Försvarsutskottet

Fru talman! Betänkandet handlar om att utöka antalet dagar i beredskapstjänstgöring. Beredskapstjänstgöring ska kunna omfatta högst 360 dagar eller lägst 230 dagar, vid ett tillfälle. Det handlar om att värnpliktiga vid höjd beredskap ska kunna kvarstå som inkallade till beredskapstjänstgöring eller krigstjänstgöring upp till 47 års ålder. Värnplikt ska kunna omfatta tidigare yrkesofficerare upp till 70 års ålder.

Krigsplacerade ska kvarstå längre än tio år från värnpliktens senaste tjänstgöringstillfälle fram till slutet av det år de fyller 47 år. Det handlar om reservofficerares rätt till ledighet från civila arbeten och att garantera Pliktrådets oberoende.

Vi i Socialdemokraterna kan acceptera förslaget fullt ut. Det ökar tillgången till personal i det militära försvaret och också uthålligheten i det militära försvaret, men det är inte tillräckligt för att klara de utmaningar vi har framför oss.

I grunden handlar det om att vi måste utöka Försvarsmaktens och krigsorganisationens storlek och omfattning. Det är detta som ger den reella uthålligheten, och förslaget påverkar det till viss del. Det löser inte några problem, men det är ändå ett steg.

Vårt mål är att öka antalet värnpliktiga från 10 000 personer, vilket vi är överens om, till 20 000. I praktiken handlar det om att vi har ambitionen att fördubbla krigsorganisationens storlek från nuvarande målsättning 130 000 till i storleksordningen 250 000.

Varför behövs då detta? Jo, det behövs för att vi nu har den tydliga ambitionen att klara av att upprätthålla två internationella operationer inom ramen för Nato och omsätta det under krigs- eller krisförhållanden. Vi har en i Baltikum och en i norra Finland. Att kunna rotera det och ersätta eventuella förluster kräver en större organisation.

Vi måste också klara av territorialförsvaret, som kommer att ha som huvuduppgift att försvara transporter från Norge ut till östkusten och sedan över till Finland och Baltikum. Vi måste klara av förbandsrotationer, och vi måste kunna ersätta förluster i hela organisationen.

Detta kräver utbildning av fler officerare och ett utökat antal värnpliktiga. Jag hoppas att Försvarsberedningen så småningom ska diskutera de här frågorna och att vi i ett kommande försvarsbeslut kan dra upp riktlinjer för att göra en reell förstärkning av svensk försvarsmakt. Det här tar naturligtvis tid, och det krävs en stark politisk målmedvetenhet och styrning för att det ska fungera.

Frågor som gäller den grundläggande personalförsörjningen i den militära organisationen kommer att vara centrala under mycket lång tid. Det som vi tar ställning till i dag tycker jag är relativt okontroversiellt. Det påverkar till liten del men är ändå är att betrakta som ett steg i rätt riktning.

Med detta yrkar jag bifall till föreliggande förslag.

(Applåder)

Fru talman! Hej, alla som tittar och lyssnar!

I dag har försvarsutskottet sin allra första riktiga debatt under den här mandatperioden, och vad passar då bättre än att prata om personalens villkor? Det är roligt att alla partier är med i den här debatten.

Personalen är grunden för ett fungerande totalförsvar och för att samhället ska vara robust och fungera även under kriser. Arbetsuppgifterna är till synes oändliga, många gånger väldigt svåra och behöver utföras på obekväma tider, på platser långt bort och ibland med alldeles för lite resurser. Försvarsmaktens verksamhet, precis som räddningstjänstens och polisens och andra liknande yrkens, innebär stora risker och höga krav och är igång dygnet runt.

Att arbeta med det militära försvarets skarpa arbetsuppgifter är inte ett lätt jobb. Vi är mycket tacksamma för alla som väljer att arbeta där och inom andra utsatta yrken. De svåraste arbetsuppgifterna är nog de som görs utomlands, med bortavaro från familjen under kortare och längre perioder som resultat. Jag vill därför framföra ett stort tack till alla som just nu är eller tidigare har varit utomlands på militära insatser eller på andra akuta insatser, som vid jordbävningar eller evakueringar. Stort tack för era insatser!

Av dessa anledningar är det viktigt att arbetsvillkoren inom Försvarsmakten är så bra som möjligt – att säkerheten alltid tas på största allvar och att trakasserier och kränkningar alltid motarbetas. Löner och villkor ska vara så bra att personalen vill och kan stanna i sitt yrke och inte av ekonomiska skäl måste söka sig vidare till en annan arbetsgivare. Alla anställda i Försvarsmakten ska ha den materiel och den personliga utrustning som de behöver. Det är i slutändan en fråga om säkerhet. Det är väldigt positivt att åtgärder faktiskt har vidtagits på de här områdena.

Fru talman! Sommaren 2025 kom äntligen Redo! En utredning om personalförsörjningen av det militära försvaret. Det var en utredning som var efterlängtad. Det finns många frågor att lösa på området som rör den militära personalens villkor.

Nu kommer också den första propositionen på det här området. Jag är ändå lite besviken på den propositionen. Jag hade önskat att den hade inkluderat fler frågor. Vi får vara glada för det vi får och hantera den proposition vi har, men det kan konstateras att det krävs ett fortsatt arbete på det här området.

Vi står bakom propositionen i det stora hela, precis som alla andra partier, men vi har en reservation. Den gäller frågan om förlängd värnplikt för före detta yrkesofficerare och reservofficerare. Att tidigare officerare tjänstgör med plikt som just officerare till 70 års ålder kan vara logiskt. Det är samma åldersgräns som totalförsvarsplikten i övrigt har. I fredstid måste dock frivillig anställning som kan avslutas när den anställde så önskar vara det som gäller. Vänsterpartiet har tagit del av synpunkter som Officersförbundet och Förbundet Reservofficerarna har lämnat i sina remissvar. För att motverka risken för missbruk av det förändrade regelverket föreslår vi att det görs ett förtydligande om att denna plikt inte kan utnyttjas i fredstid. Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Fru talman! En sak som vi hade önskat ha med i detta och en lösning på är Försvarsmaktens tidsbegränsade anställningar. Vänsterpartiet anser att normen för anställningar på hela arbetsmarknaden ska vara tillsvidare och heltid. Det är logiskt och självklart för oss. Men i dag har så kallade GSS/Ksoldater inom Försvarsmakten en tidsbegränsad anställning på max tolv år. Trots att behovet av personal i Försvarsmakten är mycket stort tvingas personer av den här anledningen sluta i förtid, när de kan jobbet som allra bäst. Det här tycker vi är oerhört dumt. Det har diskuterats under mycket lång tid och kommer upp i nästan alla diskussioner med fackföreningarna på området. Det är mycket dumt att man tvingar erfaren och kunnig personal, framför allt på det tekniska området, att sluta i förtid helt i onödan. Vänsterpartiet anser att den så kallade tolvårsgränsen måste avskaffas. Tyvärr kom det inte med i den här propositionen.

Fru talman! Jag vill också i det här anförandet lyfta fram Pliktrådets roll för att bevaka de värnpliktigas intressen och rättigheter. Även om de värnpliktiga inte är anställda bör de räknas in som en del av den militära personalen utifrån ett bredare perspektiv. En bra grundutbildning lägger också grunden för att kunna anställa fler soldater och officerare i framtiden. Pliktrådet måste ges goda förutsättningar för att kunna göra sitt jobb, och det bör få större resurser i takt med att antalet värnpliktiga ökar. Vi kommer också att ha civilpliktiga under grundutbildning, och det kräver också ett pliktråd som kan följa detta.

Slutligen menar vi att de värnpliktigas ersättning bör indexeras för att säkra att dagersättningen följer med samhällets kostnadsutveckling. Det ser vi fram emot att en ny regering kommer att ta tag i.

(Applåder)

Fru talman! Sveriges försvar börjar med människor – med soldaten som övar för att kunna lösa sin uppgift när det verkligen gäller, med officeren som utbildar och leder, med hemvärnssoldaten som är beredd att lämna sin vardag för att skydda vårt samhälle och med reservofficeren som förenar ett civilt yrkesliv med ett ansvar för Sveriges försvar. Bakom varje förband och varje förmåga finns människor. Deras kunskap, deras engagemang och deras vilja att ta ansvar är avgörande för vår säkerhet, för hela Sveriges säkerhet. Därför är dagens beslut viktigt. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på reservationen.

Fru talman! I en del av betänkandet berör man just reservofficerares rätt till tjänstledighet från sina civila anställningar. Den blir nu uttrycklig i lag, vilket är bra. Det är en fråga som vi moderater har drivit länge – jag tror att det var redan 2021 som en moderat motion ledde till att Sveriges riksdag uppmanade regeringen att underlätta och stärka reservofficerares möjlighet att tjänstgöra. Rätten till tjänstledighet var en central del. Då fanns det och nu finns det ett enhälligt stöd bakom det tillkännagivandet. Även Vänsterpartiet stod bakom det. Det tycker jag är värt att uppmärksamma. Vi är ofta överens i försvarsfrågor. Det är viktigt för Sveriges säkerhet, för när vi samlas kring konkreta förbättringar för Sveriges försvar ska vi också göra dem. Nu går vi från ett besked från riksdagen till en tydlig bestämmelse i lagen. Det är bra, och det är välkommet.

För den enskilda reservofficeren handlar det här om att få vardagen att fungera. Man har ett civilt arbete och kollegor som är beroende av en, och kanske är det barn som ska hämtas och lämnas. Samtidigt har man utbildat sig, tagit på sig ett militärt ansvar och är beredd att bidra till vårt försvar. Då måste samhället också skapa förutsättningar för att man ska kunna göra det på ett bra sätt. Den som vill och kan tjänstgöra ska ha en tydlig rätt att vara ledig för den tjänstgöringen. Det ger trygghet för reservofficeren och tydlighet för den civila arbetsgivaren. Det gör det lättare att planera och förena de båda uppdragen. Det är sunt förnuft. Sverige har investerat i de här människornas militära utbildning. De har själva investerat tid och kraft. Då måste vi också ta vara på deras kompetenser. Reservofficerarna för dessutom med sig erfarenheter från arbetslivet utanför Försvarsmakten. De förenar militärt kunnande med civil kompetens och bidrar till försvarets förankring i samhället. Det är en styrka som vi behöver använda ännu bättre.

Fru talman! Vi fattar stora och nödvändiga beslut om att stärka Sveriges försvar. Vi behöver materiel, vi behöver ammunition, vi behöver fungerande infrastruktur och framför allt behöver vi välövade förband. Men varje sådan satsning förutsätter att människorna som kan omsätta den i försvarsförmåga finns där och kan tjänstgöra. Vi behöver rekrytera och utbilda fler. Vi behöver också ge dem som redan finns i organisationen möjligheter att stanna kvar, utvecklas och tjänstgöra. Därför måste personalens villkor vara en självklar del av försvarsuppbyggnaden. Ledarskap, arbetsmiljö och möjlighet att förena tjänstgöringen med familj och civilt arbete påverkar ytterst vår förmåga att försvara Sverige.

Dagens betänkande innehåller också förslag som stärker uthålligheten genom längre beredskapstjänstgöring och bättre möjligheter att hålla utbildad personal tillgänglig. Med utökade skyldigheter för den enskilde följer samtidigt ett stort ansvar för staten. Kompetens ska tas tillvara med omdöme och respekt för människors förutsättningar.

Med dagens beslut undanröjer vi en osäkerhet för människor som har valt att ta särskilt ansvar för vårt land. Det ska märkas i praktiken – i möjligheten att delta i övningar, i förbandens bemanning och i den enskilda människans, soldatens, trygghet inför nästa tjänstgöring. För mig är det självklart. Den som är beredd att ställa upp för Sverige ska också kunna lita på att Sverige skapar förutsättningar för det. Vårt försvar bärs av människor. När vi stärker deras möjligheter att göra sin uppgift stärker vi Sveriges trygghet och frihet.

Fru talman! Ett starkt försvar handlar inte bara om materiel och vapensystem. Det handlar ytterst om människor med rätt utbildning, rätt kompetens och en stark vilja att med sitt eget liv som insats försvara vårt land, våra allierade, vår demokrati och vår befolkning om det värsta tänkbara skulle inträffa.

Fru talman! Förslagen i proposition 2025/26:279 innebär viktiga steg för att stärka Försvarsmaktens personalförsörjning och förbättrar möjligheterna att tillvarata utbildad personal inom krigsorganisationen. Mot bakgrund av det allvarliga säkerhetspolitiska läget och Försvarsmaktens omfattande tillväxt är reformerna både nödvändiga och väl avvägda.

Det totala antalet befattningar i krigsorganisationen bedöms enligt regeringen uppgå till cirka 130 000 plus reserver år 2035, då krigsorganisationen förväntas vara personellt uppfylld. Enligt Försvarsmaktens årsredovisning var 75 400 personer krigsplacerade där år 2025, en ökning med 14 700 sedan föregående år. Det behövs alltså betydande personalförstärkning innan krigsorganisationen är fullt bemannad.

Ökade värnpliktsvolymer är en del av det som behöver realiseras men räcker inte. Vi måste också effektivisera Försvarsmaktens användning av personalresurser. Propositionen innehåller förslag som går i just den riktningen. Därför välkomnar Sverigedemokraterna propositionen och ställer sig bakom regeringens förslag.

Fru talman! Skyldigheten att fullgöra värnplikt gäller för svenska medborgare från början av det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller 19 år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller 47 år. Genom ett tillägg i lagen om totalförsvarsplikt kommer skyldigheten att fullgöra värnplikt att kvarstå under höjd beredskap för dem som före utgången av det kalenderår då de fyller 47 år kallats in till beredskapstjänstgöring eller krigstjänstgöring. Det innebär att skyldigheten inte automatiskt upphör vid 47 års ålder för den som redan blivit inkallad. Dessutom kommer en totalförsvarspliktig som tidigare varit anställd som yrkesofficer eller reservofficer i minst ett år att vara skyldig att fullgöra värnplikt till slutet av det år då vederbörande fyller 70 år, inte 47 år som i dag.

Tack vare detta kommer Försvarsmakten inte i samma omfattning som i dag att tappa viktig kompetens för att någon anses för gammal. Kompetensen kommer att kunna användas mycket längre än med nuvarande lagstiftning. Det innebär en inte helt obetydlig effektivisering, för att uttrycka sig försiktigt.

Fru talman! SVT rapporterade nyligen att Försvarsmaktens personalreserv krymper eftersom den töms snabbare än den fylls på. Enligt dagens regelverk upphör normalt krigsplaceringen i personalreserven tio år efter det senaste tjänstgöringstillfället om den inte förlängs.

I propositionen införs därför begreppet värnpliktsreserv. Värnpliktsreserven ska vara en särskild reserv inom personalreserven och bestå av värnpliktiga vars krigsplacering annars skulle ha upphört efter tio år utan tjänstgöring. I värnpliktsreserven kvarstår krigsplaceringen till slutet av det kalenderår då personen fyller 47 år, även om personen inte har tjänstgjort under den perioden. För att åter krigsplaceras i ett krigsförband måste personen dock genomgå repetitionsutbildning.

Även detta förslag leder till effektivare användning av personella resurser, då det handlar om personer med utbildning som relativt snabbt kan uppdateras. På så sätt kan de fortsätta att utgöra ett viktigt bidrag till krigsförbanden. Vi har under lång tid investerat tid och pengar i att utbilda människor för försvaret av vårt land. Det är nödvändigt att vi också blir bättre på att ta tillvara den kompetens och erfarenhet som redan finns.

Fru talman! Man kan väldigt förenklat säga att beredskapstjänstgöring är ett sätt att upprätthålla beredskap även när det inte råder höjd beredskap eller krig. Beredskapstjänstgöringen får endast ske om den behövs för Sveriges försvarsberedskap, men den får ske oavsett vilken beredskapsnivå som råder, det vill säga även i grundberedskap. Beredskapstjänstgöringen får för varje totalförsvarspliktig omfatta högst 180 dagar fördelade på ett eller flera tjänstgöringstillfällen. Propositionen utökar tjänstgöringen till 360 dagar, varav högst 230 dagar vid ett enskilt tillfälle. Regeringen anger dessutom att en totalförsvarspliktig som utgångspunkt inte bör kallas till beredskapstjänstgöring vid mer än ett tillfälle.

Fru talman! Försvarsmaktens personalförsörjning bygger på möjligheten att kombinera ett civilt yrkesliv med ett militärt engagemang. En viktig del av propositionen är därför den uttryckliga rätten till tjänstledighet för reservofficerare och annan tidvis tjänstgörande personal, däribland civil personal som anställs genom avtal. Det är en fråga som riksdagen har uppmärksammat tidigare och där det nu kommer konkreta förslag. För att systemet med reservofficerare och annan tidvis tjänstgörande personal ska fungera måste regelverket ge rimliga förutsättningar. En tydlig rätt till tjänstledighet stärker både den enskildes och Försvarsmaktens möjligheter att planera sin verksamhet.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill dock understryka att arbetet med att utveckla det militära personalförsörjningssystemet inte är avslutat i och med den här propositionen. Vi lämnar därför ett särskilt yttrande. Frågor om värnpliktsreservens långsiktiga funktion, tillgången till specialistkompetenser samt reservofficerarnas tillgänglighet kommer att behöva följas upp. Sverigedemokraterna anser även att det finns skäl att fortsätta att följa frågan om de totalförsvarspliktigas representation och inflytande i takt med att utbildningsvolymerna ökar och värnplikten får allt större betydelse för Försvarsmaktens personalförsörjning.

Fru talman! Lyssnar man på den här debatten är det nog svårt att förstå att vi inte kan komma överens om en regering. Jag tycker att vi verkar vara väldigt överens i den här frågan. Det är bra, för det är en viktig och oerhört central fråga för vår säkerhet.

Fru talman! Som andra redan har sagt handlar ett starkare försvar inte bara om materiel och anslag. Försvarsmaktens personal är den viktigaste resursen för att utveckla försvarsförmågan. Kanske är det också så att Försvarsmaktens svåraste utmaning är just personalförsörjningen. Sverige behöver fler av värnpliktiga, officerare, soldater och annan personal när försvaret ska växa och Sveriges ansvar i Nato ökar.

För en långsiktigt hållbar personalförsörjning behövs både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Det behövs förslag om förbättrade villkor för officersaspiranter, möjlighet till högre pensionsålder, rätt till tjänstledighet för reservofficerare och möjlighet att anställa soldater under längre tid än i dag. Det krävs en attraktiv arbetsgivare med en aktiv arbetsgivarpolitik. Försvarsmakten behöver kunna erbjuda goda anställningsvillkor, fungerande utrustning, rimliga ersättningar och möjligheter att utvecklas och stanna kvar – eller återvända efter en civil karriär.

En lågt hängande frukt är antagligen att förlänga yrkessoldaternas visstidsanställning på åtta år plus fyra eller vid behov låta personal gå vidare inom Försvarsmakten och erbjudas utbildning och tjänster som exempelvis specialistofficerare. Då kan den erfarenhet som byggts upp under tolv år finnas kvar inom Försvarsmakten. Löner och andra frågor som är relaterade till arbetsmarknadens parter ska givetvis avgöras där.

Fru talman! Värnplikten är ett stort ingrepp i den enskildes liv. Därför vill Centerpartiet stärka Pliktrådets ställning och förbättra de totalförsvarspliktigas medinflytande. Centerpartiet har också föreslagit att dagersättningen ska indexregleras för att följa med kostnadsutvecklingen i samhället.

Fru talman! Försvarsmakten behöver både kvinnor och män och måste därför vara en attraktiv arbetsgivare för både kvinnor och män. Det innebär bland annat att den utrustning och de skydd som används ska vara till verklig hjälp och inte skada dem som bär dem, och det gäller givetvis för både kvinnor och män. Försvarsmakten behöver vara en arbetsplats där kvinnor och män kan tjänstgöra på lika villkor.

Centerpartiet vill att arbetet med jämställdhet och likabehandling följs upp regelbundet. Utrustning och skydd ska fungera för kvinnliga soldater och ska inte begränsa deras rörelse eller förmåga. De problem som förbanden upplevt med utrustning till soldater måste omedelbart åtgärdas, och en del har som sagt hänt.

När signaler om ovälkommet beteende kommer måste de tas på största allvar och tas om hand omedelbart.

Fru talman! Det är nog ingen brist på vare sig policyer eller riktlinjer. Det viktiga är att de följs upp och revideras när så behövs. En målsättning bör vara att år 2030 ska 40 procent av de värnpliktiga vara kvinnor. Då måste man arbeta för att det ska vara attraktivt även för kvinnor att ha Försvarsmakten som arbetsgivare.

Personalbehovet kan inte mötas av Försvarsmakten ensam. Centerpartiet vill att fler ska kunna bidra genom värnplikten, reservofficerssystemet och frivilligorganisationerna. Frivilligorganisationer finns i hela landet och spelar en viktig roll för den folkliga förankringen, försvarsviljan och totalförsvarsförmågan.

Fru talman! Ett starkt försvar kräver långsiktighet och kompetens hos människor och organisationer som vill vara med. Jag tänker avsluta där jag började. Ett starkt försvar byggs inte bara med pengar och materiel. Det byggs av människor som vill utbilda sig, tjänstgöra och stanna kvar. Därför behöver Försvarsmakten vara en attraktiv arbetsgivare för både kvinnor och män där värnpliktiga har inflytande och där både anställda, reservofficerare och frivilliga får möjlighet att bidra. Det är så vi bygger ett försvar som håller i hela landet över tid.

Fru talman! I dag debatterar vi Försvarsutskottets betänkande nummer 2, Personalförsörjning av det militära försvaret.

Ett försvar består förvisso av stridsvagnar, fartyg och flygplan, men det består framför allt av utbildade och övade människor som är redo. I en kris eller ett krig är uthålligheten avgörande – inte den första veckan utan den femte, den tionde och den femtionde.

Vi befinner oss – som alla i den här kammaren och de som ser detta på tv vet – i ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge. Då räcker det inte att ha ett på papperet starkt försvar. Vi måste kunna bemanna det fullt ut, länge. Det är därför åtgärderna som debatteras i dag är så viktiga.

Fru talman! Jag vill lyfta fram tre saker. Den första är beredskapen. I dag får en värnpliktig kallas in till beredskapstjänstgöring i högst 180 dagar, men i en krigsorganisation som växer räcker inte det. Resurserna riskerar att ta slut innan hotet gör det. Därför fördubblas nu antalet dagar till 360. Det ger regeringen verkligt handlingsutrymme om det skulle behövas.

Det andra jag vill lyfta fram är att vi behöver ta tillvara den kompetens vi redan har. Den som kallas in före 47 års ålder ska inte släppas under höjd beredskap bara för att en födelsedag passeras. Värnpliktiga som inte tjänstgör på tio år ska inte försvinna ur systemet utan placeras i en ny värnpliktsreserv. Tidigare yrkes- och reservofficerare ska omfattas av värnplikt upp till 70 års ålder.

Det tredje handlar om rätten till tjänstledighet – någonting som särskilt gläder mig. Vintern 2021 sa riksdagen till regeringen att underlätta för reservofficerarna genom att ge dem samma rätt till ledighet som soldater och sjömän med tidvis tjänstgöring. Nu blir det verklighet. Det skrivs in i lagen, och det har vi kristdemokrater talat om och kämpat för länge.

Genom åren har jag, och säkert flera andra här i kammaren, träffat reservofficerare som tagit upp just detta. De har velat ställa upp men kanske fått välja mellan chefens goda vilja och sitt ansvar att försvara Sverige. Det har inte varit hållbart. Nu löses det äntligen.

Reservofficeren behöver inte längre förhandla för att få försvara Sverige. Han eller hon kan hänvisa till lagen. Detsamma gäller tidvis tjänstgörande civil personal och alla som fullgör värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Det är en liten paragraf, men den säger något stort: Att tjäna sitt land ska aldrig någonsin kosta en jobbet.

Jag vill också nämna Pliktrådet. Riksdagen krävde 2022 att dess oberoende skulle garanteras. Nu får Pliktrådet en egen ekonomisk ram, vilket är mycket bra.

Fru talman! Arbetet slutar inte här. En värnpliktsreserv är bara värd något om de som placeras där faktiskt får – vadå? Jo, en repetitionsutbildning. Annars blir det bara en lista, inte en reserv. Det här är någonting vi har anledning att följa. Repetitionsövningar och andra övningar skapar riktig militär förmåga för vårt land.

Vi kristdemokrater talar oss ofta varma för de små gemenskaperna – familjen, föreningen och så vidare. Totalförsvaret är den största gemenskapen av dem alla. Det bygger på att alla ställer upp för varandra när det verkligen gäller.

Jag vill avsluta med ett stort tack till alla värnpliktiga, reservofficerare och arbetsgivare som släpper iväg sina medarbetare även när det inte passar. Ni gör alla Sverige tryggare.

Fru talman! Det går att köpa fler fordon. Man kan beställa mer ammunition, och man kan bygga större kaserner. Erfarenhet går däremot inte att beställa med kort leveranstid. Den måste byggas upp under många år. Ska vi lyckas behålla kompetensen måste vi också ta hand om den.

När riksdagen nu behandlar personalförsörjningen av det militära försvaret är det viktigt att komma ihåg att det handlar om människor. Det är människor med kunskap och erfarenhet som inte utan vidare kan ersättas med mer materiel eller större anslag.

Människans frihet är själva essensen i Liberalernas ideologi. Det gäller rätten att välja sitt arbete och bestämma över sitt liv men också att slippa onödiga ingrepp från staten. För att dessa friheter ska vara möjliga krävs dock en grundläggande förutsättning, och det är att vi har rätten att leva i ett fritt land där ingen främmande makt bestämmer. I Ukraina ser vi vad som händer när en angripare försöker frånta folket den rätten. Vi ser också vilken oerhörd betydelse människors erfarenhet har för ett lands försvarsförmåga.

Under snart fem års fullskaligt krig har ukrainska soldater och befäl byggt upp kunskaper som inte går att ersätta över natten. Erfarenheter från strider och förmåga att anpassa sig och föra kunskaper vidare till nya soldater är avgörande för att man ska klara av att försvara sitt land. Det är en påminnelse om att ett starkt försvar inte bara handlar om hur många vi kan utbilda utan också om hur väl vi tar hand om dem som redan är utbildade.

Fru talman! Sverige ska fortsätta att hjälpa Ukraina att försvara sig. Samtidigt är Sverige nu medlem i Nato, något som Liberalerna hade drivit på för under lång tid. Medlemskapet är en avgörande del av vår trygghet och innebär ett ansvar gentemot våra allierade. Därför måste vi också göra vårt eget försvar så starkt att ett angrepp mot Sverige eller våra allierade framstår som utsiktslöst.

Ska Sverige vara en allierad att lita på krävs användbara förband och uthållighet. Det räcker inte med stora anslag och moderna vapensystem. Det måste också finnas människor med rätt utbildning och erfarenhet som är beredda att försvara inte bara Sveriges frihet utan även våra allierades frihet.

SVT rapporterade nyligen att Sveriges reserv av utbildade soldater krymper samtidigt som försvaret ska växa. Enligt dagens huvudregel upphör krigsplaceringen efter tio år utan tjänstgöring. När repetitionsutbildningen inte räcker till förlorar Försvarsmakten tillgång till personal som fortfarande skulle kunna bidra. Det är en motsägelse som vi nu rättar till.

Sverige utbildar människor för uppgifter som vi verkligen hoppas att de aldrig behöver utföra. Men verkligheten är en annan. Därför måste vi säkerställa att deras kunskap finns tillgänglig om det värsta inträffar. I propositionen redovisas bedömningen att en personalreserv skulle behöva omfatta minst 100 000 värnpliktiga 2035. Samtidigt planeras omkring 51 000 värnpliktiga ingå i krigsorganisationen. Det är stora siffror, och bakom dem finns ett mycket konkret behov. Förband ska kunna förstärkas, förluster ska kunna ersättas och försvaret ska kunna fortsätta fungera även efter svåra påfrestningar.

Med förslaget blir det möjligt att behålla värnpliktiga som passerat tioårsgränsen i en särskild personalreserv, som längst till slutet av det år de fyller 47. Möjligheterna till beredskapstjänstgöring utökas, och tidigare yrkesofficerare och reservofficerare som uppfyller lagens krav kan omfattas av värnplikt tills de fyller 70. Detta är välkommet. Det är också välkommet att rätten till tjänstledighet för bland andra reservofficerare förtydligas. Den som under en period lämnar sitt vanliga arbete för att bidra till Sveriges försvar ska kunna känna trygghet i vilka rättigheter som gäller.

Fru talman! Vi hörde här att Vänsterpartiet vill att möjligheten att förlänga värnplikten för tidigare officerare inte ska nyttjas i fredstid. Jag kan förstå varför man tar upp denna fråga. Plikt är inte ett obetydligt beslut. För den enskilde kan det innebära att arbete, familjeliv och egna planer får stå tillbaka, och staten måste därför alltid kunna motivera varför ett sådant ingrepp är nödvändigt.

Just eftersom friheten betyder så mycket måste vi vara noggranna med vad vi kräver av människor. Frivillig tjänstgöring och anställning ska vara förstahandsvägen, men när behoven inte kan tillgodoses på det sättet måste Försvarsmakten ändå ha möjlighet att kalla på erfaren kompetens. Här skiljer sig Liberalerna från Vänsterpartiet. Vi kan inte utgå från att nästa allvarliga säkerhetspolitiska kris börjar med en krigsförklaring. Redan i fredstid kan säkerhetsläget kräva att Försvarsmakten snabbt stärker sin beredskap. Då måste det finnas möjlighet att kalla in tidigare officerare med värdefull erfarenhet för beredskapstjänstgöring, även när det inte är möjligt att tillgodose behovet genom frivillighet.

Samtidigt får ingen tro att längre krigsplacering i sig skapar bättre soldater. Den som har varit borta från Försvarsmakten under många år behöver få möjlighet att öva igen. Utbildning, utrustning och fungerande planering måste följa med lagändringarna. Regeringen och Försvarsmakten måste därför säkerställa att ambitionen att få fler värnpliktiga följs av tillräckliga resurser för övning för dem som redan är utbildade – annars har vi bara förbättrat våra register och inte vår försvarsförmåga.

Fru talman! För mig som liberal är slutsatsen enkel: Staten ska visa återhållsamhet när den begränsar människors val. Den ska däremot aldrig tveka att skydda sitt land mot yttre hot. Att människor bidrar till Sveriges försvar är inte ett självändamål, utan det handlar ytterst om att värna freden och rätten att leva i frihet.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Mycket bra har sagts i debatten i dag. Miljöpartiet anser att ett starkt försvar är viktigt för Sverige och att de som tjänstgör i försvaret ska ha goda förutsättningar att göra detta. Försvarsviljan bygger på att de som utses att ingå känner ansvar och respekt för uppgiften och vill delta. Som i alla väl fungerande organisationer krävs därför tydlighet kring uppgiften och ett mandat att hantera de situationer som uppstår.

Genom att anta denna proposition ger riksdagen ytterligare tydlighet och bättre förutsättningar för Försvarsmakten att skapa den organisation som krävs för att försvara vårt land och vår frihet i tider av höjd beredskap och krig. En bred folklig förankring för totalförsvaret i samhället gör också att civilförsvaret i hela landet blir bättre rustat att hantera kriser i fredstid, såsom översvämningar, större olyckor, stormar och bränder.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Herr talman! Vi debatterar i kväll ännu ett ärende till följd av det svenska Natomedlemskapet. Och det är ännu en gång ett ärende där beslutsmakt flyttas från denna riksdag till regeringen – eller till Nato. Ännu en gång tar riksdagen ställning till ett förslag vars effekter och konsekvenser i grunden är ganska oklara. Det är ännu en del av den ”amerikanisering” som vi har sett högerregeringen genomföra under denna mandatperiod. Vi har gått från brett samförstånd i Sveriges riksdag till att ge regeringen exekutiv beslutsmakt.

Ändå är detta en förändring av lagstiftningen som vi i Vänsterpartiet har fört fram, krävt och faktiskt välkomnat. Vi har de facto under de senaste åren haft en lagstiftning i Sverige som behandlar utländska soldater i Sverige olika beroende på vilket land de kommer från. Det har lett till den ohållbara situationen att en finsk soldat, en amerikansk soldat och en soldat från något annat Natoland har haft tre olika uppsättningar rättigheter och skyldigheter som vår överbefälhavare, ÖB, har behövt ta hänsyn till. Lagstiftningen behöver därför ensas, och rimligtvis bör ju samma lagar gälla oavsett vilket Natoland som den utländska soldaten kommer från. Med dagens beslut blir det åtminstone samma lagstiftning för alla tre soldaterna. Det är den kloka delen av dagens beslut.

Men såklart, hade Sverige inte undertecknat DCA-avtalet med USA, ja, i praktiken med Donald Trump, då hade delar av förändringarna aldrig behövt göras.

Herr talman! Vänsterpartiet var tydligt emot att Sverige gick med i Nato. Vi ansåg – och vi anser fortfarande – att ett så avgörande beslut som Natobeslutet borde ha föregåtts av en folkomröstning där det svenska folket hade fått säga sitt.

Vi ser med oro på utvecklingen där Sverige riskerar att dras in i krig och konflikter som vi själva inte har valt. Det är en utveckling som ökar riskerna i vårt närområde och som inte gynnar vare sig svenska medborgare eller vår omvärld.

Samtidigt är Natomedlemskapet nu en realitet. Det innebär att stora delar av det svenska försvarets verksamhet framöver kommer att ha en tydlig koppling till Nato. Vänsterpartiet ser behovet av att anpassa lagstiftningen så att Sverige kan leva upp till det som följer av medlemskapet.

Men det är avgörande att vi går varsamt fram. Vi menar att det finns starka skäl att vara restriktiva i de delar som inte är absolut nödvändiga.

För Vänsterpartiet är det av största betydelse att Sverige, som medlem i Nato, även i fortsättningen ska kunna agera självständigt i sin utrikes- och säkerhetspolitik. Vi ska själva kunna besluta om utvecklingen av vårt försvar, värna vårt nationella självbestämmande och göra egna analyser och ställningstaganden. Och lika viktigt är att vi upprätthåller en levande och folkligt förankrad debatt om försvars- och säkerhetspolitiken.

Herr talman! Den nuvarande lagstiftningen ger regeringen rätt att be om militärt stöd från Natoländer eller EU-länder om Sverige utsätts för ett väpnat angrepp, om Sverige är i krigsfara eller för att stoppa kränkningar av svenskt territorium.

I propositionen för den nya lagen föreslås att regeringen får besluta att Natoländer eller EU-länder får genomföra militär verksamhet för avskräckning och försvar på svenskt territorium. I och med det överlåts förvaltningsuppgifter till Nato eller till andra stater. Skillnaden är alltså att det inte längre behöver handla om försvaret av Sverige för att regeringen ska ge andra länder rätt att agera på svenskt territorium. Det krävs inte heller att Sverige ska befinna sig i krig eller krigsfara. Detta betyder i praktiken att regeringen kan ge en utländsk aktör beslutanderätt kring militär verksamhet – i Sverige i fredstid - som inte syftar till att försvara Sverige.

Regeringsformen kräver ett beslut från riksdagen för att ett utländskt organ ska kunna utföra förvaltningsuppgifter och myndighetsutövning i Sverige. Att en främmande makt ges så långtgående maktbefogenheter i Sverige kan få konsekvenser både för den enskilde svensken och för oss som land rent säkerhetspolitiskt. Vid ett väpnat angrepp mot Sverige finns det skäl att skyndsamt kunna ta beslut för att försvara medborgarna. Den föreslagna ändringen ger dock regeringen mandat att ta beslut som tidigare låg på oss här i riksdagen.

Vänsterpartiet har länge varnat för att ett svenskt medlemskap i Nato riskerar att dra in oss i krig och konflikter vi inte själva valt. Att rätten att besluta om åtgärder som kan få långtgående säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige och Sveriges medborgare förskjuts från Sveriges riksdag till regeringen är olämpligt. Vi menar därför att beslut som rör andra länders rätt att agera på svenskt territorium även fortsatt ska tas av Sveriges riksdag.

Vi anser att lagen fortsatt ska handla om att stödja oss i enlighet med internationell rätt för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige, om Sverige är i krig eller krigsfara. I andra tänkbara situationer är det rimligen riksdagen som ska fatta det beslutet, inte enbart regeringen.

Herr talman! Som ett flertal remissinsatser konstaterat ges utländsk militär mandat att utöva våld, så kallat våldsmandat, inom sina egna styrkor men också gentemot svensk civilbefolkning. Hur detta mandat ser ut är dock mer oklart. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör återkomma med ett förtydligande i skyddslagen, för att tydliggöra var gränserna för bemyndigandet för våldsmandatet går.

Herr talman! I den aktuella propositionen föreslår regeringen förändringar i krigsmateriellagen. Förslaget innebär att regeringen ska kunna meddela undantag från kravet på tillstånd vid export av krigsmateriel till alla Natoländer. Tidigare hade bara USA det undantaget. Nu utvidgas det till hela Nato. I praktiken innebär det att ytterligare länder inkluderas, som Albanien, Montenegro, Nordmakedonien, Storbritannien, Kanada och Turkiet.

Detta väcker viktiga frågor. Stockholms universitets juridiska fakultet har i sitt remissvar pekat på att export av krigsmateriel till vissa av dessa länder i vissa fall kan strida mot såväl folkrätten som vapenexportfördraget och EU:s gemensamma regler. Stockholms universitet föreslår därför en så kallad säkerhetsventil, en möjlighet för regeringen att stoppa export när den riskerar att bryta mot våra, Sveriges, internationella åtaganden. Det är ett rimligt och ansvarsfullt förslag.

Vänsterpartiet har varnat för riskerna med att ansöka om medlemskap i en militär allians som inkluderar länder som Turkiet. Att andra stater i praktiken ska kunna påverka eller diktera villkoren för svensk politik är oacceptabelt. Vi har redan sett exempel på att vapenexporten till Turkiet mångdubblats sedan Natomedlemskapet blev verklighet.

Turkiet är ett land som vid upprepade tillfällen brutit mot mänskliga rättigheter och folkrätten. President Erdoğan har riktat hårda angrepp mot oppositionella, journalister och politiska motståndare. Fängslandet av Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu våren 2025 är ett tydligt exempel. Gripandet av den svenske journalisten Joakim Medin är ett annat. Den bristande respekten i Turkiet för demokrati och yttrandefrihet är djupt oroande.

Sverige ska inte exportera vapen till stater som brister så grundläggande i sina demokratiska principer.

Vi ska också komma ihåg att Sverige, efter beslut av en enig riksdag, i oktober 2019 stoppade all vapenexport till Turkiet med anledning av landets militära offensiv i Syrien. Men i samband med ansökan om Natomedlemskap ändrades denna hållning. Exporttillstånd har åter beviljats, inte för att Turkiet gjort några demokratiska framsteg eller visat större respekt för folkrätten, utan som en direkt konsekvens av den politiska processen kring Natomedlemskapet. Det är denna utveckling vi i Vänsterpartiet starkt ifrågasätter.

Herr talman! I en tid då Ryssland på ett oacceptabelt och farligt sätt bryter mot folkrätten måste Sverige stå upp för folkrätten med full kraft. Vi kan inte kompromissa med dessa principer beroende på vilka länder det gäller.

Att acceptera brott mot folkrätten bara för att de begås av allierade riskerar att undergräva den internationella rättsordningen. Mot denna bakgrund anser Vänsterpartiet att riksdagen bör avslå regeringens förslag till ändring i lagen om krigsmateriel.

Herr talman! Flera remissinstanser har efterfrågat ett tydligt besked från regeringen om synen på kärnvapen på svenskt territorium. Det är en högst rimlig begäran. I propositionen framhåller regeringen att Sverige ansökte om medlemskap i Nato utan förbehåll och att denna linje ligger fast.

Man skriver visserligen att det inte finns skäl att placera kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Men låt oss vara tydliga: Detta är inte ett förbud. Det är en bedömning – en bedömning som kan ändras och förändras. Formuleringen öppnar i praktiken för att läget kan komma att omprövas.

Sverigedemokraterna har redan flaggat för att de vill ändra denna bedömning. Samtidigt behandlas inte frågan i övrigt, trots att kärnvapen är en sådan central del av Nato. Nato är i grunden en kärnvapenallians, där de amerikanska kärnvapnen utgör det yttersta vapnet.

Herr talman! För Vänsterpartiet är detta oacceptabelt. Sverige ska inte bli en del av en kärnvapenkapprustning. Det ska inte råda någon tvekan om var Sverige står i denna fråga. Vi har länge drivit på för att Sverige ska införa en tydlig lagstiftning som klargör att vi inte accepterar kärnvapen på vårt territorium.

Vi föreslår därför att Sverige ska anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen både i fredstid och i krigstid. Vi menar också att Sverige omgående bör underteckna FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och aktivt arbeta för att etablera kärnvapenfria zoner i vårt närområde.

Om Sverige menar allvar med att värna fred, säkerhet och internationell rätt måste vi också vara konsekventa i vårt motstånd mot kärnvapen.

Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till reservation nummer 2 om utförsel av krigsmateriel.

Jag önskar talmannen, alla tjänstemän och mina kollegor en trevlig sommar.

Herr talman! Det är ändå uppfriskande att höra Håkan Svennelings och Vänsterpartiets syn på försvars- och säkerhetsfrågor. Jag håller inte med, men det är härligt att vi kan lita på en vänsterpartist i det avseendet att man står fast vid sina principer. Jag tycker att det är bra.

Med det sagt vill jag fråga Håkan Svenneling: Om Vänsterpartiet ingår i en rödgrön regering efter valet, vilken linje ska den regeringen driva i fråga om Nato? Antingen driver man Socialdemokraternas och Centerpartiets linje, eller så driver man Miljöpartiets och Vänsterpartiets linje. Man kan inte driva två. En regering är kollektivt ansvarig.

Jag vill gärna höra hur Håkan Svenneling tänker kring det. Om det är så att man kommer att hålla fast vid den linje som i dag utgör en bred majoritet av Sveriges riksdag står Håkan Svenneling här och säger tomma ord. Det kommer inte att få någon effekt.

Herr talman! Det är också uppfriskande att Jörgen Berglund i denna sena timme vill ta replik på mig och diskutera dessa frågor. Det imponerar ändå lite, med tanke på att vi förväntade oss att ha den här debatten för ungefär 24 timmar sedan.

När det gäller hur en regering ska agera i fråga om Nato har Sveriges riksdag beslutat att Sverige ska vara medlem i Nato, och Sverige blev medlem för lite drygt två år sedan. Det finns en tydlig majoritet härinne i kammaren. Jag förväntar mig att den majoriteten finns kvar efter valet. Det finns också en majoritet bland Sveriges befolkning.

Vi vet att frågan om det svenska Natomedlemskapet, om Sverige ska vara med eller inte, inte ligger på nästa riksdags bord och inte heller på nästa regerings bord. Det svenska Natomedlemskapet är nu en realitet, och Sverige lär fortsätta att vara medlem i Nato under nästa mandatperiod.

Däremot kommer nästa regering, precis som denna regering, att ha rätten att lägga fram propositioner, alltså lagförslag, till Sveriges riksdag. Den här regeringen har lagt fram den här produkten. Jag tyckte i grunden att det var bra att man lade fram en produkt för den här lagstiftningen, eftersom den behövde ändras. Men när jag ser produkten tycker jag nog att jag hade gjort annorlunda om jag själv hade skrivit den. Jag tänker att det kommer att bli så också för nästa regering. Det kan behöva anpassas till Nato fortsatt.

Jörgen Berglund har själv lett Försvarsberedningens arbete, som nu har kommit i mål med en första delrapport. Det kommer en slutrapport efter att det förhoppningsvis har skett ett maktskifte i detta land – opinionsmätningarna pekar i alla fall på det. Då kan vi behöva göra andra anpassningar kopplat till det svenska Natomedlemskapet. Och då kommer vi att diskutera det inom ramen för den rödgröna regering som jag hoppas att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna kan bilda efter valet. Än så länge pekar alla opinionsmätningar i den riktningen.

Herr talman! Jag får väl påpeka att den enda opinionsundersökning som gäller är den som sker på valdagen, så jag tänker inte kommentera just det.

Jag vill passa på att påpeka att Håkan Svenneling i sitt anförande faktiskt kom med två direkta felaktigheter. Den ena var att Sverige i princip har tecknat ett DCA-avtal med Donald Trump – det stämmer naturligtvis inte. Vi har tecknat ett avtal med Amerikas förenta stater – det tror jag är viktigt att påpeka.

Men precis som Håkan Svenneling säger är inte själva Natomedlemskapet i fokus. Den frågan är redan avgjord, och det är jättebra. Min fråga handlade mer om att sådana frågor som vi behandlar i dag kommer att dyka upp. Då måste en regering ha ett entydigt svar.

Jag ställer min fråga till Håkan Svenneling så här: Vilken signal tror Håkan Svenneling att det skulle sända till våra allierade om denna eller en liknande fråga dök upp och Sverige trilskades och inte gick med på detta? Det vi debatterar i dag är en nödvändighet – en praktisk omständighet som är en följd av Natomedlemskapet. Det är klart att man, precis som Vänsterpartiet och Miljöpartiet i det här betänkandet, kan krångla till det. Vilken signal tror Håkan Svenneling att det sänder till våra allierade att vi inte helhjärtat står bakom vårt medlemskap?

Herr talman! Tack, Jörgen Berglund, för detta replikskifte!

Att jag säger att det i praktiken är ett avtal med Donald Trump och inte med USA handlar om att DCA-avtalet löper på en tid av tio år. Sedan kan det förlängas, men tio år är den första löptiden. Vi vet att Donald Trump kommer att vara president under fyra av de tio åren. Det finns stor risk för att en liknande republikansk presidentkandidat tar vid efter honom.

Vi ser nu också hur Trump ändrar spelreglerna på den europeiska kontinenten genom att dra tillbaka trupp som USA har haft här. Det Trumpbeslutet lämnar nu ett tomrum som vi på grund av det svenska Natomedlemskapet behöver vara med och hantera. Det är en realitet att vårt inträde i Nato betyder ett ökat beroende av USA på olika sätt. DCA-avtalet förstärker det beroendet, och det är något som jag har påtalat och kommer att fortsätta påtala. Jag tror att det är viktigt att vi bedriver en egen, tänkande utrikes- och säkerhetspolitik som tar ställning utifrån våra förutsättningar.

Det entydiga svaret är att jag inte tror att våra allierade är särskilt oroade över att Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan komma att sitta i regering. Miljöpartiet har ju tidigare suttit i regering i sju år. Då var Sverige inte medlem i Nato, men vi var en pålitlig vän och kollega till vårt grannland Finland, till exempel. Vi har nu fattat beslut om en FLF-insats där vi ska vara ramnation, och Vänsterpartiet röstade för detta. Några politiska vildar som har lämnat vårt parti var de enda som röstade emot den insatsen.

Vi ser att vänsterpartier har suttit i regeringar i Norge, Spanien och en massa andra länder, och de är fortfarande Natomedlemmar. Ska man riktigt djupdyka i historien är det norska vänsterpartiet bildat på att man bröt sig ur Arbeiderpartiet just på grund av Natomedlemskapsfrågan. Sedan sitter man ändå i en regering 30–40 år senare och tar ansvar för det norska Natomedlemskapet; Norge var ju en av grundarnationerna när Nato bildades. Så det där är nog det jag oroar mig minst för om nätterna.

Herr talman! Vi behandlar här i kväll försvarsutskottets betänkande om förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete. Sverigedemokraterna står bakom utskottets förslag och välkomnar regeringens proposition.

Sveriges säkerhetspolitiska situation har förändrats i grunden under de senaste åren. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina visade med all önskvärd tydlighet att fred och stabilitet i Europa aldrig kan tas för givna. Som en följd av detta har Sverige valt en ny säkerhetspolitisk väg genom medlemskapet i Nato.

Medlemskapet innebär inte bara att vi omfattas av alliansens säkerhetsgarantier. Det innebär också att vi har ett ansvar att bidra till alliansens samlade försvarsförmåga. För att detta ska fungera krävs att lagstiftningen är anpassad till den verklighet vi nu verkar i. Det är just detta som propositionen handlar om.

Dagens regelverk har till stor del utformats utifrån en tid då Sverige stod utanför Nato. Nu behöver vi skapa de juridiska förutsättningar som krävs för att Sverige fullt ut ska kunna delta i det operativa militära samarbetet inom alliansen och tillsammans med våra europeiska partner.

Herr talman! Försvar bygger ytterst på trovärdighet. En potentiell angripare måste veta att Sverige inte står ensamt och att våra allierade snabbt och effektivt kan agera tillsammans med oss. Det handlar om avskräckning. Ju tydligare vår förmåga till gemensamt agerande är, desto mindre är risken att någon över huvud taget försöker angripa oss.

Propositionen innehåller därför flera viktiga förändringar. Den skapar bättre möjligheter för Nato och andra allierade stater att verka på svenskt territorium inom ramen för avskräckning och försvar. Den undanröjer också praktiska och juridiska hinder som annars riskerar att försena eller försvåra gemensamma militära insatser.

I en kris- eller konfliktsituation kan timmar vara avgörande. Då får inte byråkrati eller otydliga regelverk stå i vägen för nödvändiga försvarsåtgärder.

Herr talman! Från vissa håll har det framförts invändningar mot propositionen. Det har talats om nationell suveränitet och om risker med att ge utländska styrkor utökade möjligheter att verka i Sverige. Jag menar att dessa farhågor är överdrivna. Sverige överger inte sin suveränitet genom att samarbeta med sina allierade. Tvärtom stärker vi vår förmåga att försvara den.

Det är fortfarande Sverige som fattar besluten om Sveriges säkerhet. Men vi gör det som en del av en försvarsallians där styrkan ligger i att vi kan agera tillsammans när situationen kräver det. Alternativet, att stå med lagstiftning som inte är anpassad till vår nya säkerhetspolitiska verklighet, vore betydligt mer riskfyllt.

Herr talman! Sverigedemokraterna har under lång tid betonat vikten av ett starkt nationellt försvar. Vi har också framhållit betydelsen av nära samarbete med våra partner och allierade. Dessa två perspektiv står inte i motsats till varandra. Ett starkt nationellt försvar utgör grunden för vår säkerhet. Men i dagens Europa är det också nödvändigt att kunna samverka effektivt med andra demokratiska stater som delar våra intressen och våra värderingar.

Förmågan att ge och ta emot stöd, planera gemensamt och snabbt agera tillsammans är en central del av den moderna försvarsförmågan. Detta har varit en viktig del av det svensk-finska försvarssamarbetet under många år och är nu en självklar del av Sveriges roll inom Nato.

Herr talman! Den proposition som vi behandlar i dag är därför inte bara en teknisk lagändring. Den är ett viktigt steg i anpassningen av Sveriges försvar till den säkerhetspolitiska verklighet som råder i Europa 2026. Den stärker Sveriges försvarsförmåga och Natos samlade avskräckning och därmed också tryggheten för svenska medborgare.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Jag vill liksom Håkan Svenneling önska talmannen, tjänstemännen och mina kollegor här i riksdagen en riktigt skön midsommar.

(Applåder)

Herr talman! Miljöpartiet står bakom behovet av ett stärkt totalförsvar, civilt såväl som militärt, och behovet av att Sverige stärker sin förmåga att samverka med våra allierade.

En följd av Sveriges Natomedlemskap och deltagande i Natos gemensamma försvarsplanering är att rättsliga och praktiska arrangemang för utländska styrkor på svenskt territorium behöver finnas på plats. Att förenkla det operativa militära samarbetet är viktigt.

Samtidigt innebär det förslag vi nu debatterar orimliga förskjutningar av makt från riksdag till regering i ett läge där regeringen inte är beredd att genom lagstiftning säkerställa att kärnvapen inte kommer in på svenskt territorium. Så länge Sverige saknar en tydlig lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium vill vi inte låta regeringen besluta att Nato eller en stat som är medlem i Nato eller EU vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium.

Herr talman! Miljöpartiet anser att kärnvapen aldrig ska få finnas på svenskt territorium vare sig i freds- eller i krigstid. Kärnvapen är förödande massförstörelsevapen, och skulle ett enda sådant detonera skulle det få oöverblickbara konsekvenser, både humanitära och för miljön. I ett större krig med dessa vapen skulle förutsättningarna för mänskligt liv kunna förstöras och utraderas. Kärnvapen på svensk mark skulle också göra Sverige till en måltavla, höja hotnivån och kunna ses som en eskalering.

Mot bakgrund av detta anser jag att riksdagen bör avslå regeringens förslag till ändring i lagen om operativt militärt samarbete i den del som avser att regeringen ska få besluta att Nato eller en stat som är medlem i Nato eller i Europeiska unionen vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder i enlighet med internationell rätt på svenskt territorium och i och med det beslutet överlåta förvaltningsuppgifter till Nato eller den staten.

Herr talman! Utöver detta vill jag också säga att beslut om militära försvarsåtgärder på svenskt territorium kan få långtgående säkerhetspolitiska konsekvenser och måste omfattas av en tydlig demokratisk kontroll. Regeringens förslag innebär att regeringen ges ett väldigt brett bemyndigande att besluta att Nato eller en stat som är medlem i Nato eller EU får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium.

Sverige behöver kunna samarbeta militärt med allierade, men det ska ske inom tydliga rättsliga ramar, med respekt för svensk suveränitet och med riksdagen som central demokratisk aktör.

Herr talman! I propositionen föreslår regeringen också att bemyndigandet i lagen om krigsmateriel ska ändras så att regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd för utförsel av krigsmateriel och lämnande av tekniskt bistånd till Nato eller en stat som är medlem i Nato. Förslaget ger regeringen möjlighet att i princip kringgå de lagar som vi har kring krigsmaterielexport.

Vi motsätter oss detta. Sveriges Natomedlemskap får inte innebära att demokrati, mänskliga rättigheter eller Sveriges folkrättsliga förpliktelser ges lägre vikt vid exportkontrollen. Tidigare gällde regeringens föreskriftsrätt rörande undantag enbart USA och länder inom EES. Nu utvidgas det till att gälla hela Nato, och i praktiken innebär det att ytterligare länder kommer att omfattas. Det gäller, som nämnts här tidigare, Albanien, Kanada, Montenegro, Nordmakedonien, Storbritannien och Turkiet.

Låt mig nämna vad några av remissinstanserna säger om detta. Stockholms universitet framhåller i sitt remissvar att export av krigsmateriel till dessa länder i vissa fall kan strida mot internationella förpliktelser. Svenska Freds varnar för att förslaget riskerar att urholka och i praktiken underminera den svenska krigsmateriellagstiftningen och dess grundläggande värden. De påpekar särskilt risken att hänsyn till alliansen eller dess medlemmar får väga över i bedömningen när det gäller om krigsmateriel ska få exporteras till odemokratiska stater, stater som allvarligt kränker mänskliga rättigheter eller länder i väpnad konflikt eller med risk för väpnad konflikt.

Vi delar denna oro och anser att svensk krigsmaterielexport ska vara restriktiv och inte urholkas genom undantag som i praktiken skapar kryphål. Riksdagen bör alltså avslå regeringens förslag till ändring i lagen om krigsmateriel.

Herr talman! Miljöpartiet vill också avslå propositionen i den del som avser att utländsk militär personal som utövar myndighet i Sverige enligt lagen om operativt militärt samarbete ska vara skyddad enligt 17 kap. 1−4 §§ brottsbalken på motsvarande sätt som om det hade varit fråga om svensk myndighetsutövning. Detta innebär bland annat att det nya brottet förolämpning mot tjänsteman skulle omfattas.

Personer som utför myndighetsuppgifter i Sverige ska självklart skyddas mot våld och hot, men vi i Miljöpartiet motsatte oss regeringens breda straffskärpningar i propositionen 2024/25:141, som bland annat innefattar straffskärpningar när det gäller förolämpning mot tjänsteman. Vi menade då att straffskärpningar ska vara evidensbaserade och proportionerliga. Regeringen visade inte med tillräcklig tydlighet att de föreslagna straffskärpningarna var ändamålsenliga eller hade stöd i forskning och erfarenhet. När regeringen nu vill utvidga samma straffrättsliga skydd till utländsk militär står Miljöpartiet fast vid samma principiella hållning.

Herr talman! Det kan finnas praktiska skäl för att utländska styrkor ska kunna upprätthålla ordningen inom den egna styrkan och delta i bevakning av skyddsobjekt under tydliga former. Jag står därför bakom regeringens förslag om detta men vill samtidigt påpeka att det finns betydande skäl att iaktta försiktighet.

Regeringen behöver säkerställa att befogenheterna blir tydligt avgränsade, proportionerliga och rättssäkra. Utländsk militär personal ska inte ges otydliga befogenheter att ingripa mot svensk civilbefolkning. Det måste också säkerställas att personalen förstår svenska lagar, proportionalitetsprinciper och begränsningar. En ordning där utländsk militär personal ges myndighetsutövande befogenheter i Sverige kräver tydliga ansvarsförhållanden, fungerande samverkan med svenska myndigheter och möjlighet till uppföljning.

Herr talman! Jag anser vidare att Försvarsmakten bör verka för att kamerabevakning som bedrivs av utländska militära styrkor används på ett sätt som är rimligt och proportionerligt och att upplysning om bevakningen bör ges när så är möjligt. Detta bör vara utgångspunkten för tillämpningen. Försvarsmakten bör ges ett tydligt ansvar för att verka för proportionalitet, återhållsamhet och transparens där det är möjligt, även när lagstiftningen medger undantag.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis upprepa att Miljöpartiet står bakom behovet av ett starkt totalförsvar och en god förmåga att samverka med våra allierade. Men det kräver eftertanke när vi gör förändringar som dessa. Vi står självklart bakom alla våra reservationer, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall enbart till reservation 1.

Herr talman! Jag har egentligen en kort fråga till Emma Berginger. Hon beskrev det som vi i betänkandet föreslår när det gäller att ge regeringen en föreskrift rörande vapenutförsel. Hon var orolig för att detta inte skulle vara bra och för att man skulle kringgå den nuvarande svenska vapenlagstiftningen.

Låt mig först påpeka att detta att vi genom föreskrifterna ger en möjlighet inte betyder att man kommer att göra det. Men min fråga är ganska enkel: Förväntar sig alltså Miljöpartiet att de länder som Emma Berginger räknar upp ska komma hit och försvara oss vid behov samtidigt som vi inte ska få exportera vapen till dem? Vad är logiken i det?

(Applåder)

Herr talman! Miljöpartiet står bakom en svensk exportlagstiftning som har sin grund och sitt fokus i att vi ska exportera vapen enbart när det ligger i vårt säkerhetspolitiska intresse att göra det och att vi ska vara väldigt restriktiva. I detta ligger att vi ska beakta frågor om till exempel demokrati. Miljöpartiet har varit drivande för det demokratikriterium som ligger i den svenska vapenexportlagstiftningen.

Jag vill ställa en motfråga till Jörgen Berglund. Jag undrar om Jörgen Berglund ser alla våra allierade som fullvärdiga demokratier. Erkänner han inte att det finns vissa problem i vissa av de länder som numera också är våra allierade, till exempel när det gäller demokrati, domstolarnas frihet att verka och hur man hanterar journalisters möjlighet att verka och oppositionens möjlighet att verka?

Herr talman! Jag ska svara på frågan. Det är klart att det ser väldigt olika ut i de olika länderna. Jag kan absolut ha synpunkter på vissa av de länderna, men det är inte detta vi diskuterar här i dag.

Frågan gäller ju den koppling Miljöpartiet gör. Ni säger att vi inte ska exportera vapen till några länder, lite ospecificerat vilka. Det kan ni gärna få förtydliga. Men samtidigt förväntas dessa länder komma hit och försvara oss. Jag förstår inte logiken i det. Jag tyckte inte att jag fick svar på den frågan.

Sedan undrar jag också hur kärnvapenfrågan kom in i det här betänkandet över huvud taget. Jag uppfattade att ni säger nej till delar av betänkandet för att regeringen eller en majoritet i Sveriges riksdag inte vill ha en lagstiftning som förbjuder kärnvapen. Det är en väldigt märklig förhandlingstaktik: Ni säger nej till en sak för att ni inte fick igenom något annat.

Det finns inget brett stöd för en sådan lagstiftning som Emma Berginger förespråkar. Möjligtvis ställer Vänsterpartiet upp på det.

Låt mig påminna ledamoten Berginger om att Sverige anslöt sig till Nato som fullvärdig allierad utan förbehåll. Men frågan kvarstår: Tycker Emma Berginger att det är rimligt att våra allierade ska komma till vårt försvar men att vi inte ska utrusta dem med vapen om de har behov av det?

Herr talman! Regeringen understryker återigen att Sverige gick med i Nato utan förbehåll. Samtidigt säger man lite vagt att man inte ser någon anledning att ha kärnvapen på svenskt territorium i fredstid. Det är alltså inte någon regel. Det är ingen lagstiftning. Det finns inget förbud. Om regeringen vaknar i morgon och känner att det är läge för kärnvapen kan den här hållningen förändras. Den skulle kunna förändras om någon annan allierad kanske trycker på regeringen. Det är svårt för befolkningen i Sverige att veta om regeringen verkligen avser att se till att vi inte får in kärnvapen på svenskt territorium.

Nu vill man ha befogenheten att tillåta våra allierade att vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium. I praktiken skulle kärnvapen faktiskt kunna innefattas i den utövningen. Det är det som vi blir oroliga för. Det är därför som vi återigen vill understryka att vi vill se en lagstiftning som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium. Vi tror att det är det bästa sättet att verkligen garantera att vi inte får in kärnvapen på svenskt territorium.

Som jag redogjorde för i mitt anförande skulle det innebära stora risker för Sverige om vi skulle få in kärnvapen på svenskt territorium, och jag vill verka för Sveriges försvars bästa.

(Applåder)

Herr talman! Sverige är medlem eller allierad i försvarsalliansen Nato sedan den 7 mars 2024. Sverige är sedan dess säkrare, och Nato är starkare. Vi är 32 allierade som står upp för varandra ifall det värsta skulle inträffa, nämligen krig. Nato är en försvarsallians där allt syftar till att undvika krig genom politiska och militära medel. Men om någon ändå skulle anfalla oss eller någon av de övriga allierade kommer vi gemensamt att svara mot den aggressionen.

Herr talman! Det är också värt att påminna om att Nato är en politisk organisation där de avgörande besluten tas av politiker, inte av militärer. Nato är en mellanstatlig organisation där beslut fattas i enighet. Nato kan alltså inte göra något som Sverige motsätter sig. Det är därför vi i dag, helt självständigt i Sveriges riksdag, behandlar det betänkande som vi nu debatterar: Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete. Hade det varit så som motståndarna till Nato vill antyda, att det är Nato som bestämmer över oss, hade vi faktiskt inte behövt stå här i dag och diskutera detta.

Herr talman! I betänkandet finns det förslag som syftar till att ge Sverige bättre förutsättningar att delta i operativa militära insatser inom Nato. Det vi föreslår är att regeringen ska få besluta att Nato eller en stat som är medlem i den organisationen eller i EU får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium när Nato eller staten genomför militär verksamhet för avskräckning och försvar.

Det här är fullt rimligt. Så gör vi när vi har svensk trupp utomlands. Jag har själv tjänstgjort i utlandet som officer. Jag kan bara konstatera att det inte kan fungera på något annat sätt. Eller ska vi förlita oss på det land som vi befinner oss i, som inte ens har förmåga att skydda sig självt? Tror någon att det går att skicka svenska kvinnor och män långt bort från familjen till en oroshärd där de risker sina liv utan att de vet att de har rätt att vidta egna skyddsåtgärder? Skulle vi ha förlitat oss på de afghanska eller maliska säkerhetsstyrkorna när vi var på de platserna?

Låt oss komma ihåg att det är våra allierade som kommer att hjälpa oss om det värsta händer. Borde vi då inte lita på att de vidtar nödvändiga skyddsåtgärder utan att gå in på en massa ”tänk om” och så vidare? Det handlar om tillit, och den tilliten menar jag att vi bör ha.

När jag lyssnar på Miljöpartiet och Vänsterpartiet härinne kan jag inte tolka dem på något annat sätt än att de har vissa funderingar kring detta. Det är värt att notera att i alla fall ett av dem fortfarande är emot Nato. Man har blivit besegrad i frågan om en svensk Natoanslutning men fortsätter ändå med det här motståndet och med lite smågnabb. Det är helt okej; vi får tycka olika. Men jag menar att detta skadar Sveriges trovärdighet som allierad. Det sänder signalen att Sverige vill vara med bara så länge Sverige får ta del av det gottaste. Detta riskerar också, menar jag, att ge Ryssland en liten, liten tråd att nysta i. De är nämligen ute efter oenighet. Jag vill ändå understryka att det råder bred enighet kring de här frågorna.

Jag menar att det här är väldigt olyckligt. Jag tycker inte att det duger att hålla på så här med den osäkra omvärld vi nu har, som dessutom riskerar att snabbt förvärras. Vi kan inte ha två partier som gör anspråk på att sitta i en regering när de har en väldigt oklar inställning till Nato. En regering fattar kollektiva beslut, där man är överens. Den fråga som jag också har ställt tidigare i mina repliker är: Hur ska det gå om Daniel Helldén är utrikesminister och Nooshi Dadgostar är försvarsminister? Vilken linje ska gälla här? Den nuvarande linjen är att Sverige är en stabil, pålitlig och solidarisk allierad. Ska vi gå in på en linje där vi hela tiden krånglar och försöker smita undan?

Herr talman! I betänkandet föreslås det också ett antal lagändringar som syftar till att ge utländska styrkor bättre förutsättningar att genomföra militär verksamhet i Sverige. Det rör bland annat vapen och kameraövervakning, som några andra har varit inne på.

Allt detta görs för att Sverige ska kunna fortsätta att vara en aktiv medlem, allierad, i Natos avskräckning och försvar. Det yttersta syftet är att bevara freden i det euroatlantiska området.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag passar på att önska talmannen och biträdande riksdagsdirektören, som jag ser sitter här, och övriga tjänstemän en glad midsommar. Det önskar jag också mina kollegor i utskottet och alla dem som i midsommarhelgen skyddar och försvarar vårt land – i Sverige och utlandet.

(Applåder)

Herr talman! Jörgen Berglund bjöd så fint in till replikskifte i sitt anförande, så jag kunde inte låta bli.

Jag vill understryka för Jörgen Berglund att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är två olika partier, som har olika utgångspunkter här i världen. Vi har olika politik. Miljöpartiet har valt att acceptera Natomedlemskapet. Vi har såklart synpunkter på Nato som organisation. Vi vill att Sverige ska vara aktivt i den organisationen och driva på för till exempel demokratiska värden och öppenhet och transparens. Miljöpartiet vill också att Sverige ska vara en stabil, pålitlig och solidarisk allierad, vilket vi har påpekat vid flera tillfällen. Och vi värnar den breda enigheten i svensk säkerhetspolitik.

Men med det sagt är Sverige också en demokrati, och i en demokrati får man tycka olika. Det gäller inte minst när vi diskuterar hur man ska tillämpa lagstiftningen på bästa möjliga sätt för att vi ska ha ett så säkert land som möjligt och för att våra allierade ska kunna verka här. Det handlar också om att vi ska veta hur ramarna ser ut och vem som fattar beslut – om det är regeringen eller riksdagen. Då måste vi kunna ha olika ståndpunkter. Vi måste kunna diskutera dem.

Det här är väldigt viktiga och allvarliga frågor, herr talman. Just därför tror jag att det är ännu viktigare att vi faktiskt tar oss tiden att reflektera. Vad innebär de här olika besluten? Med det vill jag säga att jag tycker att det är rimligt att vi kan ha olika ståndpunkter i den här frågan. Jag önskar såklart att regeringen hade varit tydligare med till exempel att man faktiskt vill stänga dörren för kärnvapen på svenskt territorium. Men vi ser åter här i kväll att så inte är fallet.

Herr talman! Jag undrar om Jörgen Berglund ser att Miljöpartiet och Vänsterpartiet är två olika partier och om det är okej att ha olika åsikter i Sveriges riksdag.

Herr talman! Jag ska svara på Emma Bergingers fråga. Jag tycker absolut att det är okej att vi har olika åsikter. Det ska vi ha i olika frågor; det vill jag understryka. Om jag uttryckte mig på något annat sätt var det inte medvetet.

Det jag däremot sa var att det är olyckligt att man i fråga om Natomedlemskapet hela tiden vill tvista om saker, trots att frågan är avgjord. Det är detta som väcker min nyfikenhet eller oro, som jag skulle uttrycka det. Det var därför jag ställde frågor tidigare till Håkan Svenneling om hur det skulle bli med en rödgrön regering och om man kommer att fortsätta att driva en annan linje i de här frågorna än vad en bred majoritet av Sveriges nuvarande riksdag vill, eller – för att citera Håkan Svenneling – en med största sannolikhet lika stor majoritet av nästa riksdag vill.

Det här oroar mig, för jag tycker att det sänder en olycklig signal till våra allierade, och det riskerar att ge våra motståndare en liten tråd att nysta i, vilket vore väldigt olyckligt.

Sedan gick Emma Berginger tillbaka till kärnvapenfrågan. Jag förstår fortfarande inte och fick inget svar på varför den hamnat i betänkandet. Jag tycker inte att den hör hemma där över huvud taget. Men när det gäller kärnvapenfrågan kan situationer trots allt förändras, och vi vet inte vad framtiden innebär.

Vi har en bred överenskommelse om att det inte ska finnas några kärnvapen på svensk mark i fredstid. Detta står vi fast vid, och det är den överenskommelse vi har. Jag måste passa på att fråga Emma Berginger: Vem ser Miljöpartiet som vill placera kärnvapen på svensk mark? Jag har aldrig hört någon visa intresse för det. Det är dyrt, och dessutom är det inte nödvändigt för de kärnvapenmakter som finns.

Herr talman! Jag är mer orolig för ja-sägarna – de som säger ja och amen till allt som ställs framför dem – än för partier som har lite olika ståndpunkter i frågan om hur vi ska implementera och verkställa vårt Natomedlemskap.

Miljöpartiet vill värna den breda enigheten i försvars- och säkerhetspolitiken. Detta vill vi göra nu – i dag, när vi sitter i opposition. Vi hade egentligen kunnat leva ut oppositionsrollen till fullo, men vi har tagit ansvar i det här läget och har tillsammans med regeringspartierna diskuterat oss fram till breda enigheter i Försvarsberedningen.

Jag vill såklart också värna den breda enigheten om vi sitter i regering efter valet, vilket opinionssiffrorna just nu tyder på att vi kanske får möjlighet att göra. Då är det viktigt att Jörgen Berglund också betänker hur han kommer att agera i en eventuell oppositionsroll, för att kunna stå upp för och verka för att vi behåller en bred enighet.

Ledamoten undrade varför kärnvapen hamnat i betänkandet över huvud taget. Det har hamnat där eftersom det nämns i propositionen från regeringen. Just därför är det fullt rimligt att vi adresserar den frågan i våra följdmotioner. Det är faktiskt regeringen själv som gång på gång understryker att man inte har något förbehåll mot kärnvapen, även om man i nuläget inte ser någon anledning att ha det på svenskt territorium.

Nej, jag ser inte heller någon som kommer till Sverige och vill skynda sig att placera kärnvapen här just nu, men som vi vet kan mycket hända snabbt i säkerhetspolitiken. Vi kan se på hur den här frågan diskuteras över huvud taget. Det finns faktiskt partier som lyfter upp den i olika sammanhang och funderar på om det inte hade varit rimligt med nordiska kärnvapen. Detta är något som vi i Miljöpartiet säger bestämt nej till.

Herr talman! Jag kanske uttryckte mig oklart om kärnvapenfrågan. Jag menade att jag tycker att det är en väldigt konstig inställning. Jag uppfattade Miljöpartiet som att man säger nej till det här för att man vill ha ett lagstadgat förbud mot kärnvapen. Jag uttryckte mig kanske lite oklart.

När det gäller frågan om hur jag i en hypotetisk värld skulle fungera som oppositionspolitiker i försvarsfrågor kommer jag att fortsätta att vara en väldigt konstruktiv person som söker breda samarbeten.

Jag kommer också alltid att sätta Sverige som allierad främst och göra vad jag kan för att vi ska fortsätta att vara en solidarisk, pålitlig och uppskattad partner. Det, menar jag, gör man inte genom att hela tiden trixa och tweaka, som jag uttrycker det på engelska, alltså vrida på saker och ting. Det här tror jag att våra allierade uppfattar som att vi inte riktigt är med och inte riktigt är villiga att göra de mindre roliga sakerna utan bara vill dra nytta av det som är bäst med alliansen, det vill säga det kollektiva försvaret, ifall det värsta skulle hända.

Hela poängen med mina invändningar eller frågor till Miljöpartiet och Vänsterpartiet handlar om att ni i de fyra rödgröna partierna är överens om tre saker: Ni vill öka invandringen, ni vill öka biståndet och ni vill höja bränslepriserna. Resten är höljt i dunkel. När det gäller frågorna om försvar och säkerhetspolitik måste man – i den omvärld vi befinner oss i – ha en klar och tydlig linje. Det tycker jag att svenska folket förtjänar.

Jag oroar mig för vad som skulle hända om Miljöpartiet eller Vänsterpartiet flyttar in på Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet. Det måste jag också få säga.

(Applåder)

Herr talman! I dag ska vi debattera lagstiftningsförändringar i fyra lagar. Syftet är att ge Sverige bättre förutsättningar att delta i det operativa militära samarbetet inom Nato och att ge utländska styrkor bättre förutsättningar att genomföra militär verksamhet i Sverige.

Liberalerna beslutade på landsmötet 1999, efter några års intern debatt, att som första riksdagsparti föreslå att Sverige skulle bli medlem i Nato. Om man har förordat ett Natomedlemskap i över 20 år innan Sverige blev medlem i Nato är dagens beslut helt i linje med att vara Natomedlem.

För de två partier som ännu inte är för ett medlemskap kan det bli ett svårt beslut. Efter kvällens debatt märker man också att det är något som gnager hos två partier.

Det viktigaste med ett Natomedlemskap är de ömsesidiga försvarsgarantier som finns och som är centrala för medlemskapet. Försvarsgarantierna innebär att ett väpnat angrepp mot Sverige ska betraktas som ett väpnat angrepp mot samtliga medlemsstater i Nato. De andra medlemsstaterna har då en skyldighet att bistå Sverige med åtgärder som bedöms som nödvändiga.

Sverige byggde upp en stor försvarsförmåga efter andra världskriget, och Sverige får nog anses ha haft ett starkt försvar fram till i alla fall 80talets början. De efterföljande besluten om förbandsnedläggningar under framför allt 2000-talet fick förödande konsekvenser – nedläggning av regementen och förband, uppsägning av officerare och annan personal och skrotning av utrustning. Det ledde till att vi nu måste upprusta snabbt och anställa personal.

Sverige gjorde samma misstag som vid 1925 års försvarsbeslut, trots att vi redan för 20 år sedan såg vart det skulle ta vägen med Putin som tsar Vladimir. Glädjande för Liberalerna är att vi inte var med på två av försvarsbesluten.

Herr talman! Försvarspolitiskt är vi inte längre en isolerad ö, utan vi är med i en större gemenskap. Själva skulle vi inte klara av ett anfall från Ryssland. Vi måste samverka.

Vi ska inte vara naiva. Vi måste utgå från att ett Natoland kan bli angripet. Det kan vara Finland, Baltikum eller ett annat land som någon gång varit en del av Tsarryssland eller Sovjetunionen. Fler kan läggas till.

Den nuvarande lagstiftningen, som begränsar utländska styrkor till att endast försvara Sverige, är ju begränsande även för Sverige i ett bredare perspektiv.

Om exempelvis Estland angrips måste det vara möjligt för Natoländer att ha Sverige som bas för operationer. Annars är ju risken att kriget så småningom flyttar över till Sverige. Risken är betydande, då Gotland har ett stort strategiskt läge och den som kontrollerar Gotland kontrollerar mycket stora delar av Östersjön.

Att vänta på ett riksdagsbeslut när Gotland redan är ockuperat är inte seriöst. Sverige ansökte om medlemskap i Nato utan förbehåll.

I propositionen föreslås att regeringen snabbt ska kunna fatta beslut om att andra stater ska kunna vidta försvarsåtgärder på svensk mark för försvaret av svenskt territorium eller annat Natoland. Både regeringen och utskottet anser att det inte finns behov av permanenta utländska baser i Sverige.

Vidare anser regeringen att andra länders försvarsmakter kan vara i landet i såväl krigs- som fredstid. Det borde inte vara kontroversiellt med tanke på de många övningar som har genomförts i vårt land.

Sverige är nu medlem i Nato sedan den 7 mars 2024. De förändringar som nu föreslås är en naturlig del av medlemskapet och för att vi ska få ett så bra försvar av Sverige och övriga Natoländer som möjligt.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till försvarsutskottets förslag till beslut.