Bo Broman

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Motion till riksdagen 2025/26:3083 av Markus Wiechel och Bo Broman (båda SD) Riksdagsledamöternas placering i kammaren Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om riksdagsledamöternas placering i kammaren och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen. Motivering Av gammal tradition placeras riksdagens ledamöter baserat på vilken valkrets de tillhör. Skälet till detta är en tilläggsbestämmelse (2.3.1) till riksdagsordningen som numer kan klassas som en mycket gammal ålderdomlig praxis. Då det råder fri sittning under kammarsammanträdena kan de problem som finns idag främst kopplas till voteringarna. Trots återkommande motionsförslag från ledamöter med olika partibeteckningar har det inte skett någon förändring av denna praxis, och någon vidare debatt kring detta har inte förts och det finns idag flera skäl till att en partiplacering skulle fungera bättre än en valkretsplacering. Dels underlättar det den partiinterna kommunikationen, dels möjlig­gör det för den aktuella partigruppen att agera samlat vid voteringar utan att det finns samma behov av riktkarlar. Vid plötsliga ställningstaganden kan gruppen likväl agera unisont, vilket är mycket svårt med dagens placering, särskilt för de mindre partierna. Glädjande nog har det skett moderniseringar av sittningarna i kammaren. Som tidigare nämnts råder fri sittning under debatterna och resningsförfarandet för riktkarlarna har tagits bort. Det finns dock potential att ytterligare utveckla arbetet för ett mer flexibelt arbete i plenisalen. I de allra flesta länder sitter parlamentsledamöter efter partitillhörighet, vilket utöver nämnda fördelar medfört mer aktiva debatter. En ändring av placeringen kräver varken ett val eller extra resurser. Av den anledningen bör riksdagsledamöternas placering i riksdagens plenisal ske partivis. Markus Wiechel (SD) Bo Broman (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:3082 av Markus Wiechel m.fl. (SD) Religionsfrihet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur religionsfriheten även kan innefatta friheten från religion och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den 26 oktober 1951 fick svenskarna religionsfrihet genom religionsfrihetslagen (1951:680). I och med detta fick svenskarna äntligen den självklara rätten att bekänna sig till vilken tro de vill eller att helt slippa bekänna sig till en tro. Idag garanteras religions­friheten dessutom av grundlagen samt av Europakonventionen (som sedan 1995 är svensk lag), och i samband med att statskyrkan avskaffades den 1 januari 2000 såg vi således slutet av en månghundraårig relation mellan stat och kyrka. Detta rimmar väl med svenskarnas generella vilja, då vi räknas som ett av världens mest sekulära länder. För svenskar har vårt kristna kulturarv en stor betydelse och vad som betraktas som kristna värderingar är således också någonting som betyder mycket för vårt samhälle, men det är viktigt att skilja detta från religionen som sådan. Alla människor har okränkbara mänskliga rättigheter, vilket innefattar rätten till åsikts- och religionsfrihet. Tankar, åsikter eller idéer bör i ett öppet samhälle få kritiseras, ifrågasättas, förlöjligas och förvrängas. Religiösa övertygelser måste respekteras, men också betraktas som åsikter, vilket personlig tro de facto också är. Tron grundar sig på att ett antal människor gemensamt håller den för sann, men den kan försvinna om den gemensamma uppfattningen upphör. Till skillnad från vetenskap existerar den med andra ord enbart för att det finns en övertygelse, inte för att det är fakta. Trots att de allra flesta håller med om att det är på detta vis har religionen idag fått en särställning i samhället. Vissa religioner inkluderar regler som i detalj ska styra olika människors liv, och vissa religioner har en mer offensiv framtoning än andra. Oavsett religion, bör det betraktas för vad det är och alla människor ska få den själv­klara friheten från andra människors tro. Särbehandling av religiösa skäl har vid ett flertal tillfällen varit föremål för ställningstagande hos Diskrimineringsombudsmannen, vilket visar på ett uppenbart problem. Vårt annars så sekulära samhälle har i flera fall tvingats vika sig för enskilda trosuppfattningar. Även om Sverige har lagfäst jämställdhet mellan kvinnor och män ser vi hur samhället backar för uppfattningar som inkräktar på religionsfriheten och friheten från religion. Att inte vilja ta en kvinna i hand eller att påstå att hon är oren är inte bara diskriminering utan en skymf mot alla kvinnor. I några fall har religiösa och/eller traditionella skäl gått före kvinnors rättigheter, vilket än en gång varit tydligt genom handskakningsdomar och genom undantag i skollagen med hänvisning till just detta. Religion har blivit ett allt vanligare samtalsämne i Sverige och det finns signaler som visar att religion just nu är viktigare i samhället än vad det tidigare har varit. Det har även blivit ett allt vanligare inslag inom politiken där krav på särlagstiftning framförts i kombination med krav på specialanpassad kost inom den offentliga bespisningen, köns­segregerade verksamheter eller offensiv och återkommande propaganda för en viss religiös åskådning i högtalare. Religion är en privatsak, men när religion blir politik så är den inte längre en privat­sak, då angår det alla. För ett sekulärt land som Sverige är det oerhört viktigt att politik och religion hålls åtskilt i lagstiftningen, samtidigt som det visas stor respekt för vårt kristna och hedniska arv samt enskildas individuella trosuppfattning. Av den anled­ningen bör regeringen, med respekt för vårt historiska och kulturella arv, återkomma med förslag som tydliggör att religionsfriheten också innefattar frihet från religion. Markus Wiechel (SD) Bo Broman (SD) Alexander Christiansson (SD) Lars Andersson (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:3048 av Markus Wiechel m.fl. (SD) En moderniserad alkoholpolitik Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att avskaffa Systembolagets monopol och tillkännager detta för regeringen. Systembolagets monopol Grunden till det svenska alkoholmonopolet lades 1955 då ett antal lokala alkohol­monopol blev hopslagna samtidigt som motboken avskaffades. Redan då infördes kraven för att få handla, vilka utöver åldersgränsen vid 21 år var att kunden var nykter och att det inte fanns misstanke om att vederbörande skulle syssla med langning. Idag ser reglerna likadana ut med skillnaden att åldersgränsen har sänkts till 20 år. Det är alltså tydligt en kvarleva från förra århundradets förbudspolitik där man fråntar såväl näringslivet som medborgarna rätten till eget ansvar. Huvudargumentet för att behålla monopolet stavas folkhälsa, där man önskar minska alkoholintaget för att minska de alkoholrelaterade skadorna bland medborgarna. När Finland vid årsskiftet 2017/2018 liberaliserade sin strikta alkoholpolicy var det många som likt olika hälsovårdsorganisationer varnade för en ökad alkoholkonsumtion. Efter att ha granskat konsumtionen för både alkoholförsäljning i butiker och på restauranger under årets första hälft ser vi svart på vitt att så inte har skett. Tvärtom har siffrorna från tillsynsmyndigheten Valvira visat att konsumtionen minskat med 0,7 procent jämfört med året innan. Motståndare till den mer liberala alkohollagen befarade likaså att finländarna skulle övergå från mellanöl till starköl, men så har inte heller skett. Stark­ölets andel av ölförsäljningen i Finland ligger på under tio procent samtidigt som mellanölets andel uppgår till omkring 90 procent. Liberaliseringen av alkohollagstift­ningen tycks även ha gjort att alkoholinförseln från Estland har minskat, enligt en enkätundersökning som gjorts av servicebranschen, bryggerierna och handeln. Under perioden september 2017 till augusti 2018 uppgick privatinförseln av alkohol från Estland till 32 miljoner liter alkoholdrycker. Två år tidigare var mängden 39 miljoner liter under samma period. Mot bakgrund av erfarenheter från Finland, men även avregleringar i bland annat USA och Kanada, ser vi att det absolut vanligaste argumentet för att behålla monopolet faller platt till marken. Argumentet om en påstådd ökad alkoholkonsumtion vid ett avskaffande av System­bolagets monopol saknar helt enkelt vetenskapligt stöd. Statens egna analysorgan Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) tydliggjorde bland annat detta i rapporten ”Synd och skatt – en ESO-rapport om politiken inom områdena alkohol, tobak och spel”. Vi ser dessutom hur vi även i Sverige har sett hur alkoholpolitiken har liberaliserats något, utan problem. Det är betydligt enklare än på mycket länge att få tag på drycker med en hög alkoholhalt. Vi har idag lördagsöppet, kvällsöppet, hemleverans, e-handel, obegränsad EU-införsel, alkoholreklam samt restaurangboom understödd av lägre krav på matserveringar vilket inte fanns förr. Trots det har den svenska alkohol­konsumtionen sjunkit med hela åtta procent det senaste decenniet. Alla de befarade skadorna av ökad tillgänglighet har uteblivit och vi ser tydligt att det inte blev mer misshandel och rattfylla när lördagsöppet infördes eller när införselkvoterna förändrades. Erkända undersökningar har visat att den största anledningen till att ett alkohol­beroende uppstår hos unga är att de testat alkohol i hemmet. Åldersgränsen för köp av alkohol och en strikt lag om langning är därför mycket viktigt, men inget av detta har någonting med monopolet att göra. Precis som inom läkemedels- eller tobaks­försälj­ningen är det möjligt att vidhålla en strikt syn på konsumtion oavsett om affären i fråga drivs av en privat entreprenör eller av ett statligt bolag. Om privata aktörer får chansen att sälja alkohol kan kontrollen tvärtom öka då den svarta marknaden får konkurrens vilket skulle vara positivt för folkhälsan. En självklar del av samhällsutvecklingen i stort borde vara att utgå från de förhållanden som råder och vilka förutsättningar som idag finns i vårt samhälle. Till följd av öppnare gränser och liberala EU-regler har prisinstrumentet gått i baklås vilket gjort att begränsningen av konsumtionen genom exempelvis höga skatter inte är möjlig på samma sätt som förr. En konsekvens av de förhållandevis höga priserna på alkohol i Sverige är en ökad privat införsel av alkohol från andra länder med lägre priser. Det är som tidigare nämnts mycket enkelt att idag snabbt få tag på utlandsköpt alkohol, och i vissa områden är det vanligare att den alkohol som konsumeras är köpt i utlandet än i Sverige. Trots att staten får in stora summor tack vare alkoholförsäljningen varje år minskas näringslivets möjligheter att utvecklas på grund av monopolet. Prisskillnaderna gör således också att potentiella skattemedel hela tiden försvinner till andra länder, inte helt sällan då det primära syftet med vissa utlandsresor är att införskaffa billig alkohol. Systembolaget har av naturliga skäl aldrig varit konkurrensutsatt vilket tillsammans med motsvarigheterna i Finland har varit unikt inom EU. När det kommer till producenter av olika alkoholhaltiga drycker är det främst mikrobryggerier på glesbygden som blir förlorarna. Dessa får svårare att nå ut med sina drycker när det saknas systembolag eller när en specifik vara inte är tillgänglig för att intresset från det statliga bolaget helt enkelt inte anses tillräckligt stort. Många försvarar monopolet med resonemang om kvalitet och dessa menar att utbudet skulle bli sämre utan Systembolaget. Påståendet är dock ohållbart vilket är lätt att se vid en utlandsvistelse, om man inte värderar ett stort sortiment på boxviner eller starköl. Detta ändrar inte faktumet att Systembolaget, även om detaljhandelsmonopolet avskaffades, ändå kan vara kvar. Ett tydligt exempel på hur en omreglering kan bevara enskilda butiker är omregleringen av apoteken. Det finns många goda exempel på alkoholförsäljning utan monopol runt om i världen, varför det känns märkligt att Sverige inte skulle klara av samma sak. Ett statligt alkoholmonopol rimmar illa med ett upplyst och modernt samhälle där var och en tar ansvar för sina handlingar. Vi kan vidhålla en stark kontroll för att förhindra missbruk av alkohol genom att ställa samma krav på privata aktörer som ställs på dagens system­bolag, och vi har redan ett system med utskänkningstillstånd för restauranger. Det finns därför ingenting som säger att ett motsvarande system med regler och kontroll inte kan införas för exempelvis matvarubutiker som vill sälja alkohol. Regeringen bör därför påbörja ett arbete för att avskaffa Systembolagets monopol. Markus Wiechel (SD) Victoria Tiblom (SD) Bo Broman (SD) Pontus Andersson Garpvall (SD) Adam Marttinen (SD) Patrick Reslow (SD) Alexander Christiansson (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:1300 av Björn Söder m.fl. (SD) Bevarande av ålfisket Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en generationsväxlingsplan bör utvecklas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att på EU-nivå verka för åtgärder där de gör som störst nytta i syfte att låta beståndet av europeisk ål återhämta sig och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att underlätta för ålen att ta sig förbi vattenkraftverk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur Ålfondens finansiering kan förstärkas och tillkännager detta för regeringen. Motivering Ålfisket har en lång och anrik tradition som bedrivits sedan 1600-talet. Fisket bedrivs med sedan generationer nedärvda metoder och en stor del av ålen förädlas genom gamla tillagningsmetoder och avnjuts på ålagillen i ålabodar och restauranger längs kusten. Ålfisket handlar om språk och traditioner, seder och bruk, ärvda kunskaper och genera­tioners bildning och är ett oerhört komplicerat fiske som tar ungefär 10 år att lära sig. Sedan 2015 är ålfisket längs Skånes östra kust i Hanöbukten listat som ett nationellt kulturarv. Det småskaliga kustnära fisket är även viktigt då det ökar antalet arbetstillfällen lokalt och bevarar kulturmiljöerna. Det finns olika kategorier av de som fiskar ål. Några av dem fiskar, arrangerar ålagille, röker egen ål och säljer ål. Andra fiskar och röker ål som säljs i egen butik tillsammans med annan fisk och så finns det de som inte fiskar men som arrangerar ålagillen på förädlad och/eller halvförädlad ål från fiskare. Som en del av den nationella ålförvaltningsplanen råder det sedan 2007 generellt förbud för ålfiske i Sverige, i havet och i större delen av de svenska sötvattensområdena. Ålfiskeförbudet är inte tidsbegränsat. Ett antal yrkesfiskare har beviljats dispens från förbudet, liksom ett fåtal som fiskar med stöd av enskild rätt. Särskilda tillstånd har beviljats den som bedrivit riktat ålfiske under en referensperiod. Tillstånden ges för ett år i sänder. Tillståndsgivningen är restriktiv i det att man endast kan få tillstånd att fiska ål om man tidigare haft tillstånd att fiska ål, och det är inte möjligt att söka tillstånd för nyetablering av ålfiske. Tillståndet får heller inte övertas eller säljas. Detta innebär att nästa generation i en ålfiskefamilj inte kan ta över verksamheten, likt man kan göra i en lantbrukarfamilj. Enligt uppgift från Stockholm universitets Östersjöcentrum fördelas för närvarande 178 ålfiskelicenser på 155 svenska fiskare. Varje licens tillåter en fångst på åtta ton ål per år. Förra året rapporterade fisket fångst på 175 ton ål (86 ton i havet och 89 ton i inlandsvatten). Den restriktiva tillståndsdelningen för ålfiske kombineras med nationella bestämmelser om höjt minimimått på ål som får fiskas och redskapsbestämmelser för fasta redskap och ryssjor. Därtill har fiskesäsongens längd reducerats såväl i insjöar som vid kusten. På sikt kommer allt detta innebära att verksamheten upphör och ett kulturarv går förlorat när innevarande tillståndshavare upphör med sin verksamhet. I regleringsbrevet för 2024 fick Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att revidera den svenska ålförvaltningsplanen och utreda förutsättningarna att tillåta generations­växling inom ålfisket genom att möjliggöra överlåtelse av ålfisketillstånd. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Landsbygds- och infrastrukturdepartementet med kopia till Klimat- och näringslivsdepartementet) senast den 1 oktober 2025. Det är angeläget att ålfisket längs Skånes kuster ska kunna fortsätta och att det finns en möjlighet för aktiva ålfiskare att överlåta sina fiskelicenser för ål. En generations­växlingsplan bör därför utvecklas, vilket är en metod som ålfiskarna själva förordar. Enligt Regeringskansliet kommer dock slutsatserna från Formas internationella utvärdering att utgöra ett viktigt underlag i Havs- och vattenmyndighetens uppdrag att revidera den svenska ålförvaltningsplanen. Och i Formas rapport ”Ålen och det gemen­samma ansvaret för en hotad fisk” förordar den vetenskapliga panelen att Sverige inte beviljar nya ålfisketillstånd och inte heller gör det möjligt att överföra tillstånd till nya licensinnehavare. Miljö- och jordbruksutskottet vill inte i sitt betänkande 2024/25:MJU19 föregripa resultatet av det arbete som pågår i frågan, men det föreligger alltså stor risk att generationsväxlingar för ålfiske fortsatt inte kommer att tillåtas, varför riksdagen bör besluta och tillkännage för regeringen att en generationsväxlingsplan bör utvecklas. Ålbeståndet Den europeiska ålen påträffas i inlandsvatten, i kustvatten och i det öppna havet. Den förekommer i stora delar av Europa, Nordafrika och delar av Asien med avrinnings­områden i Medelhavet. Alla individer flyttar till och från Sargassohavet, som är det enda område där ålen leker. Ålens livscykel är komplex där varje individ genomgår ett antal olika livsstadier och genomför en omfattande migration till och mellan olika vattenområden – från födsel till uppväxt, könsmognad och lek. Mängden ålyngel som återvänder från Sargassohavet har minskat med 95–99 % sedan 1970-talet. Det största hotet mot glasålen är inte de svenska ålfiskarna utan att ett stort uttag av glasål ur fiskbiomassan sker nere i Europa, vilket gör att mängden ålar som klarar sig till Östersjön och våra olika vattendrag, åar och älvar har minskat radikalt under lång tid. Och förutom att glasålen fiskas upp innan den når Östersjön är ett annat stort problem ål som inte kan passera vattenkraftverk. Detta bör avhjälpas genom fler passager uppströms och nedströms. En ål som måste passera en vattenturbin kan klara sig men det är näst intill omöjligt att passera flera. Miljö- och jordbruksutskottet har vid upprepade tillfällen behandlat olika åtgärder för att rädda ålbeståndet, bl.a. när det gäller passager förbi vattenkraftverkens turbiner. I betänkande 2021/22:MJU6 tillkännager utskottet för regeringen att regeringen bör ta initiativ för bättre kunskapsunderlag samt ökade åtgärder i fråga om vattenkraftverkens påverkan på hotade arter, inte minst den akut hotade ålen. Civilutskottet konstaterar i sitt betänkande 2024/25:CU15 att det enligt gällande rätt finns möjlighet att ta hänsyn till behovet av fiskbefrämjande åtgärder i tillstånds­processen för vattenverksamhet och noterar vidare att Havs- och vattenmyndigheten i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet har tagit fram en vägledning om fisk- och faunapassager för att underlätta arbetet med att anlägga passagelösningar vid dammar och vattenkraftverk. Men enligt Havs- och vattenmyndigheten ligger genomförda åtgärder för att minska påverkan från turbinrelaterad dödlighet i vattenkraftverk långt ifrån det uppsatta målet i ålförvaltningsplanen och man skriver att vattenkraften i hög grad påverkar dödlighet för utvandrande blankål och förhindrar naturlig uppvandring av ålyngel i inlandsvatten. Man skriver vidare att även om dödligheten vid varje vattenkraftverk kan variera så är den sammanlagda dödligheten efter flera kraftverkspassager generellt hög och att det därför är viktigt att det långsiktiga åtgärdsarbetet med delar i nuvarande förvaltnings­plan som behandlar påverkan från vattenkraft effektiviseras, inte minst i pågående arbete med nationell plan för omprövning och framtagande av moderna miljövillkor för vattenkraften. Civilutskottet skriver i sitt betänkande 2024/25:CU15 att omprövningarna och det viktiga arbetet med att förse vattenkraften med moderna miljövillkor, skapa fria vandringsvägar och främja den biologiska mångfalden i vattendragen kommer att återupptas efter den 1 juli 2025. Men vad detta leder till är dock ännu inte klart. Enligt forskare vid SLU beräknas dagens påverkan av fisket på den blankål som vandrar ut ur Östersjön endast vara 2 procent. Ålfiskets inverkan på beståndet av ål har således reducerats mycket kraftigt. Den lilla rest av ålfiske som nu finns kvar har alltså en försumbar påverkan på ålbeståndet. Ålfiskarna bidrar själva dessutom med sina kunskaper och bidrag till utsättning av glasål. Det är viktigt att åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål genomförs i hela ålens utbredningsområde. Därför bör regeringen på EU-nivå verka för åtgärder där de gör som störst nytta, inte genom att döda svenskt kulturarv. Med tanke på den marginella påverkan fisket av blankål har är försvinnandet av ett levande kulturarv ett för högt pris att betala. Regeringen har i olika sammanhang, bl.a. vid ministerrådsmötena i december 2022, 2023 och 2024, påtalat att EU:s ålförordning behöver revideras. Detta arbete får inte avstanna och frågan måste fortsatt vara högt prioriterad. Därför bör riksdagen tillkännage detta för regeringen. Ålfonden Ålfonden, som kom till för att främja ålens fortlevnad i Östersjön, är bra och bör utvecklas. Genom att avsätta ekonomiska medel för att sätta ut ål i de svenska vattendragen och arbeta långsiktigt med att bevara småskaligt ålfiske och bevara traditionen kring ålfiske, kan både kulturarvet och näringen upprätthållas samtidigt som man främjar ålens fortlevnad. Det måste ligga i en svensk regerings intresse att värna om denna anrika fiskegren och sedvänjan som t ex ålagille utgör. Även om miljö- och jordbruksutskottet i sitt betänkande 2024/25:MJU19 bemöter förslag om en översyn av Ålfondens finansiering med ”att ideella föreningar kan få bidrag för arbete som bidrar till att uppnå hållbart fiske genom att påverka utvecklingen av fiskeripolitiken inom EU eller på internationell nivå” bör regeringen se över hur Ålfondens finansiering kan förstärkas. Björn Söder (SD) Lars Andersson (SD) Pontus Andersson Garpvall (SD) Bo Broman (SD) Mikael Eskilandersson (SD) Nima Gholam Ali Pour (SD) Jörgen Grubb (SD) Linda Lindberg (SD) Patrik Jönsson (SD) Mona Olin (SD) Magnus Persson (SD) Charlotte Quensel (SD) Patrick Reslow (SD) Jessica Stegrud (SD) Victoria Tiblom (SD) Pia Trollehjelm (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:481 av Jörgen Grubb m.fl. (SD) Barsebäcks kärnkraftverk 2.0 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bygga ett nytt kärnkraft­verk i Barsebäck av modernaste slag, med tillräcklig effekt för att täcka elbehovet i Skåne de närmaste 50 åren, och tillkännager detta för regeringen. Motivering I södra Sverige och framförallt Skåne har det under en längre tid varit problem med att säkra elbehovet. Orsaken till detta är både saknad av lokal basenergi samt brister i nätet för elöverföring. Att Skåne återigen behöver ett kärnkraftverk kan inte vara tydligare. Redan 2019 stod Skåne inför akut elbrist. Flertalet större företag kunde inte öka sin produktion, då de nekades eltillförsel. Numera hanteras liknande problem med tempo­rära lösningar, genom att starta upp fossileldade kraftverk i Karlshamn och Malmö, vilket vi inte ser som hållbart. Svenska kraftnät skriver i sin senaste rapport att de varnar för att det finns risk för att användare kan behöva kopplas bort från hela elsystemet för att undvika ett haveri. Enbart i Malmö beräknas energibehovet öka med uppemot 30 % inom 20 år, bland annat beroende på att elbilar, elbussar och regiontåg blir fler. I Staffanstorp väntas el­användningen öka med 120 % fram till 2040 som en följd av att Microsoft byggt en serverhall i kommunen. Sedan 2005 när den sista kärnkraftsreaktorn i Barsebäck stängdes har Skåne inte kom­penserats tillräckligt för det produktionsbortfall som uppstod. Elpriset har under lång tid varit som dyrast i södra Sverige och förväntas fortsättningsvis att vara det, enligt en rap­port från länsstyrelsen. Det är orimligt att elkonsumenterna i Skåne fortsatt ska tvingas att bära kostnaden för det dåliga beslutet att i förtid lägga ner det förutvarande kärnkraft­verket i Barsebäck. Åtgärderna som skulle säkra energitillgången i Skåne, med en kabel från norr till söder, finns fortfarande inte på plats efter 15 år och lär inte vara det inom de närmsta 10 åren. Vi skånska ledamöter är medvetna om att nuvarande och kommande brist i tillgång till energi i Skåne beror på både saknad av lokal basenergi och bristfälligt elnät. Därför behöver vi ett nytt modernt och högeffektivt kärnkraftverk i Skåne, lämpligast i Barsebäck med sitt optimala läge. Med ett nytt kärnkraftverk i Barsebäck med sin befintliga infra­struktur för energileverans och sitt lämpliga läge kommer de framtida behoven av energi att kunna tillgodoses även i Sveriges sydligaste landskap, Skåne. Idag är den moderna kärnkraften ett av de absolut säkraste och utsläppsmässigt renaste energislagen. Dessutom är den mycket prisvärd per tillverkad kWh, om man räknar utifrån faktiska kostnader och bortser från andra energislags subventioneringar. Jörgen Grubb (SD) Björn Söder (SD) Bo Broman (SD) Pia Trollehjelm (SD) Lars Andersson (SD) Linda Lindberg (SD) Magnus Persson (SD) Mikael Eskilandersson (SD) Patrick Reslow (SD) Patrik Jönsson (SD) Mona Olin (SD) Nima Gholam Ali Pour (SD) Victoria Tiblom (SD) Jessica Stegrud (SD) Charlotte Quensel (SD) Pontus Andersson Garpvall (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:342 av Bo Broman och Eric Westroth (båda SD) Avgångsregler för riksdagsledamöter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om avgångsregler för riksdags­ledamöter och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen. Motivering För att säkerställa likabehandling och rättvisa inom riksdagen bör riksdagen besluta att avgångsreglerna för riksdagsledamöter harmoniseras och blir lika för alla, oavsett om de valdes in före eller efter 2014. Genom att tillämpa likabehandlingsprincipen skapar vi en enhetlig och rättvis standard för alla riksdagsledamöter. De nuvarande skillnaderna i avgångsreglerna för riksdagsledamöter beroende på när de valdes in kan skapa uppfattningen av en orättvis behandling och underminera prin­cipen om likabehandling. Att skapa enhetliga regler främjar en mer rättvis arbetsmiljö inom riksdagen. Genom att införa enhetliga avgångsregler för riksdagsledamöter, oavsett när de valdes in, säkerställer vi likabehandling och stärker principen om rättvisa och transparens inom riksdagen. Att harmonisera avgångsreglerna för riksdagsledamöter är ett steg mot att skapa en mer enhetlig och rättvis arbetsmiljö inom riksdagen, där alla ledamöter behandlas lika oavsett tidpunkten för deras val. Det stärker förtroendet för institutionen och bidrar till en ökad demokratisk legitimitet. Riksdagen bör därför verka för att ta bort de övergångsregler som gäller för ledamöter som valts in före 2014. Bo Broman (SD) Eric Westroth (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:341 av Bo Broman och Eric Westroth (båda SD) Avskaffande av ideella föreningars rätt att överklaga beslut enligt plan- och bygglagen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att avskaffa ideella föreningars rätt att överklaga beslut enligt plan- och bygglagen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige har en robust tradition av medborgardeltagande, särskilt genom ideella föreningars engagemang i samhällsfrågor. För att öka effektiviteten och minska överklagandeprocessens komplexitet bör därför regeringen utreda möjligheten att ideella föreningar inte längre bör få överklaga beslut enligt plan- och bygglagen. I vissa fall kan överklaganden från ideella föreningar leda till förlängda och komplicerade processer för plan- och byggprojekt. Genom att begränsa möjligheten för ideella föreningar att överklaga kan beslutsprocessen bli snabbare och mer effektiv, samtidigt som man bevarar medborgardeltagandets grundläggande principer. Begränsningen av ideella föreningars överklaganderätt syftar till att balansera behovet av snabba och effektiva beslutsprocesser med bevarandet av medborgar­deltagandets integritet. Det är en strävan efter att skapa en mer hållbar och balanserad process för samhällsplanering. Genom att begränsa ideella föreningars överklaganderätt inom ramen för plan- och bygglagen strävar vi efter att skapa en balans mellan snabba beslut och medborgar­deltagande. Detta är en viktig åtgärd för att förbättra effektiviteten i den offentliga förvaltningen samtidigt som vi bevarar medborgarnas möjlighet att påverka samhälls­utvecklingen. Ett alternativ kan vara att tydliggöra och precisera reglerna kring vilka typer av ärenden ideella föreningar har överklaganderätt för så att tolkningsutrymmet minskar och på så sätt undvika onödiga överklaganden. Man bör även främja en öppen dialog mellan kommuner och ideella föreningar redan i planeringsprocessen för att säkerställa att deras synpunkter beaktas tidigt och att de ges möjlighet att delta aktivt innan beslutet fattas. För att förstärka medborgarinflytandet kan man etablera alternativa former av medborgardeltagande, såsom medborgardialoger och offentliga samråd, för att stärka det ideella engagemanget utan att nödvändigtvis förlita sig på överklagandeprocessen. Bo Broman (SD) Eric Westroth (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:340 av Bo Broman och Eric Westroth (båda SD) Cykelförbud på privat mark med vandringsleder Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra cykelförbud på privat mark med vandringsleder och tillkännager detta för regeringen. Motivering Äganderätten är en grundläggande princip som vi bör respektera och skydda. För att ge markägare möjligheten att utöva sin äganderätt och balansera rättigheterna för vandrare och cyklister föreslår jag att ägare av mark med vandringsleder ges befogenheten att förbjuda cykling på sin egendom. Många markägare står inför utmaningar när det gäller att hantera olika aktiviteter på sin mark, inklusive cykling på vandringsleder. Att ge ägare möjlighet att reglera cykling på sina marker skulle ge dem en mer aktiv roll i bevarandet och underhållet av dessa områden. Genom att ge markägare befogenhet att förbjuda cykling på vandringsleder på sin mark respekterar vi äganderätten och möjliggör en mer balanserad användning av naturresurser. Att tillåta markägare att förbjuda cykling på vandringsleder på sin mark är ett steg mot att respektera äganderätten och främja dialog och samförstånd mellan markägare och lokala gemenskaper. Det möjliggör bättre hantering av naturresurser och undviker potentiella konflikter mellan olika intressen. Regeringen bör därför verka för att bevara äganderättens integritet genom att ge mark­ägare befogenheten att förbjuda cykling på vandringsleder som passerar över deras egendom. Regeringen kan i samband med detta även uppmuntra och stödja skapandet av alternativa cykelvägar i närheten av vandringsleder för att möjliggöra fortsatt till­gänglighet för cyklister utan att påverka ägarnas rättigheter. Bo Broman (SD) Eric Westroth (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:339 av Bo Broman och Eric Westroth (båda SD) Inrättande av en ny gränsmyndighet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättandet av en ny gräns­myndighet och tillkännager detta för regeringen. Motivering För att stärka och effektivisera Sveriges förmåga att bekämpa gränsrelaterad brotts­lighet och öka samordningen av insatser bör regeringen överväga att slå ihop den brotts­bekämpande delen av Tullverket med gränspolisen och Kustbevakningen. Sveriges myndigheter står inför stora utmaningar relaterade till gränskontroll och bekämpning av gränsöverskridande brottslighet. Genom att sammanföra resurserna från Tullverket, gränspolisen och Kustbevakningen kan vi stärka förmågan att hantera dessa utmaningar och öka effektiviteten i bekämpningen av gränsrelaterad brottslighet. Sammanslagningen av den brottsbekämpande funktionen av Tullverket med gräns­polisen och Kustbevakningen möjliggör ett bättre resursutnyttjande och en ökad samord­ning och därmed en förbättrad förmåga att bekämpa gränsrelaterad brottslighet. Genom att sammanföra resurser och kompetenser från Tullverket, gränspolisen och Kustbevakningen under en gemensam struktur skapar vi en effektiv och samordnad enhet som är bättre rustad att bekämpa gränsrelaterad brottslighet och stärker Sveriges förmåga att upprätthålla säkerheten och ordningen vid gränserna. Den fiskala del av Tullverket som återstår kan lämpligen föras över till Skatteverket. Bo Broman (SD) Eric Westroth (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:338 av Bo Broman och Eric Westroth (båda SD) Körning med släp- och husvagn i Sverige Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten till införande av ett certifikat liknande Tempo 100 för körning med släp- och husvagn även i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige har en lång tradition av husvagns- och släpvagnsåkning som en populär och omtyckt fritidssysselsättning. Men med den ökande trafiken och behovet av att främja trafiksäkerhet och regelbundenhet på våra vägar är det av yttersta vikt att vi vidtar åtgärder för att förbättra säkerheten för alla trafikanter, inklusive de som kör med hus­vagnar och släpvagnar. I Tyskland har man infört ett system med Tempo 100-certifikat för dragfordon med tillkopplad släpvagn eller husvagn. Detta certifikat krävs för att köra i hastigheter upp till 100 km/timme på tyska motorvägar och motortrafikleder. Genom att kräva detta certifikat förbättras trafiksäkerheten och kvaliteten på vägarna samtidigt som risken för olyckor minskar. För att öka säkerheten för svenska fordonsägare och främja trafiksäkerheten på våra vägar bör regeringen utreda möjligheten att införa ett liknande system i Sverige. Detta skulle kunna göras genom att samarbeta med Dekra eller ett liknande organ för att erbjuda certifiering för körning med husvagnar och släpvagnar i hastigheter upp till 100 km/timme på svenska vägar. För att erhålla ett certifikat liknande Tempo 100 skulle fordonsägarna behöva genomgå en kontroll av sina husvagnar eller släpvagnar för att säkerställa att de är lämpliga för körning i höga hastigheter. Kraven kan inkludera att däcken är av till­räcklig kvalitet och ålder samt att fordonskombinationen uppfyller specifika säkerhets­krav. Genom att införa ett certifikat liknande Tempo 100 skulle vi kunna öka trafik­säkerheten för alla trafikanter, minska risken för olyckor och skapa en tryggare trafikmiljö för alla. Vi uppmanar därför regeringen att agera genom att tillsätta en utredning för att undersöka möjligheterna till införande av certifikat liknande Tempo 100 för körning med husvagnar och släpvagnar i Sverige. Genom att vidta åtgärder för att öka trafiksäkerheten och främja regelbundenhet på våra vägar kan vi skapa en tryggare och mer säker trafikmiljö för alla svenska fordons­ägare och trafikanter. Bo Broman (SD) Eric Westroth (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:337 av Bo Broman och Eric Westroth (båda SD) Begränsning av antalet tillåtna namnbyten enligt namnlagen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att begränsa antalet tillåtna namnbyten enligt namnlagen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Regeringen bör verka för att vidta åtgärder för att ändra namnlagen så att individer endast kan byta namn ett begränsat antal gånger under sin livstid. Enligt den nuvarande namnlagen har medborgare möjlighet att byta namn i princip ett obegränsat antal gånger under sin livstid. Detta leder till en rad problem och skapar förvirringar både för samhället och för individen själv. En överdriven användning av namnbyten kan försvåra för myndigheter att upprätt­hålla korrekt registerföring och administration. Det kan också medföra betydande kostnader för samhället när det gäller utfärdande av nya identitetshandlingar och uppdatering av register. För individen kan frekventa namnbyten leda till identitetskriser och en bristande känsla av samhörighet. Det kan även skapa förvirring i personliga relationer och vid juridiska transaktioner. Genom att införa en begränsning av antalet tillåtna namnbyten kan vi främja stabilitet och kontinuitet i samhället samtidigt som vi skyddar individers integritet och identitet. Det är därför av yttersta vikt att regeringen verkar för en ändring av namn­lagen på detta sätt. Bo Broman (SD) Eric Westroth (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:336 av Bo Broman och Eric Westroth (båda SD) Lagring av biometriska uppgifter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillåta lagring av biometriska uppgifter och tillkännager detta för regeringen. Motivering I en tid där teknologin spelar en allt mer central roll i samhället är det av yttersta vikt att regler och lagar håller jämna steg för att skydda medborgarnas integritet samtidigt som effektiviteten och säkerheten i olika processer bevaras. I dagens samhälle finns en växande användning av biometriska uppgifter för att säkerställa identitet och öka säkerheten inom olika områden såsom passkontroll, gränsövervakning och brottsbekämpning. Trots för­delarna med att lagra biometriska uppgifter för att förebygga identitetsbedrägerier och underlätta identifiering av brottslingar, är det inte tillåtet att lagra sådana uppgifter hos myndigheter i Sverige. Regeringen bör därför verka för att ändra EU:s lagstiftning för att tillåta lagring av bio­metriska uppgifter och att Sverige inför lagar som möjliggör detta. Regeringen bör aktivt arbeta för att påverka EU:s lagstiftning så att lagring av biometriska uppgifter tillåts, givetvis under strikta integritets- och säkerhetskrav. Innan införandet av lagar för lagring av biometriska uppgifter bör en noggrann ut­värdering göras av risker och fördelar för medborgarnas integritet, säkerhet och effek­tivitet i olika samhällsfunktioner. Lagstiftningen kring lagring av biometriska uppgifter bör präglas av transparens och insyn för att säkerställa medborgarnas förtroende för systemet samt för att skydda deras grundläggande rättigheter och integritet. Genom att tillåta lagring av biometriska uppgifter och införa lagar för detta kan Sverige stärka säkerheten och effektiviteten i olika samhällsfunktioner samtidigt som medborgar­nas integritet skyddas. Regeringen bör därför ges i uppdrag att aktivt arbeta för att få till stånd lagändringar både på nationell nivå och inom ramen för EU. Bo Broman (SD) Eric Westroth (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:335 av Bo Broman (SD) Förbättrad tillgänglighet mellan filer på vägar med mitträcken eller vajrar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra tillgängligheten mellan filer på vägar med mitträcken eller vajrar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Under vintermånaderna har vi sett ett ökande antal olyckor på våra vägar till följd av snöfall, vilket har resulterat i extremt långa köer och svåra situationer för bilister. En av de främsta orsakerna till dessa långa köer är den begränsade möjligheten att öppna upp mellan filer som avgränsas av mitträcken eller vajrar. Detta har lett till att räddnings­arbetet försvåras och att bilister sitter fast i sina fordon under långa perioder. För att förbättra trafiksäkerheten och minska risken för långa köer vid snöfall bör därför regeringen verka för att det möjliggörs fler öppningar eller enklare sätt att öppna upp mellan filer som avgränsas av mitträcken eller vajrar. Detta kan uppnås genom att utvärdera och implementera tekniska lösningar som tillåter snabbare och säkrare öppningar mellan filer i händelse av olyckor eller andra nödsituationer. Regeringen bör därför ta initiativ till en utredning för att undersöka olika alternativ för att förbättra tillgängligheten mellan filer på vägar med mitträcken eller vajrar. Utred­ningen bör inkludera samråd med experter inom trafiksäkerhet samt representanter från bilindustrin och andra relevanta intressenter. Baserat på utredningens resultat bör reger­ingen vidta åtgärder för att implementera lämpliga tekniska lösningar och regleringar som främjar ökad säkerhet och tillgänglighet på våra vägar under vinterförhållanden. Genom att agera för att förbättra tillgängligheten mellan filer på vägar med mitt­räcken eller vajrar kan regeringen på så vis bidra till att minska risken för olyckor och långa köer vid snöfall samt öka trafiksäkerheten för alla trafikanter. Bo Broman (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:334 av Bo Broman (SD) Körkort som nationellt id-kort Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att göra körkort till nationellt id-kort och tillkännager detta för regeringen. Motivering I dagens samhälle är det allt vanligare att medborgare behöver uppvisa olika typer av identitetsbevis i olika sammanhang, såsom vid resor, vid hantering av bankärenden, vid inloggning på olika digitala plattformar och i samband med offentlig service. För närvarande är körkort och nationellt id-kort två separata dokument som medborgarna behöver förvara och hantera separat. Genom att utreda möjligheten att integrera körkortet och det nationella id-kortet kan vi göra processen för medborgarna enklare och mer effektiv. Det skulle innebära en minskning av antalet identitetsbevis som medborgarna behöver bära med sig och samtidigt underlätta för myndigheter och andra aktörer att verifiera en persons identitet. Regeringen bör därför tillsätta en utredning för att undersöka för- och nackdelarna med att göra körkortet till ett nationellt id-kort. Utredningen bör särskilt fokusera på tekniska och administrativa aspekter, säkerhetsfrågor samt eventuella konsekvenser för medborgarna. Med en sådan utredning kan vi säkerställa att Sverige har ett moderniserat och användarvänligt system för identitetsbevis som möter medborgarnas behov och samtidigt säkerställer höga säkerhetsstandarder. Det är av stor vikt att medborgarna ges en smidig och effektiv hantering av sina identitetsbevis. Därför bör regeringen utreda möjligheten att införa ett system där körkort även kan fungera som nationella id-kort. Bo Broman (SD)