Riksflödet
Logga in
Tony Haddou
Tony Haddou

Källa: Sveriges riksdag, öppna data.

Är det här du?Ta över profilen för att byta bild, skriva egna inlägg och koppla dina konton.Ta över profilen

Tony Haddou

Vänsterpartiet · 30 partikamrater i riksdagen
KontaktaAnförandenRöster
Dela
Dela
riksflodet.se/ledamot/0920901966627
QR-kod till din sida
Spara QR-koden
0
Röstade Ja · · UbU30 punkt 7

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med majoriteten
Bifall — 303 ja mot 44 nej
Ja 303Nej 44Avstår 0Frånvarande 2
Röstade Ja · · UbU30 punkt 6

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med majoriteten
Bifall — 306 ja mot 41 nej
Ja 306Nej 41Avstår 0Frånvarande 2
Röstade Nej · · UbU30 punkt 3

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med minoriteten
Bifall — 215 ja mot 131 nej
Ja 215Nej 131Avstår 0Frånvarande 3
Replikerade på Migrationsministern Johan Forssell · · Göteborgs kommun

Skärpta villkor för anhöriginvandring

Migrationsministern Johan ForssellM· i en replikDen situation som Tony Haddou beskriver har ju en historia. Jag tror att Tony Haddou känner till den. Tony Haddou har suttit i riksdagen i många år och vet att det här är lagstiftning som trädde i kraft 2016 och sedan…

Fru talman! Jag ser verkligen att Johan Forssell vill undvika frågan om just tonårsutvisningarna. Han höll ett anförande i över tolv minuter men ville inte prata om tonårsutvisningarna som han lovat skulle hanteras och lösas ut i den här propositionen. Han har inte velat prata om den här frågan över huvud taget. Däremot använde han de här tonåringarna under ett halvår i Moderaternas egen krishantering. Jag tycker faktiskt att det är en skam.

I replikskiftet drar han nu historien i stället för att svara på frågorna. Jag känner mycket väl till historien; jag har ju anmält Johan Forssell för att han ljög om 2016 och omröstningen kring detta då. Han sa att alla partier hade röstat för detta, vilket var en direkt lögn, och nu får konstitutionsutskottet granska detta. Att man skulle stoppa tonårsutvisningarna var också en lögn. Den här krishanteringen ser inte särskilt snygg ut för Moderaterna nu när man inte har stoppat tonårsutvisningarna. Vi får reportage där unga slits från sina föräldrar och skickas till länder som de många gånger inte ens har någon anknytning till.

Johan Forssell säger att jag är selektiv i det här och att vi inte skulle ha pratat någonting om tonårsutvisningarna. Men när Moderaterna till och med ville växla upp utvisningarna 2023 och ta bort särskilt ömmande omständigheter varnade vi ju för vad som skulle hända. Vi sa ju detta innan tonårsutvisningarna. Det är självklart att ministern ska ha kritik för att inte ha hanterat detta utan använt tonåringar i partiets krishantering i stället.

Nu är vi i en situation där man inte har löst ut frågan över huvud taget. Den här regeringen har inte visat något annat än en oförmåga att stoppa tonårsutvisningarna.

Replikerade på Migrationsministern Johan Forssell · · Göteborgs kommun

Skärpta villkor för anhöriginvandring

Migrationsministern Johan ForssellM· i sitt anförandeFör fyra år sedan tog den här regeringen över en migrationspolitik som präglades av oreda och utanförskap. Bakgrunden till det var ett asylmottagande som under alldeles för många år hade legat på en alldeles för hög…

Fru talman! Jag hörde i replikskiftet migrationsministern tala om att man ska arbeta och göra rätt för sig och så vidare. Det håller vi med om. Men detta gjorde exempelvis spårbytarna, men de och deras barn fick utvisningsbeslut. En åtta månader gammal bebis fick utvisningsbeslut. Tonåringarna gjorde allting rätt och riktigt, och de fick ändå utvisningsbeslut. Det här hänger alltså inte riktigt ihop.

Detta får mig att tänka på det som jag var inne på i mitt anförande. För två veckor sedan skickades 19-åriga Bader, som kom till Sverige när han var 12, ensam till Syrien. Tidigare har vi kunnat läsa om Donya och Darya som utvisades till Iran, Nardine som utvisades till Egypten och Diya och Kani som ska skickas till Irak. Varje vecka nya fall.

I januari uppmärksammades tonårsutvisningarna i Sverige. Johan Forssell sa att han skulle fixa det. Sedan drog Johan Forssell detta i långbänk under hela våren, inte för att hantera tonårsutvisningarna utan som krishantering för regeringen, som sa att man skulle stoppa tonårsutvisningarna. Ministrar gick ut med det. Simona Mohamsson satt i TV4 och sa: Vi har stoppat tonårsutvisningarna. En vecka senare sitter Nardine på flyget och utvisas till Egypten. Kvar är hennes föräldrar.

Varför stoppar inte migrationsministern tonårsutvisningarna i den här propositionen som utlovat? I stället skjuter ni fram åldern från 18 till 21 år. Sedan riskerar man ändå att utvisas. Varför drog ni detta i långbänk och använde tonåringarna i er krishantering i stället för att stoppa tonårsutvisningarna?

Replikerade på Patrik Karlson · · Göteborgs kommun

Skärpta villkor för anhöriginvandring

Patrik KarlsonL· i en replikJag kan väl börja med den sistnämnda frågan. Vi har nu gått fram med ett lagförslag som verkligen kommer att förändra den situation som har gjort att många unga vuxna har hamnat i kläm på rent orimliga villkor. Jag…

Herr talman! Jag känner inte att jag fick något större svar om logiken när det gäller att barn inte ser sina föräldrar gå till jobbet. Regeringen svarar i propositionen med att barn i de situationerna inte ska få se sina föräldrar alls. Vi riskerar att få familjesplittring med de förslag som ni lägger fram i dag.

Det är ett allvarligt och stort problem med den logiska tankevurpan man gör. Barn ser inte sina föräldrar gå till jobbet. Då lägger ni fram ett förslag som gör att barn inte får se sina föräldrar alls. Det tycker jag är mycket allvarligare.

När det gäller tonårsutvisningar är det ni gör att skjuta fram åldern från 18 till 21 år. Man skulle exempelvis kunna stärka anknytningen. Det hade inte varit särskilt svårt. Det har under den här debatten låtit lite som att det inte skulle gå att stoppa tonårsutvisningarna. Det är väl självklart att det går att stoppa tonårsutvisningar! Det är mycket bättre och ärligare att säga att den här regeringen under hela våren inte har velat stoppa tonårsutvisningar.

Det man har gjort under hela våren från den här regeringens sida är att krishantera tonårsutvisningarna. Man har försökt rädda sig själv, dragit det i långbänk och bara försökt hantera detta, som är en kris för regeringen. Och krisen fortsätter. Även i dag, när propositionen ska komma, är det så. Man har inte löst tonårsutvisningarna. Man har skjutit fram åldern från 18 till 21 i stället. Man har alltså inte stoppat utvisningarna, och de som får betala priset för detta är alla de unga som riskerar att skiljas från sina familjer.

Min uppmaning till liberaler, kristdemokrater och moderater är: Gör oppositionen sällskap! Öka chansen för de här tonåringarna att få stanna i Sverige! Det är omänskligt att skilja tonåringar från sina föräldrar.

Replikerade på Patrik Karlson · · Göteborgs kommun

Skärpta villkor för anhöriginvandring

Patrik KarlsonL· i sitt anförandeJag yrkar bifall till utskottets förslag. Under lång tid har den asylrelaterade invandringen till Sverige varit omfattande. I kombination med en alltför kravlös integrationspolitik har det bidragit till ett växande…

Herr talman! Jag får passa på att tacka för de vänliga orden, Patrik Karlson. Jag har uppskattat att ha dig som motståndare här i kammaren och i utskottet, men även när vi träffats vid en fika eller på gymmet och fått tjöta. De här frågorna spelar så oerhört stor roll i människors liv. Då måste man kunna skilja på sak och person för att komma fram i politiken. Tack för det!

De frågor som jag tänkt ställa gäller den logik som regeringen har haft emellanåt under den här debatten. Det är ett problem att barn inte ser sina föräldrar gå till jobbet. Det har återupprepats från regeringen. Jag delar den uppfattningen. Det är klart att barn ska se sina föräldrar gå till jobbet och så vidare.

Det är politikens ansvar att se till att skapa arbete. Det är ett område som regeringen helt och hållet har lämnat efter under de här fyra åren. I stället svarar man att barn inte ska få se sina föräldrar alls. Det är vad som är kvar av logiken. Den ena frågan jag har är: Hur ska familjesplittring fixa integrationen?

Min andra fråga gäller tonårsutvisningar, i och med att ni inte går hela vägen här. I TV4 satt Simona Mohamsson och sa: Vi har stoppat tonårsutvisningarna. Någon vecka efteråt utvisades Nardine till Egypten och rycktes bort från sina föräldrar. Sedan har vi nästan veckovis sett fall av tonårsutvisningar och utvisningar av unga som splittras från sina familjer. Varför detta skådespel?

Replikerade på Ingemar Kihlström · · Göteborgs kommun

Skärpta villkor för anhöriginvandring

Ingemar KihlströmKD· i en replikJag får också inleda med att tacka Tony Haddou för vår tid i socialförsäkringsutskottet. Som sagts tidigare har ordföranden och vice ordföranden gjort ett bra presidiearbete när det gäller själva funktionen. Politiskt…

Herr talman! I mitt anförande tog jag upp en replik av Guterres: Världen blir inte bättre av att fler gör fel. Fler behöver göra rätt.

Det enda vi hört i debatten från regeringspartierna och Sverigedemokraterna är prat om EU och andra länder: De gör så här, och då ska vi också göra det. Men jag håller verkligen med den tidigare kommissionären för UNHCR: Vi behöver fler länder som gör rätt. Ingenting blir ju bättre av att fler gör fel.

KD pratar om familjer, vill att fler bildar familj i Sverige och så vidare. Men barn måste få en chans att återförenas med sina föräldrar. Man använder sig hela tiden av det här integrationsspektaklet. Jag tror att vi båda vill ha en mycket bättre integration, men då får man fråga sig: Blir det lättare eller svårare för en mamma som är borta från sina två barn att lära sig svenska?

All kunskap, forskning och evidens – alla erfarenheter som finns i dag – säger att det är mycket svårare att lära sig språket, komma ut i arbete och så vidare med en politik där man ska lära sig det ena och det andra men inte får träffa sina barn. Om den här mamman exempelvis har två barn och en make ska hon också tjäna över 52 000 kronor.

Man omöjliggör ju familjeåterföreningen. Det är det jag vill komma åt här. Det är det som Kristdemokraterna gör, och det är det som chockar mig. Ett parti som historiskt har sagt sig värna barnfamiljer och familjer generellt verkar inte bry sig längre.

Replikerade på Ingemar Kihlström · · Göteborgs kommun

Skärpta villkor för anhöriginvandring

Ingemar KihlströmKD· i sitt anförandeJag vill börja med att yrka bifall till utskottets majoritetsförslag, vilket innebär avslag på de motionsyrkanden som har väckts inom området och bifall till regeringens förslag. Fru talman! Det vi debatterar i dag är…

Herr talman! Jag får inleda med att tacka Ingemar för tiden i utskottet och för anförandet här.

Kristdemokraterna sa, lite i samma anda som vi har hört från regeringspartierna tidigare, att man inte splittrar familjer utan att människor själva gör valet att lämna sin familj och så vidare. Detta har inte varit Kristdemokraternas inställning tidigare. Jag blir lite förfärad över den här utvecklingen.

Jag tror att kristdemokrater, även ute i landet, vet att människor på flykt kommer bort från varandra och att många är tvungna att lämna sina barn på grund av de farliga vägarna. Jag tror att många kristdemokrater vet varför man splittras på flykt och varför barn kommer bort från sina föräldrar. Stora organisationer – de allra största i världen – arbetar för att barn som kommit bort ska kunna återförenas med sina föräldrar. Det är den situation som människor på flykt står inför.

Det som vi gör här är att på Kristdemokraternas förslag rösta emot familjeåterförening och splittra barnfamiljer, trots partiets historia av att värna just familjen. Om dessa regler införs kommer vi att få se familjer slitas isär och att människor som flytt från krig och konflikter och fått skydd här inte kommer att få leva med sin familj.

Om familjens och barnets bästa är principer som Kristdemokraterna tycker är värda att försvara i dag och i morgon är det dags att visa det. Min fråga är inte svårare än så här: Varför har Kristdemokraterna helt och hållet lämnat principerna om familjens och barnets bästa?

Svarade Annika Hirvonen i en replik · · Göteborgs kommun

Skärpta villkor för anhöriginvandring

Annika HirvonenMP· i en replikDet är sällan som migrationsdebatterna är så här trevliga. Jag har varit i många utskott där man diskuterar frågor utan att det blir riktigt så polariserat som migrationsdebatten har blivit. Detta är en välkommen paus i…

Fru talman! Tack så mycket, Annika! Det har varit ett väldigt bra samarbete. Det vill jag säga. Jag är väldigt glad över att ha samarbetat med dig och att vi har kunnat pressa på i de frågor du nämner.

Jag tycker alltid att politik ska göras med hjärtat. Det har vi gjort tillsammans. Det har varit jätteviktigt för många människor. I migrationspolitiken och de frågor vi debatterar handlar det om människors liv och livsvillkor. När vi trycker på knapparna förändrar det livet för människor.

Jag är väldigt glad över att vi – med Annikas kunskap och den klokhet hon besitter – har kunnat komma fram med förslag hela tiden, pressa regeringen och se till att människor får bättre villkor. Framför allt tänker jag på pressen när det gäller tonårsutvisningar.

Jag uppskattar verkligen dina insatser och vårt samarbete. Tack så mycket, Annika!

(Applåder)

Svarade Niels Paarup-Petersen i en replik · · Göteborgs kommun

Skärpta villkor för anhöriginvandring

Niels Paarup-PetersenC· i en replikJag vill gå i samma spår som tidigare talare och tacka för ett väldigt gott samarbete, många skratt och – nu får ni stänga öronen på andra sidan – även öldrickande, vilket faktiskt har hänt, kan jag erkänna. Jag…

Fru talman! Tack, Niels Paarup-Petersen! Detta sammanfattar det väldigt fint. Jag blir glad och rörd av att höra detta. Det visar också på ett mänskligt plan att vi behöver varandra under de här åren.

Det har varit väldigt viktigt att samtala och samarbeta med Niels. Vi har hittat varandra många gånger i den här politiken. Jag blev väldigt glad när vi kunde pressa regeringen tillsammans i våras och visa en mänsklig sida av Sverige. Jag tror att det är väldigt viktigt. Där har Niels bidragit otroligt mycket.

Jag tror att vi i Sverige är i en situation som vi måste komma bort ifrån. Vi politiker behöver se varandra bättre och jobba mer tillsammans för ett mer mänskligt Sverige. Där har du, Niels, visat vägen många gånger. Jag är väldigt glad för det samarbetet. Stort tack till dig!

(Applåder)

Svarade Ola Möller i en replik · · Göteborgs kommun

Skärpta villkor för anhöriginvandring

Ola MöllerS· i en replikDet var roligt att se blicken hos en del här i kammaren när jag begärde replik på Tony Haddou. Givetvis ska jag inte lägga så mycket tid på det politiska, utan jag vill tacka Tony Haddou för hans tid här i riksdagen och…

Fru talman! Tack så mycket, får jag säga till Ola Möller. Jag blir väldigt glad av att höra detta. Och jag vill också tacka hela den socialdemokratiska gruppen i utskottet. Det har varit ett mycket bra samarbete, och det är precis som Ola säger: Det har hettat till ibland, och det är inte alltid vi håller med varandra. Det har hettat till så att vi hamnat i Svenska nyheter, till exempel.

Socialdemokraterna har ju haft en politisk ingång som gjort att de fått ta lite smällar, ibland från Vänsterpartiet och ibland från Tidöpartierna. Men det har alltid varit sakligt med Ola Möller. Det har varit väldigt viktigt att vi har de här konfliktytorna och kan prata politik sakligt med varandra och ha de här debatterna.

I migrations- och asylpolitiken står vi inte alltid nära varandra. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna står många gånger en bra bit ifrån varandra. Men jag är glad de gånger vi, som i dag till exempel, kan hitta varandra, samarbeta och visa på en gemensam opposition mot den här regeringen. Jag tror nämligen att Socialdemokraterna precis som Vänsterpartiet tycker att det här inte är en bra regering för Sverige. Den har skadat utvecklingen för Sverige, och den skadar människor. Det är en politik vi inte vill ha.

Så återigen: Stort tack för dina ord, Ola Möller!

(Applåder)

Talade i kammaren · · Göteborgs kommun

Skärpta villkor för anhöriginvandring

Fru talman! Jag hoppas att ni har fått lite ledighet, vila och soliga dagar med familjen i sommar. Jag har tagit igen mycket tid med mina barn denna sommar. Det har varit mycket glass och lek. Vi har gjort utflykter och något besök på Liseberg. Vi har badat i havet från bryggor, och på västkusten har vi fångat krabbor från klipporna.

Det har varit långa soliga dagar av ledighet med kompisar och äventyr. Mellan spring och lek har min yngsta dotter ibland lagt sig på min mage och somnat en liten stund. Det är en av mina favoritstunder. Jag tror dessutom att sådana stunder, med trygga sovande barn som tar djupa andetag, är favoritstunder för de flesta av världens föräldrar. Det är stunder av närhet och trygghet.

Barnen kan få en lässtund före läggningen. ”Bara en sida till” är nog något som många föräldrar känner igen sig i. Det blir snabbt två, tre och fyra sidor, och sedan blundas det lite lätt.

Mina barn kan ha sin förälder bredvid sig före läggning. Ibland är det för att läsa en godnattsaga, för att prata om vad det bästa med dagen varit eller för att jaga bort mardrömmar. Ibland räcker det med att bara finnas där och ge trygghet.

Sverige borde vara ett land där splittrade familjer kan återförenas och återuppleva den basala tryggheten: en godnattpuss, en tröstande kram när barnet gjort sig illa eller bara vetskapen att föräldern finns där. Det borde vara enkelt. Men i dag är inte en sådan dag.

Fru talman! Med den nya lagen som regeringen lagt fram och som vi debatterar i dag kommer barn – någons älskade ungar – att berövas sin barndom. Familjer kommer att leva i långvarig, i många fall permanent, familjeseparation. Det kommer att vara omöjligt för dem att återförenas i Sverige. Regeringen vill lagstifta om flera års väntetid, skyhöga försörjningskrav och brutala regler som säger att om du blir sjuk eller arbetslös riskerar ditt barn att förlora sitt uppehållstillstånd och utvisas ur landet.

Fru talman! Barn har rätt att återförenas med sina föräldrar om de till exempel splittrats på flykt från krig och konflikter. Det garanteras av barnkonventionen. Eftersom Sverige har skrivit på konventionen och gjort den till svensk lag skulle man kunna tro att det här efterlevs. Men så är det inte med regeringens nya förslag.

I barnkonventionen sägs att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. Men denna grundläggande rättighet har den här regeringen trampat på sedan dag ett från att den tillträdde. Aldrig någonsin har Sverige haft en sådan barnfientlig regering.

Barn som skiljs från sin familj hör till de mest utsatta grupperna av barn. De blir lätt offer för våld, övergrepp och exploatering. Tänk dig att du tvingas förklara för dina barn att de inte kan vara hos dig i trygghet utan att de måste stanna i farliga förhållanden för att regeringen har gjort det omöjligt för dig att nå upp till kraven. På vilket sätt kommer barnets bästa i främsta rummet då?

Det är omänskligt, och regeringens lagförslag kommer att få allvarliga humanitära konsekvenser, särskilt för barn och familjer. Att få leva med sin familj är en grundläggande mänsklig rättighet, och den grundtanken tänker vi i Vänsterpartiet värna och hålla högt.

Världen blir inte bättre av att fler gör fel. Fler behöver göra rätt. Så sa Guterres när han var flyktingkommissarie för UNHCR. Inget kunde vara mer sant. Ändå har den här regeringen aldrig gjort det som är rätt och riktigt. Tvärtom har man systematiserat familjesplittringar och utvisningar på ett fruktansvärt sätt.

Varje dag möts vi av nya reportage om liv och drömmar som krossas framför ögonen på oss. Det handlar om människor med djup förankring i Sverige. Barn som är födda och ungdomar som vuxit upp här utvisas till länder som de många gånger aldrig varit i eller har någon anknytning till. De kan inte alltid språket. Föräldrar som arbetar, kanske inom vård, omsorg eller andra bristyrken, utvisas också. Det handlar om familjevänner, kollegor eller barnens klasskompisar. De är väletablerade, är som alla andra och har gjort allting rätt och riktigt.

Detta syns tydligt i de tonårsutvisningar som pågår och som migrationsministern och regeringen aldrig haft för avsikt att stoppa. Tidöpartierna har ljugit sig igenom hela våren och sagt att de stoppat tonårsutvisningarna men skjuter bara fram gränsen nu från 18 till 21 år. Politiskt skådespel från regeringen hjälper inte alla de unga som fått orimliga och omänskliga beslut om utvisning.

För två veckor sedan skickades 19-åriga Bader, som kom till Sverige när han var 12, ensam till Syrien. Tidigare har vi kunnat läsa om hur Darya och Donya skickats till Iran och Nardine till Egypten, medan Diya och Kani kan skickas till Irak. Varje vecka är det nya fall, och de som uppmärksammas i medierna verkar vara toppen på ett isberg.

Vänsterpartiet har återkommande pressat regeringen och lagt fram förslag för att stoppa tonårsutvisningarna. Vi gör det också nu i ett motförslag till det regeringen har lagt fram. Vi kräver att tonåringarna får stanna. Vi tycker också att de tonåringar som utvisas ska få återförenas med sina familjer här i Sverige.

Om vårt förslag inte går igenom vid morgondagens omröstning är det enda sättet att stoppa tonårsutvisningarna att vi byter ut den här regeringen nästa månad.

Fru talman! Mandatperioden närmar sig sitt slut. Därmed kan vi i september sätta punkt för Tidöpartiernas omänskliga migrationspolitik. De senaste fyra åren har inneburit djupa försämringar och grova inskränkningar för människor på flykt, för asylsökande i Sverige och för människor som lever och har rotat sig i Sverige sedan länge.

Dessa fyra förlorade år har också medfört ett högt pris i övrigt. Det är inte bara asylsökande som har drabbats av den här politiken. Jag tror att många som lyssnar på debatten kan hålla med mig om att Sverige är skörare än på mycket länge. Människor har lämnats vind för våg av regeringen. De har fått hantera den ekonomiska krisen själva.

Fattigdomen har fördubblats under den här regeringen. Sjuka och arbetslösa lämnas därhän och möts av lägre a-kassa, utförsäkringar eller dyrare mediciner. Vart åttonde barn lever i fattigdom i Sverige. Välfärden går sönder, inte för att det måste vara så utan för att regeringen har bestämt att det ska vara så.

Den rekordhöga massarbetslösheten har lämnats helt utan åtgärder, och regeringen har lyckats tvärnita och krascha bostadsmarknaden – allt för att de ska kunna ge ännu fler skattesänkningar till de allra rikaste.

Fru talman! Det är trots allt inte människor som kommit från Syrien som har privatiserat vårdcentraler och sålt dem för en billig peng till sina polare. Det är inte skyddsbehövande från Eritrea som har sett till att välfärdstjuvar doppar sugröret i välfärden och pumpar ut skattepengar ur vår gemensamma kassa – skattepengar som skulle gå till undersköterskor som ska ta hand om mormor eller till extra lärare i klassrummet. Det är inte ensamkommande från Afghanistan som har skapat ett pensionssystem som innebär att kvinnor som slitit hela livet för små löner i dag inte ens klarar sig på pensionen. Och det är inte skyddsbehövande kvinnor från Irak som i åratal har nedprioriterat sjuka och arbetslösa och lämnat dem i sticket.

Nej, fru talman, detta är resultat av högerpolitik och politiska beslut. Låt oss inte skylla på andra!

Det är också därför den här regeringen återkommande och konsekvent behöver syndabockspolitiken. Det är bara att konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna på punkt efter punkt totalt misslyckats med att hantera allvarliga samhällsproblem. Vi ser gång på gång vilka som får betala priset för detta, och det är inte värdigt Sverige.

Avslutningsvis, fru talman, är detta för min del den sista debatten i riksdagen. Jag vill därför också passa på att för en stund vända mig till dem utanför riksdagen som lyssnar på debatten.

Den 13 september är det val. Det är ett ödesval som står mellan splittring och sammanhållning. Vad man säger och gör spelar roll. Våra ord och handlingar kan antingen föra människor samman eller elda på hat och motsättningar.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, som med tiden radikaliserats till en reaktionär höger, valde att bygga en regering på det parti vars kärna är att skapa motsättningar i samhället, som dagligen låter sina företrädare hetsa och hata och som menar att det finns för många icke-etniska svenskar i landet. Det är en hatisk retorik som triggar och splittrar.

Å andra sidan har vi en vänsterpolitik som bygger på den enkla men stora insikten att vi människor är starka men också sköra. Vi behöver därför varandra, och jag tror att samhället alltid vinner på att vi står upp för varandra. Det är då Sverige är som bäst, och det är då vi också kan bygga ett mer jämlikt samhälle, där vi frodas genom att odla det bästa hos varandra.

I september kan man rösta på en annan politisk inriktning, som grundar sig i sammanhållning. Då ska man rösta på Vänsterpartiet. Nyckeln till framgång för Sverige har aldrig varit en brutal utvisningspolitik eller att splittra barnfamiljer. Det mår inget samhälle bra av. Vår styrka har i stället varit att vi investerat i samhället – i människor, utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är då Sverige utvecklas och växer. Det har hela vår moderna historia visat.

Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi blev fler. Det var möjligt tack vare lönsamma satsningar. Detta är en lärdom som Sverige måste ta till sig i dag. Vänsterpartiet står redo att bygga Sverige större och starkare efter valet. Det går att bygga ett rymligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och människorna i det. Detta är det effektivaste och det viktigaste vi kan göra, och det är det som avgör hur väl vi lyckas i samhället.

Begränsningar av asylrätten, tonårsutvisningar och familjesplittring är inte vägen framåt. Sverige kan bättre än så. Riksdagen kan bättre än så. Vänsterpartiet tänker inte vända familjer och tonåringar ryggen när de behöver oss som mest. Därför röstar vi nej till större delen av regeringens förslag i morgon, och vi går också ihop som en samlad opposition i flera motförslag. Och vi hoppas att vi får sällskap av riksdagsledamöter från andra partier som innerst inne vet – ja, ni vet – att en familjesplittringslag inte kan bli något annat än en familjesplittringslag hur mycket man än pratar gott om den, hur mycket man än vill pynta den och vilka ursäkter man än hittar på.

Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 2, 3, 4 och 9.

(Applåder)

Replikerade på Viktor Wärnick · · Göteborgs kommun

Skärpta villkor för anhöriginvandring

Viktor WärnickM· i en replikÄven jag vill inledningsvis tacka Tony Haddou för gott samarbete, i varje fall vad gäller processuella frågor, utskottsarbete och annat. Jag vet att Tony Haddou nu gör sin sista debatt i Sveriges riksdag; han kandiderar…

Fru talman! Den här regeringen sa att det var ett skräckscenario när vi sa att fler tonåringar skulle utvisas när man tog bort möjligheten till undantag i särskilt ömmande fall. Vi sa samma sak om spårbytet. Man sa att det var skräckscenarier, men vecka efter vecka har vi sett att de här människorna hotas av utvisning, att familjer splittras och att liv krossas.

Jag fick inte riktigt svar på min fråga. Ger det ledamoten glädje att utvisa barn och unga som har levt här större delen av livet? Vill man stoppa tonårsutvisningarna måste den här regeringen bort en gång för alla. Regeringen har visat oförmåga att hantera de här frågorna. Det man nu i praktiken gör när det gäller tonårsutvisningarna är att ändra åldersgränsen från 18 till 21 så att utvisningsbeslutet i stället kommer vid 21 års ålder.

Jag tycker att man ska ta ansvar för den politik man för, och det ledamoten inte vill säga här om reglerna är att det återkommande ska göras en omprövning. Om du får ett till barn ryker du. Om du blir sjuk eller arbetslös kommer ditt barn att utvisas. Det är dessa regler regeringen lägger fram, och det tycker jag att man ska vara ärlig med. Vi kommer att få situationer med val mellan abort och utvisning, och barn som har levt större delen av sina liv kommer att utvisas. Om den här regeringen sitter kvar och politiken ligger fast kommer helt nya grupper av barn att bli utvisningshotade i Sverige.

Därför frågar jag ledamoten igen: Ger det ledamoten något slags glädje att utvisa barn och splittra familjer på detta sätt? Vi kommer att få helt nya grupper, ännu fler familjesplittringar och fler barn som utvisas. Ger det ledamoten något slags glädje?

Replikerade på Viktor Wärnick · · Göteborgs kommun

Skärpta villkor för anhöriginvandring

Viktor WärnickM· i sitt anförandeVi moderater gick år 2022 till val på att få ordning och reda i migrationspolitiken. Under Socialdemokraternas åtta år vid makten tog Sverige emot 320 000 asylsökande utan någon som helst plan för hur de skulle…

Fru talman! Jag tackar utskottets ordförande för arbetet där och för den här mandatperioden. Vi har varit hundra procent oense, men det har funnits ett samarbete i presidiet.

Jag vill börja där ledamoten slutade. Det blir faktiskt så som Niels Paarup-Petersen sa. Med de här regeländringarna kommer människor i Sverige att tvingas välja mellan abort och utvisning. Det är sanningen. Beslut ska omprövas och åter omprövas, och om man inte uppfyller kraven efter de regeländringar som den här regeringen lägger fram är det detta val som man står inför. Det hade varit ärligare att säga att det är detta som kommer att hända.

Moderaterna ser ut att göra sitt sämsta val på över 20 år, kanske till och med sämre än katastrofvalet 2002, visade en unik prognos från Svenska Dagbladet i dagarna. Det straffar sig att bedriva politik som dagligen förstör människors liv, förstör familjer och förstör etableringen. Det kostar. Jag tycker att man ska vara ärlig, för sanningen är att människor kommer att ställas inför ett val mellan abort och utvisning.

Man utvisar barnens klasskamrater och grannar, och man utvisar människor som har levt här större delen av sitt liv. När Moderaterna tillträdde såg de direkt till att ta bort möjligheten till undantag på grund av särskilt ömmande omständigheter för att öka antalet tonårsutvisningar. Moderaterna visste att detta skulle hända. Detsamma gäller den situation som togs upp nu.

Jag måste ställa en fråga till ledamoten apropå de oerhört viktiga regeländringar som läggs fram. Ger det ledamoten något slags glädje att utvisa barn och splittra familjer? Ger det ledamoten något slags glädje att utvisa tonåringar som har levt här större delen av sitt liv?

Lade fram en motion · 15 juli 2026

med anledning av prop. 2025/26:297 Ett nytt straffrättsligt påföljdssystem

Motion 4230
Motion till riksdagen 2025/26:4230 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:297 Ett nytt straffrättsligt påföljdssystem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2025/26:297. Regeringens förslag Regeringen föreslår i propositionen en genomgripande ändring av hela det straffrättsliga systemet. Ett system med villkorligt fängelse föreslås. Presumtionen mot fängelse föreslås tas bort och påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn utmönstras. Möjligheten att döma till kontraktsvård eller överlämna någon till vård enligt lagen om vård av missbrukare (LVM) tas bort. Syftet är, enligt regeringen, att straffmätningen ska ske på ett mer nyanserat sätt. Vid flerfaldig brottslighet ska tillkommande brott ges ett större genomslag i straffmätningen. Straffmätningen ska utgå från det sammanlagda straffvärdet för de brott som den tilltalade döms för. Vidare tas vissa strafflindrings­grunder, s.k. billighetsskäl, bort. Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Vänsterpartiets ställningstagande Dagens påföljdssystem Det svenska påföljdssystemet bygger på att straffet bestäms utifrån brottets straffvärde, där hänsyn tas till bl.a. skada, fara, motiv och försvårande eller förmildrande omständigheter. Domstolen kan även beakta särskilda strafflindringsgrunder, såsom personliga förhållanden eller samarbete med rättsväsendet. Påföljderna omfattar böter, fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, särskild vård och från april 2026 även säkerhetsförvaring. Huvudregeln är att fängelse ska användas som en sista utväg, vilket innebär en presumtion mot fängelse. I stället kan villkorlig dom eller skyddstillsyn väljas om det bedöms vara tillräckligt. Valet av påföljd påverkas främst av brottets straffvärde, brottets art och tidigare brottslighet. För vissa grupper, såsom unga lagöverträdare och personer med allvarlig psykisk störning eller missbruksproblem, finns särskilda regler och vårdinriktade påföljder. Säkerhetsförvaring är en ny tidsobestämd frihetsberövande påföljd för personer som bedöms utgöra en påtaglig risk för återfall i mycket allvarlig brottslighet. Remissinstanserna Remissinstansernas kritik kan sammanfattas som att de anser att påföljdssystemet kan behöva reformeras men att de föreslagna förändringarna är alltför omfattande och otillräckligt underbyggda. Flera remissinstanser, däribland juridiska fakulteter vid flera universitet, Brottsförebyggande rådet, Institutet för mänskliga rättigheter, Advokat­samfundet och Svea hovrätt, menar att utredningen inte tillräckligt motiverar varför reformerna behövs eller analyserar deras konsekvenser. Särskilt kritiseras avskaffandet av villkorlig dom och skyddstillsyn till förmån för ett nytt system med villkorligt fängelse, eftersom det riskerar att bli mer komplicerat och svårare att tillämpa. Brå anser att brottsofferintresset som argument används så brett av utredningen att det får tjäna som motiv till att skärpa straff även för brott som inte har något brottsoffer i vanlig mening. Göteborgs universitet (juridiska institutionen) ser en risk för att brottsoffret, i abstrakt mening, utnyttjas för politiska ändamål. Att värna brottsoffer handlar enligt Brottsofferjouren inte i första hand om längre straff utan om erkännande, trygghet, stöd och delaktighet i rättsprocessen. Det finns en risk att brottsofferpers­pektivet reduceras till ett retoriskt stöd för straffskärpning utan att detta leder till faktiska förbättringar för de som utsatts. Många remissinstanser framhåller att förslagen innebär en betydande höjning av repressionsnivån och riskerar att leda till strängare och mindre individualiserade straff, med minskad proportionalitet samt ett svagare fokus på rehabilitering och åter­anpassning. Vidare lyfter flera remissinstanser fram att det saknas evidens för att hårdare straff minskar brottsligheten och att forskning snarare visar att längre fängelsestraff har begränsad brottsförebyggande effekt, medan återfallsfrekvenserna ofta är lägre vid icke frihetsberövande påföljder. Kritikerna varnar också för att reformen kan urholka humanitetsprincipen och medföra betydande ekonomiska och sociala kostnader. Vidare ifrågasätter remissinstanserna förslaget om minskade möjligheter till strafflindring, eftersom det kan leda till ökad belastning på Kriminal­vården och minska domstolarnas möjligheter att beakta individuella omständigheter. Flera remissinstanser anser också att konsekvenserna för domstolarna, Kriminalvården och rättsväsendet i stort inte har analyserats tillräckligt. Kostnaderna för reformen bedöms av många som svåra att motivera i förhållande till den förväntade samhällsnyttan. Flera remissinstanser förespråkar i stället brottsförebyggande insatser genom exempelvis skola och socialtjänst samt betonar vikten av ökad upptäcktsrisk och effektiv brottsutredning. Även om vissa instanser ser möjliga positiva effekter i form av avskräckning och ingripanden mot kriminella beteenden, är den samlade bedömningen från många remissinstanser att reformen riskerar att skapa tillämpningsproblem, öka belastningen på rättsväsendet och få långtgående konsekvenser som inte har utretts tillräckligt väl. Lagrådet Lagrådet inleder sitt omfattande yttrande med att slå fast att de finner att lagstiftnings­ärendet inte kan anses vara tillfredsställande berett. Delar av förslagen – de om ökad användning av hela straffskalan och om straffvärdesbedömningen vid flerfaldig brottslighet – är så bristande att Lagrådet avstyrker dem. Andra förslag ifrågasätter Lagrådet och bedömer som för generellt och oprecist formulerade och därmed lagstiftningstekniskt problematiska. Lagrådet konstaterar bl.a. att remissens ofta vidlyftiga författningskommentarer måste läsas med försiktighet. Lagrådet lämnar en lång rad förslag på hur regeringens förslagna lagändringar kan revideras. Regeringen har reviderat en del av förslagen utifrån Lagrådets synpunkter. Lagrådet har även granskat om förslagen kan antas tillgodose de syften som anges i remissen. I den delen anser Lagrådet att det är svårt att bedöma om förslagen är ägnade att tillgodose brottsoffrens intresse och behovet av samhällsskydd bättre än vad nuvarande reglering gör. Ett repressivt systemskifte Regeringens förslag syftar till att genomgående skärpa alla straff. Genom avskaffad presumtion mot fängelse, införande av s.k. villkorligt fängelse, slopad mängdrabatt, ny modell för straffmätning med ökat fokus på straffvärde, minskade möjligheter till strafflindring och avskaffande av villkorlig dom och skyddstillsyn görs en genom­gripande ändring av hela det straffrättsliga systemet i en mycket repressiv riktning. Den totala kostnaden för reformen beräknas enligt utredningen SOU 2025:66 till mellan 16,3 och 23,2 miljarder kronor årligen. Regeringen gör av flera skäl en annan bedömning och landar i att den totala kostnaden av förslagen i propositionen, när de kombineras med andra pågående reformer som inte var kända under utredningens arbete, uppskattas till drygt 46 miljarder kronor per år när förslagen är fullt genomförda. Skillnaderna i dessa uppskattningar säger både något om osäkerheten i effekterna av dessa reformer och om hur ovissa dessa kostnadsberäkningar är. Oavsett var den slutgiltiga kostnaden landar är det oerhörda summor för förslag som endast Tidöpartierna själva verkar tro har någon positiv effekt. Totalt bedöms reformen innebära ca 16 000 fler utdömda fängelseår per år. Reformen innebär en systemomläggning som leder till ett mer fängelsecentrerat och standardiserat system. Den sammantagna effekten av detta förslag tillsammans med tidigare ändringar, som Vänsterpartiet delvis stått bakom, kommer att driva upp repressionsnivån i samhället till mycket höga nivåer. Dessutom har alla tidigare ändringar denna mandat­period inte hunnit vara i kraft tillräckligt länge för att utvärderas. I debatten har 34 000[1] fångar nämnts, det är i samma storleksordning som Ystads eller Piteås hela befolkning. Det är fler fångar per capita än i Ryssland. Reformen innebär att Sverige kommer att få en fängelsepopulation som är högre än i de flesta västeuropeiska länder. Samtidigt som regeringen är beredd att satsa stora summor pengar på fängelser har den gjort väldigt lite för att stoppa nyrekryteringen av barn och unga in i kriminalitet och i princip inget alls för att stärka arbetet med avhopparprogram och tidigare dömdas återanpassning i samhället. Ett genomtänkt straffrättsligt påföljdssystem kräver utvärdering av redan genomförda förslag Vänsterpartiet har inget emot att påföljdssystemet ses över i syfte att göra nödvändiga förändringar och moderniseringar, tvärtom. Förslaget om villkorligt fängelse skulle t.ex. kunna komplettera de befintliga påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn för att möjliggöra en större individanpassning för dömda gärningspersoner. Vi anser också, i likhet med regeringen, att det är bra att brottsofferperspektivet lyfts fram mer i lagstiftningen. Även detta kan göras genom anpassningar av det befintliga påföljdssystemet. Vi har stått bakom flera av regeringens förslag om höjda straff, t.ex. skärpta regler för villkorlig frigivning (prop. 2025/26:34), säkerhetsförvaring (prop. 2025/26:95), ett förstärkt samhällsskydd och tydligare reaktioner vid återfall i brott (prop. 2025/26:181) och förslaget om dubbla straff i kriminella nätverk och höjda straffskalor (prop. 2025/26:218). Alla genomförda förslag behöver dock utvärderas innan fler ändringar av straffrättssystemet kan göras. Straffrättssystemet behöver hänga ihop och vara förutsägbart. Det är inte hållbart att genomföra en rad ändringar om skärpta straff bara för sakens skull; vi måste också ta ansvar för att se till att straffrättssystemet fungerar på ett bra sätt. Fokus kan inte bara vara på höjda straff. Vi behöver även se till att tidigare dömda, i den mån det är möjligt, kan återanpassas till samhället och än viktigare: vi måste ta krafttag mot nyrekryteringen av barn in i kriminalitet. På dessa områden vill vi se mycket större satsningar och fler åtgärder än vad regeringen hittills presenterat. Vår inställning är att straff för våldsbrott, sexualbrott, vapen- och narkotikabrott samt ekonomisk brottslighet kan behöva höjas för att motsvara brottens allvarlighet. Det är också huvudsakligen sådana ändringar vi stått bakom denna mandatperiod. Vi har däremot aldrig förespråkat generella straffhöjningar enbart för höjningens skull eftersom vi anser att det bara är symbolpolitik och att det dessutom saknar stöd i forskningen. Regeringens förslag kommer att innebära generella straffskärpningar oavsett brott och saknar därför den precision som vi efterlyser. Detta trots att regeringen själva påstår sig rikta fokus mot gängkriminella och den organiserade brottsligheten. Regeringen har även lagt fram förslag om ungdomsfängelser, sänkt straffbarhetsålder[2] och borttagande/minskning av ungdomsrabatten som vi tydligt är emot. Det nya repressiva straffrättssystem som regeringen nu föreslår kommer dock även att drabba barn mellan 14 och 18 år. I motion 2025/26:3920 med anledning av proposition 2025/26:132 Frihetsberövande påföljder för barn och unga och motion 2025/26:4211 med anledning av proposition 2025/26:293 Skärpta regler för unga lagöverträdare finns mer att läsa om vår syn på barn och unga som begått brott. Kriminalvården är redan hårt pressad och överbeläggningen har resulterat i att intagna får dela rum, även på klass 1-anstalter där de grövsta kriminella avtjänar sina straff. Detta medför att såväl arbetsmiljön för de anställda som livsmiljön för de intagna försämras. Vålds- och konfliktnivån drivs upp samtidigt som Kriminalvården pressas av regeringen att minska dygnskostnaden för de intagna ytterligare. Det innebär i klartext färre kriminalvårdare på fler intagna, sämre möjligheter för intagna att delta i program­verksamhet och utbildning och försämrad inslussning och återanpassning till samhället. För Vänsterpartiet är det grundläggande att vi har en god och välfungerande kriminal­vård som inte handlar om ren inlåsning av människor. Den moderna svenska kriminal­vården har länge byggt på den s.k. normaliseringsprincipen. Kriminalvårdens vision ”Bättre ut” innebär att de intagna ska ha bättre möjligheter till ett lagligt liv efter att de har avtjänat sitt straff. För att utföra uppdraget på ett bra sätt behöver arbetet vara klientnära, professionellt, rättssäkert och pålitligt. Svensk kriminalvård har tidigare varit en förebild för andra länder som insett att rehabilitering är mer framgångsrikt än bestraffning.[3] Vänsterpartiet kommer att fortsätta arbeta för att de rehabiliterande inslagen i kriminalvården ska utvecklas i stället för att, som med Tidöregeringens politik, avvecklas. Vi accepterar inte förslag som gör att ”Bättre ut” blir ”Sämre ut”. Slutligen saknar regeringens proposition en tydlig plan för när förslagen ska kunna träda i kraft. Utredningen föreslog att lagändringarna skulle träda i kraft 2028. Kriminalvården bedömer att myndighetens plats- och personalbehov till följd av bl.a. förslagen i den här propositionen kommer att kunna omhändertas tidigast 2040. Regeringen föreslår därför att lagändringarna ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Det saknas dessutom en genomtänkt redogörelse för kostnadsutvecklingen och hur den kraftiga utbyggnaden av Kriminalvården ska finansieras. Att stressa igenom en så här pass omfattande reform som till stora delar avstyrks av Lagrådet, kritiseras av i princip samtliga remissinstanser, är ofattbart dyr och sannolikt kan träda i kraft först om ca 14 år är inte seriöst. Sammantaget är förslagen i denna proposition så pass bristfälliga att vi inte kan stå bakom dem. Riksdagen bör avslå proposition 2025/26:297. Detta bör riksdagen besluta. Gudrun Nordborg (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Hanna Gunnarsson (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Håkan Svenneling (V) Jessica Wetterling (V) [1] Expressen debatt: Snart har vi flest fångar i hela EU. Publicerad den 15 maj 2026 kl. 14.00. https://www.expressen.se/debatt/debatt-snart-har-vi-flest-fangar-i-hela-eu/. [2] Den 11 juni 2026 meddelade regeringen att de drog tillbaka sin proposition 2025/26:246 Skärpta regler för unga lagöverträdare. Detta eftersom regeringen inte lyckats få majoritet i riksdagen för sitt förslag om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år. Regeringen avser dock att återkomma med ett nytt förslag där straffbarhetsåldern sänks till 14 år i närtid. [3] Se t.ex. Fängelseexperimentet Little Scandinavia, SVT.
Lade fram en motion · 10 juli 2026

med anledning av prop. 2025/26:301 Skärpta villkor för anhöriginvandring

Motion 4220
Motion till riksdagen 2025/26:4220 av Tony Haddou m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:301 Skärpta villkor för anhöriginvandring Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår propositionen med undantag för regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 5 kap. 3 g, 18 och 18 b §§. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att gifta barn ska omfattas av rätten till familjeåterförening och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att införa en bestämmelse i utlänningslagen (2005:716) med innebörden att den som har fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till någon av sina föräldrar före 21 års ålder ska kunna få förlängt uppehållstillstånd på grund av anknytning oavsett ålder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att återinföra bestämmelserna om särskilt ömmande omständigheter som avskaffades 2023 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa övergångsbestämmelser och tillkännager detta för regeringen. Inledning I propositionen föreslår regeringen skärpta villkor för anhöriginvandring. Förslagen innebär att reglerna om vem som kan beviljas uppehållstillstånd som anhörig anpassas till EU:s rättsliga miniminivåer. Det ska gälla skilda regler i fråga om möjligheten att vara anknytningsperson för svenska medborgare, andra nordiska medborgare och personer med permanent uppehållsrätt respektive för personer med uppehållstillstånd. För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska det som huvudregel krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige sedan minst två år. Undantag ska bl.a. gälla för ensamkommande barn och för flyktingar i vissa situationer. De försörjningskrav som gäller vid anhöriginvandring ska skärpas. Bland annat ska försörjningskrav gälla i fler situationer. Kravet ska gälla även vid en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd. Reglerna om uppehållstillstånd för nära anhöriga utanför kärnfamiljen ska bli bättre anpassade för förlängningssituationer. Det innebär bl.a. att den som är under 21 år och tidigare har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning som barn, men som fyllt 18 år, ska kunna beviljas uppehållstillstånd. Det föreslås också att möjligheterna för vissa anhöriginvandrare att ansöka om uppehållstillstånd inifrån Sverige tillfälligt ska utökas. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2026. Ytterligare ett steg i regeringens utvisningspolitik Propositionen är ännu en del av den här regeringens utvisningspolitik. Genom förslagen kommer fler familjer att tvingas att leva skilda från varandra, och fler som lever tillsammans här kommer att skiljas åt när kraven för att få stanna och leva tillsammans skärps. Det är dåligt för integrationen och för sammanhållningen i samhället, och det är dåligt för Sverige. I propositionen lämnar regeringen också förslag för att åtgärda problemen som tonårsutvisningarna skapat för regeringen. Det är välkommet, men förslagen är otillräckliga. Kraven från en kraftig folklig opinion, människorättsorganisationer och riksdagens oppositionspartier, anförda av Vänsterpartiet, har tvingat regeringen att agera. I vissa fall kommer förslagen att innebära verklig och avgörande skillnad, i andra fall kommer det att innebära en möjlighet att stanna i Sverige något längre för att sedan utvisas och i ytterligare andra fall är regeringens tidsgränser och ramar för snäva. På så vis liknar förslaget i propositionen den av regeringen så kritiserade gymnasielagen. Förslagen tycks därför snarare syfta till att åtgärda det problem tonårsutvisningarna är för regeringen, och inte det problem de är för de som utvisas och för samhället i stort. Sammantaget kommer dessa förslag ändå att innebära steg i rätt riktning, varför Vänsterpartiet står bakom dem. Nej till ytterligare familjesplittring Nedan redogör vi mer ingående för Vänsterpartiets synpunkter på regeringens förslag. Reglerna om anhöriginvandring skärps och anpassas till EU:s miniminivå Regeringens samlade förslag om att skärpa reglerna för anhöriginvandring och anpassa svensk rätt till EU:s absoluta miniminivå utgör ett centralt led i en bredare omläggning av migrationspolitiken där rätten till familjeliv successivt försvagas till förmån för restriktiva styrningsambitioner. Regeringens uttryckliga ambition att lägga svensk lagstiftning på EU:s lägstanivå innebär ett principiellt vägval där Sverige frivilligt avstår från att upprätthålla ett starkare skydd för familjelivet än vad som minimalt krävs. Vänsterpartiet avvisar denna inriktning och konstaterar återigen att regeringens politik innebär ett paradigmskifte där familjeåterförening i allt högre grad betraktas som ett migrationspolitiskt undantag snarare än en rättighet. Vi anser i stället att rätten till familjeliv ska stärkas och att tidigare skärpningar successivt bör rullas tillbaka. En mer generös tillämpning av EU:s familjeåterföreningsdirektiv är ett uttryck för en ambition att värna internationella åtaganden och mänskliga rättigheter i praktiken. Vår kritik delas av flera remissinstanser. Bland annat Asylrättscentrum, Civil Rights Defenders, Institutet för mänskliga rättigheter och Sveriges advokatsamfund framhåller samstämmigt att förslagen riskerar att stå i konflikt med Europakonventionen, EU:s rättighetsstadga och EU:s familjeåterföreningsdirektiv. Samtliga betonar att familje­återförening är en grundläggande mänsklig rättighet och att Sverige inte bör lägga sig på en miniminivå när det gäller skyddet för familjelivet. Begränsning av vilka anhöriga som omfattas av uppehållstillstånd Regeringen föreslår en betydande begränsning av vilka anhöriga som ska omfattas av rätten till uppehållstillstånd, i syfte att anpassa regelverket till EU:s miniminivå. Vänsterpartiet avvisar denna inriktning och framhåller att familjebegreppet i migrations­rätten inte kan reduceras till en snäv administrativ kärnfamiljsmodell. För människor som flytt från krig, förföljelse eller andra humanitära katastrofer kan familjeband till vuxna barn eller äldre föräldrar eller andra beroendeförhållanden vara avgörande. Att dessa relationer inte erkänns i lagstiftningen riskerar att leda till lång­varig eller permanent familjesplittring, vilket står i direkt konflikt med rätten till familjeliv enligt Europakonventionen. Remissinstanserna delar i stor utsträckning denna kritik. Asylrättscentrum framhåller att begränsningen slår oproportionerligt hårt mot utsatta grupper och riskerar att skapa långvariga separationer. Civil Rights Defenders understryker att även relationer som uppstått under flykt eller i ett tredjeland måste kunna erkännas, medan Sveriges advokatsamfund varnar för diskriminerande effekter och en rättsosäker tillämpning. Två års väntetid för familjeåterförening Förslaget om en generell tvåårig väntetid för anhöriginvandring för personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd innebär en långtgående inskränkning av rätten till familjeliv och innebär i praktiken att familjer hålls åtskilda under lång tid. Regeringen motiverar förslaget med integrationspolitiska skäl. Vänsterpartiet ifrågasätter logiken bakom regeringens resonemang och konstaterar att det saknas empiriskt stöd för att långvarig familjesplittring leder till bättre etablering. Tvärtom visar både forskning och erfarenhet att trygghet, stabilitet och närhet till familjen är centralt för integration. Remissinstanserna är åter samstämmiga i sin kritik. Asylrättscentrum pekar på risker för psykisk ohälsa, familjesplittring och försämrad integration. Civil Rights Defenders framhåller att förslaget utgör ett oproportionerligt intrång i rätten till familjeliv. Institutet för mänskliga rättigheter varnar för att reformerna sammantaget riskerar att urholka skyddet för familjelivet, medan Sveriges advokatsamfund ifrågasätter förenligheten med Europakonventionen och EU-rätten. Vänsterpartiet anser att familjeåterförening ska ske skyndsamt och att väntetider som politiskt styrmedel är oförenliga med en rättighetsbaserad migrationspolitik. Ett skärpt försörjningskrav Förslaget om kraftigt skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring innebär att rätten till familjeliv i praktiken villkoras av inkomst och bostadsstandard, vilket innebär en övergång till en ekonomiskt selektiv migrationspolitik. Regeringen motiverar förslaget med integrationspolitiska argument. Vänsterpartiet delar inte denna analys. Vi anser att trygghet och familjesammanhang snarare är en förutsättning för integration än ett hinder. Osäkerhet, ekonomisk press och långvarig familjesplittring riskerar i stället att försvåra etablering. Remissinstanserna är tydligt kritiska. Asylrättscentrum pekar på att låginkomst­tagare, kvinnor och personer med osäkra anställningar riskerar att utestängas. Civil Rights Defenders anser att förslaget innebär ett oproportionerligt intrång i rätten till familjeliv. Institutet för mänskliga rättigheter varnar för samlade effekter av flera skärpningar, medan Advokatsamfundet kritiserar att kraven även ska kunna gälla vid förlängning av uppehållstillstånd, vilket skapar permanent osäkerhet. Vänsterpartiet anser att detta innebär en oacceptabel ordning där grundläggande rättigheter görs beroende av arbetsmarknadens villkor och bostadsmarknadens brister. Rätten till familjeliv ska inte villkoras av inkomst eller bostadssituation. Skärpt vandelsprövning Förslaget om skärpt vandelsprövning i ärenden om anhöriginvandring innebär en utvidgning av lämplighetsbedömningar där vaga och svårdefinierade kriterier riskerar att få avgörande betydelse för rätten till familjeliv. Regeringen motiverar förslaget med behov av ökad samhällsordning och kontroll. Vänsterpartiet anser att detta innebär en förskjutning från rättighetsprövning till moraliserande bedömningar av individers livsföring, vilket riskerar att undergräva rättssäkerheten. Remissinstanser som Advokatsamfundet och Civil Rights Defenders pekar på en risk för godtycke, bristande proportionalitet och oförutsebarhet i tillämpningen. Institutet för mänskliga rättigheter varnar samtidigt för att den samlade effekten riskerar att urholka skyddet för familjelivet. Vänsterpartiet anser att befintliga regler är tillräckliga för att hantera allvarliga fall och att förslaget därför framstår som en generell åtstramning snarare än en nödvändig reform. Reglerna om fortsatt uppehållstillstånd skärps Förslaget om skärpta regler för fortsatt uppehållstillstånd innebär i korthet att redan etablerade personer och familjer i Sverige får försämrad trygghet genom att deras rätt att stanna görs mer villkorad och osäker. Regeringen föreslår att fortsatt uppehållstillstånd i högre grad ska vara beroende av att den enskilde uppfyller krav på försörjning och etablering i Sverige, och i vissa fall även uppfyller ett krav på vandel. Vänsterpartiet anser att detta innebär en grund­läggande förskjutning där redan beviljade rättigheter blir föremål för återkommande omprövning, vilket strider mot kravet på rättssäker förutsebarhet. Sveriges advokatsamfund varnar för att detta skapar permanent osäkerhet för familjer som redan etablerat sig. Civil Rights Defenders och Institutet för mänskliga rättigheter framhåller att reformpaketet sammantaget riskerar att underminera skyddet för privat- och familjeliv. Vänsterpartiet anser att uppehållstillstånd måste utgöra en stabil grund för liv och etablering, inte ett osäkert och kontinuerligt omprövat system. Skärpta krav för att bevisa biologiska släktskap Förslaget om skärpta krav för att bevisa biologiskt släktskap i anhöriginvandrings­ärenden riskerar att försvåra familjeåterförening för människor på flykt där dokumentation ofta saknas. Regeringen motiverar förslaget med behovet av att motverka identitetsmissbruk. Vänsterpartiet delar behovet av rättssäkra identitetsbedömningar men anser att migrationsrätten måste utgå från verkligheten för människor på flykt, där bevisning ofta inte kan presenteras i traditionell form. Också Asylrättscentrum och Advokatsamfundet varnar för att skärpta krav riskerar att utestänga legitima familjer och att en ensidig betoning av biologiska band strider mot Europakonventionens bredare syn på familjeliv. Civil Rights Defenders framhåller även integritetsrisker vid ökad användning av DNA-analyser. Vänsterpartiet anser att familjebegreppet måste omfatta både biologiska och sociala relationer och att barnets bästa alltid ska vara vägledande. Sammantaget avslår Vänsterpartiet samtliga åtstramningar av rätten till familje­återförening som föreslås i propositionen. Riksdagen bör avslå proposition 2025/26:301 med undantag för regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 5 kap. 3 g, 18 och 18 b §§. Detta bör riksdagen besluta. Även gifta barn ska omfattas av rätten till familjeåterförening Gällande bestämmelser om rätt till uppehållstillstånd för föräldrar till skyddsbehövande barn innehåller krav på att barnet ska vara ogift för att det ska föreligga en rätt till uppehållstillstånd för föräldern. Av EU-domstolens praxis framgår emellertid att något krav på att ett ensamkommande barn som är flykting ska vara ogift för att omfattas av en möjlighet till familjeåterförening med sin förälder inte får ställas upp (dom Belgische Staat, C230/21, EU:C:2022:887). Regeringen föreslår att detta krav tas bort. Vänsterpartiet välkomnar regeringens förslag. Eftersom Sverige varken tillåter eller erkänner barnäktenskap är den gällande ordningen där barnäktenskap innebär att barnet nekas att leva med sina föräldrar. Regeringens förslag är inbäddat i flera andra lagändringar som Vänsterpartiet inte står bakom och avslår. För att även gifta barn ska omfattas av rätten till familjeåterförening krävs ändringar i nuvarande lagstiftning. Regeringen bör återkomma med förslag om att gifta barn ska omfattas av rätten till familjeåterförening. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Ytterligare följdändringar kan krävas med anledning av Vänsterpartiets förslag om hur propositionen ska hanteras. Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följd­ändringar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Stoppa tonårsutvisningarna Vänsterpartiet ser positivt på att regeringen föreslår vissa lättnader för unga vuxna som tidigare haft uppehållstillstånd som barn. Samtidigt framstår reformen som en begränsad justering i ett i övrigt kraftigt restriktivt reformpaket. Förslaget syftar till att adressera de tonårsutvisningar som med all önskvärd tydlighet visat på de omfattande brister som finns i den svenska migrationspolitiken. Det är bra att regeringen agerar, även om det krävdes en oerhört hård press från stora delar av samhället för att regeringen skulle vakna. Tyvärr är detta förslag otillräckligt. Tonårsutvisningarna är en konsekvens av åtstramningarna av migrationspolitiken. Att människor blir utvisade på orimliga grunder och under orimliga omständigheter är den faktiska och materiella innebörden av en ”stram migrationspolitik”. I första hand handlar det om övergången från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd och nedmonteringen av de humanitära ventilerna, det som i lagstiftningen kallas särskilt eller synnerligen ömmande omständigheter. Förändringar som Vänsterpartiet motsatt sig kraftigt under alla år. Om regeringen hade velat åtgärda tonårsutvisningarna på riktigt hade den kunnat adressera de verkliga problemen. I stället har regeringen valt en väg som inte kommer att hjälpa alla drabbade och som skjuter upp problemet för vissa, och samtidigt föreslår regeringen en lång rad skärpningar som kommer att leda till ytterligare utvisningar av tonåringar och andra utsatta grupper. Ta bort åldersgränsen för den som fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till förälder och återinför särskilt ömmande omständigheter Regeringens förslag kommer i många fall att innebära att utvisningen skjuts fram från 18-årsdagen till 21-årsdagen. För de flesta av oss är relationen mellan föräldrar och barn livslång, och det är orimligt att kräva att den ska avslutas oavsett om det beror på att barnet hunnit fylla 18 eller 21 år. Vänsterpartiet anser därför att den som har fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till någon av sina föräldrar innan 21 års ålder ska kunna få förlängt uppehållstillstånd på grund av anknytning oavsett ålder, och utan något krav på särskilt beroendeförhållande. Regeringen har inte heller lyckats presentera någon lösning för de som redan utvisats och lämnat Sverige på grund av nu gällande lagstiftning. Bland dem finns Darya och Donya som utvisats till Iran, vilket fått mycket medial uppmärksamhet. Vänsterpartiet har tillsammans med den övriga oppositionen krävt att regeringen agerar för dem och andra som är i en liknande situation. Vi anser därför att utvidgningen av möjligheterna att förlänga ett uppehållstillstånd på grund av anknytning även bör omfatta de som redan har lämnat Sverige på grund av utvisning enligt tidigare lagstiftning samt att det ska vara möjligt att söka om man befinner sig utanför Sverige. Regeringen bör återkomma med förslag om att införa en bestämmelse i utlännings­lagen (2005:716) med innebörden att den som har fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till någon av sina föräldrar innan 21 års ålder ska kunna få förlängt uppehållstillstånd på grund av anknytning oavsett ålder, enligt beskrivningen ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Införandet av en sådan bestämmelse skulle kunna medföra den oönskade situationen att personer som har uppehållstillstånd på denna grund förlorar sitt uppehållstillstånd när föräldrarna avlider. För att undvika sådana situationer behöver särskilt ömmande omständigheter återinföras i utlänningslagen. Den reglering av särskilt ömmande omständigheter som regeringen tog bort 2023 tog sikte på anknytning till Sverige och hade sannolikt lett till att en stor del av de unga som tonårsutvisats hade fått stanna. Regeringen bör återkomma med förslag om att återinföra bestämmelserna om särskilt ömmande omständigheter som avskaffades 2023. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Behov av övergångsbestämmelser Att regeringen inte föreslår några övergångsbestämmelser för så pass långtgående lagändringar med så kort ikraftträdande är anmärkningsvärt och ansvarslöst. Förslagen kommer att försämra barns möjlighet att leva med sina föräldrar, kränka rätten till familjeliv och splittra familjer som redan lever i Sverige. Utredningen som ligger bakom förslagen gör bedömningen att ett direkt ikraftträdande kan leda till att lika ärenden behandlas olika beroende på handläggningstid, att redan beredda ärenden kan behöva kompletteras, att belastningen på Migrationsverket kan väntas öka och att enskilda som överklagar beslut i enlighet med de äldre reglerna hamnar i ett sämre läge genom överklagandet. Trots det bedömer utredningen och regeringen att de nya reglerna bör tillämpas direkt, för att få snabbt genomslag. Vänsterpartiet anser att människor ska kunna lita på att den här typen av livsavgörande myndighetsbeslut prövas likvärdigt och enligt förutsebara regler. Regeringen måste ta ett större ansvar för en fungerande och rättssäker lagstiftning. Flera remissinstanser delar kritiken. Advokatsamfundet avstyrker att lagändringarna som huvudregel ska tillämpas utan övergångsbestämmelser, eftersom det leder till mindre förutsebarhet, mindre enhetlighet och mindre rättssäkerhet. Civil Rights Defenders menar att det strider mot likhetsprincipen att tillämpa olika regler på samtidigt inledda ärenden. Vänsterpartiet menar att äldre bestämmelser som berör anhöriginvandring ska gälla för ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser ska också gälla vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vi vill därför att regeringen återkommer med övergångsbestämmelser enligt nedan. Äldre föreskrifter gäller för ärenden om ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning som inletts före ikraftträdandet. Äldre föreskrifter gäller vid överklagande av beslut om ärenden om uppehållstillstånd på grund av anknytning som har meddelats före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelser bör inte gälla i ärenden som berör unga mellan 18 och 21 år som ska kunna få uppehållstillstånd på grund av anknytning samt tillfälligt utökade möjligheter för vissa anhöriginvandrare att ansöka om uppehållstillstånd inifrån Sverige. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. Tony Haddou (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Hanna Gunnarsson (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Gudrun Nordborg (V) Håkan Svenneling (V) Jessica Wetterling (V)
Lade fram en motion · 7 juli 2026

med anledning av prop. 2025/26:293 Skärpta regler för unga lagöverträdare

Motion 4211
Motion till riksdagen 2025/26:4211 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:293 Skärpta regler för unga lagöverträdare Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag i de delar det avser en sänkning av straffbarhetsåldern till 14 år. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken i de delar det avser 29 kap. 7 §. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om nödvändiga följdändringar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra en översyn av reglerna om ungdomsreduktion och tillkännager detta för regeringen. Bakgrund Den 11 juni 2026 meddelade regeringen att de drar tillbaka sin proposition 2025/26:246 Skärpta regler för unga lagöverträdare, eftersom regeringen inte lyckats få majoritet i riksdagen för sitt förslag om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år. Regeringen meddelade vid samma tillfälle avsikten att återkomma med ett nytt förslag där straffbarhetsåldern sänks till 14 år. Regeringens förslag Regeringen föreslår i propositionen bl.a. att straffbarhetsåldern sänks till 14 år för allvarliga brott under en period om fem år ungdomsreduktionen avskaffas helt för unga myndiga ungdomsreduktionen minskas och straffmaximum höjs till fängelse i 18 år för lagöverträdare under 18 år påföljden ungdomsövervakning skärps regleringen vid misskötsamhet av påföljderna ungdomsvård och ungdomstjänst skärps. Lagändringarna föreslås, i allt väsentligt, träda i kraft den 10 september 2026. Vänsterpartiets ställningstagande Vänsterpartiet står bakom regeringens förslag om att påföljden ungdomsövervakning skärps, att regleringen vid misskötsamhet av påföljderna ungdomsvård och ungdoms­tjänst skärps och att gränsen för när bevistalan ska väckas sänks. Däremot avstyrker vi bl.a. förslagen om sänkt straffbarhetsålder och förändrad ungdomsreduktion. Samtliga dessa förslag ökar repressionsnivån mot barn och unga, vilket saknar stöd i forskningen. Att regeringen nu väljer att lägga fram ett nytt förslag, där straffbarhetsåldern föreslås sänkas till 14 år i stället för 13 år förändrar inget i sak. Påföljdssystemets åldersgränser och den särreglering som följer av ålder avseende straffmätning och påföljdsval ser ut som de gör av mycket goda skäl. Vänsterpartiet vill särskilt understryka vikten av att den särställning barn har inom påföljdssystemet inte får urvattnas. Vi ser däremot behov av nya ungdomspåföljder och är inte främmande för att det införs fler sådana som kan komplettera de redan befintliga. Vi har inte heller något emot ökad kontroll av barn och unga som begått allvarliga brott. Förutsättningen är givetvis att de metoder och påföljder som införs är rättssäkra, särskilt anpassade för barn och unga och har ett tydligt behandlingsinriktat innehåll. Vi anser även att det återfallsförebyggande arbetet gentemot unga lagöverträdare bör förstärkas. Vidare måste nyrekryteringen av barn och unga in i kriminalitet stoppas. Att barn lockas in i kriminalitet är ett bevis för att samhället misslyckats med att skydda och stödja dessa barn. Unga personer under 18 år som begår brott är i första hand barn med behov av stöd, skydd och långsiktiga sociala insatser. Forskning visar att ungdomars hjärnor inte är färdigutvecklade, särskilt när det gäller impulskontroll och konsekvenstänkande. Redan utredaren i den statliga utredningen (SOU 2018:85) som såg över frågan om avskaffandet av straffrabatten för unga myndiga vid vissa brott, drog slutsatsen att det inte finns något empiriskt, eller erfarenhetsbaserat, stöd för skärpta påföljder för unga lagöverträdare. Utredningen hänvisar till att resultat från den mest aktuella hjärn­forskningen, utvecklingspsykologin och kriminologin bara går att tolka som ett stöd för att behålla ett hänsynstagande till gärningspersoners unga ålder. Straffsystemet för unga har därför traditionellt vilat på vård och rehabilitering framför repression. Att införa barnfängelse riskerar att frångå denna grundläggande princip. En omfattande internationell och nationell forskning visar att frihetsberövande för unga inte per automatik leder till minskad återfallsrisk. Tvärtom finns det belägg för att institutions­miljöer kan förstärka kriminella identiteter och fördjupa psykisk ohälsa och marginalisering. Tidöregeringens politik riskerar därför att bli kontraproduktiv. Forskningen visar också att faktorer som en fungerande skolgång, trygga vuxen­relationer, stöd i vardagslivet och tidiga insatser för barn i riskmiljöer hänger ihop med minskad risk för att barn hamnar i kriminalitet. Regeringen bortser från Lagrådet Regeringen har inte inhämtat några ytterligare synpunkter från Lagrådet i samband med att det nya förslaget lades fram. Lagrådet avstyrkte förslaget om att sänka straffbarhets­åldern till 13 år för vissa brott. Lagrådet skriver i sitt yttrande att beredningen av förslaget inte uppfyller grundlagens krav, eftersom viktiga delar som påverkar förslagets innebörd har lagts fram separat och därför inte kunnat bedömas samlat av remiss­instanserna. Lagrådet anser också att förslaget inte uppnår sina syften, såsom att motverka ungdomsbrottslighet, stärka samhällsskyddet eller ge upprättelse till brottsoffer. I stället finns en risk att brottsligheten flyttas ned till ännu yngre barn. Förslaget kan dessutom strida mot regeringsformen och barnkonventionen, bl.a. eftersom frihetsberövande av barn ska vara en sista utväg och ske under särskilda barnanpassade former. Lagrådet pekar även på praktiska problem, såsom ökad risk för felaktiga frihetsberövanden av barn. De avstyrker även förslaget om minskad ungdomsreduktion eftersom det hänger ihop med andra straffskärpningsförslag som inte ingått i beredningsunderlaget, vilket innebär att grundlagens beredningskrav inte är uppfyllt. Även om dessa synpunkter inhämtades utifrån förslaget om att sänka straffbarhets­åldern till 13 år finns det inga anledningar att tro att Lagrådet skulle ha någon annan åsikt i det nu aktuella ärendet. Regeringen bortser från remissinstanserna Remissinstansernas kritik mot förslaget om sänkt straffbarhetsålder är omfattande. Det är både anmärkningsvärt och oroväckande att regeringen går vidare med utredningens förslag (SOU 2025:11) när det kritiseras så kraftfullt. En övervägande majoritet av remissinstanserna avstyrker eller har invändningar mot utredningens förslag. Bland dessa finns Barnombudsmannen, Barnrättsbyrån, Borås tingsrätt, Barnens rätt i samhället (Bris), Brottsförebyggande rådet (Brå), Brottsoffer­jouren, Civil Rights Defenders, Diskrimineringsombudsmannen, Domstolsverket, Ecpat Sverige, Ekobrottsmyndigheten, Fackförbundet ST, Förvaltningsrätten i Stockholm, Göta hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Institutet för mänskliga rättigheter, Integritetsskyddsmyndigheten, Karlstads universitet, Linköpings universitet (Barnafrid), länsstyrelserna i Dalarnas, Kalmars, Skånes och Östergötlands län, Malmö kommun, Malmö tingsrätt, Malmö universitet, Myndigheten för delaktighet, Myndig­heten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Polismyndigheten, Riksdagens ombudsmän (JO), Rädda Barnen, Saco genom Akademikerförbundet SSR, Statens institutionsstyrelse (Sis), Statens skolverk, Socialstyrelsen, Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Sveriges Domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Södertörns tingsrätt, Tullverket, Umeå kommun, Unicef Sverige, Åklagarmyndigheten och Östersunds tingsrätt. Remissinstansernas kritik bygger främst på forskning som visar att barn har sämre impulskontroll och svårare att överblicka konsekvenser än äldre ungdomar och vuxna. Många menar att det saknas belägg för att en sänkning skulle minska den grova brottsligheten och att risken för återfall i stället kan öka. Flera varnar också för att kriminella nätverk kan börja utnyttja ännu yngre barn. Remissinstanserna lyfter dessutom fram att den föreslagna modellen kan göra rättssystemet mindre förutsebart och svårare att förstå. Vidare bör barn som begår grova brott i första hand mötas med sociala, rehabiliterande och förebyggande insatser snarare än straff. Flera remiss­instanser tar upp den sänkning av straffbarhetsåldern från 15 till 14 år som under en period prövades i Danmark. Eftersom sänkningen ökade risken för återfall ändrade Danmark sedan tillbaka till en straffbarhetsålder på 15 år. Redan i dag är det möjligt att döma barn i åldern 15–17 år till fängelse om det föreligger synnerliga skäl som att brottet är mycket allvarligt. Om riksdagens majoritet, i strid med en mängd tunga remissinstanser och forskningen, väljer att sänka straffbarhetsåldern kommer fler väldigt unga barn att fängslas. Detta strider mot FN:s barnkonvention, som sedan 2020 är svensk lag. Enligt konventionen ska frihets­berövande av barn vara en sista utväg och användas under så kort tid som möjligt. Dessutom riskerar det nu aktuella förslaget tillsammans med regeringens barnfängelser att bana väg för en grupp mycket unga barn som tidigt blir livsstilskriminella. Vidare kommer sannolikt ännu fler och ännu yngre barn att gromas in i kriminalitet när de kriminella gängen söker vidare efter nya utförare. Detta för in samhället på ett sluttande plan och ytterligare sänkningar av straffbarhetsåldern ligger nära till hands om Tidöregeringen får fortsätta att styra Sverige. Vänsterpartiet vill att gängledarna ska få kännbara fängelsestraff, inte de barn som utnyttjas för att utföra sprängningar och skjutningar. Barnen är både offer och förövare samtidigt, vilket måste tydliggöras både i lagstiftningen och vid hanteringen av dem. I motion 2025/25:132 har vi i stället för barnfängelse föreslagit att maxtiden för den slutna ungdomsvården förlängs. Förändringar av ungdomsreduktionen m.m. Strafftiderna för barn och unga har ökat kraftigt och fortsätter att öka. Medelstrafftiden, exklusive livstidsdömda utan angiven strafftid, för påbörjade fängelseverkställigheter av unga under 2024 var 887 dagar. Det är en ökning med nästan 140 dagar jämfört med 2023. Under 2024 hade 33 procent av unga som påbörjade en fängelseverkställighet en strafftid på ett år eller kortare, jämfört med 28 procent 2023. När det gäller jämförelsevis längre strafftider, två år eller längre, har andelen ökat från 49 till 51 procent under samma period. I det översta intervallet, tio år eller längre, inklusive livstidsdömda, har antalet ökat från 12 till 33 personer (Kriminalvård och statistik, 2024). Ökningen av strafftider bland unga bedöms till stor del kunna förklaras av lagändringen om slopad ungdomsrabatt för myndiga vid allvarlig brottslighet, som trädde i kraft den 2 januari 2022. Ändringen innebar att unga lagöverträdare i åldern 18–20 inte längre får reducerat straff på grund av sin ålder vid brott med fängelse i lägst ett år eller mer. I likhet med flera remissinstanser såg Vänsterpartiet risken för att ändringen skulle leda till ökad nyrekrytering av ännu yngre barn in i kriminalitet, vilket nu visar sig ha blivit konsekvensen. Vi lyfte också fram remissinstansers oro för att förslaget skulle medföra en indirekt höjning av repressionsnivån även för barn i åldern 15–17 år genom att praxis för omyndiga lagöverträdares påföljder skulle förskjutas i mer repressiv riktning för att parera tröskeleffekter vid 18-årsdagen (prop. 2021/22:17, mot. 2021/22:3657). Vår oro har tyvärr besannats, och lagändringen har efter en HD-dom fått till följd att det i dag sitter barn under 18 år dömda till långa fängelsestraff på klass 1‑anstalter tillsammans med livstidsdömda män.[1] Denna utveckling gör att det är ytterst ansvarslöst av regeringen att nu föreslå ökad repression mot barn och unga. Att ta bort ungdomsreduktionen helt för unga myndiga kommer att leda till att även mindre allvarlig brottslighet, utan samband med gängkriminalitet, ska bestraffas fullt ut. Effekterna av det nu aktuella förslaget måste också ses sammantaget med regeringens förslag om skärpning av ett femtiotal straffskalor (prop. 2025/26:218), vilka omfattar brott som inte alltid har samband med kriminella gäng. Justitiekanslern (JK) påminner i sitt remissvar om att den dåvarande regeringen i propositionen om slopad ungdoms­rabatt för myndiga vid allvarlig brottslighet, bedömde att skälen för särbehandling vid straffmätningen fortfarande vägde över när det gäller brottslighet av mindre allvarligt slag och att man då ville undvika onödiga repressionsökningar. JK anser att det inte har anförts några övertygande skäl för varför denna bedömning inte längre gör sig gällande. Att minska ungdomsreduktionen för barn under 18 år kommer också att leda till en ökad repressionsnivå även för mindre allvarliga brott utan samband med gängkriminalitet. Även här måste regeringens övriga förslag om höjda straff beaktas. Även regeringens förslag om att höja straffmaximum för brott som någon har begått innan hen fyllt 18 år till fängelse i 18 år framstår som en förskjutning i den straffrättsliga synen på barn som inte är motiverad. Flera remissinstanser ifrågasätter förslagets förenlighet med barn­konventionen. Vi kan, i likhet med flera remissinstanser, inte se behovet av att öka repressionen mot unga personer, i synnerhet inte för brott som saknar samband med gängkriminalitet, vilket är den typ av brottslighet som regeringen säger sig vilja bekämpa. I motion 2025/26:3920 med anledning av prop. 2025/26:132 Frihetsberövande påföljder för barn och unga finns mer att läsa om vår syn på barn och unga som begått brott. Sammanfattningsvis anser Vänsterpartiet att regeringens förslag om att sänka straffbarhetsåldern till 14 år och att ta bort ungdomsreduktionen bör avslås. I stället bör regeringen återkomma med nödvändiga följdändringar av lagstiftningen i linje med avslaget rörande ungdomsreduktionen som att unga myndiga ska kunna dömas till ungdomsvård och särbehandlas i domstol samt i Skatteverkets brottsbekämpande verksamhet. Regeringen bör också genomföra en översyn av reglerna om ungdomsreduktion. Riksdagen bör avslå regeringens förslag i de delar det avser en sänkning av straffbarhetsåldern till 14 år. Detta bör riksdagen besluta. Riksdagen bör avslå regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken (1962:700) i de delar det avser 29 kap. 7 §. Detta bör riksdagen besluta. Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om nödvändiga följd­ändringar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör genomföra en översyn av reglerna om ungdomsreduktion. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Gudrun Nordborg (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Hanna Gunnarsson (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Håkan Svenneling (V) Jessica Wetterling (V) [1] Högsta domstolens dom mål B 6596-24, 2025-03-25. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/hd-fastslar-mangarig-fangelsedom-mot-16-aring.
Lade fram en motion · 2 juli 2026

med anledning av prop. 2025/26:290 Sveriges utrikes underrättelsetjänst

Motion 4206
Motion till riksdagen 2025/26:4206 av Håkan Svenneling m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:290 Sveriges utrikes underrättelsetjänst Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i det fortsatta arbetet med inrättandet av den nya myndigheten bör möjliggöra ett ändamålsenligt ömsesidigt stöd mellan Försvarsmakten och Sveriges utrikes underrättelsetjänst (UND) och tillkännager detta för regeringen. Inledning I propositionen lämnar regeringen förslag till lagstiftning med anledning av inrättandet av Sveriges utrikes underrättelsetjänst (UND). I korthet har regeringen beslutat att inrätta en ny myndighet som ska bedriva verksamhet enligt lagen om utrikes under­rättelseverksamhet och föreslår nu lagändringar till följd av detta. Den nya myndigheten ska överta stora delar av de uppgifter och förmågor som idag ligger på Försvarsmakten, närmare bestämt på Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must). En liknande ordning finns i USA och Storbritannien med CIA och MI6, även om det finns betydande skillnader i både uppdrag och genomförande. Vänsterpartiet är starkt kritiskt till den process som har föranlett regeringens inrättande av en ny underrättelsemyndighet. Både processen och resultatet, att starta en ny myndighet, har mötts av stor kritik både i remissvar och i den efterföljande debatten. Det finns mycket stora anledningar att lyssna på den militära professionen i denna fråga; det arbete som nu görs riskerar att skapa fler problem än vad det löser. Den process som har lett fram till inrättandet av den nya myndigheten har genom­förts i expressfart. Mindre än ett halvår efter att utredningen blev klar har arbetet med att starta en ny myndighet påbörjats. Detta trots omfattande kritik. Regeringens förankring av frågan hos riksdagens partier har varit obefintlig. Trots pågående försvarsberedning och ett i övrigt gott samarbete mellan regeringen och riksdagen i de försvarspolitiska frågorna, har dessa stora och omfattande förändringar av svensk underrättelseverksamhet inte diskuterats mellan regeringen och riksdagens partier i särskilt stor utsträckning. Regeringen har dessutom, utan förankring, krävt att de lagändringar som behövs beslutas av riksdagen en månad innan riksdagsvalet. Detta är anmärkningsvärt. Det är förenat med stora risker att göra en så här stor förändring så här snabbt i de allvarstider vi befinner oss i. Just nu behövs en välfungerande underrättelsetjänst mer än någonsin. I stället för att dra in myndigheterna i en omfattande organisatorisk förändringsprocess borde regeringen förstärka det arbete som redan pågår och i de fall det behöver göras nödvändiga förändringar för att t.ex. kunna möta en bredare hotbild. Att bygga upp en helt ny myndighet tar lång tid, och det är stor risk att arbetet förlorar kraft och hastighet under tiden. Det har också i remissvaren framkommit stor risk för dubbelarbete när den nya myndigheten kommer igång. Den personal och de uppgifter som flyttas från den nuvarande militära underrättelsetjänsten kommer, enligt remissvaren, att behövas inom det militära försvaret även framöver, vilket kommer att leda till både risk för dubbel­arbete och konkurrens om personal, med allt vad det innebär. Till detta kommer de kostnader som är förenade med en ny myndighet med ledning, stab, lokaler och eget säkerhetsarbete. I den här motionen lyfter Vänsterpartiet ett antal aspekter vi menar är avgörande för att inrättandet av den nya myndigheten ska bli ändamålsenligt. Två myndigheter i stället för en Den 13 juni 2025 överlämnade Underrättelseutredningen sitt betänkande En reformerad underrättelseverksamhet (SOU 2025:78). I sitt remissvar över betänkandet är Försvars­makten och ett flertal andra myndigheter mycket kritiska till förslaget om en ny myndighet. Försvarsmakten bedömer att den förmåga som eventuellt överförs till en civil underrättelsemyndighet i allt väsentligt kommer att behöva återuppbyggas inom Försvarsmakten. Regeringen har inte presenterat hur Försvarsmakten ska kompenseras för de förlorade resurserna. Personalen är redan i dag en ansträngd resurs. En utökning av kompetenser och etablering av ytterligare infrastruktur, materiel och samverkan kommer både att vara kostnadsdrivande och ta lång tid. I praktiken innebär uppstarten av en ny civil utrikes underrättelsemyndighet att två organisationer ska byggas upp parallellt – den nya myndigheten UND och den verksamhet som Försvarsmakten måste återuppbygga inom sin egen organisation för att kunna göra sitt jobb. I bästa fall, givet att rätt förutsättningar finns, kan två myndigheter som arbetar överlappande innebära en total ökning av resurser och en ökad redundans i under­rättelsesystemet. Motsatsen skulle däremot innebära en dränering av resurser från Försvarsmaktens viktiga och helt nödvändiga arbete. Försvarsmakten konstaterar vidare att även om underrättelseverksamheten fortsatt behöver utvecklas och stärkas gör omvärldsutvecklingen omorganisationer i under­rättelsesystemet särskilt känsliga. Det finns, menar man, risker med en uppdelning av underrättelseverksamheten som tar sin utgångspunkt i begreppen civil och militär. Omvärlds- och teknikutvecklingen har medfört att det inte är möjligt att tydligt dela upp vare sig hotbild, behov eller underrättelseproduktion utifrån begreppen. Det syns bl.a. i de olika typer av avbrott som har skett på undervattenskablar i Östersjön, som är svåra att bedöma vem som orsakar och varför. Ett annat exempel är de våldsdåd där svenska gäng agerar på uppdrag av statliga aktörer som t.ex. Iran. I sitt remissyttrande över promemorian Myndigheten för utrikes underrättelser föreslår Försvarsmakten att det införs en särskild uppgift rörande ändamålsenligt ömsesidigt stöd mellan myndigheterna i respektive myndighets instruktion. Vänster­partiet förutsätter att arbetet även fortsättningsvis i hög utsträckning tar hänsyn till de aspekter Försvarsmakten lyfter fram för att arbetet ska leda till en totalt bättre under­rättelseverksamhet fördelad på två myndigheter. Vi instämmer därför i Försvarsmaktens förslag. För att möjliggöra ett ändamålsenligt ömsesidigt stöd mellan Försvarsmakten och UND bör regeringen i det fortsatta arbetet med inrättandet av den nya myndigheten möjliggöra ett ändamålsenligt ömsesidigt stöd mellan Försvarsmakten och UND. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Den typ av gränsdragningsproblem och risker för dubbelarbete som kan uppstå mellan UND och Försvarsmakten kan också komma att uppstå mellan UND och Säkerhetspolisen (Säpo). Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som ska se över regleringen av Säpos uppgifter och verksamhet som nationell säkerhetstjänst (dir. 2026:34). Utredningen ska presentera sina slutsatser i juni 2028. Det finns således en stor risk för otydligheter inom det svenska underrättelsearbetet på ett flertal myndigheter under flera år framöver. Vikten av demokrati och insyn För Vänsterpartiet är en ökad demokratisering av underrättelsetjänsten avgörande. I bästa fall kan inrättandet av den nya myndigheten ge tillfälle att öka transparensen och det demokratiska inflytandet. Underrättelseverksamhet är till naturen en komplex verksamhet och av nödvändighet till stor del hemlig. Just därför är det så viktigt med fungerande verktyg för insyn och demokratisk påverkan. Självklart kommer insynen att vara begränsad, men ett väl etablerat kontroll- och granskningssystem är nödvändigt för allmänhetens förtroende för underrättelsetjänsterna. Sveriges advokatsamfund framhåller att inrättandet av den nya myndigheten medför större integritetsrisker och att dessa dessutom är onödiga. Advokatsamfundet ser hellre att man utökar Försvarsmaktens verksamhet än inrättar en ny underrättelsemyndighet. Regeringen avfärdar Advokatsamfundets oro med att UND ska verka inom redan befintligt regelverk och att ett eventuellt ökat integritetsintrång för enskilda borde vara ytterst begränsat. Det går dock inte att bortse från att fler aktörer innebär dels att fler personer får tillgång till personuppgifter, dels ökade risker för misstag. I dag granskas den befintliga försvarsunderrättelseverksamheten av Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (Siun). Myndigheten består av två beslutsorgan till vilka riksdagsgrupperna nominerar ledamöter. Regeringen anger i sin proposition att UND kommer att stå under tillsyn av Siun. Därtill finns Försvars­underrättelsedomstolen (FUD) som prövar frågor om tillstånd till signalspaning. I betänkandet av Underrättelseutredningen konstateras gällande insyn och kontroll av underrättelse- och säkerhetstjänsterna att ”i jämförelse med andra länder innehåller det svenska systemet relativt svaga inslag av parlamentarisk förankring”. I betänkandet förs även ett resonemang om att man på sikt skulle kunna överväga former för stärkt insyn från sittande riksdagsledamöter, i linje med den tidigare Försvarets underrättelsenämnd (FUN), för att stärka den demokratiska förankringen. Vänsterpartiet menar att det behövs en tydligare koppling till sittande parlament. Andra länder som Finland, Danmark och Storbritannien har t.ex. särskilda parlamentariska organ för tillsyn av underrättelseverksamheten. Den finska modellen med ett väl utvecklat granskningsorgan är av särskilt intresse. I samband med att Finland genomförde en omfattande underrättelsereform 2019 inrättades ett under­rättelsetillsynsutskott i riksdagen. Utskottet fungerar som parlamentets särskilda kontrollorgan för både civil och militär underrättelseverksamhet och syftet är att övervaka att verksamheten bedrivs på ett ändamålsenligt och lagenligt sätt. Därtill finns även en självständig underrättelseombudsman med långtgående kontrollbefogenhet samt domstolsprövning av vissa underrättelsemetoder. Vänsterpartiet menar att det finns goda skäl, inte minst historiska sådana, för en skärpt kontroll av svensk utrikesunderrättelseverksamhet i samband med inrättandet av UND. Den tillsyn som i dag sker genom Siun behöver stärkas med en utvecklad parlamentarisk insyn och kontroll. Sverige bör införa ett särskilt underrättelseutskott i riksdagen enligt finsk modell för att öka den parlamentariska insynen i underrättelsetjänsternas arbete. I Underrättelseutredningens betänkande föreslås att en särskild underrättelse­ombudsman inrättas. Förslaget motiveras med den speciella situation som råder för personalen inom denna skyddsvärda verksamhet med begränsningar för personalens möjligheter att utnyttja sin grundlagsskyddade meddelarfrihet. När FUN ersattes av Siun försvann en viktig funktion som FUN tidigare fullgjorde. Utöver sitt kontrollerande uppdrag hade FUN en viktig uppgift som mellanhand mellan personal och ledning. Ordföranden kunde träda in som en informell underrättelse­ombudsman i ärenden där meningsskiljaktigheter förekom. Denna möjlighet saknas i dag. Vänsterpartiet anser, i likhet med utredningen, att en särskild underrättelse­ombudsman, utsedd av regeringen, bör inrättas. En sådan funktion skulle kunna stärka personalens inflytande genom att erbjuda en oberoende instans dit upplevda miss­förhållanden eller andra betänkligheter kan rapporteras. Ombudsmannen skulle även kunna fylla en medlande och förtroendeskapande roll i de lägen där personalen inte uppfattar vare sig Siuns inspektionsverksamhet eller de fackliga organisationerna som ändamålsenliga kanaler. Med högt förtroende och integritet skulle en underrättelseombudsman ha möjlighet att uppmärksamma viktiga frågeställningar till centrala företrädare inom RK. De exakta formerna för en underrättelseombudsman behöver utredas vidare. Regeringen bör utreda formerna för en underrättelseombudsman. Konsekvenser och risken med en forcerad tidsplan Formellt beslutar regeringen själv om nya myndigheter. För att kunna starta upp verksamheten med den nya myndigheten redan den 1 januari 2027 krävs att arbetet påbörjas så snart det är möjligt. Regeringen flyttade redan i vårbudgeten 2026 medel från Försvarsmakten till den nya myndigheten. Vänsterpartiet är starkt kritiskt till detta. Vi skrev redan i vår budgetmotion om hur regeringen försöker forcera processen på ett sätt som riskerar att få negativa konsekvenser givet underrättelseverksamhetens komplexitet, förslagens omfattning och tillhörande risker. Även Försvarsmakten är starkt kritisk till den föreslagna tidsplanen och menar att mot bakgrund av underrättelsesystemets betydelse för Sveriges säkerhet och det svåra säkerhetsläge vi nu befinner oss i bör reformer genomföras så säkert som möjligt, snarare än så skyndsamt som möjligt. Vänsterpartiet vill understryka vikten av att övergången från en till två myndigheter med utrikesunderrättelseverksamhet som uppdrag sker ansvarsfullt och utan att viktig kompetens går förlorad. Regeringens bedömning är att förslagen i propositionen inte medför några ökade kostnader för det allmänna. Propositionen berör dock inte själva inrättandet av UND, utan enbart lagstiftning som en konsekvens av detta. Det går inte att bortse från Försvarsmaktens behov av verksamhet som överlappar den som kommer att ske inom UND. Det kommer helt enkelt inte att vara möjligt att helt flytta uppgifter från Must till UND utan att den ersätts. Detta kommer oundvikligen att innebära ökade kostnader. Ett exempel är ökade personalkostnader, ett annat är, som Siun påpekar i sitt remissvar, de ökade kostnaderna för att granska två myndigheter i stället för en. Dessutom behöver den nya myndigheten ledning, stab, lokaler och ett eget säkerhetsarbete kopplat till dessa, och det kommer såklart att kosta pengar. Vänsterpartiet menar att regeringen tar alltför lätt på vilka konsekvenser den nya civila myndigheten kommer att få för den militära underrättelsetjänsten. Så agerar inte en ansvarsfull regering. Att i detta allvarliga säkerhetsläge genomföra så stora förändringar utan förankring hos riksdagens partier och mot tunga remissinstansers rekommendation är nonchalant och bådar inte för en bra start av den nya underrättelsemyndighetens arbete. Håkan Svenneling (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Hanna Gunnarsson (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Gudrun Nordborg (V) Jessica Wetterling (V)
Talade i kammaren · · Göteborgs kommun

Skärpta regler om utvisning på grund av brott

Fru talman! God kväll! Jag hörde här den vanliga kritiken om att dalta med kriminella och så vidare.

Brottsbekämpning är ett legitimt och viktigt samhällsintresse; det vill jag ändå inleda med att säga. Jag ska inte gå in så mycket på brottens karaktär, utvisningar och annat som nämndes i anförandet utan tala om rättssäkerheten och rättsordningen och framför allt om hur regeringen hanterar de här frågorna kopplat till svensk rättsordning.

Fru talman! Under remissförfarandet framfördes omfattande och skarp kritik från ett stort antal remissinstanser mot de föreslagna skärpningar som vi hörde den moderata ledamoten prata om tidigare. På detta följde sedan Lagrådets yttrande, där förslagen tydligt avstyrktes.

Reglerna om utvisning på grund av brott ändrades så sent som i augusti 2022. En återkommande invändning från såväl remissinstanser som Lagrådet är att tiden sedan denna reform är alldeles för kort för att dess effekter ska kunna utvärderas på ett tillförlitligt sätt.

Vi i Vänsterpartiet har i tidigare motioner och omröstningar, senast i dag, motsatt oss förslag inom Tidöavtalet rörande exempelvis vandel och angiveri. Förslaget som nu läggs fram måste ses i ljuset av flera andra genomgripande reformer på migrations- och straffrättens område som regeringen genomför.

Lagrådet har särskilt betonat att det saknas tillräckliga skäl för de nya förslagen och att 2022 års reform ännu inte kunnat utvärderas på ett tillförlitligt sätt. Vi håller med och vill i detta sammanhang även framhålla att det redan i dag finns möjligheter att utvisa människor även vid lägre straffvärden, beroende på återfallsrisk och brottets karaktär.

Brottsförebyggande rådet har dessutom i sitt remissvar tydligt visat att de förväntade brottsförebyggande effekterna av de föreslagna skärpningar som vi debatterar i dag är mycket begränsade.

Fru talman! När det gäller förslaget att åklagare ska vara skyldiga att yrka på utvisning i alla utvisningsgrundande fall anför Lagrådet bland annat: ”Att gå fram med ett förslag som har utsatts för en så massiv och enligt Lagrådets uppfattning befogad kritik från remissinstanser med stor kunskap och omfattande erfarenhet på området är inte rimligt. Den föreslagna ordningen är inte bara systemfrämmande. Den är också oförsvarlig både av effektivitetsskäl och av hänsyn till alla tilltalade som i rättegången ska hotas med utvisning, trots att det för den som framställer utvisningsyrkandet står klart att utvisning inte kommer att ske.”

Vänsterpartiet instämmer i denna kritik. Förslaget strider mot åklagarens objektivitetsplikt och riskerar att undergräva förtroendet för rättsväsendet. Det är enligt oss anmärkningsvärt att regeringen går vidare med förslag som mött så omfattande och kvalificerad kritik. Regeringens handlande väcker allvarliga frågor om lagstiftningsprocessens inriktning.

När åklagare i dag begär utvisning görs en bedömning med argument för eller mot för att avgöra ifall begäran förväntas nå framgång i domstol, precis som med en fällande dom innan åtal. Med detta förslag ska dock åklagare inte längre göra den avvägningen. I stället får de alltid skyldighet att yrka på utvisning, även när begäran saknar grund och även i fall där åklagaren är säker på att personen i fråga inte kommer att utvisas. Detta är ett ingrepp i åklagarens saklighet, objektivitet och inte minst självständighet.

Kritiken delas av flera tunga remissinstanser, som jag var inne på. Civil Rights Defenders avstyrker samtliga huvudförslag och pekar även på att utredningens direktiv varit alltför styrande. Delegationen för migrationsstudier framhåller att flera förslag riskerar att strida mot EU-rätten och Sveriges internationella åtaganden, särskilt vad gäller proportionalitet, barns rättigheter och hanteringen av verkställighetshinder. Sveriges advokatsamfund varnar för negativa effekter på rättsprocessen, såsom minskad benägenhet att erkänna brott eller medverka i utredningar. Diskrimineringsombudsmannen lyfter risker och pekar på svårigheten att överblicka de samlade konsekvenserna av de parallella reformerna.

Med det sagt, fru talman, vill jag yrka avslag på propositionen och bifall till reservation 1 i betänkandet.

Uppdrag
  • Socialförsäkringsutskottet - Vice ordförande
    18 jan 2024 - 28 sep 2026 · Socialförsäkringsutskottet
  • Socialförsäkringsutskottet - Ledamot
    8 jan 2024 - 18 jan 2024 · Socialförsäkringsutskottet
  • Utrikesutskottet - Suppleant
    5 okt 2023 - 7 jan 2024 · Utrikesutskottet
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    15 maj 2023 - 28 sep 2026
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    9 jan 2023 - 14 maj 2023 · Frida Tånghag 2023-01-09 - 2023-05-14
  • Socialförsäkringsutskottet - Suppleant
    12 okt 2022 - 7 jan 2024 · Socialförsäkringsutskottet
  • Arbetsmarknadsutskottet - Suppleant
    4 okt 2022 - 28 sep 2026 · Arbetsmarknadsutskottet
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    26 sep 2022 - 8 jan 2023
  • Valberedningen - Ledamot
    26 sep 2022 - 28 sep 2026 · Valberedningen
  • Socialförsäkringsutskottet - Suppleant
    22 okt 2021 - 26 sep 2022 · Socialförsäkringsutskottet
  • Arbetsmarknadsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Arbetsmarknadsutskottet
  • Civilutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Civilutskottet
  • Justitieutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Justitieutskottet
  • Kulturutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Kulturutskottet
  • Miljö- och jordbruksutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Miljö- och jordbruksutskottet
  • Näringsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Näringsutskottet
  • Socialutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Socialutskottet
  • Trafikutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Trafikutskottet
  • Utbildningsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 26 sep 2022 · Utbildningsutskottet
  • Socialförsäkringsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 22 okt 2021 · Socialförsäkringsutskottet
  • Försvarsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 3 sep 2020 · Försvarsutskottet
  • Konstitutionsutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 3 sep 2020 · Konstitutionsutskottet
  • Utrikesutskottet - Suppleant
    18 mars 2020 - 3 sep 2020 · Utrikesutskottet
  • EU-nämnden - Suppleant
    18 mars 2020 - 4 okt 2022 · EU-nämnden
  • Finansutskottet - Suppleant
    16 okt 2018 - 26 sep 2022 · Finansutskottet
  • Skatteutskottet - Ledamot
    2 okt 2018 - 4 feb 2022 · Skatteutskottet
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    24 sep 2018 - 26 sep 2022