Leif Nysmed

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i civilutskottets betänkande nummer 39.

Vi socialdemokrater delar ambitionen att förenkla regelverk som är krångliga och otydliga och som försvårar byggande och renoveringar i onödan. Sverige behöver fler bostäder. Vi behöver fler ombyggnationer, fler konverteringar av lokaler till bostäder och ett bättre nyttjande av det befintliga beståndet.

Men förenkling får aldrig bli en ursäkt för att montera ned grundläggande krav på tillgänglighet och jämlikhet. Det är där regeringens proposition går fel.

I betänkandet föreslås flera förändringar i plan- och bygglagen. Vissa delar är rimliga och kan bidra till ett tydligare regelverk. Vi välkomnar förslagen i de delar som innebär förenklingar som underlättar ombyggnad och därmed också ger ett effektivare nyttjande av det befintliga byggnadsbeståndet.

Det är rimligt att regelverket moderniseras och görs mer flexibelt och förutsägbart. Det är också positivt att regelverket blir tydligare, bland annat genom att begreppet ”ombyggnad” ersätts med ”större byggnadsändring”.

Vi delar dock flera remissinstansers oro för förslagens konsekvenser. Förenklingar behövs men får inte ske på bekostnad av grundläggande krav på bland annat tillgänglighet, användbarhet, hälsa och god boendestandard.

Regelverket måste spegla att bostaden inte är vilken vara som helst. Mot denna bakgrund anser vi att regeringen ska säkerställa att lättnaderna i regelverket inte leder till försämrad tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga.

Men regeringen går betydligt längre än så. Man föreslår att bostäder på vindar och i suterräng helt ska undantas från krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med just nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga.

Herr talman! Det här är inte små tekniska justeringar. Det handlar i grunden om vilket samhälle vi vill bygga. Vill vi bygga ett samhälle där människor kan leva, bo och delta på lika villkor? Eller accepterar vi att vissa människor i praktiken stängs ute redan när bostaden byggs?

För oss socialdemokrater är svaret självklart. Tillgänglighet är inte ett särintresse. Det är en rättighetsfråga. Det handlar om människor som använder rullstol. Det handlar om äldre personer som vill kunna bo kvar hemma. Det handlar om människor med synnedsättning. Det handlar om barnfamiljer med barnvagnar. Det handlar i praktiken om väldigt många människor.

Det handlar också om framtiden. Vi vet att Sveriges befolkning blir äldre. Vi vet att behovet av tillgängliga bostäder kommer att öka kraftigt under kommande årtionden. Vi har redan i dag väldigt många bostäder som är otillgängliga. Cirka 75 000 trappuppgångar är utan hiss, enligt Hissförbundet.

Sverige behöver fler tillgängliga bostäder. Tillgänglighet är bra för alla. Samtidigt visar Boverkets senaste bostadsrapport att det är brist på tillgänglighetsanpassade bostäder för äldre. Då är det märkligt att regeringen väljer att backa från principen om universell utformning.

Herr talman! Regeringen argumenterar för att lättnaderna behövs för att få fram fler bostäder. Men flera remissinstanser har riktat skarp kritik mot förslagen. Diskrimineringsombudsmannen, Myndigheten för delaktighet och funktionsrättsorganisationer har varnat för negativa konsekvenser och ifrågasatt om förslagen verkligen är förenliga med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Det är en kritik som regeringen inte tar på tillräckligt stort allvar och viftar bort alldeles för lättvindigt. Vi socialdemokrater menar att det måste gå att kombinera ett ökat bostadsbyggande med höga krav på tillgänglighet. Det är inte en motsättning. Det är en fråga om att vilja.

Herr talman! Vi är också kritiska till att regeringen tar bort tillgänglighetskravens särskilda ställning i lagstiftningen. Det finns en anledning till att de här kraven historiskt har haft en starkare ställning.

Det handlar om att samhället under lång tid byggdes på ett sätt som exkluderade människor. Tillgänglighetskraven infördes inte av en slump. De infördes därför att människor tidigare stängdes ute från bostäder, arbetsplatser och offentliga miljöer.

Nu riskerar regeringen återigen att ta steg bakåt. Det sker samtidigt som vi vet att stora delar av det befintliga beståndet fortfarande har betydande brister i tillgängligheten.

Herr talman! Vi socialdemokrater efterfrågar också en ordentlig uppföljning av lagändringarnas konsekvenser. När regelverket förändras på ett sätt som påverkar balansen mellan kostnadseffektivitet och kvalitetskrav behöver staten ta ett ansvar för att utvärdera utfallet. Det gäller särskilt effekterna på bostadskvalitet, tillgänglighet och hälsa men också hur regelverket tillämpas i praktiken.

Om regeringen nu väljer att genomföra så pass omfattande förändringar måste man också vara beredd att följa upp. Hur påverkas tillgängligheten i det byggda beståndet? Hur påverkas personer med funktionsnedsättning? Har förändringarna lett till fler bostäder? Vilka konsekvenser får det långsiktigt för samhället?

Risken är att vi när vi minskar tillgängligheten till bostäder knuffar över kostnaderna på kommunerna som får gå in med tillgänglighetsanpassningar i alltför stor omfattning. Är vi beredda att ta den kostnaden och göra om saker och ting i efterhand i stället för att göra rätt på förhand? Det behövs uppföljning, analys och ansvarstagande.

Herr talman! Socialdemokraterna står bakom behovet av förenklingar i byggprocessen. Men vi accepterar inte att tillgänglighet och jämlikhet blir det som får stryka på foten.

Återigen: Detta är inte första propositionen som gör att tillgängligheten reduceras. Ett starkt samhälle byggs inte genom att människor stängs ute. Det byggs genom att vi planerar långsiktigt, bygger hållbart och ser till att alla människor kan leva sina liv på lika villkor.

Herr talman! Därför yrkar vi socialdemokrater återigen bifall till reservation 1 i betänkandet.

I detta anförande instämde Markus Kallifatides (S).

Herr talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson för frågan.

För det första har jag inte hävdat att något tillkännagivande angående kusinäktenskap gick igenom under förra mandatperioden. Jag pratade om de andra frågorna som vi diskuterade.

För det andra får jag faktiskt ge ett lika tråkigt svar på frågan som Martina gjorde. Det är nog inte omöjligt att det här skulle kunna behövas. Men låt oss nu se vad lagstiftningen får för betydelse. Lagstiftning behöver ju alltid utvärderas. Vi brukar reservera oss på det sättet även annars och kommer att göra det i nästa debatt också. Jag tycker att det är rimligt att utreda om det här skulle behövas. Låt oss först utreda det och se om det finns ett behov!

Jag vill ta upp en annan fråga också. Vi pratar här om det hedersrelaterade våldet, även i ett lite bredare perspektiv. Som jag tog upp i mitt anförande har vi under den här mandatperioden gått fram med förslag om att föräldrar som utsätter barn för hedersrelaterat våld och förtryck inte ska ha del i vårdnaden eller vara boendeföräldrar. Inte heller ska umgänge i regel genomföras. Det här har ni röstat emot, Mikael Eskilandersson. Jag hoppas att ni kan ändra er. Tidöpartierna har gjort det. Jag hoppas att vi kan komma framåt i den frågan, för jag tror att det är ett viktigt steg i arbetet för att komma till rätta med hedersrelaterat våld. Frågan är större än bara kusingiften. Jag hoppas, herr talman, att vi ska komma framåt i enighet. Vi är faktiskt eniga i den här frågan och har varit det i många andra delar också.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 maj.)

Herr talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson för repliken.

Man kan väl diskutera vem det är som ”sätter” politiken. I opposition har vi många tillkännagivanden och ställer många interpellationer för att driva politiken framåt. Det betyder inte alltid att regeringen inte sysslar med de frågorna och tar fram förslag. Vi vet också att tillkännagivanden inte behöver tas om hand på en gång – de kan läggas i byrålådor. Det har dock uppenbarligen inte varit fallet i de frågor som Mikael Eskilandersson lyfter fram, för även den dåvarande regeringen tyckte att de frågorna är viktiga. Att man har ett tillkännagivande i riksdagen betyder inte att sittande regering inte tycker att frågan är viktig; ibland sparkar man in öppna dörrar.

Förslaget gällande kusingiften är en specifik del. Tidigare regeringar har jobbat med det bredare anslaget, precis som Morgan säger. Det finns många former av hedersförtryck. Det är svårt att bevisa huruvida vissa personer är kusiner om de kommer från utlandet, vilket gör det lätt att runda förslaget. Det var alltså kanske inte det mest prioriterade, utan det viktiga har varit att komma åt det hedersrelaterade våldet brett.

Många gånger handlar det inte om att kusiner tvingas att gifta sig med varandra. Det kan finnas andra strukturer som gör att man inte får gifta sig med varandra av kulturella skäl. Bland annat kan det vara så att familjers olika religiösa bakgrund, exempelvis muslimsk respektive kristen, hindrar en från att gifta sig med den man vill gifta sig med. Då har det ingenting med kusiner att göra. Man ska i det här landet ha rätt att gifta sig med den man älskar och vill gifta sig med.

Det finns alltså ett större perspektiv också. Men vi tycker att det här är ett viktigt steg. När förslaget nu ligger på bordet är vi inte emot det.

Herr talman! I dag debatterar vi civilutskottets betänkande 33, som handlar om att det ska införas ett förbud mot kusinäktenskap och äktenskap där den ena är släkt i rätt nedstigande led med den andras syskon. Enligt ett enigt utskott ska sådana utländska äktenskap som huvudregel inte erkännas i Sverige. Vidare ska det inte längre vara möjligt för halvsyskon och syskon till följd av adoption att få tillstånd att ingå äktenskap.

Herr talman! Syftet med dessa lagändringar är att motverka hedersrelaterat förtryck, tvång och andra påtryckningar vid ingående av äktenskap. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. Alla partier i riksdagen står bakom detta. Det är positivt. I Sverige står vi enade mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Herr talman! Hedersförtryck har inte någon plats i Sverige. Den socialdemokratiskt ledda regeringen initierade flera åtgärder för att stoppa hedersförtryck. Bland annat gjordes hedersförtryck till ett särskilt brott – oavsett om man är kusin eller inte. Det var ett brott.

År 2020 stärkte också den socialdemokratiskt ledda regeringen skyddet mot hedersrelaterade brott genom införandet av ett nytt brott, nämligen barnäktenskapsbrott. Samtidigt infördes även en ny särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv. Dessutom infördes ett utreseförbud för att skydda barn från att föras utomlands för att ingå barnäktenskap eller könsstympas.

Det är ett styrkebesked för Sverige att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck fortsätter också efter ett regeringsskifte. Jag vill ha det sagt. Enigheten som råder i riksdagen i dessa frågor är viktig.

Herr talman! Arbetet måste fortsätta, inte minst inom det familjerättsliga området. Rapporter om förtryckta och bortförda barn och kvinnor kommer alltjämt. Föräldrar som utsätter barn för hedersrelaterat våld och förtryck ska inte ha del i vårdnad eller vara boendeförälder. Umgänge ska inte heller som regel genomföras.

Vi socialdemokrater har under innevarande mandatperiod föreslagit att se över en utvidgning av när vårdnadsöverflyttning ska initieras vid våld i familjen, inklusive vid hedersrelaterat våld och förtryck, för att just skydda barn från föräldrar som ägnar sig åt hedersrelaterat våld och förtryck. Men detta har tyvärr inte vunnit stöd i civilutskottet, och Tidöpartierna har tidigare röstat emot detta. Men vi hoppas att vi alla i riksdagen framöver kommer att finna enighet även i detta.

Arbetet mot hedersrelaterat våld måste fortsätta. Vi har inte löst detta fullt ut med tidigare lagstiftning, och vi kommer inte att lösa det fullt ut med denna lagstiftning, utan det här är ett arbete som måste fortgå oavsett färg på regeringen. Vi är eniga i frågan, och vi tycker att det är viktigt att kammaren visar enighet i frågan ut mot det svenska samhället.

Herr talman! Vi socialdemokrater yrkar bifall till utskottets eniga förslag till beslut.

Herr talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till reservation 1 i CU30.

Energieffektivisering är inte någon sidofråga. Det är en central del av Sveriges klimatomställning, konkurrenskraft och framtida energisystem. Det handlar om att använda resurser smartare, minska belastningen på näten, pressa kostnaderna för hushållen och företag och samtidigt skapa bättre förutsättningar för elektrifieringen av industrin och transportsektorn.

I remissvaren till propositionen riktas skarp kritik mot regeringens förslag. Bland annat lyfter Eneff, Energieffektiviseringsföreningen, fram att regeringens målformulering är vag och otydlig och att det kan uppfattas som att frågan inte är prioriterad.

Herr talman! Det här är allvarligt. Regeringen föreslår nu ett icke-förpliktande kvalitativt mål som inte är mätbart samtidigt som stöd för energieffektivisering har tagits bort sedan tidigare. Till skillnad från regeringens förslag konstaterar vi också att det nuvarande kvantitativa målet stöder Sveriges möjligheter att bidra till att nå EU:s samlade målbild.

I likhet med ett flertal remissinstanser är vi av uppfattningen att målet bör innehålla kvantitativa målformuleringar för att vara styrande och kunna följas upp. Hur ska ett mål kunna följas upp om det inte är mätbart? Och när är energianvändningen i Sverige egentligen effektiv? Det är frågor som regeringen inte ger några tydliga svar på.

Detta är inte någon akademisk diskussion om ordval. Det handlar om styrningen av svensk energipolitik. Regeringen vill ersätta dagens kvantitativa mål med ett kvalitativt mål som inte är siffersatt. Resultatet riskerar att bli att Sverige står utan både tydlig riktning och tydliga verktyg.

Det är svårt att förstå logiken. När regeringen pratar om kärnkraft finns det tydliga mål. Då finns det delmål, miljardstöd, samordnare och kreditgarantier. Men när det gäller energieffektiviseringen, som enligt internationella analyser bidrar med betydligt större energibesparingar i systemet, saknas både tydliga mål och tydliga satsningar.

Herr talman! I propositionen förs också resonemang som antyder att energieffektivisering skulle vara ett hinder för elektrifieringen. Men kritiken från flera remissinstanser är tydlig: Effektivisering är tvärtom en möjliggörare för elektrifieringen. Det är ganska självklart. Om vi använder energin smartare minskar belastningen på elnätet, effekttoppar kan jämnas ut och mer el kan användas där den verkligen behövs.

Energimyndigheten har bedömt att potentialen för eleffektivisering uppgår till mellan 20 och 25 terawattimmar till år 2030. Det är enorma mängder energi. Att inte ta till vara den potentialen är dyrt, både för Sverige och för svenska skattebetalare.

Herr talman! Kritik riktas också mot att regeringen inte tydligt visar hur Sverige ska leva upp till sina åtaganden internationellt. Sverige har åtaganden genom EU:s energieffektiviseringsdirektiv, direktivet om byggnaders energiprestanda och avtalen från COP 28. Men det saknas en tydlig analys av hur målen faktiskt ska nås. Detta skapar osäkerhet, och osäkerhet är dåligt för investeringar, innovation och svenska företag.

När det gäller energideklarationer lyfts ett annat viktigt problem fram, nämligen tillsynen. I dag kontrolleras främst om det finns en energideklaration, men kvaliteten på deklarationerna granskas i praktiken inte. Det är allvarligt, för energideklarationer används i dag av banker, vid fastighetsvärderingar och vid förhandlingar om lån och räntor. Om kvaliteten är låg undermineras hela systemets trovärdighet.

Flera remissinstanser har också påpekat att det är otydligt vad som räknas som en ombyggnad och att avgränsningen är alltför snäv. Vidare har de också framfört att det finns en risk för att viss energipåverkan missas och att ändringarna leder till otydligheter för dem som tillämpar lagen. Därför föreslår vi att det ska införas en kontrollstation efter tre år för att se över de nya reglerna i lagen om energideklarationer för byggnader när de har trätt i kraft och se hur detta har utvecklats.

Herr talman! Vi socialdemokrater delar uppfattningen att Sverige behöver tydliga och mätbara mål, långsiktiga handlingsplaner, bättre samordning och en politik som gör energieffektivisering till en strategisk del av klimatomställningen. Men det handlar inte bara om klimatpolitik. Energieffektivisering skapar resurseffektivitet och är av stor betydelse för att bygga ett mer hållbart samhälle med ökad elektrifieringstakt, stärkt konkurrenskraft och sänkta elkostnader för vanligt folk. Det är bättre att investera i energieffektiva hus än att elda för kråkorna. Det blir i slutändan bara onödigt dyrt för hushållen.

Därför är det problematiskt när regeringen väljer otydlighet framför tydlighet och när ambition byts mot allmänna formuleringar. Sverige behöver en energipolitik som håller ihop. Det handlar om elektrifiering, energieffektivisering, industrins behov, hushållens ekonomi och klimatmålen. Då krävs det tydliga mål, tydliga prioriteringar och en regering som visar ledarskap.

Vi kan konstatera att regeringens politik på området inte är tillräcklig. Det behövs kvantitativa målformuleringar för att främja energieffektiviseringen i samhället. Därför anser vi att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag på ett nytt mål för effektiv energianvändning. Det målet ska ha kvantitativa målformuleringar som möjliggör mätbarhet och uppföljning samt att Sverige lever upp till sina åtaganden på klimatområdet.

Herr talman! När vi energieffektiviserar bostäder på rätt sätt gör vi tre saker samtidigt: Vi sänker människors boendekostnader, vi förbättrar hemmen och vi skapar jobb här hemma i Sverige. Mot den bakgrunden anser vi att regeringens förslag till nytt mål för effektiv energianvändning bör avslås. Jag yrkar återigen bifall till reservation 1 i betänkandet.

Herr talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till reservationen i civilutskottets betänkande CU24.

Till grund för förslagen i regeringens proposition ligger dels Boverkets förslag i rapporten Uppdrag att utveckla reformen med certifierade byggprojekteringsföretag, dels förslagen i utredningsbetänkandet Ordning och reda – förstärkt och tillförlitlig byggkontroll. Vi socialdemokrater har inga invändningar mot de lagförslag som grundas på Byggkontrollutredningen och bland annat handlar om att införa en förstärkt kontroll av att vissa tekniska egenskapskrav uppfylls.

Bakgrunden till utredningen var bland annat takraset i Tarfalahallen i Kiruna 2020 – jag är lite osäker på uttalet, men jag blir nog korrigerad om jag sagt fel – och andra konstaterade brister i byggkontrollsystemet. Det är dock märkligt att just denna utredning, som var klar redan 2023, inte har lagts fram förrän nu 2026. Bostadsministerns tal om rivstart i början av mandatperioden visar sig återigen endast vara tomt prat. En viktig säkerhetsreform har försenats och slagits samman med en helt annan utredning, som går åt motsatt håll.

Herr talman! Vi är dock negativa till förslagen om att utöka systemet med certifierade byggprojekteringsföretag, som regeringen gått vidare med. De lagändringar som regeringen föreslår i den delen innebär att certifierade privata aktörer i större utsträckning ska kunna utföra kontroller som i dag ligger hos kommunerna. Flera remissinstanser har pekat på risken med en sådan modell, däribland flera kommuner, Myndigheten för civilt försvar, Statens geotekniska institut, Tillväxtanalys med flera.

Att flytta kontrollfunktioner från offentlig verksamhet till privata aktörer kan leda till otydliga ansvarsförhållanden. Det kan uppstå negativa beroendeförhållanden mellan beställare och kontrollaktörer, och detta kan i sin tur försvaga tilliten till kontrollsystemet och skapa ekonomiska incitament som ökar risken för korruption.

Det är inte bara vi socialdemokrater som ser risken med ökad korruption. Även Moderaterna i Nacka är övertydliga i sitt remissvar i frågan. Jag vill gärna passa på att citera två avsnitt ur deras remissvar, som den moderate kommunstyrelseordföranden Mats Gerdau undertecknat. Man skulle nästan kunna tro att han var partikamrat med mig, men det är ju inte så. Men vi tycker lika i det här fallet. Jag citerar: ”EU-kommissionen identifierar byggsektorn som en av de sex största högriskområdena särskilt sårbara för korruption. En minskad offentlig kontroll av byggprojekt kan medföra att samhällets krav på byggnader inte uppfylls och samtidigt innebära att kriminella gäng och företag får fäste i projekten.” Jag fortsätter med ett stycke till som är väldigt talande: ”Medborgarna måste kunna förvänta sig att den offentliga myndighetsutövningen sker på ett sätt som är skilt från privata vinstintressen.” Jag skulle också ha kunnat skriva under remissvaret.

Privatiseringen av det offentligas kontroll ska enligt regeringens bedömning spara både tid och resurser. Tidsbesparingen är det svårt att sia om, men att tro att konsulter skulle innebära besparingar är nog väldigt naivt, speciellt om efterfrågan på dessa skulle bli större än tillgången.

Ett annat argument som lyfts fram är att landets olika kommuner gör olika bedömningar i lovprocesserna. Ja, det är ju ganska rimligt då det ser olika ut i landet Sverige, som är ett ganska avlångt land. Att alla nya byggbedömare skulle göra exakt likadana bedömningar i hela landet är nog väldigt osannolikt. Och om de skulle göra det skulle de nog inte utföra sitt jobb korrekt. Det är ju skillnad på beräkning av taklaster beroende på var man är i landet, och markförhållandena skiljer sig markant beroende på om det är lera eller berggrund. De kommer att göra olika bedömningar för olika fastigheter. Det kommer inte att bli likadant överallt.

Herr talman! I remissvaren ser man att det i första hand är byggföretag som är positiva till förslaget, medan kommuner och myndigheter är kritiska. Det är helt klart en ideologisk marknadisering av den offentliga kontrollen som det här förslaget handlar om. Det handlar om att sätta vinstintresset först. Riksdagen borde därför avslå propositionen i de delarna.

För att få fram fler bostäder är det förvisso viktigt att förkorta ledtider och effektivisera processerna i byggandet. Vi anser dock inte att byggprocesser ska effektiviseras på bekostnad av rättssäkerhet och den offentliga tillsynen. För oss är det viktigt att samhället även i fortsättningen har en möjlighet att säkerställa kvalitet och säkerhet och att regelverket följs.

I stället för att utvidga systemet med certifierade byggprojekteringsföretag bör regeringen därför återkomma med ett nytt förslag som kan effektivisera byggprocessen, minska onödig byråkrati och förkorta ledtider samtidigt som samhället behåller kontrollen över byggandet. Detta, herr talman, borde riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

Avslutningsvis: Som jag har sagt tidigare i dag och i tidigare debatter är det här tyvärr fyra förlorade år för byggsektorn. Det är rekordlågt byggande. Det är en halvering, och det är långt under behovet. Det råder skyhög arbetslöshet bland byggnadsarbetare. Det finns över 10 000 arbetslösa i Byggnads akassa i dagsläget. Var fjärde träindustriarbetare har varslats. Över 6 000 företag inom byggsektorn har gått i konkurs sedan 2023, enligt Tillväxtanalys. Detta är resultatet av Tidöregeringens politik.

Fru talman! Jag vill återigen yrka bifall till reservationen i betänkandet.

Herr talman! Min fråga går till bostadsministern.

Jag konstaterar att bostadsministern i sitt svar till Markus Kallifatides tidigare inte tar ansvar för de fyra förlorade åren för bostadsbyggandet under denna regering. Byggandet har halverats. Under våra åtta år byggdes det närmare en halv miljon bostäder med de gamla byggregler man nu vill förenkla för att få fram fler bostäder. Men det är inte lättnader i byggreglerna som gör att det byggs fler bostäder, utan det är ekonomin. Vi har lagt fram ett flertal förslag under årens lopp för att ta ansvar.

Min fråga handlar om varför regeringen inte har tillsatt en bostadskommission för att komma till rätta med det katastrofalt låga bostadsbyggandet. Det är inte vi socialdemokrater som vill ha en bostadskommission, utan det är byggbranschen. Man har efterfrågat det sedan dag ett och fortsätter att göra det än i dag.

Min fråga till bostadsministern är: Med tanke på det låga bostadsbyggandet, varför lyssnar ni inte på byggbranschen?

(Applåder)

Herr talman! Stärkt bostadsbidrag, säger ministern, men han säger inte att man tog bort det särskilda bostadstillägget, vilket gjorde att man minskade antalet kronor och ören som den här gruppen fått.

Ett av argumenten för att vi inte ska ha investeringsstöd har tidigare många gånger varit att vi i stället ska ha höga bostadsbidrag eftersom de är mer träffsäkra. Men vad den här regeringen har gjort innebär ett minskat antal kronor och ören som de som har bostadsbidrag får ut. Oftast är det ensamstående med barn som har drabbats av detta. Men det är inte de som har träffats av skattesänkningar.

Sju av tio vill bo i villa, säger ministern. Ja, det tror jag också. Men om man ställer fler följdfrågor får man reda på att folk även vill bo centralt. Det är inte alltid där det finns möjlighet att bygga villor. Det finns alltså andra parametrar som folk värderar också.

Jag vill därför ställa en följdfråga. Hyresgästföreningen konstaterade att sju av tio inte vill ha marknadshyra. Jag hoppas verkligen att regeringen lyssnar på det och inte driver några krav om marknadshyror framöver, eftersom sju av tio som bor i hyresrätt inte vill ha marknadshyra. Jag hoppas att retoriken håller hela vägen ut i sådana fall.

Jag tror att ministern missuppfattade mig angående hyrköpsmodellen och delägarmodellen. Hyrköpsmodellen sågas av bland annat Lagrådet då det finns en hel del brister i förslaget när det gäller konsumentskyddet. Vi delar den bedömning som Lagrådet gör. Där bör man göra om och göra rätt och komma tillbaka. Hyrköpsmodellen är i sig ett bra förslag, men vi måste också ha en viss trygghet i den.

Sedan har vi det roliga – bygglov. 1 400 Stuvstabor har just fått ett återinfört bygglov för sina fastigheter med den nya modellen. Det kan man läsa om i Mitt i Huddinge. De är måttligt roade av denna ogenomtänkta reform som ni har infört.

Herr talman! Jag noterar att jag fortfarande kan dra slutsatsen att det är fyra förlorade år. Statsrådet hänvisar nämligen till vad som ska hända när man har genomfört de här olika regelförändringarna. Men under de här fyra åren har man inte sett till att vi har ett bostadsbyggande som åtminstone försöker följa det behov som finns.

Han raljerar över de åtta åren då vi hade makten genom att säga att vi inte nådde upp till de behov som fanns då. Men vi var betydligt närmare målen då än ni är i dag. Ni kommer inte ens halvvägs, Andreas Carlson. Vi tangerade behovet vissa år och var dessutom över behovet vissa år.

Det är klart att vi hade förutsättningar med låga räntor, ett investeringsstöd och en arbetslöshet som var betydligt lägre än den är i dag. Det gör skillnad. Jag tänker att det är det som ni borde dra lite lärdom av. Det är de ekonomiska förutsättningarna som gör skillnad för om det byggs eller inte.

Vi byggde under våra åtta år, från 2015 till 2022, nästan en halv miljon bostäder av olika karaktär i Sverige. Det gick att bygga med de gamla byggreglerna. Det gick att göra. Människor vågade nämligen investera i att flytta till en ny hyreslägenhet eller ett nytt ägt boende, om det så var bostadsrätt eller annat egenägt boende. Man hade hoppet uppe. Det har man inte i dag. Det var ett tufft omvärldsläge också under våra mandatperioder. Det går alltså inte att bara skylla på det.

När det gäller diskussionen om inflation, som brukar komma upp i det här sammanhanget, berodde inte inflationen på att vi byggde för mycket bostäder i det här landet. Men det var byggbranschen och de som har behov av bostäder som fick ta den ekonomiska smällen när ni lämnade walkover.

Vad har ni egentligen gjort för att hålla bostadsbyggandet uppe under den här perioden, medan ni jobbar med de reformer som ni jämför med här? Ni hade till exempel kunnat gå fram med ett nystartslån, som var framtaget och som vi faktiskt var överens om. Men det lades i byrålådan för att komma åt det här med lättare amorteringskrav och höjt bolånetak.

Det sätter ibland en hel del käppar i hjulen för en del andra ägda förutsättningar. Jag tänker på exempelvis Obos delägarbostäder. De nya reglerna sätter käppar i hjulen för dem som sedan vill kunna äga hela lägenheten, inte bara halva lägenheten. Det är inte helt genomtänkta åtgärder. Jag skulle kunna lyfta upp en hel del sådana situationer när det gäller era regelförenklingar under resans gång.

En del regelförenklingar har vi faktiskt stöttat och tyckt att de har varit bra, men en hel del har varit ogenomtänkta. När vi bygger bostäder vill vi bygga bra bostäder. Att då sänka kraven på tillgänglighet, ljusinsläpp, takhöjder, storlekar på rum och så vidare är inte en framgång, tycker jag. Det är snarare steg bakåt.

En gång i tiden vågade vi tro på den goda bostaden. Vi tog bort utedassen och byggde toaletter i husen. Vi började mäta höjden på diskbänkar, för att vi inte skulle få ont i ryggen när vi stod i köket, och ökade storleken på rum.

Vi trodde på framtiden, och vi tog ett socialt ansvar. Staten var med och gjorde det. Här har staten kapitulerat. Jag tycker att ni borde fundera både en och två gånger på vad ni har misslyckats med under den här mandatperioden. Det är många som undrar. En hel bransch undrar.

Vi begärde tidigare att det skulle finnas en bostadskommission, där man kunde diskutera. Det var inte på grund av att vi ville sitta med i den utan för att branschen ville ha en sådan. Och det lyfter branschföreträdare fram återigen.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret!

Anledningen till min fråga är det kritiska läge som bostadsbyggandet befinner sig i och de effekter det får både för enskilda individer som behöver en bostad och för den delen också för dem som blivit arbetslösa i bostadskrisen.

Det handlar om företag som gått i konkurs och samhället i stort som inte kan växa. Vi kan inte erbjuda goda bostäder, och det är en minskad tillväxt i Sverige.

Vi konstaterar att bostadsbyggandet är nere på cirka 30 000 byggstarter per år medan behovet ligger på 52 000. De 30 000 betyder inte ens att det byggs den mängden bostäder utan visar endast hur många startbesked som ges. Det är alltså inga spadar i backen. De kommer inte förrän det finns någon som har råd att efterfråga bostäderna.

Vi kan konstatera att det är över 10 000 arbetslösa byggnadsarbetare i Byggnads a-kassa samt att var fjärde arbetare i den svenska träindustrin har varslats.

Konkurserna är rekordhöga inom byggsektorn. Från 2023 till 2025 har 5 700 bolag gått i konkurs, enligt Tillväxtanalys. Ytterligare 570 bolag i byggbranschen har gått i konkurs från januari till mars i år. Det är samma takt och ingen nedgång på något sätt.

Småhusbyggandet, som regeringen gärna lyfter fram som det viktigaste, är det lägsta på 100 år, enligt en av regeringens egna utredningar, som vi kunde läsa i DN förra året i september.

När Boverkets kommunenkäter visar på att bostadsbyggandet fortsätter att minska med närmare 10 procent i Stockholmsregionen tyder det mycket på att den SD-ledda regeringen har misslyckats totalt med bostadspolitiken. Det är fyra förlorade år.

Herr talman! Det stora problemet som länsstyrelsen i Stockholm belyser är att det inte finns bostäder som vanligt folk har råd att efterfråga. De är helt enkelt för dyra, och därmed står de tomma eller byggs inte.

Att då lyfta upp förslag som riskerar att införa marknadshyror bakvägen, eller för den delen lyfta fram en ganska ogenomtänkt reform av bygglovsreglerna, känns inte som om det kommer att lösa problemet med att få fram billigare bostäder.

Att enbart tro att regelförenklingar ska leda till att få fram fler och billigare lägenheter är lite naivt, för trots de åtgärder som regeringen har genomfört vänder inte den negativa utvecklingen. Statsrådet talade förut om en rivstart, men det blev en tvärnit. Återigen: Det är fyra förlorade år.

Det som regeringen inte verkar förstå är hur mycket ekonomin påverkar människors möjligheter att efterfråga bostäder. Att ta bort ett investeringsstöd, och dessutom i förtid, stoppade byggandet av upp till 30 000 hyreslägenheter med lägre hyra i ett slag. Det är lika många bostäder som det byggs årligen numera.

Ett byggbolag tog fram en tydlig rapport som pekade på att det skulle bli sju svåra år innan efterfrågan skulle återhämta sig. Det har regeringen tagit med en axelryckning, samtidigt som Boverkets prognoser om återhämtning år efter år skjutits på framtiden.

Det är inte regelförenklingar som kommer att få igång bostadsbyggandet igen. Det är när vanligt folk har råd att efterfråga en bostad. Statsrådet har noterat att Stockholm stad har skrivit ned målet för antalet bostäder. Han borde kanske fundera på sin egen roll i att så har skett. Han kanske borde notera att Lidingö och Danderyd, borgerligt styrda kommuner, inte bygger någonting.

Därför vill jag fråga statsrådet om han inte har någon självkritik när bostadsbyggandet fortsätter att minska i Stockholmregionen. Det är den region där behovet är som störst.

Herr talman! Vi socialdemokrater har ingen reservation i utskottets betänkande CU25, men vi har lämnat ett särskilt yttrande, som jag tänker redogöra för.

Vi konstaterar precis som regeringen att det råder platsbrist på kriminalvårdsanstalter och häkten och att det finns ett behov av att skyndsamt kunna expandera Kriminalvårdens verksamhet. Vi ser därför behovet av lagändringar som kan bidra till en snabbare utbyggnad av antalet platser. Mot denna bakgrund har vi valt att inte väcka någon följdmotion.

När det gäller bemyndigandet till regeringen att meddela föreskrifter och undantag från PBL vill vi dock understryka att detta måste användas med stor återhållsamhet och med beaktande av såväl det kommunala självstyret som grundläggande krav på rättssäkerhet och proportionalitet.

Vi kommer noga att följa hur regeringen använder bemyndigandet och vilka effekter reformen får. Om det finns skäl kommer vi också att återkomma med förslag i andra sammanhang.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag återigen påpeka att det är nu man ska passa på. Det har varit fyra förlorade år för byggsektorn – för alla inom denna sektor. Vi har ett halverat bostadsbyggande. Vi har konkurser som är rekordhöga inom byggsektorn, och det fortsätter även under 2026. Vi har över 10 000 arbetslösa byggnadsarbetare i Byggnads akassa, och det är bara en del av alla arbetslösa. Trots att många har lämnat byggbranschen är siffrorna rekordhöga.

De byggelever som lämnar skolan och hoppas få en lärlingsplats får inte detta i dag. Endast 10 procent i Stockholms län fick förra året en lärlingsanställning efter skolans avslut. Det är kris – det är illa för hela byggbranschen.

Mycket mer skulle kunna sägas, men i och med att ansvarigt statsråd inte närvarar vid debatterna om regeringens förslag kommer jag att återkomma med mer i den interpellationsdebatt som jag har kallat statsrådet till på torsdag. Det är en liten cliffhanger för alla som vill vara med och debattera krisen i byggbranschen lite närmare.