Martin Ådahl

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Detta är en extra ändringsbudget som innehåller mycket viktiga saker. Men låt mig börja med det som ändå är allra viktigast: vårt stöd till Ukraina i deras kamp för att försvara allas vår frihet. Det är alldeles utmärkt att vi till slut, efter så många år av vädjan från Ukraina och så många förhoppningar från oss i oppositionen, kan leverera Jas 39 Gripen till Ukraina. Det är ett plan som de behöver och som ryssen fruktar och ett plan som faktiskt är som gjort för deras konflikt och som vi är stolta över att kunna producera för dem.

Vi tycker fortfarande från Centerpartiets sida att stödet till Ukraina måste öka ännu mer. Det är fantastiskt att det ökar så mycket som det gör nu, men det borde öka ännu mer. Det är nämligen nu mycket avgörs för oss och vår framtid och säkerhet men också när det gäller friheten för så många människor i Ukraina, som försvarar oss varje dag.

Sedan är det mycket allvar förknippat med en sådan här extra ändringsbudget, som kommer efter att finansministern sagt att pengarna var slut. Det allvaret har sin grund i den svåra ekonomiska situation vi befinner oss i. Det är ett ekonomiskt enormt tufft läge för våra svenska hushåll och familjer, efter så många år av vad som kallas en lågkonjunktur men som också är ett slags Tidötillstånd i svensk ekonomi, där återhämtningen aldrig kommer och vi inte har några riktiga åtgärder för att få igång företagsamhet och jobbskapande. I stället ska det hela tiden vara den ena tillfälliga åtgärden efter den andra. Inte minst stiger arbetslösheten, trots det som regeringen säger, och ligger på nivåer strax under 10 procent, även om de, som det heter, kalenderkorrigerade nivåerna är lägre.

Samtidigt som vi säger ja till denna extra ändringsbudget är vi väl medvetna om att detta är ekonomins motsvarighet till plåster och alvedon för ett benbrott. Det är tillfälligt – bara tillfälligt, som nästan allt i den här regeringens politik har varit. Det löper ut i november eller december under ett valår. I bästa fall löper det fram till vårbudgeten, en bit in på nästa år. Samtidigt har vi djupa och långsiktiga problem som man inte tar tag i, som arbetslösheten, den svaga ekonomin och det stora fossilberoendet.

Sverige, som gör världens bästa miljöbilar, säljer den lägsta andelen miljöbilar i hela Norden. Det är bara hälften så mycket som i Danmark. Hur kan det bli så?

Visst stöder vi denna tillfälliga räddningsaktion. Folk måste, som det är nu, komma till jobbet, kollektivt eller med bil, i de stora delar av landet som inte har kollektivtrafik. Våra svenska bönder, som drabbas av denna fruktansvärda kostnadskris, måste få hjälp här och nu, fastän de egentligen helst vill ha långsiktig lönsamhet.

Från Centerpartiets sida tycker vi att det är genuint märkligt, när man har en halv miljon arbetslösa och Europas tredje högsta arbetslöshet – det är 100 000 fler under den här perioden, och det är väldigt många unga och nya grupper som akademiker som är drabbade – att man till denna dag alltsedan krisen började bara har lagt 65 kronor på jobbskapande och möjligheter för företagen att anställa fler. Vi tycker att det saknas något helt fundamentalt här.

Det behövs en jobb-boost, i synnerhet för svenska småföretag, där de får det lättare och billigare att anställa, så att de kan bryta ned den jättehöga arbetslöshet vi har i landet. De borde få chansen att göra sitt jobb och anställa fler.

Vi kommer att hålla fast vid detta. Vi kommer inte att blunda för arbetslösheten. Vi kommer att stå för det, som vi alltid har gjort. Vi har alltid fått ned arbetslösheten när vi har haft ansvaret.

Jag vill också i det här läget säga något om situationen när det gäller att bryta fossilberoendet. Det är inte tillräckligt med den lilla bonus som i dag har getts till ungefär 5 000 personer i Sverige. Till exempel har vårt grannland Danmark ett system som når 126 000 personer.

Vi måste ha ett sätt så att vanliga svenska hushåll får chansen att bryta fossilberoendet, som i våra grannländer. De säger till oss politiker att de inte har råd att byta just nu. Det ska vara så billigt att man kanske till och med kan få en begagnad hybridbil för 50 000 kronor eller att man kan leasa för 1 500 kronor i månaden. Den typen av bonusar för nyare begagnade miljöbilar som andra har lyckats införa måste också nå Sverige, också för att rädda våra fina bilproducenter.

På samma sätt måste vi ha bonusar till våra lastbilsföretag, så att de kan göra sitt jobba och ha en stark svensk hemmamarknad, vilket de ju inte har i dag. De är extremt oroliga. Det gäller både de som tillverkar bilarna och de hushåll som i dag är så extremt beroende av Hormuzsundet, Trump och kriget i Mellanöstern.

På samma sätt är det för Sveriges bönder. Lyssna på dem! De säger tack till regeringen. De har krävt att få det här krisstödet. Men de säger: Lyssna på oss. För att vi ska kunna ha bra svenska matpriser och en hög svensk självförsörjningsgrad när det gäller mat – den är alldeles för låg i dag – måste vi ha riktiga villkor. Lätta vår börda! Gör verklighet av förslaget om jordbruksavdrag, som legat länge på regeringens bord, så att man kan vara lönsam i svenskt jordbruk!

Slutligen skulle jag vilja säga – utöver detta med jobben, det stora fossilberoendet och allt som saknas i den tillfälliga nödlösning som den extra ändringsbudgeten är – att vi måste börja ta ansvar för Sveriges ekonomi. De offentliga finanserna uppvisar nu ett underskott på 373 miljarder, rullande över tolv månader. Kurvan i statsfinanserna pekar rakt nedåt.

Detta är vad den här regeringen lämnar efter sig. Det blev till slut så dåligt som man hade kunnat tro. Ja, vi har jättestarka statsfinanser, men det är tidigare generationer av regeringar och politiker som har åstadkommit det. Nu kastar man bort allt detta på kortsiktigt valfläsk och tillfälliga lösningar.

För att vi ska vara starka på riktigt behöver vi vara verkligt starka i vårt stöd till Ukraina. Men vi ska också ha en stark ekonomi – inte en regering som bara löser allt tillfälligt till hushållen och säger: Glöm nu! Det kommer att ordna sig! Ge oss bara ett nytt mandat, så blir det bra! Regeringen lägger hundratals miljarder på att göra alla nöjda utan att lösa grundproblemen.

Vi behöver en långsiktig politik för jobben, för klimatet, för välfärden i hela landet och för svensk livsmedelsförsörjning. Vi behöver långsiktighet. Vi behöver en riktig ekonomisk politik!

Jag vill tacka talmannen, talmanspresidiet, vårt fantastiska kansli och alla kollegor i finansutskottet.

Herr talman! Vi börjar med det här med kostnaderna för att ni utvisar människor som jobbar och betalar skatt, Elisabeth Svantesson.

Det handlar om hårt arbetande människor. Det är en stor mänsklig kostnad för dem och deras familjer, helt i onödan, men det är också någonting som måste finnas med i budgeten. Kommunerna får kostnader enligt finansieringsprincipen när ni skapar kostnader för Sverige och statsfinanserna. Att bara ignorera detta och låtsas att det inte händer någonting när man utvisar skattebetalare tycker jag är helt oseriöst.

Apropå att man försöker bolla vidare detta och säga att vi skulle vara nöjda med löner på 13 000: Vi vill ha kollektivavtalade löner för alla som jobbar i Sverige, enligt den svenska modellen. Vi vill inte ha några hittepålöner från finansminister Svantesson, från Åkesson, från Johan Forssell eller från någon annan. Ska det vara så svårt? Arbetsmarknadens parter sätter lönerna, och de som kommer hit ska ha samma löner som alla andra.

I stället ska ni utvisa personer som har dessa kollektivavtalsenliga löner en masse. Det är människor som jobbar i Sverige och betalar skatt. Hur kan det vara arbetslinjen? Kan vi inte bara enas om att vi borde sätta stopp för det här vansinnet? Vi ska självklart ha en ordnad migrationspolitik och en ordnad arbetskraftsinvandring, men det här är fel.

När det gäller om det är kris eller inte blir det bara otydligare för varje gång. Vi har krispaket, men det är inte för att det är kris utan för att vi har en väldigt lång lågkonjunktur – som mest bara finns i Sverige, under Tidöregeringen, och som bara fortsätter och fortsätter. Återhämtningen kommer aldrig riktigt. Hur ska vi ha det? Det är inte att undra på att det inte blir någon riktig krispolitik, att det bara satsas 65 kronor per arbetslös och att det inte kommer någon satsning på att bli kvitt fossilberoendet och få fram jobben. Från finansministerns sida är man nämligen inte ens klar över om det är kris eller inte. Hur är det egentligen?

Nog är det kris, alltid, med en halv miljon arbetslösa.

Herr talman! Jag vill också passa på att tacka finansministern för att vi till slut – äntligen – får Jas 39 Gripen till Ukraina och tillsammans kan hjälpa Ukraina i deras kamp för hela Europas frihet. Vi borde visserligen fördubbla budgetramen för Ukraina, men jag vill ändå säga: Stort tack för den insatsen!

Jag ska också passa på att ställa två frågor till Elisabeth Svantesson.

Den ena är mer allmän. Jag läste i DN att finansministern är osäker på om Sverige är i kris. Därför frågar jag: Är det inte kris när vi har en halv miljon arbetslösa, ett rekordstort antal konkurser och en tillväxt och återhämtning som aldrig kommer? Prognoserna revideras ju. Är det inte trots allt en kris? Men det kanske förklarar varför man bara lägger 65 kronor per arbetslös i den extra ändringsbudgeten – och för övrigt bara 100 miljoner kronor på att förstärka den elbilsbonus som det pratas om, som bara några få personer får. Det är min första fråga.

Min andra fråga är mer specifik. Med er politik, Elisabeth Svantesson – eller jag kanske borde säga SD:s politik, som ni tillåter – kommer hundratals, sannolikt till och med tusentals, människor som arbetar, betalar skatt och gör rätt för sig att utvisas. Varför finns inte kostnaden för det med i er budget? Det talas ju om hundratusentals kronor, eller åtminstone tiotusentals, för att nyrekrytera – och framför allt blir det väldigt mycket pengar i förlorade skatteintäkter när man utvisar hårt arbetande människor en masse.

Detta är ju en miljardnota för er utvisningspolitik som över huvud taget inte tas upp i er budget. Borde inte detta vara med som en kostnad om man är seriös med statsfinanserna?

Herr talman! Som Cecilia Rönn själv sa är detta om inte den sista debatten så i alla fall en av de absolut sista. Jag vill verkligen ta tillfället i akt att tacka Cecilia Rönn för hennes tid i finansutskottet. Personligen uppskattar jag otroligt mycket att hon är en person som till syvende och sist alltid står upp för principer och för det företagande hon själv har varit en del av.

Jag kan personligen beklaga att hon inte kommer att spela en större roll i politiken framöver; jag tror att hon hade kunnat uträtta stora saker. Jag hoppas att hon kommer tillbaka.

Nu vill jag – och jag tror att det är gemensamt för alla i utskottet – bara tacka Cecilia Rönn för de här åren i finansutskottet och för allt viktigt som hon och vi tillsammans har uträttat.

Fru talman! Enligt SCB är arbetslösheten i Sverige 8,7 procent, och det är inte bara jag som kommer med den här kritiken. Förutom vanliga människor har ju Svenskt Näringslivs egen chefsekonom kritiserat det här siffertrixandet. Han pekar på att antalet ungdomar som studerar men söker jobb och egentligen helst vill få ett jobb – det är någonting vi kanske känner igen – är mycket högt i Sverige. Flera länder ger möjligheten att vara arbetslös samtidigt som man studerar. Det gäller till exempel Holland, men där är arbetslösheten bland dem som studerar en tredjedel så hög som i Sverige.

Tittar man djupt i statistiken ser man det stora problem Sverige har med ungdomsarbetslöshet. Det är människor som över huvud taget inte kan börja sitt liv, börja tjäna sin egen lön och bli det ni kallar hårt arbetande. Dessutom är arbetslösheten bred och når väldigt många grupper just nu. Än en gång: Prata med ekonomerna, inte med mig, och kanske med dem som upplever detta i verkligheten.

Återigen: Ni kan skrämmas hur mycket ni vill med det ena och det andra, men Centerpartiet har levererat. Det tror jag är viktigt för väljarna. De vill ha det här riktiga liberala och vettiga. De vill inte, som Edward Riedl säger, söka sig långt ut till andra alternativ. De vill ha det vettiga, normala, liberala alternativet, som inte utvisar människor, som satsar på det gröna, gör det bättre för småföretagen och gör det möjligt att besegra arbetslösheten. Det är det väljarna vill ha. Det får de naturligtvis inte med Tidö och Sverigedemokraterna. Vi står här som garanten för att det går. Det har bevisats i det ena samhället efter det andra, och vi kommer att göra det igen.

Fru talman! Även om jag verkligen kan uppskatta Edward Riedl, som jag verkligen tror har hjärtat på rätta stället och någonstans vill det som vi vill, är det bara att konstatera hur det har blivit under de här fyra åren. Det har ju inte blivit så.

Jag förstår att man går in i den här valdebattsbubblan, men både Edward Riedl och jag känner ju en massa ungdomar som är jätteoroliga för den höga ungdomsarbetslösheten, inte för att de har läst det på SCB:s hemsida utan för att de känner en massa människor som inte får jobb och som måste studera vidare, eftersom det är det enda ekonomiska alternativet för dem, fast de inte vill det.

Jag tänker så här: Moderaterna har ju världens enklaste lösning på det här. Om bara inte Ulf Kristersson, jämt och ständigt, ska bli statsminister i Åkessons regering kan man ju komma till en vettigare mittenpolitik. Men jag har förstått att det är totalt omöjligt.

Då får man väl se var man kan hitta andra lösningar för att kunna göra det. Jag kan bara upprepa att vi inte under några som helst omständigheter kommer att acceptera en regering där Vänsterpartiet sitter. De ska inte sitta där. Jag är väldigt besviken över att ni accepterar en regering där Sverigedemokraterna sitter och att ni ger dem finansministerposten.

Kan vi klara det? Såklart kan vi klara det. Centerpartiet är de som har klarat det. I Alliansen och i januariavtalet har vi fått igenom stora skattesänkningar, senast i januariavtalet med 20 miljarder på jobb och företagande. Det har tagit oss genom kriser, fått ned arbetslösheten och fått upp tillväxten.

Visst kan vi klara det igen! Det kommer, bara vi släpper Tidö och går in för en vettig liberal miljöpolitik där vi inte pantsätter hela butiken på Sverigedemokraterna och andra ytterkantspartier.

Fru talman! Kära åhörare! Finansministern är uppenbarligen tillbaka här.

Jag börjar med att yrka bifall till alla våra reservationer. Jag vill också passa på, så här i slutet av en mandatperiod, att tacka våra kollegor och utskottskansliet.

Det borde vara ljusa tider för Sverige – en hoppets tid. Men det är arbetslöshet, utanförskap, utsläpp, underskott, utvisningar och en återhämtning som alltid väntar alldeles runt hörnet men som aldrig kommer.

Regeringen säger att man är för hårt arbetande svenskar, men 100 000 fler svenskar har blivit arbetslösa. Man säger att man ska sänka skatterna på arbete, men man har höjt arbetsgivaravgifterna. Man har knappt sänkt tillbaka till den tidigare nivån i slutet av perioden. Man säger att man står för tillväxt och är i toppen av tillväxten. Men bnp backade i början av året.

När någonting ändå till slut är fel är det aldrig regeringens fel. Det är oppositionens fel. Väldigt ofta är det invandrarnas fel.

Det är dags för en timeout för Tidö, en permanent timeout. Det här funkar inte. Nu måste Sverige hitta tillbaka till det vettiga och normala Sverige som vi känner igen. Där raderar vi självklart gängen och deras sanslösa våld. Vi tar tag i de ekonomiska problemen igen med en klok och långsiktig tillväxtpolitik, med växande småföretag. Där leder vi det teknologiska racet med startup-företag och utbildning. Där leder vi klimatomställningen, och våra företag skiner över världen igen. Det är också ett Sverige där människor uppmanas att bidra i stället för att dra. Det Sverige, fru talman, är inte Åkessons och – tyvärr – Kristerssons Sverige.

Inför valet 2022 sa Ulf Kristersson att Europas fjärde högsta arbetslöshet borde göra regeringen arbetslös. I dag har Sverige Europas tredje högsta arbetslöshet. Jag vet att Elisabeth Svantesson inte vill kalla det här för kris. Det varierar i och för sig lite från fall till fall, men Tidöregeringen kan inte blunda för krisen när en halv miljon människor står utan jobb. 8,7 procent är inte en bra arbetslöshetssiffra. Det är dubbelt så mycket som det är i många andra västländer och mycket högre än det är Tyskland, som just nämndes.

Familjer är i kris. Människor som kämpat och ändå förlorat jobbet är i kris, och allt fler fastnar tyvärr längre och längre utanför arbetsmarknaden. Vi har en mycket hög, för att inte säga rekordhög, långtidsarbetslöshet. Över 70 000 barn har sett att deras föräldrar har blivit arbetslösa under den här perioden.

Detta drabbar alla grupper. Jag tror att många som i dag lyfter sin studentmössa har hört äldre vänner, som bara några år tidigare lyfte sina studentmössor, berätta hur svårt det är att få jobb, hur lång tid det tar.

Akademikerarbetslösheten ökar. Ungdomsarbetslösheten ökar. Sluta skönmåla detta! Det går inte att förklara bort. Det går inte att siffertrixa bort. Folk känner av det direkt. Då går det inte heller att, som regeringen gör i fråga om den här budgeten, stå med armarna i kors.

65 kronor per arbetslös är inte ett adekvat svar på en arbetslöshetskris. Vi i Centerpartiet lägger i vårt alternativ 20 000 på arbetslösa – vi ska återkomma till det. Det här kostar dessutom just för statsfinanserna. Bara ökningen av arbetslösheten under Tidöregeringen har kostat statsfinanserna mer än 30 miljarder kronor. Skillnaden i förhållande till EU:s genomsnittliga arbetslöshet har fördubblats under den här regeringen. Det kostar oss allihop. Det kostar motsvarande 45 miljarder kronor – det handlar alltså om skillnaden i förhållande till EU. Detta motsvarar 100 000 lärare, undersköterskor och läkare. Det motsvarar faktiskt mer än 500 kronor i månaden för varje hushåll – i förlorad välfärd.

Fru talman! Det här måste vara en prioritet för nästa finansminister: jobben, jobben, jobben. Jag säger det igen: jobben, jobben, jobben.

Från och med september måste vi jobba med detta varje morgon, middag och kväll. Det handlar om vartenda litet kafé. Det är de som skapar de flesta jobben för ungdomar när de ska in på arbetsmarknaden. Det handlar om de små företagen. Det handlar om vartenda litet verkstadsföretag, varenda liten startup och varenda storindustri. Det handlar om dem som funderar på att anställa en till men som i dag inte är säkra på att de har råd att göra det. De ska veta att hjälpen är på väg från Centerpartiet.

Vi kommer att göra det möjligt för dig att växa som människa eller som företagare, så att du kan blomstra på din ort och så att du kan göra så att en person till får jobb.

När hundratusentals sådana företag gör detta slår vi arbetslösheten.

Ja, som nämndes i debatten är 40 procent av arbetsgivaravgiften ren skatt. Med ena handen straffbeskattar vi alltså när det gäller att anställa de människor som står utanför arbetsmarknaden. Med den andra ger vi dem bidrag. Det har bara blivit värre och värre under den här regeringen. Så här kan vi inte fortsätta.

För alla som tjänar upp till 40 000 kronor – och i synnerhet de som tjänar något mindre än det – ska vi sänka inkomstskatten så att det alltid och utan undantag lönar sig att gå från bidrag till jobb.

I detta riksdagshus ska den arbetslinje som tyvärr raserats av den här regeringen, som kallar sig borgerlig, återupprättas. Samtidigt ska många, många fler få chansen att komma in på utbildningar som leder till de många yrken där det råder en stor brist. Det är utbildningar på yrkesvux och yrkesgymnasiet och kanske framför allt kurser på universitet och högskola, nu när vi har ett sådant behov med tanke på AI och klimatomställningen.

Omställningsstudiestöd är ett ganska komplicerat namn för en fantastisk sak: att man kan studera mitt i livet. Detta ska vi förvandla till en mycket starkare kunskapsväxel, där alla kan växla upp och växla över till nya utbildningar. Det handlar om att ha skräddarsydda utbildningar för varje svensk. Det är bara så vi kan vinna.

Framför allt ska skolan skina som ett tempel i var bygd och var förort. Det ska inte vara som i dag: att vart femte, sjätte barn – tyvärr ofta killar och tyvärr ofta på småorter och i förorter – slås ut innan gymnasieutbildningen har fullbordats.

Man ska kunna gå vidare oavsett om man föredrar det teoretiska eller om man föredrar det praktiska. Vi måste också ha en skola där elevhälsan – där håller jag faktiskt med Kristdemokraterna – och bup snabbt tar hand om barn som mår dåligt. Det ska inte, som i dag, ta månader eller år att få hjälp. Vi ska ha uppsökande och hjälpande team, som i Finland. Det är många elever som nu går på sommarlov men som tyvärr har suttit hemma för att de inte klarat av att gå till skolan. Det handlar om att söka upp dem, hjälpa dem och ge dem stöd så att de kommer tillbaka. Vi accepterar inte att det här blir ett stort samhällsproblem.

Utbildning och bildning ska äntligen bygga vårt land igen, som det var med Alliansen och med januariavtalet. Centerpartiet kommer att prioritera sänkt skatt när det gäller arbete och småföretag och mycket större resurser till utbildning i hela landet.

Det måste bli ett slut på att folk ska dra i stället för att bidra. Det handlar om dem som arbetar, betalar skatt och gör rätt för sig. Det handlar om våra arbetskamrater och deras barn. De som bidrar till vår välfärd och skapar förutsättningar för jobb ska inte utvisas ut vårt land – punkt slut.

I Sverige ska svenska kollektivavtalsenliga löner gälla för alla, oavsett om man är född utomlands eller om man är född i Sverige. Det brukar kallas den svenska modellen. Det ska inte vara några egenpåhittade lönegolv från Svantesson, Forssell, Åkesson och andra i Tidöregeringen. Tonåringar som har vuxit upp i vårt land, som vill bygga vårt land och som drömmer på svenska ska inte utvisas av SD – punkt slut. Detta är dessutom en miljardkostnad som regeringen mörkar i sin budget, tvärtemot alla rimliga redovisningsprinciper. Man kastar ut en massa skattebetalare från vårt land. Ska vi satsa på jobben måste vi satsa på det gröna.

I våras satt plötsligt svenska hushåll som i ett skruvstäd med blicken fäst på Hormuzsundet och den där lilla rutan på bensinpumpen där priset rusade. Det var Trump, det var raketer från ayatollorna och priset hoppade upp och ned som en jojo. Regeringen hade intalat oss att bara vi fick billig diesel skulle allt lösa sig, i synnerhet på landsbygden – tills det inte gjorde det längre.

Danmark säljer dubbelt så många elbilar som Sverige. Danmark! Det är för katten Sverige som gör elbilar! Volvo tror att nästa år och året därefter är avgörande. Man har pantsatt fabriken för att kunna sälja världens bästa elbilar, och ändå säljs fler elbilar i Danmark. Nästan 80 procent av alla bilar i Danmark är laddbara medan det bara gäller 40 procent av alla nya bilar hittills i år i Sverige. Det finns alltså dubbelt så många laddbara bilar i Danmark som i Sverige.

Jag läste att regeringen hittills i år har delat ut 5 000 miljöbonusar till elbilar, laddhybrider och liknande, både nya och begagnade, precis som Centern har krävt. Men det är bara 5 000. Hur många nya elbilar omfattas av den danska elbilsförmånen som gör att fler vanliga människor väljer en miljöbil? 126 500 i fjol! Det är hundratusentals fler danskar som inte är beroende av Trump och Hormuzsundet medan miljontals svenskar fortfarande är det och behöver den ena livbojen efter den andra i stöd.

Jag fattar: Vi måste hjälpa folk. De måste kunna åka till jobbet och skjutsa barnen till skolan. Det måste fungera på landsbygden. Men vi kan inte bara fortsätta så här! Alla måste ha råd, som i Danmark – hvergang, som Niels Paarup-Petersen hade sagt.

Vi måste ur fossilberoendet, Svantesson! Hundratusentals svenska familjer varje år måste ur det! Det måste kosta så lite som 1 500 i månaden att leasa en ny eller begagnad elbil, och vi måste ha ellastbilar. Vi gör ju världens bästa ellastbilar. De är billigare, och de är bättre. Men vi satsar inte på dem på det sätt som kineserna gör med ordentlig laddning, ordentliga och bra bonusar och stöd till de företag som satsar grönt och vill köra grönt.

Det är lite sött att regeringen nu, knappt hundra dagar före valet, har upptäckt någonting som heter kollektivtrafik. Då kanske man till och med upptäcker att det även finns svenska elcyklar som folk kan åka med till jobbet.

Men det räcker faktiskt inte. Nästa mandatperiod, fru talman, ska svenskt näringsliv leda utvecklingen i världen igen. Det ska lysa som ett exempel på grön tillväxt, där vi stoppar klimatkatastrofen. Vi ska få mer grön energi, snabbare tillstånd och en grön hemmamarknad för vår industri. Vi ska göra breda uppgörelser – där sitter Hans Eklind från Kristdemokraterna – som Ebba Busch har erbjudit.

Det är dags för en timeout för Tidö nu! Det är dags för en vettig liberal mittenpolitik där jobben blir fler och utsläppen inte rusar utan går ned, där välfärden stärks i hela landet, där vi står för våra styrkor, småföretagandet och den gröna tillväxten.

Fru talman! Sverige kan mer!

Fru talman! Det var ju en trevlig och positiv bekräftelse! Det ger hopp om framtiden.

Jag tror att vi är ense om att inte minst industrin – som gör enorma insatser för att komma över på den fossilfria sidan och också tror att de kan vara ledande i den utvecklingen i hela världen och också få stora konkurrensfördelar genom detta – skulle välkomna att våra två partier skulle gå i bräschen för riktig långsiktig energiuppgörelse där vi får mycket mer fossilfri el, både i närtid, vilket vi tycker har saknats lite, och på längre sikt.

Fru talman! Jag är inte 100 procent säker på att alla vid det här valet kommer att svara att de har det som Reagan uttryckte det: I’m better off than four years ago. Under Ronald Reagans mandatperiod var det låg arbetslöshet och hög tillväxt, men så har det inte riktigt varit nu.

Men jag tänkte inte fokusera på det som skiljer oss åt nu. Jag var nyligen på ett seminarium hos svensk tung industri. Det handlar om skogen, gruvorna och stålet. Där är man lite orolig. Man vill att vi ska göra mycket mer än den här regeringen har gjort för den gröna omställningen, som de vill leda, för de behöver mer grön energi.

Här kommer det fina: De berömde både Centerpartiet och Kristdemokraterna – ledamotens partikollega Camilla Brodin och undertecknad – för att vi är två partier som är beredda att göra långsiktiga, kloka energiuppgörelser över blockgränserna.

Nu är min fråga till dig, Hans Eklind: Kan vi tillsammans kämpa för en bred energiuppgörelse, för skogen, stålet och framför allt för svenska folket? Din partiledare har ju efterlyst detta.

Fru talman! Ursäkta! Det heter valplattform. Er otroligt långa lista på jättedyra löften, som ni uppenbarligen inte har några som helst planer på att finansiera – finns de, eller finns de inte?

Finns det några som helst idéer om hur de 100 miljarder kronorna ska gå ihop när ni ska ta över Finansdepartementet? Det har ju inte gått så himla bra hittills. 373 miljarder i ofinansierade utgifter och underskott. Dessutom kommer stenhård kritik från Finanspolitiska rådet.

Nu är det dessutom allt snack om att vi är i topp i tillväxtligan. Ursäkta mig! Vi var uppe i nästan 3 procents tillväxt innan ni tog över. Första kvartalet i år var det negativ tillväxt. På vilket sätt är det i topp? Det är bara i era prognoser som allting är i topp. Det är samma jätteoptimistiska prognoser varje år. Där är de i topp. Sedan blir de aldrig av. Jag vet inte vad allt ”topp” kommer från och hur himla bra allt är. Det råder nu en nästan chockartad arbetslöshetssiffra på nästan 10 procent. Sedan reviderades den ned, och nu är den på 8,7 procent. Hur kan den vara bra? Det är dubbelt så mycket som i Tyskland.

Jag återkommer till min fråga, och den är viktig för många genuint borgerliga väljare. De vill ha ordning och reda i statsfinanserna, och de ser, precis som Oscar Sjöstedt var inne på, tendenser liknande dem i Finland, nämligen att statsfinanserna spårar ur och att det inte är ordning och reda. Centerpartiet har redovisat 10 miljarder mindre reformutrymme och en lång rad ibland tuffa besparingar. Men Sverigedemokraterna kommer med en otroligt lång lista av ofinansierade löften, ni vill ta över Finansdepartementet och det finns redan jättestora underskott.

Vad kommer att hända med statsfinanserna när Oscar Sjöstedt och Jimmie Åkesson bestämmer över Sverige nästa mandatperiod?

Fru talman! Vi har hört Oscar Sjöstedt vara otroligt nöjd med läget i svensk ekonomi med 100 000 fler arbetslösa. Han är också otroligt nöjd med statsfinansernas tillstånd, trots att Finanspolitiska rådet utfärdade sin hårdaste kritik någonsin mot de 80 miljarderna i ofinansierade utgifter i den stora valfläskbudgeten.

Jag har en fråga till Oscar Sjöstedt. Först och främst uppfattade jag att Sverigedemokraterna är intresserade av att ta över Finansdepartementet. Olika bedömare har de senaste dygnen granskat de 100–150 miljarderna i vallöften i ert valmanifest – 2 procent av bnp. Om Oscar Sjöstedt eller någon annan finansminister ämnar genomföra löftena när ni tar över Finansdepartementet, trots att pengarna enligt finansministern är slut, kommer det att fördubbla underskottet till 300 miljarder kronor, en bra bit över 4 procent av Sveriges bnp; kommer Sverige att dras in i ett underskottsförfarande i EU?

Eller är löftena i själva verket tomt prat, som ni aldrig ämnar finansiera?

Herr talman! Nu tog man från regeringen i från tårna. Man har inte så mycket mer att komma med.

Jag kan konstatera att om Centern hade varit ett lite större parti kanske den moderata ledamoten hade följt den presskonferens jag hade i höstas med vår partiledare där vi presenterade en mycket noggrann plan för hur vi skulle kunna nå transportmålen utan att återgå till höjda drivmedelspriser med reduktionsplikten.

För övrigt har vi ett problem med att priset i hela Europa kommer att stiga därför att priset för utsläpp helt enkelt stiger. Det försöker vi verkligen att komma runt så att människor får lägre tanknotor.

Det är precis som vi har varit inne på: Många fler hushåll måste ha möjlighet att byta till en ny eller begagnad el- eller laddhybridbil eller till en gasbil – biogasen är ju fortfarande något som produceras på svensk landsbygd. Man kan faktiskt också fortfarande konvertera till etanol, men det här handlar framför allt om de två första alternativen.

Det spelar en jättestor roll, som vi kan se i våra grannländer. Det här är inga fantasier eller drömmar, utan denna utveckling ser vi som sagt i andra länder, som har satsat på detta.

Det andra Centerpartiet säger är att vi måste kunna använda den svenska skogen, för vi behöver ha en strategisk reserv av biodrivmedel. Då ska vi inte göra det så dyrt som möjligt, som det blev med reduktionsplikten. Vi har ju sagt att det inte var bra! Vi ska göra det så billigt som möjligt genom att pressa priset och upphandla för att kunna ha den strategiska reserven med eget drivmedel i Sverige.

Det handlar om de här två och andra insatser, bland annat för våra tunga transporter, där man satsar jättehårt på ellastbilar. Det gäller både Volvo och Scania. De här förändringarna ger dem en möjlighet till en stor svensk hemmamarknad, och vi kan uppnå våra mål.

Men då måste man också vilja det och inte skrota målen och framtiden för vanliga människor genom att offra målen till förmån för kortsiktiga lösningar, som folk nu märker inte fungerar.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan hålla med om att man ska vara noga med siffror. Men jag tror inte att man ska underskatta dem som följer debatten eller dem som tänker på detta.

Jag tror att ganska många har noterat att det när som helst plötsligt kan hända att tanknotorna bara rusar igen. Jag tror att väldigt många tänker: Det kan inte hålla på så här i framtiden. Det talas om bränslebrist, och plötsligt är Hormuzsundet stängt, sedan öppet och sedan stängt igen.

Vi kan inte ha en situation i Sverige där vanliga människor sitter i skruvstädet dag in och dag ut samtidigt som våra grannländer börjar ta sig ur detta.

Ni har redan vunnit debatten om att vi inte ska pressa folk med jättehöga drivmedelspriser. Vi står bakom det. Men kan ni inte tänka lite längre? Kan ni inte tänka på där människor befinner sig?

De har just fått världens chock på sina vardagliga tanknotor. De känner att det är en helt orimlig situation i deras vardag. De funderar nog ganska hårt på: Vad har jag för möjligheter att byta bil? Har jag råd med det?

Det gamla stödet som fanns är det nya. Har jag verkligen rätt till det? Varför är det så få personer som kan få det när jag också borde vara berörd? Jag tror att man måste placera sig där vanliga människor befinner sig.

Det talas om siffertrixande och att man luras. Jag tror att alla är ganska klara över hur läget ser ut. Ni får inte sänka priserna jättemycket, och de var lägre än i Bulgarien. Plötsligt kom världens chock, och så blev det jättedyrt.

Människor tänker: Det här kanske inte är så bra på sikt. Det behövs också någonting annat om vi ska kunna ta oss in i framtiden.

Det gäller att vi klarar av att få lägre arbetslöshet och högre tillväxt. Det gjorde vi i Alliansen, bättre än vad ni gjorde och jämfört med EU. Det gjorde vi i januariavtalet. Vi sänkte skatten med 20 miljarder i januariavtalet. Vi sänkte skatten med ungefär lika mycket med Alliansen om man tittar tillbaka på jobb och företagande, och ännu mer i de regeringar som vi var ansvariga för. Det klarade vi av, och det kommer vi att fortsätta att klara av.

Vi står för någonting när det gäller jobben, tillväxten och företagen, medan ni verkar ha abdikerat till Sverigedemokraternas enkla bortförklaringar.

Herr talman! Ni har på ett sätt vunnit debatten om att man måste hjälpa hushåll i nöd. Vi var till och med ute före er och föreslog det som ni lägger på bordet. Men ni verkar bara double down på att det på något sätt löser sig om man bara fortsätter i samma riktning. Det är det som förvånar mig så mycket.

Det kanske var 50 kronor billigare. Men det avgörande när jag ska fylla min gamla dieselbil som står på gården i Leksand är att det kostar ungefärligen lika mycket nu som förut. Vi är fast på samma ställe.

För några veckor sedan var det lite mer. Några veckor senare är det lite mindre. Det är på ungefär samma nivå efter alla ansträngningar. Det är inte acceptabelt. Vi har varit tvungna att ha den här motionen eftersom vi måste rätta till akutsituationen som människor har hamnat i.

Det förvånar mig än en gång att man inte är beredd att göra som i våra grannländer. Vanliga människor i Norge, Danmark och Finland börjar nu byta ut till det nya och faktiskt billigare. Man hjälper människor som kanske inte har råd just nu att göra det. Man vet att det över ett antal år blir billigare.

Det är en helt rimlig ståndpunkt. Vi kan nog vara överens om att det inte blev så mycket billigare med detta. Det är inte påtagligt mycket billigare. Vi är fast i oljeberoendet från Iran, Trump och diktaturstater över hela världen. Det är ingen lösning om vi ska ha ett oberoende Sverige.

Jag vill bara understryka att vi i ett sådant här säkerhetsläge måste kunna producera drivmedel av vår egen svenska skog som har massor av råvara som blir över. Det talas om att man kan pressa priserna till 15 kronor per liter biodiesel. Det är inte alls de extrema priser vi har haft historiskt sett. Det får vi inte heller ge upp. Det är en återvändsgränd för Sverige.

Jag uppskattar att man är noga med siffrorna och kollar upp dem igen. Men många av dem åker fram och tillbaka. Det är nog en grannlaga uppgift för vem som helst i den här kammaren. Det vi vet är att det är dyrt.

Herr talman! Jag vill jättegärna svara på de här frågorna, för de belyser väldigt tydligt det problem som den här regeringen har fördjupat för vanliga hushåll.

Ja, oljepriset var faktiskt något lägre efter den krisen än vad det är i dag. Nu har det nått nya väldigt höga nivåer. Det hade gått ned lite från den högsta toppen som var direkt efter Rysslands invasion av Ukraina. I dag har det gått upp och ligger kring 90 dollar per fat. När jag kollade senast låg det på 92, och det har legat över 100.

Dieselpriset låg på valdagen på 22–23 kronor. Det är i alla fall så jag minns det från alla diskussioner. I dag ligger det på 20–22 kronor ute vid olika tankstationer beroende på om de är bemannade eller ej. Där är vi alltså väldigt nära det pris där vi började.

Poängen är inte att dagspriset på olja beror på Hans Eklind eller Tidöregeringen. Problemet är att vi har satt oss i en situation där vi är direkt beroende av ayatollorna, diktaturerna, Trump och allt vad som händer i världen. Vi är beroende av diktaturers olja, och vi arbetar inte för att ta oss ur det. Till och med när man gör allt för att dra ned drivmedelspriser för vanligt folk, vilket jag är övertygad om att regeringen gjorde, kan det här bita en själv i svansen. Trump attackerar Iran, och plötsligt far oljepriset upp, precis som Hans Eklind sa, så mycket att vanliga hushåll står med nästan samma tanknota som då – ibland rent av högre, om man tittar några veckor tillbaka.

Det finns ingen framtid för den strategin. Det förstår ju alla. Då är det inte rimligt att lägga alla ägg i den korgen och i praktiken nästan ingenting på att hjälpa folk ur detta.

Herr talman! Jag vill för tydlighetens skull säga att vi står bakom förslagen om elprisstöd och tillfälligt sänkt skatt på drivmedel. Det gör vi av ett enkelt skäl – vi har inte heller någon följdmotion: att miljoner svenskar i dag är fast i det här fossilberoendet. Sverige har haft en helt annan utveckling än många andra länder i Europa. Folk har varit tvungna att hålla fast vid sina diesel- och bensinbilar eftersom de inte har haft råd att byta, som allt från norrmän till kineser och danskar gör just nu. Därför måste vi stödja, i ett läge där vi är direkt beroende av vad ayatollor, diktatorer och Trump och hans moster håller på med dag för dag.

Jag vill för övrigt korrigera mig. Det går ju upp och ned varenda dag här. Det stämmer att vi är någon krona under priset på valdagen, men det är i princip samma priser. Framför allt kan den som tankar nu konstatera att kostnaden för att fylla en vanlig Volvodieselbil ligger på 1 600–1 700. Det är ungefär vad det kostade på valdagen 2022.

Det är väl detta som är problemet. Efter fyra år med Tidö är vi tillbaka på ruta ett. Svenska folket har inte fått billigare drivmedel, trots alla ansträngningar, utan vi är fast i ett slags fossilfälla när andra kan gå vidare in i det nya. Kanske kan också personer med mer pengar göra det. Men hushåll som är beroende av bilen, inte minst på landsbygden, har inte råd att gå vidare in i det nya. Det har man i andra länder, till och med i våra närmaste grannländer.

Tidigare i debatten nämndes att i Sverige har andelen elbilar av de nya bilarna gått från 30 till 40 procent. Då ska vi tänka på att det också finns många begagnade där ute, som är billigare men som folk inte har tillgång till. I Norge är 97 procent, i Danmark 80 procent och i Finland mer än 60 procent av de nya bilarna elbilar – alltså en majoritet.

Svenskarna tvingas lägga miljarder på de här tanknotorna. Då är det en klen tröst att det finns länder som är ännu mer oljeberoende än Sverige är. Det gör det nämligen.

Vi ska dock inte vara sämst i Europa. Vi ska vara bäst. Vi har ju stora bilföretag och stora lastbilsföretag som bettade stenhårt på elektrifieringen. Vi ska leda. Det ska vara tillgängligt för alla. Det ska finnas jättemånga begagnade elVolvobilar där ute som folk har råd att köpa, och vi ska stödja det. Men det vill inte den här regeringen. Sverigedemokraterna bedriver ett lågintensivt kulturkrig mot allt det nya, inklusive elbilarna, och tror att det är det gamla, inte det nya, som folk vill ha.

Jag tror att det är jätteviktigt att vi framöver gör minst det som Centerpartiet föreslår: ser till att folk för 1 500 i månaden kan leasa, faktiskt med stöd, en ny eller begagnad elbil eller laddhybrid. Med tanke på att det bara kostar några hundralappar att ladda och tanka en sådan för att åka fram och tillbaka till jobbet eller till skolan, eller åtminstone en större del av den sträcka som de flesta har, blir det i stort sett från dag ett mycket billigare än det man betalar i dag.

Dessutom ser vi till att det kommer många sådana bilar varje år. Sverige har miljontals fossilbilar men inte alls lika många elbilar – de kan räknas i hundratusental. Vi vill att det ska vara 100 000 nya varje år. Man kan tycka att det är lite för lite. Men med regeringens 20 000 bilar kommer man ju ingenvart. Det är 100 000 bilar på hela nästa mandatperiod. Det är tydligen allt som ska hända framöver.

Vi måste se till att Sverige kommer ur den här fossilfällan och ge möjlighet för vanliga människor, som i dag är beroende av bilen, att växla. Det är inte fel att hjälpa personer som har en sådan här situation just nu. Det är vi för. Det som är fel är att vi inte hjälper människor att inte hamna i nästa och nästa och nästa oljekris – alldeles bortsett från att det inte är bra för klimatet.

Som flera har noterat når det här elstödet inte fram till alla. Vi har velat ha en mycket kraftfullare lösning där man tar av flaskhalsavgifterna och ser till att de når vanliga människor. Så har vi gjort tidigare i Sverige, och så gör man nu också i våra grannländer.

Det här elstödet faller också väldigt platt för de flesta hushåll, eftersom de flesta hushåll vid årsskiftet har fått elnätsavgiftshöjningar som kommer att vara större för innevarande år än vad elstödet är. Det är fasta höjningar som är oberoende av hur mycket el man konsumerar. Vi har elnätsmonopol i Sverige – privata monopol som får löpa amok på vanliga räkningar.

Ni kommer kanske att höra från någon annan i debatten att det här är kostnader som elnätsbolagen har för att bygga ut det nya elnätet. Men det är ju deras ansvar! De har monopol. De har ett slags beskattningsrätt på dig och mig – på alla som över huvud taget är anslutna till el, vilket är praktiskt taget alla svenskar. Detta är så svagt reglerat att de inte har lagt undan pengar för de investeringar de ska göra i sina nät, trots att de har gjort stora affärer där de tjänat miljarder på att sälja de här näten till varandra och dra ut pengar ur det.

Någon kanske tycker att det här låter lite vänsterartat, men det är ju fråga om monopol. Centerpartiet gillar inte monopol som höjer avgifterna. Elnätsbolagen måste lägga undan pengar för sina investeringar. Det är så att säga deras affärsmodell. Det är det de tar betalt för. Att säga att det behöver göras nya investeringar, vilket man plötsligt upptäckt vid årsskiftet, och att avgifterna därför behöver höjas jättemycket är helt orimligt.

De svenska elnätsavgifterna är alldeles för oreglerade. Gudskelov stoppades effektavgifterna efter mycket kritik från Centerpartiet. Men situationen är helt orimlig. Det man drar bort från hushållen i höjda elavgifter, som kunderna måste betala vare sig de vill eller ej, är mer än elstödet och mer än jobbskatteavdragen.

Regeringen måste ta situationen på allvar. Vi har drivit detta länge. Hade det funnits möjlighet efter de senaste åren hade granskningen från Konkurrensverket och förstärkningen av Elmarknadsinspektionen kunnat genomföras. Det här blir lite tekniskt, men det är ett sätt att stoppa den avgiftshysteri som drabbar alla som har el samtidigt som vi ska elektrifiera och ställa om. Där är regeringen svaret skyldig.

Å ena sidan stöder vi naturligtvis det här breaket för hushåll som har fått rusande elpriser och drivmedelspriser. Å andra sidan är det skrämmande hur lite regeringen tar de långsiktiga problemen på allvar och hur lite man i den här krisens läge erbjuder vanliga hushåll en möjlighet att byta till det som är billigare och bättre. Det handlar om dem som i dag inte har råd – inte om dem som har en riksdagsledamots lön och därmed har råd att själv byta till elbil utan om dem som är fast i den här lösningen och som kanske åtminstone vill köpa en begagnad laddhybrid för att ta sig ur de höga tanknotorna till vardags.

Det är dags för regeringen att vakna upp till det faktum att den strategi som Sverigedemokraterna har lett in partierna på leder till högre kostnader för vanliga hushåll, till mindre frihet och på sikt till en helt ohållbar situation.

Herr talman! Det är verkligen siffertrixande på högsta nivå från Sverigedemokraternas sida. Man har verkligen sjunkit djupt ned i det hål som andra partier låg i tidigare och där man helt enkelt låtsas som att siffrorna inte finns.

Jag kan börja med den sista siffran vi hörde, det vill säga att det är ett rekord att 41 procent av bilarna som nyregistreras i Sverige är elbilar. I Norge är siffran 98 procent. I Danmark, som inte har några oljepengar, är siffran 80 procent, och i Finland är den 60 procent. Det här handlar alltså bara om att man har klättrat ur ett otroligt djupt hål som Tidöregeringen hade placerat sig i. Något vidare rekord är det inte – med något mått mätt.

Jag går tillbaka till vad som är svaret till de människor som i dag har höga tankningsnotor och som kanske hade velat byta till en elbil eller en laddhybrid men blev av med den möjlighet att göra det som tidigare gavs till människor med vanliga inkomster. Det är många – verkligen många – som är beroende av bilen, och de behöver ett break nu. Vi behöver göra de här sänkningarna eftersom det är enda sättet att hjälpa dem i det här läget, men långsiktigt vill de ju egentligen kunna byta bil. Man har tagit bort den möjligheten, och nu är skillnaden enorm jämfört med våra grannländer.

När det gäller arbetslösheten är det oerhört tråkigt att höra folk förklara bort den. Det finns två bortförklaringar, varav den ena är att det är något fel på siffrorna. Så hette det inte förut, men nu när man själv regerar är det fel på siffrorna. Den andra bortförklaringen är att det bara handlar om invandrare. Säg det till alla arbetslösa akademiker i Sverige, Dennis Dioukarev! Säg det till alla infödda som är arbetslösa i dag! Vi har jättehög – historiskt hög – arbetslöshet även bland de grupperna i dag.

Vad är för övrigt lösningen på problemet? Med era förslag gör ni ju ingenting för att få ned arbetslösheten, vare sig bland dem som är födda i Sverige eller bland dem som är födda utomlands. I er vårbudget lägger ni motsvarande två koppar kaffe per arbetslös för att möta den stora arbetslöshetskrisen med 9,7 procents arbetslöshet.

(Applåder)

Herr talman! Det känns som att man är ett slags sanningsvittne i den här debatten varje gång det sägs att Sverige står så starkt och att det går så bra.

Jag vill börja med att korrigera något som sades från talarstolen – även om det är tråkigt – för enligt SCB:s senaste undersökning, som kom nu och som gäller mars, faller sysselsättningsgraden. Det är bara att läsa på.

Även den allmänna bilden att det ser så fantastiskt ut i svensk ekonomi trots att vi har 9,7 procents arbetslöshet – det är under alla omständigheter en mycket högre arbetslöshet nu än när Tidöregeringen tillträdde – och ett så stort bidragsberoende, med enorma kostnader för välfärden och framför allt för väldigt många familjer, är förvånande.

Den här debatten handlar dock egentligen inte om att man är nöjd med läget i svensk ekonomi, utan den handlar om någonting annat. Den handlar om det löfte som regeringen gav inför förra valet om att sänka drivmedelspriserna med 10 kronor.

Då som nu var det, precis som ledamoten från SD har påpekat, omvärlden som styrde mycket av utvecklingen. Men för vanliga hushåll är det ju ett faktum – och det här går inte att förklara bort med att priset hade varit ännu högre i något slags hypotetiskt scenario där vi eller någon annan hade gjort vissa saker – att dieselpriset är tillbaka på exakt den nivå det låg på valdagen 2022. Man har samma kostnader i dag som på valdagen 2022.

Därför undrar jag: Vad säger ledamoten från SD till alla dem som kanske hade velat byta till en elbil eller en laddhybrid under den här tiden? På grund av att SD tycker så otroligt illa om fossilfria elbilar och laddhybrider tog man bort alla stöd för dem, och många färre än i våra grannländer har valt det alternativet – eftersom de inte har haft råd.

Herr talman! Jag tror att de som lyssnar hörde att jag bara citerade Statistiska centralbyråns officiella siffra.

Jag tror att väldigt många som lyssnar på det här känner någon som är arbetslös, så som situationen är i dag. Det är många akademiker som är arbetslösa i dag. Det är väldigt många unga som är arbetslösa i dag.

Det här svaret är precis det vi hörde på den tiden då Moderaterna ingick i Alliansen och hade en annan syn på ekonomin. Det är precis den typ av siffertrixande och bortförklaringar – det är inte en riktig siffra, och egentligen är de inte arbetslösa och egentligen är det inget problem – som vi tyckte så illa om från Socialdemokraterna när de på den tiden försökte dölja arbetslösheten. Nu har vi hamnat precis där, och värre, med den här regeringen.

Jag kan bara säga att varenda gång vi har varit med i ett samarbete, vare sig det varit Alliansen eller januariavtalet, och vare sig det har varit finanskris eller pandemi har vi sett till att vi har fått högre tillväxt i Sverige än i EU. I dag är den lägre än i EU. Vi har sett till att vi har fått lägre arbetslöshet än EU-snittet och att den har gått ned – inte gått upp med 100 000, som den har gjort under den här regeringen. Och företagen har upplevt att de fått ett bättre klimat för att anställa och inte, som de i dag säger, sämre.

Jag uppfattar att regeringen återigen inte säger att det här är allvarligt och att man ser det, att man ser människorna som arbetslösa. I stället håller man på och bortförklarar siffror. Om det skulle vara 8 procent, är inte det också en katastrof? Bara den senaste siffran är att ökningen har varit 40 000 fler bland de unga. Hur den siffran än såg ut från början har den nu ökat med 40 000. Och ni lade motsvarande två koppar kaffe per arbetslös på det här problemet i er vårbudget. Är det rätt prioriterat?

Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att vi stöder förslaget. Vi föreslog det till och med innan regeringen hann göra det.

Diskussionen om vad som är prioriterat och viktigt för svensk ekonomi har breddats något. Jag hörde representanter för Tidöregeringen säga att Sverige står starkt. Jag måste verkligen fråga om det är rätt uttryck, med tanke på att vi i dag fick en arbetslöshetssiffra på 9,7 procent. Var tionde svensk är arbetslös i dag. Säsongsrensat är det 8,7 procent. Det är fruktansvärda siffror. Dessutom är det 30 procents ungdomsarbetslöshet.

Otroligt många människor i Sverige är i kris just nu. Då undrar jag om regeringen inte ångrar att man i sin budget bara lade 65 kronor mer per arbetslös för att lösa arbetslöshetskrisen. Det motsvarar två koppar kaffe – i det här läget med en extremt hög arbetslöshet. Jag förstår inte att det här inte tas upp i varje tal och i varje anförande från regeringen. Man känner inte att det här har högsta prioritet och att det är en allvarlig kris som man är beredd att göra något åt.

På den affisch som Moderaterna hade i den förra valrörelsen stod det: ”Europas fjärde högsta arbetslöshet borde göra regeringen arbetslös.” Nu har vi EU:s tredje högsta arbetslöshet eller kanske andra – vad vet jag, med de senaste siffrorna. Är det inte dags att regeringen blir arbetslös, om den inte gör något?