Ingemar Kihlström

Fru talman! Det är alltid intressant att möta Ola Möller. Han verkar ha replikskiftesuppgiften i dagens debatt även om han inte har varit med och debatterat ämnet, och det är ju alltid inspirerande.

Vad gäller biträde i asylärenden kan vi konstatera att Sverige har lagt sig på en nivå som motsvarar den i resten av Europa. Med Ola Möllers resonemang följer alltså inga andra länder i Europa heller reglerna. Då blir kanske motfrågan tillbaka till Ola Möller: Är det här ett av de löften som Ola Möller är villig att ge för att öppna upp för en avsevärt öppnare migrationspolitik – att man ska återinföra de mycket generösa regler för biträden i asylärenden som gällde? Är det ett av löftena för att få med MP och V på detta? Eller handlar det om andra regler i det vi har ändrat när man nu står här i talarstolen och säger att man ska bedriva en stram och rättvis migrationspolitik?

Vi bedriver en migrationspolitik på en nivå som motsvarar den i Europa. Det verkar Ola Möller inte vilja göra.

Fru talman! Jag kan konstatera att det är som att hälla vatten på en gås att debattera med Annika Hirvonen. Man tar aldrig ansvar för det man inte har gjort, men det som borde ha gjorts annorlunda lyfts alltid fram.

Vi kan konstatera att den här regeringen har både hanterat tonårsutvisningarna och sett till att minska dem. Tonårsutvisningarna har nämligen de facto funnits sedan 2016 och faktiskt minskat de senaste åren, och det har gjorts av den här regeringen. Vi kan konstatera att vi ser till att det vi säger blir verklighet.

Fru talman! Det är intressant att ledamoten Hirvonen tar upp ett antal exempel på det vi har gjort – det som i många hänseenden borde ha gjorts – men väljer att utelämna det vi har gjort som följer den riktning Annika Hirvonen talar om.

Under de sju år Miljöpartiet satt i regering fördes det inte fram ett enda förslag gällande hur man löser tonårsutvisningar för unga 18–21 år, och det fördes inte heller fram ett enda förslag för att förbättra rättssäkerheten för konvertiter.

Det är lätt att stå här i kammaren och kritisera, men när det gäller verklig handling visar det sig att Miljöpartiets fagra ord i kammaren inte omsätts i politik när man får ansvaret att styra landet.

Vi har sett till att skärpa de regler som behövde skärpas för att få ordning på migrationen. Vi är också beredda att justera dem, precis som vi nu har gjort i den diskussion som förs i utskottet. Vi ser till att det blir handling.

Fru talman! Det vi debatterar i dag handlar om så mycket mer än bara paragrafer och lagtexter. Det handlar om vilket Sverige vi vill ha, ett Sverige med ordning och reda, med trygghet och med en integration som fungerar.

För Kristdemokraterna är svaret tydligt: Sverige behöver en stram, rättvis och långsiktig migrationspolitik. Vi ska ställa krav, vi ska värna tryggheten och vi ska säkerställa att migrationen fungerar i praktiken. Men vi ska också kunna se människan bakom varje ärende, för medmänsklighet och tydliga krav är inga motsatser. De är grunden för en ansvarsfull migrationspolitik.

Fru talman! År 2022 fick vi Tidöpartier svenska folkets mandat att lägga om migrationspolitiken, och tillsammans har vi genomfört ett nödvändigt paradigmskifte. Sverige har gått från en politik med alltför svaga krav till en politik där ansvar, integration och respekt för våra lagar står i centrum.

Migration handlar inte bara om hur många som kommer till Sverige. Den handlar också om vad som händer när människor väl är här. Lär man sig svenska? Kommer man i arbete? Kan man försörja sig? Kan barn växa upp i trygghet? Det är frågor vi måste våga ställa. Vi kan inte acceptera att människor fastnar i segregation och utanförskap. Vi kan inte låtsas att integrationen löser sig av sig själv.

En politik som inte fungerar i verkligheten är inte ansvarsfull. Därför behövdes en omläggning.

Men, fru talman, en stram migrationspolitik får aldrig bli en stelbent migrationspolitik. Ordning och reda innebär att vi också måste kunna rätta till regler som får orimliga konsekvenser.

Precis detta visar arbetet med den så kallade tonårsventilen. Att unga människor som kom till Sverige som barn riskerade att utvisas när de fyllde 18 år trots att deras föräldrar och familj finns här var en situation vi behövde hantera. Därför arbetade vi kristdemokrater tillsammans med övriga Tidöpartier fram en förändring, en ventil som ger unga vuxna mellan 18 och 21 år möjlighet att beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till föräldrarna när lagens förutsättningar är uppfyllda. Detta visar att vi kan upprätthålla en reglerad invandring och samtidigt ta hänsyn till unga människor som riskerar att hamna i kläm.

Vi har också varit pådrivande för att stärka rättssäkerheten för konvertiter genom att inrätta en särskild samordnare. Den som riskerar förföljelse på grund av sin tro måste få en noggrann och rättssäker prövning.

Det är bland annat så här vi förenar ordning och reda med respekt för människans värde.

Fru talman! Ibland framställs det som om vi måste välja mellan att ställa krav och att visa medmänsklighet. Det är ett falskt val. Vi kan kräva att människor följer våra lagar och samtidigt säkerställa rättssäkerheten. Vi kan värna familjen och samtidigt ha ordning på anhöriginvandringen. Vi kan stå upp för en stram migrationspolitik och samtidigt vara beredda att agera när regler får orimliga konsekvenser. Det är inte svaghet. Det är inte inkonsekvens. Det är att ta ansvar.

Fru talman! Vi kristdemokrater kommer att fortsätta arbeta för en migrationspolitik som fungerar både för Sverige och för den enskilda människan. Den som kommer hit och gör rätt för sig ska kunna bygga en framtid. Våra lagar ska gälla, fattade beslut ska respekteras och integrationen ska stärkas. Det är inte genom kravlöshet vi bygger gemenskap eller genom stelbenthet vi visar medmänsklighet, utan det gör vi genom att förena ansvar med respekt för varje människas värde. Det är så vi stärker integrationen, skapar trygghet och bygger ett Sverige som håller ihop.

Fru talman! Jag tackar för reflektionen. Jag kan konstatera att de åtta regeringsåren inte ledde fram till den förändring som vi anser att vi har gjort. Det kan man ha olika åsikter om. Men jag skulle vilja höra en ny reflektion från ledamoten. Vilken bedömning gör ledamoten av möjligheten att bedriva en fortsatt stram migrationspolitik i det samarbetsteam som man nu målar upp? Under fyra år här i kammaren har S röstat med oss för merparten av våra förslag, men de andra tre partierna har röstat emot. Vad säger ledamoten om det?

Fru talman! Välkommen till migrationsdebatten, Lawen Redar! Vi har ju inte mötts i det här ärendet.

Jag kan konstatera att Lawen Redar har haft en intressant synpunkt. Hon har tidigare gjort en utredning av den migrationspolitik som förts av tidigare S-regeringar och har då riktat något som kanske kan ses som kritik mot att man inte tagit problemen på tillräckligt allvar och att mottagandet inte stått i paritet med de sociala, utbildningsmässiga och ekonomiska behoven, vilket har skapat en omfattande segregation.

Jag skulle gärna vilja höra en reflektion över det. Är Lawen Redar nöjd med den migrationspolitik som tidigare S-regeringar fört, före Tidöregeringen? Jag förstår att det kan finnas kritik mot den politik vi har fört. Men det vore intressant att höra ledamoten Redar reflektera över vad som kunde ha gjorts ytterligare för att förebygga de problem som vi alla har att hantera nu.

Herr talman! Man kan konstatera att Centerpartiet säger sig ha varit mot mycket av det vi har genomfört men har röstat med oss en hel del. Om jag minns rätt röstade Centerpartiet också bort spårbytet. Vi sa inte att det inte kommer att få konsekvenser, utan vi konstaterade att det var en politik som inte var fruktbar. Vi var många som insåg att det inte var något för framtiden.

Jag tycker faktiskt att det är relevant att sätta upp krav. Vi kan diskutera kraven, och vi kan konstatera att det på den rödgröna sidan är kaos om vilken nivå det ska vara på försörjningskravet. Några tycker att det ska vara som det är i dag, ett parti tycker att det ska höjas 10 procent och vi tycker att det ska vara 30 procent.

Detta är förutsättningarna. Det är kanske inte så att våra tre barn var helt planerade, men samtidigt har vi som familj hanterat det precis som alla andra familjer får hantera det. Det har handlat om vår arbetssituation, hur vi ska fördela föräldraledighet, hur vi bor och till och med vilken bil vi ska ha. Det är relevant att säga.

Låt oss diskutera detta. Tidöregeringen konstaterar att kraven som har funnits, och finns, i Sverige vad gäller nivå och tid är betydligt lägre än i andra länder. Vi tycker att det är relevant att lägga sig på den nivån.

Vi kan konstatera att åtta år med en regering där Centern gav sitt passiva stöd har lett fram till en situation med bristande integration. Det är viktigt för barnens skull att ha en förälder som lär sig språket, har en tillräckligt stor bostad och ett arbete så att man kan försörja sig. Det skapar en nyttig grund och är en förutsättning för att barnen ska vara trygga.

Vi är inte alltid överens, Niels Paarup-Petersen, men i det här sista replikskiftet är vi mer i balans.

Herr talman! Jag tycker personligen att abort är en helt annan fråga att diskutera som inte ska inkluderas i migrationsdebatten. Där delar jag kollegan Wärnicks åsikt.

Jag kan konstatera att vi har olika åsikter om vilka nivåer som ska gälla och hur man ska följa upp de nivåerna. I dag har vi nivåer för att få ta hit sin familj, oavsett om man har ett, två, tre eller fyra barn. I dag har vi en tidsperiod på ett år. Vi kan konstatera att det parti som Niels Paarup-Petersen, som själv inte vill höja nivåerna utan vill ha kvar dem, har tänkt samarbeta med tycker att de är för låga och vill höja dem med 10 procent – vi säger 30 procent. Vi kan konstatera att vi har olika politiska viljeinriktningar.

Både jag personligen och mitt parti tycker att det är relevant att följa upp att kravet följs, att det inte bara är ett på-papperet-krav att man ska ha fått en lön och ett arbete. Som sagts tidigare i debatten kan det vara lätt att åstadkomma det, men det är svårt att visa att man under två år har en annan lön än den man verkligen har. Därför tycker jag att det är relevant.

Sedan är det en passus som Niels Paarup-Petersen väljer att inte lyfta fram alls: Det finns möjligheter till individuella bedömningar och undantag. Det är väldigt viktigt att säga.

Jag tycker att det är helt fel att göra den här motsättningen. Vi kan diskutera nivåerna. Vi kan diskutera om det ska vara ett eller två års karens på att behöva ansöka. Vi kan diskutera om det är dagens nivå, 10 procent eller 30 procent som är relevant. Men låt debatten stanna där! Varje familj har ju också att planera sin framtid, oavsett om det gäller bostad, arbete eller hur många man ska vara. Låt debatten handla om det!

Herr talman! Jag ska ge ledamoten Haddou rätt i en sak: Vi har bytt riktning i migrationspolitiken. I debatten för tio år sedan hade vi säkert en annan. Vi har gjort analysen. Vi har sett vad den politik som bland andra ledamoten Haddou företräder har skapat för situation i vårt land.

Vi har många människor, även barn, som lever i ett skuggsamhälle med utsatthet och otrygghet på grund av att migrationspolitiken inte har tagit hand om den problematiken. Vi har också många utanförskapsområden där både barn och andra lever i otrygghet på grund av en alldeles för kravlös integrationspolitik.

Jag tror på människans möjlighet. Jag tror på att människor strävar efter att lära sig språket, skaffa sig bostad och skaffa sig ett arbete med det i sikte att man ska kunna återförenas med den familj man har lämnat en gång i tiden. Jag tror på den drivkraften. Jag tror på den möjligheten. Jag tror på att det ger en god grund för integration och delaktighet i vårt samhälle.

Vi har som sagt redan i dag krav. Det är inte ett kravlöst samhälle. Men i jämförelse med andra länder har vi mycket lägre krav. Vi har tidigare, under olika regeringar, testat en väg som lett till en situation som vi nu måste hantera.

I ljuset av det är det relevant att göra de förändringar vi gör i dag. Vi ger en möjlighet. Vi skapar en ventil för 18–21-åringar för att lösa ett problem som den tidigare regeringskonstellationen, som Tony Haddous parti stödde, inte gjorde något åt. Vi gör nu också något som lägger oss i nivå med andra länder vad gäller familjeåterföreningskrav. Jag tycker att det är relevant för att skapa trygghet i Sverige.

Vi kommer inte att tycka lika här, Tony Haddou, men tack för den här tiden i kammaren!

Herr talman! Jag får också inleda med att tacka Tony Haddou för vår tid i socialförsäkringsutskottet. Som sagts tidigare har ordföranden och vice ordföranden gjort ett bra presidiearbete när det gäller själva funktionen. Politiskt sett står vi dock oftast på olika sidor och har innehållsrika och mustiga debatter. Tack så mycket Tony och all lycka i framtiden – kanske inte politiskt men med familjen och annat som du företar dig!

Över till huvudfrågan: Har vi lämnat familjen därhän? Svaret är: Absolut inte! Vi kan konstatera att Kristdemokraterna har pratat familj sedan decennier tillbaka och kommer att fortsätta att prata familj. Precis som jag sa i det tidigare replikskiftet tycker vi kristdemokrater att det är viktigt att Sverige får fler familjer.

Vi ser problemet med att det inte föds tillräckligt många barn i Sverige. Det behövs fler. Vi har förslag, och det finns säkerligen andra politiska förslag. Det är viktigt. Men vad är viktigt för barnens trygghet och framtid? Delaktighet och integration.

Redan i dag finns det krav för att få återförenas. Jag tolkar det som att Vänsterpartiet anser att dessa inte ska höjas men att det är relevant att ändå ha krav. Jag ser nämligen ingen motion om att det inte ska ställas krav på lön eller bostad för att återförenas, eftersom reservationen handlar om att inte förändra dagens regler. Vi har alltså redan i dag regler för återförening av familjer, vilket gör att familjer som inte uppfyller dessa regler hålls splittrade även med Vänsterpartiets politik.

Det här är något slags blame game om vem som är otäckast. Jag vill inte vara med i det. Samtidigt kan vi konstatera att vi har grannländer som har snarlika eller till och med högre krav. Är det så att de inte uppfyller kriterierna? Nej, så är det naturligtvis inte. Vi har möjlighet att fastställa en nivå, och vi fastställer en nivå som vi tror är mer relevant för att få en relevant politik för familjeåterförening.

Herr talman! Man kan konstatera att debatten ibland tyvärr tar vändningar som jag inte tycker är relevanta. Det låter som att dagens kravbild för att återförenas är helt obefintlig och att det inte finns några lönekrav. Det låter som att vi är de otäcka människorna som aldrig gör något gott.

Jag kan konstatera att man under MP:s sju år i regering inte gjorde någonting åt tonårsutvisningarna, trots att de har förekommit sedan 2016. Man gjorde ingenting där, men här står man och säger att man är den goda parten, medan Kristdemokraterna tillsammans med övriga regeringen ser till att folk gör abort.

Jag tycker inte att man ska argumentera på det sättet. Man kan argumentera om vilka lönekrav som ska ställas. Redan i dag får en familj som får ytterligare ett barn ett högre lönekrav. Redan i dag kan det vara så att man inte har en tillräckligt hög lön.

Vi kan också konstatera att man i våra grannländer, till exempel Norge, har en avsevärt högre lönenivå för att tillåta anhöriginvandring än den som vi föreslår. I Danmark har man två års väntetid. Vi anpassar oss till en nivå som är relevant utifrån ett EU-perspektiv. Man kan alltid politiskt diskutera vilken nivå som ska gälla, men i vår värld prioriterar vi familjen.

Jag kan konstatera att Miljöpartiet kanske inte har uppfattat problematiken med låga födelsetal i Sverige. I det perspektivet tycker jag att det är en utmärkt lösning att stimulera mödrar att ta ansvaret att bli förälder utan att förlora pensionsmässigt på det.

Vi ser till att migrationen hänger ihop och att familjer har relevanta förutsättningar att få en trygg tillvaro i Sverige. Vi lägger oss på en nivå som är i linje med andra EU-länder. Det är vår politik och vår syn på familjen.

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten Hirvonen, för frågor som jag inte uppfattade men för kommentarer om den politik som regeringen nu för framåt!

För att klargöra: Vi splittrar inte familjer. I ett tidigare inlägg framstod det ganska klart att det är en person som väljer att åka till ett annat land i en annan världsdel som lämnar sin familj.

Sedan kan vi diskutera förutsättningarna för familjeåterförening. Redan i dag finns det krav på lön, bostad, förutsättningar och den tid som måste gå innan man kan återförenas med sin familj.

Det här är relevanta krav. Vi kan konstatera att den politik för vilken Miljöpartiet under i alla fall sju av åtta år var en drivande kraft ledde fram till en situation i Sverige med utanförskap. Uppemot 185 000 människor lever i skuggsamhället, och det finns ett stort antal utanförskapsområden. Många människor – främst kvinnor – har inte tagit sig in på arbetsmarknaden.

En av de viktigaste förutsättningarna för en lycklig barndom är att känna en delaktighet i samhället. Vi kan konstatera att de kravnivåer som fastställs utifrån EU-krav ger möjlighet att göra de förändringar som vi gör nu. Man kan naturligtvis ha en politisk diskussion, men för oss kristdemokrater är det att värna barns rättigheter att ge barn chansen att se sina föräldrar vara en del av samhället, ha arbete och en relevant bostad samt att känna trygghet. Det är att förena familjen på ett sätt som främjar barnen, och det vill vi fortsätta att arbeta för.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets majoritetsförslag, vilket innebär avslag på de motionsyrkanden som har väckts inom området och bifall till regeringens förslag.

Fru talman! Det vi debatterar i dag är egentligen större än enskilda paragrafer i utlänningslagen. Det handlar om vilken migrationspolitik Sverige ska ha. Det handlar om hur vi skapar ordning och reda. Det handlar om hur vi får integrationen att fungera bättre. Det handlar om hur vi kan förena tydliga krav med medmänsklighet och ansvar.

För Kristdemokraterna är svaret tydligt: Sverige behöver en migrationspolitik som är stram, rättvis och långsiktigt hållbar. Vi behöver en politik som tar hänsyn till Sveriges förmåga att integrera människor som kommer hit. Vi behöver en politik som ställer krav på den som kommer till vårt land, men vi behöver också en politik som ser den enskilda människan och som kan göra rimliga undantag när människor riskerar att hamna mellan olika regelverk. Det är precis denna balansgång som den proposition vi diskuterar i dag handlar om.

Herr talman! Kristdemokraterna har tillsammans med övriga partier i Tidösamarbetet stakat ut en ny och nödvändig riktning för svensk migrationspolitik. Det är viktigt att komma ihåg varför.

År 2022 fick vi svenska folkets mandat att lägga om migrationspolitiken. Det var ett mandat att gå från en tidigare politik med mycket omfattande invandring och alltför låga krav till en mer restriktiv och rättvis migrationspolitik. Det var ett mandat att ta problemen med integration på allvar. Det var också ett mandat att återupprätta principen att migration måste vara förenlig med Sveriges förmåga att integrera människor och skapa ett fungerande samhälle.

Vi måste våga tala klarspråk. Migration är inte bara en fråga om hur många människor som får komma till Sverige. Det handlar också om vad som händer efter att man har kommit hit. Har man möjlighet att lära sig svenska och kan man lära sig svenska? Har man möjlighet att få ett arbete? Kan man försörja sig själv? Kan barn växa upp i trygghet, och kan man bli en del av det svenska samhället? Det är dessa frågor som i hög grad avgör om migrationen blir en tillgång eller om människor riskerar att fastna i långvarigt utanförskap.

Herr talman! Kristdemokraternas människosyn bygger på att varje människa har ett unikt och okränkbart värde. Men just därför måste politiken också vara realistisk. Vi kan inte hjälpa människor genom att föra en migrationspolitik som leder till segregation, trångboddhet, arbetslöshet och långvarigt utanförskap.

Vi kan inte blunda för att den tidigare politiken har bidragit till de problem som Sverige nu måste hantera. Och vi kan inte fortsätta att fatta beslut utan att fråga oss hur samhället faktiskt kan klara av integrationen.

Herr talman! Samtidigt som vi måste ha ordning och reda måste vi också kunna se när ett regelverk får konsekvenser som inte var avsedda. Det är precis detta som den nya så kallade tonårsventilen handlar om. Sedan Sverige införde tillfälliga uppehållstillstånd redan 2016 har en situation uppstått där unga människor som kommer till Sverige som barn och fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till sina föräldrar hamnar i ett juridiskt tomrum när de fyller 18 år. Då förändras den juridiska bedömningen. I lagens mening är man inte längre sina föräldrars kärnfamilj på samma sätt som ett minderårigt barn. Därför kan grunden för uppehållstillstånd helt falla bort.

Problemet är också i många fall att man inte har haft tillräckligt med tid för att uppfylla kraven för ett eget uppehållstillstånd. Detta är en situation som ingen regering bör ignorera, och det är en situation som vi nu tar ansvar för att lösa.

Herr talman! Det är också viktigt att påminna om historiken. Det här problemet uppstod inte i går. Det är inte ett problem som har uppstått under den här regeringens tid. Sedan förändringarna av migrationslagstiftningen skedde för tio år sedan har situationen funnits. Den har alltså funnits även under S-regeringar, även om tidigare talare har försökt skapa en dimridå och säga att detta är den här regeringens problem.

Problematiken blev särskilt uppmärksammad genom den offentliga debatten om de så kallade tonårsutvisningarna. Men det är viktigt att hålla isär politisk retorik och vad lagstiftningen faktiskt säger. Den tidigare, generösare bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter var inte specifikt utformad för att lösa just den här problematiken. Det är därför vi nu behöver en mer träffsäker lösning och inte ännu ett tillfälligt undantag. Vi behöver inte ytterligare en specialregel utan en tydlig, permanent och förutsägbar bestämmelse.

Herr talman! Det är därför propositionen innehåller en helt ny ventil. Den innebär att unga vuxna mellan 18 och 21 år ska kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till sina föräldrar. Det här är en viktig förändring. Den bygger på insikten att gränsen mellan barn och vuxen inte alltid fungerar på samma sätt i juridiken som den gör i verkligheten.

En 18-åring är myndig, men det betyder inte att familjebanden försvinner. Det betyder inte att föräldrarna slutar att vara föräldrar, och det betyder inte att en ung människa som har kommit till Sverige som barn plötsligt har samma förutsättningar som en vuxen person som har levt hela sitt liv här. Det är därför vi nu skapar en ventil.

Herr talman! Det är också viktigt att den nya ventilen inte bara gäller personer som befinner sig i Sverige. Även personer som redan har lämnat Sverige ska kunna omfattas. De ska kunna söka och beviljas uppehållstillstånd enligt den nya bestämmelsen och därmed få en möjlighet att återvända. Det är en viktig del av lösningen.

Det är nu vi skapar en permanent regel för framtiden, och då ska vi också kunna hantera de människor som redan har drabbats av den tidigare situationen.

Herr talman! Det är viktigt att säga detta tydligt: Att vi nu skapar en ventil för unga vuxna innebär inte att Kristdemokraterna överger principen om en restriktiv migrationspolitik, utan tvärtom. Vi kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi kan säga nej till en alltför omfattande anhöriginvandring och samtidigt säga ja till en rimlig lösning för unga människor som har kommit till Sverige som barn. Vi kan ställa krav på integration och samtidigt förstå att unga människor behöver möjlighet att fullfölja sin skolgång och skapa en framtid. Vi kan värna en reglerad migration och samtidigt vara mänskliga. Det är inte motsatser; det är ansvar.

Herr talman! Samtidigt måste vi tala om den andra stora delen av propositionen: anhöriginvandringen. Här behövs förändringar. Under lång tid har anhöriginvandringen varit omfattande, och reglerna i Sverige har i vissa avseenden varit alltför generösa jämfört med andra länder i Europa. Det är inte hållbart.

För Kristdemokraterna är integrationen central. Den som kommer till Sverige ska ges möjlighet att bli en del av samhället, men samhället måste också ställa krav. Ett av de viktigaste kraven handlar om att människor ska ha möjlighet att försörja sig själva och sin familj. Därför är det viktigt att försörjningskravet skärps.

Vi höjer nu försörjningskravet markant. Det är också relevant att det ska gälla även vid förlängningsansökan. Försörjning handlar inte bara om ekonomi. Det handlar om självständighet, om delaktighet och om möjligheten att stå på egna ben. Det handlar om att skapa en väg in i det svenska samhället.

Arbete är en av de viktigaste nycklarna till integration. När människor arbetar lär man sig svenska genom vardagen, man möter kollegor, man får ett socialt sammanhang och man bidrar genom att betala skatt. Barn får se sina föräldrar gå till jobbet. Det är så utanförskap bryts.

Herr talman! Vi inför också en väntetid på två år som huvudregel innan en anknytningsperson kan ta hit sina familjemedlemmar. Varför gör vi det? Därför att det är rimligt att den som kommer till Sverige först får möjlighet att etablera sig, att lära sig språket, att få en bostad, att få ett arbete, att bli självförsörjande och att komma in i samhället.

Detta är inte ett straff, utan det är en del av en politik som vill skapa bättre förutsättningar för integration. Vi måste våga fråga vad som faktiskt ger människor bäst möjligheter att lyckas i Sverige. Svaret är inte att skapa parallella samhällen där människor aldrig kommer in på arbetsmarknaden. Svaret är etablering, språk, arbete och ansvar.

När Tidösamarbetet genomför dessa förändringar är det intressant att se hur oppositionen agerar. Vi hör återkommande löften från vissa partier på vänsterkanten om att migrationspolitiken ska vara stram. Men när de konkreta besluten kommer blir bilden betydligt mer splittrad.

Socialdemokraterna säger att de står bakom en stramare migrationspolitik. Samtidigt finns inom den rödgröna kaosoppositionen starka krafter som vill gå tillbaka till en betydligt mer generös migrationspolitik. Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver i flera frågor en riktning som skulle innebära en återgång till en politik med betydligt färre krav.

Detta är inte en väg som vi kristdemokrater vill gå. Det ger en tydlig försmak av hur det blir i en framtida rödgrön kaosregering, som jag naturligtvis hoppas inte blir verklighet. Den så kallade S-ledda vänsterlutande regeringen kommer att gå en vinglig och oförutsägbar väg där klackarna helt säkert sätts i backen och drar politiken åt motsatt håll av Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet trots Socialdemokraternas mantra om en stram migrationspolitik.

Det är nog också därför det är så svårt att få svar på vad S vill göra i regeringsställning. Man vet inte vem man vill eller kan samarbeta med eller vem som drar åt vilket håll. Mitt råd till Sveriges invånare är: Undvik detta experiment!

Herr talman! Vi har sett vad resultatet blir av en alltför hög invandring i kombination med en kravlös integrationspolitik: utanförskap, segregation, trångboddhet och i vissa områden en växande känsla av att det svenska samhället är långt borta. Det är inte ett arv vi ska acceptera, utan det är problem vi måste lösa.

Herr talman! Sverige behöver en fortsatt stram, rättvis och ansvarsfull migrationspolitik. Kristdemokraterna har tillsammans med övriga Tidöpartier visat att det går att förändra politiken. Vi har visat att det går att gå från en politik med alltför låga krav till en politik där ansvar, krav och integration står i centrum. Det arbetet måste fortsätta.

Sverige ska vara ett land där den som kommer hit och gör rätt för sig får möjlighet att bygga en framtid. Men Sverige ska också vara ett land där våra lagar gäller och där fattade beslut respekteras. Det är så vi skapar trygghet, det är så vi stärker integrationen och det är så vi bygger förtroende. Det är så vi bygger ett Sverige som håller ihop.

Vi på Tidösidan, i det blågula laget, är beredda att ta det fortsatta ansvaret för att föra Sverige i samma riktning även den kommande mandatperioden.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets majoritetsförslag i betänkandet och avslag på samtliga motionsyrkanden.

Herr talman! På ett sätt blir det ett svar på frågan, för som jag tolkar ledamoten Paarup-Petersen vill han inte fortsätta med den lag vi har i dag.

Lagen i dag är just sådan att barn i yttersta undantagsfall får sättas i förvar. Det är mycket starkare kriterier för att sätta ett barn i förvar redan i dag, och det har det varit under hela förvarstiden.

Jag tolkar den inriktning som Centern och Miljöpartiet drev fram och som Socialdemokraterna har ställt sig bakom som att det egentligen gäller en lag som avviker från det som har varit grunden för förvarsverksamheten: att barn i undantagsfall kan placeras i förvar. Jag tolkar svaret på det sättet.

Centern och Miljöpartiet kan naturligtvis argumentera. Men detta är en relevant fråga, för om man ska följa den skrivning som jag tolkar fanns i vilandeförklaringen betyder det att man river upp lagen. Vilandeförklaringen gör ju bara att lagen skjuts upp i tolv månader som den är. Då går egentligen regeringens förslag igenom. Men jag tolkar det som att Centern och Miljöpartiet vill gå ett steg längre och ta bort möjligheten eller försvåra den ytterligare.

Då är frågan: Är det detta som är inriktningen? Det är jättebra om det är på det sättet. Det är ju redan i dag begränsade tidsgränser och väldigt höga krav för detta.

När man läser grunden för att hamna i ett förvar ser man att den stora delen gäller verkställighetsförvar. Det är alltså när man har avvikit och när man håller sig undan eller hindrar verkställigheten. Då tycker i alla fall jag att det är högst relevant att placera någon i förvar för att följa ett rättssäkert beslut.

År 2024 gällde det alltså 2 624 personer. De är naturligtvis inte brottslingar, utan de har valt att efter ett rättssäkert beslut ta en annan väg och riskerar att avvika. Jag tycker att det är relevant att de placeras i förvar i väntan på utvisning. Tycker ledamoten Paarup-Petersen det?

Herr talman! Det är alltid intressant att lyssna till Niels Paarup-Petersen. Man får skärpa sig både för att förstå och för att hänga med i svängarna. Jag bor inte tillräckligt långt söderut för att alltid hänga med, men så får det vara.

Jag vill bara påpeka och fråga lite grann. I det anförande som ledamoten Paarup-Petersen håller får man intrycket av en argumentation för att det innan det lagförslag kom som nu, korrekt, ligger vilande inte satt några barn i förvar och att den möjligheten inte fanns. Men denna möjlighet har de facto funnits sedan lång tid tillbaka.

Jag vill fråga ledamoten Paarup-Petersen hur han ser på den möjligheten. Ska vi ta bort den? Jag tolkar det inte så, utan vilandeförklaringen gällde utökningen. Där kan vi ha olika politiska åsikter. Men redan i dag, med den befintliga lagstiftningen, får barn sättas i förvar i upp till 72 timmar. Man kan också i extrema fall förlänga tiden ytterligare. Man kan alltså sätta barn i förvar.

Jag tolkade in i ledamoten Paarup-Petersens argumentation att barn enligt honom inte bör sitta i förvar, och jag skulle vilja få en reflektion över detta.

Man ska också fundera över vilka det är som hamnar i förvar. Vi vill ju inte att någon ska hamna i förvar, men det här är personer som antingen utgör en risk för samhället eller som riskerar att avvika. Den stora utbyggnaden av förvar skedde faktiskt under tidigare regeringsperioder, då man gick från 200 platser till lite drygt 500.

Vi kanske ska vara lite självkritiska och tänka på att alla problem nog inte har uppstått efter valet i september 2022. Man kanske byggde ut förvaren i en takt så att man inte lät möjligheterna vara på det sättet.

Det skulle vara intressant med en reflektion från ledamoten. Vad tycker han i de här frågorna?

Herr talman! Vi i socialförsäkringsutskottet samlas återigen i denna kammare för att diskutera förslag inom migrationsområdet. Det har skett några gånger de senaste dagarna.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag, vilket naturligtvis innebär avslag på motionsyrkandena i betänkandet gällande Riksrevisionens rapport om förvar.

Så här i avslutningen av denna vårsäsong har vi kommit till den sista debatten inom migrationsområdet innan vi åker hem och tar lite paus för att mötas återigen för en ny debatt i augusti. I kväll tar vi alltså tag i det sista migrationsärendet.

Det har varit en händelserik tid att blicka tillbaka på. Många nya utredningar har presenterats. Propositioner har antagits i stort antal i denna kammare. Vi har tillbringat mycket tid tillsammans i utskottet och kammaren för att debattera, diskutera och besluta om förändringar i politiken. Nu är vi framme vid ärendet som handlar om Riksrevisionens rapport om förvar.

Herr talman! Precis som jag sagt i tidigare debatter i den här kammaren bygger en stram och hållbar migrationspolitik på att man återvänder efter att man fått avslag på sin asylansökan. Detta sker efter en rättssäker prövning, vilket jag är övertygad om att vi har i Sverige i många fall.

Syftet med förvar är att skapa en mer effektiv återvändandeprocess. Beslut om förvar fattas av Migrationsverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och i sista hand domstol. I regel rör det sig om personer med utvisningsbeslut som inte samarbetar med myndigheterna och som bedöms löpa risk att avvika.

Förvarskapaciteten har under de senaste tio åren utökats på grund av ett ökat behov av platser, precis som har nämnts i debatten. Den stora utbyggnaden skedde faktiskt under den förra regeringens mandatperiod. Det är också viktigt att säga att den situation vi har på förvaren kan ha att göra med den stora expansion som skedde under kort tid. Naturligtvis är det viktigt att förvaren fungerar rättssäkert och att människor som placeras där behandlas på ett bra sätt.

Herr talman! I en ny rapport riktar Riksrevisionen med hänsyn till den aktuella situationen kritik mot Migrationsverkets och polisens styrning och uppföljning av förvarsverksamheten. Riksrevisionen har granskat om myndigheternas arbete med förvarsverksamheten är effektivt. Granskningen omfattar också arbetet med hur man fattar förvarsbeslut samt den operativa verksamheten vid förvaren.

Riksrevisionen konstaterar att myndigheternas processer inte säkerställer effektiva beslut om vem som ska tas i förvar, att samverkan mellan myndigheterna är otillräcklig och att Migrationsverket inte säkerställer att förvaren drivs på ett rättssäkert och kostnadseffektivt sätt. Riksrevisionens rapport utmynnar i ett antal rekommendationer, både till regeringen och till myndigheterna.

Herr talman! Förvar är, som jag tidigare nämnt, ett viktigt verktyg i återvändandearbetet. Samtidigt är det också en mycket ingripande åtgärd för den enskilde. Vi kristdemokrater vill därför särskilt framhålla vikten av att förvarsverksamheten bedrivs på ett rättssäkert sätt. Liksom regeringen anser vi att Riksrevisionens rapport utgör ett värdefullt underlag för det fortsatta arbetet med en effektiv och rättssäker förvarsverksamhet. Migrationsverket välkomnar också Riksrevisionens granskning och pekar på att det pågår ett omfattande utvecklingsarbete på området.

Vi kan konstatera att regeringen redan vidtagit ett flertal åtgärder i linje med Riksrevisionens rekommendationer. Det redogörs bland annat för att samverkan över myndighetsgränserna varit ett stående inslag i både regleringsbrev och dialoger med myndigheterna för att just lyfta fram behovet av förändring och förbättring. Det har också getts uppdrag om att samverka och att gemensamt skapa goda planeringsförutsättningar i syfte att uppnå bättre framförhållning och en effektiv och ändamålsenlig användning av förvarsplatser samt säkerställande av nödvändiga transporter.

Vi kristdemokrater ser Riksrevisionens rapport som ett viktigt verktyg i utvecklingen av förvarsverksamheten. Naturligtvis kommer det även fortsättningsvis att krävas och ske en kontinuerlig uppföljning av förvarsverksamheten utifrån dessa aspekter i rapporter och andra inspel, så att vi har en rättssäker förvarsverksamhet som kontinuerligt utvecklas. Vi kristdemokrater bedömer att relevanta åtgärder redan har påbörjats och kommunicerats av regeringen och att ytterligare åtgärder i enlighet med reservationerna i betänkandet inte är nödvändiga.

Herr talman! Naturligtvis är det så att den rödgröna oppositionen tar tillfället i akt att i en rad reservationer lyfta ett antal saker som behöver förbättras. Men regeringen har som sagt redan agerat och kommer att fortsätta agera för att förbättra situationen. Det finns ingen anledning att göra ytterligare tillkännagivanden i detta ärende.

Herr talman! Jag vill avsluta med en utblick över det politiska landskapet. Den här mandatperioden visar att om man har viljan till både förändring och samarbete går det att få en hel del gjort. Migrationspolitiken i Sverige har vänts från en bekymmersam situation som påverkat och fortfarande påverkar många delar av samhället till en stram, rättvis och ansvarsfull politik som gör att vi har bättre möjligheter att möta de utmaningar som fortfarande finns. Detta har vi kristdemokrater gjort tillsammans med övriga Tidöpartier. Vi efterfrågade ett mandat i valet, och vi fick det. Sedan dess har vi genomfört förändringar, och vi fortsätter att göra det.

Vi är beredda att ta det ansvaret även nästa mandatperiod. Det är den riktningen Sverige behöver, inte en rödgrön kaosregering som låter MP och V styra politiken likt det som blev tydligt i denna kammare för bara någon dag sedan. Vi kristdemokrater ingår i ett regeringsunderlag som sett problemen och också agerat. Det är en sådan regering som Sverige behöver även nästa mandatperiod.

Med det budskapet vill jag önska en trevlig sommar till talmanspresidiet, tjänstemän och övriga funktioner här i Riksdagshuset samt naturligtvis också till de politiska utskottskollegorna, som tappert kämpat på kväll efter kväll, nästan natt efter natt, för att diskutera de politiska förslagen. Vi är inte alltid överens, men det är ju det politiken handlar om. Jag hoppas att alla får en trevlig och avkopplande sommar, och så ses vi som sagt igen i augusti.

Jag yrkar åter bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Den proposition vi nu debatterar hanterar en situation som har gett och ger upphov till många åsikter, och det finns en stor enighet om att utländska medborgare som har begått vissa typer av brott i mycket högre grad ska lämna vårt land.

Utvisning på grund av brott är en prioriterad fråga för regeringen. Under alldeles för lång tid har samhället inte markerat tillräckligt tydligt mot utländska medborgare som begår brott i Sverige. Alla människor i Sverige ska följa svensk lag. Men det är bara den som är svensk medborgare som har ovillkorlig rätt att vistas i landet. Den som är utländsk medborgare och begår brott i Sverige kan utöver att dömas till fängelse också få ett beslut om utvisning.

I dag gäller, som många har nämnt, att en utländsk brottsling får utvisas när de nödvändiga förutsättningarna är uppfyllda. Men regeringens och Kristdemokraternas ståndpunkt är att den som kommer hit och begår brott ska utvisas. Det är i grund och botten vad de nya reglerna handlar om. Det är viktigt att visa att det blir konsekvenser för personer som kommer hit och begår brott. Sverige kommer med dessa förändringar att få det tuffaste regelverket för brottsutvisningar i hela Norden.

Kristdemokraterna står tillsammans med övriga Tidöpartier på brottsoffrens sida för att de ska få den upprättelse de förtjänar, och vi gör allt i vår makt för att skötsamma människor, oavsett bakgrund, ska kunna leva i ett tryggare och rättvisare Sverige.

Fru talman! Mellan åren 2020 och 2023 fattade tingsrätterna i genomsnitt 496 beslut om utvisning per år. Det motsvarade ungefär 3 procent av antalet domslut mot utländska medborgare, som då var knappt 17 500. Även när man sållar bort de domslut som innebar en bötespåföljd var siffran ändå bara 6,3 procent. Detta innebär att en överväldigande majoritet av utländska brottslingar får stanna i Sverige. Så borde det inte vara, och så ska det inte vara.

Anledningen är att domstolarna gör en intresseavvägning mellan skälen som talar för och mot utvisning. Det görs också en bedömning av om det finns verkställighetshinder. Som tidigare sagts har åklagarna inte heller någon skyldighet att yrka på utvisning när förutsättningarna för utvisning är uppfyllda.

Fru talman! Detta ändrar vi nu på med denna proposition. Ny huvudregel är att brott ska kunna leda till utvisning redan när en person döms till strängare påföljd än böter. Intresseavvägningen mellan skälen som talar för respektive mot utvisning ska också skärpas. Förslaget innebär att skälen som talar för utvisning, såsom brottets straffvärde och karaktär, ska väga tyngre än i dag vid avvägningen. Åklagarna ska även ha lagstadgad skyldighet att yrka på utvisning när brottet är utvisningsgrundande.

Fru talman! Vad kan vi då vänta oss av de nya reglerna, som även inbegriper ett skärpt återreseförbud och ett straff för att vistas i landet i strid mot ett återreseförbud?

Jo, vi kan vänta oss en avsevärd ökning av brottsutvisade, kanske uppemot en sexfaldig ökning. Vi ser det först om ett tag. Men här och nu kan vi i alla fall konstatera att tidigare lagändringar inte varit tillräckliga.

Fru talman! Propositionen är ett resultat av Tidösamarbetet. Vi gör förändringar för att skapa ökad trygghet för Sveriges invånare. Men som vanligt här i kammaren och inom detta ämnesområde är oppositionen splittrad. Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet vill i delar eller helt avslå förslaget och har också många invändningar mot förslaget. Även om Socialdemokraterna har varit kritiska i talarstolen ställer de sig bakom förslaget. Det visar ännu en gång hur det kommer att se ut i framtiden om det mot förmodan blir en rödgrön kaosregering som styr detta land. Man kan spekulera i att vissa av förändringarna kommer att rivas upp när det händer något liknande som hände i kammaren i går kväll.

Med de nya reglerna för brottsutvisning tar Kristdemokraterna tillsammans med övriga Tidöpartier viktiga steg för att leverera på vårt löfte till väljarna: att få ordning på och skapa ett tryggare Sverige.

Fru talman! Jag har sagt det förr: Sverige behöver en stram, rättvis och ansvarsfull migrationspolitik. Det har vi levererat och kommer att fortsätta att leverera – till skillnad från den kaosregering som blir om det rödgröna alternativet får väljarnas förtroende i höst. Vi kristdemokrater tillhör ett regeringsunderlag som både ser problemen och levererar förslag för att lösa dem. Det är en sådan regering Sverige behöver.

Jag yrkar åter bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Herr talman! Efter åtta och en halv timme här i kammaren är det kanske lite låg blodsockerhalt och syrebrist i hjärnan. Jag vill ändå börja med att yrka bifall till utskottets majoritetsförslag och avslag på de motionsyrkanden som görs inom betänkandet och naturligtvis avslag på vilandeförklaringen.

Den dök helt häpnadsväckande och plötsligt bara upp här från vänstersidan och samlar en majoritet i kammaren, trots att det fanns en majoritet i utskottet för regeringens proposition.

Herr talman! Det här handlar om att skapa en stram och hållbar migrationspolitik. Precis som vi har diskuterat i ett tidigare ärende handlar det om att man ska lämna landet när man efter en rättssäker prövning fått avslag på sin asylansökan.

Dagens förslag gällande förvar är en viktig del i arbetet med att säkerställa en reglerad invandring. Propositionens förslag innehåller skärpta regler om uppsikt och förvar. Syftet är att upprätthålla en välordnad och effektiv migrationsprocess, vilket även kan göra att människor – kvinnor, barn och män – hindras och skyddas från att fara illa i skuggsamhället.

De nya lagförslagen innebär bland annat en utvidgning av förutsättningarna för myndigheter att besluta om förvar, samtidigt som förvarstiderna i flera fall kan komma att förlängas. Syftet med förslagen är som sagt att skapa en mer effektiv återvändandeprocess.

Beslut om förvar fattas av Migrationsverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och, i sista hand, en domstol. Som regel rör det sig om personer med utvisningsbeslut som inte samarbetar med myndigheterna och bedöms benägna att avvika.

En effektiv och rättssäker förvarsverksamhet bidrar till att motverka skuggsamhället och upprätthålla en reglerad invandring, där ett nej verkligen betyder att man måste lämna Sverige. För att säkerställa tryggheten i Sverige är det viktigt att myndigheterna får utökade möjligheter att säkerställa att personer som fått avslag på sin asylansökan verkligen lämnar vårt land. Genom de skärpta regler som nu föreslås ges förutsättningar för en effektivare återvändandeprocess.

Herr talman! Mycket har sagts om propositionen och dess delar. Vi kan konstatera att vi i Tidösamarbetet gör förändringar för att skapa ordning och reda i Sveriges mottagande och ge bättre förutsättningar för integration. Ändå ställer sig oppositionen i många delar vid sidan om. I detta ärende blir det tydligt hur ett framtida rödgrönt regeringsalternativ kan tänkas agera.

Vänstern och Miljöpartiet motsätter sig i vanlig ordning hela förslaget i några reservationspunkter. Det är också, som sagts härifrån talarstolen och i replikskiften, ett faktum att Centern ställer sig bakom delar av förslaget.

Socialdemokraterna gjorde det här i kammaren under några minuter, när man tillstyrkte regeringens förslag. Sedan sker det en förändring; man väljer att öppna Pandoras ask. Är det sådant här vi ska se i kammaren, efter att man i både utskott och kammare först tillstyrkt i alla delar, eller i alla fall inte reserverat sig, när det till och med finns en reservation som gäller barn och utsatta personer? Hade det inte varit mer renhårigt och ärligt att säga ”Ni har gått för långt i regeringen – vi tillstyrker den reservation som Vänstern, Centern och Miljöpartiet har”?

Vi ser ett tydligt exempel på hur det kommer att se ut om Socialdemokraterna mot förmodan försöker bilda regering. Man står och talar om en stram migrationspolitik och säger sig vilja ha det. Det är konstaterat att vi faktiskt redan i dag har barn i förvar, undantagsmässigt. Nu pratar vi om justeringar.

Det är så här det kommer att vara. När man strävar efter makten lämnar man principerna och låter Miljöpartiet styra migrationspolitiken. Bevare mig väl, säger jag.

Vi behöver ha ordning och reda i migrationspolitiken. Vi i regeringen kanske inte alltid tycker och tänker rätt. Men då reserverar man sig. Då agerar man i utskott och kammare, i stället för att vinna billiga poänger på Aftonbladets hemsida.

Jag säger som jag sagt förut, herr talman: Sverige behöver en stram, rättvis och ansvarsfull migrationspolitik. Vi får nu en föraning om det rödgröna kaos som uppstår om den här oppositionen får leda Sverige. Mycket av det som vi har ställt till rätta kommer att vridas ur händerna på både myndigheter och andra funktioner i vårt land. Jag är bedrövad. Ett statsbärande parti hade jag förväntat mig mycket mer av.

Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionsyrkanden och reservationer. Jag konstaterar att Pandoras ask nu är öppnad.

Herr talman! Vi kan väl till att börja med konstatera att man inte bygger en allians av bara löften. Från Kristdemokraternas sida är vi i alla fall klara över att ministerposternas fördelning sker efter valet.

Jag tror nog att även ledamoten Paarup-Petersen, om det mot förmodan och mot min egen önskan skulle bli en annan majoritet, får se framför sig att även de få vänsterröster som han nu negligerar kommer att ha en påverkan på den framtida politiken. Vi har sett det. Under förra mandatperioden var det till och med så att en vilde i den här kammaren påverkade den politik vi förde i Sveriges riksdag. En sådan situation kan mycket väl uppstå.

Jag vidhåller fortfarande att många centerpartister innan förslaget ens fanns var ute och väldigt tydligt sa: Så här ser förslaget ut. Det är helt riktigt – driv opinion och argumentation! Men gör det utifrån vad vi presenterar!

Det är de facto så som jag sa i ett tidigare replikskifte: Redan i Tidöavtalet, när de stora och i era ögon elaka Sverigedemokraterna krävde allt vad det var, sa vi övriga partier: Undantag ska göras för till exempel vård. Detta nämndes aldrig av någon centerpartist. Man ropade ”Vargen kommer!” och att det kommer att gå ut över sjukvården. I utredningen var det tydligt: Vård, skola och bibliotek undantas.

Jag kan konstatera att vi är överens i sak: Ett nej ska vara ett nej. Centern röstar huvudsakligen ja till de förändringar som görs; det är egentligen bara Vänstern och Miljöpartiet som säger nej. Centern är med på vår planhalva. Ni får gärna komma och vara med och spela i vårt lag också, nu så här i fotbollstider. Jag tror att det är ett mycket mer vinnande koncept än att försöka få igenom centerpolitik på den rödgröna kaossidan.