Helena Vilhelmsson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Under mina åtta år i riksdagen har vi debatterat och fattat beslut om folkbokföring väldigt många gånger; jag vet faktiskt inte hur många. Det är ett tecken på att den gamla och den nya tekniken inte riktigt har gått hand i hand, från folkräkning via brev till att samköra register digitalt. Under denna resa kunde, som vi vet, illegala krafter gå före och utnyttja systemet kraftigt.

Ordning och reda i folkbokföringen är grundbulten i ett fungerande och tillitsbaserat samhälle. Korrekta uppgifter om vilka som bor i vårt land är inte en teknikalitet; det är fundamentet för vår välfärd, för en rättvis beskattning och för rättsväsendets förmåga att skydda oss medborgare.

När folkbokföringen missbrukas, när adresser säljs till kriminella, när människor lever under falska identiteter eller när bidrag betalas ut på felaktiga grunder urholkas tilliten. Då skapas en kriminell ekonomi som i sin tur finansierar det grova våld vi ser på våra gator.

Regeringens proposition och utskottets förslag om utökade befogenheter för Skatteverket är inte bara välkomna utan helt nödvändiga och, ärligt talat, efterlängtade.

Fru talman! Sverige har varit naivt och dåligt rustat för att hantera den välfärdsbrottslighet och den organiserade brottslighet som frodas i spåren av en felaktig folkbokföring. Problemen med adresskapningar, identitetsmissbruk och kriminella som utnyttjar systemet är inte nytt. Det är inte heller nytt under den här mandatperioden.

Vi minns alla, som många har berört före mig, området utanför Stockholm där en sommarstugeägare blev kraftigt utnyttjad av kriminella. Kvinnan som ägde sommarstugan kunde inget göra.

För ett år sedan debatterade jag här i kammaren ett konkret och enkelt förslag: att en fastighetsägare av sommarstuga automatiskt skulle få ett meddelande när någon folkbokför sig på adressen för deras sommarstugefastighet, på samma sätt som är fallet för adressen där man bor året runt. Det var ett enkelt förslag för att täppa till ett uppenbart hål. Men nej, svaret från regeringen var väldigt avvaktande. Vi lade fram initiativ i skatteutskottet, men svaret blev nej.

Vi kan dock konstatera att det lönar sig att vara ihärdig, för rätt som det var fattade Skatteverket just detta beslut alldeles på egen hand, alltså innan den här propositionen passerade regeringens bord. Man kan ju undra varför det måste gå så lång tid innan vi ser resultat från myndigheter och regering.

Detta är ett mönster som upprepar sig även i andra fall. I Västernorrland gick det så långt att en gärningsman hann begå ett vidrigt människohandels- och sexualbrott innan regeringen slutligen ändrade sig och tänker sluta beskatta brottsoffer, trots att jag och Centerpartiet har lyft orimligheten i detta under hela mandatperioden. Det är människor, brottsoffer, som får betala priset.

Men, fru talman, när det nu äntligen ligger skarpa förslag på bordet som på allvar kan göra skillnad ställer vi oss förstås bakom dem.

Vi välkomnar införandet av det nya brottet främjande av oriktig folkbokföring. Det är ett avgörande verktyg. Det innebär att vi inte bara jagar den enskilde som skriver sig på fel adress utan också kommer åt själva den kriminella infrastrukturen – personer som systematiskt möjliggör fusket, säljer adresser och agerar som brottsliga fixare. Det är precis så man måste arbeta för att strypa syretillförseln till den organiserade brottsligheten.

Vi tror också att de utvidgade möjligheterna för Skatteverket att behandla biometriska uppgifter är nödvändiga. Att kunna registrera och jämföra fingeravtryck och ansiktsbilder är ett kraftfullt sätt att säkerställa att en person är den som den utger sig för att vara och att förhindra att en och samma person agerar under flera identiteter. Då kan vi hindra den typ av identitetsmissbruk som möjliggör allt från bidragsfusk till terrorfinansiering.

Men, fru talman, med utökad makt följer också ett oerhört stort ansvar.

Användningen av biometrisk identifiering, särskilt när data lagras för framtida jämförelser, innebär en särskild risk för intrång i den personliga integriteten. Om detta inte regleras strikt och hanteras ansvarsfullt riskerar vi att skapa en känsla av konstant övervakning.

All användning av biometriska data måste ske på ett rättssäkert, proportionerligt och ansvarsfullt sätt. Lagstiftningen måste vara glasklar och transparent. Det måste finnas robusta mekanismer för oberoende tillsyn och kontroll för att säkerställa att detta inte inskränker grundläggande fri och rättigheter på ett oproportionerligt sätt. Vi ger staten nya, vassa verktyg, och då måste vi också se till att det finns starka skyddsmekanismer på plats.

Därför kommer Centerpartiet att noga följa implementeringen. Vi behöver vara en garant för att balansen mellan effektiv brottsbekämpning och skyddet för den personliga integriteten upprätthålls.

Vi ställer oss bakom utskottets förslag och hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Eftersom detta är mandatperiodens sista debatt, vad vi vet, vill jag också passa på att tacka utskottskansliet, som gör ett fantastiskt jobb. Tack också till alla kollegor i utskottet! Tack till kammarkansliet!

Jag vill också skicka en hälsning till alla som jobbar här. Jag brukar säga att det är få andra arbetsplatser eller ställen man haft uppdrag på där man känt sig så välkommen och blivit så väl bemött. Det är en fröjd.

Fru talman! Det är inte ofta jag debatterar här i kammaren för trafikutskottets räkning, men vad passar väl bättre än att göra det när det gäller den nationella infrastrukturplanen?

Det var den som vi satt och väntade på med spänning som aktiva i Nora kommun och Region Örebro län. Vad skulle komma med? Vad skulle prioriteras? Är vi bortglömda?

Såklart kan inte alla bli nöjda när planen väl presenteras; givetvis är det så. Men jag känner ändå att det är viktigt att säga några ord om prioriteringen, främst med bäring på inlandet och närmare bestämt Örebroregionen.

Fru talman! Om väg och järnväg inte fungerar i inlandet fungerar det inte heller i våra storstäder. En väl fungerande infrastruktur är blodomloppet i vår samhällskropp. Den binder samman stad och land, den ser till att företag kan exportera sina varor och den gör det möjligt för människor att pendla.

Jag blir lite orolig när jag läser regeringens förslag, för jag tycker att man missar målet att helt och hållet bygga ihop Sverige. Örebroregionen är inte riktigt vilken region som helst. Det är en av Sveriges viktigaste logistiknav. Det är en knutpunkt där vägar och järnvägar från norr, söder, öst och väst möts och där vi har några av de viktigaste insjöhamnarna, apropå båtliv, som samtidigt har förbindelser med havssjöfarten.

Det är Sveriges demografiska mittpunkt, som vi lite ödmjukt säger i Örebroregionen. Det som händer eller inte händer i Örebroregionen får konsekvenser för hela landet.

Jag ska göra några viktiga inspel. Godsstråket genom Bergslagen och Mälarbanan är viktigt, och det måste rustas upp. Det handlar om att säkerställa basindustrin så att bergshanteringen och, inte minst, skogsnäringen kan få ut sina produkter och tågen kan rulla i tid.

Nobelbanan mellan Örebro och Kristinehamn är också en avgörande pusselbit för att skapa ett robust och sammanhängande järnvägsnät, inte minst för säkerhetsstråket i Mellansverige med regemente, skjutfält, myndigheter och vapenindustri. Jag tycker inte riktigt att regeringens plan svarar upp mot det här beredskapsperspektivet heller.

Det här är, som ni förstår, en del i Oslo–Stockholm 2.0 – det kanske effektivaste projektet vad gäller klimatomställning och förbättringar för människors vardag och regioners utveckling. Att få ned restiden mellan två av Nordens huvudstäder så att tåget blir ett reellt alternativ till flyg ligger väldigt nära till hands, men det visar sig inte riktigt i planen. För mig som bor mitt emellan Oslo och Stockholm är det alltså effektivare att ta tåget till Arlanda och sedan flyga till Oslo om jag ska ha en arbetsdag där. Hur kan det vara så?

Vi behöver en plan för hela Sverige, en plan som på allvar satsar på att knyta ihop våra regioner, stad som land, och en plan som inte släcker ned våra landsbygder.

Vägbelysning på landsvägen är både en trafiksäkerhetsfråga och en trygghetsfråga. Då elnätsbolagen i dag byter ut luftledningar planeras det att 25 000 belysningspunkter ska tas ned. Många är de bybor som känner sig glömda och gömda när gatljuset släcks. Centerpartiet skjuter till medel för detta i sin budget, och vi menar att regeringen måste göra detsamma för att i samverkan med kommuner och regioner förbättra det svenska vägbelysningsnätet.

Regeringen måste lyssna på regionerna och på den demografiska mittpunkt som Örebroregionen utgör. Jag har hört många skaraborgare här i debatten i dag, och jag får väl göra som en talare före mig och säga att om jag sträcker ut handen och möter upp Beckman i Laxå, dit Kinnekullebanan faktiskt går, kan vi ta varandra i hand och jobba för att infrastrukturplanen ska bli verklighet och ännu bättre under kommande mandatperiod.

Jag yrkar därmed bifall till reservation 45.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Ett påstående blir inte sant ju oftare man säger det.

Jag vädjar till ledamoten att lyssna på mitt svar. Det är sant. Centerpartiets stöd kommer inte gratis. Centerpartiet kommer i en eventuell regeringsförhandling att hålla fanan högt. Vi kommer inte att sälja vår själ, vilket samtliga allianspartier i den här regeringen har gjort jämfört med hur politiken såg ut när den bedrevs i Alliansen. Det var då när värderingar var viktiga och jämställdhet var viktigt.

En gång hade Moderaterna en politik och en partiledare som stod för de värderingarna. Så är det inte i dag. Det spelar ingen roll om vi skulle knacka på dörren och säga att vi vill förhandla. Ulf Kristersson har varit tydlig: Han vill inte ha oss. Det var därför vi framförde vårt statement för ett par veckor sedan. Det betyder fortfarande inte att Vänsterpartiet ska sitta i en regering där Centerpartiet ingår. Det betyder inte att vi i en regeringsförhandling kommer att sälja vår själ.

Vi har sett hur det går när före detta borgerliga partier gör så, och vi tänker inte upprepa det.

Herr ålderspresident! Vi tar väl frågan igen. Det här är Moderaternas enda fråga. Jag kan tycka att det här är att undvika kärnfrågan. Det vi diskuterar i dag är regeringens jämställdhetspolitik. Moderaterna gör det till ett val, som ska avgöras efter valet som faktiskt sker i september.

Jag har tidigare sagt från talarstolen att det är lite intressant att Moderaterna står här och pratar om värderingsförskjutningar och allvarliga jämställdhetspolitiska konsekvenser när man själv har röstat igenom en angiverilag som får konsekvenser för barn och kvinnor. Man har försökt att rösta igenom ett förslag om att sätta 13-åringar i fängelse och barn i förvar. Man medverkar till utvisningar som får konsekvenser för unga. Regeringen arbetar med att skärpa straffet för dem som utsätter unga i Sverige för hedersrelaterat våld och förtryck, samtidigt som man gladeligen skickar dessa unga tillbaka till länder där samma förtryck råder. Det här är något som Moderaterna tycker är helt okej.

Moderaterna tycker till och med att det parti som har gått i bräschen för dessa frågor, nämligen Sverigedemokraterna, ska sitta i regeringen efter nästa val. Det tycker inte Centerpartiet. Vi tycker inte heller att Vänsterpartiet ska sitta i regeringen. Jag förstår inte varför tonläget är så högt från Merit Frost Lindberg när man själv sitter i den båt man gör.

Jag säger återigen: Vi tänker inte sitta i regering med Vänsterpartiet. Tänker Moderaterna sätta sig i en regering med Sverigedemokraterna?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Ja, vänner, då är det dags för mandatperiodens sista jämställdhetsdebatt. Jag tänkte göra ett försök till sammanfattning, för det är ju extra viktigt med resultat nu när vi upplever en backlash utan dess like för jämställdheten i världen och i Sverige. Vi ska komma ihåg att vi under fyra år har haft en regering som haft väldigt högt tonläge när det gäller just jämställdhet.

Har mäns våld mot kvinnor minskat? Nej. Utvecklingen av den ekonomiska jämställdheten går bakåt. Löneskillnaderna ökar. Pappors uttag av föräldraförsäkringen minskar eller står still. Hur är det med kvinnors företagande? Sverige ligger i bottenligan i Europa, typ. Har vi fler fällande domar för sexuellt våld? Nej. Fler flickor än någonsin är utsatta för oönskat sexuellt beteende. Minskar det hedersrelaterade våldet? Nej. Prioriterar regeringen jämställdhet i sitt systematiska arbete? Nej. Man tar bort skrivningar om jämställdhetsintegrering.

Herr ålderspresident! Vi har ofta fått höra att regeringen nu på slutet har gjort den största satsningen på jämställdhet någonsin i innevarande års budget. Sanningen är dock att regeringen under mandatperioden inte bara misslyckats med att föra jämställdhetspolitiken framåt utan faktiskt också aktivt nedmonterat den. Vi ser en tyst nedmontering av jämställdhetsarbetet.

Jag ska försöka paketera den här kritiken lite innan jag går in på själva betänkandet.

Först har vi detta med borttagna krav i regleringsbreven, alltså att man tar bort styrningen. Centerpartiet har skarpt kritiserat att regeringen strukit kraven på jämställdhetsintegrering i regleringsbreven för över 40 myndigheter. Vi ser detta som en tydlig signal om att jämställdhet inte längre är en självklar och prioriterad del av myndigheternas kärnuppdrag. Ett beslut i Regeringskansliet ersätter inte samtliga myndigheters mätbara mål som garant för jämställdhetsfokus.

Vi ser urholkade konsekvensanalyser. Förra veckan debatterades för KU:s räkning kommittéväsendet här i kammaren. Centerpartiet menar att jämställdhetsanalyser i statliga utredningar har blivit en pappersprodukt. Även när en utredning visar att ett förslag kommer att få negativa konsekvenser för jämställdheten väljer regeringen ofta att ändå gå vidare utan att presentera motåtgärder. Det betyder att ansvarsutkrävandet försvinner.

Vi ser också som sagt otillräckliga åtgärder för ekonomisk jämställdhet. Regeringens politik adresserar inte de strukturella ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män. I vissa fall förvärrar den dem.

Vi saknar en sammanhållen strategi för att minska gapet i livsinkomst, som till stor del beror på ojämställt uttag av föräldraförsäkring.

Vi ser också ett bristande stöd till kvinnors företagande. Regeringen vidtar inte tillräckliga åtgärder för att förbättra villkoren för kvinnors företagande, särskilt inte när det gäller tillgången till riskkapital. Även för kvinnors företagande är föräldraförsäkringen oerhört viktig.

Det mest allvarliga tycker jag ändå är att man brister i ambition i kampen mot mäns våld mot kvinnor. Där har det inte gått framåt, nationell strategi till trots. Vi har till exempel inget lämnaprogram på plats.

Trots fagra ord i dokument och en del uppdrag kvarstår faktum: Den farligaste perioden är när kvinnan bestämt sig för att lämna relationen. Det är då hon mördas. Ändå finns det inte vare sig program eller ekonomiskt stöd, trots att det står omnämnt i strategier och dokument. Det finns dock för män som lämnar kriminella miljöer. Där finns ett strukturerat exitstöd.

Det handlar också om osäkra villkor för civilsamhället. Kvinno- och tjejjourernas finansiering är fortfarande kortsiktig och projektbaserad. Vi behöver ha en nationell modell som garanterar en långsiktig och stabil grundfinansiering.

Tanken med reformen om tillståndsplikt för skyddade boenden var bra, men hur har det gått? Vi har fakta på bordet. Statskontoret kom i sin delrapport för några veckor sedan med svidande kritik. Jag ska sammanfatta några av deras slutsatser.

Färre vuxna och barn söker och erbjuds insats med skyddat boende, trots att inget tyder på att våldet har minskat. Statskontoret ser tendenser till att skyddat boende används mer som en sista utväg, vilket är precis motsatsen till intentionerna bakom skyddat boende inom socialtjänsten.

Statskontoret konstaterar att onödigt många skyddade boenden läggs ned, bland annat på grund av rättsläget gällande exempelvis alkoholförbud i skyddade boenden samt andra otydliga krav. Det kan handla om för få toaletter, trots att antalet toaletter inte har varit något problem i skyddade boenden någonsin. Men nu är det tydligen det, bara för att Ivo granskar det.

Sammantaget har antalet skyddade boenden nästan halverats, enligt Statskontoret. För första gången är det också fler män än kvinnor som bor på skyddade boenden, samtidigt som antalet platser har minskat. Detta beror inte på att kvinnor är mindre hotade.

Statskontoret bedömer sammantaget att det finns en risk för att inte alla vuxna och barn som behöver komma till skyddat boende får göra det, vilket kan få katastrofala följder för såväl individen som samhället.

Slutsatsen måste bli ett krav på omtag. Som nämnts lyftes det i socialutskottet, men regeringspartierna röstade inte för det.

Vi behöver frysa tillståndsplikten. Det är en högst rimlig och akut åtgärd. Tillstånd ska inte falla på antalet toaletter eller ett alkoholförbud. Att det blir dyrare för boendena på grund av tillståndsplikten får inte heller gå ut över kvinnor och barn. Det är dock det vi ser i dag, eftersom socialtjänsten inte har råd att placera kvinnor och barn där. Men man måste ju köpa platser. Man har ett ansvar för brottsutsatta, och det är också ett lagkrav.

Ändå har regeringen mage att försvara den här reformen to the bitter end. Det är inte rimligt.

Låt mig då gå över till betänkandet och regeringens tioåriga strategi. Den är bra, varken mer eller mindre. Den hade kunnat vara tydligare från början och ge mer inriktning, även om det kommer att komma handlingsplaner. Ord, hur välformulerade de än är, stoppar ju inte slag och bryter ingen isolering. De ger ingen framtidstro till den som tvingas fly sitt eget hem. För detta krävs handling, konkreta åtgärder och resurser.

Sett i kombination med min erfarenhetsmässiga utvärdering av Tidös jämställdhetspolitik blir både strategin och utskottets behandling av den ganska bristfälliga.

Ett av de mest effektiva sätten att kontrollera och bryta ned en annan människa är genom ekonomiskt våld. Att förvägras rätten att styra över sin egen ekonomi, att inte ha ett eget bankkonto, att tvingas redovisa varje kvitto och att se gemensamma tillgångar försvinna är en verklighet för alltför många, främst kvinnor, i Sverige i dag.

Det ekonomiska våldet är en osynlig bur som gör det oerhört svårt att lämna en destruktiv relation. Denna aspekt av våldet behandlas väldigt styvmoderligt i regeringens strategi. Vi måste ge socialtjänst, polis och rättsväsen bättre verktyg att identifiera och agera mot detta förtryck. Vi måste stärka det stöd som erbjuds offren. För detta behövs en enhetlig definition av vad ekonomiskt våld är. Inte ens det finns än.

Det värsta är att myndigheterna medverkar till ekonomiskt våld. Också detta omnämns väldigt styvmoderligt i strategin, trots att Riksrevisionen nyligen lämnat en rapport som också innehöll svidande kritik mot regeringen. Jag vet att det är på gång, men det fokuseras inte tillräckligt mycket på det.

Jag ser att min talartid rinner ut.

Centerpartiet har i sin följdmotion yrkat på att könsperspektivet ska preciseras tydligare i strategin. Vi anser inte att det är tillgodosett. Det räcker inte heller att ange ett sjunde delmål som svar på förslaget att förtydliga perspektivet om hedersrelaterat våld och förtryck i strategin, vilket också ingick i vår följdmotion. Därför yrkar jag bifall till reservation 5.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Heie (C).

Herr ålderspresident! Jag tycker att det var skönt att höra att Kristdemokraterna verkligen har flera perspektiv på eventuella förbud mot klädesplagg. Jag tror att det blir väldigt svårt med tanke på grundlagen, men nu förstår jag ingången bättre ur KD:s perspektiv. Jag ser att det inte, som jag befarar att det skulle bli med Sverigedemokraternas perspektiv, blir en migrationspolitisk åtgärd snarare än en åtgärd för att skydda kvinnor.

Jag tycker också att det är bra att det nu finns ett sjätte och ett sjunde delmål. Jag tillhör dem som tycker att det är bra att det specas, för det är en särskild typ av förtryck. Det vill jag göra tydligt.

Jag tycker också att vi måste vara duktiga på att tala om vad vi har för lösningar på problemet. Vi måste utbyta dessa med varandra så att vi kommer till skott. Jag tycker inte att vare sig den nationella strategin eller handlingsplanen är tillräckligt tydlig med konkreta förslag. Jag tänker därför komma med några förslag som ledamoten kan ta med sig till regeringens arbete, oavsett vilken regering det blir efter valet.

Jag tycker att det är avgörande att det skrivs in i förskolans läroplan. Där finns det i dag inte några skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck.

Vi behöver en kompetenshöjning i hela samhället både när det gäller personal inom skolan och när det gäller personal inom rättsväsendet. Hur identifierar man hedersrelaterat våld och förtryck?

Vi behöver ha handlingsplaner i skolorna för hur man ska agera om man upptäcker det. Vi behöver ha ett nationellt frånvaroregister, som jag tror fortfarande inte finns.

Vi behöver ett stärkt stöd vid gränsen. Centerpartiet är för alla förslag som gör att gränspoliser och gränspersonal kan sätta stopp för befarade olagliga utresor.

Vi behöver ha en tillsynsplan för Ivo. Vi har beslut om ett starkare skydd mot oskuldsingrepp och så vidare, men vi har inte gett Ivo i uppdrag att utöva någon särskild tillsyn. Vad är då vitsen med den nya lagstiftningen? Det finns oändligt mycket mer att göra.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag skulle bara återigen vilja lyfta den fråga som jag tog upp i mina tidigare replikskiften, nämligen frågan om hedersrelaterat våld och förtryck. Jag tycker att det är en komplex fråga som förtjänar en öppen och ärlig debatt om hur vi kommer åt detta, för det är väldigt svårt.

Jag har i tidigare replikskiften problematiserat bärandet av slöja eftersom förtrycket inte sitter i klädesplagget utan hos dem som tvingar kvinnor att bära vissa klädesplagg. Jag vet att Kristdemokraternas partiledare också har uttryckt något i stil med att förbjuda slöja. Jag skulle därför vilja veta hur ledamoten ser på det, hur resonemanget har gått kring det och vad de faktiska vinsterna är.

I sitt anförande nämnde ledamoten hedersrelaterat våld och förtryck i termer av att det är bra att det har kommit en handlingsplan, tror jag. Det står inte så mycket i den nationella strategin om hedersrelaterat våld och förtryck, men en handlingsplan blir bara bra om man gör saker. Utöver hur ledamoten ser på ett förbud mot slöja skulle jag därför vilja veta vad Kristdemokraternas viktigaste förslag är för att förhindra och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.

Fru ålderspresident! 13-åringar skyddas inte genom att sitta i fängelse. Det är vad alla experter och remissinstanser anser. Det är bara regeringen som tror det, och det får man fortsätta att tro. Samma sak gäller 14-åringar – tyvärr återkommer förslaget i förändrad form.

Det regeringen gör är att låta utvisningarna fortsätta. Trots vad regeringen säger fortsätter de orimliga utvisningarna. Ungdomar som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige återförs till länder där det förekommer. Jag har inte fått något svar på varför man inte har en helhetssyn på det i regeringen.

Jag tackar för att ledamoten uppskattar mitt engagemang i jämställdhetsfrågor. Jag blir glad att höra det.

Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga som berör utvisningarna. Regeringen har fastställt medianlönen till närmare 35 000 kronor, och tjänar man inte så mycket får man inte vara kvar i Sverige. Hur tror regeringen att det slår mot kvinnor och deras löner? Vi vet ju att kvinnors löner är mycket lägre än mäns och att lönerna generellt är mycket lägre på landsbygden i Sverige än i Stockholm. Det här får till effekt att regeringen utvisar fler kvinnor än män. Hur kan det komma sig? Är det någonting man ens har reflekterat över?

Avslutningsvis kan jag upplysa ledamoten om att Centerpartiet inte har planerat att sitta i regering med Vänsterpartiet. Moderaterna planerar dock att sitta i regering med Sverigedemokraterna, trots de värderingsförskjutningar som det partiet har bidragit till i Sveriges riksdag och i Sveriges utveckling. Det är anmärkningsvärt.