Pål Jonson

Fru talman! Jag vill ge Hanna Westerén rätt: Det här har varit ett allvarligt problem på ett antal ställen runt om i landet. Jag uppskattar interpellationen och att man lyfter upp den här typen av problem. Det här kan ha konsekvenser för Sveriges säkerhet; där är vi eniga.

Jag vill också understryka att det var just med denna grund som vi presenterade ny lagstiftning som vi från regeringens sida är glada att riksdagen också antog. Vi har nu en helt ny lagstiftning sedan den 1 juli i år som ju till del ska träffa det här problemet, så låt oss ge detta lite mer tid än en månad innan vi jagar ny lagstiftning igen.

Vi ska se till att vi implementerar den lagstiftning som finns och att det finns bra riktlinjer och handledning för att det ska vara lätt att göra rätt i de här sammanhangen. Vi ska också ge tillsynsmyndigheterna det mandat och de resurser som de behöver. Vi får återkomma om det skulle finnas skäl för ytterligare åtgärder.

Med detta sagt vill jag också tacka Hanna Westerén för ett antal interpellationsdebatter i den här kammaren. Jag har alltid uppskattat den konstruktiva tonen och Hanna Westeréns fina arbete också i försvarsutskottet. Jag önskar henne ett varmt lycka till i sitt fortsatta förvärv!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det finns definitivt ett ökat behov av att driva säkerhetskänslig verksamhet, och det beror på ett antal faktorer som träffas av detta. En faktor är naturligtvis att främmande makt ökar sin underrättelseinhämtning mot Sverige. Säkerhetspolisen, Must och FRA är i sina årsrapporter väldigt tydliga med att underrättelsehotet framför allt kommer från Ryssland men till del även från Kina och Iran, så vi måste helt enkelt anpassa oss.

Det är också så att den här typen av verksamhet expanderar i takt med att totalförsvaret också expanderar geografiskt och volymmässigt. Vi befinner oss ju i en historiskt stor uppbyggnad av totalförsvaret och träffar detta på flera olika områden. Det kommer därför naturligtvis att prägla mycket av de större behoven av att kunna bygga ut säkerhetsskydd till olika grader. Vi har också olika åtgärder för att hindra flaskhalsar i uppbyggnaden av ett starkare säkerhetsskydd.

En tredje dimension är naturligtvis internationaliseringen. Genom att vi numera är allierade inom Nato måste vi också kunna utbyta information som ibland är säkerhetskänslig. Det finns definitivt en expansion kopplat till detta.

När det gäller just förekomsten av arbetskraft som illegalt uppehåller sig inom säkerhetskänslig verksamhet har tillsynsmyndigheterna genom de nya verktyg som finns sedan den 1 juli i år en större rådighet att gå in och avbryta avtal. Större rapporteringskrav på verksamhetsutövaren tror jag också kan minska risken för detta.

Ytterst handlar det naturligtvis om att det inte räcker med bra lagar, utan vi måste också ha bra tillämpning av lagstiftningen. Som vi också lyft upp finns det naturligtvis också olika manualer för hur man ska tillämpa säkerhetsskyddslagen och hur tillsynsmyndigheterna kan agera rådigt och kraftfullt.

Nu, Hanna Westerén, har vi i stora delar berört det som heter säkerhetskänslig verksamhet, det vill säga det som är allra mest känsligt för Sveriges säkerhet och som kan beröra terrorism eller spionage. När det gäller samhällets funktionalitet i övrigt har vi det som kallas för samhällsviktig verksamhet, och det kan ju också träffa andra områden. Det kan beröra energi, kommunikationer och olika typer av betalsystem.

Jag vill också understryka att det inte bara när det gäller säkerhetskänslig verksamhet utan även inom samhällsviktig verksamhet – den verksamhet som ska säkra Sveriges funktionalitet – sker en utbyggnad av säkerhetsskyddet.

Det finns sedan något år tillbaka en EU-lagstiftning som handlar om skydd av kritisk verksamhetsutövning. Det är ett CER-direktiv, som är ett sektorsystem. Också där ska man ha en bättre möjlighet att kunna granska vilka personer som agerar inom ramen för samhällsviktig verksamhet. Även därför kommer det olika typer av bakgrundskontroller och så vidare.

Både inom säkerhetskänslig verksamhet och samhällsviktig verksamhet byggs nu ett bredare arbete upp för att se till att den typen av verksamhet inte försvagas på grund av till exempel risken för sabotage eller olovlig underrättelseinhämtning.

Fru talman! Det var också ett rätt långt svar eftersom det var sex frågor i interpellationen, som tog lite tid att arbeta igenom.

Interpellationen berör ett viktigt område, inte minst åtgärder för att motverka olika typer av hybridhot men också olovlig underrättelseinhämtning. Den träffar just säkerhetsskyddslagen, som handlar om rikets säkerhet – eller Sveriges säkerhet, som vi numera kallar den.

Det är ett växande problem med olika hot, risker och sårbarheter när det kommer till svensk säkerhet, inte minst att främmande makt ökar sin underrättelseinhämtning. Men det kan också finnas risk för sabotage och terrorangrepp, så det finns starka skäl.

Jag tycker att Hanna Westeréns interpellation var än mer angelägen tidigare. Vi har identifierat samma problem. Vi har också fått ny lagstiftning på plats, och den tror jag kommer att träffa mycket av det problem som Hanna Westerén är ute efter.

När det kommer till olika bedömningar av förekomsten och volymen har jag inte en exakt myndighetsuppgift. Det jag har sett är en bedömning om något fall per år under det senaste årtiondet. Det har säkert hänt under det senaste året. Sedan är det svårt att bedöma vad som är en arbetsmarknadsfråga – ingen ska arbeta i olika typer av entreprenadverksamhet utan riktiga avtal – och vad som träffas av säkerhetsskyddslagen. Det är inte två exakt likadana saker. Men med det sagt har jag sett ett tiotal fall under det senaste årtiondet.

Sedan gör naturligtvis underrättelsetjänsterna det som heter SÅB, säkerhetsunderrättelseårsbedömandet, i sin säkerhets- och hotbildsverksamhet. Men det redovisas inte öppet utan omges av sekretess på grund av främmande makts stora intresse kopplat till den här typen av bedömningar. Men för att stärka vår förmåga att agera mot hybridhot har vi – det är välkänt – kraftfullt förstärkt både underrättelse- och säkerhetstjänsten i Sverige under en lång tid.

Nu har vi som sagt ny lagstiftning på säkerhetsskyddsområdet, som innebär mycket större rådighet för tillsynsmyndigheter att gå in där det problem som Hanna Westerén påtalar finns i olika typer av avtalsförändringar. Den här lagstiftningen kan också träffa sådant som skedde före 2021, alltså innan den nya säkerhetsskyddslagen trädde i kraft. Det här är alltså ett kraftfullt instrument som förhoppningsvis kommer att göra att vi kommer till rätta med många av de problem som Hanna Westerén påtalar.

Det som sker är på sedvanligt sätt att en säkerhetsprövning genomförs. Då kan man klassas från klass 1 till klass 3. På sedvanligt sätt kommer då Säkerhetspolisen att kunna kontaktas, och så kan man naturligtvis gå på belastningsregister och misstankeregister, ett antal intervjuer och så vidare för att se till att personer som hanterar säkerhetskänslig verksamhet i olika grader också har den korrekta säkerhetsprövningen.

Fru talman! Jag vill bara påpeka att jag vet att Hanna Westerén tidigare har ställt den här interpellationen, eller en liknande interpellation, till Carl-Oskar Bohlin. Det var innan den nya lagstiftningen kom på plats, men regeringen såg problemet. Regeringen agerade genom att komplettera säkerhetsskyddslagstiftningen, och sedan den 1 juli finns det som sagt ny lagstiftning på plats som jag tror kommer att minska problemet kopplat till säkerhetskänslig verksamhet och personer som agerar på områden där det finns säkerhetskänslig verksamhet.

Fru talman! Hanna Westerén har frågat mig om hur jag och regeringen bedömer de säkerhets- och försvarspolitiska riskerna med att illegal eller oregistrerad arbetskraft förekommer i eller i anslutning till säkerhetskänsliga anläggningar.

Hanna Westerén har även frågat om jag och regeringen har en nationell lägesbild av förekomsten av otillåten eller okontrollerad arbetskraft inom skyddsvärd verksamhet, och vad den i sådana fall visar, samt om jag och regeringen anser att nuvarande säkerhetsskydd och tillsyn är tillräckligt, särskilt i komplexa entreprenad- och underleverantörsled, för att säkerställa kontroll över vilka individer som får tillträde till dessa miljöer.

Hanna Westerén har därutöver frågat vilka konkreta åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att motverka att entreprenadkedjor utnyttjas för att kringgå kraven på säkerhetsprövning eller möjliggöra infiltration av verksamheter av betydelse för totalförsvaret, om jag och regeringen avser att skärpa kraven på kontroll, uppföljning och ansvar för beställare och verksamhetsutövare inom exempelvis energisektorn, transportinfrastruktur och industrikritiska noder samt hur jag och regeringen säkerställer att upptäckta fall inte enbart hanteras som arbetsrättsliga eller migrationsrelaterade avvikelser utan också analyseras ur ett säkerhetshotsperspektiv och bidrar till en sammanhållen nationell hot- och sårbarhetsbild.

Kraven på säkerhetsskydd förändras kontinuerligt i takt med utvecklingen i omvärlden och på informationsteknikområdet. Samtidigt sker en ökning av säkerhetskänslig verksamhet som bedrivs i enskild regi och ökad internationell samverkan. Det försämrade omvärldsläget ställer särskilt höga krav på de verksamhetsutövare som ansvarar för viktiga funktioner i samhället, till exempel infrastruktur samt produktion och transporter av nödvändiga varor och tjänster, och som löpande träffar avtal med andra aktörer.

Under senare tid har det uppstått situationer där det funnits behov av att ändra eller avsluta avtalsförhållanden som har inneburit risker för Sveriges säkerhet men där det har visat sig att avtalsförhållandet inte omfattats av den befintliga ingripandemöjligheten i säkerhetsskyddslagen (2018:585).

Mot denna bakgrund föreslog regeringen i propositionen Utökade möjligheter att ingripa i säkerhetskänslig verksamhet (prop. 2025/26:182) nya verktyg i syfte att ge tillsynsmyndigheterna utökade möjligheter att ingripa i pågående avtals- och samarbetsförhållanden som bedöms olämpliga ur säkerhetsskyddssynpunkt. Förslaget ger även tillsynsmyndigheten möjlighet att fatta tillfälliga beslut för att snabbare kunna ingripa mot avtal som anses innebära risker för rikets säkerhet. Den 1 juli 2026 trädde dessa lagförslag i kraft.

Förslagen innebär också att de aktörer som bedriver säkerhetskänslig verksamhet behöver anmäla till sin tillsynsmyndighet att den här typen av känsliga avtal har ingåtts. Verksamhetsutövarna kan då tvingas att genomföra ytterligare säkerhetsskyddsbedömningar och lämplighetsprövningar om myndigheterna anser att det behövs för att kunna bedöma om förfarandet är olämpligt från säkerhetsskyddssynpunkt. Med dessa ändringar stärks skyddet av säkerhetskänslig verksamhet i Sverige. Därefter faller det på aktuella verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter att säkerställa att reglerna efterlevs. Säkerhetspolisen har tagit fram olika vägledningar och informationsfilmer som syftar till att ge stöd i arbetet med att tillämpa säkerhetsskyddsregelverket. Vägledningarna är riktade till verksamhetsutövare och finns tillgängliga på myndighetens webbplats.

Fru talman! Jag har försökt att efter möjlig förmåga påvisa det arbete som Försvarsmakten gör för att kunna hantera klimatavtryck. Det har uppenbarligen haft ett gott resultat i och med att man trots ökad aktivitet minskar sina klimatutsläpp. Det är naturligtvis också ett resultat av den förordningsstyrning och de regleringsbrev som finns och de krav som vi ställer.

Det allvarliga säkerhetspolitiska läget medför att den dimensionerande uppgiften för Försvarsmakten är att försvara Sverige och våra allierade, även om den kan lämna stöd efter förmåga till övriga samhället och att arbeta med klimatförändringen.

Fru talman! Med det vill jag tacka Emma Berginger för ett väldigt gott samarbete och också för den här debatten. Det har varit en förmån att ha fått jobba nära med Emma under flera år inom försvarspolitiken.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska inte ta ytterligare en vändning i debatten genom att öppna diskussionen om havsbaserad vindkraft mer än att säga att regeringen ändå har godkänt mer havsbaserad vindkraft än den föregående regeringen.

Med det sagt ska jag ta upp ett antal av de frågeställningar som framförts om vad regeringen och jag som ansvarigt statsråd har gjort. Försvarsmakten redovisar sitt klimatarbete för departementet. Regeringen styr naturligtvis löpande sina myndigheter genom förordningar och instruktioner.

Jag förutsätter givetvis att Emma Berginger har läst Försvarsmaktens årsredovisning. Då är hon bekant med att utsläppen från Försvarsmakten har minskat, till skillnad mot i andra delar av samhället, vilket jag tycker är en stor framgång och ett kvitto på att Försvarsmakten gör ett bra arbete. Trots att man expanderar verksamheten jobbar man inte minst med energieffektivisering. Jag tycker att det är föredömligt att man arbetar med det.

Låt oss också ta frågan kopplat till drivmedel. Ledamöterna är säkert bekanta med att Försvarsmakten inte omfattas av reduktionsplikten. Det finns ett väldigt enkelt och klart svar. Man kan inte förhandslagra den typen av bränsle i kalla klimat. Det är därför som vi inte kan tillämpa reduktionsplikten förrän forskning och utveckling har kommit längre med den typen av drivmedel.

Försvarsmaktens huvuduppgift är förmågan till väpnad strid. Detta sagt bara så att vi är helt ense om det, och det förutsätter jag att vi är. Det dimensionerande hotet för Försvarsmakten är naturligtvis Ryssland och den militära uppbyggnad som Ryssland nu bedriver. Det är kärnuppgiften.

Sedan arbetar Försvarsmakten också med att ge stöd till övriga samhället, men det är inte en dimensionerande uppgift. Försvarsmakten har naturligtvis utfört viktiga uppgifter för Sverige. Det har den gjort under pandemin, under skogsbränder och vid olika typer av snöoväder. Men det är inte dimensionerande uppgifter.

När det kommer till anpassning, som Emma Berginger också ställer frågor om, är det inte Försvarsmaktens huvuduppgift att anpassa sin verksamhet till klimatförändringar. I ett bredare perspektiv är det andra myndigheter som har huvudansvaret för klimatanpassningar, och framför allt är det SMHI.

Försvarsmakten är en av 30 myndigheter som ingår i ett nätverk som SMHI driver som hela tiden jobbar med och analyserar hur klimatförändringar påverkar deras typ av verksamhet.

Det finns ett omfattande arbete också inom Försvarsmakten. Man gör naturligtvis risk- och sårbarhetsanalyser och bedömer löpande hur klimatförändringarna påverkar den operationsmiljö som man befinner sig i.

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Fru talman! Jag gav ett rätt långt svar. Utmaningen med interpellationen är att den innehåller fyra frågor med olika inriktning. Frågorna handlar både om vilka åtgärder som Försvarsmakten vidtar för att minska sitt klimatavtryck och om hur man anpassar Försvarsmakten till klimatförändringar. Det är inte så lätt att ge ett pregnant svar på detta, men det var ett rätt utförligt svar. Jag ska försöka gå igenom de frågeställningar som dykt upp.

När det gäller det långsiktiga perspektivet är jag naturligtvis väl bekant med rapporten från den brittiska underrättelsetjänsten om klimatförändringarnas säkerhetspolitiska konsekvenser. Det närmaste vi kommer i arbetet med bedömningarna är Försvarsmaktens perspektivplan, som sträcker sig fram till 2050. Den berör rätt ingående klimatförändringarnas påverkan på operationsmiljön, inte minst att klimatförändringarna kan driva olika typer av konflikter givet att de kan påverka allt från matproduktion till migration och erosion. Konsekvenserna av klimatförändringarna ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv har naturligtvis också bedömts av Försvarsberedningen och i säkerhetsstrategin, men det är framför allt i Försvarsmaktens perspektivplan som man tittar längre framåt.

Jag vänder mig emot uppfattningen att Försvarsmakten inte skulle bedriva ett aktivt klimatarbete. Det stämmer faktiskt inte. Jag ska ge tre exempel. Försvarsmakten arbetar nu med ett projekt med eldrivna bilar. Man jobbar med elektrifiering av sin fordonsflotta, även av sin lastbilsflotta. Man jobbar med förnybara drivmedel kopplat till stridsflygets drivmedelsförsörjning. Både FMV och Försvarsmakten arbetar också med hur man ska minska sitt klimatavtryck vid olika typer av upphandlingar.

Det här arbetet ger resultat, och det tycker jag bör beaktas. Vi vet att samhället i stort ökar sina klimatutsläpp. Men förra året minskade Försvarsmakten sina klimatutsläpp med 4 procent, trots att man nu bedriver en verksamhet som är väsentligt större än vad den var för några år sedan. Det tycker jag visar att Försvarsmakten genom den här förordningsstyrningen verkligen tar de här frågorna på allvar. Man uppvisar konkreta resultat. Uppbyggnaden av försvaret är en av de absolut största samhällsreformer som vi har genomfört. Fastän man har en verksamhet som ökar i volym och omfattning minskar alltså klimatavtrycket från Försvarsmakten. Jag tycker att det är ett gott kvitto på att Försvarsmakten tar de här frågorna på största allvar.

Fru talman! Emma Berginger har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag och regeringen har vidtagit för att säkerställa att Försvarsmakten och totalförsvaret är anpassade till ett förändrat klimat.

Interpellanten har vidare frågat mig om jag har agerat för att stärka Försvarsmaktens förmåga att hantera klimatrelaterade kriser såsom skogsbränder, översvämningar och andra extrema väderhändelser som kan inträffa samtidigt som andra säkerhetshot.

Emma Berginger har även frågat mig om jag och regeringen säkerställer att klimatförändringarnas konsekvenser integreras i den långsiktiga försvarsplaneringen och utvecklingen av totalförsvaret.

Slutligen har Emma Berginger frågat vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att minska Försvarsmaktens beroende av fossila bränslen och säkerställa att försvaret kan fungera i ett framtida energi- och bränslesystem baserat på el och förnybara drivmedel.

Det säkerhetspolitiska läget är fortsatt allvarligt, och totalförsvaret står inför en historisk återuppbyggnad. Försvarsmaktens huvuduppgift är att försvara Sverige och allierade mot ett väpnat angrepp med utgångspunkt i det kollektiva försvaret inom Nato. Ett av målen för det militära försvaret är även att skydda samhällets funktionalitet genom att med befintlig förmåga bistå övriga samhället både i fredstid och vid höjd beredskap.

I den nationella säkerhetsstrategin konstaterar regeringen att upprustningen av totalförsvaret är en komplex uppgift som aktualiserar avvägningar i förhållande till andra samhällsintressen. Det svåra omvärldsläget har gjort att upprustningen med nödvändighet medför att totalförsvarets verksamhet ska tillmätas stor betydelse när sådana avvägningar görs.

I säkerhetsstrategin konstateras även att klimatförändringarna framför allt på lång sikt utgör det allvarligaste icke-aktörsdrivna hotet mot hela samhället, vilket redan i dag får direkta konsekvenser för vår nationella säkerhet. Till exempel påverkar extremväder produktion av livsmedel och vattentillgång.

Vi ska ha en robust beredskap som kan hantera hela hotskalan. Förmågan att förebygga, motstå och klara kriser och olyckor utgör en bottenplatta för samhällets motståndskraft. Det är därför viktigt att synergier och samordningsvinster mellan arbetet med klimatanpassning, civilt försvar och krisberedskap tillvaratas. Motståndskraft och resiliens är en del av Natos samlade avskräckning och försvar.

Emma Bergingers frågor träffar brett över flera samhällssektorer. Det ställs högre krav på samhällets alla aktörer när kriget är det dimensionerande hotet och klimatförändringarna behöver hanteras. Regeringen har genomfört mycket stora satsningar inom totalförsvaret.

Avseende Försvarsmaktens arbete vidtar myndigheten flera åtgärder och bedriver ett utvecklingsarbete inom miljö- och klimatområdet. När det kommer till klimatanpassningar har Försvarsmakten liksom andra myndigheter ett förordningsstyrt ansvar att initiera, stödja och utvärdera arbetet med klimatanpassning. Detta är i enlighet med förordningen (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete.

Fru talman! Tack, Helena Bouveng, för frågan!

I grunden är detta ett stort och viktigt ansvar för Sverige. Det finns alltså bara sex andra allierade som har velat och kunnat axla ansvaret som ramverksnation. Detta bygger till stora delar på de erfarenheter som vi har från det svenskfinska försvarssamarbetet, FISE-samarbetet. Men nu är det inte längre ett fredstida samarbete, utan det här sker inom ramen för Nato.

Skälet till att man kommer att utgå från Boden är att förutsättningarna att verka på den finska sidan norr om polcirkeln är underutvecklade. Det finns väldigt mycket skog, och det är väldigt kallt. Därför är det lättare och bättre att man tränar och övar i Sverige. Sedan kommer man att snabbt kunna deplojeras i Finland för att tillsammans med länder som Italien, Frankrike och Storbritannien och de andra nordiska länderna bedriva avskräckning, försvara Finland och stärka säkerheten på hela den norra flanken.

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för frågan! Det stämmer att vi var kritiska mot den förra regeringen för att man var långsam med evakueringen av både ambassadpersonal och sådana som tidigare hade arbetat inom Försvarsmakten.

Något som har förändrats och tyvärr också försvårat för oss är att vi inte längre har någon närvaro på marken sedan talibanerna tog över. Med detta sagt har vi dock inte varit helt passiva i frågan. Tvärtom har vi följt upp detta med andra länder, som fortsätter att evakuera personer från Afghanistan.

Jag tycker också att det är rimligt att alla människor som har haft en koppling till Försvarsmakten i Afghanistan åtminstone ska kunna få sina skyddsskäl prövade. Vi har också naturligtvis engagerat och ställt frågor till berörda myndigheter, som Migrationsverket, Försvarsmakten och Säkerhetspolisen. Men jag har inga nya besked att ge Annika Hirvonen här i talarstolen i dag.

Fru talman! Tyvärr kan vi lära oss enormt mycket i och med att Ukraina har stora skadeutfall och stora förluster. Det finns väldigt mycket att göra.

En del arbete är vi redan djupt engagerade i. Framför allt finansierar vi olika typer av veterancentrum i Ukraina. Jag utesluter inte att det finns möjlighet att också ha utökad behandling av skadade veteraner i Sverige. Vi har till del haft det på sjukvårdssidan, men det kan också finnas möjlighet att vidga det arbetet ur ett bredare veteranperspektiv.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Alexandra Anstrell, för en angelägen fråga! Det här är ju individer som har tagit de största personliga risker man kan ta i statens tjänst, för att representera Sverige. Det är rimligt att vi, precis som de andra nordiska länderna, utvecklar ett veterancentrum – eller, som Allan Widman föreslår, en veterangård – så att de som har varit ute i statens tjänst och deras anhöriga ska ha möjlighet till rekreation och återhämtning.

Forskning visar att det är väldigt viktigt med just de här goda förutsättningarna för återhämtning för att till exempel undvika posttraumatisk stress.

Vi går nu tillsammans med fyra veteranorganisationer vidare för att etablera en veterangård. Detta handlar också om att bygga upp en starkare motståndskraft i hela vårt samhälle, för om vi skulle bli utsatta för ett väpnat angrepp kommer vi att behöva den här typen av veterancentrum eller veterangård.

Detta är högt prioriterat, och vi fortsätter att arbeta i Allan Widmans utrednings anda.