Peter Hedberg

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Det har inte undgått mig att det finns ett ganska stort moderat intresse för sparande genom investeringssparkonton, ISK. Engagemanget är så stort att både statsministern och flera andra statsråd nu gått ut med vallöften om ytterligare ändringar vad gäller beskattning av ISK.

Sparande är jättebra. Det tycker vi socialdemokrater också. När man sparar genom att investera i värdepapper är det viktigt att man förstår produkten och vilka risker som är förknippade med den. Man får naturligtvis grunda sina investeringsbeslut på precis vilka lösa grunder som helst, men det är sällan en vinstgaranti om man exempelvis köper en aktie bara för att företagets namn låter skojigt.

Men det är också viktigt att den som har förmånen att bli statsråd i Sveriges regering ska förstå att det finns särskilda regler och normer att förhålla sig till vad gäller investeringar. Man kan inte investera i aktier och underlåta att anmäla det enligt gällande regelverk. Man kan inte heller sitta med vid regeringssammanträden där ett bolag man själv äger kan påverkas positivt.

Utskottet har under våren granskat flera statsråds aktieaffärer. Dåvarande utbildningsminister Johan Pehrson, Liberalerna, hade inte anmält aktieinnehav enligt gällande regelverk, vilket han själv har medgett. Dåvarande utbildningsminister Mats Pehrson och nuvarande utrikesminister Maria Malmer Stenergard deltog i regeringsbeslut där det uppenbarligen var olämpligt utifrån deras aktieaffärer och innehav.

I båda fallen försvårades också insyn och möjligheten att uppmärksamma eventuella jävs- och intressekonflikter av att statsråden väntade fem månader respektive fyra veckor med att anmäla innehavet enligt regelverket. För detta uttalar utskottet kritik.

Detta är ett av de få ärenden där vi faktiskt har lyckats uppnå enighet om att uttala kritik. Det uppskattar jag och tycker är bra.

Därutöver, fru talman, har också civilminister Erik Slottner deltagit i ett regeringsbeslut där beslut togs om vindkraftsprojekt kopplat till bolag han själv är ekonomiskt investerad i. Utskottet har även här fått påpeka felaktigheten i agerandet och uttala kritik.

Det är välkommet att en översyn av regelverket för statsråds innehav av finansiella instrument har genomförts och att nya regler och rutiner finns på plats. Jag hoppas förstås att samtliga statsråd tar sig lite tid under sommaren och läser det uppdaterade regelverket, gärna med lika stort intresse som det engagemang de har för att sänka skatterna på sina aktieaffärer.

Fru talman! Utskottet har också under våren granskat regeringens styrning av Sida i förhållande till biståndspolitiken och möjligheten att svara på akuta nödhjälpsappeller, inte minst utifrån situationen i Gaza. Vi har hållit utfrågningar med tidigare generaldirektörer, statssekreterare och statsråd.

Återigen finns det anledning att påpeka att vi alltså inte granskar förd politik utan just styrningen och hur den förhåller sig till regelverk och praxis. Det finns, som tidigare talare har uttryckt, både formell styrning, som exempelvis kommer till uttryck i budgetbeslut och regleringsbrev, och också behov av informella kontakter mellan regering och myndigheter. Det är just det senare KU har granskat.

I det läge som rådde under våren 2025 skedde en del kontakter mellan dåvarande statssekreteraren Diana Janse och dåvarande generaldirektören för Sida, Jakob Granit, angående biståndspolitiken och situationen i Gaza. Granit ville avlämna en formell skrivelse med myndighetens bedömning av situationen, vilket statssekreteraren flera gånger tackade nej till, bland annat med den numera berömda motiveringen att det kunde göras ”utan paper trail”, alltså utan dokumentation och spårbarhet.

Det är naturligtvis, som utskottet konstaterar i ställningstagandet, anmärkningsvärt att en statssekreterare väljer att aktivt tacka nej till en myndighets underlag i en mycket viktig och därtill politiskt känslig fråga. Det är än mer anmärkningsvärt att det ansvariga statsrådet Benjamin Dousa och hans statssekreterare har uttryckt helt olika uppfattningar om huruvida Sida skulle inkomma med det underlag myndigheten såg som nödvändig kunskap för regeringen. Att dessutom göra det med formuleringar om att man vill slippa ”paper trail”, alltså dokumentation och spårbarhet, är naturligtvis direkt olämpligt.

Jag skulle också vilja säga något gällande frågan om uttalanden som ett statsråd gör i egenskap av vice statsminister. Vi har granskat ganska många uttalanden under de fyra år som jag har suttit i KU, och vi har hittat lite olika vägar för att bedöma dem. En sådan fråga har gällt i vilken funktion man uttalar sig: Är det i egenskap av partiledare eller statsråd?

Här har utskottet konstaterat att Ebba Busch har uttalat sig i egenskap av partiledare för Kristdemokraterna. Men vi har också noterat något annat. Om vi i andra fall har tyckt att Utrikesnämnden är en udda fågel visar det sig att även titeln vice statsminister kan vara en udda fågel i en regering. Vad är egentligen en vice statsminister, och vilken betydelse har den posten?

Man kan gå tillbaka till 1989, då Margaret Thatcher sparkade Geoffrey Howe som utrikesminister och gjorde honom till vice premiärminister. Det ansågs vara en oerhörd petning. Jag tror inte att någon som tar på sig rollen som vice statsminister i Sveriges regering skulle skriva under på en sådan beskrivning.

Däremot har vi konstaterat att just funktionen vice statsminister inte skiljer sig konstitutionellt från andra statsråd. Det finns dock uppenbarligen vissa utmaningar med hur positionen uppfattas utomlands. Utifrån detta och det som utskottet har konstaterat finns det all anledning, både för de statsråd som har den här positionen och också för den som ska bilda regering efter nästa val att noga reflektera över på vilka grunder man tillsätter posten som vice statsminister och vad man avser att använda den till. Jag tror att det vore en välgärning både för Sverige och för att våra regeringsmedlemmars uttalanden inte ska kunna missförstås i framtiden. Framför allt kan det också leda till att en regering slipper framtida KU-anmälningar, om man iakttar viss försiktighet.

Fru talman! Nu har jag dragit över tiden. Jag tror att jag eventuellt kommer att vara kvar i riksdagen efter nästa val, men man vet ju aldrig vilket utskott man kommer att hamna i. Det har varit fyra fantastiskt lärorika år i konstitutionsutskottet.

Jag får tacka de ordförande och vice ordförande som har kommit och gått. Jag får tacka också de ledamöter som har kommit och gått. Det har varit mycket god stämning. Jag tyckte att jag lärde mig mycket på universitetet och när jag jobbade, men i KU lär jag mig någonting varje dag. Det är både tack vare er och tack vare vårt eminenta kansli, som har räddat oss väldigt många gånger.

Jag tror inte att jag har några fler debatter den här terminen, åtminstone inte för KU:s räkning, så jag önskar glad sommar!

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Lars Engsund för klargörandet, för detta var inte så tydligt i anförandet.

Det har funnits tillfällen under granskningen då jag har funderat på mängden material i den skriftliga dokumentationen och vad det vi har ägnat oss åt under utfrågningarna säger om utskottets arbete kopplat till det jag nämnde i mitt anförande om balansen mellan granskning av tidigare regeringar och nuvarande regering.

Det är jättebra att Lars Engsund tydliggör att han står bakom det utskottet säger om att uttalandet inte ger någon grund för kritik från KU.

Så till något där jag vill påminna om att hela utskottet är överens. Oppositionen har ställt sig bakom att Per Bolunds uttalande riskerade att missuppfattas och missförstås som ett indirekt ifrågasättande av AP-fonderna. Men det jag hörde i Lars Engsunds anförande och tidigare under debatten föranleder mig att fråga: Står Lars Engsund bakom KU:s slutsats att Per Bolunds uttalande inte har haft någon direkt eller indirekt styrningsfunktion på AP-fondernas beslut att investera i Northvolt?

Fru talman! Jag har under en veckas tid hört olika företrädare för Tidöpartierna prata om att oppositionen ägnar sig åt politiskt spel och att vi inte har grund för de kritikärenden vi vill se utan att det bara handlar om partipolitik.

Jag har stor respekt för att man kan vilja göra utvikningar och personliga reflektioner även i en granskningsdebatt som gäller KU:s ärenden. Men KU granskar ju inte AP-fondernas investeringar i Northvolt. Precis som jag nämnde tidigare finns en tendens i debatten att göra ganska stora utvikningar från både vad granskningarna handlar om och KU:s ställningstaganden.

Jag noterade att Lars Engsund i sitt anförande citerade Magdalena Anderssons uttalande om ”piska och morötter” i en partiledardebatt. Det Lars Engsund inte sa är att KU har ställt skriftliga frågor om detta i två omgångar och även frågat ut Magdalena Andersson. Detta uttalande gjordes inom ramen för ett replikskifte i en partiledardebatt, och KU brukar framhålla att en sådan är av mer polemisk karaktär och att vi således har en annan grund för bedömning än vid förberedda uttalanden.

I vårt ställningstagande gällande Magdalena Anderssons uttalande står det: ”Det anförda i replikskiftet ger inte anledning till något uttalande av utskottet.” Står Lars Engsund bakom denna slutsats?

Herr talman! Det här är min fjärde granskningsdebatt under den här mandatperioden och den mest spännande hittills. Det är fullt naturligt att man i de här debatterna fokuserar på att lyfta fram sina greatest hits. Men hittills under debatten har det kommit några nya toner, som jag tycker är ganska märkliga.

Jan Riise nämnde att han inte riktigt kände igen sig i ledamoten Brunegårds beskrivning av vissa processer. Gudrun Brunegård var förvisso inte i kammaren då. Men jag tar för sakens skull också upp några saker som jag inte riktigt förstod eller kunde känna igen mig i.

Det handlar bland annat om att jämförelsen med Transportstyrelsen och den hanteringen skulle vara orimlig. Jag köper inte det i sak. Jag tycker också att det blir märkligt i form. I våra betänkanden har vi nämligen en rubrik för varje ärende där det står ”Tidigare granskning”. Det är inte bara vi som ledamöter som ansvarar för det, utan vi får ett underlag från vårt opolitiska kansli, som har det institutionella minnet och kan dra sig till minnes relevanta granskningsärenden från tidigare. Och i just lantmäteriärendet finns Transportstyrelseärendet med som underlag för tidigare granskning.

Jag förstår inte heller riktigt eller känner igen mig i beskrivningen att vi i utskottets minoritet på något sätt skulle ha hindrat majoriteten från att kalla gamla statsråd från regeringen 2018.

Det har ju inte hindrat majoriteten i andra ärenden, så inte heller den verklighetsbeskrivningen kan jag riktigt svälja.

Jag tror att det Gudrun Brunegård och andra syftar på handlar om att vi från oppositionen har fört fram att utskottet i år har lagt väldigt mycket tid och kraft på att granska tidigare regeringar. Det är fullt naturligt vid ett regeringsskifte att konstitutionsutskottet i övergången, när en gammal regering har förlorat valet och en ny har tillträtt, granskar både den tidigare regeringen och den nuvarande och att balansen kanske är lite mera 50–50 eller 60–40 åt något håll. Men att påstå att vi nu skulle ha hindrat majoriteten att kalla statsråd från den gamla regeringen är ju inte sant. Det har vi inte ens möjlighet att göra, vilket majoritetsförhållandena har visat i andra ärenden.

När jag säger att jag inte köper påståendet att man inte kan göra jämförelser med Transportstyrelsen i ärendet i sak handlar det naturligtvis om att dessa ärenden har flera beröringspunkter. Det finns också viktiga skillnader, vilket vi har framfört i utskottets diskussioner.

Det ansvariga statsrådet, Andreas Carlson, har flera gånger framhållit att regeringen frågade Lantmäteriet om man behövde vidta några fler åtgärder men fick nej till svar, vilket tidigare har lyfts fram av bland annat Gudrun Brunegård. Detta hade varit en fullständigt rimlig hållning om det inte av just vår granskning hade framkommit att det under våren 2024 lämnades motstridiga uppgifter om allvarsgraden i säkerhetsbristerna från generaldirektören respektive dåvarande säkerhetsskyddschefen.

Den här diskrepansen som förelåg mellan två ledande befattningshavares lägesbilder borde ha föranlett ytterligare åtgärder från statsrådet och regeringen, vilket vi också uttrycker i ställningstagandet. Utskottet har konstaterat att Andreas Carlson hade kunnat efterfråga såväl ytterligare information som ett tydligare agerande från dåvarande gd.

Då kommer vi till den del där vi inte är överens, nämligen ansvarsfrågan och hur kritiken ska uttryckas. Vi i oppositionen har menat att de här slutsatserna – som vi är eniga om i ställningstagandet – i likhet med vad utskottet har uttalat i tidigare granskningar av samma karaktär borde föranleda kritik på grund av bristfälligt agerande.

Fru talman! När det gäller informationsdelningen tycker jag också att vi kommer till kärnan i varför vi inte har kunnat enas. Jag har flera gånger hört beskrivas att Landsbygds- och infrastrukturdepartementet inte säkerställde att information gick vidare och att inte heller Statsrådsberedningen säkerställde att information gick vidare. Men vem är chef för Landsbygds- och infrastrukturdepartementet? Vem är chef för Statsrådsberedningen? Det här är en viktig del i varför vi inte är eniga. Vi har velat uttala det som utskottet har gjort tidigare och tydligt peka ut ansvarigt statsråd eller regeringschefen.

Försvarsministern är en icke obetydlig person i ärendet kring Lantmäteriet. Tyvärr fick vi inte höra honom i en utfrågning, men vi tycker att det är allvarligt att han fick reda på säkerhetsbristerna kopplade till Lantmäteriet via medierna. Statsrådsberedningen och statsministern hade informationen under våren 2024, men försvarsministern fick reda på det via medierna under sommaren.

Tidsaspekten kan man naturligtvis diskutera, vilket man även kan göra i relation till Transportstyrelsen, och det har vi gjort. Det som vi menar är principiellt felaktigt och en brist är att försvarsministern fick reda på det här via medierna när Statsrådsberedningen och andra departement hade haft informationen. Utskottet har också tidigare i just Transportstyrelseärendet uttalat att det föreligger ett ansvar att säkerställa att informationen delges till berörda statsråd, och det yttersta ansvaret har statsministern. Det har vi velat uttala som kritik.

Vad gäller konsekvenserna av säkerhetsbristerna och informationsläckagen vill jag liksom tidigare talare citera ur vårt betänkande: ”Utskottets granskning visar att varken regeringen eller Regeringskansliet har fått del av någon bedömning från Säkerhetspolisen om konsekvenserna av säkerhetsbristerna vid Lantmäteriet, två år efter att informationen om incidenterna kom in till Regeringskansliet. Vid ett möte i januari 2025 mellan Landsbygds- och infrastrukturdepartementet, Justitiedepartementet och Säkerhetspolisen efterfrågades en bedömning, men Säkerhetspolisen uppgav att man inte kunde dela med sig av några bedömningar om den pågående tillsynen. Någon bedömning har därefter inte efterfrågats. Utskottet konstaterar att regeringen, trots att det har varit möjligt, inte tagit initiativ till någon skadebedömning av säkerhetspolitiska och samhälleliga aspekter såvitt det framgår av till utskottet lämnade uppgifter.”

I tidigare granskningar kopplade till just säkerhetsbrister och regeringars agerande har KU kunnat konstatera att det i regeringens styrande funktion ingår en skyldighet att leda den statliga förvaltningens verksamhet och vid behov se till att vidta de åtgärder som är nödvändiga från ett styrningsperspektiv.

Regeringen har alltså fortfarande inte tagit initiativ till någon skadebedömning av säkerhetspolitiska aspekter kopplade till läckorna. Om en regering inte ens försöker skaffa sig ett grundläggande underlag för att kunna vidta eventuellt nödvändiga åtgärder måste det väl vara ett bristfälligt agerande och skäl för kritik.

Fru talman! Jag har redovisat de tre delarna i detta ärende där vi från oppositionen menar att det finns grund för kritik. Vi är inte överens med regeringspartierna. De har hävdat att vi ägnar oss åt politiskt spel utan konstitutionell grund. Jag noterade en ny ton alldeles nyss, och det var att ledamoten Mauricio Rojas frångick det som faktiskt står i vårt betänkande kopplat till AP-fonderna. Nu ska tydligen hela den dåvarande regeringen hållas ansvarig och kritiseras för att man inte har gått ut och tagit avstånd från Per Bolunds uttalanden.

Jag tycker att det är djupt problematiskt om ledamöterna i konstitutionsutskottet inte ens när vi har ett enigt betänkande vad gäller ställningstagandena kan hålla sig till vad som faktiskt står i betänkandet. Vi är oense om bedömningarna, allvarsgraden och om det ska riktas kritik, men vi kan ju inte hitta på ny kritik som vi faktiskt inte har fog för.

Jag har flera gånger hört att om något inte uttryckligen står kan det inte vara ett fel. Men hur kan bristande styrning och brist på agerande inte utgöra konstitutionell grund? Det får någon jättegärna svara på.

Fru talman! Jag tänkte kort beröra granskningen av AP-fonderna. Utskottet har konstaterat att det inte har förekommit någon indirekt eller direkt styrning från regeringen kopplat till några investeringar som AP-fonderna har genomfört.

Jag tycker att det är olyckligt att det framställs som att utskottet har granskat AP-fondernas investeringar i Northvolt. Det är inte det vi har gjort. Anmälningarna har handlat om regeringens eventuella påverkan på dessa investeringar och på AP-fondernas självständighet och oberoende. Vi från oppositionen har ställt upp på kritik mot statsrådet Per Bolunds uttalande, eftersom det riskerade att kunna uppfattas som ett ifrågasättande av AP-fondernas oberoende. Däremot finns det ingenting i ställningstagandet som pekar på att han eller något annat statsråd över huvud taget har påverkat investeringarna.

Därför har vi, fru talman, en märklig situation där vi har ett enigt betänkande med ställningstaganden men inte kan enas om vad som ska räknas som grund för kritik. Det som är beklämmande är att regeringspartierna och Sverigedemokraterna, utifrån vad jag har hört hittills, verkar mena att vi kan konstatera allmänna brister i systemet vad gäller den nuvarande regeringen, men vi kan inte med någon tydlighet säga vilket statsråd som bär ansvaret.

Det håller naturligtvis inte. Om konstitutionsutskottets uttalanden ska ha ett konstitutionellt värde måste man också våga uttala vilka statsråd som är ansvariga för bristerna. Vi kan inte ta hänsyn till att statsråd, deras statssekreterare eller deras pressisar, som Hans Ekström anförde i en tidigare debatt, blir sura över att KU riktar en befogad konstitutionell känga.

Tidigare socialdemokratiska ledamöter, varav två sitter här i dag, har fått ha den integriteten och kritisera den Sledda regeringen med betydligt tydligare ställningstaganden än vad som har varit fallet de senaste åren.

Fru talman! Enligt voteringslistan ska kammaren i eftermiddag besluta om betänkandet Ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar. Samtidigt lyckas riksdagens konstitutionsutskott inte enas om synen på regeringens grundläggande ansvar för rikets styrelse. Det tycker jag ger skäl till eftertanke.

Fru talman! Jag ska väl för säkerhets skull, eftersom mina två partikamrater har gjort det, också säga att jag naturligtvis ser fram emot ett maktskifte – så att det inte råder någon tvekan om det.

Jag vill uppehålla mig lite vid det statsrådet sa om att det bara är ett förslag. Naturligtvis har statsrådet rätt i att det finns en viss tågordning. Problemet med den tågordningen är att den framstår som obegriplig för många, när man redan har fått besked om vad som ska gälla.

Detta är egentligen inte unikt för den flygplats som jag främst debatterar i dag, Höga Kusten Airport, utan det gäller också den tågsträcka som jag nämnde tidigare, Ostkustbanan. Både högerledda och socialdemokratiska regeringar har lämnat besked om vad som ska gälla för vissa etapper, och sedan får man börja om på ruta ett igen när Trafikverket drar tillbaka dem i sina förslag.

Det blir alltså inte bara ett förslag. Det blir förslag och signaler som man tvingas lägga stora resurser på att hantera i remissvar. Jag får inte ha rekvisita här i kammaren, men jag har faktiskt ett par av remissvaren med mig. Detta har man naturligtvis jobbat väldigt snabbt med, för man vill från kommunerna skicka signalen: Nej, det här går inte – regeringen måste agera.

Jag vill avslutningsvis, fru talman, säga att det för min kommun, där Höga Kusten Airport ligger, skulle vara väldigt skönt med ett besked, inte minst eftersom vi har varit drabbade av en hel del svårigheter som har påverkat vår infrastruktur, exempelvis de skyfall som drabbade vårt län i början av september förra året. Jag kan konstatera att Kramfors kommun för första gången på ganska länge gjorde ett positivt resultat, drygt 27 miljoner. Av dem tvingas man nu använda 10 miljoner för att hantera efterdyningarna av skyfallen för att man inte har fått något statligt stöd. Det skulle alltså vara välkommet med ett besked åtminstone gällande frågan om trafikplikt på Höga Kusten Airport.

Fru talman! Oavsett hur det går i höstens val är Andreas Carlson innehavare av uppdraget som infrastrukturminister i åtminstone sex månader till. Det är under den perioden den fråga vi nu debatterar är aktuell.

Jag uppehöll mig en hel del i mitt förra anförande vid Försvarsmaktens och MCF:s intressen gällande just Höga Kusten Airport. Men behovet av flygplatsen och flyglinjen Kramfors–Arlanda är naturligtvis större än så.

Kramfors är en kommun med drygt 17 300 invånare. Trots att vi är ganska få invånare är vi en geografiskt stor kommun. Vi har ett näringsliv med företag som verkar på en global marknad. De är beroende av flyget både för kompetensförsörjning och för möjlighet till tillväxt. Detta gäller inte minst eftersom tågtrafiken på Ostkustbanan också brottas med väldigt stora utmaningar och svårigheter.

Flyglinjen Kramfors–Arlanda är helt nödvändig eftersom tillgängligheten är så dålig generellt, även vad gäller tågtrafiken. Vi fick ett löfte i valrörelsen 2022 av Ulf Kristersson att dubbelspår på Ostkustbanan skulle vara fullt utbyggt till 2035, men det har han svikit. Då måste regeringen åtminstone kunna leverera samma besked som tidigare om att trafikplikten på Höga Kusten Airport blir kvar.

Fru talman! Jag nämnde förut den glädje som många upplevde 2024 när flygplatsen firade 50 år. Men det jag har mött i mina samtal efter det att Trafikverkets förslag blev känt är inte bara oro utan också en väldigt stor irritation över ryckigheten i den här frågan. För ett par år sedan föreslog en utredare att flyglinjen Kramfors–Arlanda skulle avvecklas. Då sa regeringen, mycket klokt, att flyglinjen ska vara kvar. Det vet Andreas Carlson att jag har berömt regeringen för tidigare. Men helt plötsligt, två år senare, dök ett annat besked från Trafikverket upp med förslag om avveckling. Det är därför jag vill att regeringen ger ett tydligt svar: Står beslutet från 2024 fast eller inte?

Jag vet inte om beskedet att inget annat beslut har fattats är så tydligt som statsrådet vill ge sken av. Jag kan konstatera att i stället för att fokusera på att långsiktigt utveckla både näringslivet och flygplatsen tvingas nu kommunledningarna, tjänstemännen, näringslivet, Försvarsmakten och en inte obetydlig andel privatpersoner lägga ansenlig tid på att hantera en fråga som man faktiskt trodde redan var avgjord.

Det statsrådet säger nu är att inget definitivt besked kan komma innan höstbudgeten presenteras. Det är alltså i oktober. Om jag räknar rätt är det också efter valet. Jag tänker att statsrådet gärna skulle kunna få ge lite råd till Sollefteå och Kramfors kommuner, som äger flygplatsen. Hur ska man agera under de sju månaderna? Vad ska man göra medan man väntar på besked? Om man ska planera för framtiden behöver det ju finnas tydliga besked.

Fru talman! En del hemmavid har frågat mig vad jag tror. Det händer alltifrån i taxin på väg till flygplatsen till när jag träffar människor på Coop. De frågar vad jag tror ska hända och vad regeringen kommer att göra. Jag får väl erkänna att jag har haft en ganska hög tilltro till regeringens beslut från 2024, men jag börjar bli lite orolig nu när jag hör hur defensiv statsrådet är.

Med tanke på vilken positiv utveckling flygplatsen har haft och med tanke på Försvarsmaktens, MCF:s och näringslivets behov och det faktum att man redan har pekat ut Höga Kusten Airport som en av två flygplatser där trafikplikten ska vara kvar talar, har jag sagt, allt för att lagt kort ligger. Nu vill jag gärna veta om statsrådet kan ge det beskedet.

Fru talman! Jag hade för min del kunnat inleda den här debatten med att parafrasera Selma Lagerlöf och säga ”Äntligen stod statsrådet i talarstolen”. Men ärligt talat hade jag helst sluppit debatten, detta med anledning av att jag trodde att frågan gällande Höga Kusten Airport var avgjord.

År 2024 meddelade regeringen att man inte avsåg att gå vidare med Flygplatsutredningen, som då hade presenterat förslag om att avveckla trafikplikten vid Höga Kusten Airport. Senare under 2024 var jag på 50-årsfirandet av Höga Kusten Airport. Jag hade till och med äran att få invigningstala, inte så mycket för att jag ansågs ha räddat flygplatsen utan för att jag var fullmäktiges ordförande. Jag kunde konstatera att det var betydligt fler som tittade på alla olika typer av coola flygplan än som lyssnade på talet. Men det jag kände den dagen och det jag mötte från så otroligt många besökare var den otroliga framtidstro som regeringens dåvarande besked hade gett.

Nu har Trafikverket meddelat att man återigen tycker att den här flyglinjen bör avvecklas. Jag ställde en skriftlig fråga till statsrådet tidigare, och statsrådet återkommer i svaret på interpellationen till att medel till upphandlad trafik bereds inom ramen för budgetarbetet. Jag återkommer till det senare.

I Kramfors och Sollefteå pågår det just nu en tillväxt inom både det militära och civila försvaret. Västernorrlands regemente I 21 har ökat antalet värnpliktiga soldater från 40 första utbildningsåret till 150 under innevarande år. Detta kommer att öka ytterligare under nästkommande år, och om två år är planen cirka 400 värnpliktiga.

För Försvarsmakten är flyglinjen Kramfors–Arlanda mycket viktig. Många värnpliktiga är hemmahörande i Mälardalsregionen och åker därför hem flera helger per månad. Personalen vid regementet nyttjar också flygplatsen för tjänsteresor till Stockholm. Flygplatsen är också viktig ur en militärstrategisk betydelse, eftersom Försvarsmakten har stora övnings och skjutfält i Sollefteå som används i både nationell och internationell kontext. Närheten till djuphamnar, flygplatser och järnvägsspår är då av stor betydelse. Därutöver har Myndigheten för civilt försvar civilpliktsutbildning på Sandö i Kramfors och är därför i behov av flyglinjen för att möjliggöra ett effektivt resande.

Den här flygplatsen ägs gemensamt av Kramfors och Sollefteå kommuner, men Försvarsmakten och MCF är statliga myndigheter som är i behov av flygplatsen och uttrycker detta mycket tydligt. Men det är så – och det har företrädarna för ägarna, liksom jag själv, uttryckt många gånger tidigare – att utan allmän trafikplikt på den här flyglinjen kommer det inte att gå att upprätthålla den med kommunala medel. Det är heller inte rimligt med tanke på de stora statliga intressen som finns i regionen.

Fru talman! Jag har ställt frågan om statsrådet är beredd att vidta åtgärder för att allmän trafikplikt ska kunna fortsätta på den här flyglinjen. I interpellationssvaret har statsrådet inte uttryckligen svarat på den frågan, utan det enda jag kan se som är kopplat till frågan är just att medel bereds inom ramen för budgetarbetet.

Det är inte något riktigt tydligt besked, och jag vill återkomma till statsrådets svar på min skriftliga fråga där jag tycker att han var något mer tydlig. Där svarade han så här: ”Regeringen har inte fattat något annat beslut i frågan än det som Peter Hedberg hänvisar till, nämligen att inte gå vidare med flygplatsutredningens förslag i den del som berör Höga Kusten Airport.”

Jag tror inte, fru talman, att statsrådet vill att jag gör mig till ensam uttolkare av regeringens vilja. Därför vill jag gärna att statsrådet förklarar lite tydligare om det här innebär att trafikplikten vid Höga Kusten Airport blir kvar som regeringen tidigare har lovat.

Fru talman! För snart sju år sedan, på studentdagen i Kramfors, sammanfattade årkurs 3 från barn- och fritidsprogrammet vad de hade lärt sig efter två års samhällskunskapslektioner med undertecknad som lärare. Sammanfattningen gjordes i tre punkter på ett slitet lakan som hängde på deras studentflak. Den första var: På spåret sänds klockan 20 på fredagar. Den andra punkten var en syrlig hänvisning till mitt klimatavtryck utifrån alla papper jag hade insisterat på att skriva ut under åren. Den tredje punkt de listade var: Förtidsrösta – du kan vara död i morgon!

Jag minns faktiskt inte om jag någonsin var så dramatisk när jag betonade vikten av att rösta och att gärna göra det i god tid. Men jag måste erkänna att jag var väldigt nöjd över att ett så viktigt budskap som deltagande i valet faktiskt fick ta plats på studentdagen 2019.

Däremot finns det väl ingen, fru talman, som kan vara nöjd med utvecklingen vad gäller valdeltagandet i Sverige. I riksdagsvalet 2022 sjönk deltagandet med drygt 3 procentenheter. Två år senare, 2024, skedde även en sänkning av valdeltagandet i valet till Europaparlamentet. Det är en mycket oroväckande trend. Ett högt valdeltagande är en förutsättning för hela det demokratiska systemets legitimitet.

Vi socialdemokrater pekar även i år i detta motionsbetänkande på att regeringen bör ta fram en handlingsplan för att öka valdeltagandet. Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! I den förra debatten refererade jag till riksdagens forskningsdag. Jag tycker att det är viktigt att vi använder oss av det vi lär oss under den dagen och liknande dagar.

När konstitutionsutskottet hade ett internt seminarium presenterade en av forskarna begreppet AI-svärmar. Kortfattat handlar det om målstyrda påverkansoperationer där AI-genererade budskap kan både utformas och testas i realtid, automatiserat, och där budskapet således kan anpassas för att misstänkliggöra till exempel myndigheter eller valprocesser.

Detta är en skrämmande utveckling och naturligtvis inget vi i Sverige är ensamma om eller kan hantera själva. Det kommer att vara en avgörande framtidsfråga inom EU-samarbetet.

Men, fru talman, Sverige har i grunden ett robust valsystem som åtnjuter högt förtroende. Det ska vi verkligen värna. Det finns utrymme för förbättringar och reformer, men jag menar att vi måste skynda långsamt och verkligen överväga vad större förändringar av valsystemet skulle kunna innebära, inte minst med tanke på den omvärld vi nu lever i och de digitala hot jag nyss nämnde.

Det kan möjligen framstå som en märklig ordning att jag som socialdemokrat uttrycker en konservativ linje gällande förändringar. Förra året hade Hans Ekström från mitt parti samma uppgift, och jag gör det även i år. I valsystemet är det nämligen nödvändigt att förändringar görs stegvis, och när sådana förändringar sker ska de också samla en bred parlamentarisk majoritet.

Fru talman! Valsedelsutredningen ska i slutet av sommaren presentera sitt slutbetänkande, och det kommer att behandla både frågor om typ av valsedlar och tillgänglighetsfrågor. Eftersom jag precis som Ulrik Nilsson sitter i den utredningen tänker jag naturligtvis inte föregripa det arbetet och resonera i detalj om detta i den här debatten. Däremot vill jag framhålla vikten av att vi snarast kan genomföra betydande förbättringar vad gäller tillgänglighetsfrågorna kopplat till valsystemet och röstningsförfarandet. Det är något som vi nu fokuserar på i utredningen. Jag tycker att det är viktigt att säga det från den här talarstolen eftersom jag vet att det är något som engagerar väldigt många funktionsrättsgrupper i samhället.

Fru talman! Ulrik Nilsson talade mycket principiellt och väl om de här frågorna. Men även om jag delar en hel del av hans problembeskrivning och analys får han mig inte att avstå från att inledningsvis yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 1.

Fru talman! Förra veckan hade vi riksdagens forskningsdag. Det handlade en hel del om polarisering och demokratisk legitimitet. De anföranden och reflektioner som gällde kommunala processer och hur man skapar förståelse och acceptans hos medborgarna fann jag särskilt intressanta.

Jag tror att många kan känna igen sig i att man både i sociala medier och för den delen vid middagsbjudningar möter slentrianmässiga yttranden om politiska vägval och kommunal förvaltning. Det förefaller finnas väldigt många självklarheter, enligt dem som uttalar sig, oftast i stil med att politikerna inte begriper bättre och därmed inte kan fatta rätt beslut.

Själv, fru talman, har jag slagits alltmer ju längre jag suttit i riksdagen och varit politiskt aktiv av hur lite som faktiskt är självklart och hur mycket som är svårt. Det gäller naturligtvis inte minst det område som vi nu debatterar gällande offentlighet, sekretess och integritet.

Det har skett ett antal större förändringar av offentlighets- och sekretesslagstiftningen under den här mandatperioden. En del av förändringarna initierades redan under den förra, Sledda regeringen, men under den nuvarande regeringen har det kommit ytterligare utredningar och förslag. Exempelvis trädde så sent som i december 2025 en ny sekretessbrytande bestämmelse i kraft. Den möjliggör utbyte av information mellan myndigheter för förebyggande av brott. Ett viktigt motiv till att göra den förändringen var att förhindra felaktiga utbetalningar, ett annat att kunna upptäcka diverse fusk och överträdelser.

Nu i vår väntas ytterligare en produkt på det här området. Regeringen förväntas lägga fram en ny proposition om en generell bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen om att myndigheter på eget initiativ ska kunna lämna icke sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter. Vi socialdemokrater ser fram emot propositionens innehåll men betonar att det finns mer som behöver hanteras på det här området.

Exempelvis behöver man göra en mer genomgripande översyn av sekretesslagstiftningen för att kunna förebygga arbetslivskriminalitet och välfärdsbrottslighet. Det sker i dag alltför mycket fusk som inte upptäcks. Skumraskföretag som deltar i upphandlingsförfaranden riskerar att undergräva både arbetsmiljö och offentlig ekonomi. Användningen och regleringen av AI i offentlig sektors kontrollarbete skulle också behöva ses över.

Fru talman! Som jag sa tidigare är detta ett område där mycket har hänt och mycket är svårt och komplext. I höstas framhöll vi socialdemokrater tillsammans med Miljöpartiet vikten av att regeringen tillsätter en bred utredning för att kartlägga alla nyligen genomförda och pågående lagstiftningsåtgärder för att bedöma den samlade påverkan på den personliga integriteten och rättssäkerheten. Det är viktigt att komma ihåg den sista delen i motionsbetänkandets titel: Offentlighet, sekretess och integritet. Även om syftet med de samlade lagstiftningsåtgärderna är gott kan vi inte med säkerhet överblicka alla de möjliga konsekvenserna för den enskildes integritet, vilket också har lyfts fram i tidigare debatter om de här lagstiftningsförslagen.

Fru talman! Jag vill också säga någonting om offentlighetsprincipen och skattemedel. Naturligtvis är det, precis som Ulrik Nilsson sa, ofta fråga om svåra vägval. Men för oss socialdemokrater är det faktiskt en självklarhet att offentlighetsprincipen ska gälla likvärdigt och oinskränkt för alla verksamheter som finansieras av skattemedel.

Vi har noterat att regeringen presenterat ett eget förslag om införande av offentlighetsprincipen i friskolor med vissa undantag. Vi har också noterat att det finns starka ekonomiska intressen som bestämt hävdar att det skulle vara ett allvarligt ingrepp i näringsfriheten om offentlighetsprincipen infördes för fristående skolor. Men vi socialdemokrater resonerar så här: Om dessa företag menar allvar med fri och öppen konkurrens vore det väl på sin plats att de välkomnade full transparens vad gäller verksamhet som finansieras av skattemedel? Samma villkor borde naturligtvis gälla för både kommunala och fristående skolor.

Ett annat vanligt argument som vi har hört mot handlingsoffentlighet i exempelvis fristående skolors verksamhet är att det inte gäller vid andra överföringar av skattemedel, till exempel om en kommun anlitar ett byggföretag för att bygga en skola. Men där skulle jag för det första vilja framhålla att det är skillnad på en byggnad och den verksamhet som bedrivs i den. Skolbyggnaden är en fysisk konstruktion, utbildning en rättighet som vi finansierar via skattemedel. För det andra kan vi faktiskt följa upp väldigt många delar av de kommunala processerna vid upphandlingar av byggföretag, eftersom kommunen lyder under offentlighetsprincipen.

Jag vidhåller att handlingsoffentlighet i skattefinansierad verksamhet är avgörande för transparens och legitimitet i det demokratiska systemet. Men jag väljer att återigen yrka bifall endast till reservation 1, som gäller en översyn av sekretesslagstiftningen.

Herr talman! Vi är många riksdagsledamöter som på olika sätt är engagerade i den kommunala och regionala politiken även om vår huvudsakliga tid spenderas på den nationella nivån.

I måndags ledde jag som ordförande för Kramfors kommunfullmäktige vårt första sammanträde detta år. Vid det sammanträdet beslutades om en sänkning av antalet ledamöter och ersättare. De två huvudsakliga skälen var anpassning utifrån befolkningsminskningen och svårighet att rekrytera förtroendevalda. Jag har noterat i både traditionella medier och sociala medier att det runt om i Sverige har fattats liknande beslut det senaste halvåret.

I många kommuner är detta en nödvändig förändring, men den är naturligtvis beklaglig inte minst eftersom den kommunala demokratin och de beslut som fattas på lokal nivå är så avgörande för de delar av välfärden och samhällsbygget som för det allra mesta är närmast medborgarna. Det handlar om var skolor ska finnas, och det gäller hemtjänstens villkor, bygglov, sanktionsavgifter och investeringar i vanätet med mera.

Herr talman! Vi skulle behöva bli fler förtroendevalda i kommuner och regioner, men tyvärr ser verkligheten ut som den gör. Det finns dock en grupp som faktiskt i mångt och mycket bär upp den demokratiska ryggraden i den lokala demokratin, och det är våra äldre och seniorer. Detta gäller både politiska förtroendeuppdrag och inom föreningslivet – inom hembygdsföreningar och i idrotten, funktionsrättsföreningar, trossamfund och mycket mer.

Vi socialdemokrater vill stärka de äldres deltagande i den lokala demokratin. Därför föreslår vi i år, precis som tidigare år, att varje kommun och region ska inrätta ett obligatoriskt pensionärsråd. Målet med ett sådant råd är att stärka äldres inflytande och insyn i frågor som rör deras levnadsförhållanden och som behandlas på den kommunala nivån. Vi vill däremot inte i detalj reglera hur råden ska utformas, utan det sker bäst lokalt. Vi menar dock att kontinuerlig och systematisk dialog med pensionärsorganisationer och kommunala representanter är av stor vikt för att tillgodose den äldre gruppens behov. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 4.

Det här är ett betänkande som förra året innehöll betydligt fler reservationer. I brist på många reservationer hade jag tänkt hålla en liten principiell utvikning här, eftersom jag har anmält sex minuters talartid. Sedan såg jag dock ärendelistan och talarlistan i övriga ärenden och såg plötsligt ett akut behov av att effektivisera kammarens arbete, och eftersom Oskar Svärd så förtjänstfullt drog många av de principiella frågor som vi har samma bild av utmaningarna kring tackar jag för ordet redan nu.

Herr talman! Varje fredag klockan 20 brukar jag se ett program där man ställer frågan: Vart är vi på väg? Nu förstår jag att kammaren undrar: Vart är han på väg med det här?

Nyligen lyckades programmet nå två av säsongens höjdpunkter. En vecka var min hemort Kramfors ett av resmålen, vilket jag naturligtvis tog på tio poäng. Och veckan därpå ställde de en fråga om vilka de fyra svenska grundlagarna är. Till min stora besvikelse valde programledarna att hjälpa deltagarna på traven och i förväg ge dem både yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Då återstod endast regeringsformen och successionsordningen. Jag är naturligtvis partisk som både lärare i samhällskunskap och sittande i KU, men jag kan tycka att deltagarna borde ha klarat av alla fyra utan assistans.

Herr talman! Den här inledningen, som väl till stor del blev en tv-recension, var min inflygning till ämnet för den här debatten, nämligen tryck- och yttrandefrihet.

Kollegor i tidigare debatter – och även Lars Andersson inledningsvis – har varit inne på att vi lever i en väldigt orolig tid. Det finns allvarliga utmaningar i Sverige och i omvärlden kopplade just till tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen, och det behandlas i det motionsbetänkande vi nu debatterar.

Herr talman! Jag skulle vilja yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 1, som rör yttrandefrihet på internet och reglering av techjättarna.

De stora digitala plattformarna har blivit viktiga förmedlare av det fria ordet och är en del av det demokratiska samtalet. De har möjliggjort för fler medborgare att utbyta information och åsikter och att granska makthavare men också att utmana sedan länge etablerade paradigm vad gäller nyhets- och informationsförmedling. Men det går inte att komma ifrån att plattformarna också tjänar väldigt stora pengar på polariserande innehåll. Det blir desinformation samt hat och hot mot meningsmotståndare, politiker och journalister. Det har blivit till en kassako för vissa intressen.

Som lagstiftare måste vi ställa högre krav på plattformarna gällande användarkännedom, i brottsbekämpande syfte. Det är också rimligt att tillhandahållare av de här tjänsterna vet vilka som står bakom konton och därmed kan förhindra att algoritmer manipuleras. Det är rimligt att trollfabriker inte tillåts härja fritt i syfte att skapa falska opinioner. Vi socialdemokrater menar att det här bör åstadkommas genom lagstiftning på EU-nivå och att Sverige ska vara drivande i det fortsatta arbetet.

Utifrån den situation vi har sett i Sverige de senaste åren är det naturligtvis helt avgörande att vi med full kraft från den här kammaren ser till att motverka att kriminella uppdrag kan förmedlas via onlineaktörer. Det ska vara kännbara påföljder om aktörerna inte tar sitt ansvar i den frågan.

Herr talman! Jag förstår att det finns invändningar mot regleringar. Det är ofta en legitim oro som väcks kopplat till just yttrandefriheten. Jag tycker att man ska ta oro och kritik på allvar när det kommer från medborgare som väcker frågorna utifrån respekt för det som regleras i regeringsformen och i våra övriga grundlagar. Men när kritiken kommer från dem med starka vinstintressen bör vi som lagstiftare stanna upp och reflektera. Vi måste analysera vad de med dessa intressen egentligen vill och vad det huvudsakliga syftet är och faktiskt kunna motivera egna väl underbyggda ställningstaganden som utgår från medborgarnas och demokratins bästa. För att demokratin ska kunna fortsätta att vara stark behöver vi helt enkelt stå upp för tydliga och väl balanserade regleringar.

Herr talman! Det finns en annan fråga som har debatterats i väldigt många omgångar i den här kammaren. Det var en av de första debatter som jag deltog i när jag var ny i riksdagen, 2022. Det rör frågan om personuppgifter och så kallade söktjänster. Det har varit på tapeten under många år. Vi har ögonen på oss från EU, och de lagstiftningsförslag som har lagts på riskdagens bord för att adressera de krav som EU egentligen ställer på oss när det gäller integritetslagstiftningen har röstats ned.

Det har tillsatts nya utredningar, varav en presenterade sitt betänkande hösten 2024. Den utredningen föreslog förändringar i grundlagen för att hantera integritetsfrågorna. Det har beretts i Regeringskansliet under en längre tid, men regeringen har nu meddelat att man inte har för avsikt att gå vidare med förslagen om förändringarar i grundlagen. Man tänker i stället utreda frågan om söktjänsterna och integritet på nytt för att se om det går att reglera i vanlig lag.

Jag beklagar att regeringen väljer att dra detta i långbänk och att man inte har haft någon dialog med oppositionen i frågan. Socialdemokraternas hållning är fortfarande att medborgarnas integritet måste stärkas och att det är helt orimligt att kriminella med precision kan kartlägga individers levnadsförhållanden för att begå brott mot både egendom och person.

Sverige har fortfarande ögonen på sig från EU-kommissionen. Det är ett delvis oklart rättsläge. Och det är tråkigt för oss socialdemokrater och övriga i oppositionen att vi i denna fråga i princip bara har att förhålla oss till en debattartikel som publicerades i en större tidning där justitieministern och företrädare för övriga Tidöpartier meddelade att man inte avser att gå vidare med förslagen utan tänker utreda frågan på nytt.

Jag hade gärna diskuterat frågan mer. Men justitieministern kommer till vårt utskott nästa vecka, och då har vi möjlighet att ställa ytterligare frågor och resonera kring detta. Från Socialdemokraternas sida vill vi understryka att vi är beredda att hitta konstruktiva lösningar. Detta är en viktig fråga att adressera för att Sverige inte ska hamna i klammeri med EU.

(Applåder)

Fru talman! Jag lyssnade på den tidigare debatten om sekretess, och det nämndes där att vi hade fått en hel del mejl. Vi har inte fått lika många mejl i det här ärendet, men det är nog minst lika viktigt som det tidigare – om inte viktigare.

I dag debatterar vi ett mycket viktigt betänkande gällande förändringar av offentlighets- och sekretesslagen. Det är förändringar som ska underlätta för våra myndigheter att förebygga och upptäcka brott, fusk och felaktiga utbetalningar. I grunden handlar det om verktyg som är nödvändiga för att tilliten till det offentliga ska kunna vidmakthållas och stärkas i en tid när mycket av det vi har tagit för givet sätts på prov. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag, med undantag för punkt 3. Där yrkar jag bifall till reservation 4.

Med de föreslagna ändringarna införs en ny generell sekretessbrytande bestämmelse. Bestämmelsen gör det möjligt för myndigheter att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter, om det behövs för vissa angivna syften.

Det är viktigt att framhålla att intresseavvägningen som propositionen föreslår ska gälla i dessa situationer. Det innebär att det måste vägas om det skydd som sekretessen ger den enskilde väger tyngre än behovet av att lämna ut uppgiften. Det finns alltså ett moment i förslaget där professionen kommer att behöva värdera den information som ska lämnas till annan myndighet.

Jag vet att det finns en viss oro inför den här lagstiftningen, men den innebär alltså inte att dammluckorna öppnas fullständigt och att känslig information ska flöda fritt och okontrollerat. Det finns dock vissa kritiska aspekter att förhålla sig till. Vi socialdemokrater menar ändå att den här lagstiftningen är nödvändig för att möta det oerhörda hot som kriminalitet och fusk faktiskt innebär för vårt samhälle.

I dag hindras myndigheter ofta från att samverka effektivt på grund av sekretessregler som är för snäva eller svårtolkade. Jag är medveten om att Lagrådet har ifrågasatt den här slutsatsen, men regeringen framhåller faktiskt i propositionen flera exempel på just detta. Det handlar exempelvis om otillräckliga möjligheter för Skatteverket att frivilligt dela med sig av uppgifter och om välfärdsbrottslighet som möjliggörs av att enskilda skyddas av sekretess.

Regeringen menar också att det i dag finns flera sekretessbrytande bestämmelser som vid tillämpning kräver komplexa juridiska avvägningar och som också överlappar andra bestämmelser. Även om det i lagförslaget finns en föreslagen intresseavvägning som innebär en viss risk vad gäller exakt tillämpning är det faktiskt någonting som i högsta grad gäller redan i dag.

Den komplexitet jag nyss nämnde gällande nuvarande sekretesslagstiftning innebär förstås att både lärare, handläggare, kuratorer och alla möjliga offentliganställda har en mycket svår uppgift att tillämpa lagen korrekt. Förvisso vet vi att arbetsgivare eller chef ska tillgodose att beslut fattas korrekt, men vi vet också att det i verkligheten ofta krävs av en enskild medarbetare att kunna hantera dessa svåra frågor på grund av olika faktorer som resursbrist, frågans akuta natur eller bristande ledarskap. Det är naturligtvis ingen ursäkt men väl en förklaring, och det visar hur den generella sekretessbrytande bestämmelsen förhoppningsvis kan underlätta för den enskilde medarbetaren i vissa avseenden.

Fru talman! Jag vet att vissa partier i kammaren vurmar oerhört för ett så kallat återinfört tjänstemannaansvar, men jag skulle vilja framhålla att många tjänstemän nog redan i dag är oerhört försiktiga vad gäller just informationsdelning. Man är nämligen rädd att göra fel och därmed kunna straffas, trots att man har handlat med gott uppsåt och försökt bidra till en mer effektiv förvaltning eller brottsbekämpning. Den här förändringen i sekretesslagstiftningen tror jag avhjälper åtminstone en del av tillämpningsproblematiken i det avseendet, även om den naturligtvis inte löser allt.

Mot bakgrund av det jag har angivit ställer vi socialdemokrater oss bakom de föreslagna lagändringarna. De är nödvändiga för att vi ska kunna få bukt med kriminalitet, fusk och ineffektivitet. Men vi lyfter också fram, tillsammans med Miljöpartiet, att det finns vissa integritetsaspekter som är värda att beakta. Man ska komma ihåg att regeringen själv faktiskt nämner dem ganska utförligt i sin proposition.

Av den anledningen väljer vi att lyfta behovet av en samlad översyn av alla redan vidtagna och föreslagna åtgärder vad gäller sekretess och informationsdelning. Men, återigen: Vi står bakom sakinnehållet i lagstiftningen och de förändringar som föreslås.