Karin Sundin

Fru talman! Jag är helt enig med ledamoten om att detta måste få ett slut. Vi har sett många exempel från många delar av landet om behövande som faller mellan stolar. Det är därför det behövs en ny lagstiftning. Det är därför vi socialdemokrater har drivit på för att vi ska få ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen.

Liberalerna har lyft frågan i riksdagen, men vad de har gjort i regeringen är för mig en gåta. Jag välkomnar att ni fortsätter att vara tydliga, men det krävs också politiska beslut.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för engagemanget kring de viktiga LSS-frågorna!

Vi har kunnat läsa om och följa många förskräckande exempel på hur det går till i Sverige. Det var därför den socialdemokratiska regeringen tidigare tillsatte den utredning som har nämnts i debatten om att förstatliga huvudmannaskapet för den personliga assistansen. Det var nämligen en viktig reform för att få likvärdighet över landet.

Det fanns en bred politisk enighet om behovet av en utredning, och det fanns en bred politisk enighet om resultatet och förslagen i den utredningen. Sedan har den legat på regeringens bord.

Jag har under den tidigare mandatperioden suttit i socialutskottet. Jag har haft många debatter i den här frågan, bland annat med liberaler, om varför ingenting händer. Den har legat stilla och tyst i ett skåp på Regeringskansliet i fyra år.

Fru talman! Jag välkomnar verkligen att Sverigedemokraterna sätter fokus på det viktiga området personlig assistans för de människor som behöver samhällets stöd i form av en personlig assistent.

Denna fråga har återkommande diskuterats här i riksdagen. För två år sedan tog vi i socialutskottet tillsammans fram ett förslag om just det som ledamoten tar upp: långsiktigt stabila förutsättningar för finansieringen av den personliga assistansen. Vi kom överens om en indexering. Riksdagen röstade för ett sådant genom ett tillkännagivande.

Det kunde ske då de fyra oppositionspartierna fick stöd av Sverigedemokraterna i omröstningen 2024. Året därpå röstade Sverigedemokraterna inte för. Min fråga är: Varför?

Ärade talman, ledamöter och åhörare! All offentlig makt i Sverige utgår från folket, och nu har svenska folket sagt sitt. Det är ett stort och viktigt förtroende att få företräda Socialdemokraterna och örebroarna i Sveriges riksdag. Det är att vara del av den svenska demokratins historia.

Den svenska demokratins historia är närvarande här i riksdagen i kammarsalarna, genom porträtten och bysterna av tidigare talmän och statsministrar, i Kvinnorummet och i alla utställningsmontrar.

Sverige som land har gjort en lång demokratisk resa. Gustav Vasa, som vi ju ofta sätter som startpunkt för vårt moderna Sverige, hade som sitt valspråk: ”All makt är av Gud” – alltså inte av folket, utan av Gud. Det svenska rikets regenter hade Gud i ryggen och i sina valspråk ända fram till Gustav IV Adolf avsattes vid en statskupp 1809. Det blev starten på ett annat Sverige. En ny regeringsform skrevs, och den har senare reviderats. Perspektiven har ändrats. Pyramiderna har vänts.

All offentlig makt utgår från folket – fast inte helt och hållet. Det finns ett undantag. Vi utser fortfarande vår statschef enligt samma fördemokratiska principer som man gjorde på Gustav Vasas tid, det vill säga genom successionsordningen i en utvald familj. Det sker inte genom demokratiska val och görs inte av folket utan genom samlag.

Vi är många genom historien som har påtalat att arvsmonarkin som idé inte är förenlig med de demokratiska principerna om alla människors lika värde, fria val, valbarhet, representativitet, förtroende och ansvarsutkrävande.

Vi lever kvar med ett fördemokratiskt statsskick, av tradition och gammal vana. Men tradition och gammal vana är inte en ordning som är given av Gud. Det är en ordning och ett statsskick som vi kan fatta demokratiska beslut om.

Vår nuvarande kung och statschef har ett betydligt modernare valspråk än Vasas ”All makt är av Gud”. Carl XVI Gustaf har valt ”För Sverige – i tiden”. Jag anser att det är dags att vi i Sveriges riksdag tar vår statschefs valspråk på allvar. Ett statsskick för Sverige i tiden bör utgå från regeringsformens portalparagraf om att all offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Ett statsskick för Sverige i tiden borde innebära att statschefen utses genom demokratiska processer och inte, som i dag, genom samlag, födsel och arv inom en viss familj. Ett statsskick i tiden bör vila på principen att alla människor är lika mycket värda och ska behandlas därefter. Det gäller alla människor, också i frågor om arvsprivilegier, religionsfrihet och åtalsimmunitet.

Det är dags att vi i Sverige tar nästa steg i vår demokratiska utveckling. Det är dags att utreda hur ett modernt statsskick borde se ut. Det är dags att göra Sverige till en modern republik.

(Applåder)

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag ska så här i de sista skälvande minuterna av mandatperioden tacka sjukvårdsministern för de debatter vi har haft här i kammaren. Men jag ska också säga att det inte har varit alldeles enkelt att debattera med en minister som egentligen inte vill ha det ansvar hon har.

Den viktigaste frågan för Kristdemokraterna och Elisabet Lann är att sjukvården ska förstatligas. Så ska alla problem lösas. Och hon frånsäger sig ansvaret för vården som den är organiserad i dag. Varje gång regeringen får kritik eller får en svår fråga skyller hon nämligen på regionerna – den ena eller den andra regionen eller alla samtidigt – på den tidigare socialdemokratiska regeringen eller på mig.

Min poäng är inte att patienter med ett visst antal utpekade diagnoser inte ska få vård i tid. Det har jag aldrig påstått. Det jag har sagt är att alla patienter har rätt att få vård i tid.

Jag säger att det är dags att ta sjukvården på allvar. Det är dags att sluta räkna pinnar. Det är dags att sluta skylla på regionerna.

Det är dags att sjukvården får resurser nog för att klara sitt uppdrag och därmed förutsättningar för att kunna prioritera efter behov. Det är dags att statsbidragen räknas upp utifrån inflationen och inte utifrån det som råkar bli kvar efter att man har sänkt skatterna för höginkomsttagarna. Det är dags för vård efter behov och inte vård efter plånbok.

Det är dags för ett bättre samarbete mellan kommunal, regional och statlig nivå så att sjukvården kan fungera på alla nivåer, i hela Sverige och för alla patienters behov.

Det är helt enkelt dags för en socialdemokratisk regering.

(Applåder)

Fru talman! Sjukvårdsministern kallar mig för självgod och mina partikamrater för självgoda. Jag är inte den enda som är skeptisk till om regeringen verkligen gör rätt prioriteringar med sina satsningar för att korta vissa vårdköer.

Den förra borgerliga regeringen, alliansregeringen, gjorde också sådana satsningar, men utvärderingarna av de så kallade kömiljarderna som fanns mellan åren 2009 och 2014 visar inte på särskilt goda resultat. Exempelvis konstaterar Riksrevisionen i sin utvärdering att miljarderna bara hade en kortvarig effekt på väntetiderna. Det är oklart om effekten berodde på en verklig ökning av vården eller om det var administrativa åtgärder som låg bakom, och det är dessutom oklart om prestationsersättningar som styrmedel över huvud taget hade någon effekt på sikt. Ändå är det det Tidöregeringen har satsat den största summan pengar i sin vårdbudget på – fast det var en snävare satsning än alliansregeringens. Det som inte är framfall, höftleder och grå starr är regionernas ansvar. Det tar regeringen inte något ansvar för.

Vi ser resultatet. Efter fyra år med Tidöregeringen saknar sjukvården en hållbar långsiktig finansiering. Vi har under de fyra åren sett stora besparingar, varsel och massuppsägningar, samtidigt som personalbristen är stor på många områden. Det är stora skillnader i tillgången till vård över landet. Patienter från både norr och söder får åka allt längre för att få den vård de borde ha fått i sin hemmaregion. Vad ska regeringen göra åt detta?

Vi ser också hur mer eller mindre seriösa aktörer, eller oseriösa aktörer, tjänar grova pengar på en vårdmarknad som inte fungerar. Och vi har sett hur gängkriminella satsar på att driva vårdcentraler.

Vi socialdemokrater har ett vårdlöfte till hela Sverige. Vi vill ta ett gemensamt politiskt ansvar i kommuner, i regioner, i riksdagen och i en framtida regering för att vården ska fungera i hela Sverige. En socialdemokratisk regering kommer inte att slingra sig undan sitt ansvar eller skylla ifrån sig på en enskild region eller någon annan. Vi lovar att vi ska sätta välfärden först, före skattesänkningar för dem som har mest att tjäna på skattesänkningar.

Som patient har man rätt att få vård i tid, oavsett vilken sjukdom eller vilket besvär man har drabbats av och oavsett var i landet man bor. Vi säger att det behövs en nationell plan för att minska väntetiderna i cancervården. De minskar inte. I dag får bara hälften av cancerpatienterna vård i tid, sett till de nationella målen. Där behövs ett större fokus så att Sverige kan leva upp till hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om att den som har störst behov av vård ska gå först.

Vi ska sätta stopp för dagens system med dolda nedskärningar i vården. Vi lovar att se till att statsbidragen räknas upp i takt med inflationen och kostnadsökningarna. Vi vet att en stabil finansiering från ett år till ett annat är en förutsättning för att kommuner och regioner ska kunna göra sitt jobb på ett bra sätt för alla patienter, oavsett var de bor och oavsett vilken sjukdom de har drabbats av.

(Applåder)

Fru talman! Har regeringen verkligen gjort rätt prioriteringar för att minska väntetiderna i vården, och har regeringen gjort det på ett sådant sätt att den som har störst behov av vård går först? Detta är mina frågor nu när vi har facit av fyra år med Tidöregeringen. Det har varit år då välfärdens kärnverksamheter, skolan, omsorgen och inte minst sjukvården, har fått stå tillbaka.

Vi hörde sjukvårdsministern tala om de miljarder som regeringen har gett till sjukvården. Det låter mycket bättre än vad det är. Som finansministern brukar påpeka räcker inte skattepengarna till allt. Regeringen har i fyra år prioriterat sänkta skatter före pengar till sjukvården. Man har inte räknat upp statsbidragen i takt med inflationen eller kostnadsökningarna och inte i takt med den ökande andelen äldre. Värdet av statens miljarder till sjukvården har alltså i själva verket minskat under de här fyra åren.

Det finns dock några områden som regeringen tycker är särskilt viktiga att satsa på, och det är kortare köer till operationer för framfall, höftledsproteser och gråstarr. Vi hörde också ministern säga att 7 procent av statsbidragen har öronmärkts för dessa ingrepp: 1 miljard 2025 och 750 miljoner 2026.

7 procent av pengarna går alltså till ingrepp som utgör 1,2 promille av den totala vårdproduktionen inom den planerade vården. Det är en stor satsning, och det är bra när patienternas väntan på vård är så kort som möjligt. Det minskar tiden för lidande och oro, och det förbättrar sannolikt patienternas livskvalitet. Så kort väntetid som möjligt ska gälla för alla patienter, inte bara för dem som har en diagnos som råkar vara av särskilt intresse för regeringen. Det bör också gälla för de patienter som har störst behov av vård.

Sjukvårdsministern säger att hon delar min uppfattning om att vård ska ges efter behov. Det är dock inget ansvar som hon själv vill ta. Vård efter behov är regionernas ansvar, inte regeringens. Det handlar alltså om de regioner som har fått se statsbidragens värde urholkas i fyra år och som nu ser hur regeringen med sina statsbidrag prioriterar åtgärder utifrån var det är lättast att snabbt få resultat i form av kortare väntetider till operation och inte utifrån allvarlighetsgrad eller behov.

Fru talman! Jag har en uppmaning till alla som lyssnar: Nästa gång du hör Elisabet Lann eller någon annan från regeringen slå sig för bröstet för att ha kortat sjukvårdsköerna ska du spetsa öronen. Du kommer troligen att få höra exemplet med höftleder eller kanske gråstarr. Regeringen har öronmärkt 1 miljard och 750 miljoner kronor för att kunna använda just dessa exempel. Du kommer troligen inte att få höra Elisabet Lann säga någonting om sitt ansvar för de långa väntetiderna för vård på något annat område.

Jag konstaterar i alla fall att jag saknar svar på min fråga: Har regeringen använt de statsbidrag som man riktar till regionerna på ett sätt som säkerställer att den som har störst behov av vård också får företräde till vården?

(Applåder)

Fru talman! Jag ser att civilminister Carl-Oskar Bohlin försöker att ducka för Socialdemokraternas frågor, men här kommer en till.

Det finns mycket att säga om Sveriges krisberedskap och om krisberedskapen för alla grupper i samhället. Socialstyrelsens senaste lägesrapport om insatser och stöd för personer med funktionsnedsättning visar att utvecklingen till och med går åt fel håll.

Andelen kommuner som har aktuella evakueringsplaner för särskilt sårbara grupper minskar. År 2021 hade ungefär hälften av kommunerna planer för sina boenden för personer med olika funktionsnedsättningar. Andelen var liten då, och den har nu minskat ytterligare till mellan 30 och 40 procent. Andelen kommuner som har kontinuitetsplaner för sina boenden för personer med funktionsnedsättning är enligt Socialstyrelsen anmärkningsvärt liten – bara omkring 20 procent.

Vad tänker regeringen göra för att se till att alla kommuner har krisplaner för sina boenden för personer med funktionsnedsättning?

(Applåder)