Sverigedemokraterna

Fru talman! Ett starkt försvar handlar inte bara om materiel och vapensystem. Det handlar ytterst om människor med rätt utbildning, rätt kompetens och en stark vilja att med sitt eget liv som insats försvara vårt land, våra allierade, vår demokrati och vår befolkning om det värsta tänkbara skulle inträffa.

Fru talman! Förslagen i proposition 2025/26:279 innebär viktiga steg för att stärka Försvarsmaktens personalförsörjning och förbättrar möjligheterna att tillvarata utbildad personal inom krigsorganisationen. Mot bakgrund av det allvarliga säkerhetspolitiska läget och Försvarsmaktens omfattande tillväxt är reformerna både nödvändiga och väl avvägda.

Det totala antalet befattningar i krigsorganisationen bedöms enligt regeringen uppgå till cirka 130 000 plus reserver år 2035, då krigsorganisationen förväntas vara personellt uppfylld. Enligt Försvarsmaktens årsredovisning var 75 400 personer krigsplacerade där år 2025, en ökning med 14 700 sedan föregående år. Det behövs alltså betydande personalförstärkning innan krigsorganisationen är fullt bemannad.

Ökade värnpliktsvolymer är en del av det som behöver realiseras men räcker inte. Vi måste också effektivisera Försvarsmaktens användning av personalresurser. Propositionen innehåller förslag som går i just den riktningen. Därför välkomnar Sverigedemokraterna propositionen och ställer sig bakom regeringens förslag.

Fru talman! Skyldigheten att fullgöra värnplikt gäller för svenska medborgare från början av det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller 19 år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller 47 år. Genom ett tillägg i lagen om totalförsvarsplikt kommer skyldigheten att fullgöra värnplikt att kvarstå under höjd beredskap för dem som före utgången av det kalenderår då de fyller 47 år kallats in till beredskapstjänstgöring eller krigstjänstgöring. Det innebär att skyldigheten inte automatiskt upphör vid 47 års ålder för den som redan blivit inkallad. Dessutom kommer en totalförsvarspliktig som tidigare varit anställd som yrkesofficer eller reservofficer i minst ett år att vara skyldig att fullgöra värnplikt till slutet av det år då vederbörande fyller 70 år, inte 47 år som i dag.

Tack vare detta kommer Försvarsmakten inte i samma omfattning som i dag att tappa viktig kompetens för att någon anses för gammal. Kompetensen kommer att kunna användas mycket längre än med nuvarande lagstiftning. Det innebär en inte helt obetydlig effektivisering, för att uttrycka sig försiktigt.

Fru talman! SVT rapporterade nyligen att Försvarsmaktens personalreserv krymper eftersom den töms snabbare än den fylls på. Enligt dagens regelverk upphör normalt krigsplaceringen i personalreserven tio år efter det senaste tjänstgöringstillfället om den inte förlängs.

I propositionen införs därför begreppet värnpliktsreserv. Värnpliktsreserven ska vara en särskild reserv inom personalreserven och bestå av värnpliktiga vars krigsplacering annars skulle ha upphört efter tio år utan tjänstgöring. I värnpliktsreserven kvarstår krigsplaceringen till slutet av det kalenderår då personen fyller 47 år, även om personen inte har tjänstgjort under den perioden. För att åter krigsplaceras i ett krigsförband måste personen dock genomgå repetitionsutbildning.

Även detta förslag leder till effektivare användning av personella resurser, då det handlar om personer med utbildning som relativt snabbt kan uppdateras. På så sätt kan de fortsätta att utgöra ett viktigt bidrag till krigsförbanden. Vi har under lång tid investerat tid och pengar i att utbilda människor för försvaret av vårt land. Det är nödvändigt att vi också blir bättre på att ta tillvara den kompetens och erfarenhet som redan finns.

Fru talman! Man kan väldigt förenklat säga att beredskapstjänstgöring är ett sätt att upprätthålla beredskap även när det inte råder höjd beredskap eller krig. Beredskapstjänstgöringen får endast ske om den behövs för Sveriges försvarsberedskap, men den får ske oavsett vilken beredskapsnivå som råder, det vill säga även i grundberedskap. Beredskapstjänstgöringen får för varje totalförsvarspliktig omfatta högst 180 dagar fördelade på ett eller flera tjänstgöringstillfällen. Propositionen utökar tjänstgöringen till 360 dagar, varav högst 230 dagar vid ett enskilt tillfälle. Regeringen anger dessutom att en totalförsvarspliktig som utgångspunkt inte bör kallas till beredskapstjänstgöring vid mer än ett tillfälle.

Fru talman! Försvarsmaktens personalförsörjning bygger på möjligheten att kombinera ett civilt yrkesliv med ett militärt engagemang. En viktig del av propositionen är därför den uttryckliga rätten till tjänstledighet för reservofficerare och annan tidvis tjänstgörande personal, däribland civil personal som anställs genom avtal. Det är en fråga som riksdagen har uppmärksammat tidigare och där det nu kommer konkreta förslag. För att systemet med reservofficerare och annan tidvis tjänstgörande personal ska fungera måste regelverket ge rimliga förutsättningar. En tydlig rätt till tjänstledighet stärker både den enskildes och Försvarsmaktens möjligheter att planera sin verksamhet.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill dock understryka att arbetet med att utveckla det militära personalförsörjningssystemet inte är avslutat i och med den här propositionen. Vi lämnar därför ett särskilt yttrande. Frågor om värnpliktsreservens långsiktiga funktion, tillgången till specialistkompetenser samt reservofficerarnas tillgänglighet kommer att behöva följas upp. Sverigedemokraterna anser även att det finns skäl att fortsätta att följa frågan om de totalförsvarspliktigas representation och inflytande i takt med att utbildningsvolymerna ökar och värnplikten får allt större betydelse för Försvarsmaktens personalförsörjning.

Fru talman! Nu pratar vi alltså om skydd för demokratin och grundlagsändringar. Som vi hörde i det tidigare anförandet krävs det i dag för att ändra i grundlagen, lite förenklat, att riksdagen fattar två likalydande beslut med ett riksdagsval däremellan. Den ordningen har sin grund redan i 1809 års grundlag och fick sin moderna form på 1970-talet.

En majoritet i kammaren vill nu ändra på detta så att det ska bli svårare att ändra grundlagen. Framgent kommer det alltså att ställas krav på att minst hälften av riksdagens ledamöter röstar för ett beslut om att anta ett grundlagsförslag den första gången samt att en kvalificerad majoritet om minst två tredjedelar av riksdagens ledamöter röstar för beslutet en andra gång, efter att ett riksdagsval har hållits.

Jag förstår faktiskt inte varför. Det nuvarande systemet med dubbla riksdagsbeslut med ett mellanliggande val erbjuder ju redan i dag ett starkt skydd för grundlagarna. Det är en ordning som har tjänat Sverige väl och som säkerställer att förändringar kan ske med eftertanke, med utrymme för samhällsdebatt och inte minst, givetvis, med en möjlighet för svenska folket att i ett allmänt val göra sin röst hörd.

Det har dock inte varit helt omöjligt att genomföra förändringar som faktiskt varit nödvändiga. Den svenska grundlagen är både detaljrik och omfattande. Det är inte så att den bara räknar upp förutsättningarna för vem som ska få rösta och att allting sedan är klart. Det finns en mängd frågor som regleras i våra grundlagar, och en del är synnerligen centrala för det sätt som Sverige styrs på.

Ett ytterst aktuellt exempel just nu är hur många omröstningar som ska hållas i kammaren vad gäller talmannens förslag till statsminister. Ett annat grundläggande exempel är att det ska hållas val till riksdagen vart fjärde år. Även om det inte finns någon särskild risk för att riksdagen skulle få för sig att avskaffa allmänna val finns det såklart en ganska stark poäng i att sådana centrala delar av grundlagen har ett extra lås, om man uttrycker sig så.

Med de ändringar som föreslås nu blir det alltså krav på kvalificerad majoritet i en mängd olika frågor som regleras i grundlagen, exempelvis förbud mot kriminella sammanslutningar, återkallelse av medborgarskap som har getts på felaktiga grunder eller ersättningsfrågor för inskränkning av privat användning av mark eller byggnad. Det är långtifrån uppenbart, tycker i alla fall jag, att en minoritet i denna kammare ska kunna blockera och hindra en majoritet från att fatta beslut i den typen av frågor.

I framtiden kommer det att finnas nödvändiga, bråda eller tekniska förändringar som stöds av en kammarmajoritet men som alltså kommer att kunna blockeras av en förhållandevis liten minoritet. Skillnaden mellan enkel majoritet och två tredjedelars majoritet motsvarar 58 ledamöter, vilket i sin tur motsvarar 16–17 procent av riksdagens ledamöter.

Det förslag som vi pratar om i dag ger alltså i praktiken vetorätt till en så pass liten minoritet av riksdagens ledamöter. Att det nödvändigtvis skulle stärka demokratin, vilket betänkandets rubrik ger uttryck för, tycker jag är långtifrån uppenbart. Det går absolut att resonera och argumentera i direkt motsatt riktning.

En minoritet kommer alltså att kunna blockera nödvändiga framtida ändringar av grundlagen. I praktiken innebär det att riksdagen nu fryser grundlagen som den ser ut i dag, 2026.

Fru talman! I dag ska vi alltså rösta om det här förslaget för andra gången. Första gången förslaget var uppe på bordet lämnade Sverigedemokraterna en följdmotion som gav uttryck för precis det som jag ger uttryck för här i dag.

I dag behandlas det här förslaget tillsammans med ett antal frågor som rör domstolarnas oberoende. Skälet till det är att de behandlades i samma utredning. Av tekniska skäl tvingas vi därför yrka avslag på helheten, trots att vi alltså står bakom de delar som rör domstolarna. I fråga om detta kan jag inte vara tillräckligt tydlig: Det finns alltså bra saker i det här förslaget som Sverigedemokraterna står bakom till 100 procent, men frågan om att göra det svårare att ändra i grundlagen är så pass viktig att vi tvingas yrka avslag på helheten.

Det hade varit bättre om de här frågorna hade kunnat behandlas separat. Då hade vi kunnat rösta ja till förslaget om domstolarna och nej till det orimliga förslaget vad gäller stiftande av grundlag. Nu blir det tyvärr inte så.

Jag vill därmed yrka bifall till vår reservation.

Herr talman! Tårtan beställdes. Segergratulationerna avkrävdes. Partiledarna jublade. Valnatten och dagarna efter den blev en uppvisning i teaterkonstens alla regler.

Det som före valet påstods vara ett seriöst alternativ till vårt blågula lag var inget annat än en kuliss – en kuliss avsedd att dölja det totala kaos som utspelade sig bakom scenen. Det var ett kaos som skickligt doldes för väljarna genom att man sände ut en ström av vackra ord och storslagna planer i valrörelsen.

Ett av flera bevis på detta är det faktum att vi i dag har att ta ställning till en statsministerkandidat som inte ens vill bli statsminister. Och det är egentligen inte så konstigt; om man tycker helt olika i frågor som är av avgörande betydelse för landet krävs det ingen större slutledningsförmåga för att räkna på utfallet. Om man har fyra olika spelare i ett lag där en slår långbollar på vänsterkanten, en annan tror på verklighetsfrånvända inlägg ovanifrån, en tredje tror att man själv är själva laget och en fjärde spelare sätter sig ned i mittcirkeln har man inte ett lag som fungerar. Om sanningen ska fram har man inte något lag över huvud taget.

Herr talman! Kontrasten kan inte bli tydligare. Det blågula blocket har en gemensam viljeinriktning i för Sverige helt avgörande frågor. Den rödgröna sidan har meningsskiljaktigheter och åsiktsspridning när det gäller i stort sett alla frågor. Med det i beaktande är det inte svårt att räkna ut vilket av dessa två alternativ som har bäst förutsättningar att skapa stabilitet och arbetsro.

Sverigedemokraternas riksdagsgrupp har alltid som ambition att vara konstruktiv, öppen och lyhörd. Vi drar inte upp röda linjer mot andra partier. Vi bygger inte upp orubbliga hinder som blockerar varje försök till en konstruktiv handling. I stället är vi måna om att ha ett fritt handlingsutrymme – ett handlingsutrymme som i varje givet läge ska användas för att få igenom en bra politik som sätter Sveriges medborgare i främsta rummet. Vår utgångspunkt är att alltid, i alla lägen, göra det som är bäst för vårt land.

Detta är en av flera anledningar till att Sverigedemokraternas riksdagsgrupp i dag röstar nej till Elisabeth Thand Ringqvist som ny statsminister.

(Applåder)

I detta anförande instämde Emma Altenhammar, Bo Broman, Mattias Eriksson Falk, Mikael Eskilandersson, Liselotte Forsberg, Rasmus Giertz, Patrik Jönsson, David Perez, Patrick Reslow, Kevin Sahlin, Oscar Sjöstedt, Victoria Tiblom, Martin Westmont och Eric Westroth (alla SD).