Carita Boulwén

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 31, En nationell utredningsfunktion för att förebygga suicid.

Varje år förlorar omkring 1 500 människor i Sverige livet i suicid. Bakom varje siffra finns en människa, en familj och anhöriga vars liv förändras för alltid.

Varje suicid är en tragedi för den människa som inte längre såg någon annan utväg, för de anhöriga som lämnas kvar och för samhället omkring. Därför måste vi dra lärdom när det i efterhand går att se signaler, kontakter eller tillfällen där mer hade kunnat göras.

Fru talman! Ingen människa bör hamna i en så utsatt situation att den enda utvägen upplevs vara självmord. Därför måste det suicidpreventiva arbetet tas på största allvar – i vården, i skolan, i socialtjänsten och i samhället i stort.

Vi i Sverigedemokraterna välkomnar därför att regeringen, inom ramen för Tidösamarbetet, nu går fram med en proposition om en nationell utredningsfunktion för att förebygga suicid. Det ligger väl i linje med det arbete som Sverigedemokraterna länge har drivit.

Fru talman! Sverigedemokraterna har under lång tid lyft behovet av en haverikommission vid suicid. Med det menar vi att suicid ska analyseras mer systematiskt så att samhället kan se vad som har hänt, vilka kontakter som funnits med exempelvis vård, socialtjänst, skola eller andra aktörer och var stödet kan ha brustit.

När en människa har gått förlorad ska samhället inte bara gå vidare. Vi måste fråga om signaler fångades upp, om samverkan fungerade och om stöd eller uppföljning hade kunnat ges tidigare.

Propositionen är ett viktigt steg i den riktningen. Den innebär att en ny lag införs om utredningar för att förebygga suicid. En utredningsmyndighet ska ansvara för att genomföra utredningarna i syfte att stärka samhällets lärande och det förebyggande arbetet.

En utredning ska alltid göras när ett barn har avlidit i suicid. Om en utredning bedöms kunna bidra till att förebygga suicid får utredning också genomföras när en vuxen har avlidit i suicid eller när ett barn eller en vuxen har avlidit och dödssättet är oklart. Utredningen ska klarlägga och analysera omständigheter som kan ha inverkat på dödsfallet och vilka åtgärder som har vidtagits, eller hade kunnat vidtas, för att förebygga det.

Propositionen innebär också att berörda myndigheter och verksamheter ska kunna lämna de uppgifter som behövs för utredningen. Samtidigt införs sekretesskydd för känsliga uppgifter om enskilda och deras närstående. Det är viktigt att samhället kan dra lärdom, men det är också viktigt att den personliga integriteten värnas.

Fru talman! Sverigedemokraterna har i beredningen särskilt lyft unga vuxna upp till 29 år. Det är en grupp där utvecklingen är bekymmersam. Folkhälsomyndighetens analyser visar att suicidtalen har ökat bland unga vuxna i åldern 20–29 år medan samma ökning inte syns bland ungdomar i åldern 15–19 år. Det gäller inte minst unga män men också personer där missbruk, spelproblematik, skuldsättning eller ekonomisk utsatthet förvärrar livssituationen.

Samtidigt visar suicidstatistiken att riskerna ser olika ut i olika grupper. Vi ser oroande signaler bland barn och flickor i yngre åldrar, samtidigt som många suicid sker bland äldre och medelålders män. Det visar att suicidpreventionen måste vara bred nog att fånga olika livssituationer, riskfaktorer och varningssignaler.

Just därför är det viktigt att propositionen också öppnar för att vuxna fall ska kunna utredas när det kan bidra till att förebygga nya suicid. Det avgörande framåt blir att den möjligheten används där den kan göra skillnad, både när det gäller unga vuxna och andra grupper där det finns behov av fördjupad kunskap.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 2 juli 2026.

Fru talman! Det här behöver också ses som en del av ett större arbete. Inom ramen för Tidösamarbetet görs nu flera viktiga insatser för att stärka arbetet med psykisk hälsa, psykiatri och suicidprevention.

Bland annat har beslut tagits om en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention, som sträcker sig över tio år. Det är viktigt, eftersom arbetet måste vara långsiktigt och samlat, inte bygga på kortsiktiga punktinsatser. Strategin tydliggör också att ansvaret inte kan vila på psykiatrin ensam. Hela samhället behöver bidra – vården, skolan, socialtjänsten, arbetslivet och civilsamhället – för att tidigare upptäcka psykisk ohälsa och se till att människor får stöd innan läget blir akut.

Inom ramen för detta arbete har också tagits initiativ till mer riktade insatser mot särskilda riskfaktorer, bland annat genom uppdraget till Socialstyrelsen och Konsumentverket om att stärka stödet till den kommunala budget- och skuldrådgivningen. Det är viktigt, eftersom skuldsättning, spelproblem och ekonomisk utsatthet kan bidra till psykisk ohälsa och suicidrisk.

För barn och unga krävs tidiga insatser, fungerande elevhälsa och bättre samverkan mellan skola, vård och socialtjänst. För äldre behöver vård, omsorg och sociala insatser bättre fånga upp psykisk ohälsa i tid, inte minst när ensamhet, sjukdom eller förlust av närstående blir riskfaktorer.

Fru talman! Det suicidpreventiva arbetet handlar om att människor ska få hjälp innan läget blir akut. Därför var återöppnandet av den nationella hjälplinjen ett viktigt steg. Det var något som jag och Sverigedemokraterna drev på för, eftersom möjligheten att snabbt få tala med någon i en svår situation kan vara helt avgörande.

Men suicidprevention handlar också om det medmänskliga ansvaret att våga fråga när någon mår dåligt, att våga ta signaler på allvar och att se till att människor inte blir ensamma med sina tankar. Alla som tar sitt liv har inte haft kontakt med psykiatrin. Vissa har haft kontakt med vården, socialtjänsten, skolan eller andra aktörer medan andra inte har fångats upp över huvud taget. Därför måste suicidpreventionen vara bredare än psykiatrin.

Fru talman! Med propositionen tas ett viktigt steg mot ett starkare förebyggande arbete och ett mer systematiskt lärande efter suicid.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Regeringen har efter att fruktansvärda fall av våldtäkt och övergrepp uppmärksammats inom hemtjänst och äldreomsorg aviserat en utredning om att ge äldre rätt att välja om de vill ha manlig eller kvinnlig personal vid dusch och personlig hygien. Det välkomnar vi, för det handlar om äldres rätt till trygghet, säkerhet och värdighet och om rätten att få sätta gränser. Detta har också Sverigedemokraterna lyft upp tidigare.

Samtidigt har riksdagen beslutat om en ny könstillhörighetslag som gör det betydligt enklare att ändra juridiskt kön, utan krav på diagnos och utan den prövning som tidigare fanns. SD och KD var de enda som röstade nej, bland annat eftersom vi bedömde att detta öppnar för missbruk och skapar otydlighet i skyddsregler som ska ge just trygghet.

Min fråga till statsministern är: När regeringen säger att äldre ska få rätt att välja kön på personal, avser man då biologiskt eller juridiskt kön? Hur ska regeringen säkerställa att reformen ger den trygghet som det är tänkt?

Fru talman! Jag inser att vi inte alls har samma syn vad gäller migrationspolitiken. Ledamoten påstår upprepade gånger att vi jagar vårdpersonal. Det stämmer inte.

Centerpartiet försöker att ställa behovet av vårdpersonal mot behovet av ordning i migrationen. Det är inte seriöst. Det är helt oseriöst, skulle jag vilja säga.

Sedan 2025 ligger kravet på omkring 80 procent av medianlönen i Sverige. Det motsvarar ungefär 29 000 kronor. Det är inte helt orimligt att man skulle kunna tjäna det.

Som jag sa tidigare i mitt anförande handlar det om att om du har rätt att stanna ska du få stanna. Men det gäller inte om du befinner dig här på felaktiga grunder eller om du inte har gjort rätt för dig.

Vi har haft otydliga regler från början, vilket Centerpartiet har varit med och bidragit till. Då blir det så här. Det drabbar enskilda personer. Jag kan inte annat än beklaga, som jag sagt innan, när det drabbar dem som verkligen sköter sig. Men vi måste ha ordning och reda.

Jag skulle vilja ställa en annan fråga till ledamoten. Centerpartiet talar väldigt ofta om glesbygden och att vi ska ha vård i hela landet. Det är något som vi i Sverigedemokraterna stöder till fullo. Det är väldigt viktigt för oss i Sverigedemokraterna.

Därför vill vi se ett statligt huvudmannaskap så att vi får ordning på det. Vi kan inte ha 21 olika regioner som beslutar olika och prioriterar olika.

Vi har ett exempel i Sollefteå, där man lägger ned sjukhuset. Under flera år har man dragit ned mer och mer, och till slut kommer det inte att finnas något kvar över huvud taget. Där har Centerpartiet varit med och bidragit till nedläggningen.

Vad säger Centerpartiets ledamot här om att man vill ha vård i hela landet?

Fru talman! Tack, ledamoten Bergenblock, för anförandet!

Mycket av det som Centerpartiet driver vad gäller sjukvårdspolitik kan vi instämma i. Det som Centerpartiet ständigt återkommer till är fortsatt stor invandring. Det är ingen stram invandring, trots att vi ser de fruktansvärda situationer som vi har ute i landet med ökad kriminalitet och en välfärd som har gått på knäna under väldigt lång tid.

Vi har ett importerat vårdbehov. Ska vi fortsätta att fylla på med fler med vårdbehov från andra länder, för att sedan fortsätta med en oansvarig migrationspolitik?

Som jag sa tidigare behöver Sverige självklart kompetent personal i vården oavsett bakgrund. Men är det så att man inte har rätt att stanna i landet ska man lämna det. Skärpta krav inom arbetskraftsinvandringen handlar inte om att stoppa vårdpersonal från att jobba här. Det handlar inte om att jaga vårdpersonal. Det handlar om att stoppa missbruk och lönedumpning.

Den som uppfyller villkoren ska kunna arbeta i Sverige. Den som inte gör det kan inte räkna med att få stanna i Sverige.

Därför frågar jag Christofer Bergenblock: Ser inte Centerpartiet detta? Ser ni inte vad den migrationspolitik som ni har drivit under så många år har orsakat för brister i välfärden? Centerpartiet vill fortsätta den oansvariga migrationspolitiken och bara fylla på med fler.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna.

Att Centerpartiet står här och försöker påskina att man vill ha stram migrationspolitik tror jag inte att någon här i kammaren, eller någon annan som har lyssnat, tror på. Vi kan inte bygga ett välfärdssamhälle på att ständigt få in nya människor. Vi har redan en stor arbetslöshet i landet, om inte Centerpartiet och ledamoten känner till det.

Vi kan börja där. Vi behöver utbilda dem som inte har utbildning eller jobb så att de kan börja i exempelvis vården. Vi kan inte fortsätta att fylla på från andra länder.

Att vi skulle jaga just vårdpersonal är missvisande. Enligt Migrationsverkets statistik har bara i år 87 läkare fått nya arbetstillstånd och nästan 400 läkare fått sina tillstånd förlängda. Det är alltså 87 läkare, 15 sjuksköterskor, 30 undersköterskor, 26 vårdbiträden och 14 tandläkare som har fått förstagångstillstånd. I fråga om förlängningar är det 392 läkare, 130 sjuksköterskor, 78 undersköterskor, 83 vårdbiträden och 54 tandläkare. Att vi utvisar och jagar vårdpersonal är rena lögner.

De som uppfyller kraven får stanna. Att det har varit en oansvarig migrationspolitik där folk har levt i ovisshet under så många år kan inte vi ta på oss, utan det får ni ta på er. Centerpartiet, Socialdemokraterna och övriga som har styrt tidigare har skapat denna oreda. Det är nu vi rensar upp, och tyvärr drabbar det enskilda. Det är beklagligt när det drabbar just dem som verkligen sköter sig, har ett arbete att gå till och försöker vara en del av vårt land.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Bergenblock för frågorna.

Personalen är naturligtvis det allra viktigaste vi har för en fungerande hälso- och sjukvård. Där är arbetsmiljön viktig för att vi ska få personal som vill arbeta inom hälso- och sjukvård.

Sverige behöver självklart kompetent personal i vården, oavsett bakgrund. Men arbetstillstånd måste bygga på tydliga krav, och de måste följas upp. Vi kan inte ha särskilda regler för särskilda människor, utan vi måste ha ordning och reda i migrationspolitiken. Oavsett var du arbetar någonstans måste du följa reglerna. Sedan är det beklagligt att det drabbar folk som arbetar inom vården, försörjer sig och har integrerats. Det är naturligtvis beklagligt. Det är tråkigt med alla enskilda fall som man kan relatera till.

Det här bottnar i ett problem som Centerpartiet har drivit de senaste åren, nämligen den oansvariga migrationspolitiken. Det är därför den behöver stramas upp. Politiken har utsatt samhället för stora påfrestningar. Det har varit bristande kontroll, och konsekvenserna har varit förödande, med växande utanförskap, gängkriminalitet och en välfärd under hård press. Det är viktigt att ha ordning och reda i migrationspolitiken.

Flera partier, och även vår partiledare, har öppnat för att se över om politiken drabbar fel. Det gäller väl främst barn som studerar här och har fått ett utvisningsbeslut.

Många partier har varit med och drivit linjen, inte bara Sverigedemokraterna eller nuvarande regering utan även tidigare regeringar. Den iscensattes av Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 23 Nästa steg för en god och nära vård. Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

En väl fungerande sjukvård är en grundläggande del av ett välfärdssamhälle. När människor blir sjuka ska vården finnas där. Den ska vara tillgänglig, den ska vara sammanhållen och den ska fungera i hela landet, från första andetaget till livets slutskede. För oss i Sverigedemokraterna är detta en central fråga.

Sjukvården är organiserad genom 21 regioner och 290 kommuner. Det innebär olika beslut, olika prioriteringar och olika förutsättningar. Men när människor blir sjuka ska vården fungera på samma grundläggande nivå i hela landet. Det får inte vara avgörande var man råkar bo. Det kräver tydligare nationella krav och ramar.

Fru talman! Det här betänkandet är ett led i arbetet med att skapa tydligare ansvar och bättre samverkan i svensk hälso- och sjukvård. Det handlar om att människor ska få den vård de behöver i tid och utan att hamna mellan olika huvudmän.

Omställningen mot en mer sammanhållen och nära vård har diskuterats under många år, som många tidigare har sagt. Det är en uppfattning som delas av många, både i denna kammare och ute i landet, att utvecklingen har gått alldeles för långsamt. Strategier har formulerats och planer har tagits fram, men verkligheten i kommuner och regioner har sett annorlunda ut. Äldre har skickats mellan vårdnivåer. Kommunal vård har saknat tydlig läkarmedverkan. Primärvården har varit överbelastad och otydlig i sitt uppdrag. Många har tvingats söka vård på akutmottagningar för åkommor som borde ha kunnat hanteras i primärvården.

Fru talman! Nu tar vi nästa steg genom att ansvar och uppdrag skrivs in tydligare i lag.

Den 1 juli föreslås flera lagändringar träda i kraft i hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen och tandvårdslagen, i enlighet med propositionen. Lagändringarna tydliggör primärvårdens uppdrag och ansvar, stärker kontinuiteten och tillgängligheten samt förtydligar regionernas ansvar för styrning och uppföljning av primärvården.

Primärvårdens uppdrag förtydligas så att både fysiska och psykiska vanligt förekommande vårdbehov omfattas. Det innebär att första linjen får ett tydligare nationellt definierat ansvar.

Vi vet att hanteringen av psykisk ohälsa i dag varierar stort mellan regioner. I vissa delar av landet fungerar första linjen väl, i andra saknas tillräckliga resurser eller tydliga strukturer. Det leder till att patienter bollas vidare, att väntetiderna ökar och att ansvaret blir otydligt.

När primärvårdens uppdrag nu tydliggörs stärks förutsättningarna att ta ett tydligare ansvar för vanligt förekommande psykiska besvär. Det är avgörande för unga med ångest och depression, för vuxna med stressrelaterad ohälsa och för dem som annars riskerar att hamna mellan primärvård och specialistpsykiatri.

Regioner och kommuner får samtidigt ett tydligare lagstadgat ansvar att samverka i planering och utveckling av vården. Det är avgörande för äldre med komplexa behov, för personer som skrivs ut från sjukhus och för dem som är beroende av kommunal hälso- och sjukvård.

I den kommunala vården införs även krav på medicinskt ansvarig för rehabilitering. Det, fru talman, stärker det medicinska ansvaret kring sköra patienter, särskilt efter sjukhusvistelser. Det tydliggörs också att medicinsk bedömning av läkare eller sjuksköterska ska kunna erbjudas när behov uppstår, oavsett tid på dygnet. Om regionen inte fullgör sitt ansvar för läkarmedverkan får kommunen möjlighet att anlita läkare och begära ersättning för det. Ansvar ska vara tydligt, och det ska få konsekvenser när det brister.

Fru talman! Under pandemin blev bristerna i ansvar och medicinsk närvaro i äldreomsorgen smärtsamt tydliga. Coronakommissionen riktade skarp kritik mot hur samhället skyddade de äldre och pekade på strukturella svagheter i ansvar och samverkan. De erfarenheterna får inte upprepas. När vi nu tydliggör ansvar och stärker de medicinska kraven i kommunal vård minskar vi risken att liknande brister uppstår igen.

Kontinuitet är en av vårdens största utmaningar. Många patienter upplever att de får träffa nya personer varje gång och att ingen riktigt håller ihop vården. Det skapar otrygghet och försämrar kvaliteten.

Men kontinuitet handlar också om något mer. När samma läkare eller vårdkontakt följer patienten över tid ökar möjligheten att upptäcka förändringar tidigt, att sätta in rätt behandling i tid och att förebygga att enklare besvär utvecklas till svår sjukdom. När vi stärker kraven på information om fast vårdkontakt och fast läkarkontakt tar vi därför ett viktigt steg mot bättre kontinuitet, bättre kvalitet och bättre förebyggande vård.

Fru talman! Detta betänkande är en del av det bredare reformarbete som regeringen genomför med stöd av Sverigedemokraterna inom ramen för Tidöavtalet. Parallellt arbetar vi med att korta vårdköerna genom nationell vårdförmedling så att ledig kapacitet kan användas bättre över hela landet. Det stärker tillgängligheten och minskar skillnader mellan regioner. Vi genomför också en nationell kompetensförsörjningsplan och stärker den digitala infrastrukturen, vilket är avgörande för att vården ska fungera sammanhållet och effektivt.

Inom psykiatrin pågår dessutom en bred reform med fokus på fler vårdplatser, bättre hantering av samsjuklighet och stärkt rättspsykiatri. Det är särskilt viktigt när primärvårdens ansvar för psykisk ohälsa nu tydliggörs. Utan personal, ingen kontinuitet. Utan kompetens, ingen kvalitet.

Fru talman! Nästa steg för en god och nära vård innebär tydligare primärvårdsuppdrag, skärpt samverkan mellan region och kommun, stärkt medicinsk kompetens i kommunal vård och bättre förutsättningar för kontinuitet. Det är konkreta förändringar som stärker tryggheten för äldre, för personer med kroniska sjukdomar och för dem som söker hjälp för psykisk ohälsa. Det stärker också det förebyggande arbetet och minskar risken att sjukdom förvärras i onödan.

För oss i Sverigedemokraterna handlar det om att säkerställa en sjukvård som fungerar i vardagen, för patienter och personal, i hela landet. Detta är ett steg i rätt riktning, fru talman, men arbetet med att stärka svensk hälso- och sjukvård fortsätter. För oss i Sverigedemokraterna är det avgörande att vården blir mer sammanhållen, mer tillgänglig och mer likvärdig över hela landet. Vi tar detta steg i dag, och vi fortsätter reformarbetet.

(Applåder)

Herr talman! Till de högst prioriterade sakerna för oss i Sverigedemokraterna hör att korta vårdköerna, att patienter ska få den vård de behöver och i tid och att vårdpersonalen ska ha rimliga arbetsvillkor. Utgångsläget är dock tufft.

Under Socialdemokraternas senaste åtta år vid makten mer än dubblerades köerna i hälso- och sjukvården, och köerna till bup tredubblades. Patienter fick vänta längre, och vårdpersonalen fick en högre belastning och en tuffare arbetsmiljö. Detta märks än i dag.

Därför välkomnar jag att regeringen med stöd av Sverigedemokraterna nu vidtar åtgärder för att vända utvecklingen, så att fler får vård i tid och att personalen får bättre förutsättningar i hela landet.

Min fråga till sjukvårdsministern är: Vilka insatser anser ministern är viktigast för att korta vårdköerna? Och vilka konkreta åtgärder krävs för att behålla och stärka kompetensen, så att kapaciteten ökar och arbetsmiljön förbättras i hela landet?

Herr talman! Jag tackar återigen sjukvårdsministern för svaren.

Jag anser att detta är viktigt att lyfta fram. Många kvinnor har drabbats, och någonstans saknar man tillit till vården efter sådana här händelser.

Jag tycker att det är viktigt att vi lyfter på varje sten för att se vad vi kan göra här i riksdagen och vilka lagändringar man kan besluta om från regeringens håll för att detta inte ska ske igen samt för att de som drabbats ska få en värdig ersättning för det som de har åsamkats.

Jag ser fram emot ett fortsatt nära och gott samarbete med sjukvårdsministern. Jag återkommer med andra relevanta frågor i detta ämne.

Herr talman! Tack, sjukvårdsministern, för svaret!

Min tanke är naturligtvis inte att vi ska ta över professionens roll, utan det handlar om en tydligare styrning där vi sätter gränserna för vad som är miniminivån ute hos regionerna. Naturligtvis är det professionen som sedan får fastställa hur man ska arbeta med de här frågorna. Det som är väldigt viktigt för mig, då vi ser att vi har en ojämlik vård, är att vi träder in och sätter gränsen för vad miniminivån ska vara.

I mitt första anförande handlade det om orsaker och processer. Nu vill jag stanna till vid dem som redan har drabbats av felaktiga oåterkalleliga ingrepp. Bakom siffrorna finns ju kvinnor som lever med lång återhämtning, som jag sa tidigare, med hormonell obalans, förändrad intimitet och förlust av fertilitet och ett tvivel som inte riktigt släpper.

Ovanpå det kommer upplevelsen av en splittrad hantering med olika besked mellan regioner och en försäkringsprocess som många beskriver som tung och svår att överblicka. Ersättningsnivåerna har dessutom väckt berättigad vrede. Flera drabbade har fått besked om några tusenlappar – belopp från omkring 3 400 till upp mot 18 000 kronor förekommer – trots att de opererats i onödan och i vissa fall förlorat både livmoder, äggstockar och äggledare med plötsligt klimakterium som följd. Personer som kanske tänkt bilda familj kan inte göra det på grund av detta.

Den som lever med sådana livslånga följder upplever naturligtvis sådana ersättningsnivåer som ett hån, inte som en upprättelse. Problembilden behöver därför vara tydlig. Den som redan skadats möter i dag en ordning där ansvaret upplevs som oklart. Det är svårt att få en sammanhållen väg genom vården, intyg och försäkringar. Ersättningen uppfattas ofta inte stå i rimlig proportion till skadan, särskilt när förlust av fertilitet, varaktig hälsopåverkan och psykisk belastning vägs in.

Den genomgång som ministern hänvisar till sträcker sig till 2023. Därefter har, som jag sa tidigare, fler fall uppmärksammats. För dessa kvinnor är stöd och ersättning inte en framtidsfråga utan en fråga här och nu. Förtroendet avgörs av hur de tas emot efteråt. Det avgörs av om det finns ordning, tydlighet och respekt och av huruvida ersättningen upplevs som värdig.

Herr talman! Min fråga till ministern i denna del är: Hur avser ministern att säkerställa ett sammanhållet och värdigt stöd för redan drabbade samt att ersättningen står i rimlig proportion till den livslånga skada som de åsamkats? När kan riksdagen få ta del av regeringens inriktning och tidsplan i just denna del?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka sjukvårdsministern för svaret och samtidigt hälsa ministern varmt välkommen i rollen. Det är första gången som vi möts här i kammaren.

Fru talman! Hösten 2024 avslöjades en av de allvarligaste vårdskandalerna i modern tid: Minst 58 kvinnor hade fått livmodern bortopererad i onödan efter felaktiga diagnoser. Det här är irreversibla ingrepp med livslånga följder. Kvinnor beskriver smärta och en lång återhämtning, en kropp som har blivit annorlunda, rubbad hormonbalans, förändrat sexliv, förlust av fertilitet och en påtaglig tomhet. Man känner sig inte riktigt som en kvinna längre. Ovanpå allt detta finns ett gnagande tvivel: Var beslutet verkligen riktigt?

Jag vet hur den känslan är. Jag har själv genomgått den här operationen.

När vården står inför oåterkalleliga ingrepp måste minsta tvekan leda till paus och omprövning. Problemet är att vi saknar generella, nationellt bindande stoppregler som automatiskt pausar kirurgi när diagnostiken inte går ihop. Det saknas också ett nationellt krav på dubbelgranskning av vävnadsprover före oåterkalleliga ingrepp. I dag avgörs detta av vårdprogram och lokala rutiner. Det skapar ojämlikhet mellan regioner och onödiga risker för patienter.

Inom Tidösamarbetet har vi enats om en rad viktiga satsningar, inte minst inom hälso- och sjukvården. Som ministern lyfter fram fortsätter vi särskilt stärka kvinnors hälsa och vården för tillstånd som främst drabbar flickor och kvinnor. Det är välkommet och svarar mot ett tydligt kunskapsbehov. Därför behöver vi nu gå från satsningar till faktisk patientsäkerhet vid oåterkalleliga ingrepp. Viktiga steg är tagna. RCC arbetar enligt uppdraget, och kunskapsstyrningen är stark. Det är bra.

Samtidigt bygger slutsatsen på 2020–2023 års kodning. Det är en periodiserad slutsats baserad på kodade data. Den säger vad som syntes i registren då, inte vad som kan ha skett därefter eller utanför kodramen. Och vi har sett fall efter detta. Det tyder på behov av en förlängd analys samt att den kompletteras med en nationell kodningsvägledning och validering via journalstickprov i varje region så att kod stäms av mot verkligt underlag.

Herr talman! Min fråga är denna: Är ministern beredd att låta genomlysningen omfatta tiden efter 2023 och validera registren med journalbaserade stickprov i varje region så att vi får en aktuell och komplett nationell bild?

Bindande regler saknas alltså. Patientsäkerheten kräver en nationell miniminivå. Baslinjen ska vara lika överallt; därefter kan regionerna gärna göra mer.

Avslutningsvis: Är ministern beredd att titta vidare på möjligheten till en bindande stoppregel, obligatorisk dubbelgranskning och en modell för öppen uppföljning per region?

Herr talman! Alla barn förtjänar att växa upp i trygghet med god omvårdnad och inte utsättas för våld eller dras in i kriminalitet. Men verkligheten visar tyvärr något helt annat. Vi har en fruktansvärd utveckling där grovt kriminella gäng lockar in allt fler och allt yngre barn.

Tidiga och förebyggande insatser är helt avgörande för att skydda barn från att fastna i kriminalitet. Samtidigt minskar det behovet av att samhället gör det mest ingripande: att placera barn utanför sin familj.

Jag är därför oerhört glad över de satsningar som Tidöpartierna nu gör med bland annat fler verktyg för socialtjänsten, förstärkningsteam, skolsociala team, familjecentraler och riktat stöd till familjerna.

Min fråga till socialtjänstministern är: Hur säkerställer regeringen att kommunerna använder de nya verktygen som det är avsett, att det finns relevant kompetens och att satsningarna inte bara blir kortsiktiga projekt utan leder till långsiktiga resultat och till att färre barn rekryteras av gängen och fler får växa upp i trygghet?

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten Jonsson för hans kompletterande fråga.

Att Sis inte fungerar är vi smärtsamt medvetna om, och här görs mycket för att komma till rätta med de enorma problemen. Jag förstår att ledamoten tar Sis som ett exempel, för där fungerar det verkligen inte bra.

Sverige har 21 olika regioner och alltså 21 olika huvudmannaskap, och man gör olika i olika regioner, vilket ger ojämlik vård. Jag kommer från Halland, och där är vården väldigt bra. Men längre upp i landet har man inte samma tillgång till vård. Det är denna ojämlikhet vi vill få bort.

Nu skyller man också ofta på varandra. Regionerna skyller på staten och staten på regionerna. Jag tror att en viktig del för att komma till rätta med problemen är att en har ansvaret och kan ställas till svars när det inte går bra.

Vi tycker att det är dags att lämna det splittrade systemet, och jag tror inte att ledamoten förespråkar ojämlik vård. Jag vet inte vad ledamoten menar skulle försämras om man införde statligt huvudmannaskap. Man kan jämföra med andra länder, men olika länder har givetvis olika förutsättningar. I vissa länder har det funkat väldigt bra när den statliga styrningen har ökat eller när man har infört ett statligt huvudmannaskap.

Sverigedemokraterna anser att det är denna väg Sverige behöver gå för att komma till rätta med kompetensbristen och ojämlikheten i vården. Men mycket behöver göras och skruvas i för att detta ska fungera. Det är ett komplext problem som man behöver hitta bra lösningar på för att det ska bli så bra som möjligt för alla patienter, regioner med flera.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten Jonsson för frågan.

Detta är en komplex fråga. Vi har ett system som inte har fungerat på väldigt många år. Olika regeringar har försökt att lösa problemen med vårdköer, kompetensbrist och ojämlik vård men har inte lyckats. Olika regeringar har gått in med olika insatser och förslag på vad man ska göra åt situationen, men de har som sagt misslyckats.

Sverigedemokraterna har inte suttit i regering men ingår nu i regeringsunderlaget, och nu kommer en del förslag för att göra vården bättre för alla i hela Sverige.

Man har länge försökt lappa och laga systemet, men det har som sagt inte funkat. Det har läckt pengar, och man har pytsat in mer pengar utan att laga själva systemet, fastän det är där det brister. Oavsett hur mycket staten har gått in och styrt har man inte fått de resultat man trodde.

Nu börjar vi med att öka den statliga styrningen på sex områden, vilket är jättebra. Det är som sagt en komplex fråga, men Sverigedemokraterna tror att detta är rätt väg att gå för att komma till rätta med problemen.

Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 16 Hälso- och sjukvårdens organisation. Vi i Sverigedemokraterna står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men jag yrkar här bifall endast till reservation 17.

Herr talman! En stark och fungerande hälso- och sjukvård är en grundpelare i ett välfungerande samhälle. Varje medborgare ska känna trygghet i att vården finns där när den behövs, oavsett var i landet man bor eller vilken sjukdom man har. Men för att detta ska vara möjligt krävs mer än bara ambitioner: Det krävs struktur, långsiktighet och framför allt att vårdens personal ges rätt förutsättningar att utföra sitt livsviktiga arbete.

Sverigedemokraterna ser vårdpersonalen som hjärtat i hela systemet. Det är deras kunskap, engagemang och uthållighet som får vården att fungera – från vårdcentralen i glesbygden till den högspecialiserade enheten på universitetssjukhuset. Därför är vi glada över att regeringen, i linje med vad vi sverigedemokrater länge har efterfrågat, nu har tagit emot en nationell plan för vårdens kompetensförsörjning.

Planen, som har tagits fram av Nationella vårdkompetensrådet på uppdrag av Socialstyrelsen, innehåller 25 konkreta förslag på åtgärder för att säkra tillgången till vårdpersonal i hela landet, inte minst i glesbygd och i mindre kommuner. De fokuserar på bättre matchning mellan utbildningsplatser och vårdens faktiska behov, kontinuerlig kompetensutveckling, tydligare karriärvägar och förbättrad arbetsmiljö.

För oss sverigedemokrater är det avgörande att vårdens personal inte bara orkar utan också vill stanna kvar i yrket. Därför är detta ett väldigt välkommet steg i rätt riktning. Det är en viktig inriktning för att stoppa kompetensflykten, förbättra kontinuiteten i vården och säkerställa att resurserna används där de gör mest nytta. Planen bygger också in en systematisk uppföljning med årlig rapportering för att säkerställa att de föreslagna åtgärderna faktiskt genomförs och får effekt.

Herr talman! Ingen ska behöva vänta, vända eller kämpa för att få vård. Sjukvården ska vara där när den behövs, trygg, nära och utformad utifrån patientens behov och livssituation.

Begreppet ”nära vård” har länge varit förknippat med primärvården. Det är ett viktigt perspektiv, men det är inte tillräckligt. Vi menar att det nu är hög tid att också inkludera den högspecialiserade vården i detta arbete.

Regeringen har nyligen tagit ytterligare steg genom att lägga fram en lagrådsremiss för att stärka omställningen till god och nära vård. Förslaget tydliggör primärvårdens ansvar och omfattar både fysiska och psykiska behov, förstärker samverkan mellan region och kommun och säkrar medicinsk kompetens dygnet runt. Det är ett viktigt steg för att öka tillgängligheten och tryggheten för patienterna.

Nära vård måste också betyda att vård ges där den gör mest nytta för patienten, oavsett vårdnivå. Det finns i dag goda möjligheter att erbjuda avancerad cancervård i hemmet, exempelvis genom att ge cytostatika hemma och följa upp biverkningarna på distans. Detta ger trygghet för patienter, minskar belastningen på sjukhus och frigör resurser.

Vi i Sverigedemokraterna anser också att staten måste ta ett större ansvar för tillgången till modern strålterapi. Skillnaderna i infrastruktur är för stora. Det är inte acceptabelt att vårdutfallet ska bero på vilken region man råkar tillhöra.

Vi ser också ett stort behov av att förbättra hjärtsjukvården. Dagens vårdkedjor är inte tillräckligt sammanhållna. Det finns stora skillnader i vårdkvalitet. Därför föreslår vi en nationell hjärtstrategi med målet att skapa en obruten vårdkedja från akutsjukvården till rehabiliteringen. Dessutom måste resurser för avancerad hjärtsjukvård säkerställas i hela landet.

Herr talman! Vi i Sverigedemokraterna har länge varit tydliga. Svensk hälso- och sjukvård behöver en mer sammanhållen styrning. Den nuvarande uppdelningen mellan 21 olika regioner leder till ojämlik vård, dubbelarbete och bristande ansvarstagande. Patienten kommer i kläm när systemet brister.

Därför, herr talman, välkomnar vi att regeringen genom Vårdansvarskommitténs betänkande nu pekar ut konkreta områden där staten bör ta ett större ansvar. Det gäller sex centrala delar av vårdsystemet: kompetensförsörjning, läkemedelsförsörjning, vaccinationer, nationella screeningprogram, rättspsykiatrisk vård samt luftburen ambulanssjukvård och sjuktransporter.

Att just dessa områden lyfts är klokt. De kräver nationell samordning för att fungera effektivt och jämlikt över hela landet. Vi i Sverigedemokraterna ser detta som ett steg i rätt riktning. Det handlar inte om att ta bort det som fungerar lokalt utan om att bygga en mer likvärdig, transparent och ansvarstagande vårdstruktur. Staten måste ta ett tydligare grepp för patientens skull.

Herr talman! Det är omöjligt för mig att stå här i denna kammare och tala om hälso- och sjukvårdens framtid utan att lyfta psykiatrin.

Vi har under lång tid levt med allvarliga brister inom den psykiatriska vården. För få vårdplatser, bristande samverkan mellan ansvariga aktörer och betydande kompetensluckor leder till att patienter inte får det stöd och den behandling de behöver när de behöver detta. Konsekvenserna drabbar inte enbart dem som drabbats av psykisk ohälsa eller sjukdom. Detta påverkar även familjerna omkring dem, hela vårdkedjan och i förlängningen tryggheten i samhället.

Det är inte acceptabelt att personer med allvarlig psykisk ohälsa bollas mellan olika huvudmän, går utan hjälp eller tvingas vänta i veckor eller månader på insatser som är avgörande för deras livssituation.

Inom ramen för Tidöavtalet görs nu viktiga satsningar på den psykiatriska vården. Arbetet fokuserar på att stärka rättspsykiatrin, förbättra vårdkedjornas kontinuitet, öka antalet vårdplatser och möta behoven hos personer med samsjuklighet, där psykisk ohälsa och missbruk ofta hänger samman.

Det är viktiga steg för att återupprätta en trygg, sammanhållen och tillgänglig psykiatrisk vård. Men det krävs också ett tydligare fokus på kvalitet och patientens rättigheter, inte minst för barn och unga. Många barn som vårdas inom barn- och ungdomspsykiatrin uppger att de inte får tillräcklig information eller delaktighet i sin behandling. Det är inte acceptabelt.

Barn ska ha möjlighet att förstå den vård de får och kunna påverka den. Regeringen bör därför verka för ett systematiskt arbete där barn, i den mån det är möjligt, får inflytande över sin psykiatriska vård och tillgång till information som är anpassad efter deras ålder och mognad.

Herr talman! Vi ser även behov av att modernisera psykiatrins behandlingsmetoder. Äldre, traditionella metoder bör ersättas om det finns evidens för att nyare behandlingar ger bättre resultat. Regeringen bör därför ge Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en bred översyn av evidensbaserade metoder vid behandling av psykisk ohälsa och depression.

Sverigedemokraterna har även lyft behovet av att bredda synen på vad psykiatrisk vård kan vara. Vi anser att det är dags att psykiatrin både breddas och moderniseras. Alla patienter passar inte in i en modell där läkemedel automatiskt är förstahandsvalet. Psykofarmaka fyller en viktig funktion i vissa fall. Men dagens överanvändning, inte minst bland unga, visar tydligt att vården behöver fler verktyg, fler val och större lyhördhet inför patientens behov. Den omfattande förskrivningen av psykofarmaka, särskilt till barn och unga, är oroande och kräver en ny inriktning.

Sverigedemokraterna menar att fler komplementära och integrativa behandlingsformer bör finnas tillgängliga inom psykiatrin. Grön rehabilitering och naturunderstödd vård är exempel på insatser som visat goda resultat, särskilt vid utmattningssyndrom och ångestproblematik.

Även andra evidensbaserade icke-farmakologiska metoder, där samtalsstöd kombineras med fysisk aktivitet och kroppsnära behandling, bör integreras som naturliga delar i vårdutbudet. Det är dags att dessa alternativ ges den plats de förtjänar, till nytta för både patienter och vårdsystem.

Vi vill också betona vikten av valfrihet. Alla patienter bör ha rätt till psykiatrisk vård utan läkemedel om det är medicinskt möjligt och patienten själv önskar det. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag på en tydlig skrivning i patientlagen som stärker rätten till medicinfri behandling.

Herr talman! För oss sverigedemokrater är det tydligt vad som krävs för att bygga en hållbar vård för framtiden: en primärvård som fungerar som navet i systemet, en tillgänglig och jämlik vård över hela landet och en modern organisation där även högspecialiserad vård kan ges nära patienten.

Herr talman! När vi i Sverigedemokraterna är med och formar vårdpolitiken sätter vi patientens trygghet och behov främst. Vi prioriterar fungerande vårdkedjor, tillgänglig och jämlik vård i hela landet och bättre förutsättningar för vårdens personal att orka, utvecklas och stanna kvar. Vår ambition handlar om en sjukvård som håller hög kvalitet, inte bara i dag utan också för kommande generationer. Det är så vi bygger en vård att lita på – för patienterna och för personalen. Det handlar om hela Sveriges framtida vård.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag rikta ett varmt tack till alla er som arbetar i vården – i tuffa miljöer, med tungt ansvar och ofta under stor press. Det är er insats som gör skillnad varje dag. Vår politik syftar till att ni ska kunna göra ert jobb med stolthet – med rätt bemanning, rimliga arbetsvillkor och möjlighet till utveckling. Jag hoppas verkligen att ni alla får en riktigt fin sommar och att ni får en chans till vila och återhämtning.

Jag vill redan nu passa på att önska herr talmannen, presidiet, mina utskottskollegor och inte minst vår kanslipersonal en riktigt fin och glad sommar.

(Applåder)

(forts. § 13)

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Anna Tenje. Under den tidigare socialdemokratiska regeringen blev välfärden en bankomat för kriminella. Samordningsnummer delades ut utan kontroll. Identitetsfusk blev vardag. Kontrollen var obefintlig, och myndigheterna saknade verktyg för samkörning. Samtidigt kunde personer som nyligen kommit till Sverige få i princip full tillgång till välfärden – utan krav på arbete, utan motprestation och utan förankring i samhället.

Det var inte bara ansvarslöst. Det öppnade dörren för systematiskt utnyttjande av skattebetalarnas pengar. Kriminella nätverk växte, medan skötsamma skattebetalare och behövande trängdes undan.

Genom Tidösamarbetet har Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen drivit igenom viktiga beslut och lagt fram reformer som exempelvis kvalificeringskrav för välfärdsförmåner, en ny utbetalningsmyndighet, skärpta kontroller, återkrav och myndighetssamverkan.

Min fråga är: Hur säkerställs att detta inte stannar vid beslut utan leder till verklig effekt: att fusket stoppas, kontrollen stärks och förtroendet för välfärden förstärks?

Herr talman! Totalförsvaret kräver att civil och militär beredskap hänger ihop.

Sollefteå sjukhus nära I 21 har en självklar plats i den försvarsstruktur som nu byggs upp i norra Sverige. Att samtidigt montera ned vårdberedskapen strider mot syftet, och att andra partier trots vetskap om detta föreslår nedläggning är anmärkningsvärt.

Sverigedemokraternas ståndpunkt är tydlig: Sollefteå sjukhus bör bevaras och ges en formell roll som beredskapssjukhus. Min följdfråga är om ministern är beredd att ta initiativ för detta och vad regeringen avser att göra i frågan.

Herr talman! Min fråga går till försvarsministern.

Sollefteå sjukhus har redan förlorat sin förlossningsverksamhet. Nu avvecklas även anestesi, operation, intensivvård, barnmedicin och vårdplatser. Det innebär att ett inlandssjukhus i praktiken förlorar sin förmåga att hantera allvarliga tillstånd.

Sjukhuset betjänar ett vidsträckt område i inlandet där avstånden är långa, vägstandarden ojämn och vinterförhållandena ofta svåra. För många handlar det om flera timmars resa till närmaste vård.

Det här är inte bara en fråga om vård. Det handlar om trygghet och patientsäkerhet och att behålla kompetens i områden som redan har svårt att rekrytera.

Min fråga till ministern är: Vilket ansvar har staten när ett strategiskt inlandssjukhus som det i Sollefteå monteras ned, och vad avser regeringen att göra för att trygga vården och personalens villkor i dessa delar av landet?