort och allt vidare överväger, vilket gör att Sverige skulle signalera en uppdaterad och aktuell utrikespolitisk hållning. Genom att flytta ambassaden till Jerusalem skulle Sverige skicka en stark signal om fördjupad respekt och samarbete med Israel, vilket kan förbättra de bilaterala relationerna mellan länderna. Detta kan leda till ökat samarbete inom områden som handel, teknologi och forskning, vilket är områden där Israel har en framstående kompetens. En sådan åtgärd skulle även kunna minska spänningarna i de svensk-israeliska diplomatiska relationerna, vilka tidigare stundtals har varit mycket ansträngda. Att flytta Sveriges ambassad till Jerusalem skulle spegla den faktiska politiska situationen, stärka de bilaterala relationerna med Israel och samtidigt behålla Sveriges engagemang för fred och stabilitet i regionen. Genom att ta detta steg skulle regeringen visa att Sverige är en aktör som förstår de diplomatiska realiteterna samtidigt som man är villig att inta en aktiv roll i Mellanösterns framtid. Kjell-Arne Ottosson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Stärkande av svensk halvledarindustri och försörjningsberedskap

Motion 1090
Motion till riksdagen 2026/27:1090 av Lili André (KD) Stärkande av svensk halvledarindustri och försörjningsberedskap Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen, med utgångspunkt i befintliga strategiunderlag och pågående svenska och europeiska initiativ, bör ta fram en samlad nationell strategi med en tidssatt handlingsplan för forskning, innovation, utveckling och tillverkning av halvledare och strategiskt viktiga elektroniska komponenter i Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att strategin bör stärka förutsättningarna för kommersialisering, kompetensförsörjning, investeringar och industriell uppskalning i Sverige samt innehålla tydlig ansvarsfördelning, finansieringsbedömningar och mätbara mål, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att strategin bör stärka Sveriges försörjningsberedskap och bidra till Europas förmåga att utveckla och tillverka strategiskt viktiga halvledare och elektroniska komponenter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Halvledare och elektroniska komponenter är grundläggande för ett modernt samhälle. De behövs i bland annat energisystem, telekommunikation, transporter, medicinteknik, industriell automation och försvarsmateriel. Tillgången till dessa komponenter är därför en fråga om både ekonomisk konkurrenskraft och samhällets förmåga att fungera vid störningar och kriser. Sverige har stark forskning och betydande kompetens inom flera delar av halvledarområdet. Det finns goda förutsättningar inom bland annat krafthalvledare, sensorer, mikrosystem, kretskonstruktion, radio- och mikrovågsteknik samt fotonik. Utmaningen är att skapa bättre förutsättningar för att omsätta denna kunskap i konkurrenskraftiga produkter, växande företag och tillverkning i Sverige. Under våren 2026 presenterade Semiconductor Sweden och Svensk Elektronik, i samverkan med bland andra RISE och FMV, ett strategiunderlag för Sveriges halvledarsektor till 2035. Även Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien har uppmärksammat behovet av att stärka övergången från forskning till industriell produktion. Dessa arbeten ger viktiga utgångspunkter för fortsatta insatser. Regeringen har också genomfört satsningar på strategiskt viktig teknik och gett Vinnova uppdrag som berör halvledare, forskning, innovation och deltagande i europeiska samarbeten. Det finns därmed en grund att bygga vidare på. Nästa steg bör vara att samla insatserna i en nationell strategi med en konkret och tidsatt handlingsplan, framtagen i nära samverkan mellan näringsliv, universitet, forskningsinstitut och berörda myndigheter. Strategin bör tydliggöra vilka delar av halvledarindustrin och tillverkningen av elektroniska komponenter Sverige har särskilt goda förutsättningar att utveckla. Prioriteringarna bör utgå från industriell efterfrågan, svenska styrkeområden, långsiktig konkurrenskraft och behov inom samhällsviktig verksamhet. Även komponenter baserade på etablerad teknik behöver beaktas när de har stor betydelse för industrin eller försörjningsberedskapen. En central uppgift bör vara att underlätta steget från forskning och prototyper till tillverkning i större skala. Företag behöver tillgång till miljöer där konstruktioner och tillverkningsprocesser kan utvecklas, provas och verifieras. Strategin bör därför behandla tillgången till prototyptillverkning, pilotproduktion, renrum samt test- och demonstrationsmiljöer. Små och medelstora företags möjligheter att använda sådan infrastruktur bör särskilt uppmärksammas. Arbetet bör omfatta hela kedjan från material och kretskonstruktion till komponenttillverkning, kapsling och testning. Kopplingen till den bredare svenska elektronikindustrin är viktig för att nya komponenter ska kunna utvecklas tillsammans med de företag som använder dem. En starkare samverkan mellan tillverkare och användande industrier kan bidra till både innovation och långsiktig efterfrågan. För att fler investeringar ska kunna genomföras behöver strategin identifiera hinder för såväl utbyggnad av befintlig verksamhet som nya etableringar. Det gäller bland annat tillgång till kapital, kompetens, tillförlitlig elförsörjning, vatten och lämpliga etableringsområden. Förutsägbara och effektiva tillståndsprocesser är också viktiga. Möjligheterna att kombinera privata investeringar med svenska och europeiska finansieringsinstrument bör tas till vara. Eventuella offentliga stöd bör grundas på tydliga bedömningar av samhällsnytta, marknadsförutsättningar och risker samt utformas i enlighet med EU statsstödsregler. Stöden bör ha tydliga villkor och följas upp. Ambitionen ska vara att utveckla verksamheter som kan bli långsiktigt konkurrenskraftiga. Kompetensförsörjningen behöver vara en integrerad del av strategin. Sverige behöver kunna utbilda, vidareutbilda och rekrytera ingenjörer, forskare, processtekniker och produktionspersonal. Samverkan mellan utbildningsanordnare och industri bör stärkas, liksom möjligheterna för studenter och forskare att arbeta nära industriella tillämpningar. En stärkt svensk halvledarindustri bör samtidigt bidra till bättre försörjningsberedskap. Strategin behöver därför identifiera vilka komponenter och tillverkningssteg som är särskilt kritiska för samhällsviktig verksamhet och totalförsvaret. Beroenden av råvaror, produktionsutrustning, konstruktionsverktyg och tillverkning utanför Sverige och Europa behöver ingå i bedömningen. Utifrån denna kartläggning bör det prövas var svensk produktionskapacitet är motiverad och var europeiskt samarbete, alternativa leverantörer, möjlighet att ersätta komponenter eller beredskapslager ger störst nytta. Tillverkning i Sverige stärker försörjningen först när även viktiga beroenden i den övriga leveranskedjan beaktas. Sverige bör eftersträva ökad egen förmåga inom strategiskt viktiga områden och samtidigt bidra till en starkare europeisk halvledarindustri. Genom samarbete och arbetsfördelning inom Europa kan svenska styrkor komplettera andra länders kompetenser och produktionskapacitet. Internationell handel och samarbete behöver förenas med åtgärder som minskar sårbarheten för allvarliga leveransstörningar. Strategin bör bygga vidare på befintliga analyser och initiativ för att begränsa dubbelarbete. Handlingsplanen bör ange ansvariga aktörer, prioriterade åtgärder, tidsramar och finansieringsbehov. Resultaten bör följas upp genom mätbara mål för exempelvis investeringar, industriell uppskalning, kompetensförsörjning och minskade kritiska beroenden. Med en samlad och långsiktig inriktning kan Sverige skapa bättre förutsättningar för att fler innovationer utvecklas och tillverkas här. Det kan stärka företagens konkurrenskraft, skapa kvalificerade arbetstillfällen och bidra till ett mer motståndskraftigt Sverige och Europa. Lili André (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Straff och skydd mot brottsliga angrepp på de gröna näringarna

Motion 1089
Motion till riksdagen 2026/27:1089 av Liza-Maria Norlin (KD) Straff och skydd mot brottsliga angrepp på de gröna näringarna Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och skärpa straffen för brottsliga angrepp som hindrar laglig verksamhet inom de gröna näringarna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda och föreslå straffsanktionerade tillträdesförbud till avgränsade verksamhetsområden inom de gröna näringarna vid konkret risk för brott och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna till skyndsamma ingripanden och frihetsberövanden, inklusive häktning vid konkret risk för fortsatt brottslighet, i samband med brottsliga angrepp på de gröna näringarna och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den som brukar sin skog, driver ett lantbruk eller arbetar inom skogsindustrin ska kunna gå till arbetet i trygghet. Äganderätten och möjligheten att bedriva laglig näringsverksamhet behöver ett verkningsfullt skydd mot hot, intrång och skadegörelse. När brottsliga aktioner stoppar verksamheter drabbas företagare och anställda, men också de lokalsamhällen som är beroende av arbetstillfällena. De gröna näringarna har stor betydelse för Sveriges livsmedelsförsörjning, beredskap och klimatomställning. Ett hållbart brukande av skogen och utvecklingen av biobaserade produkter bidrar till att ersätta fossila råvaror. Kristdemokratisk politik utgår från förvaltarskap och respekt för den enskildes ansvar och ägande. Företagare som följer lagar och myndighetsbeslut ska kunna lita på att samhället skyddar deras verksamhet. Skärpta straff för brottsliga angrepp Klimat- och djurrättsaktivistiska aktioner kan aktualisera flera olika brott, beroende på hur de genomförs. Det kan exempelvis röra sig om olaga intrång, egenmäktigt förfarande, skadegörelse eller olaga hot. Att någon hänvisar till ett miljö- eller djurskyddsintresse innebär inte någon generell rätt att begå sådana brott. Regeringen bör låta se över brottsbeskrivningar och straffskalor i syfte att skärpa straffen och stärka skyddet för lagliga verksamheter inom jordbruk, djurhållning och skogsbruk samt för anknuten industri. Översynen bör särskilt pröva hur planerade och upprepade angrepp som orsakar betydande driftstopp, ekonomisk skada eller fara för människor och djur ska få ett tydligare genomslag i straffvärdet. Detsamma gäller gärningar där arbetsmaskiner eller transporter hindras på ett sätt som skapar allvarliga säkerhetsrisker. Det bör också utredas om det finns luckor i straffansvaret när någon genom fysiska aktioner avsiktligt och allvarligt hindrar laglig verksamhet på en arbetsplats i skog och mark. Om befintliga bestämmelser inte ger ett tillräckligt skydd bör regeringen föreslå en tydligt avgränsad kriminalisering. Reglerna ska utgå från gärningens skada och farlighet och kunna tillämpas oavsett vilket motiv gärningspersonen anger. Tillträdesförbud som förebygger nya brott En företagare ska inte behöva invänta ännu ett angrepp innan samhället kan agera. Regeringen bör därför utreda och föreslå en möjlighet till personliga, straffsanktionerade tillträdesförbud när det finns en konkret risk för brott mot en verksamhet inom de gröna näringarna. Förbud bör kunna avse exempelvis en gårdsanläggning, en djurhållningsanläggning, ett industriområde eller ett tydligt avgränsat område där skogsarbete pågår. Förbuden behöver kunna beslutas skyndsamt och avgränsas i både tid och rum. Utredningen bör pröva möjligheten till interimistiska beslut och hur överträdelser effektivt ska kunna beivras. En individuell riskbedömning ska ligga till grund för beslutet, och det ska finnas möjlighet till domstolsprövning. För skogsarbete behöver det särskilt klargöras hur förbudsområdet kan beskrivas så att den berörda personen vet var förbudet gäller. I SOU 2026:48 Tillträdesförbud behandlas frågan om aktivister som förflyttar sig från en lantbrukares mark och fortsätter hotfullt eller brottsligt agerande från en annan plats. Utredningen lämnar inga förslag i den delen och framhåller att bredare överväganden behövs. Regeringen bör ta frågan vidare med ett tydligt uppdrag som omfattar de gröna näringarnas behov av skydd. Snabba ingripanden vid risk för fortsatt brottslighet Samhället behöver kunna avbryta pågående brott och förhindra att samma person omedelbart återupptar brottsliga handlingar. Regeringen bör därför se över om polis och åklagare har tillräckliga verktyg för skyndsamma ingripanden vid upprepade angrepp på lagliga verksamheter. Översynen bör omfatta såväl möjligheterna att avlägsna personer som förutsättningarna för gripande, anhållande och häktning. Häktning beslutas av domstol. Enligt 24 kap. rättegångsbalken kan risk för fortsatt brottslighet utgöra häktningsgrund, men även andra krav måste vara uppfyllda. Om den misstänkte bedöms komma att dömas endast till böter får häktning enligt huvudregeln inte ske. Översynen bör pröva hur möjligheterna till frihetsberövande kan stärkas när det finns en konkret och dokumenterad risk för fortsatta allvarliga brott. Behovet av lagändringar ska bedömas tillsammans med straffskalorna och med beaktande av mindre ingripande åtgärder. Syftet är att skydda människor och verksamheter mot fortsatt brottslighet, med individuell prövning och bibehållna krav på proportionalitet. Tryggt företagande och rättssäker miljöprövning Rätten att framföra kritik, demonstrera och använda lagliga möjligheter till miljörättslig prövning ska värnas. Tillträdesförbud och straffansvar ska knytas till konkret brottsrisk respektive straffbara handlingar. Regeringen bör återkomma med förslag som stärker skyddet för företagare och anställda inom de gröna näringarna. Den som följer lagen och tar ansvar för sin verksamhet ska ha rättsstatens stöd när andra försöker stoppa arbetet genom brott. Liza-Maria Norlin (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Civilsamhällets roll i arbetslivsintegrering och social inkludering

Motion 1088
Motion till riksdagen 2026/27:1088 av Dan Hovskär (KD) Civilsamhällets roll i arbetslivsintegrering och social inkludering Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka förutsättningarna för idéburna organisationer som erbjuder arbetsträning, arbetslivsintegrering och social inkludering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla samverkan mellan kommuner, Arbetsförmedlingen, Kriminalvården och civilsamhällets organisationer för att skapa fler vägar till arbete och återanpassning till samhället och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheter till långsiktiga stödformer för idéburna verksamheter som kombinerar arbetslivsintegrering med miljömässig hållbarhet och återbruk, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Civilsamhället gör skillnad – varje dag I hela Sverige finns ideella organisationer och idéburna verksamheter som skapar gemenskap, motverkar utanförskap och ger människor möjlighet att utvecklas och hitta tillbaka till en meningsfull vardag. De utgör ett viktigt komplement till samhällets offentliga insatser. Ett tydligt exempel är civilsamhällets secondhandbutiker. De bidrar till återbruk och en mer cirkulär ekonomi, samtidigt som de erbjuder arbetsträning, praktik och social gemenskap för människor som står långt från arbetsmarknaden. Det kan handla om personer som behöver närma sig arbetslivet efter arbetslöshet, sjukdom eller social utsatthet, men också om personer som lämnar kriminalitet och behöver bygga upp en fungerande vardag. En väg tillbaka till arbetslivet Att återvända till arbetslivet efter en längre tids frånvaro kan vara en stor utmaning. För många behövs en stegvis väg tillbaka, där arbetsförmåga, rutiner och självförtroende kan byggas upp i en trygg miljö. I en secondhandverksamhet kan deltagare få erfarenhet av exempelvis lagerarbete, sortering, kundbemötande, kassaarbete och samarbete. Men insatsen handlar om mer än praktiska arbetsuppgifter. Den ger också möjlighet att känna tillhörighet, ta ansvar och uppleva att man behövs. För den som lämnar kriminalitet kan en meningsfull sysselsättning, positiva relationer och möjligheten att närma sig egen försörjning vara viktiga delar av återanpassningen. Alla går inte direkt vidare till en anställning, men arbetsträning kan vara ett betydelsefullt steg mot ökad självständighet och minskat utanförskap. Samhällsnytta kräver rimliga förutsättningar Att ta emot personer för arbetsträning innebär ett ansvar. Det kräver handledning, introduktion, planering och uppföljning, samtidigt som den ordinarie verksamheten ska fungera. För mindre idéburna organisationer kan det vara svårt att bära dessa kostnader med begränsade ekonomiska och personella resurser. Det finns därför skäl att se över hur verksamheter som bidrar till arbetslivsintegrering och social inkludering kan få mer långsiktiga och ändamålsenliga förutsättningar. Stödet bör utformas så att det kan täcka relevanta kostnader för handledning och anpassning, utan att skapa onödig administration eller göra verksamheterna beroende av kortvariga projektbidrag. Det offentliga ska inte överföra sitt ansvar på civilsamhället. Däremot bör samhället bättre ta till vara den kompetens, det engagemang och de praktiska möjligheter som idéburna verksamheter erbjuder. Bättre samverkan ger fler vägar framåt Kommuner, socialtjänst, Arbetsförmedlingen och Kriminalvården möter människor med olika behov av stöd för att komma närmare arbetslivet. Civilsamhällets verksamheter kan erbjuda praktiska arbetsuppgifter och sociala sammanhang som kompletterar myndigheternas insatser. Samverkan behöver bygga på tydliga kontaktvägar, rimliga administrativa krav och överenskommelser om ansvar, handledning och uppföljning. Det ska vara enkelt för en idéburen verksamhet att förstå vilka möjligheter som finns att ta emot deltagare och vilket stöd som kan erbjudas. Arbetsträning får samtidigt inte användas för att ersätta reguljära anställningar eller tränga undan ordinarie arbetstillfällen. Insatserna ska utgå från individens behov och syfta till att stärka möjligheterna till arbete, utbildning och självförsörjning. Social hållbarhet och återbruk går hand i hand Secondhandverksamheter visar hur flera samhällsvärden kan skapas samtidigt. Genom insamling, sortering, reparation och försäljning får produkter längre liv och resurser används bättre. Samtidigt kan verksamheterna erbjuda arbetsträning, gemenskap och vägar vidare mot arbetslivet. Denna kombination av social och miljömässig hållbarhet bör uppmärksammas tydligare när framtida stödformer och samverkansmodeller utvecklas. Idéburna verksamheter som förenar dessa uppgifter bör ges förutsättningar att fortsätta utveckla sitt arbete. Ett samhälle som vill förebygga utanförskap och skapa fler vägar in i arbetslivet behöver ta vara på civilsamhällets möjligheter. Regeringen bör därför verka för bättre och mer långsiktiga förutsättningar för idéburna organisationer som erbjuder arbetsträning, stärker människors delaktighet och bidrar till ett mer hållbart samhälle. Dan Hovskär (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Skaraborgs valkrets

Motion 1087
Motion till riksdagen 2026/27:1087 av Dan Hovskär (KD) Skaraborgs valkrets Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att återinföra namnet Skaraborg på valkretsen Västra Götalands läns östra valkrets och tillkännager detta för regeringen. Motivering Skaraborg är ett välkänt och djupt förankrat geografiskt och historiskt namn. Det representerar en gemensam identitet, en rik historia och en stark regional gemenskap. För många människor som bor och verkar i området är det självklart att identifiera sig som skaraborgare. Trots detta benämns valkretsen i riksdagsvalet Västra Götalands läns östra valkrets. Det är en administrativ beteckning som varken speglar områdets etablerade namn eller den regionala identitet som finns bland invånarna. När Västra Götalands län bildades förändrades den administrativa indelningen, men Skaraborg som geografiskt område och identitetsbärande namn levde vidare. Namnet används fortfarande av kommuner, organisationer, företag och föreningar och har en tydlig förankring i människors vardag. Att återinföra namnet Skaraborgs valkrets skulle därför vara ett naturligt sätt att bättre återspegla områdets identitet. Det skulle också göra valkretsens namn mer begripligt och igenkännbart för väljarna. En geografisk beteckning som människor känner igen skapar en tydligare koppling mellan valkretsen och det område som dess riksdagsledamöter företräder. Valkretsarnas namn behöver inte enbart vara administrativa. De kan också bidra till att synliggöra regionala identiteter och stärka känslan av samhörighet. Precis som andra delar av landet har Skaraborg en egen historia, särprägel och gemenskap som förtjänar att uppmärksammas. Ett återinförande av namnet Skaraborgs valkrets skulle inte förändra valkretsens geografiska avgränsning, mandatfördelning eller valsystem. Det handlar om att använda ett namn som bättre överensstämmer med den regionala verkligheten och som har en stark förankring hos invånarna. Mot denna bakgrund bör regeringen verka för att se över möjligheten att återinföra namnet Skaraborg på valkretsen Västra Götalands läns östra. Dan Hovskär (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Polisens närvaro i Dalarna

Motion 1086
Motion till riksdagen 2026/27:1086 av Mathias Bengtsson (KD) Polisens närvaro i Dalarna Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur den polisiära närvaron på landsbygden kan stärkas och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige ska vara ett tryggt land att leva i, oavsett om man bor på landsbygden, i en stad eller i en förort. En av statens viktigaste uppgifter är att genom ett väl fungerande rättsväsende upprätthålla tryggheten i hela landet. Att polisen kommer när man behöver den och har förmåga att beivra brott och lagföra brottslingar är centralt för att upprätthålla lag och ordning i samhället. Men ett väl fungerande polisväsende betyder mer än så. Att samhället reagerar när en människa utsatts för våldsbrott, rån, sexuella trakasserier eller inbrott i sitt hem är en förutsättning för upprättelse för brottsoffren och för att värna medborgarnas tillit till centrala samhällsfunktioner. I dag ser vi hur den tilliten hotas när människor utsätts för brott. Som enskild ska man alltid kunna lita på att polisen har de resurser som krävs för att klara av sin uppgift: att förebygga, förhindra och beivra brott. Ett rättsväsende som står upp för de mest utsatta är en förutsättning för ett gott samhälle som håller samman. Ett av syftena med polisens omorganisering som inte uppnåtts fullt ut är att få mer resurser till lokalpolisområdena. Trots att arbetet med medborgarlöften och kommunpoliser är på plats innebär det inte per automatik en bättre tillgänglighet för medborgarna till polisen. Särskilt kännbart är det för medborgare på landsbygden. Storstadsregionerna har idag en högre poliskoncentration än glesbygdsområden. Många poliskontor som förr fanns på mindre orter finns inte längre kvar och polisens verksamhet blir allt mer koncentrerad kring landets storstadsområden. Polisiär synlig närvaro på landsbygden gör att trygghetskänslan ökar. Dessutom är många välfärdstjänster i kommunerna beroende av en tillgänglig polis. Om polisen inte finns tillgänglig kan socialtjänsten behöva skjuta upp ärenden, räddningstjänsten kan tvingas utföra uppgifter som tillhör polisen och ambulanspersonal kan bli lidande om man hamnar på en plats där det finns våldsamma personer, men polisen är för långt bort. Den gångna mandatperiodens satsningar på polisen och rättsväsendet är därför välkomna steg i rätt riktning. Det är nödvändigt att öka polisnärvaron på landsbygden och se till att resurserna fördelas mer rättvist över hela landet. Detta kommer inte bara att öka tryggheten för invånarna på landsbygden utan också stärka hela Sveriges samhällssäkerhet. Mathias Bengtsson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Inrättande av ett pris för att uppmärksamma och motarbeta byråkrati hos myndigheter

Motion 1085
Motion till riksdagen 2026/27:1085 av Magnus Berntsson (KD) Inrättande av ett pris för att uppmärksamma och motarbeta byråkrati hos myndigheter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta ett årligt pris för att uppmärksamma särskilt allvarliga exempel på byråkratisk orättvisa och säkerställa att de uppmärksammade fallen bidrar till konkreta regelförenklingar och förbättringar i den offentliga förvaltningen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Sverige har en lång tradition av starka institutioner och en väl fungerande offentlig förvaltning. Trots det möter människor situationer där byråkratin snarare stjälper än hjälper. Det kan handla om orimligt långa handläggningstider, motstridiga besked från myndigheter eller fall där enskilda hamnar mellan stolarna. Sådana händelser leder inte bara till praktiska problem för den enskilde utan riskerar också att minska förtroendet för myndigheter och det offentliga i stort. För att synliggöra sådana missförhållanden och skapa incitament för förändring bör ett särskilt pris inrättas. Priset ska inte skuldbelägga enskilda tjänstemän utan uppmärksamma strukturer, processer och regelverk som skapar orimliga konsekvenser för medborgarna. Det bör bygga på öppna nomineringar där medborgare, civilsamhälle och experter kan bidra med exempel. Bedömningen bör göras av en oberoende jury utifrån tydliga kriterier. Det avgörande är att de fall som uppmärksammas också kan leda till förändring. Priset bör därför följas av en redovisning till regeringen och riksdagen av vilka regelverk och processer som brustit och vilka förändringar som skulle kunna förhindra liknande situationer. Fallen bör kunna användas som underlag i arbetet med regelförenklingar och effektiviseringar inom den offentliga förvaltningen. På så sätt kan priset bli en katalysator för förbättringar snarare än enbart en symbolisk handling. När konstitutionsutskottet tidigare behandlat motioner om myndigheternas rättstillämpning och ärendehantering har utskottet bland annat hänvisat till de skyldigheter som redan följer av förvaltningslagen. Dessa bestämmelser är grundläggande för en rättssäker och väl fungerande förvaltning. Att det finns regler om exempelvis service, proportionalitet och handläggningstider innebär emellertid inte att det saknas behov av att uppmärksamma situationer där regelverk och administrativa rutiner ändå leder till orimliga konsekvenser. Ett byråkratipris skulle inte ersätta befintliga rättssäkerhetsgarantier eller tillsynsmekanismer utan komplettera dem genom att synliggöra systemfel och identifiera behov av förändring. Arbetet med att motverka onödig byråkrati får samtidigt inte leda till ytterligare administration. Priset bör därför kunna organiseras inom befintliga strukturer och med begränsade administrativa kostnader, utan att någon ny myndighet behöver inrättas. Liknande initiativ finns i andra länder där man genom så kallade Red Tape Awards eller Golden Scissors Awards uppmärksammat betungande regelverk och även prisat den som lyckats förenkla dem. Erfarenheterna visar hur ett pris kan användas både för att belysa problem och driva på reformer. Med en tydlig koppling mellan uppmärksammade fall och konkreta förbättringar kan ett svenskt byråkratipris bidra till ökad rättssäkerhet, bättre offentlig förvaltning och ett stärkt förtroende för det offentliga. Magnus Berntsson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Stärkt äganderätt

Motion 1084
Motion till riksdagen 2026/27:1084 av Mathias Bengtsson (KD) Stärkt äganderätt Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reformera den svenska tillämpningen av Århuskonventionen och stärka kopplingen mellan överklaganderätt och tillkännager detta för regeringen. Motivering Skogen är en av Sveriges viktigaste strategiska resurser. Den bidrar med jobb, exportintäkter, klimatsmart råvara, biologisk mångfald och utveckling i hela landet. För många människor är den dessutom grunden för företagande, försörjning och ett levande landskap. Samtidigt har förutsättningarna för ett aktivt skogsbruk under lång tid försämrats. Osäkerhet kring regelverk, svag respekt för äganderätten och en obalans mellan brukande och bevarande har gjort det svårare att långsiktigt investera och utveckla skogsföretagandet. Under den senaste mandatperioden har Kristdemokraterna lett regeringens arbete och presenterat den största skogspolitiska reformen på 30 år för att stärka skogsägarnas rättigheter och förbättra villkoren för ett aktivt brukande. Vi är på god väg, men knappast färdiga. Sverige behöver en skogspolitik som bygger på frihet under ansvar. Den som äger och brukar skog ska kunna göra det med långsiktiga spelregler och med respekt för äganderätten. Samtidigt ska höga naturvärden värnas och skogen brukas hållbart för kommande generationer. Sedan 2005 är Sverige bundet av Århuskonventionen. Den innebär att allmänheten ska få tillgång till miljöinformation, kunna delta i beslutsprocesser och få vissa miljöbeslut rättsligt prövade. I Sverige har den tillämpats så att miljöorganisationer har en särskild rätt att överklaga vissa beslut från Skogsstyrelsen. Den svenska tillämpningen av Århuskonventionen har under senare år lett till en kraftig ökning av antalet överklaganden av avverkningar. Långa processer och stor rättslig osäkerhet gör det svårare för markägare att planera, investera och bedriva ett aktivt skogsbruk. För markägaren kan följderna av överklaganden bli omfattande. Nya uppgifter kan leda till krav på inventeringar, kompletterande utredningar och ändrad planering. När materialet har lämnats in kan nya invändningar uppstå och processen börja om. Avverkningen försenas, kostnaderna växer och planerade uppdrag för entreprenörer, åkerier och andra lokala företag försvinner eller skjuts fram. Inte minst i norra Dalarna har detta blivit särskilt tydligt. Där har stora planerade avverkningsvolymer blivit stående i väntan på prövning. Om osäkerheten fortsätter kan konsekvenserna bli minskade investeringar, färre uppdrag och i förlängningen uppsägningar. Sverige bör genomföra en reform av hur Århuskonventionen tillämpas nationellt. Syftet är att återställa en rimlig balans mellan miljöhänsyn, rättssäkerhet och enskildas äganderätt. Man bör därför stärka kopplingen mellan överklaganderätt och lokal förankring. Den som överklagar bör kunna visa relevant kunskap eller verklig anknytning till området. Det bör också prövas om en mindre avgift kan minska rutinmässiga överklaganden utan att hindra välgrundade ärenden. Samtidigt har vi sett hur aktivister använder allemansrätten för att försöka stoppa lagliga avverkningar. Allemansrätten är till för att ge människor tillgång till naturen – inte för att användas som verktyg för att sabotera laglig verksamhet eller inskränka äganderätten. När företagare hindras från att bedriva sin verksamhet drabbas både enskilda markägare och förtroendet för rättsstaten. Mathias Bengtsson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Bekämpande av välfärdsbrott i föreningssektorn

Motion 1083
Motion till riksdagen 2026/27:1083 av Lili André (KD) Bekämpande av välfärdsbrott i föreningssektorn Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur riskbaserade bakgrundskontroller kan stärkas när föreningar ansöker om offentliga bidrag, i syfte att motverka välfärdsbrottslighet och kriminell infiltration samtidigt som det fria och självständiga civilsamhället värnas och tillkännager detta för regeringen. Motivering Under senare år har omfattande välfärdsbrottslighet och missbruk av offentliga stödformer uppmärksammats inom flera delar av samhället. Det har bland annat framkommit att personer med kopplingar till organiserad brottslighet och andra oseriösa aktörer i vissa fall kunnat utnyttja förenings- och bidragssystem för att tillskansa sig offentliga medel. Detta innebär att skattepengar riskerar att finansiera verksamheter som motverkar samhällets gemensamma intressen och i värsta fall bidrar till kriminella nätverksverksamheter. Offentliga bidrag ska inte tillfalla organisationer eller föreningar med kopplingar till organiserad brottslighet, våldsbejakande extremism eller verksamheter som motverkar grundläggande demokratiska värderingar. Det svenska föreningslivet spelar en avgörande roll för gemenskap, delaktighet och social sammanhållning. Föreningar, trossamfund och andra aktörer inom civilsamhället bidrar dagligen till ett starkare samhälle genom insatser som det offentliga inte ensamt kan utföra. Därför är det angeläget att skydda civilsamhällets legitimitet och säkerställa att offentliga bidrag når verksamheter som bedrivs på ett ansvarsfullt och lagligt sätt. För att värna förtroendet för det svenska civilsamhället bör åtgärder vidtas som motverkar att kriminella eller oseriösa aktörer får tillgång till offentliga medel. Samtidigt måste kontroller vara proportionerliga så att seriösa ideella föreningar inte belastas med onödig administration och byråkrati. Riskbaserade kontroller kan stärka skyddet mot välfärdsbrottslighet samtidigt som föreningslivets frihet, självständighet och viktiga samhällsinsatser värnas. Regeringen bör därför utreda hur bakgrundskontroller och andra relevanta kontrollmekanismer kan stärkas i samband med att föreningar blir bidragsberättigade, i syfte att motverka välfärdsbrottslighet, skydda skattebetalarnas pengar och stärka förtroendet för det svenska civilsamhället. Lili André (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Skärpt ansvar för banker vid bedrägerier

Motion 1082
Motion till riksdagen 2026/27:1082 av Paul Sabo (KD) Skärpt ansvar för banker vid bedrägerier Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur lagen kan ändras så att bankerna blir betalningsansvariga vid bedrägerier, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Ett telefonsamtal kan räcka för att en människas besparingar ska försvinna. Bedragare som utger sig för att företräda banken och skapar en situation där den utsatte pressas att agera snabbt. För den som drabbas kan konsekvenserna bli förödande. Lagen om betaltjänster innehåller redan bestämmelser om bankernas ansvar vid obehöriga transaktioner. Huvudregeln är att banken ska återställa kontot, men det finns undantag där kunden får bära delar av eller hela förlusten. Skyddet är dessutom knutet till att transaktionen bedöms som obehörig. Det innebär att den som genom manipulation förmås att själv genomföras genomföra eller godkänna en betalning kan hamna utanför detta skydd. Lagstiftningen behöver bättre ta hänsyn till hur bedrägerier faktiskt går till. Att en person har använt sitt BankID bör inte i sig vara tillräckligt för att banken ska neka ett ersättningskrav när överföringen föranletts av bedrägeri. Regeringen bör därför tillsätta en utredning om hur lagstiftningen kan ändras så att banker som huvudregel blir skyldig att ersätta konsumenternas förluster vid bedrägliga transaktioner. Paul Sabo (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Skärpta straff för högljudda fordon

Motion 1081
Motion till riksdagen 2026/27:1081 av Mathias Bengtsson (KD) Skärpta straff för högljudda fordon Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge polisen bättre och effektivare verktyg för att bekämpa högljudda fordon i enlighet med motionens intentioner och tillkännager detta för regeringen. Motivering Många platser i Dalarna har problem med bilar som spelar hög musik på olämpliga tider. Det är en stor påfrestning för den som försöker sova, för äldre som behöver lugn och ro och för familjer med små barn. Därför måste straffen för detta respektlösa beteende skärpas. Det är lätt att ha förståelse för att man älskar bilar och högtalaranläggningar. För många är det en viktig del av en hobby, en gemenskap och en livsstil. Den gruppen som dock inte lyckas utöva intresset med respekt för sin omgivning måste mötas av konsekvenser. Under Classic Car Week i Rättvik blir den här frågan särskilt tydlig. Tusentals människor samlas för att njuta av bilar, gemenskap och folkfest, men en liten grupp väljer att spela musik på extremt hög volym och gång på gång störa sin omgivning. Det förstör för både boende och alla de bilentusiaster som faktiskt sköter sig. För att komma till rätta med detta problem behöver polisen få bättre och mer effektiva verktyg för att motarbeta detta. Det skulle till exempel kunna vara mer kännbara böter för den som spelar extremt hög och störande musik från sitt fordon. Om det inte går att bevisa vem som faktiskt kontrollerade ljudanläggningen bör sanktionen kunna riktas mot fordonsägaren. Vid upprepade eller särskilt allvarliga överträdelser bör det dessutom finnas möjlighet att tillfälligt omhänderta eller förverka fordonet. Precis som vid trafikförseelser bör det också gå att under begränsad period återkalla körkortet vid upprepade och grova överträdelser. Det vore också mycket intressant att se över möjligheterna att använda kameror med ljudsensorer i särskilt utsatta tätorter. Tekniken skulle kunna ge polisen bättre möjligheter att dokumentera och förhindra överträdelser. Dalarna ska vara en plats där människor kan leva, bo och trivas. Den som visar hänsyn ska kunna fortsätta njuta av sin bil och sin musik. Den som däremot stör sin omgivning måste mötas av kännbara konsekvenser. Mathias Bengtsson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Polisens arbete i Dalarna

Motion 1080
Motion till riksdagen 2026/27:1080 av Mathias Bengtsson (KD) Polisens arbete i Dalarna Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta fler åtgärder för att utreda och förebygga brott på landsbygden och tillkännager detta för regeringen. Motivering I Dalarna vet vi vad arbete betyder. Vi vet vad det innebär att kliva upp tidigt för att köra skogsmaskin, hålla igång ett lantbruk eller driva ett mindre familjeföretag långt från storstäderna. Företagen är ofta små, samtidigt som deras betydelse för bygden är stor. De skapar arbetstillfällen, håller samhällen levande och bygger den framtidstro som hela Dalarna behöver. Därför blir konsekvenserna också stora när brottsligheten slår till. När en grävmaskin stjäls från en byggarbetsplats, när dieseltankar länsas i lantbrukets maskinhallar eller när en verkstad drabbas av inbrott leder det till att arbetet stannar, kostnaderna växer och planerade investeringar skjuts på framtiden. Till detta kommer den otrygghet som följer när samma företagare drabbas gång på gång. Många företagare på landsbygden upplever att polisanmälan skrivs av nästan direkt och att hjälpen uteblir när de behöver den som mest. När den erfarenheten upprepas växer uppgivenheten och tilliten till rättsstaten försvagas. Om Sverige ska hålla ihop måste rättsstaten fungera i hela landet. Under många år har den grova gängkriminaliteten med rätta stått i centrum för den kriminalpolitiska debatten. Skjutningar, sprängningar och rekrytering av barn till kriminella nätverk har krävt kraftfulla åtgärder. I dag finns en bred insikt om att våldet måste pressas tillbaka och att de kriminella nätverkens makt måste brytas. För oss som bor och verkar i delar av landet där avstånden är stora finns samtidigt en vardag där den polisiära närvaron ofta är alltför liten. När ett inbrott sker i en butik eller verkstad eller när någon utsätts för våld i hemmet kan närmaste tillgängliga polispatrull befinna sig långt bort. Med Kristdemokraterna i regeringen under den gångna mandatperioden 2022–2026 har anslagen till rättsväsendet ökat kraftigt. Satsningarna har varit nödvändiga för att bekämpa gängvåldet, den organiserade brottsligheten och den kriminella ekonomin. Men resurserna behöver också nå den vardagsnära brottslighet som drabbar företagare, lantbrukare och familjer i hela Sverige. Dieselstölder, maskinplundringar, inbrott och sabotage kan ibland beskrivas som mängdbrott eller vardagsbrott. Men många av dem har kopplingar till organiserad brottslighet och internationella stöldligor. Att komma åt stölderna på landsbygden är därför också en del av kampen mot den kriminella ekonomin. Regeringen har den gångna mandatperioden 2022–2026 gett polisen i uppdrag att öka brottsuppklaringen även för mängdbrotten, arbetssätt har utvecklats och viktiga lagändringar har genomförts. Samtidigt återstår mycket arbete. Dalarna behöver fler lokalt närvarande poliser som känner bygden, företagen och människorna. Fler patruller behöver kunna röra sig även utanför de större tätorterna. Poliskontoren behöver vara tillgängliga och kompletteras med mobila polisenheter som kan finnas på plats i mindre kommuner och orter. Det behövs också särskilda kontaktpoliser för näringslivet, med kunskap om den brottslighet som riktas mot entreprenörer, lantbruk och småföretag. En företagare som upprepade gånger drabbas av stölder ska veta vem inom polisen som kan kontaktas. En sådan funktion skulle kunna bygga långsiktiga relationer, ge råd om förebyggande åtgärder och se mönster som annars riskerar att gå förlorade mellan olika anmälningar. Polisen behöver dessutom bli bättre på att följa upp mängdbrotten. En enskild dieselstöld kan framstå som svår att utreda. När flera liknande stölder sker i samma område under en kort tid kan det finnas tydliga samband. Därför måste information från anmälningar sammanställas och analyseras. Brottsplatser behöver undersökas och relevanta spår säkras. Företagare ska också få återkoppling om vad som händer med deras ärenden. Kampen mot gängvåldet måste fortsätta med full kraft. Nästa steg är att se till att samma beslutsamhet når den brottslighet som drabbar landsbygden och dess företagare. Den som bygger Sverige ska kunna känna att Sverige står bakom dem. Företagare, lantbrukare och entreprenörer i Dalarna ska kunna lita på att staten skyddar det som de arbetar hårt för att bygga upp. Mathias Bengtsson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Stärkt skydd mot valfusk

Motion 1079
Motion till riksdagen 2026/27:1079 av Liza-Maria Norlin (KD) Stärkt skydd mot valfusk Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över straffskalorna för otillbörligt verkande vid röstning och tagande av otillbörlig förmån vid röstning i syfte att skärpa straffen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och förtydliga lagstiftningen mot valfusk för att stärka skyddet för väljarens fria val och mot organiserad och systematisk otillbörlig påverkan på röstningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda politiska partiers ansvar för att förebygga och motverka valfusk samt möjligheten till proportionerliga sanktioner vid styrkta överträdelser som kan hänföras till partiorganisationen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Varje människas rätt att självständigt bestämma över sin röst är grundläggande för demokratin. Ingen ska behöva utsättas för hot, köpas eller pressas att rösta på ett visst sätt. Den som försöker manipulera röstningen angriper både den enskildes frihet och det förtroende som det demokratiska samhället vilar på. Uppgifterna om misstänkt valfusk i samband med valet 2026 har aktualiserat frågan om lagstiftningen ger ett tillräckligt tydligt och verkningsfullt skydd. Misstankar ska utredas av rättsväsendet och skuld prövas av domstol. Samtidigt har lagstiftaren ansvar för att granska om reglerna behöver utvecklas. Straff som motsvarar brottens allvar Otillbörligt verkande vid röstning regleras i 17 kap. 8 § brottsbalken. Straffet för normalgraden är böter eller fängelse i högst sex månader. För grovt brott är maximistraffet fyra års fängelse. För tagande av otillbörlig förmån vid röstning är straffet böter eller fängelse i högst sex månader. Det finns skäl att ifrågasätta om dessa straffskalor tillräckligt återspeglar allvaret i att angripa fria val. Regeringen bör därför låta se över straffskalorna i syfte att skärpa straffen. Särskild vikt bör läggas vid organiserade eller systematiska gärningar, utnyttjande av människors beroendeställning och handlingar som riskerar att få betydande påverkan på ett val. Straffreformutredningen bedömde i SOU 2025:66 att straffskalorna i 17 kap. brottsbalken inte borde ändras inom ramen för dess översyn. Det hindrar dock inte en särskild prövning av brotten vid röstning och det skyddsintresse som de avser. Tydligare gränser för straffbart handlande Lagstiftningen behöver vara begriplig för väljare, partiföreträdare och dem som arbetar med val. En översyn bör pröva om brottsbeskrivningarna tillräckligt tydligt fångar dagens metoder för otillbörlig påverkan. Det gäller exempelvis röstköp, påtryckningar i beroendeförhållanden och missbruk av hjälp vid röstning eller budröstning. Det bör också klargöras hur reglerna förhåller sig till förkryssade valsedlar och till situationer där organiserade väljartransporter kombineras med påtryckningar eller kontroll av hur någon röstar. Väljare ska kunna få praktisk hjälp att använda sin rösträtt och samtidigt vara skyddade mot att hjälpen används för att styra deras val. Översynen bör särskilt analysera skyddet mot samordnade angrepp på röstningen, även när digitala verktyg används. Det kan exempelvis gälla avsiktligt vilseledande uppgifter om var, när eller hur man kan rösta i syfte att hindra människor från att utöva sin rösträtt. Eventuella nya bestämmelser måste avgränsas tydligt och värna yttrandefriheten och den fria politiska debatten. Skärpta straff behöver förenas med regler som går att tillämpa. Regeringen bör därför även låta analysera rättstillämpningen och behovet av gemensam vägledning. Åklagarmyndigheten redovisade den 9 oktober 2026 att många av årets ärenden hade avslutats utan förundersökning eller efter nedläggning därför att det saknades anledning att anta att brott begåtts. Antalet anmälningar kan därför inte likställas med antalet begångna brott. En översyn måste skilja mellan bevissvårigheter och eventuella luckor eller oklarheter i lagstiftningen. Ett tydligare ansvar för politiska partier Politiska partier har ett särskilt ansvar för att deras valarbete respekterar väljarnas självbestämmande. Om otillåtna metoder organiseras, finansieras eller accepteras av ansvariga företrädare i en partiorganisation behöver också organisationens ansvar kunna granskas. Regeringen bör därför utreda om partier bör omfattas av tydligare skyldigheter att förebygga och motverka valfusk. Det kan handla om utbildning av valarbetare, interna riktlinjer för väljarhjälp och rutiner för att agera på uppgifter om överträdelser. Kraven bör anpassas till verksamhetens omfattning och kunna uppfyllas även av mindre partier. Utredningen bör också pröva möjligheten till ekonomiska sanktioner när allvarliga överträdelser kan hänföras till partiets ledning eller till styrkta brister i organisationens skyldigheter. En central fråga är vilken juridisk person som ska bära ansvaret och hur ansvaret ska fördelas mellan lokala, regionala och nationella organisationer. Det bör även analyseras hur ett sådant ansvar förhåller sig till befintliga regler om bland annat företagsbot. Ett organisatoriskt ansvar måste bygga på tydliga rättsliga förutsättningar. Medlemskap eller kandidatur ska inte i sig vara tillräckligt för att en persons brott ska leda till en sanktion mot partiet. Sanktioner ska vara proportionerliga, vila på styrkta omständigheter och kunna prövas av domstol. Reglerna måste respektera föreningsfriheten och partiernas fria opinionsbildning. Regeringen bör ta initiativ till en samlad översyn med denna inriktning. Väljarens rätt att rösta fritt behöver ett starkt rättsligt skydd och ett tydligt ansvar hos dem som söker väljarnas förtroende. Liza-Maria Norlin (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Återinförande och utveckling av tolvstegsbehandling inom Kriminalvården

Motion 1078
Motion till riksdagen 2026/27:1078 av Dan Hovskär (KD) Återinförande och utveckling av tolvstegsbehandling inom Kriminalvården Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge regeringen i uppdrag att låta utreda förutsättningarna för att återinföra tolvstegsbehandling inom Kriminalvården som en del av ett brett evidensbaserat och individuellt anpassat behandlingsutbud och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa en sammanhållen vård- och stödinsats för personer med beroendeproblematik under anstaltsvistelsen och efter frigivning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Beroendebehandling är en viktig del av det återfallsförebyggande arbetet Kriminalvårdens uppdrag handlar både om att verkställa utdömda straff och minska risken för att människor återfaller i brott. För att lyckas med detta krävs insatser som angriper orsakerna bakom kriminaliteten. För många intagna är alkohol- eller narkotikaberoende en del av den problematik som behöver behandlas för att ett liv utan kriminalitet ska bli möjligt. Ett beroende påverkar hälsa, relationer, arbete och förmågan att hantera vardagen. När beroendeproblematik bidrar till kriminalitet räcker det därför inte alltid med att enbart fokusera på själva brottet. Den intagne behöver också få möjlighet att bearbeta sitt beroende, utveckla strategier för att hantera risksituationer och bygga förutsättningar för ett annat liv efter avtjänat straff. Kriminalvården behöver därför erbjuda ett brett utbud av behandlingsinsatser som utgår från den enskildes behov och som har ett tydligt återfallsförebyggande syfte. Tolvstegsbehandling bör åter prövas Tolvstegsbehandling har sitt ursprung i Anonyma Alkoholisters arbete och har under lång tid använts inom beroendevården. Metoden bygger bland annat på att individen arbetar med att förstå och förändra sitt beteende, tar ansvar för sin situation och får stöd i en gemenskap med andra som har liknande erfarenheter. Sedan början av 1990-talet har tolvstegsbehandling även använts inom svensk kriminalvård. Behandlingsformen har därmed en historia och erfarenhetsgrund som bör tas till vara när Kriminalvården utvecklar sitt arbete mot beroende och återfall i brott. Tolvstegsbehandling har tidigare bedrivits vid bland annat anstalterna Gävle, Hinseberg, Skänninge och Österåker. Att verksamheten senare avvecklades väcker frågor om vilka erfarenheter som gjordes, vilka resultat som uppnåddes och vilka konsekvenser förändringen har fått för de intagnas möjligheter att få en lämplig behandling. Det finns skäl att på nytt och systematiskt granska dessa erfarenheter. En sådan genomgång bör omfatta tidigare utvärderingar, tillgänglig forskning, behandlingsresultat och erfarenheter från personal och deltagare. Den bör också jämföra tolvstegsbehandling med andra etablerade behandlingsmetoder och undersöka för vilka grupper olika insatser fungerar bäst. Syftet ska inte vara att ersätta andra behandlingsformer med en enda metod. Kognitiv beteendeterapi och andra evidensbaserade insatser ska fortsatt kunna erbjudas. Målet bör i stället vara att säkerställa att Kriminalvården har ett tillräckligt brett utbud och kan erbjuda rätt behandling till rätt person. Behandlingen måste leda vidare efter frigivningen En viktig utmaning är att förändringsarbetet inte får upphöra när en person lämnar anstalten. Övergången till ett liv i frihet innebär ofta stora påfrestningar. Den som återvänder till en miljö där missbruk, kriminalitet och social utsatthet förekommer kan snabbt hamna i situationer som ökar risken för återfall. Därför behöver behandling under anstaltsvistelsen kopplas samman med fortsatt stöd efter frigivningen. Kriminalvården behöver, inom ramen för sitt uppdrag och tillsammans med berörda aktörer, verka för fungerande övergångar till beroendevård, socialtjänst och andra relevanta stödinsatser. Även självhjälpsgrupper, ideella organisationer och andra delar av civilsamhället kan spela en viktig roll. För den som själv önskar det kan en sådan gemenskap bidra med kontinuitet, stöd och ett sammanhang som består även efter frigivningen. Även andra former av stöd och behandling måste självklart finnas tillgängliga utifrån individens behov. Kunskap, uppföljning och individens behov ska styra Ett återinförande bör föregås av en ordentlig prövning. Regeringen bör därför låta utreda Kriminalvårdens tidigare erfarenheter av tolvstegsbehandling, sammanställa tillgänglig forskning och bedöma förutsättningarna för att åter erbjuda behandlingsformen på lämpliga anstalter. Utredningen bör särskilt undersöka hur behandlingen kan kombineras med andra evidensbaserade insatser, hur deltagande och fullföljande kan underlättas samt hur resultaten kan följas upp över tid. Uppföljningen bör bland annat omfatta behandlingsavbrott, återfall i missbruk och brott samt möjligheterna till en fungerande återanpassning efter frigivning. Det är viktigt att inte låsa fast sig vid en viss metod utan tillräckligt kunskapsunderlag. Samtidigt bör en tidigare använd behandlingsform inte avfärdas utan att dess resultat och potential har granskats på ett systematiskt sätt. En investering i både individen och samhällets trygghet Att förebygga återfall i brott är en viktig del av arbetet för ett tryggare samhälle. Varje människa som får hjälp att bryta ett beroende och lämna kriminaliteten bakom sig innebär en möjlighet till ett bättre liv för individen och ökad trygghet för omgivningen. Kriminalvården behöver därför kombinera tydliga konsekvenser för begångna brott med verkningsfulla insatser som minskar risken för nya brott. Ett brett och väl utvärderat behandlingsutbud är en viktig del av detta arbete. Regeringen bör därför skyndsamt utreda förutsättningarna för att återinföra tolvstegsbehandling inom Kriminalvården och säkerställa att personer med beroendeproblematik får tillgång till lämplig behandling både under verkställigheten och i övergången till livet efter frigivningen. Dan Hovskär (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Erkännande av den skånska flaggan som officiell regional flagga för Skåne

Motion 1077
Motion till riksdagen 2026/27:1077 av Martin Hallander (KD) Erkännande av den skånska flaggan som officiell regional flagga för Skåne Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den skånska flaggan ska erkännas som officiell regional flagga för Skåne och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den tredje söndagen i juli bör erkännas som officiell regional flaggdag för den skånska flaggan och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den skånska flaggan är en viktig symbol för den skånska identiteten. För många skåningar representerar den regionens historia, kultur och gemenskap och används dagligen av föreningar, företag och enskilda medborgare som ett uttryck för tillhörighet och regional identitet. Region Skånes regionfullmäktige har vid två tillfällen, 1999 och 2017, tydligt slagit fast den skånska flaggans ställning som regional symbol och beslutat att den ska användas i officiella sammanhang vid regionens verksamheter. Det finns därmed en tydlig demokratisk förankring för flaggan i Skåne, samtidigt som den fortfarande saknar officiell status på nationell nivå. Att erkänna den skånska flaggan står inte i motsats till den svenska nationella gemenskapen. Tvärtom stärks Sverige av starka regionala identiteter och levande kulturarv. Den skånska flaggan är sedan lång tid tillbaka en symbol för Skånes historia, kultur och särart och förtjänar därför ett formellt erkännande. Den tredje söndagen i juli uppmärksammas redan idag som Skånska flaggans dag. Genom att ge dagen status som officiell regional flaggdag skulle staten bekräfta den skånska flaggans betydelse och bidra till att synliggöra ett viktigt regionalt kulturarv för kommande generationer. Mot denna bakgrund bör den skånska flaggan erkännas som officiell regional flagga för Skåne och den tredje söndagen i juli erkännas som officiell regional flaggdag. Martin Hallander (KD)
Paul Sabo och 1 till KD
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Fängelselagen och biologiskt kön

Motion 1076
Motion till riksdagen 2026/27:1076 av Paul Sabo och Larry Söder (båda KD) Fängelselagen och biologiskt kön Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ändra lydelsen i fängelselagen så att placering i anstalt sker med utgångspunkt i biologiskt kön och tillkännager detta för regeringen. Motivering En fungerande kriminalvård kräver tydliga regler för ordning och placering. Lagstiftningen ska ge Kriminalvården förutsättningar att fatta konsekventa och välgrundade beslut. Det gäller även frågan om vad som ska ligga till grund för placering på anstalter och avdelningar för kvinnor respektive män. Enligt 2 kap. 2 § fängelselagen får en intagen som huvudregel inte placeras tillsammans med intagna av motsatt kön. Undantag får göras om det finns särskilda skäl. Det framgår dock inte uttryckligen av bestämmelsen att biologiskt kön ska vara utgångspunkten. I praktiken har exempelvis en livstidsdömd barnamördare bytt juridiskt kön och blivit flyttad till en kvinnoavdelning där rapporter om sexuella trakasserier förekommer. Syftet med denna motion är inte att förneka personer som upplever könsdysfori sina rättigheter. Syftet är att säkerställa tryggheten för alla personer som inte missbrukar det system som finns idag, som det ovanstående fallet. Fängelselagen bör ändras så att detta blir huvudregeln. Uppdelningen mellan kvinno- och mansanstalter ska vila på en tydlig och förutsebar grund. En ändring av juridiskt kön ska inte i sig medföra att förutsättningarna för anstaltsplacering ändras, utan det ska i sådana fall regleras av undantagsregler. Huvudregeln bör vara att biologiskt kön avgör anstaltsplaceringen. Paul Sabo (KD) Larry Söder (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Polisens närvaro i Sörmland

Motion 1075
Motion till riksdagen 2026/27:1075 av Paul Sabo (KD) Polisens närvaro i Sörmland Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur den polisiära närvaron på landsbygden kan stärkas och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige ska vara ett tryggt land. Oavsett om man bor inne i staden eller ute på landsbygden ska man kunna känna sig trygg. Invånarna ska vara säkra på att polisen kommer när man ringer. Det är trots allt en av statens viktigaste uppgifter att genom ett väl fungerande rättsväsende se till att upprätthålla tryggheten i hela Sverige. Sverige behöver fler poliser runt om i landet. Allt eftersom det brutala gängvåldet har ökat har detta såklart behövts prioriteras av polisen. Samtidigt har som en naturlig följd den polisiära närvaron på landsbygden minskat. Landsbygden är ett attraktivt mål för inbrottsligor eftersom polisnärvaron är så pass låg och för att det tar lång tid att åka ut när larmet väl kommer. Med anledning av ovanstående är det därför nödvändigt att öka den polisiära närvaron landsbygden, exempelvis runtom i Sörmland. Paul Sabo (KD)
Sida 7. Till toppen