Konstitutionsutskottet

Fru talman! I över 200 år har JO haft en central roll i att värna den svenska rättssäkerheten. Genom att ta emot klagomål, granska myndigheters agerande och rikta kritik när det behövs bidrar JO till öppenhet, ansvar och förtroende för den offentliga förvaltningen. Möjligheten för enskilda att få sina klagomål prövade är grundläggande i en demokrati. Den visar att ingen myndighet står över lagen och att människors rättigheter ska tas på allvar.

Under förrförra mandatperioden tillsattes en parlamentarisk kommitté för att se över JO:s verksamhet. Utredningen presenterade sina förslag i maj 2022. Vi ska nu rösta om dessa förslag för andra gången, som sig bör när det rör ändringar av vår grundlag.

Förslagen syftar till att stärka JO:s konstitutionella ställning, uppdrag och organisation. Det handlar om att utveckla och värna en institution som är helt avgörande för rättssäkerheten och demokratin.

Fru talman! Vi lever i en tid då demokratins principer återigen prövas. I vårt eget närområde pågår strider – såväl militära som politiska – om demokratins framtid, rättsstatens principer och staters styrelseskick. Det påminner oss alla om behovet av ett starkt och självständigt JO – en garant för att våra myndigheter agerar rättssäkert, transparent och med respekt för människors rättigheter. Att värna JO är således detsamma som att värna medborgarnas förtroende för samhället, rättsstaten och demokratin. Jag yrkar därför bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! JO är definitivt en av Sveriges klenoder. Jag vet inte om de finns med i någon kulturkanon, men i vart fall borde de kanske göra det. Sedan 1810 – 1809 års regeringsform – har vi nämligen haft en justitieombudsman, en svensk innovation. Ända sedan Mannerheim, med öknamnet rikspiskan, for runt i landet och skapade ordning och reda i svenska domstolar har detta varit en institution som har varit central för Sveriges utveckling.

Därför var det inte med ett litet mått av ödmjukhet som vi i KU tog oss an frågan om att uppdatera regelverket för JO. Detta är nämligen inte något som vi vill kasta ut, utan precis som ledamoten Jennie Nilsson tidigare sa är det något som vi värnar eftersom det är en viktig del av vår demokrati.

När vi tog oss an det här var det med en väldigt hög grad av öppenhet och en fri diskussion i utskottet. Det är sällan man är med om att man bollar så många idéer som vi gjorde i den här processen och att man funderar så mycket på hur det kan göras. I bästa mening har ett gott samarbete i konstitutionsutskottet lett fram till det här förslaget.

Det kan finnas skäl att betänka att det är KU som har hanterat detta eftersom JO är en myndighet under riksdagen. Det var alltså inte så att regeringen lade fram en proposition med alla förslag, utan vi fick utarbeta dem från början. Jag vill tacka alla de ledamöter som var med i processen. Jag tycker att det var en trevlig process att värdera och komma fram till det förslag som nu gäller.

Några förändringar var nödvändiga. Det gäller bland annat möjligheten att utse en ställföreträdande JO och möjligheten att ha en rutin för hur man hanterar en JO som har förbrukat förtroendet. Många, många fler förändringar finns.

Detta var, som sagt, ett gemensamt arbete. Jag vill tacka alla inblandade i den processen.

Sedan har JO naturligtvis problem. Vissa är positiva. Just nu ser vi en ökad mängd ärenden komma in. Det är klart att regelverket här inte löser det. Där handlar det kanske snarare om att ha fler förstainstanser, så att JO inte behöver vara förstainstans i alla ärenden. Men det ligger utanför det här ärendet.

Fru talman! Det är kul att vi har ett enigt förslag om ett nytt regelverk för JO. Det är bra att vi har det, för det visar att vi bryr oss om demokratins funktionssätt och vårdar den svenska klenoden Justitieombudsmannen, eller som det formellt heter: Riksdagens ombudsmän.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkande KU2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Fru talman! Det här är första gången jag deltar i riksdagens behandling av detta grundlagsärende.

När frågan debatterades första gången, för drygt ett år sedan, var det min företrädare Mauricio Rojas som företrädde Liberalerna. Jag tänker inte ens försöka mäta mig med den akademiska nivå som han ofta håller i den här talarstolen, men jag kan kanske bidra med något annat.

Jag är fortfarande relativt ny här i riksdagen. Därför har jag också kvar en del av det utifrånperspektiv som man ganska snabbt riskerar att förlora när man har arbetat här ett tag. När jag ser på detta ärende med den blicken slås jag av att det handlar om sådant som de flesta svenskar egentligen aldrig funderar över.

De flesta går inte omkring och tänker på hur en grundlagsändring går till. De flesta funderar inte över hur domstolarnas ställning är reglerad. De flesta diskuterar inte kvalificerade majoritetskrav vid köksbordet. Och det är precis så det ska vara. Om människor känner att de behöver oroa sig för demokratins grundläggande spelregler har något redan gått fel. Vårt ansvar som folkvalda är att se till att den oron aldrig behöver uppstå. Människor ska kunna lita på att demokratins grundvalar står stadigt och att de regler som skyddar vår frihet inte ändras genom tillfälliga opinioner eller kortsiktiga politiska svängningar.

Fru talman! Samtidigt har vi förstås ett annat ansvar. När samhället förändras och nya frågor uppstår måste lagstiftningen kunna utvecklas i takt med tiden. Demokratin får inte vara orörlig. Just därför behöver vi regler som säkerställer att de mest grundläggande spelreglerna inte förändras alltför lätt. Det är därför dagens beslut är så viktigt.

Förslaget innebär bland annat att ett andra beslut om att ändra grundlag som huvudregel ska kräva stöd av minst två tredjedelar av de röstande. Den breda förankring som länge varit en politisk ambition blir därmed också en tydligare del av vårt konstitutionella skydd.

Fru talman! Människor ska också kunna lita på att om de en dag hamnar i en tvist med en myndighet, ett företag eller kanske rent av staten själv så döms saken efter lagen och inget annat.

Ett fritt samhälle behöver fria val, men ett fritt samhälle behöver också fria domstolar. Domstolarnas uppgift är inte att vara populära, och de ska inte vara politiska. Deras uppgift är att självständigt tillämpa lagen även när resultatet inte passar den som för tillfället har makten. Därför, fru talman, är domstolarnas oberoende inte ett särintresse för jurister utan en grundläggande trygghetsfråga för varje medborgare.

De nu föreslagna regelförändringarna förskjuter maktbalansen från oss folkvalda till skolade jurister. Sammantaget tycker jag att de föreslagna förändringarna är kloka och väl avvägda. Grundlagar skrivs nämligen inte för dagar då allt fungerar väl. De skrivs för dagar då demokratin utsätts för prövningar. De skrivs för framtiden – för de tillfällen då någon kanske vill flytta fram politikens makt på bekostnad av rättsstaten och för de tillfällen då någon vill göra det enklare att förändra spelreglerna till sin egen fördel. Just då måste skyddsräckena finnas där.

Dagens beslut handlar därför ytterst om förtroende – förtroende för demokratin, förtroende för rättsstaten och förtroende för att ingen tillfällig majoritet enkelt ska kunna ändra de regler som ytterst skyddar våra fri- och rättigheter.

Fru talman! Liberalerna yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Fru talman! Demokrati är inget som man kan ta för givet. Den måste värnas, vårdas och försvaras varje dag.

I dag debatterar vi det mest grundläggande för vår demokrati: våra grundlagar, fundamentet för rättsstaten och för våra fri- och rättigheter och skyddet av dessa i en omvärld där demokratiska principer utmanas.

Under förra mandatperioden fattade riksdagen beslut om att anta förslaget om grundlagsändring om stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende. Nu är vi här för att debattera huruvida ändringarna ska antas slutgiltigt eller förkastas i sin helhet. Låt mig därför inleda med att Socialdemokraterna anser att det vilande förslaget ska antas slutgiltigt.

Fru talman! Låt mig kort summera grundlagsändringen, nämligen att stärka Sveriges institutionella skydd som demokrati och som rättsstat. Förslaget innebär i huvudsak att det ska bli svårare att ändra grundlagarna samt att skyddet för domstolarnas och domarnas oberoende långsiktigt ska stärkas.

Att eftersträva bred politisk enighet för grundlagsändringar är en svensk parlamentarisk tradition, detta då grundlagarna utgör såväl ramarna och skyddet för vår demokrati och vår rättsstat som skyddet för individen och för minoriteterna.

När Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget behöver även det institutionella skyddet ses över. Då tycker jag att det är både rätt och hög tid att syftet med vår parlamentariska tradition om bred enighet vid grundlagsändringar också befästs i grundlag.

Det är nämligen detta det vilande grundlagsförslaget innebär – att det ska krävas att minst hälften av riksdagens ledamöter röstar för ett beslut om att anta ett grundlagsförslag som vilande och att en kvalificerad majoritet om minst två tredjedelar av riksdagens ledamöter röstar för det andra beslutet om att anta förslaget efter att riksdagsval har hållits och förslaget har kunnat debatteras under en valrörelse.

Grundlagsändringen ger en konstitutionell stresstålighet genom att skapa en bättre balans mellan stabilitet för grundlagarna över tid å ena sidan och nödvändig flexibilitet för att möjliggöra förändringar när så behövs å andra sidan. Det är en balansövning som alltid är viktig, och den ställs på sin spets i tider av oroligheter.

Fru talman! När vi bevittnar en omvärld där rättsstatens principer kringgås, där individens fri- och rättigheter ifrågasätts och där auktoritära krafter alltmer utmanar demokratiska principer behöver vi i Sverige göra vårt för att stärka det institutionella skyddet för landet som demokratisk rättsstat.

En grundläggande demokratisk princip är den om domstolarnas självständighet att fatta beslut utifrån lag och rätt utan att riskera politiska påtryckningar eller annan otillbörlig påverkan. Oavsett bakgrund eller politisk uppfattning måste alla behandlas lika inför lagen. Det är fullständigt centralt för tilliten till vår rättsstat och till samhällets institutioner.

Grundlagsändringen tydliggör domstolarnas oberoende och syftar till att minska risken för politisk styrning av den centrala domstolsadministrationen. Att minska den risken är att förstärka principen om att vi alla är lika inför lagen.

Fru talman! Det finns de som anser att förslaget till beslut om stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende ska förkastas. Då är det viktigt att upprepa att de värden vi i Sverige tar för självklara hotas av auktoritära krafter i vår omvärld. När det sker måste vi vara på vår vakt. Sverige är inte immunt, och även våra fri- och rättigheter behöver ständigt påminnas om, värnas och skyddas.

Grundlagens särskilda beslutsordning är viktig. Den säkerställer att förändringar av våra mest grundläggande demokratiska spelregler vilar på eftertanke, bred förankring och respekt för framtida generationer och de utmaningar de kan ställas inför samt att vi bygger system som står stabilt även när det blåser hårt. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Nu pratar vi alltså om skydd för demokratin och grundlagsändringar. Som vi hörde i det tidigare anförandet krävs det i dag för att ändra i grundlagen, lite förenklat, att riksdagen fattar två likalydande beslut med ett riksdagsval däremellan. Den ordningen har sin grund redan i 1809 års grundlag och fick sin moderna form på 1970-talet.

En majoritet i kammaren vill nu ändra på detta så att det ska bli svårare att ändra grundlagen. Framgent kommer det alltså att ställas krav på att minst hälften av riksdagens ledamöter röstar för ett beslut om att anta ett grundlagsförslag den första gången samt att en kvalificerad majoritet om minst två tredjedelar av riksdagens ledamöter röstar för beslutet en andra gång, efter att ett riksdagsval har hållits.

Jag förstår faktiskt inte varför. Det nuvarande systemet med dubbla riksdagsbeslut med ett mellanliggande val erbjuder ju redan i dag ett starkt skydd för grundlagarna. Det är en ordning som har tjänat Sverige väl och som säkerställer att förändringar kan ske med eftertanke, med utrymme för samhällsdebatt och inte minst, givetvis, med en möjlighet för svenska folket att i ett allmänt val göra sin röst hörd.

Det har dock inte varit helt omöjligt att genomföra förändringar som faktiskt varit nödvändiga. Den svenska grundlagen är både detaljrik och omfattande. Det är inte så att den bara räknar upp förutsättningarna för vem som ska få rösta och att allting sedan är klart. Det finns en mängd frågor som regleras i våra grundlagar, och en del är synnerligen centrala för det sätt som Sverige styrs på.

Ett ytterst aktuellt exempel just nu är hur många omröstningar som ska hållas i kammaren vad gäller talmannens förslag till statsminister. Ett annat grundläggande exempel är att det ska hållas val till riksdagen vart fjärde år. Även om det inte finns någon särskild risk för att riksdagen skulle få för sig att avskaffa allmänna val finns det såklart en ganska stark poäng i att sådana centrala delar av grundlagen har ett extra lås, om man uttrycker sig så.

Med de ändringar som föreslås nu blir det alltså krav på kvalificerad majoritet i en mängd olika frågor som regleras i grundlagen, exempelvis förbud mot kriminella sammanslutningar, återkallelse av medborgarskap som har getts på felaktiga grunder eller ersättningsfrågor för inskränkning av privat användning av mark eller byggnad. Det är långtifrån uppenbart, tycker i alla fall jag, att en minoritet i denna kammare ska kunna blockera och hindra en majoritet från att fatta beslut i den typen av frågor.

I framtiden kommer det att finnas nödvändiga, bråda eller tekniska förändringar som stöds av en kammarmajoritet men som alltså kommer att kunna blockeras av en förhållandevis liten minoritet. Skillnaden mellan enkel majoritet och två tredjedelars majoritet motsvarar 58 ledamöter, vilket i sin tur motsvarar 16–17 procent av riksdagens ledamöter.

Det förslag som vi pratar om i dag ger alltså i praktiken vetorätt till en så pass liten minoritet av riksdagens ledamöter. Att det nödvändigtvis skulle stärka demokratin, vilket betänkandets rubrik ger uttryck för, tycker jag är långtifrån uppenbart. Det går absolut att resonera och argumentera i direkt motsatt riktning.

En minoritet kommer alltså att kunna blockera nödvändiga framtida ändringar av grundlagen. I praktiken innebär det att riksdagen nu fryser grundlagen som den ser ut i dag, 2026.

Fru talman! I dag ska vi alltså rösta om det här förslaget för andra gången. Första gången förslaget var uppe på bordet lämnade Sverigedemokraterna en följdmotion som gav uttryck för precis det som jag ger uttryck för här i dag.

I dag behandlas det här förslaget tillsammans med ett antal frågor som rör domstolarnas oberoende. Skälet till det är att de behandlades i samma utredning. Av tekniska skäl tvingas vi därför yrka avslag på helheten, trots att vi alltså står bakom de delar som rör domstolarna. I fråga om detta kan jag inte vara tillräckligt tydlig: Det finns alltså bra saker i det här förslaget som Sverigedemokraterna står bakom till 100 procent, men frågan om att göra det svårare att ändra i grundlagen är så pass viktig att vi tvingas yrka avslag på helheten.

Det hade varit bättre om de här frågorna hade kunnat behandlas separat. Då hade vi kunnat rösta ja till förslaget om domstolarna och nej till det orimliga förslaget vad gäller stiftande av grundlag. Nu blir det tyvärr inte så.

Jag vill därmed yrka bifall till vår reservation.

Fru talman! I dag ska vi fatta det andra och slutliga beslutet om ett starkare skydd för demokratin och domstolarnas oberoende.

Förslaget har vuxit fram genom ett omfattande parlamentariskt arbete. Regeringen har lagt fram sin proposition, och nu ligger utskottets förslag på riksdagens bord. Det är ett förslag som jag ställer mig bakom.

Riksdagen fattade det första beslutet i oktober förra året. Sedan dess har vi haft ett riksdagsval. Partierna har alltså haft möjlighet att ta upp de föreslagna ändringarna med väljarna under valrörelsen, även om man inte direkt kan säga att det har dominerat valrörelsen. Möjligheten har dock funnits, och det är det som är själva tanken med denna ordning: att väljarna ska ha möjlighet att påverka vilka som fattar det slutliga beslutet.

Fru talman! Vi har goda skäl att vara stolta över vår svenska demokrati, våra institutioner och våra självständiga domstolar. Vi behöver dock bara lyfta blicken lite grann och se oss omkring för att förstå att det inte alltid kan tas för givet.

Grundlagarna är demokratins spelregler. De ska gälla oavsett vem som sitter i regeringen. Vi kan vara oense om skatter, välfärd och det mesta, och det ska vi kunna vara även i fortsättningen. Men spelreglerna för demokratin ska inte kunna ändras lika lätt som vanliga lagar.

Vi har länge haft en tradition av att söka breda överenskommelser när grundlagarna ska ändras, och nu vill vi ge den traditionen ett starkare skydd. I dag räcker det med en enkel majoritet bland dem som röstar vid båda grundlagsbesluten, med ett riksdagsval emellan. Besluten kan dessutom fattas genom acklamation, alltså utan rösträkning. Framöver ska det första beslutet kräva minst 175 ja-röster och det andra minst 233 ja-röster, med obligatorisk omröstning vid båda besluten. Detta gör det svårare att ändra grundlagen.

Som vi hörde förut innebär det samtidigt att en mindre grupp ledamöter än tidigare kan stoppa en förändring. Det är en invändning som såklart förtjänar att tas på allvar. Vi moderater menar dock att det är rimligt att demokratins grundläggande regler kräver ett bredare stöd än vanliga politiska beslut. En politisk majoritet ska kunna ändra politiken, men den ska inte på egen hand kunna ändra spelreglerna.

Fru talman! Det andra stora området handlar om domstolarna. Den som får sin sak prövad i domstol ska kunna lita på att det är lagen och omständigheterna som avgör och inte vad en politiker, eller för delen någon annan, skulle önska.

Sverige har redan ett starkt skydd för domstolarnas självständighet. Ingen får bestämma hur en domstol ska döma i ett enskilt fall. Nu förstärker vi ändå det skyddet och skriver in domstolarnas oberoende i regeringsformens inledande kapitel så att det blir riktigt tydligt. Domstolarnas centrala administration får också en styrelse där en majoritet ska vara eller ha varit ordinarie domare. Det ger domstolarna större inflytande över sin egen administration.

Fru talman! Vi stärker också skyddet för Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Antalet justitieråd ska vara mellan 12 och 20 i vardera domstolen. Regeringen ska inte heller kunna utnämna nya justitieråd utan att domstolen själv har begärt det. Detta minskar risken för att en framtida regering försöker påverka domstolarnas sammansättning.

Vi stärker också skyddet vid utnämningen av ordinarie domare. Regeringen ska utnämna domare efter förslag från ett särskilt organ där en majoritet är eller har varit ordinarie domare.

Även de ordinarie domarnas ställning stärks. Bland annat ska en framtida sänkning av avgångsåldern inte kunna användas för att tvinga bort redan anställda domare.

Dessutom får Lagrådet en utökad roll i granskningen av grundlagsförslag som rör våra grundläggande fri- och rättigheter.

Fru talman! Det här kan låta som en rad ganska tekniska förändringar, men i grunden handlar det om något väldigt enkelt: att människor ska kunna lita på att lagen gäller lika för alla och att domstolarna står fria från politisk påverkan.

Fru talman! Vi kommer även i fortsättningen att vara oense i många politiska frågor. Vi har dock ett gemensamt ansvar för demokratins spelregler, inte bara för oss som sitter här i dag utan också för dem som kommer efter oss. Det ansvaret kräver eftertanke, saklighet och respekt.

Fru talman! Vi samlas i kammaren i dag för att ta beslut om några av de mest grundläggande frågorna i vår demokrati, nämligen skyddet för grundlagarna och domstolarnas oberoende. Genom att ändra hur vi fastslår grundlag fastslår vi också den praxis som vi har haft under lång tid, nämligen att söka breda överenskommelser i kammaren – just för att vår grundlag intar en särställning och bygger ett fundament för vårt land.

Förslaget, som Vänsterpartiet står bakom, har föregåtts av en parlamentarisk utredning som fick god tid på sig att vrida och vända på hur vi skulle eller inte skulle se över förfarandet vid grundlagsförändringar och hur vi kunde stärka våra domstolars oberoende. Det var en enig utredning, något som vi i Vänsterpartiet välkomnade. Just att få god tid på sig att vrida och vända på argument, lyssna på varandra och kompromissa över partigränser är något som jag värderar högt och som våra väljare förväntar sig av oss.

Längs vägen har vi behövt göra en avvägning mellan att skydda det som ska vara varaktigt och stabilt och det som ska vara föränderligt. Jag tycker att avvägningen blev rimlig: att ha två beslut vid grundlagsförändringar, där det senare beslutet ska tas med ett brett stöd i form av en kvalificerad majoritet efter att frågan har kunnat debatteras av väljare, civilsamhälle, akademi och förtroendevalda i en valrörelse.

Jag vill dock stanna upp där ett ögonblick, fru talman, och betona det ansvar som vi här i kammaren har att just lyfta dessa viktiga frågor till debatt. Demokrati handlar ju inte bara om lagar och institutioner utan också om möjligheten för människor att göra sig hörda på en rättvis spelplan.

I Novus Demokratirapport 2026 konstateras att den svenska demokratin vilar på en grund av stark legitimitet men att den samtidigt utmanas av en växande misstro och en upplevd distans mellan medborgare och makthavare. En stor majoritet av befolkningen menar att demokratin är värd att försvara. Samtidigt upplever var tredje svensk att själva demokratin är hotad. Utbredd okunskap om samhällsfunktioner är en av hotbilderna, påverkanskampanjer och desinformation i sociala medier andra.

Ett genomgående tema i rapporten är bristen på ömsesidigt förtroende mellan medborgare och makthavare. Hela 60 procent av svenskarna upplever att politiker saknar förtroende för väljarna, och tre av tio anser att dagens politiker snarare försvagar än stärker demokratin. Det är ett bottenbetyg.

Fru talman! Jag saknar inte förtroende för Sveriges invånare – tvärtom. Omkring mig ser jag att viljan att engagera sig är stark, särskilt på lokal nivå. Den lever i mötet mellan människor – i våra samtal där vi lyssnar, testar tankar, bildar oss, säger emot och står upp för det vi tror på. När det demokratiska samtalet lever växer vår gemensamma motståndskraft mot desinformation och auktoritära krafter.

En förutsättning för det demokratiska samtalet är också att motverka växande sociala och ekonomiska klyftor, att motverka polarisering och att stärka folkbildning och kultur. Demokratins förtroendekapital i Sverige är starkt, men det är inte outtömligt. Förtroendet för demokratin kräver ständig vård genom transparens, lyhördhet och en genuin tillit till medborgarnas omdöme. Där har vi som förtroendevalda ett stort ansvar.

Fru talman! Det demokratiska systemet beskrivs avslutningsvis ofta som långsamt och ineffektivt, och som förtroendevald riskerar man att inte alla gånger få precis som man vill. Man måste kompromissa och kanske se sina egna förslag urvattnas längs vägen. Eller så är det precis tvärtom, det vill säga att vi lyckas fatta klokare och mer genomtänkta, förankrade beslut när vi har en gedigen lagstiftningsprocess och får tänka efter och låta kvarnen mala.

Det finns en poäng med en viss tröghet, förutsägbarhet och stabilitet i vårt system. Resan fram till detta beslut visar just det. Jag yrkar bifall till förslaget i dess helhet.

Fru talman! Vi lever i en tid då demokratin på många håll i världen ifrågasätts, rättsstatens grundfundament urholkas och fri- och rättigheter begränsas. Just därför är det viktigt att vi i Sverige är vakna.

Starka demokratier byggs inte genom tillfälliga politiska majoriteter. De byggs genom starka institutioner, tydliga spelregler och en bred respekt för rättsstatens principer. Därför är dagens debatt viktig, och jag yrkar bifall till konstitutionsutskottets förslag.

Fru talman! Vi behandlar i dag några av de mest grundläggande frågorna i vår demokrati: skyddet för grundlagarna och domstolarnas oberoende.

Grundlagarna är inte bara juridiska texter, utan de är garantier för rättssäkerhet, för individens fri- och rättigheter och för att demokratins spelregler ska stå sig över tid. De ska skydda människor inte bara när allt fungerar, utan också den dag då samhället prövas. Kanske är det speciellt viktigt då. Centerpartiet och jag välkomnar därför de förslag som innebär att det blir svårare att ändra en grundlag.

Kravet på två tredjedelars majoritet i det bekräftande beslutet är en viktig säkerhetsmekanism. Vi vet att kortsiktiga majoriteter inte alltid tar hänsyn till långsiktiga konsekvenser. Genom att höja tröskeln säkerställer vi att förändringar bara sker när det finns ett brett och långsiktigt stöd här i Sveriges riksdag. Det är bra.

Demokrati är mer än bara ett majoritetsstyre. Den handlar om stabilitet, förutsägbarhet och skydd för minoriteter. Genom de förändringar som nu genomförs tydliggör vi för medborgarna att grundlagen är något mer än ett resultat av politiska tillfälligheter. Den är själva ramen för vårt samhälle.

Fru talman! Vissa har invänt att högre krav gör det svårare att genomföra reformer. För Centerpartiet handlar detta om att balansera stabilitet och flexibilitet. Det är två sidor av samma demokratiska mynt. Höjda krav för grundlagsändringar gör inte förändring omöjlig. Men de kräver att vi söker bredare lösningar, bygger förtroende och förmår samarbeta. Jag ser det som en styrka.

När samhällets mest grundläggande spelregler ska förändras bör det ske med bred förankring. Den som vill ändra demokratins fundament bör också kunna övertyga fler än sina egna meningsfränder.

Fru talman! En annan viktig del av propositionen och betänkandet är den förstärkta rollen för Lagrådet. Centerpartiet har länge betonat vikten av noggrann lagstiftning, god beredning och respekt för våra rättsstatliga institutioner. Därför välkomnar jag att Lagrådets granskningsområde utökas så att yttranden ska inhämtas även vid grundlagsändringar som rör grundläggande fri- och rättigheter. Det är bra och stärker lagstiftningsprocessen.

Det är också värt att notera att remissinstanserna i mycket bred omfattning har ställt sig bakom denna förändring. När frågor rör medborgarnas mest grundläggande rättigheter behöver vi mer granskning, inte mindre.

Fru talman! Lika viktigt är de delar av propositionen som stärker domstolarnas och domarnas oberoende. I en demokrati är domstolarna inte bara en del av rättssystemet. De är garantin för att lagen tillämpas rättvist och opartiskt. Om domstolarnas självständighet hotas riskerar vi medborgarnas tillit. Vi riskerar också att näringslivets tillit till systemet eroderas. Om människor och företag inte kan lita på att lagar tillämpas rättvist och förutsägbart uteblir investeringar, och risken för korruption ökar.

Oberoende domstolar är därför inte bara en juridisk fråga. De är en förutsättning för ett öppet, fritt och välmående samhälle. Vi välkomnar förslagen som minskar risken för politisk styrning av domstolsväsendet, stärker domarnas ställning och tydliggör domstolarnas oberoende roll i vårt statsskick.

Fru talman! Det räcker inte att domstolarna är oberoende på papperet. De måste också ha praktiska förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Skyddet för domstolarnas oberoende är avgörande, men oberoendet måste också kombineras med förmåga, möjligheter och resurser att leverera rättvisa inom rimlig tid.

Fru talman! Det är viktigt att se detta som något större än en samling lagförslag. Det handlar om vilket Sverige vi vill lämna över till nästa generation. Det handlar om att bygga institutioner som fungerar över tid, oavsett vem som har regeringsmakten. Det handlar om att säkerställa att medborgarnas fri- och rättigheter inte blir beroende av tillfälliga politiska majoriteter. Och det handlar om att värna den höga tillit som har varit en av Sveriges största styrkor.

Fru talman! Det här är inte en fråga om politiska poäng eller kortsiktiga vinster utan om att stå upp för de principer som gör Sverige till just Sverige. Våra domstolar ska kunna döma rättvist och utan politisk påverkan. Grundlagarna ska inte kunna ändras av tillfälliga majoriteter. Medborgarnas fri- och rättigheter ska skyddas även när samhällsvindarna blåser åt ett annat håll.

Det är därför Centerpartiet och jag står bakom dessa förändringar. De stärker demokratin, de stärker rättsstaten och de stärker Sverige. Jag yrkar bifall till konstitutionsutskottets förslag.

Fru talman! En stark demokrati förutsätter fria val men också självständiga domstolar och en rättsstat som står stark över tid.

Grundlagarna ska skydda demokratins spelregler. Domstolarna ska garantera att lagen gäller lika för alla och att rättskipningen sker utan politisk påverkan. Det är två centrala delar i det vi behandlar i dag: att stärka skyddet för våra grundlagar och att stärka oberoende domstolar.

Fru talman! Grundlagarna är fundamentala för vårt demokratiska statsskick. De ska inte kunna ändras med tillfälliga politiska majoriteter eller under hastiga politiska förhållanden. Därför är det viktigt att vi stärker skyddet och skärper begränsningarna för beslutsreglerna för grundlagsändringar.

Förslagen innebär bland annat krav på kvalificerad majoritet vid det andra beslutet om en grundlagsändring. Minst två tredjedelar av riksdagens ledamöter ska stödja förslaget. Det införs också krav på att minst hälften av riksdagens ledamöter ska vara för ett grundlagsförslag för att det ska kunna antas vilande.

Vi tycker att detta är rimliga förstärkningar. Grundlagsändringar ska kräva bred politisk enighet liksom förankring, eftertanke och respekt för de långsiktiga konsekvenserna. Vi vet inte vilka politiska majoriteter som kommer att finnas i framtiden. Men vi har ett ansvar att säkerställa demokratins grundläggande spelregler och att de står starka oavsett vem som för tillfället har makten.

Fru talman! Den andra delen av reformen handlar om domstolarnas oberoende och rättskipningens självständighet.

Domstolarnas oberoende är inte en fråga som enbart berör domare och jurister; den berör varje medborgare. Den som står inför rätta, har utsatts för ett brott eller har en tvist med en myndighet måste kunna känna trygghet i att saken prövas opartiskt och självständigt. Domstolarnas bedömning ska grundas på lag och rätt, aldrig på politiska önskemål eller påtryckningar. Därför är det viktigt att vi tydliggör i regeringsformen att rättskipningen utövas av oberoende domstolar.

En central del av reformen är också att den centrala domstolsadministrationen får en mer självständig ställning i förhållande till regeringen. Domstolsverket ska övergå till att bli Domstolsstyrelsen, med en styrelse där en majoritet av ledamöterna ska vara eller ha varit domare. Detta innebär en tydligare förankring i domstolarnas egen verksamhet och ett större avstånd mellan den politiska makten och domstolarnas centrala administration.

Fru talman! Jag vill också här berätta om min egen erfarenhet eftersom jag sitter i Domstolsverkets insynsråd. Där träffas politiker såväl som myndighetschefer. Men denna möjlighet till påverkan kommer vi sedan att ta bort. Genom den nya organisationsformen kommer insynsrådet att avvecklas, och därmed upphör mitt uppdrag. Detta är en naturlig följd av den nya ledningsformen, där styrelsen får ett annat och mer självständigt ansvar, utan politisk påverkan.

Reformen innehåller även andra viktiga förstärkningar. Domstolarnas ställning ska skyddas, och möjligheterna för myndigheter under regeringen att utöva tillsyn över domstolarnas rättskipande verksamhet begränsas.

Sammantaget är detta viktiga steg för att värna domstolarnas självständighet och minska risken för otillbörlig påverkan.

Samtidigt vill jag understryka att självständighet inte bör förväxlas med slutenhet. Insyn, öppenhet och tydlig ansvarsfördelning är viktigt för att upprätthålla allmänhetens förtroende för domstolarna. Ett starkt oberoende måste gå hand i hand med en verksamhet som präglas av transparens och rättssäkerhet.

Fru talman! Det vi beslutar om i dag handlar ytterst om att värna demokratins långsiktiga motståndskraft. Vi stärker skyddet för våra grundlagar och säkerställer att domstolarna kan fullgöra sitt uppdrag självständigt.

För Kristdemokraterna är människovärdet, rättssäkerheten och respekten för rättsstaten grundläggande värden. De ska stå starka oavsett politiska majoriteter och över generationer. Detta är ett ansvar vi har att förvalta.

Jag yrkar därför bifall till konstitutionsutskottets förslag.

Fru talman! Välkommen till KU, utskottet där repliker tillhör undantagen och där man nästan kan ställa klockan efter debatterna. Det betyder dock inte att vi inte har olika åsikter i olika frågor. Jag hoppas kunna visualisera något av det under detta anförande.

Vi har haft den här diskussionen en gång tidigare, i samband med den första omröstningen. Som flera har påpekat är det inte så mycket som har förändrats sedan dess – detta blev ingen stor valfråga. Men vi behöver ändå prata om det, och jag börjar med domstolarna.

Fru talman! I det vilande grundlagsförslaget finns förslag om att förstärka domarnas och domstolarnas oberoende. Detta borde naturligtvis vara en självklarhet. Men utvecklingen i Europa och på andra håll i världen har gjort det nödvändigt att stärka domarnas och domstolarnas oberoende och minska riskerna för otillbörliga påtryckningar, inte minst från regeringar och politiker som skulle kunna vilja påverka hur rättvisa skipas i ett land. Sådana exempel finns i andra länder, även länder som kanske sett sig som immuna mot sådana ganska omtumlande förändringar av rättssystemet. Vi behöver skydda oss mot liknande influenser och eventuella påtryckningar från politiskt håll.

EU-kommissionen genomförde för några år sedan en undersökning om medborgarnas förtroende för domstolsväsendet i respektive land. I några länder ökar förtroendet, om än kanske från låga nivåer. Sverige hamnade på en sjätteplats. Tre av fyra invånare säger sig ha stort förtroende för domstolsväsendet. Det är visserligen en nedgång med ett par procentenheter men ändå en placering i den absoluta toppen. Före oss i Sverige fanns bland annat Finlands och Danmarks domstolsväsenden, som hela 86 procent uttryckte förtroende för.

En annan undersökning är den som Stiftelsen Rättsfonden genomförde i Sverige för några år sedan, som visade att en stor andel, hela två tredjedelar, av sistaårseleverna på gymnasiet levde i tron att regeringen kan ändra domar. Detta är lite mer oroväckande och skulle naturligtvis kunna ge en del människor vatten på sina kvarnar, men det är inte det jag är ute efter. Jag menar att ett sådant resultat i sig är ett starkt skäl att genomföra de föreslagna förändringarna. De ska inte bara öka oberoendet faktiskt och formellt utan också skapa ett bättre förtroende för domare och domstolar. En rättsstat är helt enkelt otänkbar utan ett helt oberoende domstolsväsen.

Fru talman! Sverige har ett representativt och parlamentariskt statsskick. Det står i Regeringsformens första paragraf.

Att det är representativt innebär exempelvis att mindre partier, som fem av oss i ärlighetens namn ändå får sägas vara, kan finnas i riksdagen. Detta bidrar till att skapa en mer rättvisande sammansättning i betydelsen att fler människor är delaktiga och kan bli valda. Fler röster kan komma till tals och bredda debatter och diskussioner – fler åsikter och bredare åsiktskorridorer, helt enkelt.

Det parlamentariska statsskicket innebär att regeringen styr landet men i alla lägen måste tolereras och godtas av riksdagen. Så är det också i många andra länder – våra nordiska grannar är goda exempel. Det representativa statsskicket anses av forskningen vara stabilt och leda till väl förankrade och kvalitetsmässigt goda beslut.

Priset för detta sätt att styra landet är att det kan ta lite längre tid att nå en gemensam uppfattning, men den trögheten kan också ses som en fördel. Det ger tid för allmän debatt och dialog och anses också ge fler en känsla av större rättvisa. Alla röster räknas, vilket i sin tur skapar större tillit.

Vi vill skydda denna form av demokrati, där alla röster räknas och där även mindre partier har en reell chans att vara med i lagstiftning och andra processer. En säkerhet för det kan vara ett krav på kvalificerad majoritet när det gäller våra grundlagar.

Jag tycker att det är rimligt att grundlagarna i framtiden bara kan ändras med en bred förankring hos riksdagens partier. Detta ger grundlagarna den styrka och det skydd de ska ha. Det gäller särskilt i en tid när politiker och partier runt om i världen slår in på vägar mot allt större makt för egen del.

En majoritet är en majoritet även om den är liten. Men en liten majoritet är också sårbar. Väljarna kan redan i nästa val underkänna den, och det mandat som funnits är då borta. Då handlar det om att skydda staten – eller oss, för den delen – mot stora förändringar genomdrivna av sådana små majoriteter.

Därför är det ett bra förslag att ställa krav på en kvalificerad majoritet för att slutgiltigt godkänna förändringar i våra grundlagar. Därför är det också ett bra förslag att värna rättsstaten genom att säkerställa ett större oberoende för domare och domstolar. Sammantaget ger detta oss som bor här större trygghet och mindre oro för förändringar, eller rent av försämringar, för stora delar av befolkningen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Det är återigen dags att debattera Justitieombudsmannens rapport. För min del är det fjärde gången. Vi får se om man återkommer till de här debatterna nästa mandatperiod; det får tiden utvisa.

Konstitutionsutskottet konstaterar att en grundläggande förutsättning för att ombudsmännen ska kunna fullgöra sin extraordinära tillsyn är att det finns en fungerande ordinär tillsyn. Så är det inte just nu. Utskottet vill därför påminna om det tillkännagivande som riksdagen under 2023 riktade till regeringen om att utreda den offentliga tillsynen.

Under 2024 ökade antalet klagomål med 11 procent, vilket då var den största ökningen i myndighetens historia. Under 2025 uppgick ökningen till cirka 32 procent, eller cirka 3 700 klagomål, jämfört med 2024. JO fick hantera 18 000 klagomål under förra året och befarar att man nästa år kommer att uppnå 20 000 klagomål.

Ökningen har skett på bred front, men en särskilt markant ökning noteras när det gäller polisen, de allmänna domstolarna, utbildningsväsendet, utlänningsärenden och socialtjänsten. Flest klagomål rör dock fortfarande Kriminalvården, men antalsmässigt har anmälningarna mest ökat när det gäller polisen. Där hade det kommit in cirka 660 klagomål jämfört med året tidigare, vilket motsvarar en ökning med knappt 50 procent.

Fru talman! Jag har varje år fastnat för just Kriminalvården i stället för enstaka berättelser i rapporten. I februari 2025 publicerades en rapport om förhållandena inom häktesverksamheten, och i maj 2025 offentliggjordes en rapport om förhållandena inom anstaltsverksamheten. Av rapporterna framgår att de intagnas brist på egen tid löpte som en röd tråd genom kartläggningen. Andra riskområden som identifierades var att matchningen av vilka som skulle dela cell uteblev eller var bristfällig och att det överlag inte gjordes någon strukturerad uppföljning.

Den sammanfattande slutsatsen blev att förhållandena på häktena riskerar att medföra att de intagna utsätts för omänsklig eller förnedrande behandling och att konsekvenserna för de intagna på anstalterna är än allvarligare. Det är dock inte bara riskerna för de intagna som ökar utan även riskerna för kriminalvårdarna, som jobbar i en arbetsmiljö där riskerna ökar markant när situationen är som den är.

Kriminalvården har redovisat att myndigheten till följd av det ansträngda läget tvingas till ett mer omfattande medvetet risktagande när det gäller placeringen av intagna. Trenden är ett ökat antal rapporterade incidenter med våld och hot, både mellan de intagna och mot de anställda.

Då blir det problematiskt att Kriminalvården inte har någon ordinarie tillsyn. Detta gör att de intagna skickar sina anmälningar direkt till JO och att tillsynen på detta sätt blir extraordinär.

Fru talman! Givetvis har JO försökt att lösa detta bland annat genom att delegera en del ärenden till byråcheferna och nu även till rättssakkunniga på myndigheten. Effektiviteten hos myndigheten är stor och det finns planer för ytterligare effektivisering. Givetvis har det nyöppnade kontoret i Göteborg gjort sitt för att effektivisera arbetet.

Konstitutionsutskottet tar i sitt ställningstagande upp följande, och jag upprepar det jag sade tidigare: En grundläggande förutsättning för att JO ska kunna fullgöra sitt extraordinära tillsynsuppdrag är att det finns en välfungerande ordinär offentlig tillsyn och ett adekvat klagomålssystem.

Precis detta uttalade sig utskottet om även förra året, och i den rapport som lämnades 2024 uttalade sig utskottet på samma sätt. Utskottsinitiativet lämnades av ett enigt utskott redan 2023.

Vi vet nu att en utredning är tillsatt och att Statskontoret för närvarande utreder frågan om behovet av en ordinarie tillsyn av både Kriminalvården och polisen. Utredningen ska presenteras i slutet av 2026. Det har tagit väldigt lång tid att utreda en så viktig fråga. Andra lagar och saker i den här kammaren har hanterats mycket snabbare än ett utskottsinitiativ av ett enigt utskott.

Fru talman! Ombudsmännens vägledande uttalanden i beslut och yttranden bör vara ett angeläget inslag i arbetet med att förbättra lagstiftningen, andra föreskrifter och förvaltningen. Ombudsmännens iakttagelser bör också beaktas i det allmänna arbetet för en god förvaltning samt för att förebygga brister och felaktigheter i den offentliga verksamheten.

Utskottet förutsätter att regeringen och myndigheterna vidtar de åtgärder som krävs för att komma till rätta med de fel och brister som ombudsmännen konstaterat. För att stärka förutsättningarna för JO som extraordinärt tillsynsorgan behöver regeringen verkligen vidta åtgärder i enlighet med tillkännagivandet, och med det läggs rapporten till handlingarna.

Fru talman! Jag är glad att jag inte är justitieombudsman. När en beskrivning av verksamheten och en kommentar till den kan uppfattas som skryt är det någonting man ska låta bli. Vi står här inför en funktion som fungerar på ett alldeles fantastiskt sätt.

Justitieombudsmannen är en traditionsbunden och gammal institution. Sedan 1809 har den granskat och kommit med förslag till förbättringar av svensk förvaltning. Vi står, om jag räknade rätt, inför den 215:e ämbetsberättelsen. Jag tänker inte kommentera alla de tidigare, men jag tänker säga några ord om den som gäller nu.

Först vill jag säga att JO:s riktigt stora värde är att det alltid är sista instans. Alla kan höra av sig dit och få en bedömning av sitt ärende, dock inte i sak, men genom att skriva till JO kan det ske en successiv förbättring. Det blir på så sätt en utmärkt temperaturmätare av samhället och samhällsutvecklingen. De ärenden som kommer upp ger en indikation om vad som kan förbättras.

Det finns gott om siffror i årets ämbetsberättelse. Det är 15 429 nya ärenden, vilket är 3 700 fler än föregående år. Som ni hörde i tidigare inlägg hanterades några fler. Det innebär att ärendebalansen, som är en annan siffra, minskade någorlunda. Framför allt kan vi konstatera att mellan 15 000 och 20 000 människor faktiskt vill ha en granskning och ett ställningstagande. Det är viktigt att komma ihåg. En viss särställning har polisen och Kriminalvården, vilket också har berörts, som är det område där det inte finns någon första instans för granskning.

Å andra sidan lär man sig av detta att det finns ett behov av det. På samma sätt kan det finnas andra områden som i dag saknar en första instans där vi så småningom säger att det kommer att behövas. Just därför är det viktigt att vi hela tiden följer detta.

Under året har man gjort 18 inspektioner och 18 så kallade Opcatinspektioner, det vill säga Kriminalvårdens besöksverksamhet.

När det gäller ärendeutvecklingen kan vi konstatera att man trots denna enorma utveckling har klarat att bedriva verksamheten genom smartare arbetssätt, effektiviseringar, ny teknik och ett nytt sätt att fördela arbetet. Förr eller senare kommer man att behöva lyfta av ärenden eller ta ett större grepp för att utveckla det här. Så här långt har man dock klarat att bedriva verksamheten med hög kvalitet och med ett högt tryck under svåra förutsättningar.

JO har en välskött ekonomi. De budgetar som riksdagen har anslagit har de allra flesta år till och med lett till en viss återbetalning av pengar, nämligen när man har klarat att hantera det ändå.

Man är bekymrad över rekryteringsläget, eftersom det är svårt att rekrytera kvalificerade personer till JO. Det är ett av skälen till att man har valt att också bredda verksamheten med en verksamhet i Göteborg. Vi får se om det lyckas. Förhoppningsvis finns det även på västkusten skolade jurister som kan tycka att det är intressant att både kunna bo kvar på västkusten – vilket jag anser att alla borde tycka – och att arbeta på JO. Det kan vara en framgångsfaktor. Framför allt tycker jag att vi ska vara tacksamma över att man provar den här typen av initiativ för att upprätthålla den höga kvalitet och det goda arbete som JO står för.

Fru talman! Utan ytterligare kommentarer om detta vill jag yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkande nummer 11 angående JO:s ämbetsberättelse för 2026.

Fru talman! Det finns många myndigheter i Sverige, men det är bara ett fåtal som lyder direkt under riksdagen. En av dem är JO. Det är en institution som jag verkligen uppskattar alltmer för varje år som går.

När Justitieombudsmännens årliga ämbetsberättelse kommer släpper jag det mesta, fast det har blivit svårare nu när den kommer under våren. Det var enklare på hösten, när vi inte var helt upptagna av konstitutionsutskottets granskningsarbete.

Denna årsbok är, precis som tidigare talare har sagt, en av de viktigaste temperaturmätningar vi har när det gäller hur Myndighetssverige fungerar. Den har en minst sagt stolt historia. Boken ger ett ganska skrämmande intryck – den är tjock och tung – men om man vågar öppna den är den viktig och läsvärd. Den är också mycket mer lättläst än vad man kanske förväntar sig.

Fru talman! JO-ämbetet var en svensk uppfinning när det inrättades 1809 och har sedan dess exporterats runt om i världen. Även om mycket givetvis har förändrats sedan dess – det är ändå över 200 år sedan – är ganska mycket i uppdraget sig likt än i dag.

Precis som då granskar man att lagar följs och att myndigheter och deras tjänstemän sköter sitt arbete. Precis som då gör man inspektioner, och man kan föreslå förändringar och förbättringar. Precis som då kan man också väcka åtal, även om den rätten mest användes på 1800-talet. Framför allt handlar det om att ta emot klagomål från enskilda och att genom sina beslut ge dem upprättelse när den offentliga makten har gjort fel.

I samband med överlämnandet av ämbetsberättelsen har vi i utskottet haft två sammanträden med JO där vi har kunnat ställa frågor.

Fru talman! När jag började som riksdagsledamot 2018 fick Justitieombudsmännen in drygt 9 000 klagomål per år. Under förra året ökade antalet klagomål med drygt 30 procent jämfört med föregående år. När vi i förra veckan hade chefs-JO på besök i utskottet gav han en prognos för antalet klagomål, som ser ut att öka markant även detta år.

Det är en utveckling som man behöver fundera lite över. Det är viktigt att det finns en hög kunskap i samhället om JO och möjligheten att klaga hos dem. Ytterst är JO ett sätt för personer som upplever sig ha blivit felaktigt behandlade av en myndighet att få upprättelse.

JO bidrar bara genom sin existens men också givetvis genom sina granskningar – utifrån klagomål eller på eget initiativ – till att höja rättssäkerheten i vårt samhälle. JO är en viktig aktör för att upprätthålla vårt demokratiska system.

Om vi på något sätt skulle känna oss illa behandlade av det offentliga är det viktigt att det finns någon som vi kan vända oss till för att få vårt klagomål prövat och som står på vår sida och bevakar våra rättigheter. Detta är något som vi bör värna, vara rädda om och vara väldigt stolta över.

Ökningen av klagomål vållar huvudbry. JO:s tillsyn är till sin karaktär extraordinär, och det är inte tänkt att den ska ersätta den ordinarie tillsynsverksamhet som bör finnas hos myndigheter eller hos särskilda tillsynsmyndigheter. KU har under lång tid framhållit just detta. Det är en grundläggande förutsättning för att Justitieombudsmännen ska kunna fullgöra sitt viktiga extraordinära tillsynsuppdrag på ett lämpligt sätt, så att JO:s resurser kan användas på bästa och mest lämpliga sätt.

I dag finns flera myndigheter som står utan ordinarie tillsyn. Ett särskilt viktigt exempel, som tidigare talare varit inne på, är Kriminalvården. Där finns ingen ordinarie tillsynsmyndighet, så den enda man kan vända sig till med ett klagomål är just JO. Och det är det många som gör. Som sagt har KU flera gånger påpekat för regeringen att detta är något som man behöver komma till rätta med. Det är inte rimligt att klagomål gällande Kriminalvården ska ta en så pass stor andel av JO:s resurser i anspråk, även om det givetvis är viktigt att det görs när så nu är fallet.

Fru talman! Jag kan inte nog framhålla värdet av att ombudsmännen informerar oss i utskottet och riksdagen om sina iakttagelser och påtalar de behov av lagändringar eller andra åtgärder som identifierats genom deras granskningar. Särskilt allvarligt är det när JO påtalar brister som rör våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter.

Med detta vill jag tacka dem som arbetar vid JO för deras goda arbete. Jag ser fram emot att ta del av kommande ämbetsberättelser från denna viktiga myndighet.