Helena Vilhelmsson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Under mina åtta år i riksdagen har vi debatterat och fattat beslut om folkbokföring väldigt många gånger; jag vet faktiskt inte hur många. Det är ett tecken på att den gamla och den nya tekniken inte riktigt har gått hand i hand, från folkräkning via brev till att samköra register digitalt. Under denna resa kunde, som vi vet, illegala krafter gå före och utnyttja systemet kraftigt.

Ordning och reda i folkbokföringen är grundbulten i ett fungerande och tillitsbaserat samhälle. Korrekta uppgifter om vilka som bor i vårt land är inte en teknikalitet; det är fundamentet för vår välfärd, för en rättvis beskattning och för rättsväsendets förmåga att skydda oss medborgare.

När folkbokföringen missbrukas, när adresser säljs till kriminella, när människor lever under falska identiteter eller när bidrag betalas ut på felaktiga grunder urholkas tilliten. Då skapas en kriminell ekonomi som i sin tur finansierar det grova våld vi ser på våra gator.

Regeringens proposition och utskottets förslag om utökade befogenheter för Skatteverket är inte bara välkomna utan helt nödvändiga och, ärligt talat, efterlängtade.

Fru talman! Sverige har varit naivt och dåligt rustat för att hantera den välfärdsbrottslighet och den organiserade brottslighet som frodas i spåren av en felaktig folkbokföring. Problemen med adresskapningar, identitetsmissbruk och kriminella som utnyttjar systemet är inte nytt. Det är inte heller nytt under den här mandatperioden.

Vi minns alla, som många har berört före mig, området utanför Stockholm, där en sommarstugeägare blev kraftigt utnyttjad av kriminella. Kvinnan som ägde sommarstugan kunde inget göra.

För ett år sedan debatterade jag här i kammaren ett konkret och enkelt förslag: att en fastighetsägare av sommarstuga automatiskt skulle få ett meddelande när någon folkbokför sig på adressen för deras sommarstugefastighet, på samma sätt som är fallet för adressen där man bor året runt. Det var ett enkelt förslag för att täppa till ett uppenbart hål. Men nej, svaret från regeringen var väldigt avvaktande. Vi lade fram initiativ i skatteutskottet, men svaret blev nej.

Vi kan dock konstatera att det lönar sig att vara ihärdig, för rätt som det var fattade Skatteverket just detta beslut alldeles på egen hand, alltså innan den här propositionen passerade regeringens bord. Man kan ju undra varför det måste gå så lång tid innan vi ser resultat från myndigheter och regering.

Detta är ett mönster som upprepar sig även i andra fall. I Västernorrland gick det så långt att en gärningsman hann begå ett vidrigt människohandels- och sexualbrott innan regeringen slutligen ändrade sig och tänker sluta beskatta brottsoffer, trots att jag och Centerpartiet har lyft orimligheten i detta under hela mandatperioden. Det är människor, brottsoffer, som får betala priset.

Men, fru talman, när det nu äntligen ligger skarpa förslag på bordet som på allvar kan göra skillnad ställer vi oss förstås bakom dem.

Vi välkomnar införandet av det nya brottet främjande av oriktig folkbokföring. Det är ett avgörande verktyg. Det innebär att vi inte bara jagar den enskilde som skriver sig på fel adress utan också kommer åt själva den kriminella infrastrukturen – personer som systematiskt möjliggör fusket, säljer adresser och agerar som brottsliga fixare. Det är precis så man måste arbeta för att strypa syretillförseln till den organiserade brottsligheten.

Vi tror också att de utvidgade möjligheterna för Skatteverket att behandla biometriska uppgifter är nödvändiga. Att kunna registrera och jämföra fingeravtryck och ansiktsbilder är ett kraftfullt sätt att säkerställa att en person är den som den utger sig för att vara och att förhindra att en och samma person agerar under flera identiteter. Då kan vi hindra den typ av identitetsmissbruk som möjliggör allt från bidragsfusk till terrorfinansiering.

Men, fru talman, med utökad makt följer också ett oerhört stort ansvar.

Användningen av biometrisk identifiering, särskilt när data lagras för framtida jämförelser, innebär en särskild risk för intrång i den personliga integriteten. Om detta inte regleras strikt och hanteras ansvarsfullt riskerar vi att skapa en känsla av konstant övervakning.

All användning av biometriska data måste ske på ett rättssäkert, proportionerligt och ansvarsfullt sätt. Lagstiftningen måste vara glasklar och transparent. Det måste finnas robusta mekanismer för oberoende tillsyn och kontroll för att säkerställa att detta inte inskränker grundläggande fri- och rättigheter på ett oproportionerligt sätt. Vi ger staten nya, vassa verktyg, och då måste vi också se till att det finns starka skyddsmekanismer på plats.

Därför kommer Centerpartiet att noga följa implementeringen. Vi behöver vara en garant för att balansen mellan effektiv brottsbekämpning och skyddet för den personliga integriteten upprätthålls.

Vi ställer oss bakom utskottets förslag och hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Eftersom detta är mandatperiodens sista debatt, vad vi vet, vill jag också passa på att tacka utskottskansliet, som gör ett fantastiskt jobb. Tack också till alla kollegor i utskottet! Tack till kammarkansliet!

Jag vill också skicka en hälsning till alla som jobbar här. Jag brukar säga att det är få andra arbetsplatser eller ställen man haft uppdrag på där man känt sig så välkommen och blivit så väl bemött. Det är en fröjd.

Fru talman! Det är inte ofta jag debatterar här i kammaren för trafikutskottets räkning, men vad passar väl bättre än att göra det när det gäller den nationella infrastrukturplanen?

Det var den som vi satt och väntade på med spänning som aktiva i Nora kommun och Region Örebro län. Vad skulle komma med? Vad skulle prioriteras? Är vi bortglömda?

Såklart kan inte alla bli nöjda när planen väl presenteras; givetvis är det så. Men jag känner ändå att det är viktigt att säga några ord om prioriteringen, främst med beröring på inlandet och närmare bestämt Örebroregionen.

Fru talman! Om väg och järnväg inte fungerar i inlandet fungerar det inte heller i våra storstäder. En väl fungerande infrastruktur är blodomloppet i vår samhällskropp. Den binder samman stad och land, den ser till att företag kan exportera sina varor och den gör det möjligt för människor att pendla.

Jag blir lite orolig när jag läser regeringens förslag, för jag tycker att man missar målet att helt och hållet bygga ihop Sverige. Örebroregionen är inte riktigt vilken region som helst. Det är en av Sveriges viktigaste logistiknav. Det är en knutpunkt där vägar och järnvägar från norr, söder, öst och väst möts och där vi har några av de viktigaste insjöhamnarna, apropå båtliv, som samtidigt har förbindelser med havssjöfarten.

Det är Sveriges demografiska mittpunkt, som vi lite ödmjukt säger i Örebroregionen. Det som händer eller inte händer i Örebroregionen får konsekvenser för hela landet.

Jag ska göra några viktiga inspel. Just på grund av detta är godsstråket genom Bergslagen och Mälarbanan så viktigt, och det måste rustas upp. Det handlar om att säkerställa basindustrin så att bergshanteringen och, inte minst, skogsnäringen kan få ut sina produkter och tågen kan rulla i tid.

Nobelbanan mellan Örebro och Kristinehamn är också en avgörande pusselbit för att skapa ett robust och sammanhängande järnvägsnät, inte minst för säkerhetsstråket i Mellansverige med regemente, skjutfält, myndigheter och vapenindustri. Jag tycker inte riktigt att regeringens plan svarar upp mot det här beredskapsperspektivet heller.

Det här är, som ni förstår, en del i Oslo–Stockholm 2.0 – det kanske effektivaste projektet vad gäller klimatomställning och förbättringar för människors vardag och regioners utveckling. Att få ned restiden mellan två av Nordens huvudstäder så att tåget blir ett reellt alternativ till flyg ligger väldigt nära till hands, men det visar sig inte riktigt i planen. För mig som bor mitt emellan Oslo och Stockholm är det alltså effektivare att ta tåget till Arlanda och sedan flyga till Oslo om jag ska ha en arbetsdag där. Hur kan det vara så?

Vi behöver en plan för hela Sverige, en plan som på allvar satsar på att knyta ihop våra regioner, stad som land, och en plan som inte släcker ned våra landsbygder.

Vägbelysning på landsvägen är både en trafiksäkerhetsfråga och en trygghetsfråga. Då elnätsbolagen i dag byter ut luftledningar planeras det att 25 000 belysningspunkter ska tas ned. Många är de bybor som känner sig glömda och gömda när gatljuset släcks. Centerpartiet skjuter till medel för detta i sin budget, och vi menar att regeringen måste göra detsamma för att i samverkan med kommuner och regioner förbättra det svenska vägbelysningsnätet.

Regeringen måste lyssna på regionerna och på den demografiska mittpunkt som Örebroregionen utgör. Jag har hört många skaraborgare här i debatten i dag, och jag får väl göra som en talare före mig och säga att om jag sträcker ut handen och möter upp Beckman i Laxå, dit Kinnekullebanan faktiskt går, kan vi ta varandra i hand och jobba för att infrastrukturplanen ska bli verklighet och ännu bättre under kommande mandatperiod.

Jag yrkar därmed bifall till reservation 45.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Ett påstående blir inte sant ju oftare man säger det.

Jag vädjar till ledamoten att lyssna på mitt svar. Det är sant. Centerpartiets stöd kommer inte gratis. Centerpartiet kommer i en eventuell regeringsförhandling att hålla fanan högt. Vi kommer inte att sälja vår själ, vilket samtliga allianspartier i den här regeringen har gjort jämfört med hur politiken såg ut när den bedrevs i Alliansen. Det var då när värderingar var viktiga och jämställdhet var viktigt.

En gång hade Moderaterna en politik och en partiledare som stod för de värderingarna. Så är det inte i dag. Det spelar ingen roll om vi skulle knacka på dörren och säga att vi vill förhandla. Ulf Kristersson har varit tydlig: Han vill inte ha oss. Det var därför vi framförde vårt statement för ett par veckor sedan. Det betyder fortfarande inte att Vänsterpartiet ska sitta i en regering där Centerpartiet ingår. Det betyder inte att vi i en regeringsförhandling kommer att sälja vår själ.

Vi har sett hur det går när före detta borgerliga partier gör så, och vi tänker inte upprepa det.

Herr ålderspresident! Vi tar väl frågan igen. Det här är Moderaternas enda fråga. Jag kan tycka att det här är att undvika kärnfrågan. Det vi diskuterar i dag är regeringens jämställdhetspolitik. Moderaterna gör det till ett val, som ska avgöras efter valet som faktiskt sker i september.

Jag har tidigare sagt från talarstolen att det är lite intressant att Moderaterna står här och pratar om värderingsförskjutningar och allvarliga jämställdhetspolitiska konsekvenser när man själv har röstat igenom en angiverilag som får konsekvenser för barn och kvinnor. Man har försökt att rösta igenom ett förslag om att sätta 13-åringar i fängelse och barn i förvar. Man medverkar till utvisningar som får konsekvenser för unga. Regeringen arbetar med att skärpa straffet för dem som utsätter unga i Sverige för hedersrelaterat våld och förtryck, samtidigt som man gladeligen skickar dessa unga tillbaka till länder där samma förtryck råder. Det här är något som Moderaterna tycker är helt okej.

Moderaterna tycker till och med att det parti som har gått i bräschen för dessa frågor, nämligen Sverigedemokraterna, ska sitta i regeringen efter nästa val. Det tycker inte Centerpartiet. Vi tycker inte heller att Vänsterpartiet ska sitta i regeringen.

Jag förstår inte varför tonläget är så högt från Merit Frost Lindberg när man själv sitter i den båt man gör.

Jag säger återigen: Vi tänker inte sitta i regering med Vänsterpartiet. Tänker Moderaterna sätta sig i en regering med Sverigedemokraterna?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Ja, vänner, då är det dags för mandatperiodens sista jämställdhetsdebatt. Jag tänkte göra ett försök till sammanfattning, för det är ju extra viktigt med resultat nu när vi upplever en backlash utan dess like för jämställdheten i världen och i Sverige. Vi ska komma ihåg att vi under fyra år har haft en regering som haft väldigt högt tonläge när det gäller just jämställdhet.

Har mäns våld mot kvinnor minskat? Nej. Utvecklingen av den ekonomiska jämställdheten går bakåt. Löneskillnaderna ökar. Pappors uttag av föräldraförsäkringen minskar eller står still. Hur är det med kvinnors företagande? Sverige ligger i bottenligan i Europa, typ. Har vi mer fällande domar för sexuellt våld? Nej. Fler flickor än någonsin är utsatta för oönskat sexuellt beteende. Minskar det hedersrelaterade våldet? Nej. Prioriterar regeringen jämställdhet i sitt systematiska arbete? Nej. Man tar bort skrivningar om jämställdhetsintegrering.

Herr ålderspresident! Vi har ofta fått höra att regeringen nu på slutet har gjort den största satsningen på jämställdhet någonsin i innevarande års budget. Sanningen är dock att regeringen under mandatperioden inte bara misslyckats med att föra jämställdhetspolitiken framåt utan faktiskt också aktivt nedmonterat den. Vi ser en tyst nedmontering av jämställdhetsarbetet.

Jag ska försöka paketera den här kritiken lite innan jag går in på själva betänkandet.

Först har vi detta med borttagna krav i regleringsbreven, alltså att man tar bort styrningen. Centerpartiet har skarpt kritiserat att regeringen strukit kraven på jämställdhetsintegrering i regleringsbreven för över 40 myndigheter. Vi ser detta som en tydlig signal om att jämställdhet inte längre är en självklar och prioriterad del av myndigheternas kärnuppdrag. Ett beslut i Regeringskansliet ersätter inte samtliga myndigheters mätbara mål som garant för jämställdhetsfokus.

Vi ser urholkade konsekvensanalyser. Förra veckan debatterades för KU:s räkning kommittéväsendet här i kammaren. Centerpartiet menar att jämställdhetsanalyser i statliga utredningar har blivit en pappersprodukt. Även när en utredning visar att ett förslag kommer att få negativa konsekvenser för jämställdheten väljer regeringen ofta att ändå gå vidare utan att presentera motåtgärder. Det betyder att ansvarsutkrävandet försvinner.

Vi ser också som sagt otillräckliga åtgärder för ekonomisk jämställdhet. Regeringens politik adresserar inte de strukturella ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män. I vissa fall förvärrar den dem.

Vi saknar en sammanhållen strategi för att minska gapet i livsinkomst, som till stor del beror på ojämställt uttag av föräldraförsäkring.

Vi ser också ett bristande stöd till kvinnors företagande. Regeringen vidtar inte tillräckliga åtgärder för att förbättra villkoren för kvinnors företagande, särskilt inte när det gäller tillgången till riskkapital. Även för kvinnors företagande är föräldraförsäkringen oerhört viktig.

Det mest allvarliga tycker jag ändå är att man brister i ambition i kampen mot mäns våld mot kvinnor. Där har det inte gått framåt, nationell strategi till trots. Vi har till exempel inget lämnaprogram på plats.

Trots fagra ord i dokument och en del uppdrag kvarstår faktum: Den farligaste perioden är när kvinnan bestämt sig för att lämna relationen. Det är då hon mördas. Ändå finns det inte vare sig program eller ekonomiskt stöd, trots att det står omnämnt i strategier och dokument. Det finns dock för män som lämnar kriminella miljöer. Där finns ett strukturerat exitstöd.

Det handlar också om osäkra villkor för civilsamhället. Kvinno- och tjejjourernas finansiering är fortfarande kortsiktig och projektbaserad. Vi behöver ha en nationell modell som garanterar en långsiktig och stabil grundfinansiering.

Tanken med reformen om tillståndsplikt för skyddade boenden var bra, men hur har det gått? Vi har fakta på bordet. Statskontoret kom i sin delrapport för några veckor sedan med svidande kritik. Jag ska sammanfatta några av deras slutsatser.

Färre vuxna och barn söker och erbjuds insats med skyddat boende, trots att inget tyder på att våldet har minskat. Statskontoret ser tendenser till att skyddat boende används mer som en sista utväg, vilket är precis motsatsen till intentionerna bakom skyddat boende inom socialtjänsten.

Statskontoret konstaterar att onödigt många skyddade boenden läggs ned, bland annat på grund av rättsläget gällande exempelvis alkoholförbud i skyddade boenden samt andra otydliga krav. Det kan handla om för få toaletter, trots att antalet toaletter inte har varit något problem i skyddade boenden någonsin. Men nu är det tydligen det, bara för att Ivo granskar det.

Sammantaget har antalet skyddade boenden nästan halverats, enligt Statskontoret. För första gången är det också fler män än kvinnor som bor på skyddade boenden, samtidigt som antalet platser har minskat. Detta beror inte på att kvinnor är mindre hotade.

Statskontoret bedömer sammantaget att det finns en risk för att inte alla vuxna och barn som behöver komma till skyddat boende får göra det, vilket kan få katastrofala följder för såväl individen som samhället.

Slutsatsen måste bli ett krav på omtag. Som nämnts lyftes det i socialutskottet, men regeringspartierna röstade inte för det.

Vi behöver frysa tillståndsplikten. Det är en högst rimlig och akut åtgärd. Tillstånd ska inte falla på antalet toaletter eller ett alkoholförbud. Att det blir dyrare för boendena på grund av tillståndsplikten får inte heller gå ut över kvinnor och barn. Det är dock det vi ser i dag, eftersom socialtjänsten inte har råd att placera kvinnor och barn där. Men man måste ju köpa platser. Man har ett ansvar för brottsutsatta, och det är också ett lagkrav.

Ändå har regeringen mage att försvara den här reformen to the bitter end. Det är inte rimligt.

Låt mig då gå över till betänkandet och regeringens tioåriga strategi. Den är bra, varken mer eller mindre. Den hade kunnat vara tydligare från början och ge mer inriktning, även om det kommer att komma handlingsplaner. Ord, hur välformulerade de än är, stoppar ju inte slag och bryter ingen isolering. De ger ingen framtidstro till den som tvingas fly sitt eget hem. För detta krävs handling, konkreta åtgärder och resurser.

Sett i kombination med min erfarenhetsmässiga utvärdering av Tidös jämställdhetspolitik blir både strategin och utskottets behandling av den ganska bristfälliga.

Ett av de mest effektiva sätten att kontrollera och bryta ned en annan människa är genom ekonomiskt våld. Att förvägras rätten att styra över sin egen ekonomi, att inte ha ett eget bankkonto, att tvingas redovisa varje kvitto och att se gemensamma tillgångar försvinna är en verklighet för alltför många, främst kvinnor, i Sverige i dag.

Det ekonomiska våldet är en osynlig bur som gör det oerhört svårt att lämna en destruktiv relation. Denna aspekt av våldet behandlas väldigt styvmoderligt i regeringens strategi. Vi måste ge socialtjänst, polis och rättsväsen bättre verktyg att identifiera och agera mot detta förtryck. Vi måste stärka det stöd som erbjuds offren.

För detta behövs en enhetlig definition av vad ekonomiskt våld är. Inte ens det finns än.

Det värsta är att myndigheterna medverkar till ekonomiskt våld. Också detta omnämns väldigt styvmoderligt i strategin, trots att Riksrevisionen nyligen lämnat en rapport som också innehöll svidande kritik mot regeringen. Jag vet att det är på gång, men det fokuseras inte tillräckligt mycket på det.

Jag ser att min talartid rinner ut.

Centerpartiet har i sin följdmotion yrkat på att könsperspektivet ska preciseras tydligare i strategin. Vi anser inte att det är tillgodosett. Det räcker inte heller att ange ett sjunde delmål som svar på förslaget att förtydliga perspektivet om hedersrelaterat våld och förtryck i strategin, vilket också ingick i vår följdmotion. Därför yrkar jag bifall till reservation 5.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Heie (C).

Herr ålderspresident! Jag tycker att det var skönt att höra att Kristdemokraterna verkligen har flera perspektiv på eventuella förbud mot klädesplagg. Jag tror att det blir väldigt svårt med tanke på grundlagen, men nu förstår jag ingången bättre ur KD:s perspektiv. Jag ser att det inte, som jag befarar att det skulle bli med Sverigedemokraternas perspektiv, blir en migrationspolitisk åtgärd snarare än en åtgärd för att skydda kvinnor.

Jag tycker också att det är bra att det nu finns ett sjätte och ett sjunde delmål. Jag tillhör dem som tycker att det är bra att det specas, för det är en särskild typ av förtryck. Det vill jag göra tydligt.

Jag tycker också att vi måste vara duktiga på att tala om vad vi har för lösningar på problemet. Vi måste utbyta dessa med varandra så att vi kommer till skott. Jag tycker inte att vare sig den nationella strategin eller handlingsplanen är tillräckligt tydlig med konkreta förslag. Jag tänker därför komma med några förslag som ledamoten kan ta med sig till regeringens arbete, oavsett vilken regering det blir efter valet.

Jag tycker att det är avgörande att det skrivs in i förskolans läroplan. Där finns det i dag inte några skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck.

Vi behöver en kompetenshöjning i hela samhället både när det gäller personal inom skolan och när det gäller personal inom rättsväsendet. Hur identifierar man hedersrelaterat våld och förtryck?

Vi behöver ha handlingsplaner i skolorna för hur man ska agera om man upptäcker det. Vi behöver ha ett nationellt frånvaroregister, som jag tror fortfarande inte finns.

Vi behöver ett stärkt stöd vid gränsen. Centerpartiet är för alla förslag som gör att gränspoliser och gränspersonal kan sätta stopp för befarade olagliga utresor.

Vi behöver ha en tillsynsplan för Ivo. Vi har beslut om ett starkare skydd mot oskuldsingrepp och så vidare, men vi har inte gett Ivo i uppdrag att utöva någon särskild tillsyn. Vad är då vitsen med den nya lagstiftningen? Det finns oändligt mycket mer att göra.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag skulle bara återigen vilja lyfta den fråga som jag tog upp i mina tidigare replikskiften, nämligen frågan om hedersrelaterat våld och förtryck. Jag tycker att det är en komplex fråga som förtjänar en öppen och ärlig debatt om hur vi kommer åt detta, för det är väldigt svårt.

Jag har i tidigare replikskiften problematiserat bärandet av slöja eftersom förtrycket inte sitter i klädesplagget utan hos dem som tvingar kvinnor att bära vissa klädesplagg. Jag vet att Kristdemokraternas partiledare också har uttryckt något i stil med att förbjuda slöja. Jag skulle därför vilja veta hur ledamoten ser på det, hur resonemanget har gått kring det och vad de faktiska vinsterna är.

I sitt anförande nämnde ledamoten hedersrelaterat våld och förtryck i termer av att det är bra att det har kommit en handlingsplan, tror jag. Det står inte så mycket i den nationella strategin om hedersrelaterat våld och förtryck, men en handlingsplan blir bara bra om man gör saker. Utöver hur ledamoten ser på ett förbud mot slöja skulle jag därför vilja veta vad Kristdemokraternas viktigaste förslag är för att förhindra och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.

Fru ålderspresident! 13-åringar skyddas inte genom att sitta i fängelse. Det är vad alla experter och remissinstanser anser. Det är bara regeringen som tror det, och det får man fortsätta att tro. Samma sak gäller 14-åringar – tyvärr återkommer förslaget i förändrad form.

Det regeringen gör är att låta utvisningarna fortsätta. Trots vad regeringen säger fortsätter de orimliga utvisningarna. Ungdomar som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige återförs till länder där det förekommer. Jag har inte fått något svar på varför man inte har en helhetssyn på det i regeringen.

Jag tackar för att ledamoten uppskattar mitt engagemang i jämställdhetsfrågor. Jag blir glad att höra det.

Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga som berör utvisningarna. Regeringen har fastställt medianlönen till närmare 35 000 kronor, och tjänar man inte så mycket får man inte vara kvar i Sverige. Hur tror regeringen att det slår mot kvinnor och deras löner? Vi vet ju att kvinnors löner är mycket lägre än mäns och att lönerna generellt är mycket lägre på landsbygden i Sverige än i Stockholm. Det här får till effekt att regeringen utvisar fler kvinnor än män. Hur kan det komma sig? Är det någonting man ens har reflekterat över?

Avslutningsvis kan jag upplysa ledamoten om att Centerpartiet inte har planerat att sitta i regering med Vänsterpartiet. Moderaterna planerar dock att sitta i regering med Sverigedemokraterna, trots de värderingsförskjutningar som det partiet har bidragit till i Sveriges riksdag och i Sveriges utveckling. Det är anmärkningsvärt.

Fru ålderspresident! Tack, Merit Frost Lindberg, för anförandet!

Värderingsförskjutningar kommenterades med emfas. Det är lite intressant, eftersom det kom från en företrädare för en regering som just har drivit igenom en angiverilag och att 13åringar – förlåt, 14åringar blir det – ska kunna sättas i fängelse. Man vill sätta barn som inte har begått något brott i förvar. Jag säger detta apropå värderingsförskjutningar.

Dessa saker skulle ha varit fullständigt irrelevanta och omöjliga för Moderaterna längre bak i tiden. Det säger jag utan att förneka att man behöver bekämpa brott. Detta beror på att SD sitter i regeringen och uppenbarligen är det parti som styr.

Men det var egentligen inte det jag skulle prata om, utan jag vill återgå till hedersrelaterat våld och förtryck, som ledamoten pratade mycket om och som jag har tagit upp i tidigare replikskiften också. Det är ett stort problem. Frågan är hur vi ska bekämpa det bäst. Vad ger mest effekt?

Någonting som inte ger effekt och som innebär ett otroligt dubbelspel av regeringen – apropå att se helheten och ha två tankar i huvudet samtidigt – är de orimliga tonårsutvisningar som sker. Var finns logiken i att vi ska vara tuffa mot dem som utövar hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige när vi samtidigt utvisar ungdomar som utsätts till länder där de kastas tillbaka rakt in i just hedersrelaterat våld och förtryck?

Vi minns Vanas, som utvisades till Irak. Jag kommer att bli bortgift, sa hon själv. Vi kan nämna flera namn som förekommit i medierna. Vi vet att hedersrelaterat våld och förtryck är fundamentalt i länder som Iran, Irak och Syrien – för att inte tala om Afghanistan, som regeringen helt plötsligt gullar med.

Var finns logiken i detta?

Fru ålderspresident! Tack, Sara Gille, för svaret!

Jag tycker att min fråga är högst relevant, och jag tycker inte att Sverigedemokraterna kan ringa in hur man ska göra det här på ett bra sätt. Visst, man kan tillsätta en utredning. Men ledamoten säger ju själv att alla inte tvingas att bära slöja. Jag tycker inte att vi ska fastna i kulturrelativistiska teorier. Vi ska bekämpa förtrycket, men förtrycket sitter inte enbart i slöjan.

Jag tror också att Sverigedemokraterna sa på någon presskonferens att det här kommer att användas vid gränsen. Vid gränsen ska man ta av sig slöjan, och gör man inte det kan man åka någon annanstans. Då kommer oundvikligen frågan om det här verkligen är enbart ett sätt att skydda förtryckta kvinnor eller om det också är en migrationspolitisk åtgärd. Förtrycket fortsätter ju även för de kvinnor som eventuellt nekas att komma in i Sverige för att de bär slöja. Det här blir ju lite orealistiskt. Det blir ohållbart. Den något insinuanta frågan blir då om SD:s kamp verkligen gäller kvinnan eller om det är ett sätt att utvisa fler personer ur Sverige.

Jag skulle vilja se mer diskussion om vad som faktiskt hjälper. Ledamoten säger ju att det finns kvinnor som bär slöja frivilligt. Då utsätter det här dem för tvång.

Vi borde i stället prata om det som Centerpartiet har i sina reformer – hur vi ska motverka hedersrelaterat våld och förtryck i förskola, skola och fritids. Tillsätt en nationell plan för utbildning! Se till att vi har ett nationellt register för försvunna barn! Se till att konsulära enheter hjälper barn som förts ut ur landet! Se till att de som kommer hem får ett vettigt mottagande och inte låses in! Det är förslag som hjälper.

Fru ålderspresident! Tack, Sara Gille, för anförandet! Det var mycket träffande. Jag hyser stor respekt för ledamotens beskrivning av människors utsatthet – kanske extra stor för beskrivningen av kvinnors utsatthet, oavsett om det gäller mäns våld mot kvinnor eller annan form av utsatthet. Sedan är frågan om Centerpartiet tycker att regeringens åtgärder är tillräckliga, och det återkommer jag till i mitt anförande.

Jag har en specifik fråga som gäller hedersrelaterat våld och förtryck. Jag hörde det inte själv, men jag tror att Sverigedemokraterna har gjort ett statement om förbud mot att bära slöja. Ledamoten nämnde det även i sitt anförande.

Det kan vara så att slöja är lika med förtryck. Det kan också handla om motsatsen – att kvinnor bär slöja frivilligt. Med det sagt är lagstiftning normativ och kan ha effekt, även om kvinnor gör saker ”frivilligt”. Lagstiftning kan alltså vara normativ, men frågan är hur en sådan lagstiftning skulle fungera. Jag skulle gärna vilja höra ledamoten resonera lite om hur man har tänkt.

Vem ska kontrollera kvinnor som bär slöja och fråga om det faktiskt görs frivilligt eller inte? Ska polisen göra det? Ska polisen satsa sina resurser på det? Förtrycket sitter ju inte bara i klädesplagget, utan det sitter med all säkerhet hos en man som tvingar kvinnan att ha slöja.

Vad är den exakta vinsten med att förbjuda ett klädesplagg i stället för att vidta fler åtgärder för att få bort det verkliga problemet? Ledamoten får gärna berätta lite hur man har tänkt och om det finns ytterligare åtgärder för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Jag tycker inte att det räcker med att förbjuda slöja.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservationen gällande koncernintern uthyrning.

Vi debatterar i dag svensk sjöfarts konkurrenskraft. Det är en debatt som är helt central, skulle jag vilja säga, för Sveriges framtid. Vi är överens om det, alla partier. Sanningen är ju den att Sverige är en ö. Över 90 procent av vår import och export går sjövägen. Utan en stark och livskraftig sjöfart stannar industrin, tystnar handeln och äventyras vår försörjningstrygghet. Sjöfarten är kort sagt en av våra viktigaste livsnerver. Därför är det positivt att regeringen nu lägger fram ett förslag som syftar till att förbättra det svenska tonnageskattesystemet.

Att utvidga systemet till specialsjöfart och öka möjligheten att hyra ut fartyg utan besättning är ett steg i rätt riktning, som Centerpartiet välkomnar. Det är åtgärder som kan bidra till att fler fartyg väljer att segla under svensk flagg. Men det är inte riktigt tillräckligt. Man kan göra mer.

Regeringen har missat möjligheten att än mer stärka svenska rederiers flexibilitet och konkurrenskraft. Jag talar om den begränsade möjligheten till koncernintern uthyrning av fartyg, så kallad bareboat charter. Regeringen medger i propositionen att frågan är relevant men skjuter den på framtiden med hänvisning till att det är för komplicerat att ta fram en koncerndefinition just nu, vilket föregående talare förklarade på ett bra sätt. Jag har förståelse och respekt för det.

Jag tror att majoriteten förstår att vi i oppositionen ändå tycker att det är viktigt att påpeka detta och att vi därför väcker den här motionen. Konkurrerande sjöfartsnationer har redan dessa regler på plats. Det innebär, som redan nämnts, att svenska rederier missgynnas. De tvingas till ineffektiva och kostsamma lösningar i stället för att kunna använda sin flotta på det mest ändamålsenliga sättet. Vi tillsammans med andra partier anser att regeringen måste återkomma med ett förslag som tillåter obegränsad koncernintern uthyrning.

Fru talman! Tonnagebeskattningen är viktig, men för att verkligen lyfta svensk sjöfart krävs en sammanhållen och långsiktig politik. Vår vision är tydlig. Vi vill flytta mer gods från väg till sjö. Det är smart för klimatet, det minskar trängseln på våra vägar och det avlastar en hårt ansträngd järnväg. Sjöfartsverkets generaldirektör har konstaterat att det går att omedelbart flytta 10 procent av godset från väg till sjö. Det motsvarar 165 000 lastbilar per år. Det är en kö av lastbilar från Ystad till Haparanda. Potentialen är enorm, men i dag är det lite för dyrt och lite för krångligt.

Ett av de största hindren är avgifterna, generellt. Farledsavgifter och lotsavgifter har höjts på ett sätt som direkt motverkar målet om överflyttning. Det är särskilt tydligt för inlandssjöfarten på Vänern och Mälaren, där lotskostnaderna kan utgöra upp till 25 procent av anlöpskostnaden jämfört med 4 procent vid kusten.

Centerpartiet har länge krävt en översyn av det här och vill att regeringen agerar på de förslag som finns om att helt avgiftsbefria inlandssjöfarten. Det är en konkret åtgärd som skulle ge snabb effekt.

Fru talman! För att sjöfarten ska kunna växa ännu mer behövs en helhetssyn. Det handlar om att säkerställa kompetensförsörjning genom relevanta utbildningar, yrkesutbildningar och garanterade praktikplatser. Det handlar om att ta fram en nationell hamnstrategi som ser hamnarna som de strategiska nav de är i vårt transportsystem och inte bara som en kommunal angelägenhet. I dessa oroliga tider, som flera före mig har sagt, handlar det ytterst om vår beredskap. Att ha en stark svenskflaggad handelsflotta med svensk besättning är en avgörande säkerhetspolitisk fråga.

Fru talman! Centerpartiets politik för sjöfarten är en politik för hela Sverige. Det handlar om att stärka företagens konkurrenskraft, skapa jobb längs våra kuster och i inlandet, påskynda den gröna omställningen och trygga Sveriges försörjning.

Regeringens förslag om tonnagebeskattning är ett steg, men Sverige behöver en politik som tar rejäla kliv framåt. Vi uppmanar regeringen att ge svensk sjöfart de långsiktiga och konkurrenskraftiga villkor som den förtjänar. Vi är på god väg, men det behövs mer.

Fru talman! Tack för att jag får vara med i den här debatten! Det är första gången jag deltar i en debatt för konstitutionsutskottets räkning – det är hedrande. Av respekt för konstitutionsutskottets övriga arbete håller jag mig till den reservation som Centerpartiet har och som tillhör mitt ansvarsområde, nämligen jämställdhet.

Men, som sagt, i dag debatterar vi kommittéberättelsen, en redogörelse för regeringens utredningsväsen. Det låter som en teknisk och tråkig administrativ fråga och kanske som en detalj, men det är det inte, som så många före mig har sagt. Det här betänkandet handlar om en av grunderna för vår lagstiftningsprocess. Det handlar om kvaliteten på de underlag som vi har här i kammaren och ska fatta beslut utifrån.

Även här har vi en svensk modell med oberoende kommittéer som tillsammans med grundliga remissförfaranden är en av demokratins främsta styrkor. Lagförslag blir därmed allsidigt belysta, och konsekvenser analyseras. Vi bygger ett samhälle på kunskap och inte enbart på politiskt tyckande.

Fru talman! Just därför är det oroande att se den utveckling som pågår i övrigt och som detta betänkande och tidigare granskningar faktiskt lyfter. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt som till att säga att det sker en försvagning av utredningsväsendet. Det är allvarligt och sker parallellt med det som vi vet pågår generellt: att den här regeringen mer och mer struntar i Lagrådets synpunkter. Jag tycker inte att det räcker att säga att arbete pågår när bristerna är så uppenbara, särskilt när det gäller jämställdhetsanalyser.

Vi upplever i dag otvetydigt en backlash för jämställdheten – en tyst nedmontering av de verktyg vi har för att säkerställa att beslut inte slår snett och cementerar gamla orättvisor. I vår motion, som utskottet nu föreslår riksdagen att avslå, pekar vi på ett grundläggande problem. Det är alltför vanligt att en utredning konstaterar att en reform kommer att få ett ojämställt utfall men att regeringen ändå väljer att gå vidare med förslaget. Det har inte skett bara under den här regeringen – det ska sägas. Så skedde med flera av reformerna under pandemin. Detta är alltså en kritik som alla partier behöver ta till sig, inklusive mitt eget. Jämställdhetsanalysen blir då bara en pappersprodukt, en administrativ övning utan verklig betydelse.

Detta har utretts av bland annat SKO, Sveriges kvinnoorganisationer, som tydligt pekar på det jag sa: Trots att man vet att det får en negativ effekt för jämställdheten går man ändå vidare.

Fru talman! Jämställdhetsintegrering är det verktyg som många regeringar har använt sig av för att inte missa att ta med jämställdhetsperspektivet i allt arbete. Vad får olika beslut för konsekvenser för jämställdheten? Det handlar om att förstå att ett till synes neutralt förslag om pensioner, skatter eller arbetsmarknadsåtgärder kan få helt olika konsekvenser för kvinnor och för män. Det handlar om att synliggöra människan bakom siffrorna i en budget, till exempel.

Därför är det både sorgligt och ovärdigt att den här regeringen har strukit kraven på texter om jämställdhetsintegrering i regleringsbreven för över 40 myndigheter. När vi frågar varför får vi till svar att arbetet utvärderas, att man ska återkomma och att det ändå går att ha dialog med myndigheterna om jämställdhetsfrågor. Så skulle kunna vara fallet, men jag tror inte att svaret skulle vara detsamma om det skulle handla om att ta bort skrivningarna om att bekämpa gängkriminaliteten i Polismyndighetens regleringsbrev.

Att man nu avfärdar förslag om att säkerställa att arbetet med utredningsväsendet ska jämställdhetssäkras från start med svaret att arbetet pågår är en tydlig signal om att jämställdhet faktiskt har flyttats från kärnverksamhet till periferin. Det är inte längre en självklar del av varje beslut.

Vi vet i dag att kvinnor förlorar miljoner i livsinkomst på grund av ett ojämställt uttag av föräldraförsäkringen, bland annat. Vi vet att kvinnor dominerar i yrken med högre sjukskrivningstal och lägre löner. Vi vet att endast en bråkdel av riskkapitalet går till företag som drivs av kvinnor. Vi kan inte acceptera den här utvecklingen.

Därför menar vi att kravet på jämställdhetsanalyser måste höjas i statliga utredningar och beslutsunderlag. Om en utredning visar att ett förslag riskerar att öka den ekonomiska ojämlikheten måste regeringen antingen presentera ett omarbetat, bättre förslag eller tydligt och ärligt motivera inför riksdagen varför man väljer att gå fram med en politik som gör Sverige mindre jämställt. Ansvaret måste synliggöras.

Fru talman! God lagstiftning kräver ett gott underlag. När vi tummar på kvaliteten i analyserna tummar vi på kvaliteten i våra beslut, och vi tummar på jämställdheten. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation nummer 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! Jag skulle kunna nämna fler saker som genomförts tack vare januariavtalet och varit ganska historiska. Inte minst har arbetsmarknadsreformen betytt väldigt mycket. Den jobbar vi fortfarande med, naturligtvis.

Jag vet inte riktigt vad ledamoten syftar på när han säger att vi släpper reformer innan man ens har valt statsminister. Olika företrädare för de nuvarande regeringspartierna har ju redan delat ut ministerposter i en framtida regering, vilket är lite märkligt. Det gör inte vi.

Vilka frågor man ska förhandla om blir aktuellt efter ett val. Möjligen kan jag tycka att det är mer ärligt att i förväg säga att just detta med marknadshyror, som allianskollegorna förmodligen skulle ha röstat nej till om det hade kommit upp i samband med januariavtalet, är något som är nedprioriterat. Det är mer ärligt att göra på det sättet än att, som Liberalerna, under pågående mandatperiod släppa fråga efter fråga som varit liberala kärnpunkter. Det har handlat om visitationszoner och om 13-åringar i fängelse och så vidare. Måhända fanns det med i Tidöavtalet från början. Men tala om att ge upp sin själ!

Jag tycker att det är mer ärligt att säga att vi är beredda att stötta den regering som genomför centerpolitik. Sedan är det klart att vi före ett val inte kan säga exakt vad vi kommer att få igenom, men detta är alltså utgångspunkten i förhandlingen. Det är betydligt ärligare att i förväg säga ”detta kan vi möjligen prioritera ned” än att göra det under pågående mandatperiod trots att man sagt något annat före valet. Det var ju en viss partiledare för Liberalerna som myntade det bevingade uttrycket: Jag tror att det förvirrar mer än det stärker upp.

Fru talman! Det är intressant att den frågan kom igen. Det är faktiskt samma fråga som har kommit i nästan åtta år. Men det är klart att den kom även i dag med tanke på att det har varit en presskonferens här utanför.

Detta är lite intressant. Jag brukar referera till januariavtalet, som ingicks under förra mandatperioden. Vi skrev under ett avtal för att få Sverige på fötter. Faktum är att vi var överens om många reformer som var bra för Sverige. Vi fick igenom många bra förslag – utom när de tidigare allianskollegorna, som hade stått för exakt samma saker, gick samman med Vänstern och röstade ned förslag som var bra för Sverige. Det är väldigt konstigt i sig. Frågan är: Vad var syftet med att göra detta?

Med tanke på att vi – kanske till skillnad från Liberalerna, som ju faktiskt var med i januariavtalet; jag riktar mig mer till andra här – var ganska goda förhandlare då skulle jag nog säga att vi är det även nu. Vi har aldrig någonsin formulerat det som att vi kommer att sätta oss i en regering med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna – eller åtminstone inte med Vänsterpartiet. Det har vi aldrig sagt.

Vi är duktiga på att förhandla, vilket man under den här mandatperioden kanske inte kan säga om Liberalerna, som har förhandlat fram ett Tidöavtal som näppeligen är bra för Sverige – där har vi olika politiska åsikter – och som fullständigt har raderat ut Liberalernas själ. Det gjorde inte Centerpartiet i samband med januariavtalet. Vi fick igenom enormt mycket liberal centerpolitik.

Jag tror nog att Centerpartiet, oavsett vad som händer efter valet, kommer att vara en stark spelare med ett bra förhandlingsläge för att få Sverige på fötter.

Fru talman! Vi debatterar i dag riktlinjerna för Sveriges ekonomiska politik och den vårändringsbudget som regeringen har lagt fram. Vi gör det i ett mycket allvarligt läge, med en minst sagt svajig ekonomi. Vi har ett akut säkerhetspolitiskt läge som kräver historiska försvarsinsatser. Vi har också en klimatkris som inte tar paus för att vi har andra problem att hantera.

Fru talman! I ett sådant här läge krävs mod att fatta långsiktiga beslut. I dag ska vi fokusera på skattereformer som rustar Sverige för framtiden, vilket vi tyvärr anser att regeringens ekonomiska vårproposition inte gör. Vi ser kortsiktiga reformer och en politik som delar ut dyra och ineffektiva subventioner med ena handen och samtidigt med andra handen underminerar det finanspolitiska ramverk som byggt Sveriges ekonomiska styrka. Men snart är det val!

Finanspolitiska rådet är skarpt i sin kritik av budgeten för 2026. Man talar om den hittills allvarligaste kritiken och om att regeringen vänder upp och ned på det stabiliseringspolitiska ansvaret. Riksrevisionen instämmer i kritiken – det är bristande transparens, och man frångår ramverkets principer. Det är allvarliga ord, vänner!

Fru talman! Mycket handlar om klimatpolitiken. Regeringen använder miljarder av skattebetalarnas pengar till åtgärder som gör oss mer oljeberoende, ökar utsläppen och dessutom har ganska dålig träffsäkerhet när det gäller att hjälpa de hushåll som har det tuffast. Det är inte en ansvarsfull politik. Det är inte en framtidsinriktad politik.

För det första måste det alltid löna sig att arbeta – där är vi alla överens. Därför föreslår vi sänkt skatt på låga och medelhöga inkomster. I en tid av hög arbetslöshet är det extra viktigt att stärka drivkrafterna för arbete och göra det mer lönsamt för företag att anställa.

För det andra: Hela Sverige måste med på den här resan. Ja, vi måste stötta de människor på landsbygden som är beroende av bil och saknar alternativ. Detta görs bäst med riktade stöd, inte breda subventioner som gynnar även den som kör en stadsjeep på Stureplan.

Men framför allt måste vi investera i alternativen. Vi menar att staten ska upphandla svenskproducerat biodrivmedel gjort på bland annat rester av skogsprodukter. Det kan till viss del gå till ett beredskapslager, vilket skulle säkra industrins långsiktiga investeringsvilja och därmed också tillgången på marknaden så att enskilda kan köpa biodrivmedel.

Vi vill se ett nationellt Sverigekort som gör det billigt och enkelt att resa med kollektivtrafik i hela landet – och som gäller även efter valet. Vi vill se en massiv utbyggnad av laddinfrastruktur som gör det möjligt att köra elbil från Ystad till Haparanda. Och vi vill se ett stärkt järnvägsunderhåll.

Det är så vi på riktigt minskar beroendet av fossila bränslen, stärker arbetsmarknadsregionerna och ser till att hela Sverige kan leva och växa.

Fru talman! Jag tänker i korthet dra några av de skatteförslag och reformer som vi har i vår vårändringsbudget.

Vi föreslår skattefria sommarjobb för ungdomar, vilket också kan säkra att ungdomar slipper drabbas av kvarskatt. Jag tycker att man kan vänta några år så att inte den som har sitt första sommarjobb tvingas hantera Skatteverkets krångliga system.

Vi vill se regional beskattning. Vi har i många år sagt att skatt på industrifastigheter, det vill säga vindkraft, i kommuner ska tillfalla just kommunerna. Regeringen har dessutom höjt fastighetsskatten för vindkraftverk från 0,2 till 0,5 procent under perioden. Men man låter de ökade intäkterna gå in i statskassan i stället för att direkt gynna de samhällen som möjliggör produktionen, det vill säga där värdet produceras.

Vi behöver sänka skatten och kostnadsbördan för våra lantbruk. Vi kan inte fortsätta beskatta matproduktionen som vilken annan näring som helst utan att kompensera för de unika kostnaderna för energi, kapitalbindning och en regelbörda som motsvarar uppemot 149 timmar per år. Vi vill ha ett generellt jordbruksavdrag som faktiskt lättar på bördan för våra lantbruk, som är så viktiga för beredskapen.

Vi vill se slopad arbetsgivaravgift för de tio första anställda hos småföretag och permanent lägre arbetsgivaravgift för unga men även för långtidsarbetslösa. Här har, på samma sätt som på många andra håll, det märkliga skett att den här regeringen när den tillträdde tog bort den låga arbetsgivaravgiften för unga – trots att detta har varit en av den borgerliga politikens kärnfrågor under många år. Nu sänker man den igen tillfälligt, men mindre, så det är fortfarande dyrare att anställa unga än det var när den här regeringen tillträdde. Och sänkningen försvinner efter valet.

Vi behöver också gå in och se till att det skapas förenklade jobb för långtidsarbetslösa och titta på en särskild skattereform, utan vare sig inkomstskatt eller arbetsgivaravgift, för att bryta bidragsberoendet. Den här regeringen pratar om den största bidragsreformen genom tiderna och minskar möjligheterna att få bidrag – och det ska man göra, men vi kan inte göra det utan att samtidigt skapa jobb. Vi måste ge människor möjlighet att gå från bidrag till jobb.

Vi vill fördubbla och skattebefria satsningen på SAO-jobb, studiemotiverande arbetslivsorientering, som är en betald prao för högstadieelever. Lärlingsutbildningarna, som tillhör de effektivaste utbildningarna när det gäller att skapa jobb, behöver ha förbättrat stöd genom skattebefrielse för personer som bidrar med sin tid genom att ansvara för handledning och utbildning för lärlingarna.

För att avsluta med en fråga som ligger mig varmt om hjärtat: För att skärpa ansvaret hos Skatteverket med flera myndigheter och ge de drabbade upprättelse föreslår Centerpartiet att ett automatiskt skadestånd ska utgå till personer med skyddade personuppgifter som får sin identitet röjd av myndigheter. Detta har de facto inget med skattefrågor att göra, men det handlar om en otroligt viktig symbolik. Har myndigheterna gjort fel ska de också stå för det. Det behöver gå ut automatiskt skadestånd.

Detta, fru talman, är åtgärder som rustar för framtiden på ett långsiktigt sätt, till skillnad från den här regeringens åtgärder.

Fru talman! Det sista håller jag med om. Ledamoten och samtliga partier har till hösten, efter valet, ett stort ansvar för att föra det här i hamn. Det gäller särskilt frågan om offentligrättsliga tjänster. Vi ska nämligen komma ihåg att vi inte ska ta beslut om det i dag, utan vi ska ta beslut om en utredning. Tyvärr kom det här inte med från Dennis Dioukarevs utredning från början, vilket hade varit det mest sympatiska. Så är det. Jag är väldigt glad att vi gör detta nu, men det är inte i hamn. Det vilar alltså ett stort ansvar på dem som finns kvar i den här kammaren till hösten att föra det i hamn.

När det gäller frågan om kontantplikt delar jag ledamotens analys. Jag tycker också att det är tråkigt att man inte hanterade Betalningsutredningen, för den kom ju under den här mandatperioden. Vi hade kunnat vara några år tidigare med den här frågan. Där och då hade man kunnat hantera frågan om kontantplikt för att stävja det här tidigare. Det har skett en onödig fördröjning av den här viktiga lagstiftningen. Men nu är vi ett steg, om än litet, på vägen. Jag tycker att det är bra, och jag ser fram emot att vi alla efter valet tar ansvar för att göra det ännu bättre.

Fru talman! I den mån det fanns frågor kanske jag kan återkomma till dem.

Utan att gå in i detaljer kan jag säga att detta med tillsynen har det varit en bärande kritik från många remissinstanser, framför allt från konsumentorganisationerna, att detta inte riktigt håller. Med de nya mandat som åläggs marknaden tycker man att den nya tillsynen inte är tillräcklig, och jag instämmer i det. Vi är alltså inte ensamma om att tycka detta.

Men det är bra att vi noterar att det trots allt finns ett sådant uppdrag. Då kan vi ju tillsammans försöka se till att det blir bra.

Detta bygger på att man utökar kontantplikten. Men jag håller med de tidigare debattörer som har sagt att 95 procent av matbutikerna och apoteken redan tar emot kontanter. Det är alltså inte så stor förändring. Men jag tycker att det är bra. Lagstiftningen är ju också normativ och signifikativ. Därför är förslaget bra, trots att det kanske inte uppfyller några större behov när det gäller just mat och apoteksvaror.

Frågan är alltså vad som är lämpliga och behovsanpassade möjligheter att sätta in. Det är detta kritiken handlar om.

Vem ska avgöra det? Och vad gör man om konsumenter inte håller med om att bankerna tillhandahåller lämpliga och behovsanpassade möjligheter för insättning – för konsumenter eller företag? Här är propositionen och betänkandet något otydliga.

Fru talman! I dag står vi här och debatterar kontanthanteringen, igen. Ingen kunde väl tro att den skulle förändras så snabbt och på ett så genomgripande sätt som har skett. Det har varit fyra statliga utredningar på 20 år, varav tre under de senaste 10 åren, som på ett eller annat sätt behandlat kontanternas ställning. Det visar hur komplex frågan är. Efter många seminarier, inte minst här i Riksdagshuset, konferenser, Almedalsevent, nätverkande, möten och workshoppar står vi här igen och diskuterar frågan, för femte gången på 20 år.

Tidigare utredningar har ofta dokumenterat hur kontanthanteringen monterats ned, vilket utöver enskilda människor drabbat landsbygdsbor, företagare på landsbygden och småföretagare hårdast. I slutet av 00-talet fattades beslut som ledde till att Svensk Kassaservice monterades ned. Bedömningen var kanske rimlig då, men som Centerpartiet redan då misstänkte ledde det till det marknadsmisslyckande som dagens utredningar försöker åtgärda.

Utredningen 2014 och Riksbankskommitténs delbetänkande 2018 ledde 2021 till en lag som tvingade de största bankerna att tillhandahålla kontanttjänster på en viss nivå. Vi ser i dag att den lagen är otillräcklig. De åtgärderna räcker inte till i dag eftersom bankerna uppfyller kraven på ett högst minimalistiskt sätt som inte motsvarar företagens och medborgarnas faktiska behov: för få insättningsautomater, som inte hanterar mynt eller större summor, eller otillgängliga tider för kontanthantering på banker. Dock finns det undantag bland enskilda banker – det ska sägas.

Sedan kom då Kinberg Batras betalningsutredning, som också konstaterade att kontanternas funktion var hotad men då inte föreslog någon lag om kontantplikt. Utredningen slog fast att nedläggningen av Kassagirot skapat betydande olägenheter, som det stod. Centerpartiet menade att utredningen, när ett sådant marknadsmisslyckande faktiskt konstaterats, kanske borde ha föreslagit åtgärder och inte bara konstaterat problemet.

I stället rekommenderade den att en ny separat utredning skulle tillsättas för att se över just detta, vilket också blev fallet. Och här är vi i dag. Det var onekligen en onödig förhalning av nödvändiga åtgärder.

Betalningsutredningen beskrev också väl de problem för 5–10 procent av befolkningen, nästan 1 miljon människor, som har svårt att hantera digitala betalningar. Det var kanske första gången som detta kom på pränt och man erkände och beskrev detta problem på riktigt – att människor inte förmår, inte tillåts, att göra rätt för sig. De är inte betrodda.

Det handlar om äldre som inte riktigt klarar av de digitala betalningssystemen. Det handlar om äldre som när de ska hantera kort stöter på oändligt många olika sorters kortautomater. Alla ser olika ut. Det är små tangenter. Det är liten text. De står där och fumlar, och köerna växer bakom dem. Det är inte värdigt.

Det handlar om kvinnor som lever gömda. Brottsutsatta kvinnor har vi pratat om. Det är också en del män som inte kan använda digitala betalningsmedel. Det kan utgöra ett hot, en livsfara, om man lämnar digitala spår efter sig.

Betalningsutredningen nämnde heller ingen åtgärd för att hantera det här problemet. Tvärtom skrev man att de som är utanför den digitala betalningsvärlden skulle hjälpas in i den digitala. Ändå hade man inte riktigt förståelse för vad det faktiskt kunde innebära. Den fanns inte där.

Det har varit ett mönster. Där utredningen identifierar problem uteblir de politiska åtgärderna, och urvattnade propositioner har lagts fram av regeringar och av olika kulörer.

Centerpartiets fokus har hela tiden varit att Sverige ska fungera, och småföretagare och föreningsliv ska ha betalningsmöjligheter och bankkonton med rimliga villkor utan att dränkas av kostnader och administration. Det måste gå att kombinera detta med penningtvättslagstiftningen, och samhället måste ha en robust beredskap.

Men nu står vi här, fru talman, och det finns faktiskt ett konkret förslag. Det är visserligen för tunt – jag håller med om det – men det är en signal att vi lagstiftar om möjligheten att betala med kontanter. Propositionen är ett steg i rätt riktning. Det är också bra att kraven på bankerna att tillhandahålla kontanttjänster utökas, även om vi skulle vilja se mer.

Centerpartiet är inte emot den digitala utvecklingen. Tvärtom, vi driver på för digitaliseringens möjligheter. Men vi ser de allvarliga konsekvenser som uppstår när ett lagstadgat betalningsmedel riskerar att försvinna. Vi ser hur turister och besökare möts av skyltar som säger ”endast kort”, vilket hämmar besöksnäringen. Vi ser hur föreningar som säljer fika på idrottsdagen eller hembakat på den lokala marknaden får stora problem med att hantera betalningar och eventuella kontanter.

Fru talman! Vi ser också den avgörande beredskapsaspekten. I en tid av ökad oro med risk för cyberattacker och störningar i elförsörjningen är kontanterna vår sista utpost och ett system som ska fungera i orostider och krigstider måste fungera i fredstid.

Som sagt: Det här är ett välkommet men otillräckligt steg. Det är snävt avgränsat. Ansvaret för att upprätthålla kontanter som betalningsmedel lades från början nästan helt på den privata handeln. Men vad händer när man behöver betala för ett nytt pass, ett nytt fiskekort eller en patientavgift på vårdcentralen? Utskottets majoritet är numera inne på samma linje och föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att utreda en skyldighet även när det gäller offentligfinansierade tjänster. Det är bra förstås, och vi är glada för det. Men det borde ha funnits med från början.

Det offentliga måste också ta sitt ansvar. Att höra företrädare för det största regeringspartiet stå här och förklara varför är nästan lite lustigt. Jag skulle fortfarande vilja veta vad det är som har gjort att man på de veckor som gått mellan regeringsbeslutet och riksdagens utskottsbeslut har ändrat sig. Det är lite intressant. Men jag är glad för att det skedde.

Länsstyrelserna i landet, som har en delvis operativ funktion, är tydliga. De betonar kontanternas betydelse för beredskap och social inkludering. De föreslår att kontantkravet ska utökas till att omfatta fler varor, tjänster och bemannade drivmedelsstationer. Länsstyrelserna vill att banker ska tvingas ta emot kontanter för betalningar och inlösen av avier och att offentligrättsliga verksamheter också ska ta emot kontanter. Det är alltså länsstyrelserna, regeringens förlängda arm ut i landet, som har de här kraftiga synpunkterna. Det är något att ta i beaktning.

Det behövs bättre möjligheter än vad som föreslås i utredningen och betänkandet när det handlar om möjligheten för företagare och föreningar att sätta in dagskassor. Att tvinga en butik att ta emot kontanter men inte säkerställa att butiken enkelt och effektivt kan sätta in kontanterna på banken är ju nästan att göra dem en björntjänst.

I dag tvingas företagare ibland att köra i timmar för att hitta ett bankkontor eller en servicebox som tar emot deras kassa. Det är ohållbart. Det skapar säkerhetsrisker och en enorm administrativ börda. Bankernas skyldighet att ta emot dagskassor måste tydliggöras och utökas.

För det tredje saknas en fungerande tillsynsmekanism i förslaget. Regeringen menar att det inte behövs och att företagen kommer att sköta det här själva. Jag har absolut stor tilltro till marknaden, men frågan är nu – efter 20 år och fem utredningar där vi faktiskt har satt vår tillit till marknaden – kommer man verkligen att klara detta? Jag tror inte det.

En lag utan tillsyn riskerar att bli tandlös, en papperstiger. Vad händer den dag vårdcentralen eller den större bygghandel beslutar sig för att strunta i lagen? Vem ska en enskild medborgare då vända sig till? Vi menar att det behövs ett tydligt utpekat tillsynsorgan som kan säkerställa att lagen efterlevs; annars är risken stor att vi snart är tillbaka på ruta ett.

Fru talman! Om vi inkluderar offentliga aktörer i skyldigheten att ta emot kontanter, om vi tydliggör och skärper kraven på att bankerna ska erbjuda kostnadseffektiva och tillgängliga tjänster för insättning av dagskassan för företag och föreningar i hela landet, och om vi inrättar ett tillsynsorgan med mandat att säkerställa att lagstiftningen efterlevs – då har vi tagit ett ganska bra steg framåt i kontanthanteringen i Sverige.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 6.

Fru talman! Det vi debatterar i dag är på ytan kanske en teknisk skattefråga, men i grunden handlar det om något mycket större. Det handlar om företagande, jobb och tillväxt i hela vårt avlånga land, och det handlar om småföretagande. Därför är det här betänkandet så välkommet.

Centerpartiet ställer sig helhjärtat bakom förslaget att utvidga den sänkta alkoholskatten till att omfatta även små oberoende producenter av vin, cider, sprit och andra jästa drycker.

I dag har en småskalig ciderproducent i Kivik eller i Hjulsjö i Nora kommun, där jag var på provning för ett tag sedan, en vinodlare på Bjärehalvön eller ett gindestilleri i Västerbotten sämre villkor än ett mikrobryggeri av öl. Det är inte riktigt logiskt. Alla dessa företagare bidrar med samma passion och entreprenörskap till att skapa unika produkter, arbetstillfällen och levande landsbygder.

Fru talman! De stora internationella dryckesproducenterna har stordriftsfördelar som en liten lokal producent aldrig kan konkurrera med. Därför är differentierade skatter ett viktigt verktyg för att jämna ut spelplanen och ge de mindre aktörerna en rättvis chans att växa. Det handlar om att sänka trösklarna, minska regelbördan och skapa incitament för tillväxt. För Centerpartiet är detta kärnan i vår näringspolitik. Vi vet att det är i de små och växande företagen som fyra av fem nya jobb skapas – fortfarande. Det är dessa företagare som är ryggraden i den lokala ekonomin, inte minst på landsbygden. Genom att ge dem bättre villkor stärker vi hela Sverige.

Också besöksnäringen tjänar på detta. Nu när vi äntligen har fått gårdsförsäljning på plats skapar en sänkt alkoholskatt ytterligare incitament för producenter att investera i sina verksamheter, utveckla besöksmål och bidra till Matlandet Sverige.

Fru talman! Vårt stöd för förslaget är starkt, men det är inte helt okritiskt. Centerpartiet vill, som vi framför i vårt särskilda yttrande till betänkandet, rikta två viktiga medskick till regeringen för det fortsatta arbetet.

För det första behöver vi långsiktiga och förutsägbara spelregler. Företagare måste kunna lita på att villkoren inte ändras från ett år till ett annat. Vi anser därför att man bör fundera på att återinföra en form av indexering av alkoholskatten för att undvika ryckiga och oförutsägbara höjningar.

För det andra – och det här är lite allvarligare – har vi sett en tendens till en begynnande snedvridning i beskattningen av olika dryckesslag. Under 2023 och 2024 höjdes skatten på öl med 5 respektive 7,6 procent, medan skatten på sprit under samma period höjdes med endast 1 procent per år. Skatten på sprit höjdes mindre än för övriga alkoholsorter, på grund av bedömningen att en större höjning av skatten på sprit skulle leda till ökad smuggling och oregistrerad konsumtion. Det är sant, men detta faktum borde även gälla för öl.

Det här innebär hur som helst en betydande relativ skatteskärpning för ölproducenter jämfört med spritproducenter. Därför är dagens beslut bra. En utveckling som riskerar att snedvrida konkurrensförutsättningarna på marknaden och missgynna en bransch som ofta består av många små lokala bryggerier vill vi undvika.

Vi kommer att följa utvecklingen och se till att framtida eventuella justeringar präglas av neutralitet och rättvisa. Alla dryckesslag ska behandlas lika skattemässigt. Utöver detta vill vi vara tydliga med att vi vill gå ännu längre. Taket för vilka producenter som omfattas av nedsättningen är satt enligt EU:s miniminivåer. Centerpartiet har tidigare föreslagit att man för öl borde höja taket från 3 till 5 miljoner liter.

Fru talman! Det här är en bra och viktig reform. Den visar att det går att föra en politik som både stärker företagande och skapar en levande landsbygd. Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet, och jag uppmanar regeringen att ta till sig av de viktiga synpunkter som Centerpartiet framför i vårt särskilda yttrande.