Denice Westerberg

Motion till riksdagen 2026/27:198 av Tobias Andersson m.fl. (SD) Krav på svenskt medborgarskap för all rösträtt Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa rösträtt i region- och kommunval för invånare utan svenskt medborgarskap och tillkännager detta för regeringen. Motivering I efterdyningarna av riksdagsvalet 2026 pågår en intensiv nyhetsrapportering och debatt om klanröstning, valfusk, okända kryssraketer med utländsk bakgrund med mera. Frågorna är många, men i skrivande stund återstår det att se huruvida rättsliga åtgärder vidtas och ifall någon valkrets behöver genomföra omval. Det i särklass mest medialt bevakade fallet om misstänkt valfusk rör en okänd och nybliven svensk medborgare som personkryssat sig in i riksdagen. Hur någon som precis erhållit svenskt medborgar­skap kan företräda svenska folket i Sveriges riksdag debatteras nu flitigt. En relevant fråga och kanske något som borde åtgärdas. Det är dock inte bara i riksdagsvalet som potentiellt valfusk och klanröstning ägt rum, utan det finns också exempel på kommunal nivå, och i de fallen behöver inte ens klanrösterna komma från svenska medborgare. Rösträtt i riksdagsvalet innehar den som fyllt 18 år, är svensk medborgare och är eller har varit folkbokförd i Sverige. Rösträtt i regionval och kommunval däremot har även medborgare i ett annat land, eller statslös, som har varit folkbokförd i Sverige i minst tre år i rad före valdagen, samt är folkbokförd i kommunen eller regionen. Som om det inte vore illa nog att någon som nyss erhållit svenskt medborgarskap på tveksamma grunder kan bli riksdagsledamot så kan också kommunala och regionala val avgöras av invandrare utan medborgskap i landet de röstar i. Det finns EU-bestämmelser på området, varför fokus bör ligga på att begränsa rösträtten för medborgare i tredjeland. Detta behöver åtgärdas för att värna det svenska självbestämmandet och svenska medborgares inflytande över alla delar av sitt eget land. Tobias Andersson (SD) Leonid Yurkovskiy (SD) Josef Fransson (SD) Denice Westerberg (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:195 av Tobias Andersson m.fl. (SD) Stopp för svenskfientlighet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att erkänna svenskfientlighet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att stoppa svenskfientligheten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en åtgärdsplan mot svenskfientlighet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Hat, rasism, förtryck och diskriminering av olika slag motsätter sig de flesta. Det finns en välförtjänt social stigmatisering kring att se ner på andra människor utifrån faktorer likt hudfärg och bakgrund. På detta område råder inga politiska konflikter – tills svensk­fientlighet kommer på tal. Politiker och debattörer som gärna motsätter sig islamofobi, antiziganism, afrofobi, antisemitism och alla andra begrepp som ska beskriva negativt laddade åsikter riktade mot en specifik grupp vill inte kännas vid svenskfientlighet. Orsakerna varierar säkert, men inte sällan nyttjas någon överdrivet teoretiserad woke-influerad förklaring om att ”omvänd rasism” inte finns och att rasism endast går åt ett håll i någon påhittad maktbalans mellan grupper. Utan att i denna motion framföra en utförlig argumentation om varför det är fel i sak konstaterar vi att svenskfientlighet inte får samma genomslag och sympati som andra former av rasism. Detta är extra provocerande då Sverige är det enda hemlandet för svenskar, den plats på jorden där vi ska vara som tryggast. Trots det förringas och förnekas den åter­kommande och uppenbara svenskfientligheten. I decennier har det funnits vittnesmål om hur invandrare sett ner på, föraktat och förtryckt svenskar. Det kan handla om allt från elever som beskriver sin skolmiljö till alla de åtskilliga domar i vilka man kan läsa om hur offer för vålds- och sexualbrott vittnat om att deras förövare under övergreppen uttryckt sig svenskfientligt. Få saker borde väcka större avsky än att en svensk pojke eller flicka, i sitt eget land, utsätts för misshandel eller våldtäkt där de valts ut av gärningsmannen på grund av sin bakgrund. Där de under övergreppet inte bara tvingas stå ut med brottet i sig utan också får höra att de är en ”svennejävel”, ”svennehora” eller liknande. Att veta att de sannolikt sluppit utstå brottet om de, likt förövaren, haft utländsk bakgrund. Som om detta inte vore illa nog får de sedan förklarat för sig att det är rasistiskt att påtala den rasism de själva nyss utsatts för. Enskilda sverigedemokrater, däribland undertecknade, har genom åren belyst och efterfrågat åtgärder mot svenskfientligheten. Det kan i praktiken handla om åtgärder kring hur lagstiftningen rörande hatbrott utformas, hur undervisning om rasism går till i skolan, hur myndigheter arbetar mot diskriminering, vilken statistik som förs kring begångna brott med mera. För att på riktigt motarbeta och stoppa svenskfientligheten krävs dock först att den erkänns. Utan problemförståelse kan inga lösningar mejslas fram. I nästa steg bör en åtgärdsplan mot svenskfientlighet tas fram av berörda departement och myndigheter. Mot denna bakgrund lyfter vi frågan om svenskfientlighet i olika forum och nu även genom denna motion. Detta med förhoppning om förändring och ett Sverige där alla svenskar kan känna sig trygga i sitt eget hemland. Tobias Andersson (SD) Pontus Andersson Garpvall (SD) Josef Fransson (SD) Denice Westerberg (SD) Leonid Yurkovskiy (SD) Jonas Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:193 av Tobias Andersson m.fl. (SD) Krafttag mot otillbörlig påverkan vid röstning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om krafttag mot klanröstning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Hur väljare kommer fram till vilket parti de ska rösta på varierar. En del har bestämt sig för många år sedan, andra utvärderar de senaste valplattformarna, principprogrammen och riksdagsmotionerna. Några låter partiledarnas prestationer i de sista tv-debatterna avgöra, andra bryr sig mer om vad vänner och bekanta ger uttryck för. Såväl ideologisk övertygelse som de praktiska konsekvenserna av respektive partis politik för den en­skilde väljaren kan vara avgörande. Hur man än landar i sitt val av politiskt parti att rösta på ska det vara ett eget val. Då valhemlighet råder behöver man heller aldrig oroa sig för att ens röster offentliggörs. Trots detta har det sannolikt skett otillbörlig påverkan i mindre utsträckning runt om i Sverige i alla val. Det kan ha varit familjemedlemmar som försöker säkerställa att övriga i familjen ”röstar rätt” eller fackförbund som försöker utöva påtryckningar på medlemmar. Utan att förringa sådana incidenter ser vi nu omfattande problem med misstänkt så kallad klanröstning. Förenklat innebär det att grupplojalitet utifrån till exempel etnicitet/klan/religion avgör val av parti och kandidat snarare än ideologi, egna intressen etcetera. Denna företeelse åsidosätter den individuella och hemliga rösträtten och urholkar i förlängningen vår demokrati. När klanröstning genererar framgång och resulterar i att en kandidat blir vald – till exempel tack vare personkryss – väcks frågor om dennes lojalitet under ämbets­utövningen. Risken är att någon som väljs tack vare organiserad klanröstning primärt är lojal gentemot klanen – inte partiet, valkretsen etcetera. Om det är imamen som i moskén framfört vilka församlingens medlemmar ska rösta på och det säkrar rösterna för de berörda kandidaterna lär imamens åsikter väga tungt när de sedan utövar sitt ämbete. Sverige behöver dra lärdomar av 2026 års val och vidta adekvata åtgärder för att förhindra fortsatt klanröstning kommande val. Det kan handla om systemet med valsedlar, stärkta kontroller, ökade befogenheter för röstmottagare, skärpta straff, riktade insatser mot områden eller särskilda föreningar etcetera. Därför bör Valmyndigheten i nära samarbete med Polismyndigheten och Riksenheten mot korruption och eventuellt andra relevanta aktörer utreda detta och politiken därefter vidta åtgärder för att stoppa framtida klanröster. Tobias Andersson (SD) Josef Fransson (SD) Denice Westerberg (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:98 av Josef Fransson m.fl. (SD) Nedläggning av Jämställdhetsmyndigheten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska lägga om arbetet med jämställdhet och till följd av detta lägga ned Jämställdhetsmyndigheten och tillkännager detta för regeringen. Motivering 2018 implementerades Jämställdhetsmyndigheten, vilken är en bärare av postmoderna idéer om kön och med uppdrag att bl.a. bistå regeringen i jämställdhetspolitiska frågor och medverka till att implementera jämställdhetsintegrering i statliga myndigheter. Myndigheten har ca 130 anställda och en budgetpost om ca 73 miljoner. Kritik som riktats mot myndigheten är att man bara ser till kvinnors ojämställdhet och detta utifrån teoretiska resonemang som är ideologiskt präglade och där man förnekar biologins betydelse. En annan kritik är att man i alltför stor grad ägnar sig åt ojämställdhet vid toppjobb så som bolagsstyrelser och professurer och liknande, medan sådant som ankommer flertalet människor kommer i skymundan, t.ex. att pojkars skolresultat sjunker drastiskt eller att andelen män som läser vidare till högre utbildning minskar. Sveriges regering bör avstå från att understödja och implementera radikala norm­brytande vänsterteorier som använder vetenskapen omvänt för att bevisa på förhand beslutade föreställningar. Tvärtom bör vi bejaka ett konservativt förhållningssätt om försiktig samhällsförändring där vi tillämpar kunskap som går i samklang med den vetenskapliga metoden. Således bör regeringen snarast lägga om sitt jämställdhetsarbete samtidigt som man lägger ner Jämställdhetsmyndigheten. Josef Fransson (SD) Leonid Yurkovskiy (SD) Denice Westerberg (SD) Jonas Andersson (SD) Tobias Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2026/27:90 av Josef Fransson m.fl. (SD) Demokratisering av statsförvaltningen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fackförbunden ska vara partipolitiskt obundna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa ett civilsamhälle skilt från staten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kapa anslaget till Folkbildningsrådet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta bort hyresförhandlingsavgiften och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om propagandaförbud för myndigheter och statliga bolag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om transparens kring tillsättning av myndighetschefer, ambassadörer, landshövdingar och bolagsstyrelser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en oberoende offentlig maktutredning gällande Socialdemokraternas affärskomplex och tillkännager detta för regeringen. Motivering Socialdemokraterna har genom åren på en lång rad områden riggat spelplanen till sin fördel bland annat genom lagstiftning som är skräddarsydd för dem själva, till exempel den mycket uppmärksammade lotteriverksamheten där man med aggressiv telefon­försäljning sålde lotter på kredit till pensionärer. Man har vidare missbrukat regeringens utnämningsmakt för att politiskt kunna styra myndigheter på ett otillbörligt sätt. Det går också strida strömmar av skattemedel till civilsamhällesorganisationer som opinions­bildar till vänsterns gagn. Allt detta är ovärdigt en demokrati och bör snarast åtgärdas. Opolitiska fackförbund Att flera fackförbund har direkt koppling till Sveriges största parti Socialdemokraterna är något som inte anstår en modern demokrati. Att bryta alla kopplingar mellan politiska partier och fackförbunden torde ligga i flertalets intresse. Fackförbund har en rad lagstadgade rättigheter, så som allmän förhandlingsrätt, förhandlingsskyldighet för arbetsgivare, informationsrätt till verksamhetens ekonomiska utveckling och riktlinjer för personalpolitiken, rätt att teckna kollektivavtal, stridsrätt med mera. Detta gör att fackförbunden är långt mycket mer än en vanlig ideell förening. Fackförbundens lagstadgade rättigheter ger uppenbara intressekonflikter när det saknas gränsdragning mellan lagstiftare och rättighetsinnehavare. Inte minst är det djupt problematiskt när förbunden är en del av ett politiskt parti där man, beroende på val­resultatet, blir en del av statsmakten. Det är exempelvis helt orimligt att fackförbunden kan diskriminera medlemmar för förtroendeuppdrag på grundval av partitillhörighet eller att förbunden ger stora partibidrag av medlemmarnas pengar mot medlemmarnas vilja. Inte heller är det rimligt att fackförbunden ska få administrera a‑kassan, vilket är en försäkringspremie finansierad av staten. Regeringen bör utifrån ovanstående införa ett lagkrav på partipolitisk obundenhet för att omfattas av fackförbundens lagstadgade rättigheter. Ett civilsamhälle skilt från staten Ett starkt civilsamhälle är en grundpelare i det goda samhället. Idén bygger dock på dess oberoende från staten, så när en idédriven organisation som i större eller mindre omfattning sysslar med politisk opinionsbildning emottar statsstöd kan man inte längre hävda just oberoende. I Sverige har civilsamhället och staten mer eller mindre växt ihop och i vissa fall har man till och med lagt myndighetsuppdrag på ideella organisationer, vilket minskar möjligheterna till granskning och ansvarsutkrävande. Vi menar att ideella eller ekonomiska föreningar inte ska kunna inneha myndighetsuppdrag. Inte heller ska ideella eller ekonomiska föreningar som helt eller delvis sysslar med politisk opinions­bildning kunna uppbära statsstöd. Det ska också vara otillåtet för offentligfinansierade verksamheter att köpa tjänster, certifieringar och liknande av ideella föreningar som helt eller delvis producerar ideologi och propaganda. Att regeringar lagt opinionsbildning på entreprenad genom att ge pengar till organisationer som driver ens frågor är ren och skär korruption. Kapa anslaget till Folkbildningsrådet När det kommer till ideella organisationer som innehar ett slags myndighetsuppdrag sticker Folkbildningsrådet ut, som administrerar miljarder till folkhögskolor och folk­bildningsförbund. Genom upplägget har man skaffat sig stor kontroll över vilka som får del av stöden samtidigt som transparensen är långt mycket lägre än om pengarna administrerats genom en myndighet. Socialdemokraternas egna bildningsförbund ABF är föga förvånande den överlägset största mottagaren av skattepengar. I en process för att öka transparens och demokratiskt ansvarsutkrävande samt minska fusk och korrup­tion bör anslaget till Folkbildningsrådet tas bort och anslagen till exempelvis folkhög­skolor hanteras via befintliga myndigheter. Ta bort hyresförhandlingsavgiften Hyresgästföreningen är i allt väsentligt att betrakta som en del av Socialdemokraterna. En betydande del av Hyresgästföreningens intäkter härrör från den så kallade hyres­förhandlingsavgiften. Avgiften är lagstadgad och genom denna kan föreningen ta ut en osynlig kostnad från varje hyresgäst runt om i Sverige, oavsett om individen är medlem i Hyresgästföreningen eller ej. Medlen kan sedan fritt användas till att bedriva opinions­arbete med partipolitisk inriktning. Att Socialdemokraterna skapat detta system för att berika en av sina systerorganisa­tioner är ytterligare ett av alla exempel på institutionaliserad korruption som de ägnar sig åt. Hyresförhandlingsavgiften bör snarast avskaffas till förmån för ett modernt och demokratiskt samhälle. Propagandaförbud från myndigheter och statliga bolag Ett otyg i svensk statsförvaltning är när myndigheter och statliga bolag används för en regerings opinionsbildning eller valkampanj. Myndigheter och statliga bolag bör inte få bedriva opinionsbildning gentemot medborgarna alls vad gäller politiska frågor. Givetvis kan det vara både bra och rimligt att de bedriver informations- och lobbyverksamhet i frågor som ligger inom deras verksamhet gentemot politiken. I övrigt bör det vara otillåtet och följas av sanktioner. Regeringen bör utifrån detta införa regelverk för att förhindra att myndigheter och statliga bolag används för partipolitisk opinionsbildning för, eller av, framtida regeringar. Myndigheter som till främsta uppgift har opinions­bildning eller att driva en partipolitisk agenda bör snarast läggas ner. Ett exempel på detta är Jämställdhetsmyndigheten. Transparens kring tillsättning av myndighetschefer, ambassadörer, landshövdingar och bolagsstyrelser I Sverige har regeringen en nära på oinskränkt utnämningsmakt, vilket gjort att tillsätt­ningar av myndighetschefer, ambassadörer, landshövdingar och bolagsstyrelser för statliga bolag ofta har skett på tveksamma grunder, antingen att man sätter ut personer utifrån partibok eller att man använder utnämningsmakten som en sorts förhandlings­valuta. Särskilt ett parti har ägnat sig åt detta och därmed satt objektiva bedömnings­kriterier åt sidan. Sverige och svenska folket skulle tjäna stort på om utnämningar sker mer transparent och med en tydlig kontrollmekanism. För att uppnå dessa mål bör man flytta utnämningsmakten till riksdagen och regering­ens nomineringar måste få ett godkännande. Detta skulle öppna för en genomlysning av respektive utnämning före själva utnämnandet och höja kostnaden för att missbruka utnämningsmakten på ett otillbörligt sätt. Vi föreslår därmed en utredning om hur detta skulle kunna utformas. Socialdemokraternas affärskomplex Socialdemokraterna har under decennier byggt upp ett omfattande affärspolitiskt komplex med direkta ägarintressen, finansiella band och organisatoriska nätverk till bolag, kooperativ och rörelser. Exempel är Coop, Folksam, OK Q8, HSB, Riksbyggen, Fonus och Familjens Jurist, vid sidan av starka kopplingar till LO, ABF, Hyresgäst­föreningen, Folkets Hus och Parker med flera. Ingen annan europeisk demokrati uppvisar samma grad av sammanflätning mellan ett politiskt parti och affärslivets organisering. Lotteriskandaler är bara en synlig del av ett större mönster. Vidden av nätverken och deras konsekvenser för maktbalansen, konkurrensen och den liberala demokratin har aldrig kartlagts i sin helhet. En oberoende offentlig maktutredning, i linje med den gamla Koncentrations­utredningen från 1961–1975, är därför nödvändig för att skapa transparens. Utredningen ska kartlägga nätverkets historiska framväxt, ägarstrukturer, finansiella flöden och organisatoriska lojaliteter, beräkna värdet av offentligt stöd och politiskt skapade förmåner samt analysera konsekvenserna för partikonkurrensen och demokratin. Resultatet ska ligga till grund för lagförslag. Därutöver krävs skärpta transparenskrav så att bolag och organisationer med partikopplingar redovisar ägarstrukturer, styrelser och ekonomiska transaktioner offentligt. Regler om jäv och intressekonflikter måste stärkas för att förhindra att politiska beslut systematiskt gynnar den egna sfären. Målet är tydliga brandväggar mellan partiapparat, föreningsliv och affärsverksamhet. Josef Fransson (SD) Pontus Andersson Garpvall (SD) Leonid Yurkovskiy (SD) Denice Westerberg (SD) Jonas Andersson (SD) Tobias Andersson (SD)