Johan Andersson

Herr talman! Vi ska i dag debattera skrivelsen från regeringen gällande Sveriges militära stöd till Ukraina. Det är en värdefull skrivelse, tycker jag. Den ger en beskrivning av de stödinsatser som Sverige har gett till Ukraina ända sedan den fullskaliga invasionen 2022. Den visar verkligen att det har funnits ett starkt och brett stöd i Sveriges riksdag för att stötta Ukraina såväl civilt som militärt.

Hittills har man beslutat om 21 militära stödpaket. Det samlade värdet uppgavs till 103 miljarder kronor. Till detta kom ytterligare ett stödpaket i förra veckan, där det från regeringens sida meddelas om en försäljning av Jas Gripen E och F. Det är 20 plan. Sverige kommer också att skänka 16 Jas Gripen C och D.

Från Socialdemokraternas sida framhöll vi redan 2023 att det var viktigt att också värna om luftförsvaret när det gäller Ukraina. Det gjorde vi utifrån de samtal som hade förevarit och det som president Zelenskyj hade framhållit för Sverige i olika delar.

I det paket som kom förra veckan fanns det också ytterligare delar. Jag läser inte upp allt detta, utan det kommer att finnas med i kommande skrivelser.

Från Socialdemokraternas sida är vi nöjda med det arbete som man gör. Jag tycker också att det nu känns bra att man nu har hittat en samsyn från Sveriges regering med oss andra partier inför fortsättningen. Vi ska komma ihåg att det också kommer att krävas stora insatser framöver till återuppbyggnad och annat i Ukraina.

Samtidigt finns det många goda skäl att fortsätta det arbete som vi har gjort och gör från Sveriges sida med att stötta Ukraina. Det finns ingen annan väg att gå i dagsläget, utan det är dessa insatser som kommer att krävas i fortsättningen också för att man ska kunna ordna detta så bra som möjligt och stötta det ukrainska folket. Det är också en del i kommande världsfred, som kommer att vara nog så viktigt.

Det som nu sker är ett genombrott i och med att man också tittar på möjligheten att förstärka samarbetet med den ukrainska industrin när det gäller vapentillverkning och industrisamarbete i allmänhet. Detta är också något som vi har tyckt varit väldigt viktigt för att vidareutveckla den kompetens som vi har i Sverige och ta del av satsningar med mera.

Jag vill också peka på den satsning som presenterades i förra veckan gällande det civila försvaret. Där har vi för Sveriges del ganska mycket att lära av hur man har jobbat i Ukraina för att stärka befolkningen. Här ser jag också möjligheter att bredda utbytet mellan Sverige och Ukraina just när det gäller det civila arbetet.

Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag gällande skrivelsen om det militära stödet till Ukraina.

Fru talman! Vi ska i dag debattera och fatta beslut om kompetensförsörjningen i totalförsvaret och räddningstjänsten, om jämställdhet och inkludering, om veteraner, om försvarsmusik samt om frivilliga försvarsorganisationer. Det är frågor som verkligen berör både den civila och den militära delen av samhället.

Hela 98 yrkanden inom området har inkommit under den allmänna motionstiden. Det handlar om såväl enskilda motioner som kommittémotioner och partimotioner. Vi socialdemokrater står självklart bakom alla våra yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservationerna 3, 14 och 22.

Vi föreslår att antalet värnpliktiga år 2030 ska uppgå till 12 000 årligen men att man långsiktigt bör uttala att målet ska vara 20 000 årligen. För att kunna nå detta har vi en hel del arbete kvar att göra.

När numerärerna utökas – det gäller både antalet värnpliktiga och antalet anställda – är det otroligt viktigt att man bygger ut visselblåsarfunktionen inom försvaret. Där ges värnpliktiga och anställda möjlighet att påtala missförhållanden under sin tid i försvaret, framför allt inom värnpliktsdelen.

Jämställdhet och inkludering är ett annat viktigt område som man behöver se till att stärka. Vi föreslår att Försvarsmakten aktivt ska arbeta med jämställdhet och inkludering för att sträva mot en mer diversifierad personalsammansättning. Ett tydligt mål är att minst 40 procent av de anställda i Försvarsmakten ska vara kvinnor. Där har vi en bra bit kvar att jobba. Därför är det viktigt, vilket vi trycker på i vår motion, att man riktar större insatser just till den gruppen.

Det måste kunna ges bättre förutsättningar att kombinera en karriär inom Försvarsmakten med familjeliv. Försvarsmakten ska naturligtvis vara en organisation som är fri från alla former av diskriminering – inklusive trakasserier, inte minst av sexuell karaktär.

Det handlar också väldigt mycket om att tillgodose alla köns utrustningsbehov. I dag får vi signaler om att det inte funkar. Även om det har skett en hel del den senaste tiden är det viktigt att man jobbar vidare med den delen.

Jag tänker också utveckla något när det gäller området kompetensförsörjning inom räddningstjänsten. Det är också ett viktigt uppdrag för försvarsutskottet att hantera. En viktig lärdom från kriget i Ukraina är att en väl utbyggd räddningstjänst är livsnödvändig. Vi noterar att behovet av att utbilda och rekrytera deltidsbrandmän runt om i vårt avlånga land är stort. Det pekar vi på i vår reservation, och vi ger högsta prioritet för de aktörer som verkar inom området.

Slutligen vill jag passa på att lyfta fram fackförbundet Kommunals rapport om behov av utbildningssatsningar för heltidsanställda brandmän och en översyn av utbildningen för dessa. Vi hade ett välbesökt seminarium i riksdagen för en månad sedan. Där deltog olika aktörer – och många ledamöter var på plats – för att kunna belysa den här delen. Här är det nu viktigt att MCF för frågan vidare.

Med de orden, fru talman, vill jag yrka bifall till våra reservationer.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska bara nappa på det sista som statsrådet sa om avtalstecknandet. Både statsrådet och jag är väl medvetna om att detta är en fråga mellan parterna, men vi ska naturligtvis följa den. På nationell nivå har vi ett ansvar för att det fungerar på hela den svenska arbetsmarknaden, inte minst inom räddningstjänsten.

Jag har stora förhoppningar på att man hittar lösningar så att detta blir bra i slutänden. Det är viktigt att vi från den nationella nivån lägger grunden när det gäller utbildningsdelen så att även de bitarna finns.

Jag tycker att det här visar att detta är en väg framåt. Jag kommer som sagt att återkomma. Jag kommer att följa frågan och se var det landar.

Jag tackar statsrådet för debatten.

Fru talman! Jag kan börja med att säga något när det gäller avtalet. Som statsrådet känner till finns det ett partssammansatt organ som tittar på det här med utvärdering av hur avtal är formulerade. Det är en förändring som gjordes utifrån den så kallade elvatimmarsregeln och ett EU-fördrag som Sverige och alla andra EU-länder har ratificerat. Det finns flera delar som är kopplade till detta. Det pågår ett arbete här, och vi får se var det landar.

Jag tyckte att det lät positivt att man öppnar för att kunna hitta regionala lösningar. Jag tycker också att det är en bra andemening att man ska kunna räkna in tidigare yrkeskompetens; jag tolkar det som att detta finns med i MCF:s uppdrag. Detta innebär att möjligheten att detta blir bra är väldigt stor.

För egen del kommer jag att följa den här frågan, för jag tycker att den i allra högsta grad är angelägen. En fungerande räddningstjänst är i allra högsta grad en del av det civila försvaret. Det verkar som att jag och ministern har samsyn i denna del.

Vi kommer att ha ett utbildningsseminarium för riksdagsledamöter den 28 januari, kopplat till de här frågorna, tillsammans med MCF, Pliktrådet och andra aktörer i den här delen. Skälet till det är att det har uppstått en diskussion runt om i landet om hur denna fråga kommer att hanteras.

Det här är ju ett gränssnitt. Det är kommunerna som har ansvaret ute i landet, men just utbildningsdelen är också en statlig angelägenhet. Ansvaret är delat, och därmed blir det lätt så att det hamnar mellan stolarna. Jag känner mig dock trygg med det svar som statsrådet har gett. Regeringen ser den här delen och har gett MCF ett tydligt uppdrag att jobba med dessa frågor, vilket känns bra.

Det återstår att se var vi landar och vad som kommer att ske kopplat till detta. Vi får väl återkomma i frågan framgent när det har utkristalliserats lite mer och när vi vet var det landar framöver.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för ett bra och fylligt svar. Jag har några följdfrågor kopplat till svaret, men det fanns många bra delar i det. Frågan var också väl beskriven.

Räddningstjänsten är otroligt viktig i den här delen; det visar inte minst situationen i Ukraina. Det handlar i allra högsta grad om Sveriges totalförsvarsförmåga. I dag finns det ungefär 140 räddningstjänstorganisationer i Sveriges kommuner, varav 94 har heltidsbrandmän. Det finns cirka 700 hel- och deltidsbrandstationer runt om i landet. Ungefär 16 000 personer arbetar i dag i räddningstjänstens utryckningstjänst, varav cirka 5 000 på heltid. Ungefär 10 000 jobbar som så kallade ribbare, räddningspersonal i beredskap.

Det här innebär att utbildningsdelen är en viktig fråga. Kommunalarbetareförbundet har tagit fram ett dokument som heter Brandmännens utbildning och kompetens. Statsrådet ska få ett exemplar av mig senare, även om jag tror att han har sett det tidigare. Dokumentet pekar på vikten och värdet av kompetensförsörjning.

Runt om i landet pågår det ett arbete för att klura ut just hur den framtida kompetensförsörjningen och det framtida utbildningssystemet ska se ut. Flera räddningstjänstorganisationer tittar på egna modeller, och därför tycker jag att det är nödvändigt att Myndigheten för civilt försvar tar över taktpinnen i det här arbetet. Det statsrådet har beskrivit i just den här delen tycker jag känns bra, det vill säga att man har gett uppdraget och håller på och tittar på frågan för att få till de här delarna.

Vi har också civilplikten, som kommer att innebära en annan situation när det gäller detta. Jag hoppas att civilplikten kan vara en grund för räddningstjänstens kompetensförsörjning på sikt. Även inom räddningstjänsten ser vi nämligen pensionsavgångar – det är kanske inte akut just nu, men det ser olika ut runt om i landet – och man märker att det är svårt att rekrytera framför allt deltidsbrandmän. Det gäller särskilt ute i landsbygd, vilket naturligtvis också påverkar.

Räddningstjänstens uppdrag har verkligen förändrats. Statsrådet beskrev hur situationen ser ut. Förr handlade det väldigt mycket om att snabbt åka ut för att göra en insats. Man släckte, eller vad man nu gjorde, och åkte sedan tillbaka igen. I dag är det kopplat till så mycket mer.

Min fråga till statsrådet är hur han ser på det arbete som pågår i de olika räddningstjänstförbunden med att titta på utbildningsdelarna och att hitta möjligheter till lokala lösningar för att kunna bedriva utbildning och på så sätt lättare kunna rekrytera. Vi har den centrala utbildningen, om jag får kalla den så, från MCF och de skolor som finns runt om i landet. Det finns dock även ett stort intresse för att hitta lokala, eller regionala, lösningar för att kunna göra detta runt om i landet. Vilken syn har statsrådet och regeringen i denna del?

Fru talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret på frågan när det gäller kompetensförsörjningen och hur statsrådet ser på framtida samarbeten och annat.

Jag har en fråga kvar. Försvarsministern känner väl till att vi från Socialdemokraterna gärna ser ett större statligt ägaransvar när det gäller försvarsindustrin i dess helhet. Det kan finnas lite olika modeller för det. I flera av våra grannländer, inte minst Norge och Finland, har man statligt delägande av olika delar. Det har man i första hand utifrån ett säkerhetsperspektiv. Historiskt har vi haft detta i Sverige, i mångt och mycket ända fram till avrustningen, även om det kanske inte gällde allt till fullo.

Jag skulle gärna höra lite grann om hur försvarsministern och regeringen resonerar när det gäller den här frågan, framför allt utifrån ett säkerhetsperspektiv. Jag säger inte att det alltid är av godo att ha det i statens regi, men man kan ändå ha delar där. Det kan se lite olika ut.

Fru talman! Jag tycker att det låter väldigt positivt med den interparlamentariska gruppen. Precis som statsrådet säger är det en stor fråga för Sverige, för riksdagen och för andra delar i den politiska organisationen.

Exporten är också väldigt spännande. Precis som statsrådet säger har den tagit fart. Vi har haft flera framgångar de senaste åren, även om det var lite trögt i starten. Om vi kan dela utvecklingskostnaderna med fler länder är det alltid en framgång. Det kan också påverka den framtida prisbilden vid eventuella försäljningar och annat när vi nått fram till en produkt, men det är nästa del.

Jag vet att det inte riktigt hör till statsrådets frågor, men jag oroas lite över kompetensförsörjningen inom försvarsindustrin. Vi antog en försvarsmaterielstrategi för inte så länge sedan, och vi hade en debatt och en bra diskussion om den här. Vi är tämligen överens mellan partierna. Vi vill kanske se mer av olika delar, men i det stora hela känns det ändå bra.

Hur, anser statsrådet, kan vi utveckla den här delen? Vi vet att vi har kompetensbrist inom flera sektorer på den svenska arbetsmarknaden, framför allt där det funnits industri tidigare. Vi har inte haft en försvarsindustri på det sättet på många år, men just nu är det en väldig hausse.

När vi träffar branschen hör vi att det är attraktivt att jobba inom försvarsindustrin. Så har det inte alltid varit, och det har alltså vänt. Vad kan vi gemensamt göra för att stötta i den delen? När vi har nått fram till ett beslut om ett framtida stridsflyg – där hoppas jag verkligen att det blir en svensk leverantör – är det viktigt att vi kan kompetensförsörja, oavsett hur det blir.

Jag skulle jättegärna höra om försvarsministern och regeringen har några tankar eller idéer där.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag är faktiskt nöjd med det, vilket vi i talarstolen på denna sida ytterst sällan säger.

Jag har dock några kompletterande frågor. Som statsrådet känner till kommer jag från Östergötland, och där har vi en lång tradition av att bygga stridsflyg tillsammans med flera orter och flera länder. Jas 39 Gripen har under många år tjänat Sverige väl och haft stora exportframgångar, vilket fortsätter och är mycket positivt.

Det behöver bli en bra process när det gäller det framtida stridsflyget, och konflikter runt om i världen visar hur viktigt stridsflygförmåga är. Här tror jag att vi har samma uppfattning.

Försvarsberedningen, där partierna ingår, arbetar med kommande ställningstaganden. Vi får avvakta och se om det krävs omprövningar och nya beslut tills beredningen är klar med sitt arbete. Det handlar om riskanalyser och annat. Vi kan dock konstatera att läget i vår omvärld förändras snabbt. Det vi trodde för ett år sedan gäller inte i dag. Då är stridsflyget och hur det ska hanteras givetvis väldigt viktigt.

Från vår sida ser vi gärna att man nyttjar de faciliteter som finns här i landet när det gäller stridsflyg. Det gäller bland annat de många företag som är leverantörer, och det finns givetvis även sådana utomlands.

Jag förstår att vi måste ta hänsyn till tidsramen för FMV:s utredning, och jag är nöjd med kontrollstationerna i form av redovisningar och annat. Jag tror att vi kommer att ha ganska många diskussioner framgent i denna församling och på annat håll i denna fråga. Men vad blir nästa steg när vi har kommit fram till ett beslut? Det finns inte jättemånga aktörer som kan leverera stridsflyg, men vi har goda förutsättningar eftersom vårt klimat är lite annorlunda än på andra ställen i världen.

Hur tänker statsrådet kring nästa steg när utredningen sedermera är färdig?

Herr talman! Jag tänkte nämna något om vår reservation i detta budgetbetänkande. Den handlar om vår syn på vad som ytterligare behövs när det gäller försvarets verksamhet.

Kollegan Markus Selin redogjorde väldigt väl för behovet av ett regemente i Kiruna, och jag tänkte nämna Kvarn och hur vi har resonerat kring det. Det nationella och internationella läget tänker jag inte orda så mycket om; jag tror att det är väl känt i denna sal och förhoppningsvis även bland dem som lyssnar på debatten.

Utifrån perspektivet att vi ska kunna försvara närområde och annat är det viktigt att det ges förutsättningar för att utveckla ett regemente kopplat till Kvarn. Redan i dag är helikopterflottiljen förlagd till Kvarn, med huvudbas på Malmslätt i Linköping. Vi har även Saabs stora produktionsanläggning i Linköping, som i värsta fall kan vara ett strategiskt mål. Det finns alltså många anledningar att göra detta.

Den kanske största anledningen är att det redan i dag finns väldigt mycket mark med koppling till Kvarn. Det finns sedan 2011 en anläggning för strid i bebyggelse som är av världsklass och som används framgångsrikt inte bara av det svenska försvaret utan även av Sveriges kamrater i Nato. Inte minst finns det civil verksamhet som har behov av övningsverksamhet.

Man är dessutom välförsedd när det gäller miljötillstånd i den här delen. Det finns väldigt många goda skäl att på ett enkelt sätt och ganska snabbt ställa om för byggnation på anläggningen. Redan i dag finns en ganska stor numerär när det gäller möjligheten till lokalisering och annat kopplat till detta.

Därför pekar vi bland annat i vår reservation och i vår kommittémotion på behovet av nya platser för nya regementen. Vi tror inte att det räcker med de volymer som man hittills har pekat på, utan vi tror att det kommer att krävas fler delar.

Med detta, herr talman, vill jag passa på att tillönska utskottet, all personal och alla som är verksamma i Försvarsmakten en riktigt god jul och ett gott nytt år. Jag yrkar bifall till Socialdemokraternas reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! God morgon alla i kammaren och alla som följer debatten på tv eller på annat sätt! I dag har vi att debattera betänkandet om svenskt bidrag till Natos avskräckning och försvar under 2026.

Sverige är medlem i Nato sedan den 7 mars 2024. Nato är en försvarsallians vars främsta uppgift är att bevara fred och säkerhet i alliansens medlemsstater. Det är också ett kollektivt ansvar att vara medlem i Nato. Som ett led i detta föreslår regeringen att man fram till den 31 december 2026 ska få sätta in svenska väpnade styrkor bestående av markförband och specialförband om högst 1 700 personer, marina förband om högst 700 personer och flyg- och luftförsvarsförband om högst 600 personer för att i enlighet med internationell rätt bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området.

Sverige har en tradition efter att ha varit verksamma i Nato i snart två år. Vi har hittills bidragit på olika sätt i samarbetet. Bland annat har vi medverkat när det gäller FLF i Lettland.

Socialdemokraterna ser detta som ett självklart ställningstagande utifrån det svenska medlemskapet i Nato. Bara för att påminna kammaren: Sex av åtta partier ställde sig bakom det när vi hade den diskussionen. Vi hade en ganska lång process i mitt parti. Det känns dock som att det verkligen var ett väl förankrat beslut utifrån hur läget ser ut i vår omvärld och den utveckling som sker säkerhetspolitiskt i många delar.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag att bifalla propositionen.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag kommer från Östergötlands län, ett län som mår relativt väl. Men vi har också problem där. Vi har lägre sysselsättningsgrad än genomsnittet. Vi har högre långtidsarbetslöshet än riket i övrigt. Även Östergötland har en varselproblematik, precis som i de flesta län i dagsläget.

Jag tänker fokusera på långtidsarbetslösheten. Jag har själv lång erfarenhet som kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande. Vi har av och till haft problem med långtidsarbetslöshet. Men jag har också erfarenhet från den tid då vi innehade regeringsmakten. Vi hade då förslag och vidtog åtgärder för att bryta långtidsarbetslösheten. Jag saknar det i regeringens politik. Det handlar om satsningar på utbildningar, matchning och olika åtgärder.

Vi hade till exempel plusjobb, något som verkar vara näst intill förhatligt hos den SD-ledda regeringen. De innebar dock en möjlighet att genom utbildning komma in i anställningar, framför allt i offentlig sektor. Att kombinera yrkesutbildning och arbetsmarknadspraktik med konkreta behov var väldigt lyckat.

Det som nu syns i statistiken är att grupperna långtidsarbetslösa och de som saknar eftergymnasial utbildning ökar. Det är dessa grupper man i allra högsta grad behöver jobba med. Men i stället skär SD-regeringen ned på satsningar inom arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken för de här grupperna.

I våra budgetmotioner har vi föreslagit och drivit på för satsningar med betydligt mycket mer medel till kompetensförsörjning och arbetsmarknadsutbildningar. Det är väldigt lågt hängande frukter. Sådana utbildningar ger ganska snabbt effekt om man också matchar med de behov som finns på arbetsmarknaden i dag.

Det känns som att regeringen helt har kapitulerat i fråga om matchningsproblematik kopplat till vad som efterfrågas av näringslivet. Det gäller framför allt möjligheten för dem som har stått utanför arbetsmarknaden ett tag. Risken är att antalet inskrivna långtidsarbetslösa ökar ännu mer eftersom det saknas mycket politik för att få genomslag.

Min fråga till statsrådet är: Vilken politik eller över huvud taget något har statsrådet att erbjuda i fråga om framför allt kompetensförsörjning och utbildning? Statsrådet har gett en del svar, men det är långt ifrån tillräckligt när läget ser ut som det gör.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på interpellationen!

Den 25 mars stod statsrådet och jag här i kammaren och debatterade avvecklingen av servicekontoret i Motala, som då hade varit känd i ett par månader. Det rörde sig om ett rykte, men den 25 mars fick vi det bekräftat av statsrådet.

Jag tänker inte dra så mycket statistik kring detta; det gjorde vi i samband med den interpellationen. Men jag kan bara konstatera att behovet kvarstår. I dag får man som boende i Motala eller västra delen av Östergötland, som täcker fem kommuner, resa till Linköping. Det är inte som att resa till USA, absolut inte. Men det är ändå ett avstånd, framför allt för dem som bäst behöver den service som servicekontoret kan leverera.

Såväl Motala kommun som Region Östergötland och omkringliggande kommuner svarade väldigt negativt på att servicekontoret skulle avvecklas. Man hänvisade till statistik och underlag. Jag har allt detta, om statsrådet vill ha det. Han har fått det tidigare, i dubbla eller kanske till och med tredubbla upplagor, tror jag. Men det finns ytterligare underlag.

Den 1 juni lades servicekontoret ned, som sagt var. Det är sex månader sedan nu. Det är kanske lite för tidigt att göra en konsekvensanalys av detta. Men jag har en konkret fråga till statsrådet, som jag gärna skulle vilja få svar på. Statsrådet har en otrolig möjlighet att i samband med att man skriver regleringsbrevet till Statens servicecenter, alltså myndigheten för de här kontoren, också se till att det kommer någon form av analys av vad det har blivit för konsekvenser för befolkningen där ute.

Statsrådet har pratat om – och gör det nu också i sitt svar – att det handlar om mobila lösningar. På sex månader har vi inte sett några mobila lösningar i min del av landet. De kanske kommer, till jul förhoppningsvis, och ligger i ett paket under granen på torget i Motala. Det ser vi fram emot. Är detta något jag kan hänvisa till, att det kommer ett paket från statsrådet Slottner som kommer att levereras under granen i Motala, med tekniska lösningar för detta?

Min uppmaning är: Se nu till att det blir en ordentlig analys av detta! Det är lätt att ta beslut, men det är mycket svårare att ändra felaktiga beslut. Samtidigt är detta inget man räds. Slottner har också varit politiker i många år och vet att det emellanåt händer att man fattar ett felaktigt beslut. Då får man ändra det och göra rätt saker.

Vi har sett en del sådant. Jag tänker nu på Karlshamnskontoret, som jag förstår är en konsekvens av Slottners ställningstagande när det gäller detta. Men andra kontor i landet har lagts ned. Hur har utvecklingen blivit för kommuninvånarna, de brukare som finns i respektive kommun? Vilka slutsatser drar regeringen och statsrådet av detta? Jag tror att han kan övertyga också SD:s partiledare på detta område, om han har ett väldigt bra underlag.

(Applåder)

Herr talman! Jag skulle kunna instämma med Lars Püss om det vore på det sättet att det är frågan om en helt avreglerad marknad, men i det här fallet är det inte så. Det är inte på långt när så i den delen.

Jag anser att det här är en i mångt och mycket basverksamhet för Sverige. Sedan ska jag inte jämföra med andra sektorer, men det är så. Det finns ett högt kunnande. Det finns produkter som efterfrågas, och med all sannolikhet kommer de att efterfrågas under lång tid framöver – även om vi naturligtvis hoppas att världsläget ska ändras till det bättre. Men det finns spetskompetens värd att värna om.

Jag instämmer i frågan om långsiktiga kontrakt. De måste finnas för att kunna ge garantier. Avrustningen visar hur snabbt kompetens och annat försvinner. De länder i vår närhet som har försvarsindustri i helt eller delvis statligt ägande har haft det lättare att starta tillverkning.

Min följdfråga är mer kopplad till samverkan med andra länder. Både Lars Püss och jag är verksamma i Nordiska rådet, och vi har täta kontakter med våra kamrater i de nordiska länderna. Där ser vi socialdemokrater en möjlighet till ännu mer samverkan med våra grannländer när det gäller försvarsindustrin. I dag har vi på olika sätt ett försvarssamarbete, men ser även Lars Püss en möjlighet att utveckla samverkan på det försvarsindustriella området?

Herr talman! Tack för ditt anförande, Lars Püss! Mycket av det du sa instämmer jag till fullo i. Vi har nog en ganska bred samsyn när det gäller försvarsindustri och annat.

En punkt instämmer jag dock inte i. Det handlar om ägarskapet när det gäller försvarsindustrin. Jag tycker att du delvis utvecklade detta, men jag är ändå inte riktigt nöjd med Moderaternas motiv till att vi inte ska ha något statligt delägarskap eller inflytande här.

Både Lars Püss och jag har varit kommunalpolitiskt aktiva och minns att man när den så kallade gyllene freden inträffade trodde att det fanns en hylla att köpa materiel och annat från. Svensk försvarsindustri fick ställa om väldigt mycket. Det var egentligen bara den internationella marknaden som fanns, och den krympte också väldigt mycket.

Det som också är viktigt är att detta ju inte är en avreglerad marknad. Marknaden för försvarsmateriel är inte som någon annan marknad. Den är otroligt statligt kontrollerad både när det gäller inköp, när det gäller export och när det gäller andra delar. Det är näst intill alltid, vill jag nog hävda, statliga beslut och statlig finansiering som ligger bakom inköpen.

Min fråga till Lars är: Utifrån den diskussion jag nu för, är synen hos Moderaterna fortfarande så bergfast att det inte finns någon öppning för att ändå kunna hitta en möjlighet till statligt inflytande i den här delen? Det handlar inte om att styra men ändå vara med och kunna ha kontroll över verksamheten.

Herr talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse om försvarsindustristrategin.

Det här är något som vi socialdemokrater har väntat på. Vi har också påpekat under en längre tid att det är ett dokument som Sverige är i behov av i allra högsta grad.

Vi befinner oss i ett väldigt ansträngt omvärldsläge med hot näst intill dagligen och olika attacker i vår omvärld, så det är otroligt viktigt att vi rustar vår försvarsförmåga.

Vi har fattat många beslut om detta i den här kammaren. Vi har haft en försvarsberedning som har sett över många av de viktiga frågorna när det gäller att rusta vårt försvar. Precis som föregående talare sa är försvarsmaterielen en avgörande faktor framgent.

Det här har hanterats i samsyn, vilket är positivt för landet, för riket, för vår framtida säkerhet och också utifrån andra länders syn på Sverige. Anslagen till försvarsmateriel kommer att ligga på betydligt högre nivåer framöver, vilket kommer att ha avgörande betydelse för framtiden.

I Sverige har vi historiskt sett haft en statlig försvarsindustri som tjänat oss väl med innovationer och utveckling av nya produkter som också efterfrågats internationellt. En hel del av de produkterna har också kunnat appliceras på den civila marknaden. Man har använt sig av teknikkunnande, industrikunnande och annat för att utveckla också mot civil marknad.

I dag är industrin privatägd och exportorienterad, vilket den också var tidigare. Det finns hög spetskompetens i svensk försvarsindustri med världsledande produkter och kostnadseffektivitet som utgör de svenska företagens konkurrensfördelar.

Försvarsindustrin i Sverige har byggts upp under lång tid med försvars- och säkerhetspolitiska skäl som grund. Vi hade en period i landets historia då vi avrustade väldigt mycket. Då gick också försvarsindustrin ned under en ganska lång tid, av förklarliga skäl.

Det här har i sin tur resulterat i att några av världens bästa och mest avancerade produkter och vapensystem har utvecklats i Sverige, från ubåtar, artilleri och stridsfordon till, numera, avancerade sensorer, robotar och stridsflygplan. Det är bara några delar.

I nästan alla våra län har vi någon leverantör till försvarsindustrin, antingen direkt eller indirekt, så det är en marknad som verkligen växer. Framför allt visar alla tecken på att detta kommer att vara under lång tid framöver. Man kan ha olika synpunkter på det, men det är utifrån världsläge och annat.

Svensk försvarsindustri är en nyckelkomponent i försvaret av Sverige och Europa och våra allierade och partner samt bidrar till sysselsättning och exportintäkter, även internationellt. Vi har en ganska betydande marknad där vi säljer materiel, naturligtvis under kontrollerade former. Det finns ett strikt reglerat regelverk för hur detta ska ske. Vi har också flera betydelsefulla internationella huvudleverantörer, och vi utvecklar produkter tillsammans med andra företag i andra nationer.

De stora försvarsföretagen pratar vi ofta och mycket om. Men vi ska komma ihåg att de utgör knappt en femtedel av den svenska försvarsindustriella basen. Det är många små företag runt om i landet som levererar till den här marknaden och som också ser en framtida utveckling. Men flera av företagen är utlandsägda. Man har också verksamhet i ett flertal länder, vilket är positivt.

Ur ett europeiskt perspektiv och även ett internationellt perspektiv är många av företagen statligt ägda, helt eller delvis. Det finns flera sådana exempel i våra grannländer.

Försvarsindustrin utvecklas snabbt. I dag är det ungefär 22 000 anställda i de 25 största svenska försvarsföretagen som står för ungefär 90 procent av den svenska krigsmaterielförsäljningen. Vi är naturligtvis väldigt måna om att ha en väl utvecklad industri som kan möta framtiden med nya produkter.

Det är totalt cirka 500 företag med knappt 160 000 anställda som har Försvarets materielverk som kund. Det visar också det jag sa tidigare – att även de små företagen är verksamma på den här marknaden.

Alla produkter som tillverkas står under tillsyn av Inspektionen för strategiska produkter, som har ett tydligt regelverk för vad som får exporteras och inte.

I strategin pekar man på tre områden som man vill vidareutveckla: innovation, produktion och samarbete. Alla de tre områdena är väldigt viktiga för framtiden i den här delen.

Regeringen kommer att återkomma i kommande budgetpropositioner i de delar som kräver ändrade ramar. Vi trycker i en av våra reservationer på att det är viktigt att man redovisar handlingar inom områden som har landvunnits.

Statliga kreditgarantier kommer att krävas för nya produktionslinjer. Det behovet ser vi redan i dag. Det är svårt för företagen att starta verksamhet. Det är nämligen ett ganska stort kapital som krävs initialt innan man har kunnat påbörja sin export. Vi ser nödvändigheten av att hitta någon form av finansiell lösning kopplad till det – det kan vara investeringsstöd, kreditgarantier och annat – för att kunna ta den initiala kostnaden när det gäller teknologi, produktionslinjer och annat.

Svensk rådighet över kritisk försvarsmaterielproduktion behöver säkerställas genom ökat statligt ägarskap i strategiskt viktiga delar av försvarsindustrin.

Jag kommer att avsluta med att yrka bifall till två reservationer, herr talman.

Den första är reservation 4 om svensk rådighet över försvarsmaterielproduktionen. Där pekar vi på just detta att statligt ägarskap kommer att krävas i strategiskt viktiga delar av försvarsindustrin som en väldigt angelägen fråga.

Den andra, som också är väldigt viktig, är reservation 9 om nordisk samverkan inom det försvarsindustriella området. Där ser vi att vi har mycket mer att göra när det gäller samverkan med de övriga nordiska länderna. Man har en stark försvarsindustri även där – dock statligt ägd, helt eller delvis – men också ett helt annat inflytande kopplat till detta. Vi pekar även på att den marknaden naturligtvis måste vidareutvecklas så att vi kan uppnå fler landvinningar tillsammans med partner i den delen.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Jessica Rosencrantz, tillika Nordenminister.

I vårt grannland Norge har diskussionerna om att införa en turistskatt, eller ett besöksbidrag, gått heta under en längre tid. Beslut förväntas fattas under den här veckan. Det kommer att vara ett stöd som går till de kommuner som har väldigt högt tryck när det gäller besöksnäring.

Även i Sverige har vi många kommuner som har ett liknande tryck. Med jämna mellanrum väcks frågor och diskussioner om finansiering kopplat därtill.

Min fråga till statsrådet är: Hur ser regeringen på möjligheten att på något sätt jämställa det här och likställa det i dessa delar? Vi vill ju ha ett Norden som är så integrerat som möjligt.

Herr talman! Vi debatterar i kväll betänkandet FöU6 Personalfrågor. Betänkandet behandlar 62 yrkanden från allmänna motionstiden på en rad olika områden. Det handlar om personal- och kompetensförsörjning inom totalförsvaret och räddningstjänsten, könsfördelning och jämställdhet, civilplikt, veteraner och frivilliga försvarsorganisationer.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation numro 8.

Jag kommer i mitt anförande här att koncentrera mig på några områden där vi har säryrkanden i betänkandet.

Först en liten resumé. I och med Rysslands fullskaliga invasion i Ukraina har alla länder i Europa och inom Nato kraftigt ökat sin uppbyggnad av försvaret i respektive land samt i allianser med andra.

Precis som Gustaf Göthberg sa i sitt anförande har det rått bred samsyn i Sveriges riksdag om detta. Det gör det fortfarande och, hoppas jag, även under lång tid framöver. Jag kan instämma i att Sverige som nation mår väl av att vi har bred samsyn i de här frågorna. Men vi har också en del åsiktsskillnader mellan våra partier och lite grann om hur det ser ut.

Det var inte länge sedan vi fattade ett beslut i den här kammaren – det var strax före jul 2024 – om kommande period när det gäller försvarssatsningar, där vi kommer att öka ambitionen kraftigt. Redan i dag håller vi på och bereder en ny process när det gäller ett ytterligare beslut kopplat till förstärkning av försvarsdelarna.

När det gäller våra säryrkanden i reservationerna ser vi från det socialdemokratiska partiet i Sveriges riksdag att Försvarsmakten måste växa med fler värnpliktiga. Vår tydliga målsättning är att minst 10 000 värnpliktiga per år ska påbörja grundutbildningen. I dag ligger vi ganska lågt – i dagsläget har vi 8 000 utbildningsplatser. Vi siktar på 10 000 i första skedet och därefter på att öka volymerna upp till 12 000 utbildade per år fram till 2032 och upp till 20 000 värnpliktiga per år på längre sikt. Det innebär att den samlade krigsorganisationens personal måste öka till 115 000 till år 2030.

Personalförsörjningen kommer att vara helt avgörande för att lyckas med det här. Den viktigaste resursen i Försvarsmakten är personalen, och folkförankringen är avgörande för Sveriges motståndskraft. Myndighetens förmåga att attrahera, rekrytera, utveckla och behålla kompetent personal är avgörande för förmågan att växa i enlighet med försvarsbeslutet och riksdagens intentioner.

Vi föreslår att man ska skapa goda förutsättningar att ge de anställda goda villkor för att Försvarsmakten ska kunna rekrytera officerare, soldater och sjömän. Det handlar om villkor både lönemässigt och anställningsmässigt.

Vi föreslår också att officersutbildningen ska ses över och anpassas för att kunna möta den nya tidens krav och att kadetters förmåner och lönevillkor ska ses över.

De frivilliga försvarsorganisationerna gör ett väldigt viktigt arbete i vårt totalförsvar. Stödet som hittills getts till frivilligorganisationerna har inte varit tillräckligt. Därför är det glädjande att man nu kommer att se över stödet och höja det. Det handlar återigen om folkförankringen, som jag nämnde tidigare i mitt anförande. Ska vi lyckas ha en stark organisation måste det finnas ett starkt folkligt stöd för detta.

Veteranpolitiken är ett annat område där vi har jobbat gemensamt och fortfarande gör det. Det är viktigt att vi aldrig glömmer de insatser som våra veteraner har gjort ute i världen för Sveriges bästa. Man bör utreda hur ett långsiktigt stöd för våra veteranorganisationer och veteranföreningar ska utformas för att kunna hanteras över tid så att det inte blir en dagslända.

Jämställdhet och inkludering är ett annat viktigt område som vi pekar på. Ska vi klara den här starka folkförankringen måste vi öka antalet kvinnor i försvaret på alla nivåer inom organisationen. Det finns mer att göra för att stimulera till det. Det har blivit en stigande trend när det gäller antalet sökande, men vi måste komma ännu bättre till.

Därför föreslår vi att man sätter ett långsiktigt mål för andelen kvinnliga värnpliktiga på minst 40 procent till år 2030 och att man ger Försvarsmakten i uppdrag att arbeta med konkreta förutsättningar för att det ska kunna verkställas.

Det handlar om villkor. Det handlar om förutsättningar. Det handlar om livspussel och många andra delar men också om så enkla saker som att man har utrustning som är anpassad för kvinnliga soldater i strid. Många av de här frågorna är väldigt viktiga i framtidsdiskussionerna för att vi ska kunna bibehålla vårt försvar och stärka det ännu mer.

Vi har också ett område som vi inte pratar så mycket om. Det handlar om räddningstjänsten, som också ingår i försvarsutskottets ansvarsområden.

Vi ser att räddningstjänsten är en organisation som behöver utvecklas. Det handlar mycket om rekrytering av deltidsbrandmän, som på sikt också ska kunna kompetensförsörja räddningstjänsterna i kommunerna. Det är ett område som kan kännas lite eftersatt och som vi kanske behöver ägna mer tid åt, vilket vi gärna pekar på i vårt arbete.

Jag skulle vilja peka på några framåtsyftande och lite mer långsiktiga delar. Ska vi lyckas med alla de delarna handlar det också om finansieringen av det svenska försvaret.

Från Socialdemokraternas sida har vi föreslagit att man ska införa en beredskapsskatt och att de med de högsta inkomsterna ska betala en större andel till försvarets uppbyggnad. Vad sker annars? Jo, annars befarar vi att underhållet blir eftersatt till vår offentliga sektor och vår gemensamma välfärd och på annat sätt. Det är något som vi gärna skickar med i de kommande försvarssamtalen – att man också ska lyfta upp frågan om långsiktig finansiering.

Vi vill gå mot ett långsiktigt mål att utbilda 20 000 värnpliktiga per år. Vi vill stärka och utveckla försvarsmaktens frivilliga organisationer och den folkliga förankringen, som är nog så viktig för att det här ska kunna genomföras på ett bra sätt, men också försvarsindustrins förmåga. Nu behandlar inte betänkandet försvarsindustrin, men den är en viktig del även i detta. Personligen ser jag fram emot att ta del av och möjligtvis debattera den försvarsindustristrategi som regeringen kommer att presentera i närtid.

Den civila beredskapen är också otroligt viktig liksom grundläggande samhällsfunktioner i kris och krigstid, kritiska produkter och livsmedel, beredskapssjukhus, breddad civilplikt med mera. Det finns mycket mer att debattera om, herr talman, men jag tänker stanna där för att inte dra ut på tiden alltför mycket.

Jag avslutar med att återigen yrka bifall till reservation nummer 8.

(Applåder)

I detta anförande instämde Hanna Westerén (S).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Återigen tack till statsrådet även om jag inte är nöjd med svaret, men det hör statsrådet tydligt.

Jag ser med spänning fram mot myndighetens ställningstagande när den har tagit del av konsekvensbeskrivningarna. Det är verkligen spännande. Jag förutsätter att det är ett beslut som går att följa när det sedermera fattas och att man också kan analysera ställningstagandet som myndigheten gör när det kommer.

Det är i allra högsta grad en statlig myndighet. Då bör det också finnas en följsamhet i beslutsfattandet om detta. Det känns lite knepigt med hela den delen, eftersom man så tidigt fick beskedet om att kontoret nog var ett av dem som skulle läggas ned. Det var redan innan man fattat beslut om budget och annat.

Jag hoppas och litar på statsrådet vad gäller att man kör med öppna kort. Agendan för avveckling av servicekontoren skulle vara otroligt spännande att få diskutera. Men det kanske vi kan ta vid ett annat tillfälle. Jag har mina dubier när det gäller det.

Här handlar det om människor som står ganska långt från samhället, som har svårt att komma in och som kanske inte är så röststarka. Det är naturligtvis de som drabbas vad gäller våra servicekontor.

Det finns ett stödparti i regeringskonstellationen som har en väldigt tydlig agenda när det gäller det. Nu tänker jag inte på statsrådets parti, utan det finns ett annat parti. Jag är ganska övertygad om att det finns andra argument kopplat till det.

Jag ser fram emot en förnyad debatt när vi ser ställningstagandet från Statens servicecenters verksledning om hur man kommer att hantera frågan om kontoret i Motala.

Fru talman! Jag vet inte om jag blev så mycket klokare av statsrådets redovisning, och det gäller framför allt hans sista ord.

Jag har en följdfråga. Man har ju berett kommuner möjligheter att yttra sig. I Östergötland har både Motala kommun och Region Östergötland yttrat sig. Vilken vikt kommer man att fästa vid de yttranden som görs? Jag förstår att statsrådet inte kan och vill svara på den frågan, men statsrådet är ändå den som styr myndigheten via regeringen och budgeten. Någon diskussion måste det väl ha förts inom Tidösamarbetet när ni lade fram det här förslaget och gjorde den här budgetprioriteringen om vad värdet skulle vara? Eller är det en chimär? Är det ett spel för gallerierna? I Motala har man faktiskt tittat seriöst på om man kan använda sig av kommunens medborgarservice. Kan det vara en del på något sätt? Är det värt någonting eller inte? Är det en chimär? Då är det bättre att vara ärlig och rak om hur detta hanteras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att människor blir irriterade när de ser att den statliga servicen försvinner. Jag kan hålla med om att det finns statliga myndigheter som är duktiga på att använda ny teknik på olika sätt. Skatteverket är en sådan myndighet som ofta lyfts fram. Det finns många människor som använder dessa lösningar, men alla har inte den möjligheten. Vad detta kommer att innebära är med all sannolikhet merkostnader för kommunerna, som är beroende av den här närheten till servicen. Där kan man uträtta sitt ärende inom socialförvaltningen eller utbildningsförvaltningen, och man kan naturligtvis ta kontakt med servicecentret när det är olika ansökningar och annat som ska göras.

Jag förstår att det inte har fattats något politiskt beslut om hur kontorsorganisationen ska se ut, men statsrådet pekar på att FA-regionerna är viktiga. Motala i Östergötland tillhör i och för sig FA-regionen Linköping, men med ett avstånd på 42 kilometer blir det ganska långt. Dessutom är Motala länsdelscentrum för resterande fem kommuner i den västra delen av länet, vilket gör att det kommer att halta med den här bedömningen.

Då är min fråga: Ges myndigheten möjlighet att fatta beslut om man ser att man har lagt fram ett förslag som inte är särskilt väl berett? Det tycker jag naturligtvis inte att det är, och det tycker inte heller de remissinstanser som yttrar sig, det vill säga kommunen och regionkommunen. De pekar väldigt tydligt på att det saknas argumentation. Statsrådet försöker lyfta fram den argumentation som myndigheten nu har i den här delen.

Den här frågan kommer vi naturligtvis att fortsätta följa för att se vad det blir av den. Kommer det verkligen att bli så positivt om man lägger ned ett servicekontor och tror att de brukare som har nyttjat det och nyttjar det kommer att finna nya digitala lösningar per automatik och tycka att livet är underbart?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Skälet till att jag ställde denna interpellation till statsrådet var just tidiga signaler om att man diskuterade en nedläggning av kontoret i Motala. Jag fick faktiskt redan före jul reda på det från personalen på kontoret.

Kontoret i Motala har varit igång i ett antal år. År 2024 hade man 13 760 besök, och man behandlade totalt 15 630 ärenden. De som nyttjar kontorets verksamhet är framför allt de som står långt ifrån arbetsmarknaden, äldre med begränsad digital kompetens, personer med språkliga barriärer samt nyanlända, och den gruppen är överrepresenterad i Motala om man jämför med rikssnittet.

Motalakontoret är dessutom en nod i den västra länsdelen av Östergötland. Det kommer att finnas kvar kontor i Norrköping, Linköping och Finspång. Det blir dock betydligt längre resväg än man är van vid.

När det gäller migrationsverksamheten tog Motalas kommunala verksamhet, precis som många andra kommuner, ett stort ansvar för bland annat flyktingmottagandet under åren då vi hade stora volymer. Det gäller även kopplingen till arbetsmarknaden, inslussning till jobb och andra delar. Det känns ganska illavarslande att det inte också räknas med i det här arbetet.

Precis som statsrådet säger kommer kommunstyrelsen i morgon att fatta beslut om sitt yttrande, som också kommer att tillsändas regeringen, statsrådet och naturligtvis Statens servicecenter.

Region Östergötland har varit väldigt skarp i sitt yttrande.

Min följdfråga kopplat till den här debatten blir: Kommer myndigheten att göra avvägningar utifrån den konsekvensbeskrivning som regeringen har anmodat Statens servicecenter att göra innan man fattar beslut? Det är en fråga som jag är angelägen om att få svar på. Hur kommer det att vägas in? Historiskt har man i de beslut som har fattats om kontor som har avvecklats inte beaktat det över huvud taget. Men det kanske blir en nyordning nu när det gäller den delen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att detta är en märklig hantering, inte minst utifrån att många politiska partier i den senaste valrörelsen sa att stad och land ska leva och att man ska ha förutsättningar även ute i landet, inte bara i de större orterna, när det gäller statlig närvaro.

Nu finns det statlig närvaro i Motala. Vi har Försäkringskassan, vi har Arbetsförmedlingen och vi har Systembolaget. Än så länge finns det alltså statlig närvaro. Men var det vad regeringen menade när man ville driva den frågan?