Fru talman! Carita Boulwén har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att införa nationellt bindande stoppregler och krav på dubbelgranskning vid allvarliga diagnoser som kan leda till oåterkalleliga kirurgiska ingrepp, så att kvinnor inte riskerar att få livmodern borttagen eller andra ingrepp utförda på felaktiga grunder. Carita Boulwén har även frågat hur jag avser att agera för att säkerställa att de som drabbats av felaktiga oåterkalleliga kirurgiska ingrepp får ett värdigt stöd och en ersättning som står i rimlig proportion till den livslånga skada de åsamkats.

Alla kvinnor ska kunna känna sig trygga med hälso- och sjukvården. Att en kvinna får sin livmoder bortopererad i onödan är sådant som inte får hända.

Kvinnors hälsa och en god hälso- och sjukvård för tillstånd och sjukdomar som främst drabbar flickor och kvinnor är ett område som är högt prioriterat av regeringen. För att säkerställa ytterligare framsteg och patientnytta inom mödrahälsovård, förlossningsvård samt flickors och kvinnors hälsa fortsätter regeringen satsningen på området. Den fortsatta satsningen ska stödja utvecklingen av en stärkt och jämlik hälsa samt en mer personcentrerad hälso- och sjukvård för flickor och kvinnor. Behovet av kunskap om tillstånd och sjukdomar som främst drabbar flickor och kvinnor, både inom den specialiserade vården och inom primärvården, är fortsatt stort, och området behöver fortsätta utvecklas och följas upp.

Genom en tilläggsöverenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner inom cancerområdet fick Regionala cancercentrum i samverkan i uppdrag att genomföra ett antal insatser. Av återrapporteringen avseende överenskommelsen framgår att det mellan åren 2020 och 2023 inte har förekommit någon överdiagnostisering av det premaligna tillståndet EIN i landet utöver Region Uppsala.

Genom en workshop har även ett antal åtgärdsförslag inom följande områden lämnats: stärkt användning av kvalitetssäkringsprogrammen, utvecklade kodverk inom patologi, stärkt kunskapsdelning och ökat processtänk vid premaligna tillstånd, utvecklade register, större möjligheter till kompetensutveckling för patologer och förbättrad kommunikation med patienten vid premaligna tillstånd. Vid framtagandet av åtgärdsförslag identifierades även nyckelaktörer för genomförande av åtgärderna. Av slutredovisningen av överenskommelsen, som delades med Socialdepartementet i mars 2025, framkom att bland annat vårdprogramsgruppen vidtagit åtgärder utifrån workshoppens rekommendationer. Rekommendationer riktade sig även till Svensk förening för patologi, Equalis och regionerna samt till sjukhus och kliniker.

En god, effektiv, jämlik och jämställd vård som är tillgänglig och utgår från behovsprincipen är avgörande för en välfungerande hälso- och sjukvård där patientens bästa står i centrum. Ansvaret att säkerställa att det inte genomförs felaktiga ingrepp inom vården ligger huvudsakligen på regionen och vårdgivaren. Vidare är medicinska beslut en fråga för professionen med dess erfarenhet och utbildning, i dialog med patienten. Det är inte regeringen som är bäst lämpad för sådana beslut.

Med det vill jag tacka interpellanten för frågan och ser fram emot debatten.

Herr talman! Tack, Carita, för en väldigt angelägen interpellation och att du lyfter upp den här frågan!

Jag delar din förtvivlan över att det kan bli så här. Samtidigt är regeringens verktygslåda lite begränsad när det är regionerna som ansvarar för sjukvården. Jag vet att våra partier står lite närmare varandra i vad lösningen är på det långsiktigt.

Vi ska komma ihåg att svensk cancersjukvård håller världsklass. Vi ligger i den absoluta toppen. Mycket av detta beror på att vi har väldigt mycket nationell styrning genom de regionala cancercentren men också rutinerna kring cancervård.

Åtgärderna som nu har vidtagits är inom sex utvecklingsområden, där man har specificerat 17 konkreta åtgärder. Det här sker i dialog med professionen, där man lär av varandra. Utgångspunkten är ju att det är i den medicinska professionen som man förbättrar arbetet på det här sättet.

Vi ska vara medvetna om att om vi inför lagstiftning som begränsar väldigt mycket i vårdutförandet riskerar vi ofta att hamna steget efter. Det är klart att det är önskvärt att det är två personer som granskar. Det är regel i de flesta fall i dag. Men vi ser också att det händer väldigt mycket på AI-området. Till exempel när det gäller bröstcancerscreening ser vi bättre träffsäkerhet när man har med AI-redskap i granskningen av screeningen. Då är det viktigt att vi inte har lagstiftning som står i vägen för den typen av utveckling utan att det är just professionen som i takt med utvecklingen av teknikens möjligheter ändrar och utvecklar rutinerna och utvecklar arbetet på bästa sätt för patienten.

Det är därför jag tycker att det finns anledning att vara lite återhållsam när det gäller just lagstiftning. Men den nationella styrningen på området är stark, och vi ser att de här åtgärderna är väldigt viktiga steg i rätt riktning.

Herr talman! Som jag nämnde tidigare är vården regionernas ansvar. De har också en ordning för skadestånd. Det är regionernas eget försäkringsbolag som hanterar de här frågorna.

Jag håller helt med om att en del av ersättningsnivåerna är extremt låga, och jag förstår att människor är upprörda och besvikna över det. Jag har även förstått att Region Uppsala i det aktuella fallet har erbjudit sig att driva skadeståndsfrågan åt de berörda kvinnorna, vilket jag tycker är bra.

Jag ser inte att regeringen kan gå in och ta över det försäkringsbolag och den ordning som regionerna har för att försäkra patienter mot de oundvikliga skador som beror på misstag som vården begått. Det är rimligt att det är regionerna som tar ansvar för detta, eftersom det är de som ansvarar för sjukvården. Ansvarsutkrävandet är en jätteviktig del av huvudmannaskapsfrågan. Så länge regionerna ansvarar för sjukvården behöver de ta ansvar även när det brister, och de har en ordning för detta.