Centerpartiet

Herr talman! Jag vill skicka en hälsning till alla lärare som kanske lyssnar. Tack för det arbete ni gör och för att ni är redo att ta er an eleverna nu igen! Det uppskattar vi, inte minst vi som har barn i skolåldern. Det är fantastiskt att se, varje vecka, vad som händer där ute.

Jag har också en hälsning till alla kollegor som lyssnar och väntar på att voteringen ska börja. Vi är snart klara.

Herr talman! Det sades en lite rolig grej nyss, kopplad till ett inlägg från Moderaterna. Jag vet att vi kan ha olika syn på politiken och hur den ska se ut, men att kalla Liberalerna för vänster bara för att de vill lägga all makt hos byråkrater och lägga ned alla friskolor etcetera var väl att ta i?

I dag ska vi diskutera vinster i skolan och vad som ska göras åt dem. Partierna i regeringen, inte minst Liberalerna, har varit väldigt tydliga med att det skulle ske en helrenovering. Men det här är ingen helrenovering, herr talman. Det är lite spackel. Man kanske fixar lite med fönstren så att det åtminstone inte blåser rakt igenom, men i övrigt innebär det här ingen större skillnad. Det händer också saker som faktiskt är skadliga. Det återkommer vi till.

Det kom upp tidigare att det stod i Tidöavtalet att det skulle införas ett gemensamt skolval, vilket är själva grundförutsättningen för att få äkta valfrihet, likvärdig valfrihet, för alla svenska barn. Men regeringen valde att inte göra det. Det var en förhandlingsvinst från Liberalerna, om vi nu ska prata om skillnaden mellan att prata och leverera.

Något av det absolut mest fundamentala här är att få till ett seriöst och ordentligt gemensamt skolval. Ska vi helrenovera, herr talman, behöver vi ett gemensamt skolval.

Finansieringssystemet behöver ändras så att vi slutar belöna skolor som inte levererar och i stället belönar dem som tar störst ansvar på glesbygden och för de svåraste eleverna och som anställer behöriga lärare. Det är det vi behöver göra med pengarna.

Vi måste också sluta ge oseriösa aktörer möjligheter. Det är ju, även med den här lagstiftningen, möjligt att underleverera och ändå få bra betalt. Så bör det inte vara.

Herr talman! Vad vill då Centerpartiet med skolan? Vad är det viktigaste för oss? Jo, att stoppa utslagningen. Varje år lämnar 20 000 elever den svenska grundskolan utan att kunna gå vidare till gymnasiet. Det är till antalet fem gånger så många som i våra grannländer. Andelen är tre fyra gånger så hög. Det är helt absurt. Det gäller alltså 20 000 elever, 16 procent, var sjätte elev. Det har aldrig varit fler i svensk historia än just nu, under Tidöregeringen. Det är Tidöregeringens stora skolpolitiska arv. Utöver att de inte levererade det de lovade är deras arv att de levererade den största utslagningen i svensk skolhistoria. Det är det de lämnar efter sig. Det måste vara slut med det.

Herr talman! Vi behöver få till riktiga förändringar som gör att skolorna är bra i hela landet. Första steget är fler behöriga lärare. Regeringen vill utbilda färre. Vi vill utbilda fler. Om tio år ska varenda lärare vara behörig. Vi finansierar det i våra budgetar, i motsats till vissa andra partier som gör utspel i valrörelsen.

Vi måste ställa krav på att obehöriga lärare utbildas. Vi finansierar det, och det finns med i våra budgetar. Självklart ska den som anställer en person som ska undervisa men som inte är behörig också vara med och betala. Men vi från statens sida ska säkerställa att det finns utbildningsplatser, och vi ska vara med och finansiera det.

Vi vill också att det ska finnas ett särskilt lönetillägg på 5 000 kronor till dem som tar de svåraste platserna runt omkring i svensk skola. Det handlar om glesbygd och utanförskapsområden. Det är där det saknas behöriga lärare som mest. Men alla de partier som kallar sig landsbygdspartier säger nej till det här. Det enda parti som säger ja är det riktiga landsbygdspartiet, nämligen Centerpartiet.

Alla de andra vill ha koncentration och centrering. De vill att pengarna ska gå till storstäderna och de stora skolorna. Vi vill att de ska gå till de små skolorna och till dem som behöver pengarna mest. De ska gå dit där förutsättningarna är som svårast och där flest elever inte klarar skolan. Men de som låtsas vara landsbygdspartier säger nej.

Herr talman! Vi vill straffa skolor ekonomiskt om de inte anställer behöriga lärare. Det är kärnan i att ändra finansieringssystemet. Det enklaste sättet att tjäna pengar i svensk skola i är i dagsläget att låta bli att anställa behöriga lärare. Stora klasser och få lärare som inte är behöriga är sättet att tjäna pengar i svensk skola utan att leverera.

Den här regeringen har inte gjort någonting åt detta, och övriga partier i oppositionen vill heller inte göra något åt det. De har inga förslag på att ändra finansieringssystem på området. Det är inte gott nog.

Herr talman! Om vi ska stoppa utslagningen måste vi säkra att den elev som redan i dag har ett godkänt genomsnitt kan komma in på gymnasiet. Det innebär ett spill av mänskliga resurser att kasta ut dem i arbetslöshet eller extra saker i stället för att låta dem komma in på yrkesprogrammen. De borde få komma in genom yrkesprov. Det finns en massa duktiga människor som kan saker på riktigt med händerna. I dagsläget får de inte lov att gå på gymnasiet för att de fallerat i teori. Varför?

I alla andra europeiska länder lyckas man ta hand om den här resursen, men vi kastar ut dem. Det är värdelöst. Inget annat land låter så många unga människor gå till spillo som Sverige.

Vi är det enda parti som vill ändra intagningsreglerna till gymnasiet så att dessa elever kan komma in.

Herr talman! Om vi ska få igenom fler måste eleverna också må bra under tiden. Det är jätteviktigt. Ibland behandlar vi eleverna lite som om de vore små brickor som vi kan flytta runt med här i debatten. Det är de inte. Det är för eleverna som skolorna finns till. Då måste vi säkerställa att elevhälsan är tillgänglig. Vi måste säkerställa att det kommer in stöd tidigt, något Centerpartiet vill garantera genom elevlagen.

Regeringen har tidigare varit inne och nosat på att man måste ta emot stödet i skolan. Det är bra att nosa på det, men det är ännu bättre att genomföra det. Det kan man göra tillsammans med oss efter valet.

Dessutom måste man öppna vägar vidare. Om man som elev hela tiden får veta att man är värd ett F och inte får lov att gå vidare mår man såklart dåligt. Det hade vi alla gjort, vuxna som barn.

Herr talman! Det är här helt avgörande grejer. Jag vill än en gång vara jättetydlig: De små skolorna måste få förutsättningar för att överleva och kunna finnas i hela landet. Det kräver att man ger högre ersättning till de mindre skolorna.

Den sista biten för att få igenom fler elever som jag prioriterar att lyfta upp här är obligatorisk intensivundervisning i svenska för dem som inte kan språket när de börjar skolan. Om man inte klarar språket direkt och inte har fått in det kommer man att missa jättemycket undervisning. Man missar mycket kunskap, och det är väldigt svårt att ta igen det när man kommer upp i de senare klasserna. Det är därför vi ser att vi i Sverige gång på gång har svårt för att utbilda barnen tillräckligt bra.

Till lärarna vill jag säga att de kan lita på Centerpartiet. Vi kommer att leverera det till lärarna som den här regeringen har lovat dem men inte har finansierat, till exempel en reglering av undervisningstiden. Vi kommer att se till att det blir av, och vi kommer att finansiera det.

Regeringen har inte finansierat det. I stället kommer man just nu med nya ofinansierade löften som är helt absurda. Liberalerna lovade i dag omkring 20 miljarder kronor utan att ens finansiera sina existerande löften. Det är inte seriös politik.

Herr talman! Vi måste få seriös politik som går ihop och blir finansierad, annars gör det ingen skillnad ute på golvet. Då blir det bara så som Sverigedemokraterna säger: Man finansierar lärarnas planerade undervisningstid inom ramen. Det blir inte mer pengar, utan det ska finansieras inom ramen. Då blir det inte bättre.

Herr talman! Jag vill också ge lite kredd till regeringen. Det höjdes lite ögonbryn nu; de är inte vana.

Tack för att ni införde offentlighetsprincipen! Det hade jag inte trott. Först togs den bort från utredningen, men sedan infördes den ändå. Jag är jätteglad för offentlighetsprincipen för fristående skolor. Den kommer att göra stor skillnad. Tack för det!

När vi nu talar om framtiden vill jag också säga att jag är lite besviken i det som kanske är den sista debatt där Liberalerna fortfarande finns kvar i riksdagen. Av visionerna om framtidens skola och hur vi får igenom eleverna fanns ingenting med här. Det är lite sorgligt.

Helt öppet och ärligt tror jag inte på Liberalernas skolpolitik med centralisering, ofinansierade löften och popcornutspel. Det gör inte lärarna och rektorerna och tydligen inte heller befolkningen. Inte ens KD verkar göra det längre.

Som framförts tidigare är inte ens den egna skolministern här. Alla andra ministrar har varit här vid slutdebatterna den här veckan, men det har inte skolministern varit, vilket är synd. Det hade varit bra med en ärlig och öppen diskussion med ministern om skolpolitiken under mandatperioden och vad vi ska göra framgent.

Herr talman! Det har förekommit många olika påståenden i kammaren i dag om varför det ser ut som det gör. Varför har vi inte fått en betygsreform tidigare? Jag var med i den tidigare betygsutredning. SD, KD, M och L hindrade de reformer som skulle ha gjort att fler hade klarat skolan de senaste åren. Det har kanske kostat 50 000 elever möjligheten att gå vidare till gymnasiet. Det är inte någon annans fel.

Varför har tidigare regeringar inte lyckats göra något åt friskolegrejerna tidigare? Det beror på att alla de partier som sitter här framför mig röstade emot det och hindrade det. Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och vi hindrade det. Även vi hindrade det! Jag tycker att vi ska ha ärliga diskussioner här i kammaren. Då blir det lite bättre, och då kan befolkningen på riktigt göra sig en bild av vilken politik de vill och varför de får den och varför de inte får den. Det blir bättre så.

Herr talman! Jag tycker inte att det här är tillräckligt om vi vill rensa upp i systemet. Jag har nämnt vissa saker.

Bara den här veckan kunde vi se en friskola i Malmö som inte levererade praktik till de elektrikerelever som går där. Vi sitter här igen och låtsas som att det är något som är löst, men det är det inte. Vi kan inte ha ett skolsystem där elever satsar sin framtid på en utbildning men inte får den utbildning som de har förtjänat. De här eleverna kommer ut som elektriker utan att över huvud taget ha fått testa på att vara elektriker, det som är essensen av deras utbildning.

Vi måste kunna göra bättre, herr talman, och jag tror att vi kan det.

Efter den här regeringen, som har låtit framtida generationer få betala för regeringens valfläsk utan att ge tillbaka dem någon bra politik – de har inte gett dem en skolpolitik som funkar för framtiden eller gett dem en klimatpolitik värd namnet – kan vi bara göra bättre framöver. Det kräver en ny regering, och jag ser fram emot att få skapa den efter valet.

Med det vill jag tacka talmannen själv för ett bra arbete. Tack till kansliet och sekretariatet! Tack till utskottet – både all underbar personal och härliga ledamöter! Tack för goda debatter! Jag hoppas att de flesta av oss ses efter valet.

Jag yrkar bifall till reservation 5.

(Applåder)

Fru talman! Jag ber att få tacka föregående talare, Torsten Elofsson, som ska sluta i riksdagen. Ledamoten kommer att vara saknad.

Vi debatterar i dag betänkandet utifrån regeringens proposition om ett nytt straffrättsligt påföljdssystem. Jag vill inledningsvis säga att vi har en situation med en grov organiserad brottslighet som hotar att ha sönder vårt samhälles fundament. Skjutningar och sprängningar har blivit en del av vår vardag, men jag vill ändå säga att jag är den första att glädjas över den nuvarande minskningen av det våldet. Den var nödvändig.

Vi ser dock en fortsatt arbetslivskriminalitet som innebär att människor utnyttjas och som skapar osund konkurrens för hederliga företag. Den kriminella ekonomin beräknas uppgå till 350 miljarder kronor. Vi ser inte att den minskar nämnvärt. Narkotikan fortsätter skörda liv och ödelägga livssituationer. Välfärdssystemen riskerar att dräneras. Småföretag och enskilda drabbas fortfarande av mängdbrott.

Det som kanske är värst av allt är att barn och unga dras in i en våldsspiral som släcker framtidsdrömmar och liv. Det råder ingen tvekan om att vi behöver agera kraftfullt.

För Centerpartiet är linjen klar. Vi ska vara både tuffa och smarta mot brottsligheten, och vi kommer alltid att arbeta för en resultatinriktad, rättssäker och kunskapsbaserad rättspolitik. Det är alltid med den utgångspunkten vi granskar regeringens förslag.

Fru talman! Regeringen har lagt de här förslagen på bordet i dag, och jag vill säga att Centerpartiet i princip står bakom dem. Vi tycker inte alls att det är orimligt med en ny påföljd i form av villkorligt fängelse. Vi tycker att det är rimligt med ökad användning av hela straffskalan och en ändrad reglering av hur ett gemensamt straff ska bestämmas för flera brott, det vill säga ändrad mängdrabatt. Vi är för slopade strafflindringsgrunder – de så kallade billighetsskälen. Det är rimlig lagstiftning – faktiskt särskilt den ändrade mängdrabatten och de slopade billighetsskälen.

Förslagen får förvisso kritik från Lagrådet för dålig beredning, att de inte är tillräckligt genomtänkta och att beredningen inte uppfyller grundlagens krav. Lagrådet har tidigare konstaterat att regeringen lanserat en kaskad av lagstiftningsärenden utan samordning och att det är svårt att överblicka det här. Samtidigt är det ju så inom politiken att vi arbetar i realtid. Man behöver vara både principfast och pragmatisk. Därför har Centerpartiet sagt ja till det mesta som har lagts på riksdagens bord. Det har varit rekordmycket.

Vi har emellertid sagt nej till visitationszoner, anonyma vittnen, ansiktsigenkänning med AI i realtid och sänkt straffbarhetsålder, som debatterats tidigare. Jag kan notera att visitationszoner använts en handfull gånger och att anonyma vittnen och ansiktsigenkänning mig veterligen inte använts alls. Vi kan konstatera att de verktygen, som vi var emot, inte blev någon game changer – vilket kanske numera är ett svenskt begrepp.

Vi har dock varit för väldigt mycket. Vi har varit för ökade resurser till rättsväsendet, och det var verkligen nödvändigt.

Vi har varit för preventiva och hemliga tvångsmedel, kameror i allmänhet, vistelseförbud och biometrisk lagstiftning. Vi har stått bakom förslaget att hyra fängelseplatser i Estland, ett femtiotal skärpta straff, förlängd villkorlig frigivning vid grova brott, livstid vid grova våldtäkter och säkerhetsförvaring. De två sista sakerna är helt klart sådant som man ska få rejäla straff för, på tal om slopad mängdrabatt.

Vi har varit för kriminalisering av rymning och mycket mer, och vi har nu meddelat att vi är för en förlängning av preventiva tvångsmedel till 2028.

Det finns dock grundläggande förutsättningar som behöver finnas på plats för att vi ska säga ja till lagstiftning som läggs på riksdagens bord. Nu kommer jag till skälen till att vi säger nej till dagens lagförslag.

Kan vi först stöka undan något? Det förslag som ligger på riksdagens bord innebär inte att man avskaffar mängdrabatten, utan det innebär att man förändrar den. Det var därför hedersamt av min kristdemokratiska kollega i justitieutskottet när han redogjorde för konstruktionen av den nya mängdrabatten. Den är ändrad men inte avskaffad.

Sedan vill jag ta upp något annat. Vi hade en debatt här tidigare i dag. För dem som inte såg den diskuterade vi med justitieministern om att man ska läsa handlingarna och att det är något som är bra. Det är nästan något vi skulle kunna uppmana till.

Därmed kommer jag till kärnpunkten. Vi säger nej till detta förslag för att det saknas resurser, förmågor, förutsättningar och tidsplan för att det här ska kunna träda i kraft. Jag trodde inte att det rådde någon oenighet om det.

Ute i presscentret är det det talade ordet som gäller, men här i kammaren gäller det skriftliga ordet. Jag inväntade betänkandet från justitieutskottet i går för att se vad som står där om ikraftträdande. Där står det som jag trodde att vi alla var överens om.

Låt mig läsa innantill: ”Regeringen konstaterar att det i nuläget inte går att fastställa vid vilken tidpunkt en tillräcklig kapacitet för att omhänderta samtliga förslag är uppnådd.” Det är det som gäller och det vi har att utgå ifrån.

Nu kommer årtal och annat upp. Men jag tycker att det talade ordet och vallöftena hör hemma i just presscentret, men här i kammaren bör vi hålla oss till det justerade betänkande som antogs i går.

Om det hade kommit ett nytt besked hade jag respekterat och uppskattat det, men det gjorde det inte. Det här är Tidöregeringens officiella och enda inställning: Det går inte att fastställa tidpunkt.

Man kan inte låtsas att lagstiftningen i sak och möjligheterna till dess ikraftträdande inte hänger ihop. En vital del av att leda ett land är att skapa ekonomiska och förmågemässiga förutsättningar för att nödvändig och viktig lagstiftning ska kunna träda i kraft vid en tidpunkt inom överskådlig tid.

Om man som parti ifrågasätter det och säger nej är man numera tydligen soft on crime. Men nej, det är att stå upp för en rättstradition, för vårt vedertagna sätt att lagstifta och för rimliga förväntningar på regeringens förmåga att styra och leda landet. Det är skälet till att vi säger nej.

Jag vill drista mig till att återge vad nuvarande justitieminister Gunnar Strömmer ofta brukar säga när han bemöter kritik om hastiga lagstiftningsprocesser: Jag har aldrig blivit stoppad hemma i Ö-vik av folk som sagt att de vill att jag ska lagstifta lite långsammare.

Jag har heller aldrig blivit stoppad av någon som tycker att jag ska lagstifta lite långsammare. Men jag har heller aldrig blivit stoppad av någon som säger: ”Kan inte du verka för lagstiftning som man inte vet konsekvenserna av, som alla experter säger nej till, som myndigheterna inte är redo för eller som man inte vet när den ska träda i kraft?”

Det är klart att de inte frågar det, eftersom de förutsätter att vi inte gör det. De förutsätter att regeringen inte gör det. Det är ett stort ansvar att leda vårt land, och regeringen har i den här delen inte tagit det ansvaret.

Kriminalvården bedömer att plats- och personalbehoven till följd av de nu aktuella förslagen kommer att kunna omhändertas till fullo tidigast 2040. Det är inte jag som säger det, utan jag litar på det som står i betänkandet: att det inte går att säga när det här ska träda i kraft.

Domstolsverkets bedömning är att förslaget riskerar att leda till kompetensbrist, ökade handläggningstider, stora kostnadsökningar och längre förhandlingstider. Jag noterar det, men jag läser också i betänkandet att regeringen inte vet när det här kan träda i kraft.

Det här är det grundläggande skälet till att Centerpartiet anser att regeringens förslag ska avslås. Vi välkomnar att man återkommer när båda delarna finns på plats – den materiella lagstiftningen med förmågor och förutsättningar och att det här kan träda i kraft. Det är viktigt, så jag välkomnar det.

Vi säger inte nej för att det är fel eller undermåligt i sak utan för att regeringens förmåga att skapa förutsättningar för dess införande är både fel och undermålig.

Med det yrkar jag bifall till reservation 1.