Arbetsmarknadsutskottet

Fru ålderspresident! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Att vara fri från våld, förtryck och utnyttjande borde vara självklart i ett land som Sverige. Bakom varje siffra i statistiken finns en människa. Det kan vara en kvinna som lever i rädsla för den man hon delar sitt liv med, ett barn som växer upp i ett hem där våld är en del av vardagen, en ung flicka som inte själv får bestämma över sitt liv och sin framtid eller en människa som utnyttjas i prostitution eller människohandel och behandlas som en handelsvara.

Därför hör arbetet mot mäns våld mot kvinnor, mot våld i nära relationer, mot prostitution, mot människohandel och mot hedersrelaterat våld och förtryck till samhällets allra viktigaste uppgifter. Sverigedemokraterna har under lång tid drivit på för att hedersrelaterat våld och förtryck ska behandlas som en egen problematik. Därför välkomnar vi att detta nu har fått ett eget jämställdhetspolitiskt delmål.

Fru ålderspresident! Mäns våld mot kvinnor är fortfarande ett av våra största samhällsproblem. Trots många års arbete mot detta våld dödas kvinnor fortfarande av män som de har eller har haft en relation med. I varje sådant fall finns anhöriga vars liv slås i spillror och barn som förlorar sin trygghet. Våld i nära relationer sker ofta bakom stängda dörrar. För många utsatta är det rädslan, beroendet och skammen som gör det svårt att lämna relationen.

Men våld handlar inte alltid om slag och sparkar. Psykiskt våld, hot, isolering och ekonomisk kontroll kan också göra det svårt att lämna en relation. För många kvinnor handlar det om ekonomi. Att inte få arbeta, att inte ha tillgång till egna pengar eller att göras helt beroende av den som utövar våldet kan vara minst lika effektivt som slag för att hindra någon från att lämna en destruktiv relation. Ekonomiskt våld syns inte alltid utåt, men konsekvenserna kan vara förödande. Det kan handla om skuldsättning och ekonomisk kontroll och att sakna möjlighet att bygga upp ett eget liv efter att man till slut lyckats lämna relationen.

Fru ålderspresident! Vi får aldrig vänja oss. Vi får aldrig acceptera att våld, hot och kontroll blir något normalt. Alltför många kvinnor och barn har vittnat om att de har sökt hjälp men inte blivit tagna på allvar. Vi har sett fall där signaler har missats och myndigheter inte lyckats samverka. Konsekvenserna av sådana misslyckanden blir ofta livslånga för dem som drabbas. Därför måste samhället bli bättre på att upptäcka utsatthet tidigt och agera innan våldet hinner eskalera.

Sverigedemokraterna vill därför se tidigare insatser och ett starkare fokus på samverkan mellan skola, socialtjänst, sjukvård och rättsväsen. Ingen människa ska falla mellan stolarna för att myndigheter inte talar med varandra.

Fru ålderspresident! Hedersrelaterat våld och förtryck är inte vilket våld som helst. Det handlar om en form av förtryck där individens frihet underordnas familjens och släktens så kallade heder. Vi får aldrig låta rädslan för att tala klarspråk bli större än viljan att skydda de människor som lever mitt i förtrycket. Hedersförtrycket bygger på normer som begränsar människors frihet och som står i direkt konflikt med de värderingar om jämställdhet och självbestämmande som vårt samhälle vilar på.

Sverigedemokraterna anser att samhället måste våga vara tydligt. Därför har vi föreslagit ett förbud mot slöja, hijab, niqab och burka. Vi menar att dessa plagg är uttryck för normer som begränsar kvinnors och flickors frihet och att samhället måste stå upp för de kvinnor och flickor som vill leva fria från kontroll, förtryck, begränsningar och hedersnormer. Man kan inte bekämpa hedersförtryck och samtidigt blunda för de normer och uttryck som i många miljöer används för att upprätthålla det. Ingen flicka ska behöva välja mellan sin frihet och sin familj.

Fru ålderspresident! För Sverigedemokraterna handlar det här ytterst om att färre kvinnor ska utsättas för våld, att fler barn ska få hjälp i tid och att fler människor ska kunna leva fria från hot, kontroll och förtryck. Barn och unga som lever under hot, kontroll och våld ska upptäckas tidigare. Barn som bevittnar våld är också brottsoffer och måste mötas som det. Skola, socialtjänst, sjukvård och rättsväsen måste ha både kunskap och mod att agera.

Sverigedemokraterna vill se ett större fokus på våldsutövarna. Samhället måste bli bättre på att bryta återfall och förebygga nya brott. Det är inte rimligt att kvinnor och barn gång på gång ska behöva leva i rädsla för att samhället inte lyckas bryta våldsspiralen.

Vi måste också se sambandet mellan prostitution, människohandel och den organiserade brottsligheten. Ingen människa ska reduceras till en handelsvara. Därför måste kampen mot prostitution och människohandel också vara en del av kampen mot den organiserade brottsligheten.

Fru ålderspresident! Ett samhälle prövas inte när allt fungerar. Ett samhälle prövas när människor är som mest utsatta. Då måste vi stå på deras sida, på kvinnornas sida, på barnens sida, på de utsattas sida, och det kommer Sverigedemokraterna att fortsätta att göra.

Fru ålderspresident! Det här är min sista debatt detta riksmöte. Jag vill därför passa på att tacka presidiet och utskottskansliet. Jag vill också tacka mina utskottskollegor. Vi har inte alltid tyckt lika, och vi har ibland haft väldigt olika syn på både problem och lösningar. Men jag vill ändå rikta ett varmt tack till dem för många viktiga diskussioner och ett gott samarbete.

Med det önskar jag presidiet, kansliet och alla ledamöter en riktigt glad sommar.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Det finns katastrofer som syns. De fyller våra tv-skärmar med bilder av raserade byggnader och människor på flykt. De väcker vårt medlidande därför att det är omöjligt att blunda för dem.

Det finns också katastrofer som pågår mitt ibland oss. De utspelar sig bakom stängda dörrar, i lägenheter, på byggarbetsplatser, i bärskogar, på hotellrum och på nätets annonssidor. Det är katastrofer som fortsätter därför att de flesta av oss aldrig tvingas se dem. Det är katastrofer vi kan välja att blunda för.

Människohandeln är en sådan katastrof. Den finns här i Sverige. Den finns i vårt land samtidigt som vi gärna beskriver oss själva som ett av världens mest jämställda och humana samhällen.

Fru ålderspresident! Jag bodde en period i Sydostasien, främst i Kambodja. Där gick det inte att värja sig. När mörkret föll blev exploateringen synlig. Den fanns på gatorna, på restaurangerna och på barerna. Den blev en del av stadsbilden, en del av turismen.

Här sker det under ytan. Det gör inte lidandet mindre. Det gör det bara lättare för omgivningen att titta bort för att sanningen är obekväm. Det som vi med rätta fördömer i historieböckerna pågår fortfarande, om än i nya former. Människor plockar våra bär eller säljer sina kroppar. Det är vår tids slaveri.

Fru ålderspresident! ”Hon såg verkligen ut att ha ont.” Det är inte ett vittnesmål från en brottsplats. Det är ett av 30 000 omdömen på en sajt efter sexköp. Låt oss stanna upp vid det. 30 000 omdömen. Män som recenserar kvinnors kroppar. Män som beskriver deras smärta. Män som fortsätter konsumera.

Sajterna som möjliggör detta har hundratusentals svenska besökare varje månad. Exploateringen har digitaliserats. Det som tidigare skedde på gatan sker nu även bakom skärmar. Rekrytering, annonsering, betalning, kontroll – allt kan ske med några knapptryck. Men tekniken är inte problemet. Problemet är att det fortfarande finns människor som anser sig ha rätt att köpa tillgång till andra människors kroppar. Och så länge efterfrågan finns kommer organiserad brottslighet att leverera utbudet.

Fru ålderspresident! Människohandel är inte bara ännu ett brott i statistiken. Det är ett av de grövsta angreppen på människovärdet. Genom lögner, hot och tvång rekryteras människor för att utnyttjas. Människor reduceras till handelsvaror.

FN beskriver människohandel som världens tredje största kriminella verksamhet efter narkotikahandel och vapenhandel. Det är inte småskalig kriminalitet. Det är internationell, organiserad och extremt lönsam brottslighet. Och offren är nästan alltid de mest utsatta: kvinnor och barn, flickor, människor som redan saknar skydd.

Fru ålderspresident! I dag debatterar vi regeringens strategi mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, utnyttjande i prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck.

Det är bra att regeringen presenterar en långsiktig strategi. Det är bra att strategin erkänner att mäns våld mot kvinnor springer ur en maktobalans mellan könen. Det är bra att Sverige fortfarande står fast vid sina internationella åtaganden.

Men, fru ålderspresident, vi socialdemokrater ser allvarliga brister i strategin. Det handlar om det mest grundläggande: Kvinnor och barn får inte det skydd de har rätt till. Samtidigt rapporterar jourerna att våldet blir grövre, och anmälningarna ökar.

Noll kronor – så mycket avsattes i vårändringsbudgeten till konkreta skyddsinsatser för kvinnor och barn som utsätts för våld. Noll kronor.

Samtidigt finns det miljarder till andra utgifter, som sänkt bränsleskatt eller elstöd – men inte till den kvinna som står där med sitt barn i handen och undrar vart hon ska ta vägen i kväll, inte till barnet som somnar med rädslan i magen och inte till den som fruktar för sitt liv.

Hur ska kvinnor våga lämna våldet om samhället inte kan lova dem skydd? Vad ska vi säga till dem? Att de får vänta? Att det får bli en annan gång? Att kommunen får avgöra eller att det inte finns plats? Detta får aldrig bli vårt svar. Det får aldrig bli ett svar vi kan acceptera.

Fru ålderspresident! Mellan 2022 och 2024 anmäldes omkring 600 fall av människohandel i Sverige. Inte en enda anmälan ledde till en fällande dom – inte en enda. Vad skickar det för signal? Jo, att risken att åka fast är otroligt liten, att vinsterna är stora och att Sverige blivit ett attraktivt land för organiserade exploatörer. Det är fullständigt oacceptabelt.

Vi vet vad problemen är. Utredningar har pekat på dem, Jämställdhetsmyndigheten har pekat på dem och internationella organisationer och organ har kritiserat Sverige. Ändå saknas initiativ för att förändra lagstiftningen så att fler kan dömas. Det räcker inte med en handlingsplan. Det krävs handling, det krävs mod och det krävs politisk vilja.

Fru ålderspresident! Vi socialdemokrater anser också att sexuell exploatering av barn får alldeles för lite utrymme, och vi anser att detta är ett svek. Barn ska aldrig behöva bära vuxenvärldens oförmåga att skydda dem – aldrig.

Till sist vill jag säga att det finns de som vill se de jämställdhetspolitiska delmålen som separata politiska områden – som om ekonomisk jämställdhet inte hängde ihop med friheten från våld och som om makt och resurser inte påverkade människors möjlighet att leva fria liv.

Vi socialdemokrater vet dock bättre. Vi vet att jämlikhet bygger styrka, vi vet att ekonomisk självständighet skapar frihet och vi vet att ett samhälle där människor lämnas ensamma också blir ett samhälle där våldet får fäste. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor handlar därför inte bara om kriminalpolitik. Det handlar om det samhälle vi vill vara: ett samhälle där människovärdet är ovillkorligt, där ingen kropp är till salu, där barns trygghet väger tyngre än budgetprioriteringar, där kvinnor inte behöver välja mellan våld och hemlöshet och där staten står på den utsattas sida – inte med ord, utan med handling.

Fru ålderspresident! En strategi kan visa riktningen, men den kan i sig inte rädda en enda kvinna eller skydda ett enda barn. Den kan inte stoppa en enda människohandlare. Det är våra beslut som gör det – vår finansiering, vår lagstiftning och vårt mod att agera.

Historien kommer inte att fråga oss vilka formuleringar vi skrev. Den kommer att fråga oss vad vi gjorde när vi visste. Vi vet, och vi ser. Därför har vi också ett ansvar för att handla.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten, för anförandet! Flera delar av det innehöll kritik mot det nuvarande arbetet. Å ena sidan vill man ha mer straffskärpningar, men å andra sidan är straffskärpningar inte det enda.

Jag får påminna ledamoten om att den här regeringen tog vid efter åtta år av socialdemokratiskt regeringsstyre. Det var åtta år av senfärdighet. Man valde i vanlig ordning att inte gå lika långt som Moderaterna när det gäller att skydda kvinnor och barn. Man ville inte bredda lagstiftningen mot hedersrelaterat våld i den utsträckning som vi föreslog, och det tog hela fyra år efter riksdagens tillkännagivande innan riksdagen kunde rösta om att göra hedersbrott till en egen brottsrubricering. Man valde inte heller att gå lika långt gällande straff för våldtäkt och sexuella brott som Moderaterna föreslog.

Jag undrar varför man under sin egen regeringstid inte valde att gå vidare med alla de förslag som Moderaterna då hade.

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten, för frågorna!

Vi tycker som socialdemokrater att det är väldigt viktigt att ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste göra fler saker när det gäller kriminalpolitiken och att skärpa straffen, och där gjorde vi en rad saker under vår senaste regeringstid gällande barnfridsbrott och att göra hedersrelaterat våld till en egen rubricering i lagstiftningen. Det gäller även samtyckeslagstiftningen och så vidare. Jag ska inte ägna all min talartid åt att berätta detta för ledamoten.

Man behöver också se till att skapa andra förutsättningar för att det här ska bli av. Vi tog fram just den tioåriga strategi som har legat till grund för den strategi som nu debatteras. Det var alltså under en socialdemokratiskt ledd regering den kom på plats. Jag har precis berömt regeringen för att ha tagit vid med att fortsätta detta långsiktiga arbete, vilket är oerhört viktigt.

Det som bekymrar mig är att den här regeringen i stället för att hålla två tankar i huvudet samtidigt med andra handen ser till att just kvinnor blir mindre ekonomiskt självständiga. Rapport efter rapport visar just det. Det är inte bara vi socialdemokrater som står här och säger det, utan vi ser hur det backar.

Hur ska kvinnor kunna lämna en destruktiv relation eller skilja sig – av vilket skäl man nu vill – om man är helt ekonomiskt beroende av en man och inte är ekonomiskt självständig? Hur ska man kunna se till att få den friheten?

Varför kan inte Moderaterna och regeringen hålla fler tankar i huvudet än en?

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jodå, den här regeringen håller många tankar i huvudet. Vi tog över den högsta inflationen från den tidigare regeringen, och inflationen slår allra hårdast mot dem som är ekonomiskt utsatta, så det har varit vår prioritet att bekämpa den. I övrigt är ju vår linje att kvinnor just ska bli självständiga, och det blir man inte genom bidrag utan genom att ha ett arbete att gå till.

Det är också så de allra mest utsatta kvinnorna, som lever i hederskulturer, kan ha möjlighet att komma bort från den strukturen, nämligen genom att gå till en arbetsplats – att gå till ett annat sammanhang. Det har varit den här regeringens absoluta prioritet, och vi ser att vårt arbete har fått resultat: Barnfattigdomen minskar, och fler kommer nu i arbete. Det här stärker inte minst kvinnorna.

Den här regeringen har också kombinerat lagstiftning. Vi har skärpt lagstiftningen så att det nu är straffbart att köpa sexuella handlingar på distans – detta var också ledamoten inne på. Upprepade grova sexualbrott kan ge livstids fängelse, och återfallsförbrytare ska kunna hållas inlåsta. Vi har precis röstat igenom den historiska straffreformen, som också handlar om kriminella nätverk, vilka har en direkt koppling till människohandel.

Jag undrar hur ledamoten kan stå här och prata om jämställdhet samtidigt som ledamotens parti har en nära samarbetspartner i Vänsterpartiet, där det finns tydliga och utbredda krafter som jobbar mot jämställdhet. Det är islamistiska rörelser med segregation, kontroll och underordning som samhällsgrund.

Detta underminerar ju helt och hållet allt det arbete vi gör. Vi filar på straff och kvinnors ekonomiska självständighet, men hela det arbetet undermineras av detta. Det handlar om krafter som Socialdemokraterna sannolikt kommer att sitta i regering med om man får möjlighet. Hur rimmar det med jämställdhetsarbetet? Det undrar jag.

Fru ålderspresident! Vi socialdemokrater anser att ekonomisk jämställdhet är fundamentalt. Om kvinnor inte är ekonomiskt självständiga blir det nämligen oerhört svårt att få till utvecklingen i den strategi vi i dag debatterar. Frihet från våld, förtryck och utnyttjande bygger på att kvinnor är just ekonomiskt självständiga.

Jag vet att ledamoten var med när vi hade kvinnoriksdag den 3 juni. Då redogjorde Sveriges samlade kvinnoorganisationer för exakt hur hårt den ekonomiska ojämställdheten har slagit mot kvinnor. Man redogjorde för hur den här regeringens politik faktiskt har gjort att kvinnors ekonomiska frihet backar. Och för bara någon vecka sedan kom Swedbank med en väldigt tydlig bild av hur den ekonomiska jämställdheten rullar tillbaka – med emfas.

Det är ledamotens, Moderaternas, den samlade regeringens och regeringsunderlagets politik som gör att den ekonomiska jämställdheten backar. Det behöver ledamoten och regeringen ta ansvar för.

Hur ska en kvinna som har noll kronor på kontot och som har blivit utsatt för flera former av psykiskt och ekonomiskt våld kunna lämna när samhället drar sig undan? Utöver vår ekonomiska jämställdhetspolitik har vi socialdemokrater bland annat skapat en flyttpeng för att göra det möjligt för kvinnor att lämna. Det är ett svar som ledamoten bör fundera på.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Jag har så många gånger gått hem med nycklarna hårt hållna i handen. Det är sorgligt att erkänna att jag än i dag anpassar min väg hem efter tiden på dygnet, och jag är inte ensam om det. Jag är svidande trött på att vi kvinnor, flickor och barn inte kan få leva våra liv i trygghet och frihet. Det måste få ett slut.

Regeringens nya nationella strategi markerar något viktigt. Kvinnor och barn får nu äntligen ett människovärde, och brottsoffrets rättigheter – inte förövarens – står nu i fokus. Den som utsätter andra för våld ska mötas av konsekvenser. Det ska straffa sig att skada kvinnor och barn. Brottsoffer ska få upprättelse och en känsla av att deras liv betyder någonting. Inte minst ska brottsoffer och samhället skyddas från förövare.

Det är slagen och sparkarna som dödar, men ofta är det eftervåldet som hindrar kvinnor från att lämna en destruktiv relation. Det kan handla om kontroll över bankkonton och bostad, och en del förövare använder barnen som ett maktmedel. När en kvinna väl har fattat det oerhört svåra – och också farliga – beslutet att lämna måste samhället sluta upp.

I den nationella strategin lyfts ekonomiskt våld och eftervåld för första gången fram som centrala delar. Flera myndigheter har fått i uppdrag att samverka för att identifiera, motverka och förebygga den här typen av kontroll. I januari inrättade regeringen även Rådet för kvinnofrid, som samlar politiker, myndigheter, kommuner, regioner och civilsamhället.

Flera lagskärpningar har också genomförts. Det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta har stärkts. Föräldrabalken har förändrats så att barnets skydd väger tyngre i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Skyddat boende har blivit en egen insats i socialtjänstlagen, i syfte att stärka våldsutsattas och barns rättigheter samt tydliggöra kommunernas ansvar. Kontaktförbuden har stärkts, och användningen av fotboja har utökats.

Från den 1 juli kriminaliseras också psykiskt våld, och då omfattas uttryckligen ekonomisk kontroll och manipulation. När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck har regeringen infört ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål. Straffen för hedersbrott har skärpts, och fokus läggs på förebyggande arbete – inte minst i skolan.

Ingen lagstiftning i världen, inga nya delmål, inga myndighetsuppdrag och inga reformer kommer dock att vara tillräckliga så länge jämställdhetsarbetet undermineras av odemokratiska och kvinnofientliga krafter.

Fru ålderspresident! Det pågår ett krig i Sverige – ett värderingskrig om synen på kvinnan och alla människors lika värde. På den ena sidan står de värderingar som har byggt vårt land starkt: demokrati, jämställdhet och individens självklara rätt att forma sitt eget liv. På den andra sidan står krafter som vill begränsa friheten, kontrollera kvinnor och underordna individen kollektivet.

Islamistiska rörelser hör till de mest konsekventa motståndarna till jämställdhet. Deras samhällsvision bygger över huvud taget inte på jämställdhet utan på segregation, kontroll och underordning. Därför kan islamism, antisemitism eller annan extremistisk ideologi aldrig relativiseras i en jämställdhetspolitik värd namnet.

Återigen har vi sett hur Vänsterpartiet, det vill säga Socialdemokraternas nära samarbetspart, har tvingats hantera ett flertal fall av Hamassympatier och antisemitism bland sina företrädare. Företrädarna med sådana åsikter är konstaterat många och finns till och med här i riksdagen. Partiledaren verkar inte tycka att det är ett stort problem. Inte heller Socialdemokraterna eller något annat oppositionsparti verkar skrämmas av detta, utan de står alla tysta.

Det är allvarligt och skrämmande att dessa farliga krafter tillåts infiltrera vår demokratis innersta kärna och underminera hela grunden i jämställdhetsarbetet. Jämställdhet handlar ytterst om värderingar, och om vi menar allvar med jämställdheten måste vi försvara de värderingar som gör frihet möjlig.

Den moderatledda regeringen leder oförtrutet arbetet framåt, och vi kommer inte att vika en tum i det värderingskrig som pågår. Vilka övriga partier som kompromisslöst står bakom kampen för demokrati, jämställdhet och människors lika värde är däremot högst oklart i dag. Jag tycker att det vore rimligt om svenska folket fick svar.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Det vore väl synd att tacka för anförandet, men jag tackar ändå ledamoten.

Vi har ju visat stark oro för tillståndsplikten och den utslagning av skyddet för kvinnor och barn som just nu pågår i Sverige på grund av regeringens agerande. Vi har bett RUT, riksdagens utredningstjänst, att titta på vad det är som gör att de idéburna verksamheterna slås ut i denna grad. Vi kan se att de idéburna verksamheterna slås ut på grund av formella krav. Det kan till exempel vara så att man har fel lokaler eller utbildning. Det kan också handla om föreståndarens kompetens. De privata aktörerna får i stället avslag på grund av ekonomisk misskötsel, allvarliga brister i tidigare verksamhet eller otillräcklig bemanning eller på grund av våld, hot och övergrepp.

De problem som reformen skulle komma åt finns alltså i stor utsträckning hos de privata aktörerna. De idéburna kvinnojourerna har lång erfarenhet. Det är de som har sett till att ge kvinnor och barn det skydd som dessa har rätt till, men nu slås de ut.

Min fråga är: Vad tänker ledamoten göra för att se till att den här fruktansvärda utvecklingen stoppas?

Fru ålderspresident! Jag tackar Maj Karlsson för frågan.

Detta är ju en väldigt viktig fråga. Den här reformen initierades under den förra regeringen och implementerades under den nuvarande regeringen. Syftet med reformen var väldigt viktigt. Ett av huvudskälen var att få bort kriminella aktörer, som faktiskt hade ganska goda möjligheter att verka i denna sfär. Det handlade även om att säkerställa att det finns boenden som är likvärdiga i kvalitet och nivå över hela landet, om att stärka våldsutsatta personers rättigheter och om att stärka barnperspektivet. Detta är alltså en viktig reform, och intentionerna bakom den är väldigt goda.

Även jag hör om de problem som finns, och de oroar mig. Jag håller med ledamoten om att det inte fungerar fullt ut i dag. Reformer och ny lagstiftning behöver ju ofta justeras och finslipas. Detta gäller en mycket viktig reform som rör människors skydd, och det är oerhört viktigt att vi verkligen följer det här. Vi har gett Statskontoret i uppdrag att granska hur reformen har fallit ut, och vi följer detta noga.

Det handlar dock inte bara om att lagstiftningen ska vara rätt. Jag är faktiskt inte säker på vad det är som felar. Det handlar ju också om att lagstiftningen måste implementeras rätt och fullt ut. Här har kommunerna ett ansvar, för det är de som – ganska självständigt – sköter upphandlingarna. Vi har tillfört stöd och medel, och jag skulle i stor utsträckning vilja bolla tillbaka implementeringen till kommunerna. Som jag sa följer vi den här frågan noga.

Jag ställde en ganska tydlig fråga om jämställdhet överlag till ledamoten, men jag fick ingen kommentar till den. Det skulle jag gärna få.

Fru ålderspresident! Vi varnade kraftigt för den här lagstiftningen, för vi kunde se att precis detta skulle hända med det uppdrag man gett för att få tillstånd. Den verksamhet som har kvalitet och kunskap och som faktiskt ger skydd är navet i skyddet för kvinnor och barn. Vi visste att den skulle slås ut. Vi larmade om det från start.

Nu ser vi att vi hade rätt. Apropå det som ledamoten tog upp ser vi att bristerna inte fanns hos de ideella kvinnojourerna. De stora problemen var inte utbredda där utan i stället bland de privata aktörerna. Problemet är att reformen slår ut det skydd som är kvalitativt; det är där skon klämmer.

Det är heller inte så att det här har fått någon liten inverkan, utan det har fått en enorm inverkan. Jag förstår att man måste titta på vad som ligger till grund för detta, men signalerna fanns tidigare och finns även nu. Kvinnor och barn får inte rätt skydd. Vi kan inte sitta och vänta, utreda och se efter. Vi kan inte vrida och vända på detta när signalerna är så tydliga och när Vänsterpartiet kunde säga det redan från start. Det här handlar om barns och kvinnors liv och säkerhet.

Det finns ju saker som man skulle kunna göra här och nu. Man skulle till exempel kunna skruva lite på de krav som ställs på skyddade boenden. De är i dag anpassade efter HVB-verksamhet, som inte har någonting att göra med hur kvinnor och barn får skydd. Då hade man till exempel inte fått avslag på grund av att man har en alkoholpolicy som säger att det inte är tillåtet att dricka på det skyddade boendet. Då hade man inte behövt vara just socionom, utan det hade handlat om att man har gedigen kunskap om de här frågorna.

Vad kommer ledamoten att göra för att ändra på detta?

Fru ålderspresident! Jag håller som sagt med ledamoten om att det här är en jätteviktig fråga. Kvinnojourerna är ju oerhört viktiga. De måste fungera, och de måste vara utspridda över hela landet.

Det jag kan tycka är lite tråkigt och lågt är att Vänsterpartiet aldrig missar ett tillfälle att slå mot privata aktörer. Problemet ligger inte i att det finns privata aktörer. Flera av dem är väldigt viktiga och utgör en viktig del av detta arbete. Det är inte driftsformen som är det viktiga här, utan det viktiga är att det finns tillgång till skyddat boende för utsatta kvinnor och barn.

Återigen: Den här reformen kom till av goda skäl. Den följs upp löpande och kommer att följas upp ytterligare. Ett stort ansvar ligger dock på kommunerna, för det är de som sköter upphandlingen och väljer vilka de sluter avtal med. Denna fråga kan inte helt och hållet skötas härifrån, utan reformen måste också implementeras fullt ut. Först då kommer vi att kunna se hur reformen har fallit ut och vilka justeringar som måste göras.

Jag kan bara bekräfta att detta är en jätteviktig fråga för regeringen. Den följs noggrant, och vi kommer inte att låta eventuella brister finnas kvar. Detta kommer att fortsätta utvecklas.

Som jag konstaterade spelar all den kraft vi lägger på jämställdhetsarbetet egentligen inte så jättestor roll. Jag tror att vi är överens om att vi vill ha ett gott skydd för kvinnor och barn, men samtidigt står ledamoten här och representerar ett parti som fullständigt underminerar det arbete som vi gör. Hamaskopplingar är vida utbredda i Vänsterpartiet. Vi har precis tagit del av ytterligare rapportering, och den granskande reportern säger att detta hade varit ännu mer utbrett om man inte hade gjort en så snäll granskning och i stället tittat på alla dem som deltog i demonstrationer.

Jag konstaterar att all kraft vi lägger ned kommer att vara förgäves om vi tillåter representanter för Vänsterpartiet att fortsätta sprida sin kvinnofientlighet och underminera detta arbete.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Riksrevisionen avser nu att granska Migrationsverkets, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel för sexuella ändamål. Det har redovisats mycket tydligt i utredningar och rapporter och även av Jämställdhetsmyndigheten vad i lagstiftningen som gör det svårt att få fällande domar.

Det är i stort sett riskfritt att bedriva organiserad människohandel i Sverige. Kvinnor och barn, de absolut mest utsatta, faller offer för dagens slaveri. Det hörde vi i ledamotens anförande.

Det här är en grov, organiserad brottslighet som är mycket lönsam. Min fråga till ledamoten och Sverigedemokraterna, fru ålderspresident, är varför man inte har gjort något åt lagstiftningen så att det kan bli fler fällande domar och så att det inte längre är riskfritt och i stort sett lagligt att bedriva organiserad människohandel i Sverige.

Fru ålderspresident! Tack, Merit Frost Lindberg, för anförandet!

Värderingsförskjutningar kommenterades med emfas. Det är lite intressant, eftersom det kom från en företrädare för en regering som just har drivit igenom en angiverilag och att 13åringar – förlåt, 14åringar blir det – ska kunna sättas i fängelse. Man vill sätta barn som inte har begått något brott i förvar. Jag säger detta apropå värderingsförskjutningar.

Dessa saker skulle ha varit fullständigt irrelevanta och omöjliga för Moderaterna längre bak i tiden. Det säger jag utan att förneka att man behöver bekämpa brott. Detta beror på att SD sitter i regeringen och uppenbarligen är det parti som styr.

Men det var egentligen inte det jag skulle prata om, utan jag vill återgå till hedersrelaterat våld och förtryck, som ledamoten pratade mycket om och som jag har tagit upp i tidigare replikskiften också. Det är ett stort problem. Frågan är hur vi ska bekämpa det bäst. Vad ger mest effekt?

Någonting som inte ger effekt och som innebär ett otroligt dubbelspel av regeringen – apropå att se helheten och ha två tankar i huvudet samtidigt – är de orimliga tonårsutvisningar som sker. Var finns logiken i att vi ska vara tuffa mot dem som utövar hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige när vi samtidigt utvisar ungdomar som utsätts till länder där de kastas tillbaka rakt in i just hedersrelaterat våld och förtryck?

Vi minns Vanas, som utvisades till Irak. Jag kommer att bli bortgift, sa hon själv. Vi kan nämna flera namn som förekommit i medierna. Vi vet att hedersrelaterat våld och förtryck är fundamentalt i länder som Iran, Irak och Syrien – för att inte tala om Afghanistan, som regeringen helt plötsligt gullar med.

Var finns logiken i detta?

Fru ålderspresident! Jag tackar ledamoten för frågorna. De gällde områden som kanske egentligen inte riktigt hör hit. Men jag kan hålla med om att de ändå är lite relaterade.

Nej, detta med förvar av 13- och 14-åringar skulle Moderaterna inte ha drivit igenom för länge sedan. Men med den utveckling som skett har vi varit tvungna att göra någonting. Det handlar givetvis inte om att fängsla ungdomar utan att vidta andra åtgärder. Det handlar nämligen också om att skydda dem från de kriminella aktörerna. Vi vet allihop att dessa har kunnat rekrytera ungdomar fritt inne på de boenden som har funnits. Ungdomarna ska få ett ordnat återgående till samhället och ordnad rehabilitering. Det handlar alltså framför allt om att måna om de här ungdomarna och skydda dem.

Utvisningarna av tonåringar är ett resultat dels av en lagstiftning från 2016, dels av att regeringen tagit bort det här med ömmande skäl, något som missbrukades i väldigt stor utsträckning och som heller inte omfattade så många av de tonåringar som nu har utvisats. Det som regeringen har gjort nu är att återställa åtminstone en del av detta, så att sådana här utvisningar inte ska kunna ske igen. Ingen i den här regeringen har velat utvisa tonåringar på det sätt som har skett.

Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten. Jag tycker kanske inte att Centerpartiets jämställdhetspolitik överlag imponerar, men jag har respekt för ledamotens eget arbete och höga röst i de här frågorna. Jag vet att det finns ett stort engagemang. Men jag förstår inte hur det rimmar med samarbete med Vänstern och de obehagliga kvinnofientliga krafter som finns som grund i det partiet. Jag förstår inte varför ledamoten inte använder sin starka röst för att motverka detta.

Fru ålderspresident! 13-åringar skyddas inte genom att sitta i fängelse. Det är vad alla experter och remissinstanser anser. Det är bara regeringen som tror det, och det får man fortsätta att tro. Samma sak gäller 14-åringar – tyvärr återkommer förslaget i förändrad form.

Det regeringen gör är att låta utvisningarna fortsätta. Trots vad regeringen säger fortsätter de orimliga utvisningarna. Ungdomar som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige återförs till länder där det förekommer. Jag har inte fått något svar på varför man inte har en helhetssyn på det i regeringen.

Jag tackar för att ledamoten uppskattar mitt engagemang i jämställdhetsfrågor. Jag blir glad att höra det.

Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga som berör utvisningarna. Regeringen har fastställt medianlönen till närmare 35 000 kronor, och tjänar man inte så mycket får man inte vara kvar i Sverige. Hur tror regeringen att det slår mot kvinnor och deras löner? Vi vet ju att kvinnors löner är mycket lägre än mäns och att lönerna generellt är mycket lägre på landsbygden i Sverige än i Stockholm. Det här får till effekt att regeringen utvisar fler kvinnor än män. Hur kan det komma sig? Är det någonting man ens har reflekterat över?

Avslutningsvis kan jag upplysa ledamoten om att Centerpartiet inte har planerat att sitta i regering med Vänsterpartiet. Moderaterna planerar dock att sitta i regering med Sverigedemokraterna, trots de värderingsförskjutningar som det partiet har bidragit till i Sveriges riksdag och i Sveriges utveckling. Det är anmärkningsvärt.

Fru ålderspresident! Svaret är ja. Jag tror absolut att vi skyddar de här tonåringarna med dessa åtgärder. Det förvånar mig om ledamoten är nöjd med hur det har fungerat hittills.

När det gäller kvinnor och medianlöner är det så att vi har en del undantag för flera yrken som domineras av kvinnor. Jag är faktiskt inte alls säker på att det här kommer att resultera i att just kvinnor drabbas.

Det finns alltid något man kan förbättra. Det här med tonårsutvisningar har varit en fråga där vi verkligen velat komma till rätta med problemen. De resultat som vi har sett har aldrig varit de som de allra flesta moderater önskat. Jag anser ändå att vi har gjort det vi kunnat för att göra det bättre. Det är inte vår önskan att tonåringar som sköter sig ska utvisas. Det vill jag vara väldigt tydlig med. Jag blir väldigt illa berörd av det. Som sagt har jag själv en bakgrund som andra generationens invandrare. Min pappa skulle ha varit en av dem som utvisats. Detta är alltså en fråga som har berört mig starkt personligen.

Jag tycker inte att ledamotens svar är tillräckligt när det gäller de extremistiska krafter som verkar i vårt land. De verkar i stor utsträckning i ett parti som finns här i riksdagen. Centerpartiet säger att man inte vill bilda regering med det partiet, men den konstellation som man pratar om är ju inte verklig. Det finns ingen möjlighet till ett mittenalternativ. Om det blir ett regeringsskifte kommer Vänsterpartiet att kräva att få sitta i regering – det är uppenbart för oss alla. Det är verkligheten. Det arbete som vi gör har ett väldigt litet värde så länge vi låter de här obehagliga, för mig väldigt skrämmande krafterna få fortsätta att spridas.

Jag har inte hört en enda röst från Centerpartiet som säger emot detta. Det hörs ingenting – inte en enda upprörd röst. Jag har svårt att förstå det, med tanke på det engagemang jag ser i andra frågor från ledamoten.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Mäns våld mot kvinnor är inte en serie enskilda händelser. Det är ett strukturellt samhällsproblem och den yttersta konsekvensen av ett ojämställt samhälle. Bakom våldet finns kvinnor som tvingas leva i rädsla, barn som växer upp med våld i hemmet och kvinnor som dödas av män de känner eller har känt. Det är en rå påminnelse om att jämställdheten fortfarande har en lång väg kvar att gå.

Regeringen presenterar nu en ny nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor. Det är bra att frågan uppmärksammas. Det är bra att regeringen erkänner att våldet fortfarande är ett av vårt största samhällsproblem. Men strategin är bara värd någonting om den följs av politik som faktiskt stärker skyddet för kvinnor och för barn.

Fru ålderspresident! I skrivelsen konstaterar regeringen att tillgången till skydd, stöd och vård för våldsutsatta kvinnor och barn är ojämn över landet. Samtidigt ser vi hur de ideella skyddade boendena läggs ned och hur kvinnojourer tvingas kämpa för sin överlevnad. Sedan tillståndsplikten infördes har antalet skyddade boenden minskat kraftigt. De ideella kvinnojourerna, som under decennier byggt upp kunskap, erfarenhet och förtroende, har drabbats hårdast.

Reformen skulle komma åt oseriösa aktörer och välfärdskriminalitet. Och ja, i delar av den privata sektorn har man hittat just det: fiffel och båg. Men för de ideella kvinnojourerna hittar man inget sådant; där har konsekvenserna blivit något helt annat.

Verksamheter med lång erfarenhet av att stödja våldsutsatta kvinnor och barn har fått stänga eller leva med stor osäkerhet. Det har inte varit på grund av brister i kvalitet, utan för att kraven inte har varit anpassade efter kvinnors och barns behov. I stället ställs kraven utifrån en HVB-logik och krav anpassade för att tillåta att mäns våld mot kvinnor är en del av en marknad. Det är oacceptabelt.

Fru ålderspresident! Ett rum är aldrig bara ett rum. För kvinnan som flyr från våld är det skillnaden mellan livsfara och trygghet. För barnet som lämnar ett hem präglat av rädsla kan det vara början på ett nytt liv. Dagens ideella kvinnojourer vet exakt vad det betyder i praktiken. Ett skyddat rum är inte bara fyra väggar och ett tak. Det är en möjlighet att återfå kontrollen över sitt liv. Därför kan vi aldrig acceptera att kvinnojourernas verksamheter monteras ned.

Regeringen talar gärna om sina insatser för kvinnor, men kvinnor behöver inte fler förklaringar. Kvinnor behöver en politik som fungerar. Det är en politik som säkerställer att det finns skyddade boenden när våldet slår till, och som stärker kvinnorörelsen i stället för att försvaga den.

Kvinnor och barn behöver ett politiskt ledarskap som angriper orsakerna till våldet och alltid garanterar att kvinnor och barn snabbt och lätt får skydd när de behöver det.

Nyligen beslutade EU om förstärkta krav på stöd till kvinnor och barn som utsätts för våld. Skyddade boenden lyfts fram som en central insats som medlemsstaterna måste säkerställa.

Självklart ska Sverige gå före i det arbetet och inte riskera att gå i motsatt riktning. Det är helt centralt att regeringen vågar se att den här reformen inte blev bra och har modet att stå upp för att verkligen se till att barn och kvinnor får det skydd och det stöd som de har rätt till.

När larmen ljuder så högt som de gör nu kan vi inte sitta på händerna och vänta. Socialutskottet röstade ned vårt initiativ om att frysa tillståndsplikten för att minska skadan medan vi gör om och gör rätt. Nu är regeringspartierna svaret skyldiga. Vad ska ni göra för att säkra att kvinnor och barn får rätt skydd i tid?

Fru ålderspresident! I skrivelsen konstateras också att arbetet med att förändra destruktiva normer kring maskulinitet inte har fått tillräckligt genomslag. Om vi menar allvar med att förebygga våld måste vi våga tala om de normer och maktstrukturer som gör våld möjligt och att dessa genomsyrar hela vårt system.

Förebyggande arbete och ett starkt jämställdhetsarbete är avgörande för att minska våldet på sikt. Då måste politiken agera med kraft.

Vi i Vänsterpartiet är feminister därför att vi tror på den enkla men fortfarande radikala idén att kvinnor ska ha samma frihet, samma makt och samma möjligheter som män. Det gäller på arbetsmarknaden, det gäller den ekonomiska självständigheten och det gäller i familjelivet. Det gäller den mest grundläggande friheten av alla: rätten att leva ett liv fritt från våld.

Kvinnofrid kräver mer än högtidliga målsättningar. Den kräver en stark kvinnorörelse, tillgängliga skyddade boenden och ett samhälle som tar sitt ansvar fullt ut. När någon av dessa delar försvagas blir också skyddet för kvinnor och barn svagare. Ett samhälle mäts inte i sina ambitioner utan i sin förmåga att skydda människor när de är som mest utsatta.

Kvinnor som flyr våld måste kunna lita på att samhället finns där. Kvinnojoursrörelsens erfarenhet och kunskap behöver tas till vara, inte trängas undan. Skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn måste betraktas som en rättighet, aldrig som en vara på en marknad.

För varje kvinnojour som tvingas dra ned på sin verksamhet förloras kunskap, erfarenhet och trygghet. För varje skyddat boende som försvinner blir vägen ut ur våldet längre och farligare. Det här är på riktigt en fråga om liv och död.

Det ansvaret kan aldrig överlåtas till en marknad. Det är och ska förbli politikens ansvar, och det behöver vi ta på yttersta allvar. Jag yrkar bifall till reservation 4.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Vi debatterar i dag arbetsmarknadsutskottets betänkande AU13 om den nationella strategin Frihet från våld, förtryck och utnyttjande. Strategin omfattar mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, så att jag inte glömmer det.

En människa som lever under något av dessa förhållanden är en för mycket. Det kan vara både kvinnor och män, men det vi med säkerhet vet är att kvinnor är de mest utsatta. Statistik visar detta tydligt även om det säkerligen finns ett stort mörkertal för människor som utsätts för våld, förtryck eller på något sätt blir utnyttjade.

Vilka är det som utsätts, och hur upptäcker vi det? Det kan vara en mamma som försöker skydda sina barn samtidigt som hon själv lever under hot. Det kan vara en kvinna som går hemifrån till sitt arbete men känner oro över vad som ska möta henne när hon kommer hem igen. Det kan vara en ung flicka som begränsas av hedersnormer och som inte får forma sitt eget liv. Det kan vara en människa som utnyttjas i prostitution eller människohandel eller som utnyttjas ekonomiskt och lever under förtryck.

Alla dessa exempel är helt enkelt en för mycket. Det är deras verklighet vi måste ha framför ögonen när vi fattar våra beslut.

Fru ålderspresident! För Kristdemokraterna är varje människas okränkbara och unika värde utgångspunkten för politiken. Ingen människa ska behöva leva i rädsla i sitt eget hem. Ingen ska behöva anpassa sitt liv efter hot, kontroll eller våld. Ingen ska berövas sin frihet eller sin värdighet.

Därför välkomnar vi den nya nationella strategi som regeringen har presenterat för perioden 2026–2035. Strategin innebär ett långsiktigt, samlat och uthålligt arbete för att bekämpa våld, förtryck och utnyttjande. Regeringen har också tagit viktiga initiativ för att stärka samverkan mellan myndigheter och förbättra uppföljningen av arbetet.

Fru ålderspresident! Kristdemokraterna har under lång tid drivit på för ett starkare skydd för våldsutsatta kvinnor och barn. Vi vet att våld i nära relationer sällan börjar med ett slag. Det börjar ofta med kontroll, isolering, psykisk nedbrytning och successiva kränkningar.

Därför måste samhället bli bättre på att upptäcka signalerna i tid. Samhället är politiken, skolan, arbetet, fritidsaktiviteterna, vänner och familj. Det är jag och du. Att välja att inte titta bort är att agera.

Vi behöver en socialtjänst som har resurser att agera tidigt. Vi behöver en hälso- och sjukvård som fungerar och vågar fråga om våldsutsatthet. Vi behöver skolor som ser barnen och fångar upp dem som lever med våld i hemmet. Vi behöver ett rättsväsen som konsekvent står på brottsoffrets sida. Men det behövs också vanliga människor som är uppmärksamma och vågar reagera.

Fru ålderspresident! För Kristdemokraterna är familjen den viktigaste gemenskapen i samhället. Men just därför måste vi också vara tydliga: När hemmet blir en plats för våld och rädsla har samhället ett ansvar att ingripa. Att värna familjen innebär aldrig att blunda för övergrepp. Tvärtom innebär det att skydda dem som utsätts och att sätta barnens trygghet främst. Barn som växer upp med våld är också brottsoffer. De bär ofta med sig konsekvenserna långt upp i vuxen ålder.

Barnperspektivet måste därför genomsyra hela arbetet mot våld i nära relationer. Barn som bevittnar våld behöver skydd, stöd och behandling. De ska inte falla mellan stolarna på grund av att olika myndigheter inte samverkar.

Kristdemokraterna vill fortsätta att stärka stödet till barn som utsätts för eller bevittnar våld. Vi vill också säkerställa att skyddade boenden håller hög kvalitet och finns tillgängliga när behovet uppstår. Ingen kvinna ska mötas av beskedet att det inte finns plats. Ingen mamma ska behöva välja mellan hemlöshet och fortsatt utsatthet.

Fru ålderspresident! Vi kristdemokrater ser också positivt på att regeringen nu stärker arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck genom den nya handlingsplanen för perioden 2026–2028. Hedersförtryck är ett allvarligt angrepp på grundläggande fri- och rättigheter. Det drabbar framför allt flickor och kvinnor, men också pojkar och unga män. Arbetet behöver vara långsiktigt och samordnat och ha ett särskilt fokus på barns och ungas utsatthet.

I Sverige ska varje människa ha rätt att välja utbildning, vänner, partner och framtid. Ingen ska begränsas av kollektivt påtvingade normer eller utsättas för kontroll, hot eller våld i hederns namn.

Arbetet mot prostitution och människohandel måste också fortsätta med full kraft. Kristdemokraterna står fast vid den svenska synen att människan aldrig får göras till en vara. Den som utnyttjas ska mötas med stöd och hjälp att lämna sin utsatthet. Den som exploaterar andra människor ska mötas av samhällets fulla kraft.

Fru ålderspresident! Det finns så många delar rörande detta område och så mycket viktigt som behöver göras. Men till sist är det ändå så att den här debatten i grunden inte bara handlar om lagstiftning, myndighetsuppdrag eller strategidokument. Den handlar framför allt om vilket samhälle vi vill ha. Det är ett samhälle präglat av medmänsklighet som inte ser bort när någon far illa. Det är ett samhälle präglat av ansvar, som inte lämnar den utsatta ensam. Det är ett samhälle som är byggt på människovärde och som aldrig accepterar våld som en privat angelägenhet.

När en kvinna vågar berätta ska hon mötas av stöd. När ett barn signalerar att något är fel ska någon lyssna. När en människa söker skydd ska samhället finnas där. Det är så vi bygger ett tryggare och mer medmänskligt Sverige.

Med den utgångspunkten välkomnar Kristdemokraterna regeringens nya nationella strategi och den fortsatta utvecklingen av arbetet för att bekämpa våld, förtryck och utnyttjande.

Med dessa ord, fru ålderspresident, vill jag passa på att tacka alla ledamöter i arbetsmarknadsutskottet för de debatter vi har haft gemensamt under den här mandatperioden. Vi tycker inte alltid lika, men det är väl tur, för det gör bara debatterna lite intressantare!

Jag vill önska fru ålderspresidenten, kanslipersonal och annan personal samt alla ledamöter en riktigt fin sommar.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten, för anförandet!

Ledamoten lyfte, vilket är väldigt bra, barnens perspektiv i detta. Det är centralt. Jag har tidigare pratat om tillståndsplikten och om den lag som kom där man ville stärka skyddet för barn så att de skulle få ett eget beslut hos socialtjänsten. Den delen är viktig. Barn ska ha en trygghet; det är inget snack om den saken.

Nu larmar dock kvinnojourerna runt om i landet om att det är extremt få barn som får placering. Det är en utveckling som har pågått över tid, men man ser ändå att det finns oroväckande signaler. Vi har bett riksdagens utredningstjänst att titta lite närmare på detta, och då framkom bland annat att det finns en utveckling där socialtjänsten väljer andra typer av boenden för de här barnen än de skyddade boendena. Det betyder per definition sämre kvalitet och sämre långsiktighet.

Jag vet att ledamoten Rinaldo Miller brukar ta de här frågorna på stort allvar. Hon brukar inte skylla på kommuner och så vidare i sina svar. Men jag vill ändå bara säga att man kan tänka att det här är ett sätt för socialtjänsten att hantera en stor problematik. Socialtjänsten inser att de här barnen behöver skydd snabbt och att det inte får bli för krångligt och väljer därför helt enkelt en annan lösning.

Jag tänker att detta inte var syftet med lagstiftningen, så jag vill fråga ledamoten: Vad tänker ni göra för att se till att barn inte får osäkra placeringar på korttidsboenden eller, i värsta fall, blir helt utan placeringar utan i stället får komma till ett skyddat boende med långsiktig, kvalitativ vård?

Fru ålderspresident! Tack, Maj Karlsson, för att jag får den här frågan! Jag menar det verkligen.

Som jag sa i mitt anförande är familjen, enligt Kristdemokraterna, den viktigaste grundpelaren för att hela samhället ska fungera. Fungerar inte familjen fungerar inte heller samhället. Om barn lider och blir utsatta blir det ännu tyngre att bära.

Det är otroligt viktigt att kvinnojourerna fungerar. Jag har själv besökt en idéburen ideell kvinnojour i Jönköping. Det var innan de nya reglerna trädde i kraft, och på kvinnojouren var de oroliga. Jag besökte dem igen efter att reglerna trätt i kraft, och då tyckte de att det fungerar bra. De ser det positiva i att man har gjort ändringar som tar barnens perspektiv i första hand – att man vill skydda barnen bättre.

Kvinnojouren har bra samverkan med kommunen, och man har ett IOP. Man har fått detta att fungera. Jag önskar att andra kommuner skulle titta på hur man jobbar i Jönköping för att se att det faktiskt kan fungera med de idéburna, de ideella, kvinnojourerna, för jag tror att det behövs alternativ.

Jag har en motfråga till Maj Karlsson. Vi har erfarenheter av kvinnojourer som inte har fungerat, där kvinnor och barn i stället för att bli skyddade har blivit utsatta. Var det inte bra att vi gjorde något åt det? Tycker inte ledamoten Maj Karlsson att något behövde göras för att komma till rätta med de platser som man kommer till för att bli skyddad men där man i stället blir ännu mer utsatt?

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten, för svar och för fortsatta frågor!

Jag tycker att det här är en intressant fråga, för det är detta som är den springande punkten. Man har hittat brister i den privata sektorn; man hittar inte bristerna i den ideella sektorn. Där är det helt andra saker som spelar roll, det vill säga att man har ställt krav som inte alls är anpassade till kvinnors och barns behov.

Den ideella jourrörelsen har varit navet i arbetet för att skydda kvinnor och barn i generationer. Det är där vi kan säkra att kvinnor och barn får det skydd de behöver.

Vi är helt överens om att barn ska ha skydd. Det ska vara tryggt och säkert. Men den här lagstiftningen har lett till högre trösklar och smalare korridor. Det är mycket svårare att få hjälp, och det är inte den utveckling vi vill ha.

Eftersom jag känner att ledamoten har ett genuint intresse för det här vill jag också ha en riktig diskussion. Problemet är att vi håller på att slå ut den verksamhet som är navet, till förmån för att göra precis det som ledamoten själv lyfte i sitt anförande. Vi vill inte ha en marknad med kvinnor. Det här är en marknad med våldsutsatta kvinnor och barn. Det är inte okej.

Vi har verksamheter som fungerar väldigt fint för att ge skydd och stöd och för att driva frågorna framåt. Dessa verksamheter håller regeringen på att slå ut, och det är livsfarligt i ordets rätta bemärkelse. Det är därför jag menar att vi måste ta steg som ser till att säkra verksamheten.

Den privata sektorn behöver absolut granskas. I mitt tycke har den inte i den här verksamheten att göra över huvud taget. Men vi måste ha ett skydd som gör att de ideella kvinnojourerna finns kvar; det är det som är navet i arbetet. Vi måste se till att öppna dörrarna så att det inte blir jättehöga trösklar, supersvårt och väldigt byråkratiskt för barn att få skydd. Det är helt centralt.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Vi är helt överens. Barn och kvinnor, framför allt, som behöver hjälp ska få hjälp. De ska få hjälp i tid, och det ska inte vara för krångligt.

Att det bara är privata verksamheter som inte har fungerat stämmer inte. Jag tror att det behövs alternativ, men vi måste ha kontroll. Vi behöver ha kontroll på all verksamhet: kommunal, ideell och privat verksamhet. Vi måste ha kontrollverktyg för allt. Annars riskerar vi att skicka kvinnor rakt in i en ny utsatt situation, och det vill ingen av oss.

Jag kan inte säga att det har blivit dåligt för alla bara för att vi har ändrat det här. Det har det inte, men det tar tid att ställa om. Varje gång man ändrar någonting finns det de som tycker att det är jättebra och som välkomnar det. I Jönköping var de oroliga före ändringen men upplever att de nu har en fungerande verksamhet med de nya regelverken och att de har en bra och fungerande relation med kommunen och regionen. Vi behöver se till att andra kommuner också har det.

Jag tror inte att det hjälper att vi ändrar. Jag tror att det är bra med en tillståndsplikt, eftersom vi kan få bort oseriösa aktörer men samtidigt skydda de barn och kvinnor som behöver hjälp. Jag tror att det här är bra. Man behöver vid varje förändring se om det är något som inte har fungerat och i så fall förändra det. Men vi behöver komma till rätta med och få kontroll på detta och se till att utsatta barn och unga får det skydd som de behöver.

Fru ålderspresident! Det är absolut en väldigt viktig fråga ledamoten ställer. Det här handlar om människor som utnyttjas, och det är fruktansvärt. Det är ingenting vi över huvud taget ställer oss bakom, utan vi tycker att man behöver bekämpa det med hårdhandskarna. Men det är ändå intressant att ledamoten ställer frågan till oss när ledamoten själv ingår i ett parti som inte alls gjorde tillräckligt för dessa kvinnor under den tid ledamotens parti satt i regeringsställning.

Jag vill alltså bolla tillbaka frågan. Varför gjorde ledamoten inte tillräckligt när möjligheten fanns?

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag skulle bara återigen vilja lyfta den fråga som jag tog upp i mina tidigare replikskiften, nämligen frågan om hedersrelaterat våld och förtryck. Jag tycker att det är en komplex fråga som förtjänar en öppen och ärlig debatt om hur vi kommer åt detta, för det är väldigt svårt.

Jag har i tidigare replikskiften problematiserat bärandet av slöja eftersom förtrycket inte sitter i klädesplagget utan hos dem som tvingar kvinnor att bära vissa klädesplagg. Jag vet att Kristdemokraternas partiledare också har uttryckt något i stil med att förbjuda slöja. Jag skulle därför vilja veta hur ledamoten ser på det, hur resonemanget har gått kring det och vad de faktiska vinsterna är.

I sitt anförande nämnde ledamoten hedersrelaterat våld och förtryck i termer av att det är bra att det har kommit en handlingsplan, tror jag. Det står inte så mycket i den nationella strategin om hedersrelaterat våld och förtryck, men en handlingsplan blir bara bra om man gör saker. Utöver hur ledamoten ser på ett förbud mot slöja skulle jag därför vilja veta vad Kristdemokraternas viktigaste förslag är för att förhindra och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.