Jörgen Berglund

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Jag kanske uttryckte mig oklart om kärnvapenfrågan. Jag menade att jag tycker att det är en väldigt konstig inställning. Jag uppfattade Miljöpartiet som att man säger nej till det här för att man vill ha ett lagstadgat förbud mot kärnvapen. Jag uttryckte mig kanske lite oklart.

När det gäller frågan om hur jag i en hypotetisk värld skulle fungera som oppositionspolitiker i försvarsfrågor kommer jag att fortsätta att vara en väldigt konstruktiv person som söker breda samarbeten.

Jag kommer också alltid att sätta Sverige som allierad främst och göra vad jag kan för att vi ska fortsätta att vara en solidarisk, pålitlig och uppskattad partner. Det, menar jag, gör man inte genom att hela tiden trixa och tweaka, som jag uttrycker det på engelska, alltså vrida på saker och ting. Det här tror jag att våra allierade uppfattar som att vi inte riktigt är med och inte riktigt är villiga att göra de mindre roliga sakerna utan bara vill dra nytta av det som är bäst med alliansen, det vill säga det kollektiva försvaret, ifall det värsta skulle hända.

Hela poängen med mina invändningar eller frågor till Miljöpartiet och Vänsterpartiet handlar om att ni i de fyra rödgröna partierna är överens om tre saker: Ni vill öka invandringen, ni vill öka biståndet och ni vill höja bränslepriserna. Resten är höljt i dunkel. När det gäller frågorna om försvar och säkerhetspolitik måste man – i den omvärld vi befinner oss i – ha en klar och tydlig linje. Det tycker jag att svenska folket förtjänar.

Jag oroar mig för vad som skulle hända om Miljöpartiet eller Vänsterpartiet flyttar in på Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet. Det måste jag också få säga.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska svara på Emma Bergingers fråga. Jag tycker absolut att det är okej att vi har olika åsikter. Det ska vi ha i olika frågor; det vill jag understryka. Om jag uttryckte mig på något annat sätt var det inte medvetet.

Det jag däremot sa var att det är olyckligt att man i fråga om Natomedlemskapet hela tiden vill tvista om saker, trots att frågan är avgjord. Det är detta som väcker min nyfikenhet eller oro, som jag skulle uttrycka det. Det var därför jag ställde frågor tidigare till Håkan Svenneling om hur det skulle bli med en rödgrön regering och om man kommer att fortsätta att driva en annan linje i de här frågorna än vad en bred majoritet av Sveriges nuvarande riksdag vill, eller – för att citera Håkan Svenneling – en med största sannolikhet lika stor majoritet av nästa riksdag vill.

Det här oroar mig, för jag tycker att det sänder en olycklig signal till våra allierade, och det riskerar att ge våra motståndare en liten tråd att nysta i, vilket vore väldigt olyckligt.

Sedan gick Emma Berginger tillbaka till kärnvapenfrågan. Jag förstår fortfarande inte och fick inget svar på varför den hamnat i betänkandet. Jag tycker inte att den hör hemma där över huvud taget. Men när det gäller kärnvapenfrågan kan situationer trots allt förändras, och vi vet inte vad framtiden innebär.

Vi har en bred överenskommelse om att det inte ska finnas några kärnvapen på svensk mark i fredstid. Detta står vi fast vid, och det är den överenskommelse vi har. Jag måste passa på att fråga Emma Berginger: Vem ser Miljöpartiet som vill placera kärnvapen på svensk mark? Jag har aldrig hört någon visa intresse för det. Det är dyrt, och dessutom är det inte nödvändigt för de kärnvapenmakter som finns.

Herr talman! Sverige är medlem eller allierad i försvarsalliansen Nato sedan den 7 mars 2024. Sverige är sedan dess säkrare, och Nato är starkare. Vi är 32 allierade som står upp för varandra ifall det värsta skulle inträffa, nämligen krig. Nato är en försvarsallians där allt syftar till att undvika krig genom politiska och militära medel. Men om någon ändå skulle anfalla oss eller någon av de övriga allierade kommer vi gemensamt att svara mot den aggressionen.

Herr talman! Det är också värt att påminna om att Nato är en politisk organisation där de avgörande besluten tas av politiker, inte av militärer. Nato är en mellanstatlig organisation där beslut fattas i enighet. Nato kan alltså inte göra något som Sverige motsätter sig. Det är därför vi i dag, helt självständigt i Sveriges riksdag, behandlar det betänkande som vi nu debatterar: Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete. Hade det varit så som motståndarna till Nato vill antyda, att det är Nato som bestämmer över oss, hade vi faktiskt inte behövt stå här i dag och diskutera detta.

Herr talman! I betänkandet finns det förslag som syftar till att ge Sverige bättre förutsättningar att delta i operativa militära insatser inom Nato. Det vi föreslår är att regeringen ska få besluta att Nato eller en stat som är medlem i den organisationen eller i EU får vidta militära försvarsåtgärder på svenskt territorium när Nato eller staten genomför militär verksamhet för avskräckning och försvar.

Det här är fullt rimligt. Så gör vi när vi har svensk trupp utomlands. Jag har själv tjänstgjort i utlandet som officer. Jag kan bara konstatera att det inte kan fungera på något annat sätt. Eller ska vi förlita oss på det land som vi befinner oss i, som inte ens har förmåga att skydda sig självt? Tror någon att det går att skicka svenska kvinnor och män långt bort från familjen till en oroshärd där de risker sina liv utan att de vet att de har rätt att vidta egna skyddsåtgärder? Skulle vi ha förlitat oss på de afghanska eller maliska säkerhetsstyrkorna när vi var på de platserna?

Låt oss komma ihåg att det är våra allierade som kommer att hjälpa oss om det värsta händer. Borde vi då inte lita på att de vidtar nödvändiga skyddsåtgärder utan att gå in på en massa ”tänk om” och så vidare? Det handlar om tillit, och den tilliten menar jag att vi bör ha.

När jag lyssnar på Miljöpartiet och Vänsterpartiet här inne kan jag inte tolka dem på något annat sätt än att de har vissa funderingar kring detta. Det är värt att notera att i alla fall ett av dem fortfarande är emot Nato. Man har blivit besegrad i frågan om en svensk Natoanslutning men fortsätter ändå med det här motståndet och med lite smågnabb. Det är helt okej; vi får tycka olika. Men jag menar att detta skadar Sveriges trovärdighet som allierad. Det sänder signalen att Sverige vill vara med bara så länge Sverige får ta del av det gottaste. Detta riskerar också, menar jag, att ge Ryssland en liten, liten tråd att nysta i. De är nämligen ute efter oenighet. Jag vill ändå understryka att det råder bred enighet kring de här frågorna.

Jag menar att det här är väldigt olyckligt. Jag tycker inte att det duger att hålla på så här med den osäkra omvärld vi nu har, som dessutom riskerar att snabbt förvärras. Vi kan inte ha två partier som gör anspråk på att sitta i en regering när de har en väldigt oklar inställning till Nato. En regering fattar kollektiva beslut, där man är överens. Den fråga som jag också har ställt tidigare i mina repliker är: Hur ska det gå om Daniel Helldén är utrikesminister och Nooshi Dadgostar är försvarsminister? Vilken linje ska gälla här? Den nuvarande linjen är att Sverige är en stabil, pålitlig och solidarisk allierad. Ska vi gå in på en linje där vi hela tiden krånglar och försöker smita undan?

Herr talman! I betänkandet föreslås det också ett antal lagändringar som syftar till att ge utländska styrkor bättre förutsättningar att genomföra militär verksamhet i Sverige. Det rör bland annat vapen och kameraövervakning, som några andra har varit inne på.

Allt detta görs för att Sverige ska kunna fortsätta att vara en aktiv medlem, allierad, i Natos avskräckning och försvar. Det yttersta syftet är att bevara freden i det euroatlantiska området.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag passar på att önska talmannen och biträdande riksdagsdirektören, som jag ser sitter här, och övriga tjänstemän en glad midsommar. Det önskar jag också mina kollegor i utskottet och alla dem som i midsommarhelgen skyddar och försvarar vårt land – i Sverige och utlandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska svara på frågan. Det är klart att det ser väldigt olika ut i de olika länderna. Jag kan absolut ha synpunkter på vissa av de länderna, men det är inte detta vi diskuterar här i dag.

Frågan gäller ju den koppling Miljöpartiet gör. Ni säger att vi inte ska exportera vapen till några länder, lite ospecificerat vilka. Det kan ni gärna få förtydliga. Men samtidigt förväntas dessa länder komma hit och försvara oss. Jag förstår inte logiken i det. Jag tyckte inte att jag fick svar på den frågan.

Sedan undrar jag också hur kärnvapenfrågan kom in i det här betänkandet över huvud taget. Jag uppfattade att ni säger nej till delar av betänkandet för att regeringen eller en majoritet i Sveriges riksdag inte vill ha en lagstiftning som förbjuder kärnvapen. Det är en väldigt märklig förhandlingstaktik: Ni säger nej till en sak för att ni inte fick igenom något annat.

Det finns inget brett stöd för en sådan lagstiftning som Emma Berginger förespråkar. Möjligtvis ställer Vänsterpartiet upp på det.

Låt mig påminna ledamoten Berginger att Sverige anslöt sig till Nato som fullvärdig allierad utan förbehåll. Men frågan kvarstår: Tycker Emma Berginger att det är rimligt att våra allierade ska komma till vårt försvar, men vi ska inte utrusta dem med vapen om de har behov av det?

Herr talman! Jag har egentligen en kort fråga till Emma Berginger. Hon beskrev det som vi i betänkandet föreslår när det gäller att ge regeringen en föreskrift rörande vapenutförsel. Hon var orolig för att detta inte skulle vara bra och för att man skulle kringgå den nuvarande svenska vapenlagstiftningen.

Låt mig först påpeka att detta att vi genom föreskrifterna ger en möjlighet inte betyder att man kommer att göra det. Men min fråga är ganska enkel: Förväntar sig alltså Miljöpartiet att de länder som Emma Berginger räknar upp ska komma hit och försvara oss vid behov samtidigt som vi inte ska få exportera vapen till dem? Vad är logiken i det?

(Applåder)

Herr talman! Jag får väl påpeka att den enda opinionsundersökning som gäller är den som sker på valdagen, så jag tänker inte kommentera just det.

Jag vill passa på att påpeka att Håkan Svenneling i sitt anförande faktiskt tog upp två direkta felaktigheter. Den ena var att han sa att Sverige i princip har tecknat ett DCA-avtal med Donald Trump, och det stämmer naturligtvis inte. Vi har tecknat ett avtal med Amerikas förenta stater – det tror jag är viktigt att påpeka.

Men precis som Håkan Svenneling säger är inte själva Natomedlemskapet i fokus. Den frågan är redan avgjord, och det är jättebra. Min fråga handlade mer om att sådana frågor som vi behandlar i dag kommer att dyka upp. Då måste en regering ha ett entydigt svar.

Jag ställer min fråga till Håkan Svenneling så här: Vilken signal tror Håkan Svenneling att det skulle sända till våra allierade om denna eller en liknande fråga dök upp och Sverige trilskades och inte gick med på detta? Det vi debatterar i dag är en nödvändighet – en praktisk omständighet som är en följd av Natomedlemskapet. Det är klart att man, precis som Vänsterpartiet och Miljöpartiet i det här betänkandet, kan krångla till det. Vilken signal tror Håkan Svenneling att det sänder till våra allierade att vi inte helhjärtat står bakom vårt medlemskap?

Herr talman! Det är ändå uppfriskande att höra Håkan Svennelings och Vänsterpartiets syn på försvars- och säkerhetsfrågor. Jag håller inte med, men det är härligt att vi kan lita på en vänsterpartist i det avseendet att man står fast vid sina principer. Jag tycker att det är bra.

Med det sagt vill jag fråga Håkan Svenneling: Om Vänsterpartiet ingår i en rödgrön regering efter valet, vilken linje ska den regeringen driva i fråga om Nato? Antingen driver man Socialdemokraternas och Centerpartiets linje, eller så driver man Miljöpartiets och Vänsterpartiets linje. Man kan inte driva två. En regering är kollektivt ansvarig.

Jag vill gärna höra hur Håkan Svenneling tänker kring det. Om det är så att man kommer att hålla fast vid den linje som i dag utgör en bred majoritet av Sveriges riksdag står Håkan Svenneling här och säger tomma ord. Det kommer inte att få någon effekt.

Fru talman! Finlands sak är vår. Det är ett uttryck som jag tror att väldigt många känner igen och har hört många gånger. Ännu fler kanske har sett den ikoniska bilden av två skidåkare, en svensk och en finsk soldat, skidande sida vid sida.

Uttrycket kommer från 1939. Det handlade om den rörelse som ville att Sverige skulle skicka beväpnad trupp till Finland eller åtminstone stödja de frivilliga. Den dåvarande samlingsregeringen var ganska tveksam. Uttrycket Finlands sak är vår är något som jag menar fortfarande gäller. Jag skulle vilja beskriva uttrycket som att det som Finland anser är bra för landets oberoende och suveränitet också är det som Sverige ska stödja.

Sverige och Finland har en gemensam historia. Vi var ju under en lång tid, närmare 500 år, ett gemensamt land. Men vi delar så mycket mer än bara historien, inte minst säkerhetspolitiskt. Det handlar om våra båda länders omedelbara närhet till Ryssland. Skillnaden är dock att Finland har en väldigt lång landgräns mot Ryssland – ett Ryssland som inte tvekar att agera militärt och aggressivt mot sina grannländer. Därför är Finlands sak fortfarande vår, vilket vi i detta beslut återigen bevisar.

Fru talman! Att Sverige tillsammans med övriga allierade upprätthåller tilltron till de kollektiva försvarsgarantierna är centralt för Natos avskräckning och försvar och för att bevara freden i vårt närområde. Sveriges geostrategiska läge och säkerhetspolitiska intressen ska utgöra utgångspunkterna för utformningen av Sveriges roll som allierad. I detta ingår ett regionalt ansvarstagande för Norden, Östersjöområdet och Nordkalotten, inkluderande den särskilda kompetens som dessa miljöer kräver. Vi som bor här uppe är duktiga på att försvara vår del av världen.

Sverige har tagit på sig att vara ramverksnation för det som heter Forward Land Forces, FLF, i Finland, vilket också är vad detta betänkande handlar om. Att vara ramverksnation för FLF Finland innebär att Sverige tar ansvaret för att etablera och resurssätta en stridsgrupp i Finland, i nära samarbete med värdnationen Finland, Nato och övriga allierade.

Finland önskade att Sverige skulle vara ramverksnation, vilket återigen visar på den starka och djupa relation våra två länder har.

Åtagandet innefattar även att leda den multinationella stridsgrupp som för närvarande även innefattar Storbritannien, Frankrike, Danmark, Norge, Island och Italien. Den multinationella styrkan utgör en viktig del i Natos förstärkta avskräckning och försvar av Nordkalotten.

FLF Finland höjer tröskeln för en eventuell rysk aggression och stärker de allierades möjlighet att vid behov snabbt kunna försvara Nordkalotten. Deltagandet ligger också i linje med Sveriges solidariska allianspolitik, som syftar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde. Dessutom förväntas bidraget främja Sveriges fortsatta integrering i Nato.

Ansvaret som ramverksnation liksom styrkebidraget utgör delar i den mycket nära svensk-finska säkerhets- och försvarspolitiska relationen. Sverige kommer som vi hört att avdela en svensk bataljon till FLF Finland. Den kommer att vara utgångsgrupperad i Boden, men det ska också upprättas ett multinationellt stabselement i Rovaniemi i norra Finland, en plats som stora delar av försvarsutskottet besökte i vintras.

Fru talman! Det svenska bidraget kommer under 2026 att uppgå till ungefär 600 anställda soldater och officerare. Vid behov ska bidraget, enligt det förslag som riksdagen i dag behandlar, kunna uppgå till högst 1 200 personer.

Det svenska åtagandet som ramverksnation för FLF Finland innebär att svenska förband ska kunna genomföra uppgiften att stödja Natos samlade avskräckning och försvar och delta i operationer eller andra aktiviteter inom ramen för FLF Finland. Styrkan omfattas naturligtvis av Natos operationsplanering och kommer, om riksdagen nu fattar detta beslut, att vara underställd Natos befäl redan från och med den 6 juni i år.

Till sist, fru talman, vill jag med viss stolthet säga att det känns både viktigt, tryggt och säkert att ett enigt utskott i dag föreslår riksdagen att ta detta steg och bidra inte bara till Sveriges säkerhet utan också till Finlands och övriga allierades. Finlands sak är vår – då, nu och framåt!

(Applåder)

Fru talman! Tack för ett visst förtydligande från Håkan Svenneling! Vi ska ju inte ha energidebatt nu, men jag kan väl ändå konstatera att vi står bakom alla kraftslag. Att vi värnar kärnkraften och vill bygga ut den är sant. Det är vi väldigt stolta över. Vi tror att det är den långsiktiga lösningen. Man kommer inte ifrån att även om vindsnurrorna står ute i Östersjön finns det dagar då det inte blåser.

Min kärnkritik handlade om att Försvarsmakten gör bedömningen att det inte är lämpligt med vindkraft på dessa platser utifrån ett försvarsintresse. Jag är glad över att Håkan Svenneling tog upp utbyggnaden i andra länder. Det finns en stor skillnad gentemot Danmarks och Storbritanniens utbyggnad av havsvindkraftverk. De har ett helt annat geografiskt läge. Den svenska sensorkedjan är byggd på ett annat sätt än hos dem. Därför är det inte lämpligt.

Sedan ska det sägas att om det finns platser där det går att bygga havsvindkraft på kommersiell grund utan att det krockar med ett försvarsintresse är det klart att vi ska göra det. Ingen har påstått något annat.

Fru talman! Håkan Svenneling uppehöll sig mycket vid DCA-avtalet. Det är kanske inte så förvånande. Det har väl inte undgått någon att Vänsterpartiet är stark motståndare till det. Han tog också upp detta med kärnvapen – hur ska det gå? Vänsterpartiet är i grunden Natomotståndare, även om både jag och Håkan tillhör Natos parlamentariska församling och till och med har tagit på oss uppdrag som viceordförande i olika kommittéer. Det är med lite av skräckblandad förtjusning man har en vänsterpartist i den rollen, men jag uppskattar ändå att Håkan Svenneling gör detta. EU-skepsisen finns där också, även om det inte längre är EU-motstånd, som jag har uppfattat det.

Det var ju ganska hård kritik som kom från Håkan Svenneling här. Då blir den nyfikna frågan: Hur ska det gå med Vänsterpartiet i regering? Vilken linje kommer då att gälla? Där ska man ju trots allt vara kollektivt ansvarig som regering i Sverige. Ni är emot DCA-avtalet, men Socialdemokraterna var väldigt positiva till det, vilket jag är väldigt glad över.

Fru talman! Tack, Håkan Svenneling, för ett intressant inlägg!

Jag fastnade först och främst för den reservation Vänsterpartiet har gällande vindkraften. Jag läser innantill ur det ställningstagande som Vänsterpartiet föreslår: ”Vänsterpartiet menar att det måste vara fullt möjligt att både bygga ut den havsbaserade vindkraften, där förutsättningarna är som bäst, och att ge Försvarsmakten rimliga förutsättningar för övningsverksamhet.”

Det är väl inte så svårt, kan man tycka. Men nu har vi ju inte Försvarsmakten bara för att den ska kunna öva. Vi har en försvarsmakt som vi ska kunna sätta in ifall det värsta händer – om avskräckningen inte lyckas, om vi måste gå upp i höjd beredskap och ytterst hamnar i krig mot en motståndare. Det är detta som är det stora problemet med att etablera havsvindkraft överallt.

Jag tycker att det är fullt rimligt att Försvarsmakten, som ändå får anses vara vår expertmyndighet på området, kan göra bedömningen av var det är lämpligt eller inte. Vänsterpartiet verkar bara ha förstått halva utmaningen. Övningsverksamheten är nog inte det stora problemet, utan frågan är: Vad gör vi om det värsta händer? Menar Vänsterpartiet att vindsnurrorna ska stå där? Det känns som om ni har missat något, men Håkan Svenneling får gärna upplysa mig.

Fru talman! Vi behöver en större armé, och det är det vi arbetar med i enlighet med det riksdagsbeslut som fattats. Detta pågår naturligtvis. Men att lägga på ytterligare saker som ska genomföras nu, när man inte har gjort klart det vi redan har beslutat om, förstår jag inte logiken i. Det finns inte personal, det finns inte officerare, det finns inte infrastruktur och det finns inte materiel att öva med.

Det är bra med ambitioner, men i Socialdemokraternas budget för utgiftsområde 6 finns det ingen avvikelse i pengar från regeringens förslag. Det finns inga medel avsatta för att genomföra en amfibiebataljon, två armébrigader och ett territorialförband. Då blir det ett slag i luften, kan jag tycka. Apropå territorialförband fattade regeringen beslut i januari om bland annat luftvärn som ett steg på vägen. Även den förra Försvarsberedningen kom fram till att territorialförband behövs. Där har nog jag och Peter Hultqvist samma uppfattning.

Fru talman! Jag tackar Peter Hultqvist.

När riksdagen i december 2024, för knappt ett och ett halvt år sedan, fattade beslut om nuvarande krigsorganisation fanns det ett brett stöd för det i Sveriges riksdag. Det är jag glad för. Och jag uppfattar ändå att det fortfarande håller.

Vi är fortfarande inte klara med den krigsorganisation som vi då beslutade om. Vi vet, precis som jag tog upp i mitt anförande, att det finns mycket att göra. När försvaret ska växa handlar det inte bara om att besluta om något på pappret. Det handlar om människor – värnpliktiga och officerare – om infrastruktur och om materiel som man ska kunna öva med. Det har vi inte, utan det är det vi håller på med nu.

Låt oss först bygga upp och genomföra det som står i det försvarsbeslut vi har. Vad som sker i framtiden är det svårt att sia om. Men jag kan inte se att det sedan vi fattade det försvarsbeslutet, med en sådan bred enighet, har förändrats så mycket att man nu vill och ska lägga till ytterligare saker. Förutom pengar är personal och materiel också stora begränsningar. Det tar också tid att få fram.

Fru talman! Även om jag inte står bakom reservationerna – jag står självklart bakom utskottets majoritet – finns det många bra motioner från partierna som innehåller bra förslag. Det ska man vara medveten om. Det betyder inte att förslagen ska genomföras just nu. Många saker pågår redan, men det är viktigt att understryka att det råder en bred enighet om totalförsvaret.

Fru talman! Ibland när vi står här i talarstolen talar vi till oss själva, men det är inte därför vi är här. Vi är här för medborgarnas skull, och det ska vi inte glömma bort. Jag tänkte därför göra ett kort försök att bidra till folkbildningen om totalförsvaret.

Jag vill påminna alla om vad totalförsvaret är. Jag ska läsa innantill, och jag har hämtat mina uppgifter från Myndigheten för civilt försvar.

Totalförsvaret är Sveriges samlade försvar. Det består av det militära försvaret och det civila försvaret. Tillsammans bildar det totalförsvaret. Det är all verksamhet i hela samhället som ska förbereda Sverige för krig. Att försvara Sverige och våra gemensamma värderingar, säkerhet, frihet och självständighet är ett ansvar för hela samhället och kräver ytterst en personlig insats av alla oss. Grunden för totalförsvaret är alla vi som bor här och vår motståndskraft att möta ett väpnat angrepp. Ju bättre förberedd du själv är, desto mer kraft kan samhället lägga på att hjälpa dem som verkligen behöver hjälp. I Sverige omfattas alla svenska medborgare och alla som är stadigvarande bosatta i Sverige av totalförsvarsplikt från det år de fyller 16 år till det år de fyller 70 år.

Fru talman! Det upprepas ofta att Sverige befinner sig i det kanske allvarligaste säkerhetspolitiska läget i modern tid. Rysslands aggression i Ukraina fortsätter, med ett fruktansvärt lidande för det ukrainska folket. Dessutom växer hybridhoten, stormaktsrivaliteten gör sig ständigt påmind, det är krig i Iran och så vidare. Det innebär att Sveriges samlade försvarsförmåga måste stärkas. Det ska göras målmedvetet och snabbt och vara långsiktigt och uthålligt.

Betänkandet vi behandlar i dag omfattar en hel del som riksdagen redan har fattat beslut om när det gäller ett robust totalförsvar. Regeringen genomför nu också med riksdagens stöd den största förstärkningen av svensk försvarsförmåga sedan kalla kriget. Det är därför, precis som jag sa inledningsvis, rimligt att vi avstyrker en rad motionsyrkanden. Antingen pågår det arbetet redan, eller så riskerar det att splittra helheten. Ledorden är: Totalförsvaret – helhet före särlösningar.

Jag vill även påminna om det jag sa i inledningen: Det betyder inte att saker är dåliga, utan arbetet kanske redan pågår, eller så riskerar det att splittra helheten.

Totalförsvaret ska vara sammanhållet, samordnat och styrt av den inriktning som riksdagen slog fast här i kammaren i december 2024 om propositionen Totalförsvaret 2025–2030. Vi ska inte göra avkall på principen om ett totalförsvar som är väl balanserat mellan civilt och militärt försvar, där myndigheter, näringsliv och civilsamhälle arbetar mot samma mål och där resurser satsas där de också ger störst effekt.

Hastighet i förmågehöjande insatser är också viktigt. Det betyder att vi ska göra vissa saker först, för att det ger snabbast effekt.

När det gäller den operativa förmågan, som tas upp här, måste fokuset ligga på krigsförband som fungerar. Förmågan i krigsförbanden är det viktigaste.

Krigsorganisationen ska vara personellt och materiellt uppfylld. Förbanden ska vara tränade, samövade och insatsberedda. Försvarsmaktens tillväxt ska ske i hög takt med leveranser av materiel, personal och infrastruktur.

Det tar dock tid på alla tre områdena. Mycket har gjorts för att snabba på det hela, men mer måste göras.

Försvarsmakten och regeringen arbetar redan efter en tydlig, ambitiös och hållbar plan för att bygga operativ effekt, allt i enlighet med vad riksdagen beslutade för knappt ett och ett halvt år sedan.

Fru talman! Stödet till Ukraina ska vara uthålligt, långsiktigt och strategiskt. Sveriges stöd till Ukraina är inte bara moraliskt rätt. Det är även strategiskt nödvändigt. Europas säkerhetspolitiska framtid beror i mångt och mycket på hur kriget i Ukraina slutar.

Ukrainaramen, som vi i utskottsmajoriteten hänvisar till i betänkandet, skapar den förutsägbarhet och långsiktighet som Ukraina behöver. Sverige är ett av de absolut ledande länderna när det gäller militärt stöd, och vårt bidrag gör skillnad på slagfältet och för Ukrainas civilbefolkning. Vi stöder Ukraina inte bara militärt utan också ekonomiskt, humanitärt och diplomatiskt. Och stödet ska fortsätta så länge som det behövs.

I betänkandet tas också det psykologiska försvaret upp. Sverige utsätts trots allt dagligdags för informationspåverkan från Ryssland, Kina, Iran och andra aktörer. Syftet är att försöka splittra vårt samhälle och undergräva tron på våra myndigheter, våra institutioner och ytterst vår försvarsvilja.

Därför är det såklart avgörande att Myndigheten för psykologiskt försvar får fortsätta arbeta, att satsningarna på motståndskraft och demokratiskt skydd fortsätter och att civilsamhällets roll värnas. Men det ska ske utan att bygga några parallella strukturer, som skulle ske vid sidan av redan pågående arbete.

Fru talman! Sverige bygger nu upp den försvarsindustriella kapaciteten i historisk takt. Det handlar om kraftfulla ökningar i materielanslagen, långsiktiga beställningsbemyndiganden och satsningar på innovation, produktion och forskning. Vi ska stärka svensk försvarsindustri ytterligare, men det görs bäst genom strukturerade, långsiktiga strategier, inte genom punktinsatser i form av eventuella enskilda tillkännagivanden.

Fru talman! Till sist: Sverige ska både försvaras och fungera. Det innebär att militär verksamhet måste ges nödvändigt utrymme. Viktiga samhällsresurser, som energi och infrastruktur, ska kunna samexistera med totalförsvaret och samplaneras. Tillståndsprocesser ska påskyndas och förenklas, vilket regeringen redan arbetar med. Men jag vill ändå understryka att mer måste göras.

Fru talman! Sveriges totalförsvar ska stärkas. Sverige försvaras bäst tillsammans med våra allierade. Ukraina ska få ett fortsatt och långsiktigt stöd, för vår och Europas säkerhet. Och svenska folket ska kunna lita på att staten bygger ett robust totalförsvar som fungerar i fred, i kris och i krig.

(Applåder)

Herr talman! När den här regeringen tog över efter Socialdemokraterna var inflationen 10 procent. Bolåneräntorna sköt i höjden. Matpriserna steg kraftigt. En liter diesel kostade strax under 30 kronor. Det var inte rättvist mot alla de människor som ställer klockan och går till jobbet varje dag. De flesta kurvor pekade nedåt, förutom skjutningarna, som nådde rekordnivåer.

Nu är inflationen bekämpad. Den är nu under 2 procent. Bolåneräntorna har sjunkit, och matpriserna är stabila och kommer dessutom att sjunka från den 1 april när matmomsen sänks.

En fråga som jag tycker har fått alltför lite utrymme är en växande svensk ekonomi, det vill säga tillväxt. Det är det som är absolut nödvändigt för att vi ska ha något att fördela.

Min fråga till statsministern är därför: Hur går det för svensk ekonomi – växer den? Och hur står vi oss internationellt?

Herr talman! Min fråga går till försvarsminister Pål Jonson.

Försvarsmakten har ett högt förtroende hos allmänheten. Det fick vi kvitto på senast i dag, eller i går, i Medieakademins årliga förtroendebarometer, där Försvarsmakten ligger på plats 2, det vill säga näst högst av alla dem som ingår i mätningen. Det här är naturligtvis glädjande, särskilt utifrån det omvärldsläge vi befinner oss i.

Eftersom Försvarsmaktens viktigaste resurs är personalen tänkte jag koppla resultatet till min fråga. Hur går det med personalförsörjningen för Försvarsmakten – fler anställda soldater och fler värnpliktiga? En uppföljande fråga är följande. Hur går det med krigsplaceringen av den personal som också har blivit utbildad?

Herr talman! Min fråga går till försvarsminister Pål Jonson. Frågan rör svensk-finskt samarbete.

Sverige har under en lång tid haft ett väldigt tätt och nära samarbete med Finland på det försvarspolitiska området. Det är ingen hemlighet att Sverige och Finland har en historia, en kultur och många områden där vi står väldigt nära varandra. Sverige har kanske, internationellt, det tätaste försvarssamarbetet med Finland.

Med anledning av att försvarsministern var i Finland i veckan vill jag fråga försvarsministern följande: Hur utvecklas det svensk-finska militära samarbetet nu när vi båda är med i Nato? Är Finland fortfarande vår närmaste allierade?

Herr talman! Vi befinner oss i en mycket turbulent och osäker tid. Det tror jag att de flesta har förstått. Det betyder att allt större krav ställs på Sverige och Europa att säkerställa vår trygghet och kunna bemöta de allvarliga hot som vi står inför.

I detta sammanhang blir Sveriges innovationsförmåga och kapacitet att snabbt kunna producera försvarsmateriel central för oss, våra allierade och inte minst Ukraina. Med anledning av detta har regeringen tagit initiativ till en försvarsindustristrategi med syfte att främja försvarsindustrin och trygga behovet av försvarsmateriel. Det har försvarsministern också lyft fram på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen tidigare i år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Med anledning av detta vill jag nu fråga försvarsministern: När ska strategin presenteras, och kan ministern säga någonting om vad den kommer att innehålla?

Fru talman! Det känns väldigt bra att Emma Berginger säger de orden. Det var också det jag tyckte att jag hörde i inledningsanförandet.

Den formulering som ni har i er reservation förvillar. Den kan lätt misstolkas. Det var därför jag ställde frågan. Jag ville verkligen veta: Menar ni det ni skrev, eller menar ni det ni säger? Det låter väldigt bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Totalförsvaret 2025-2030

Låt mig understryka att jag delar uppfattningen att i Natosamarbetet har såklart Sverige mest samarbete med våra nordiska grannländer och Baltikum. Det är bara bra. Den uppfattningen delar vi.

Jag har egentligen ingen följdfråga till Emma Berginger. Jag får nöja mig med det svar som hon gav och hoppas att det också är Miljöpartiets budskap.

Som ett förslag: Fundera över era formuleringar! Jag tycker att de går att misstolka.