Tony Haddou

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag ser verkligen att Johan Forssell vill undvika frågan om just tonårsutvisningarna. Han höll ett anförande i över tolv minuter men ville inte prata om tonårsutvisningarna som han lovat skulle hanteras och lösas ut i den här propositionen. Han har inte velat prata om den här frågan över huvud taget. Däremot använde han de här tonåringarna under ett halvår i Moderaternas egen krishantering. Jag tycker faktiskt att det är en skam.

I replikskiftet drar han nu historien i stället för att svara på frågorna. Jag känner mycket väl till historien; jag har ju anmält Johan Forssell för att han ljög om 2016 och omröstningen kring detta då. Han sa att alla partier hade röstat för detta, vilket var en direkt lögn, och nu får konstitutionsutskottet granska detta. Att man skulle stoppa tonårsutvisningarna var också en lögn. Den här krishanteringen ser inte särskilt snygg ut för Moderaterna nu när man inte har stoppat tonårsutvisningarna. Vi får reportage där unga slits från sina föräldrar och skickas till länder som de många gånger inte ens har någon anknytning till.

Johan Forssell säger att jag är selektiv i det här och att vi inte skulle ha pratat någonting om tonårsutvisningarna. Men när Moderaterna till och med ville växla upp utvisningarna 2023 och ta bort särskilt ömmande omständigheter varnade vi ju för vad som skulle hända. Vi sa ju detta innan tonårsutvisningarna. Det är självklart att ministern ska ha kritik för att inte ha hanterat detta utan använt tonåringar i partiets krishantering i stället.

Nu är vi i en situation där man inte har löst ut frågan över huvud taget. Den här regeringen har inte visat något annat än en oförmåga att stoppa tonårsutvisningarna.

Fru talman! Jag hörde i replikskiftet migrationsministern tala om att man ska arbeta och göra rätt för sig och så vidare. Det håller vi med om. Men detta gjorde exempelvis spårbytarna, men de och deras barn fick utvisningsbeslut. En åtta månader gammal bebis fick utvisningsbeslut. Tonåringarna gjorde allting rätt och riktigt, och de fick ändå utvisningsbeslut. Det här hänger alltså inte riktigt ihop.

Detta får mig att tänka på det som jag var inne på i mitt anförande. För två veckor sedan skickades 19-åriga Bader, som kom till Sverige när han var 12, ensam till Syrien. Tidigare har vi kunnat läsa om Donya och Darya som utvisades till Iran, Nardine som utvisades till Egypten och Diya och Kani som ska skickas till Irak. Varje vecka nya fall.

I januari uppmärksammades tonårsutvisningarna i Sverige. Johan Forssell sa att han skulle fixa det. Sedan drog Johan Forssell detta i långbänk under hela våren, inte för att hantera tonårsutvisningarna utan som krishantering för regeringen, som sa att man skulle stoppa tonårsutvisningarna. Ministrar gick ut med det. Simona Mohamsson satt i TV4 och sa: Vi har stoppat tonårsutvisningarna. En vecka senare sitter Nardine på flyget och utvisas till Egypten. Kvar är hennes föräldrar.

Varför stoppar inte migrationsministern tonårsutvisningarna i den här propositionen som utlovat? I stället skjuter ni fram åldern från 18 till 21 år. Sedan riskerar man ändå att utvisas. Varför drog ni detta i långbänk och använde tonåringarna i er krishantering i stället för att stoppa tonårsutvisningarna?

Herr talman! Jag känner inte att jag fick något större svar om logiken när det gäller att barn inte ser sina föräldrar gå till jobbet. Regeringen svarar i propositionen med att barn i de situationerna inte ska få se sina föräldrar alls. Vi riskerar att få familjesplittring med de förslag som ni lägger fram i dag.

Det är ett allvarligt och stort problem med den logiska tankevurpan man gör. Barn ser inte sina föräldrar gå till jobbet. Då lägger ni fram ett förslag som gör att barn inte får se sina föräldrar alls. Det tycker jag är mycket allvarligare.

När det gäller tonårsutvisningar är det ni gör att skjuta fram åldern från 18 till 21 år. Man skulle exempelvis kunna stärka anknytningen. Det hade inte varit särskilt svårt. Det har under den här debatten låtit lite som att det inte skulle gå att stoppa tonårsutvisningarna. Det är väl självklart att det går att stoppa tonårsutvisningar! Det är mycket bättre och ärligare att säga att den här regeringen under hela våren inte har velat stoppa tonårsutvisningar.

Det man har gjort under hela våren från den här regeringens sida är att krishantera tonårsutvisningarna. Man har försökt rädda sig själv, dragit det i långbänk och bara försökt hantera detta, som är en kris för regeringen. Och krisen fortsätter. Även i dag, när propositionen ska komma, är det så. Man har inte löst tonårsutvisningarna. Man har skjutit fram åldern från 18 till 21 i stället. Man har alltså inte stoppat utvisningarna, och de som får betala priset för detta är alla de unga som riskerar att skiljas från sina familjer.

Min uppmaning till liberaler, kristdemokrater och moderater är: Gör oppositionen sällskap! Öka chansen för de här tonåringarna att få stanna i Sverige! Det är omänskligt att skilja tonåringar från sina föräldrar.

Herr talman! Jag får passa på att tacka för de vänliga orden, Patrik Karlson. Jag har uppskattat att ha dig som motståndare här i kammaren och i utskottet, men även när vi träffats vid en fika eller på gymmet och fått tjöta. De här frågorna spelar så oerhört stor roll i människors liv. Då måste man kunna skilja på sak och person för att komma fram i politiken. Tack för det!

De frågor som jag tänkt ställa gäller den logik som regeringen har haft emellanåt under den här debatten. Det är ett problem att barn inte ser sina föräldrar gå till jobbet. Det har återupprepats från regeringen. Jag delar den uppfattningen. Det är klart att barn ska se sina föräldrar gå till jobbet och så vidare.

Det är politikens ansvar att se till att skapa arbete. Det är ett område som regeringen helt och hållet har lämnat efter under de här fyra åren. I stället svarar man att barn inte ska få se sina föräldrar alls. Det är vad som är kvar av logiken. Den ena frågan jag har är: Hur ska familjesplittring fixa integrationen?

Min andra fråga gäller tonårsutvisningar, i och med att ni inte går hela vägen här. I TV4 satt Simona Mohamsson och sa: Vi har stoppat tonårsutvisningarna. Någon vecka efteråt utvisades Nardine till Egypten och rycktes bort från sina föräldrar. Sedan har vi nästan veckovis sett fall av tonårsutvisningar och utvisningar av unga som splittras från sina familjer. Varför detta skådespel?

Herr talman! I mitt anförande tog jag upp en replik av Guterres: Världen blir inte bättre av att fler gör fel. Fler behöver göra rätt.

Det enda vi hört i debatten från regeringspartierna och Sverigedemokraterna är prat om EU och andra länder: De gör så här, och då ska vi också göra det. Men jag håller verkligen med den tidigare kommissionären för UNHCR: Vi behöver fler länder som gör rätt. Ingenting blir ju bättre av att fler gör fel.

KD pratar om familjer, vill att fler bildar familj i Sverige och så vidare. Men barn måste få en chans att återförenas med sina föräldrar. Man använder sig hela tiden av det här integrationsspektaklet. Jag tror att vi båda vill ha en mycket bättre integration, men då får man fråga sig: Blir det lättare eller svårare för en mamma som är borta från sina två barn att lära sig svenska?

All kunskap, forskning och evidens – alla erfarenheter som finns i dag – säger att det är mycket svårare att lära sig språket, komma ut i arbete och så vidare med en politik där man ska lära sig det ena och det andra men inte får träffa sina barn. Om den här mamman exempelvis har två barn och en make ska hon också tjäna över 52 000 kronor.

Man omöjliggör ju familjeåterföreningen. Det är det jag vill komma åt här. Det är det som Kristdemokraterna gör, och det är det som chockar mig. Ett parti som historiskt har sagt sig värna barnfamiljer och familjer generellt verkar inte bry sig längre.

Herr talman! Jag får inleda med att tacka Ingemar för tiden i utskottet och för anförandet här.

Kristdemokraterna sa, lite i samma anda som vi har hört från regeringspartierna tidigare, att man inte splittrar familjer utan att människor själva gör valet att lämna sin familj och så vidare. Detta har inte varit Kristdemokraternas inställning tidigare. Jag blir lite förfärad över den här utvecklingen.

Jag tror att kristdemokrater, även ute i landet, vet att människor på flykt kommer bort från varandra och att många är tvungna att lämna sina barn på grund av de farliga vägarna. Jag tror att många kristdemokrater vet varför man splittras på flykt och varför barn kommer bort från sina föräldrar. Stora organisationer – de allra största i världen – arbetar för att barn som kommit bort ska kunna återförenas med sina föräldrar. Det är den situation som människor på flykt står inför.

Det som vi gör här är att på Kristdemokraternas förslag rösta emot familjeåterförening och splittra barnfamiljer, trots partiets historia av att värna just familjen. Om dessa regler införs kommer vi att få se familjer slitas isär och att människor som flytt från krig och konflikter och fått skydd här inte kommer att få leva med sin familj.

Om familjens och barnets bästa är principer som Kristdemokraterna tycker är värda att försvara i dag och i morgon är det dags att visa det. Min fråga är inte svårare än så här: Varför har Kristdemokraterna helt och hållet lämnat principerna om familjens och barnets bästa?

Fru talman! Tack så mycket, Annika! Det har varit ett väldigt bra samarbete. Det vill jag säga. Jag är väldigt glad över att ha samarbetat med dig och att vi har kunnat pressa på i de frågor du nämner.

Jag tycker alltid att politik ska göras med hjärtat. Det har vi gjort tillsammans. Det har varit jätteviktigt för många människor. I migrationspolitiken och de frågor vi debatterar handlar det om människors liv och livsvillkor. När vi trycker på knapparna förändrar det livet för människor.

Jag är väldigt glad över att vi – med Annikas kunskap och den klokhet hon besitter – har kunnat komma fram med förslag hela tiden, pressa regeringen och se till att människor får bättre villkor. Framför allt tänker jag på pressen när det gäller tonårsutvisningar.

Jag uppskattar verkligen dina insatser och vårt samarbete. Tack så mycket, Annika!

(Applåder)

Fru talman! Tack, Niels Paarup-Petersen! Detta sammanfattar det väldigt fint. Jag blir glad och rörd av att höra detta. Det visar också på ett mänskligt plan att vi behöver varandra under de här åren.

Det har varit väldigt viktigt att samtala och samarbeta med Niels. Vi har hittat varandra många gånger i den här politiken. Jag blev väldigt glad när vi kunde pressa regeringen tillsammans i våras och visa en mänsklig sida av Sverige. Jag tror att det är väldigt viktigt. Där har Niels bidragit otroligt mycket.

Jag tror att vi i Sverige är i en situation som vi måste komma bort ifrån. Vi politiker behöver se varandra bättre och jobba mer tillsammans för ett mer mänskligt Sverige. Där har du, Niels, visat vägen många gånger. Jag är väldigt glad för det samarbetet. Stort tack till dig!

(Applåder)

Fru talman! Tack så mycket, får jag säga till Ola Möller. Jag blir väldigt glad av att höra detta. Och jag vill också tacka hela den socialdemokratiska gruppen i utskottet. Det har varit ett mycket bra samarbete, och det är precis som Ola säger: Det har hettat till ibland, och det är inte alltid vi håller med varandra. Det har hettat till så att vi hamnat i Svenska nyheter, till exempel.

Socialdemokraterna har ju haft en politisk ingång som gjort att de fått ta lite smällar, ibland från Vänsterpartiet och ibland från Tidöpartierna. Men det har alltid varit sakligt med Ola Möller. Det har varit väldigt viktigt att vi har de här konfliktytorna och kan prata politik sakligt med varandra och ha de här debatterna.

I migrations- och asylpolitiken står vi inte alltid nära varandra. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna står många gånger en bra bit ifrån varandra. Men jag är glad de gånger vi, som i dag till exempel, kan hitta varandra, samarbeta och visa på en gemensam opposition mot den här regeringen. Jag tror nämligen att Socialdemokraterna precis som Vänsterpartiet tycker att det här inte är en bra regering för Sverige. Den har skadat utvecklingen för Sverige, och den skadar människor. Det är en politik vi inte vill ha.

Så återigen: Stort tack för dina ord, Ola Möller!

(Applåder)

Fru talman! Jag hoppas att ni har fått lite ledighet, vila och soliga dagar med familjen i sommar. Jag har tagit igen mycket tid med mina barn denna sommar. Det har varit mycket glass och lek. Vi har gjort utflykter och något besök på Liseberg. Vi har badat i havet från bryggor, och på västkusten har vi fångat krabbor från klipporna.

Det har varit långa soliga dagar av ledighet med kompisar och äventyr. Mellan spring och lek har min yngsta dotter ibland lagt sig på min mage och somnat en liten stund. Det är en av mina favoritstunder. Jag tror dessutom att sådana stunder, med trygga sovande barn som tar djupa andetag, är favoritstunder för de flesta av världens föräldrar. Det är stunder av närhet och trygghet.

Barnen kan få en lässtund före läggningen. ”Bara en sida till” är nog något som många föräldrar känner igen sig i. Det blir snabbt två, tre och fyra sidor, och sedan blundas det lite lätt.

Mina barn kan ha sin förälder bredvid sig före läggning. Ibland är det för att läsa en godnattsaga, för att prata om vad det bästa med dagen varit eller för att jaga bort mardrömmar. Ibland räcker det med att bara finnas där och ge trygghet.

Sverige borde vara ett land där splittrade familjer kan återförenas och återuppleva den basala tryggheten: en godnattpuss, en tröstande kram när barnet gjort sig illa eller bara vetskapen att föräldern finns där. Det borde vara enkelt. Men i dag är inte en sådan dag.

Fru talman! Med den nya lagen som regeringen lagt fram och som vi debatterar i dag kommer barn – någons älskade ungar – att berövas sin barndom. Familjer kommer att leva i långvarig, i många fall permanent, familjeseparation. Det kommer att vara omöjligt för dem att återförenas i Sverige. Regeringen vill lagstifta om flera års väntetid, skyhöga försörjningskrav och brutala regler som säger att om du blir sjuk eller arbetslös riskerar ditt barn att förlora sitt uppehållstillstånd och utvisas ur landet.

Fru talman! Barn har rätt att återförenas med sina föräldrar om de till exempel splittrats på flykt från krig och konflikter. Det garanteras av barnkonventionen. Eftersom Sverige har skrivit på konventionen och gjort den till svensk lag skulle man kunna tro att det här efterlevs. Men så är det inte med regeringens nya förslag.

I barnkonventionen sägs att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. Men denna grundläggande rättighet har den här regeringen trampat på sedan dag ett från att den tillträdde. Aldrig någonsin har Sverige haft en sådan barnfientlig regering.

Barn som skiljs från sin familj hör till de mest utsatta grupperna av barn. De blir lätt offer för våld, övergrepp och exploatering. Tänk dig att du tvingas förklara för dina barn att de inte kan vara hos dig i trygghet utan att de måste stanna i farliga förhållanden för att regeringen har gjort det omöjligt för dig att nå upp till kraven. På vilket sätt kommer barnets bästa i främsta rummet då?

Det är omänskligt, och regeringens lagförslag kommer att få allvarliga humanitära konsekvenser, särskilt för barn och familjer. Att få leva med sin familj är en grundläggande mänsklig rättighet, och den grundtanken tänker vi i Vänsterpartiet värna och hålla högt.

Världen blir inte bättre av att fler gör fel. Fler behöver göra rätt. Så sa Guterres när han var flyktingkommissarie för UNHCR. Inget kunde vara mer sant. Ändå har den här regeringen aldrig gjort det som är rätt och riktigt. Tvärtom har man systematiserat familjesplittringar och utvisningar på ett fruktansvärt sätt.

Varje dag möts vi av nya reportage om liv och drömmar som krossas framför ögonen på oss. Det handlar om människor med djup förankring i Sverige. Barn som är födda och ungdomar som vuxit upp här utvisas till länder som de många gånger aldrig varit i eller har någon anknytning till. De kan inte alltid språket. Föräldrar som arbetar, kanske inom vård, omsorg eller andra bristyrken, utvisas också. Det handlar om familjevänner, kollegor eller barnens klasskompisar. De är väletablerade, är som alla andra och har gjort allting rätt och riktigt.

Detta syns tydligt i de tonårsutvisningar som pågår och som migrationsministern och regeringen aldrig haft för avsikt att stoppa. Tidöpartierna har ljugit sig igenom hela våren och sagt att de stoppat tonårsutvisningarna men skjuter bara fram gränsen nu från 18 till 21 år. Politiskt skådespel från regeringen hjälper inte alla de unga som fått orimliga och omänskliga beslut om utvisning.

För två veckor sedan skickades 19-åriga Bader, som kom till Sverige när han var 12, ensam till Syrien. Tidigare har vi kunnat läsa om hur Darya och Donya skickats till Iran och Nardine till Egypten, medan Diya och Kani kan skickas till Irak. Varje vecka är det nya fall, och de som uppmärksammas i medierna verkar vara toppen på ett isberg.

Vänsterpartiet har återkommande pressat regeringen och lagt fram förslag för att stoppa tonårsutvisningarna. Vi gör det också nu i ett motförslag till det regeringen har lagt fram. Vi kräver att tonåringarna får stanna. Vi tycker också att de tonåringar som utvisas ska få återförenas med sina familjer här i Sverige.

Om vårt förslag inte går igenom vid morgondagens omröstning är det enda sättet att stoppa tonårsutvisningarna att vi byter ut den här regeringen nästa månad.

Fru talman! Mandatperioden närmar sig sitt slut. Därmed kan vi i september sätta punkt för Tidöpartiernas omänskliga migrationspolitik. De senaste fyra åren har inneburit djupa försämringar och grova inskränkningar för människor på flykt, för asylsökande i Sverige och för människor som lever och har rotat sig i Sverige sedan länge.

Dessa fyra förlorade år har också medfört ett högt pris i övrigt. Det är inte bara asylsökande som har drabbats av den här politiken. Jag tror att många som lyssnar på debatten kan hålla med mig om att Sverige är skörare än på mycket länge. Människor har lämnats vind för våg av regeringen. De har fått hantera den ekonomiska krisen själva.

Fattigdomen har fördubblats under den här regeringen. Sjuka och arbetslösa lämnas därhän och möts av lägre a-kassa, utförsäkringar eller dyrare mediciner. Vart åttonde barn lever i fattigdom i Sverige. Välfärden går sönder, inte för att det måste vara så utan för att regeringen har bestämt att det ska vara så.

Den rekordhöga massarbetslösheten har lämnats helt utan åtgärder, och regeringen har lyckats tvärnita och krascha bostadsmarknaden – allt för att de ska kunna ge ännu fler skattesänkningar till de allra rikaste.

Fru talman! Det är trots allt inte människor som kommit från Syrien som har privatiserat vårdcentraler och sålt dem för en billig peng till sina polare. Det är inte skyddsbehövande från Eritrea som har sett till att välfärdstjuvar doppar sugröret i välfärden och pumpar ut skattepengar ur vår gemensamma kassa – skattepengar som skulle gå till undersköterskor som ska ta hand om mormor eller till extra lärare i klassrummet. Det är inte ensamkommande från Afghanistan som har skapat ett pensionssystem som innebär att kvinnor som slitit hela livet för små löner i dag inte ens klarar sig på pensionen. Och det är inte skyddsbehövande kvinnor från Irak som i åratal har nedprioriterat sjuka och arbetslösa och lämnat dem i sticket.

Nej, fru talman, detta är resultat av högerpolitik och politiska beslut. Låt oss inte skylla på andra!

Det är också därför den här regeringen återkommande och konsekvent behöver syndabockspolitiken. Det är bara att konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna på punkt efter punkt totalt misslyckats med att hantera allvarliga samhällsproblem. Vi ser gång på gång vilka som får betala priset för detta, och det är inte värdigt Sverige.

Avslutningsvis, fru talman, är detta för min del den sista debatten i riksdagen. Jag vill därför också passa på att för en stund vända mig till dem utanför riksdagen som lyssnar på debatten.

Den 13 september är det val. Det är ett ödesval som står mellan splittring och sammanhållning. Vad man säger och gör spelar roll. Våra ord och handlingar kan antingen föra människor samman eller elda på hat och motsättningar.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, som med tiden radikaliserats till en reaktionär höger, valde att bygga en regering på det parti vars kärna är att skapa motsättningar i samhället, som dagligen låter sina företrädare hetsa och hata och som menar att det finns för många icke-etniska svenskar i landet. Det är en hatisk retorik som triggar och splittrar.

Å andra sidan har vi en vänsterpolitik som bygger på den enkla men stora insikten att vi människor är starka men också sköra. Vi behöver därför varandra, och jag tror att samhället alltid vinner på att vi står upp för varandra. Det är då Sverige är som bäst, och det är då vi också kan bygga ett mer jämlikt samhälle, där vi frodas genom att odla det bästa hos varandra.

I september kan man rösta på en annan politisk inriktning, som grundar sig i sammanhållning. Då ska man rösta på Vänsterpartiet. Nyckeln till framgång för Sverige har aldrig varit en brutal utvisningspolitik eller att splittra barnfamiljer. Det mår inget samhälle bra av. Vår styrka har i stället varit att vi investerat i samhället – i människor, utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är då Sverige utvecklas och växer. Det har hela vår moderna historia visat.

Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi blev fler. Det var möjligt tack vare lönsamma satsningar. Detta är en lärdom som Sverige måste ta till sig i dag. Vänsterpartiet står redo att bygga Sverige större och starkare efter valet. Det går att bygga ett rymligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och människorna i det. Detta är det effektivaste och det viktigaste vi kan göra, och det är det som avgör hur väl vi lyckas i samhället.

Begränsningar av asylrätten, tonårsutvisningar och familjesplittring är inte vägen framåt. Sverige kan bättre än så. Riksdagen kan bättre än så. Vänsterpartiet tänker inte vända familjer och tonåringar ryggen när de behöver oss som mest. Därför röstar vi nej till större delen av regeringens förslag i morgon, och vi går också ihop som en samlad opposition i flera motförslag. Och vi hoppas att vi får sällskap av riksdagsledamöter från andra partier som innerst inne vet – ja, ni vet – att en familjesplittringslag inte kan bli något annat än en familjesplittringslag hur mycket man än pratar gott om den, hur mycket man än vill pynta den och vilka ursäkter man än hittar på.

Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 2, 3, 4 och 9.

(Applåder)

Fru talman! Den här regeringen sa att det var ett skräckscenario när vi sa att fler tonåringar skulle utvisas när man tog bort möjligheten till undantag i särskilt ömmande fall. Vi sa samma sak om spårbytet. Man sa att det var skräckscenarier, men vecka efter vecka har vi sett att de här människorna hotas av utvisning, att familjer splittras och att liv krossas.

Jag fick inte riktigt svar på min fråga. Ger det ledamoten glädje att utvisa barn och unga som har levt här större delen av livet? Vill man stoppa tonårsutvisningarna måste den här regeringen bort en gång för alla. Regeringen har visat oförmåga att hantera de här frågorna. Det man nu i praktiken gör när det gäller tonårsutvisningarna är att ändra åldersgränsen från 18 till 21 så att utvisningsbeslutet i stället kommer vid 21 års ålder.

Jag tycker att man ska ta ansvar för den politik man för, och det ledamoten inte vill säga här om reglerna är att det återkommande ska göras en omprövning. Om du får ett till barn ryker du. Om du blir sjuk eller arbetslös kommer ditt barn att utvisas. Det är dessa regler regeringen lägger fram, och det tycker jag att man ska vara ärlig med. Vi kommer att få situationer med val mellan abort och utvisning, och barn som har levt större delen av sina liv kommer att utvisas. Om den här regeringen sitter kvar och politiken ligger fast kommer helt nya grupper av barn att bli utvisningshotade i Sverige.

Därför frågar jag ledamoten igen: Ger det ledamoten något slags glädje att utvisa barn och splittra familjer på detta sätt? Vi kommer att få helt nya grupper, ännu fler familjesplittringar och fler barn som utvisas. Ger det ledamoten något slags glädje?

Fru talman! Jag tackar utskottets ordförande för arbetet där och för den här mandatperioden. Vi har varit hundra procent oense, men det har funnits ett samarbete i presidiet.

Jag vill börja där ledamoten slutade. Det blir faktiskt så som Niels Paarup-Petersen sa. Med de här regeländringarna kommer människor i Sverige att tvingas välja mellan abort och utvisning. Det är sanningen. Beslut ska omprövas och åter omprövas, och om man inte uppfyller kraven efter de regeländringar som den här regeringen lägger fram är det detta val som man står inför. Det hade varit ärligare att säga att det är detta som kommer att hända.

Moderaterna ser ut att göra sitt sämsta val på över 20 år, kanske till och med sämre än katastrofvalet 2002, visade en unik prognos från Svenska Dagbladet i dagarna. Det straffar sig att bedriva politik som dagligen förstör människors liv, förstör familjer och förstör etableringen. Det kostar. Jag tycker att man ska vara ärlig, för sanningen är att människor kommer att ställas inför ett val mellan abort och utvisning.

Man utvisar barnens klasskamrater och grannar, och man utvisar människor som har levt här större delen av sitt liv. När Moderaterna tillträdde såg de direkt till att ta bort möjligheten till undantag på grund av särskilt ömmande omständigheter för att öka antalet tonårsutvisningar. Moderaterna visste att detta skulle hända. Detsamma gäller den situation som togs upp nu.

Jag måste ställa en fråga till ledamoten apropå de oerhört viktiga regeländringar som läggs fram. Ger det ledamoten något slags glädje att utvisa barn och splittra familjer? Ger det ledamoten något slags glädje att utvisa tonåringar som har levt här större delen av sitt liv?

Fru talman! God kväll! Jag hörde här den vanliga kritiken om att dalta med kriminella och så vidare.

Brottsbekämpning är ett legitimt och viktigt samhällsintresse; det vill jag ändå inleda med att säga. Jag ska inte gå in så mycket på brottens karaktär, utvisningar och så vidare som nämndes i anförandet, utan tala om rättssäkerheten och rättsordningen och framför allt om hur regeringen hanterar de här frågorna kopplat till svensk rättsordning.

Fru talman! Under remissförfarandet framfördes omfattande och skarp kritik från ett stort antal remissinstanser mot de föreslagna skärpningar som vi hörde den moderata ledamoten prata om tidigare. På detta följde sedan Lagrådets yttrande, där förslagen tydligt avstyrktes.

Reglerna om utvisning på grund av brott ändrades så sent som i augusti 2022. En återkommande invändning från såväl remissinstanser som Lagrådet är att tiden sedan denna reform är alldeles för kort för att dess effekter ska kunna utvärderas på ett tillförlitligt sätt.

Vi i Vänsterpartiet har i tidigare motioner och omröstningar, senast i dag, motsatt oss förslag inom Tidöavtalet rörande exempelvis vandel och angiveri. Förslaget som nu läggs fram måste ses i ljuset av flera andra genomgripande reformer på migrations- och straffrättens område som regeringen genomför.

Lagrådet har särskilt betonat att det saknas tillräckliga skäl för de nya förslagen och att 2022 års reform ännu inte kunnat utvärderas på ett tillförlitligt sätt. Vi håller med och vill i detta sammanhang även framhålla att det redan i dag finns möjligheter att utvisa människor även vid lägre straffvärden, beroende på återfallsrisk och brottets karaktär.

Brottsförebyggande rådet har dessutom i sitt remissvar tydligt visat att de förväntade brottsförebyggande effekterna av de föreslagna skärpningar som vi debatterar i dag är mycket begränsade.

Fru talman! När det gäller förslaget att åklagare ska vara skyldiga att yrka på utvisning i alla utvisningsgrundande fall anför Lagrådet bland annat: ”Att gå fram med ett förslag som har utsatts för en så massiv och enligt Lagrådets uppfattning befogad kritik från remissinstanser med stor kunskap och omfattande erfarenhet på området är inte rimligt. Den föreslagna ordningen är inte bara systemfrämmande. Den är också oförsvarlig både av effektivitetsskäl och av hänsyn till alla tilltalade som i rättegången ska hotas med utvisning, trots att det för den som framställer utvisningsyrkandet står klart att utvisning inte kommer att ske.”

Vänsterpartiet instämmer i denna kritik. Förslaget strider mot åklagarens objektivitetsplikt och riskerar att undergräva förtroendet för rättsväsendet. Det är enligt oss anmärkningsvärt att regeringen går vidare med förslag som mött så omfattande och kvalificerad kritik. Regeringens handlande väcker allvarliga frågor om lagstiftningsprocessens inriktning.

När åklagare i dag begär utvisning görs en bedömning med argument för eller mot för att avgöra ifall begäran förväntas nå framgång i domstol, precis som med en fällande dom innan åtal. Med detta förslag ska dock åklagare inte längre göra den avvägningen. I stället får de alltid skyldighet att yrka på utvisning, även när begäran saknar grund och även i fall där åklagaren är säker på att personen i fråga inte kommer att utvisas. Detta är ett ingrepp i åklagarens saklighet, objektivitet och inte minst självständighet.

Kritiken delas av flera tunga remissinstanser, som jag var inne på. Civil Rights Defenders avstyrker samtliga huvudförslag och pekar även på att utredningens direktiv varit alltför styrande. Delegationen för migrationsstudier framhåller att flera förslag riskerar att strida mot EU-rätten och Sveriges internationella åtaganden, särskilt vad gäller proportionalitet, barns rättigheter och hanteringen av verkställighetshinder. Sveriges advokatsamfund varnar för negativa effekter på rättsprocessen, såsom minskad benägenhet att erkänna brott eller medverka i utredningar. Diskrimineringsombudsmannen lyfter risker och pekar på svårigheten att överblicka de samlade konsekvenserna av de parallella reformerna.

Med det sagt, fru talman, vill jag yrka avslag på propositionen och bifall till reservation 1 i betänkandet.

Fru talman! Ledamoten jämför förvar med fängelser. Det här handlar om oskyldiga barn; det enda de har gjort är att söka asyl och ingenting annat. Jag begriper faktiskt inte hur ledamoten kan stå här och jämföra förvar med fängelser. Det här har inget med brott över huvud taget att göra.

Om barn exempelvis söker asyl enligt de internationella åtaganden Sverige har gjort ska de mötas med skydd, rättigheter, stöd och trygghet. Det är vad barn ska mötas av och inte av det här, där Moderaterna låter barns rättigheter underordnas sina egna migrationspolitiska intressen.

Nu är ledamoten upprörd över att vi vill stoppa tiden för hur länge barn ska vara i förvar. Regeringen vill fördubbla tiden. Men jag fick inget svar på frågan: Hur länge då? Hur länge tycker Resare att de ska sitta i förvar? Det är klart att man kan svara: De ska inte sitta där alls. Men varför räcker inte 72 timmar? Varför vill man fördubbla tiden? Jag begriper inte det.

Jag tror faktiskt inte på att Magnus Resare har läst remissvaren och de berättelser och skräckhistorier som tas upp i flera av dem. Det handlar om det trauma, den stress och den oro som barn möts av i förvar. Det är för mig helt obegripligt att man då kan vilja förlänga tiden i förvar.

Jag hör Magnus Resare i replikskiften här säga att det inte är önskvärt att människor sitter i förvar. Om det inte är önskvärt – varför vill man då förlänga tiden även för barn?

Fru talman! Efter runt sex, sju och snart åtta timmars debatt flyger många anklagelser mot alla oppositionspartier under anförandet. Det var inte särskilt mycket om vad regeringen vill. Det var väldigt mycket upprördhet i början av anförandet av Magnus Resare om vilandeförklaringen. Det riktades sig kanske framför allt mot Socialdemokraterna. De ska väl försvara sig sedan.

Magnus Resare blandar ihop så mycket om förvar, vad Vänsterpartiet vill avslå och så vidare. Det handlar framför allt om barn i förvar. Jag läste upp förslaget i mitt anförande, och motionen från oss har varit uppe väldigt länge i utskottet. Det är ganska specifikt vad gäller i vilka punkter som vi kritiserar förslaget. Det handlar framför allt om barn i förvar.

Upprördheten handlar framför allt om att vi inte går med på att man ska separera barn från sina föräldrar så lättvindigt som Moderaterna vill göra. Vi kan inte heller gå med på att man sätter barn i förvar ännu längre.

Min fråga är egentligen: Hur länge tycker Magnus Resare att barn ska sitta i förvar? Har ledamoten läst remisserna från Rädda Barnen, Barnombudsmannen och samtliga barnrättsorganisationer?

Har ledamoten läst och förstår allvaret i vad barn utvecklar i förvar även under 72 timmar? Den tiden vill Magnus Resare dubbla. Begriper Magnus Resare vad det innebär för barn – det trauma, den skräck och den oro det innebär att vara i ett förvar under de timmarna?

Det är en tid som ni vill fördubbla. Det är att fördubbla det traumat och den skräcken. Har ni över huvud taget läst remisserna?

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att Vänsterpartiet instämmer i Lagrådets kritik mot regeringens lagstiftningsarbete på området.

Propositionen här ingår i flera parallella lagstiftningsprojekt inom migrationsrätten som lagts fram under kort tid. Detta har bidragit till ett svåröverskådligt och svårtillämpat regelverk där det finns risk att konsekvenserna av de samlade förändringarna inte analyseras tillräckligt. Ett så ingripande regelverk som rör människors frihet och grundläggande rättigheter måste präglas av tydlighet, förutsägbarhet och noggranna rättssäkerhetsbedömningar.

Vänsterpartiet anser att regeringen i flera anseenden brister i detta. Denna proposition från regeringen innebär ytterligare en förskjutning mot ökade frihetsinskränkningar, utökad kontroll och ett försvagat skydd för barns och vuxnas grundläggande rättigheter. Förslagen väcker betydande frågor om proportionalitet, rättssäkerhet och förenlighet med internationella konventioner såsom Europakonventionen och särskilt barnkonventionen.

Vänsterpartiet anser att flera av lagförslagen är problematiska eftersom de bidrar till fortsatt kriminalisering av människor i migrationsprocessen trots att de inte har begått några brott. Jag kommer att uppehålla mig vid just de avsnitt som rör barn i migrationsprocessen och de förslag regeringen har lagt och som Vänsterpartiet haft åsikter om.

Regeringen föreslår att barn som söker internationellt skydd ska kunna ställas under uppsikt eller tas i förvar i fler situationer än i dag. Det gäller bland annat barn som inte följer beslut som boende på bestämd tid och plats, barn som omfattas av gränsförfarande enligt EU:s asylprocedurförordning samt barn som redan hålls i förvar inför avlägsnande och där myndigheter bedömer att en asylansökan görs för att fördröja verkställigheten. Förslaget innebär även att barn ska tas i förvar av hänsyn till nationell säkerhet eller allmän ordning.

Vänsterpartiet anser att förslaget innebär en mycket allvarlig förskjutning i synen på barn i migrationsprocessen. Barn som söker skydd ska i första hand mötas av trygghet, rättssäkerhet och stöd, inte av frihetsberövande och kontrollåtgärder. Förslaget riskerar att normalisera användningen av förvar även när det gäller barn, trots att både svensk rätt och internationella konventioner tydligt anger att frihetsberövande av barn endast får användas som en sista utväg och så kort tid som möjligt.

Kritiken från remissinstanserna är omfattande. Socialstyrelsen framhåller att förvar är skadligt för barns psykiska hälsa och utveckling. Det finns starkt forskningsstöd för att frihetsberövande orsakar oro, ångest, sömnsvårigheter och trauma hos barn. Barnombudsmannen anser att regeringens förslag går längre än vad EU-rätten kräver och att analysen av barnets bästa är otillräcklig.

Institutet för mänskliga rättigheter och Röda Korset menar att barn över huvud taget inte bör hållas i förvar. Rädda Barnen riktar särskilt stark kritik mot förslaget att barn ska hållas kvar i förvar när myndigheter anser att syftet med asylansökan är att fördröja ett avlägsnandebeslut. Organisationen menar att detta riskerar att undergräva den grundläggande rätten att söka asyl. Det är en kritik som Vänsterpartiet delar.

Rätten att söka skydd undan förföljelse är en grundläggande mänsklig rättighet, och den får inte urholkas genom vaga misstankar om motiv bakom en ansökan. Särskilt problematisk är den låga bevisnivån i formuleringen ”anledning att anta”. Vänsterpartiet anser att ett så otydligt rekvisit riskerar att leda till godtyckliga bedömningar och en rättsosäker tillämpning.

När det gäller barn måste lagstiftningen präglas av hög rättssäkerhet och stor restriktivitet. Vänsterpartiet anser att regeringens förslag strider mot barnkonventionens princip om barnets bästa och riskerar att orsaka allvarlig skada för redan utsatta barn. Därmed bör det här förslaget avslås.

Regeringen har också lagt fram ett förslag där de föreslår att möjligheterna att ställa barn som inte söker internationellt skydd under uppsikt eller att ta dem i förvar ska utökas. Det ska bland annat ske om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas eller om beslutet om avvisning eller utvisning ska verkställas. Förslaget innebär också att barn ska tas i förvar om det finns en uppenbar risk att barnet avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verkställigheten.

Vänsterpartiet anser att förslaget innebär en mycket allvarlig försvagning av barns rättigheter. Enligt barnkonventionen ska förvar av barn endast användas som absolut sista utväg och under kortast möjliga tid. Regeringens förslag går i motsatt riktning genom att möjligheterna till frihetsberövande utvidgas och att trösklarna sänks för när barn ska tas i förvar.

Barnombudsmannen anser dessutom att förslaget går längre än vad EU-rätten kräver och riskerar att stå i strid med barnkonventionen. Diskrimineringsombudsmannen framhåller vikten av att använda mindre ingripande åtgärder som bättre tillgodoser barns rätt till frihet och familjeliv.

Vänsterpartiet delar denna uppfattning och anser att regeringens förslag innebär en alltför repressiv inriktning där barns rättigheter underordnas migrationspolitiska kontrollintressen. Grundprincipen måste vara att mindre ingripande åtgärder alltid ska prövas innan förvar övervägs.

Som tidigare nämnts riskerar barn som hålls i förvar att utveckla allvarlig psykisk ohälsa. Det gäller särskilt när de redan befinner sig i en utsatt situation präglad av flykt, osäkerhet och trauma. Med regeringens förslag riskerar denna situation att förvärras, och därmed bör även detta förslag avslås.

Fru talman! Regeringen föreslår också att ett barn eller en vårdnadshavare under förutsättning att det finns synnerliga skäl ska kunna tas i förvar även om det innebär att barnen skiljs från sina vårdnadshavare. Förslaget gäller barn som inte söker internationellt skydd. Vänsterpartiet anser att förslaget är direkt skadligt.

Att skilja barn från sina vårdnadshavare genom tvångsåtgärder riskerar att orsaka djup otrygghet och långtgående psykiska konsekvenser. För barn som redan befinner sig i en utsatt migrationssituation kan separation från föräldrar eller andra vårdnadshavare vara mycket traumatiserande. Någon nedre åldersgräns föreslås inte heller, vilket innebär att även mycket små barn i praktiken kan skiljas från vårdnadshavare.

Rädda Barnen efterfrågar tydligare klargöranden av vad som utgör synnerliga skäl, och Vänsterpartiet delar denna kritik. Åtgärder som är så ingripande kan inte bygga på otydlighet eller öppet rekvisit. Risken för godtyckliga bedömningar är annars betydande.

Familjesammanhållning är en grundläggande rättighet, och Vänsterpartiet anser inte att staten ska bidra till att splittra familjer annat än i yttersta undantagsfall och endast när barnets säkerhet kräver det i enlighet med barnkonventionen.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att det finns situationer där barn kommer att kunna hållas i förvar längre tid än i dag, bland annat i säkerhetsärenden där förvar ska kunna pågå i upp till sex månader. Vänsterpartiet motsätter sig även denna utveckling. Förvar av barn är en av de mest ingripande åtgärderna staten kan vidta mot barn och ska enligt barnkonventionen endast användas som absolut sista utväg och under så kort tid som möjligt.

Detta har, liksom nästan samtliga förslag i denna proposition, mötts av kritik från remissinstanserna om att längre förvarstider inte är förenligt med barnkonventionen och att det är skadligt för barn. Regeringen har inte presenterat tillräckliga underlag som visar att förändringarna är nödvändiga. Detta kan man bara kritisera.

Vänsterpartiet anser att det är särskilt anmärkningsvärt att tidigare tid i förvar inte längre ska räknas in efter en tolvmånadersperiod. Rädda Barnen varnar för att även detta i praktiken kan leda till att barn hålls frihetsberövade under oproportionerligt lång sammanlagt tid. Vänsterpartiet anser att regeringens förslag innebär en mycket allvarlig försvagning av barns rättigheter och riskerar att orsaka långsiktig psykisk skada hos redan utsatta barn.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet och stöder den vilandeförklaring som ligger på bordet.

Fru talman! Jag tror att det var för två debatter sedan jag sa att Moderaterna är väldigt stressade. Jag var tvungen att upprepa i den stressituation och ångestattack som Moderaterna hade i förra debatten att de verkar stressade. Och i den tredje debatten i dag är Moderaterna väldigt, väldigt stressade.

Jag trodde att Moderaterna skulle begära replik om själva sakfrågan. Det var lite märkligt.

Jag begärde replik för att jag tycker att man ibland borde hantera saker på det här sättet. Jag vill tacka Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet och meddela att Vänsterpartiet kommer att stödja en vilandeförklaring i den här frågan. Jag kommer att gå in lite mer på det i mitt anförande, men grundtesen från Vänsterpartiets sida är att vi tycker att det här förslaget innebär en mycket allvarlig förskjutning i synen på barn i migrationsprocessen. Barn som söker skydd ska i första hand mötas av trygghet, rättssäkerhet och stöd, inte av frihetsberövande och kontrollåtgärder som regeringen går fram med. Här går regeringen alldeles för långt.

Med det vill jag säga tack så mycket och att vi kommer att stödja detta.

Fru talman! Jag efterfrågade tidigt i debatten en nyanserad debatt om papperslösa, och det hoppas jag att man kan ha i framtiden. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att vi inte får svar från Tidöpartierna på frågan om gravida och förlossningsvården.

Vården skulle undantas, men nu har vi en situation i Sverige där lagen kommer att slå hårt mot de kvinnor som söker sig till förlossningsvården och som riskerar liv och hälsa när de inte gör det på grund av att de blir angivna till Skatteverket. Så ser det ut. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Tidöpartierna inte svarar på frågan över huvud taget. Det här måste rullas tillbaka efter valet i september.

Jag tycker att den här debatten visar väldigt tydligt vad valet handlar om, nämligen vilket Sverige vi ska ha. Ska vi ha splittring eller sammanhållning, och ska vi ha rädsla och misstro eller ett samhälle där vi ser efter varandra?

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)

Herr talman! Det är lite detta som är problemet. Man får inte svar på frågan över huvud taget av något av Tidöpartierna. Sedan är det detta med att man låtsas att det inte finns ett återvändandearbete. Det gör det ju. Det finns väldigt många som jobbar med återvändande i Sverige.

Jag tog Röda Korset som exempel, som försöker lindra och förhindra mänskligt lidande i återvändandearbetet. Men forskning, kunskap och erfarenheter visar att återvändandearbete tar tid. Det handlar om människor. Regeringen får konsekvent kritik från Lagrådet: att man inte ser att migration handlar om människor. De behöver individuellt anpassat stöd. Det handlar om att barn går i skola. Det handlar om att människor har hela livet här. Det handlar om att människor har bott här i kanske 10–15 år eller mer.

Det är inte så att bara för att Tidöpartierna säger ”nu stärker vi återvändandearbetet” kommer människor dagen efter att återvända till hemlandet. Många gånger går det inte att utvisa. En av de absolut centrala anledningarna till att människor inte utvisas är att det inte går.

Då tycker jag inte att man ska göra livet så surt som möjligt för de människorna och sätta dem i en ännu mer utsatt situation. Man borde i stället se till att de får en så dräglig tillvaro som möjligt.

Sedan gäller det frågan om att vi får en situation där kvinnor inte vågar ta sig till sjukhuset när de ska föda. Det problemet har vi redan i dag. Människor får gå till organisationer som bedriver vård under jorden för att de inte vågar ta sig till annan vård av rädsla för att bli angivna. Jag vill inte ha ett sådant samhälle.

Jag har inte en enda gång fått svar på frågan: Varför ska Skatteverket ange kvinnor som föder barn? Varför är det prioriterat?

Herr talman! Nu har Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna försvarat sig, när det gäller den kritik de har fått, med att säga att oppositionspartierna bara vill ha fri invandring. Det är den förklaringsmodell vi genomgående har fått från samtliga Tidöpartier under den här debatten.

Jag tror inte att det har funnits något parti i riksdagen som vill ha fri invandring. Alla vill ha en reglerad invandring. Sedan skiljer sig alla partier åt när det gäller hur regelverket ska se ut.

När Tidöpartierna inte kan försvara sin politik och sin proposition över huvud taget säger de att de andra bara vill ha fri invandring. Det är inte sakligt över huvud taget. Det vi har kritiserat är delar av den här propositionen, exempelvis angiverilagen. Om man inte kan försvara sin egen politik begriper jag inte varför man säger att de andra inte vill ha en reglerad invandring eller att de andra vill ha fri invandring och så vidare. Det stämmer inte. Samtliga Tidöpartier har gjort detta genomgående i den här debatten.

I anförande hörde jag också att ledamoten sa att propositionen är så viktig. Är det verkligen så viktigt att en gravid kvinna ska anges så fort hon föder ett barn för att barnet ska registreras hos Skatteverket, som ska vara angivare? Är detta så viktigt när man pratar om skuggsamhället? Är det prioriteringen för Liberalerna och regeringen att en gravid kvinna som söker vård ska anges?