Ann-Charlotte Hammar Johnsson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Sverige hör till världens mest innovativa länder. Vi ligger i den absoluta toppen i globala innovationsindex och är det mest innovativa landet i EU, enligt European Innovation Scoreboard 2025.

Detta är inte en slump, utan det är resultatet av ett samhälle som bygger på kunskap, företagande och respekt för den som skapar värde. Det ställer dock krav på politiken – i en ekonomi där alltmer värde skapas genom idéer, kreativitet och digital utveckling måste lagstiftningen vara rättssäker och begriplig och följa med.

Det är i ljuset av detta vi ska se dagens betänkande om privatkopieringsersättning. Det handlar i grunden om en enkel princip: De som skapar kultur ska få rimlig ersättning när deras verk används. Men det handlar också om något större, nämligen hur vi anpassar regelverk till en digital verklighet som har förändrats i grunden.

Privatkopieringsersättningen är, som vi redan hört, ett system som växte fram i en annan tid. Då kopierades musik och film på kassettband eller cd-skivor – alltså på fysiska lagringsmedier. I dag ser verkligheten helt annorlunda ut. Vi lever i en digital ekonomi där kultur konsumeras via streamning, där innehåll distribueras globalt på sekunder och där lagring sker i molntjänster och på digitala plattformar.

När verkligheten förändras måste lagstiftningen hänga med – annars riskerar vi att få system som blir svåra att förstå, svåra att tillämpa och svåra att upprätthålla.

Fru talman! För Moderaterna är tre saker avgörande.

Den första är modernisering av lagstiftningen. Regler ska spegla den verklighet människor faktiskt lever i, inte den verklighet vi en gång lämnade bakom oss.

Den andra är rättssäkerhet och förutsägbarhet. Företag i Sverige ska veta vilka regler som gäller; det är grunden för investeringar och tillväxt.

Den tredje är balans. Vi ska inte ställa teknik mot kultur. Vi ska skapa system där båda kan växa, sida vid sida.

Det här är inte en isolerad fråga. Det handlar om Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. Vi är ett kunskapsland, och vår styrka ligger i forskning, innovation, teknik och kulturellt skapande. Därför är immaterialrätten en bärande del av den svenska ekonomin.

Den här regeringen har under mandatperioden tagit ett samlat grepp om immaterialrätten. I budgetpropositionen för 2026 förstärktes resurserna till Patent- och registreringsverket och Vinnova. Syftet är tydligt: att stärka kunskapen om immateriella tillgångar och förbättra möjligheterna att kommersialisera innovationer.

Det handlar dock inte bara om resurser. Patent- och registreringsverket och Vinnova har fått ett långsiktigt uppdrag fram till 2029. Det omfattar hela kedjan, från forskning till innovation och företagande. Det handlar om kunskap, om rådgivning, om bättre användning av patentinformation och om att fler idéer ska kunna bidra till jobb och tillväxt i Sverige.

Även andra delar av samhället omfattas. Vetenskapsrådet och Konstnärsnämnden har fått i uppdrag att stärka kunskapen om immateriella rättigheter inom sina områden. Regeringen har nyligen också tagit fram en samlad nationell inriktning för immaterialrättspolitiken. Det ger bättre samordning och en tydligare riktning.

Fru talman! Samtidigt agerar regeringen där problem finns. Ett exempel är arbetet när det gäller illegal ip-tv. Det har nu kommit en utredning som har gått ut på remiss. Vi ser att denna brottslighet slår direkt mot svensk kultur och mot medieföretag, urholkar intäkter för dem som skapar innehåll och försvagar hela ekosystemet för svensk film, musik och digital produktion.

Det handlar i grunden om en sak: respekt för skapande arbete. Utan skydd för immateriella rättigheter försvagas incitamenten att investera i kultur och innovation, och utan investeringar blir det ingen utveckling.

Den här kunskapen är mycket viktig. Det är glädjande att sitta i insynsrådet för Patent- och registreringsverket när man märker att det sker någonting där ute. Immaterialrätt kommer rätt högt upp på listan, även om det är långt kvar. En av företagens organisationer skrev till sina medlemmar och andra företagare om vikten av immaterialrätten.

Mot denna bakgrund är slutsatsen tydlig: Denna fråga klättrar uppåt och blir av allt större vikt. Det är också precis så det ska vara. Myndigheter har uppdaterats. Resurser har förstärkts. En nationell inriktning finns på plats, och arbetet är igång.

Fru talman! Det som efterfrågas i reservationerna – nya strukturer och ytterligare utredningar – är i stor utsträckning redan omhändertaget. Vi är på väg. Vi behöver inte fler dokument, utan vi behöver rörlighet framåt. Det handlar om genomförande. Vi stärker Sveriges konkurrenskraft och innovationskraft. Det är så vi säkerställer att den som skapar värde också får del av värdet.

Med detta vill jag avsluta mitt sista anförande i Sveriges riksdag och yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz.

Varje år är det över 40 000 gymnasieelever som driver UF-företag i vårt land. De visar både drivkraft och innovativa affärsidéer som mycket väl skulle kunna ha en stor potential på marknaden. Tyvärr är det också så att de efter sin gymnasietid inte väljer den entreprenöriella vägen framåt.

Regeringen har nu gett Tillväxtverket i uppdrag att arbeta med den här frågan och stärka ungas möjligheter att vidareutveckla och kunna etablera företag. Fokus är att sänka trösklarna.

Mot den bakgrunden vill jag fråga ministern hur man bedömer att detta uppdrag kommer att öka antalet unga som fortsätter sitt UF-företag så att vi kan få se fler företag framöver.

Fru talman! När det gäller socialdemokraten Mattias Jonssons uttryck om Trumpsäkrad ekonomi skulle jag säga att det handlar om att kunna hantera tullar. De är hanterbara, även om det är något vi inte önskar. I botten av detta ligger att vi vill ha frihandel och hela tiden arbetar för att kunna ha öppna ekonomier. Det tjänar vårt land väl.

Att det finns stor påverkan från andra håll i världen leder till exempel till att företag som har varit i Kina får problem med var de hör hemma och om de ska betala inom EU eller mot länder som Kina. Man arbetar för att hitta lösningar på det. Man kanske pratar med näringslivet, som svarar: Det här kan vi klara, och det här klarar vi inte.

Mattias Jonsson målar upp en mörk bild av att allting är fel, att man inte kan göra så här och att något borde ha gjorts för länge sedan. Det är spännande. Om saker och ting och mycket som man tycker inte stämmer nu hände för tio år sedan, varför gjorde inte den socialdemokratiska regeringen någonting då? Det skulle jag vilja veta, men eftersom detta var slutrepliken får jag inte svar på det.

Fru talman! Jag vet inte om ledamoten Jonsson lyssnade på debatten tidigare i dag i andra kommittéer och utskott. Där kom man utanför den egna debatten om handeln. Det gör vi kanske här nu också. Det är därför jag lyfter upp det.

Man ska komma ihåg var vi kommer från, när det gäller den fråga som Mattias Jonsson nu lyfter upp. År 2022 var inflationen väldigt hög. Vi har alltså tagit oss från en plats där vi hade höga bränslepriser, enormt höga elpriser och så vidare. Det har det arbetats med längs vägen.

Retoriken som Socialdemokraterna använder om att det är tomt i ladorna är inte vår retorik. Det är er retorik, Mattias Jonsson. Det är det jag menar med valrörelse.

Vi har valt att använda ett reformutrymme för att göra reformer. Det är på den vägen vi rör oss. Vi har gjort historiska investeringar i infrastrukturen, inte minst i upprustning och reparationsskulden som ligger långt tillbaka. Vi har gjort stora satsningar på forskningspropositionen, rustat upp försvaret och sänkt skatter, så att det blir mer kvar i plånboken brett, även om Socialdemokraterna påstår något annat.

I en globalt osäker tid har vi stärkt svensk ekonomi. Vi har brutit lågkonjunkturen. Vi kom från en plats långt ned och är nu på en plats högt upp. Man påstår att vi har hög arbetslöshet. Ja, det har vi i jämförelsetalen i Europa. Men tittar vi på vårt eget land och plockar bort de personer som inte är arbetslösa enligt vår egen statistik, det vill säga ungdomar som är i arbetsför ålder men som kanske går på universitetet och jobbar på somrarna och har andra jobb och så vidare, ser vi att den sjunker märkbart. Jag tycker att det är viktigt att ta med den aspekten, eftersom det påverkar hur vi ska hantera de frågorna här hemma.

Fru talman! Jag tackar Håkan Svenneling för frågan.

Det ena förtar inte det andra när vi talar om frihandel. Vi kan både driva frihandelsavtal med ett land och göra avtalet framåtskridande för att komma till ett annat läge än det vi i dag befinner oss i. Avtalen har tjänat oss väl, och det tror vi att de ska göra även i fortsättningen.

Jag ser inte USA som en fiende. Tvärtom! Vi har omfattande handel med Amerika. Håkan Svenneling anser att vi borde söka oss någon annanstans. Det gör regeringen genom att lägga äggen i flera korgar. Regeringen driver på för att skapa relationer med andra länder och bygga handelsavtal. Samtidigt byggs handelsavtal med EU för att komma framåt. Det ena förtar inte det andra.

Om Sverige ska vara ett litet öppet land där vi tror på handel måste vi tillåta andra att skicka sina varor hit. Vi kan inte begära att vi ska skicka våra varor ut i världen och att alla ska tycka att det är fantastiskt utan att de får något tillbaka. Frihandel är viktigt.

Även om det inte hjälper i sak har EU tullar mot USA. Det är inte så att de enbart finns på en sida. Vi ska ha det med oss när vi tittar på frågan.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Svenneling för frågan.

Det är inte så att Moderaterna, regeringen eller Sverige är emot USA. Det är administrationen och Trump som agerar, inte USA som land. Många företag har affärer med USA. Det framgick i ett annat replikskifte att det är viktigt att arbeta för att affärerna också ska fungera. Därför vill man ha handelsavtal.

Vi arbetar hela tiden för att få på plats frihandelsavtal med länder. Vi tror att handel är en väg framåt också för att skapa kontakter och gemenskap och utveckla utbyten som leder till positiva saker.

I det läget får man balansera vad som händer och vilka verktyg som ska användas som kan påverka någon som man uppfattar går i fel riktning och hela tiden driver på mot tullar. Samtidigt vill man förändra världen så att man kommer tillbaka till en ordning med en fungerande regelbaserad handel. Det är svaret.

Fru talman! Vi lever nu i en tid när handelspolitik har gått från att vara ett tekniskt politikområde till att vara en central del av både säkerhetspolitiken och den ekonomiska politiken. Internationell handel handlar i hög grad inte längre om ekonomiska regler och strukturer för handel så som vi vill ha det.

Krig i vårt närområde, ökade geopolitiska spänningar och störningar i globala leveranskedjor påverkar svenska företag varje dag. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina för fyra år sedan, en ökande rivalitet mellan världens största ekonomier och en tydlig global trend mot protektionism har förändrat spelplanen. Handel används allt oftare som ett strategiskt verktyg. Nya beroenden byggs och gamla bryts. Vi ser hur tullar och stora industristöd växer fram, inte minst från den amerikanska administrationen i USA.

När stora ekonomier agerar förändras konkurrensvillkoren snabbt. Det riskerar att leda till motåtgärder, ökade handelshinder och en mer fragmenterad världshandel. Detta har vi också sett flertaliga prov på under det senaste året när vi befunnit oss i ett tullandskap som ändrats på ett nyckfullt sätt.

EU ska använda sina handelsinstrument när det behövs men alltid med målet att värna en öppen världshandel. Sverige driver på i arbetet för att konkurrensen inte ska snedvridas, samtidigt som vi värnar öppen handel och undviker eskalerande tullkonflikter genom att agera konstruktivt i Europeiska unionen och stödja Världshandelsorganisationen. Så säkerställer vi bra villkor för svenska företag. Att vara stark handlar inte alltid om att ropa högst utan om att få resultat där besluten fattas.

Fru talman! För ett exportberoende land som Sverige är svaret tydligt: Vi är och ska fortsätta att vara pådrivande för frihandel, konkurrenskraft och öppna marknader. Mer än hälften av vår bnp är kopplad till export. Det handlar om hundratusentals svenska jobb i industrin, tjänstesektorn, techbranschen och småföretag runt om i landet, för att nämna några.

Det är inte svårt att konstatera att en stängd värld ger förlorare. Det ska understrykas att vårt land valt frihandel utifrån att vi har en stark ekonomi, konkurrenskraftiga företag och förmåga att hantera risker. Med andra ord har Sverige gjort ett strategiskt val.

Handelspolitik börjar här hemma. Därför har regeringen den 1 december 2023 tagit fram en strategi för handel och investeringar. Den stärker svensk konkurrenskraft i en osäker värld. Strategin bygger på ett tvärsektoriellt arbete, där handel kopplas samman med innovation, klimat, digitalisering och industripolitik eftersom handel i dag genomsyrar hela ekonomin.

Samtidigt har regeringen inrättat ett regelråd för att stärka arbetet med regelförenkling utifrån att minska företagens administrativa bördor. Ett implementeringsråd har också inrättats för att motverka överimplementering av EU-lagstiftning så att svenska företag inte får sämre villkor än sina europeiska konkurrenter.

Det handlar ytterst om konkurrenskraft och om regelbaserade villkor. Sverige står tydligt upp för fri, hållbar och regelbaserad handel. Europeiska unionen och de muskler vi har tillsammans spelar en avgörande roll. Sverige är en stark handelsnation, men vi är också beroende av EU:s gemensamma tyngd. Genom EU får vi muskler att förhandla med världens största ekonomier. Därför driver Sverige på för fler frihandelsavtal.

EU förhandlar med flera viktiga ekonomier, bland annat Indien, Indonesien och Australien. Arbetet fortsätter också om avtalet med Mercosur, vilket är strategiskt viktigt både för att öppna nya marknader och för att minska sårbarheter i globala värdekedjor.

I en mer osäker värld behöver Sverige lägga äggen i flera korgar. Samtidigt är det multilaterala handelssystemet viktigare än på länge. Sverige arbetar aktivt för att stärka världshandelsorganisationen WTO, inte minst för att få ett fungerande tvistlösningssystem på plats igen.

Handel ska avgöras genom regler, inte genom maktpolitik eller eskalerande tullkonflikter. Detta är avgörande för svenska företag, som är beroende av stabila och förutsägbara villkor. Men handelspolitik handlar inte bara om stora globala avtal, utan den handlar också om att företag faktiskt ska kunna använda möjligheterna. Här hemma spelar Kommerskollegium en viktig roll som den myndighet som har ett särskilt stort ansvar för att hjälpa företag att förstå regelverk och navigera på internationella marknader.

Parallellt arbetar regeringen med initiativet Made with Sweden, som stärker svenska varumärken, innovation och exportmöjligheter på globala marknader. Tillsammans med Team Sweden – där ambassader, myndigheter och näringsliv samverkar – öppnar detta dörrar för svenska företag och hjälper dem att konkurrera på nya marknader.

Fru talman! Sverige ska vara en stark röst för öppen handel i en tid när världen blir mer sluten. Vi arbetar för att stärka konkurrenskraften genom bättre regelverk. Vi arbetar med att påverka i EU och i globala organisationer för att skapa goda villkor. Och vi arbetar med att bygga bredare handelsrelationer för att minska sårbarheten i en osäker omvärld. Det är så vi stärker svenska företag, svenska jobb och Sveriges roll som global handelsnation.

Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Fru talman! Tack, ledamoten Mattias Jonsson, för svaret!

Det behöver man inte bli så förvånad över. Det blir så när man själv polemiserar och alltid ställer sig en bit ifrån det som händer. Det som har skrivits i debattartiklar är väl just att vi behöver hålla ihop och vara ett land som talar med en röst utåt. Det är här som ni hela tiden söker en konfliktyta. Det gör ni i varenda fråga. Ni ställer er vid sidan av men pratar ändå om en gemenskap. Det är väl inte riktigt den retorik som Sverige behöver i den värld som vi ska navigera i.

Det är bra att Kommerskollegium ändå har ett förtroende från Socialdemokraterna, eftersom det är en utsedd myndighet. Det är bra att ha en sammanhållen organisation och en myndighet som kan ta till vara intressen och samla in frågor och de orosmoment som finns. De kan hantera dem och hjälpa företagen, oavsett storlek, att komma framåt bland regler och annat i världen som de har att navigera i.

Mattias Jonsson! Socialdemokraterna skulle kanske försöka närma sig regeringen och hålla en linje. Hur ser du på det?

Fru talman! Välkommen till valrörelsen, säger jag.

Handelspolitiken är, som ledamoten Mattias Jonsson mycket riktigt säger, en fråga som har ett stort och brett anslag i Sveriges riksdag. Att regeringen gör för lite, att allt är fel och att det alltid är vid fel tillfälle är en retorik som inte fungerar riktigt väl, om man säger så.

Den 1 december 2023 införde vi en ny strategi för handelspolitik. Det är en bred politik som går tvärs över departementen. Den genomsyrar alla olika områden. Man vänder sig också utåt med ett team som arbetar strategiskt för att på alla sätt marknadsföra Sverige med olika märkeshanteringar.

Man kan inte – det kanske är en nyhet för ledamoten Mattias Jonsson – ha ministerstyre. Men man kan ha samtal. Man har väldigt många samtal. Man har en dialog med organisationer och med näringslivet för att se vart världen vänder sig. Detta är en från-dag-till-dag-fråga emellanåt. Vissa gånger har det gått veckor under det senaste året mellan saker som har påverkat oss – tullar och annat.

Jag skulle vilja fråga ledamoten hur han ser på Kommerskollegiums arbete. Det är en av regeringen utsedd myndighet som ska tillgodose företagen, även de små och medelstora, när det gäller att agera i en mycket mer komplex värld.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Erik Slottner och handlar om offentlig upphandling.

Det finns stora möjligheter med denna lagstiftning, där man kan använda innovations- och funktionsupphandling. Men det är tyvärr alldeles för sällan detta används trots att det skulle kunna skapa så mycket mer värde för AB Sverige genom affärer.

En annan del i detta är att kommuner och regioner emellanåt använder idén om att köpa just idéer från företagen, vilket gör att företagen inte kan återanvända dem. Och kommunerna ska lägga idéerna i lådan, för de får inte använda dem. Det är ett problem, för då missar vi också affärer.

Den tredje delen är att det finns en uppfattning att man inte får ställa krav som faktiskt är möjliga att ställa enligt upphandlingslagstiftningen. Det handlar om sådant som att man tror att det alltid måste vara lägsta pris som gäller.

Min fråga till statsrådet är därför: Hur arbetar regeringen med offentlig upphandling för att vi ska kunna växla upp och göra bättre affärer i vårt land?