Matilda Ernkrans

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Det Kristersson säger stämmer ju inte. Det går så där för Kristersson, oavsett om det är i Bryssel, i Stockholm eller på Fållökna.

Nu var det Kristersson själv som sa att ingenting har gått Sveriges väg i budgetförhandlingarna. När vi socialdemokrater förhandlade om den nuvarande långtidsbudgeten såg vi bland annat till att hålla inne EU-medel till länder som bryter mot rättsstatens principer, som måste värnas och stärkas. Vi klarade också av att säkra en historiskt stark rabatt för att hålla nere den svenska EU-avgiften.

I dag är skrivningarna om de nationella rabatterna osäkra. Vi behöver en budget som fokuserar på att stärka Europas säkerhet, stödet till Ukraina, Europas konkurrenskraft, grön teknikutveckling och demokrati.

Regeringen har redan i dag svårt att samla stöd för sina prioriteringar. Varför skulle det bli lättare i höst, när Sverige, om Kristersson får som han vill, företräds av sverigedemokratiska ministrar runt förhandlingsbordet?

Fru talman! Det har gått fyra år sedan Ulf Kristersson åkte till sitt första EU-toppmöte som statsminister. Det är fyra år då Sverige hade behövt vara en av de starkaste rösterna i Europa. Men det är inte till Ulf Kristersson man ringer, utan det är snarare till Mette Frederiksen i Danmark eller till Finlands president.

När Europas framtida konkurrenskraft och flera av de frågor som är viktiga för Sverige diskuteras har Sveriges röst försvagats när det gäller svenska jobb och svenska företag. EU:s klimat- och hållbarhetslagstiftning har urholkats, vilket missgynnar svenska företag som redan har investerat i teknikomställningen. Möjligheten att använda flaskhalsintäkter för investeringar och stöd till hushåll har hamnat i osäkerhet.

Nu ser vi budgetförhandlingen, som utvecklas i en riktning som ligger långt ifrån svenska prioriteringar. Förslaget som presenterats går inte Sveriges väg. Det finns få tecken på att regeringen har lyckats flytta fram de svenska positionerna.

Det Kristersson dock har gjort är att lova bort mer än hälften av framtida ministerposter till Sverigedemokraterna, och Åkesson själv har sagt att han vill ha tre av de fyra tyngsta ministerposterna.

EU:s budgetförhandlingar går nu in i ett avgörande skede. Ulf Kristersson har varken lyckats få ned budgetramen, säkrat rabatterna eller avvärjt hotet om nya EU-skatter. Regeringen har alltså redan i dag svårt att samla stöd för sin linje.

På vilket sätt menar statsministern att det skulle vara enklare om Sverige skulle företrädas av sverigedemokratiska ministrar runt bordet, de som egentligen inte tror på samarbete mellan länder och faktiskt inte ens tycker att Sverige ska sitta runt förhandlingsbordet?

Herr talman! Apropå inrikespolitiskt gnabb vill jag säga att vi står inför en valrörelse. Vi socialdemokrater har sagt att vi är beredda att leda Sverige, och vi är beredda att samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna. Så låter vi valresultatet forma regeringen.

Så är det inte på den sida och i den regering som EU-ministern ingår i. Där har Kristersson och Åkesson redan tagit i hand på att Jimmie Åkesson ska ingå i en kommande regering och att Ulf Kristersson ska vara statsminister. Åkessons parti ska ha minst hälften av ministerposterna. Men samtidigt är de Sveriges mest EU-kritiska parti.

Jag återkommer därför till min fråga. Det är en rimlig fråga: Hur kommer detta att påverka Sveriges roll i Europasamarbetet, anser EU-ministern?

Vi kan väl ta ett exempel på något som har hänt under den här regeringen: EU-ministern försöker hävda att Sverige har drivit på EU:s klimatarbete, men vi fick så sent som i går kommissionens rapport om granskningen av de 27 medlemsstaterna. I den konstaterar man att Sveriges klimatarbete är urspårat. Man är väldigt tydlig med att Sverige med sin nuvarande politik inte kommer att uppnå EU:s mål om minskade växthusgasutsläpp till 2030.

Det här är i praktiken bara en del där Sverige inte har uppnått några resultat. Då har jag inte ens kommit in på att Sverige inte har klarat av att se till att sanktionerna mot Ryssland faktiskt får verkan.

Det vore smakfullt om EU-ministern kunde svara på hur det kommer att påverka Sveriges möjligheter och roll i EU-samarbetet om man har en regering tillsammans med Sveriges mest EU-kritiska parti.

Herr talman! EU-samarbetet har aldrig varit viktigare. Sverige behöver ett starkt Europa, och Europa behöver ett starkt Sverige. Sverige måste tillbaka, och Sverige måste tas på allvar.

Med ett väldigt viktigt undantag – det gäller Ukraina, för i den frågan har regeringen agerat mycket väl – är Sveriges resultat ganska skrala. Det är inte till Sverige som andra vänder sig när det handlar om att lösa problem i vår del av EU, utan de vänder sig till Mette Frederiksen i Danmark eller Alexander Stubb i Finland. Detta föranleder mig att ställa en fråga till EU-ministern.

Ulf Kristersson har ju lovat Sverigedemokraterna viktiga ministerposter, och Jimmie Åkesson säger själv att han vill ha hälften av ministerposterna i en kommande regering. Samtidigt är Sverigedemokraterna Sveriges mest EU-kritiska parti. De vill ju egentligen inte ens sitta vid förhandlingsbordet. Hur kommer detta att påverka Sveriges roll och styrka i Europasamarbetet?

Fru talman! Europa står i en tid som kommer att prägla vår kontinent under lång tid framöver. Kriget i Ukraina fortsätter. Den geopolitiska konkurrensen hårdnar. Demokratier utmanas av auktoritära krafter. Samtidigt pågår den gröna och digitala teknikutvecklingen som kommer att avgöra framtidens jobb, investeringar och välstånd.

I ett sådant läge behöver Sverige vara en stark och aktiv kraft i det europeiska samarbetet. Europeiska unionen är inte ett mål i sig utan ett verktyg för att skapa trygghet, säkerhet, jobb och framtidstro för människor i Sverige och i Europa.

Därför behöver vi ett EU som kan agera när säkerheten hotas, som kan stå upp för demokratin när den utmanas och som kan investera i framtidens konkurrenskraft när andra delar av världen springer snabbare.

Det finns också ett starkt stöd för det europeiska samarbetet bland svenska folket. SOM-institutets mätningar visar att stödet för EU-medlemskapet nu är högre än på många år.

När krig rasar i vårt närområde, när handelskonflikter hotar vår ekonomi och när den organiserade brottsligheten verkar över nationsgränserna ser allt fler att svenska intressen bäst försvaras tillsammans med andra europeiska länder.

Men det ställer också höga krav på Sveriges ledarskap i Europa. Vi behöver vara ett land som bygger allianser, driver på för lösningar och tar initiativ när Europas framtid står på spel.

Fru talman! Den största och mest akuta uppgiften är Europas säkerhet. Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina fortsätter. Varje dag försvarar ukrainare inte bara sitt eget land. De försvarar också den europeiska fredsordningen. De försvarar demokrati mot diktatur och frihet mot förtryck. Därför måste Europas stöd till Ukraina fortsätta så länge det krävs.

Vi socialdemokrater vill se ett starkare europeiskt säkerhetssamarbete. Vi vill stärka Europas försvarsförmåga. Vi vill stärka vår motståndskraft mot cyberattacker, desinformation och hybridhot.

Vi måste också vara ärliga om att sanktionerna mot Ryssland fortfarande har brister. Det ekonomiska trycket på Putin måste öka.

Den ryska skuggflottan fortsätter att transportera olja runt om i världen. Sanktioner kringgås. Intäkter fortsätter att fylla den ryska krigskassan. Här behöver regeringen vara betydligt mer offensiv.

Sverige utmärker sig fortfarande som ett av få EU-länder där inte ett enda åtal väckts för brott mot sanktionsbestämmelserna, trots att vi har haft sanktionssystem på plats. Regeringen borde samla myndigheter, näringsliv och transportsektor för att täppa till luckorna och öka insatserna för att upprätthålla sanktionerna. Regeringen behöver agera omgående för att kringgående av sanktioner mot Ryssland ska upptäckas tidigare, förhindras oftare och straffas hårdare. Här kan Sverige göra mer och därmed driva på för hårdare åtgärder inom EU.

När Europas säkerhet står på spel räcker det inte att följa utvecklingen. Man måste också leda den.

Vi socialdemokrater står bakom samtliga våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 7.

Fru talman! Europas ansvar stannar inte vid Ukrainas gräns.

Under det gångna året har vi sett hur den internationella rättsordningen satts under hård press. Krig och konflikter har fortsatt att skörda liv i Mellanöstern, i Sudan och i östra Kongo. Samtidigt har vi sett hur stormakter allt oftare agerar utifrån makt snarare än rätt.

När Donald Trump återigen ifrågasätter grundläggande delar av det internationella samarbetet, lämnar Europa och agerar på ett sätt som bara bidrar till att stärka Ryssland, när anspråk framförs på Grönland och när handelskonflikter riskerar att fördjupas – då måste Europa vara en stabil kraft för säkerhet, folkrätt, diplomati och internationellt samarbete.

Nu är inte tid för passivitet. Nu är tid för europeiskt ledarskap.

För oss socialdemokrater är utrikespolitik inte något som sker långt borta. Det handlar ytterst om vilka värden Europa ska stå för i världen. Det handlar om säkerhet där som här.

Det handlar om ett Europa som försvarar demokratin när den hotas, ett Europa som står upp för mänskliga rättigheter när de kränks och ett Europa som står fast vid folkrätten även när andra väljer att överge den. Det är den roll Sverige ska ta i Europa. Och det är den roll Europa måste ta i världen.

Fru talman! Samma sak gäller Europas konkurrenskraft. I dag pågår en global kapplöpning om investeringar, teknik och framtidens jobb. Europa kan inte vinna den kapplöpningen genom att konkurrera med lägre löner eller sämre villkor. Vi ska vinna genom innovation, utbildning och grön industri.

Sverige har alla förutsättningar att gå i täten, men då krävs politiskt ledarskap. Låt mig ta ett par exempel.

EU:s utsläppshandel är ett av Europas viktigaste klimatverktyg. Det är ett system som har minskat utsläppen, drivit fram klimatinvesteringar och stärkt omställningen i industrin.

Sverige spelade en avgörande roll när systemet reformerades. Det som 2027 kom att kallas The Swedish Proposal bidrog till att rädda utsläppshandeln och göra den effektiv – att ge den en klimatryggrad. Men i dag ser vi något annat.

När flera länder vill urholka utsläppshandeln borde Sverige samla allierade, bygga koalitioner och driva på. I stället ser vi en regering som talar varmt om systemet men lyser med sin frånvaro när striden ska tas.

Vi ser detsamma i förhandlingarna om EU:s långtidsbudget, som kommer att prägla Sveriges och Europas utveckling under många år framöver. EU:s resurser ska i högre grad ska användas där de gör störst nytta – för Europas säkerhet, för stödet till Ukraina, för klimatomställningen och för investeringar i forskning, innovation och konkurrenskraft liksom för demokrati och rättsstatens principer.

Samtidigt ska skattebetalarnas pengar användas ansvarsfullt. Nya prioriteringar måste i första hand mötas genom omprioriteringar och en bättre användning av befintliga resurser. Starka krav måste ställas på att EU-medel bara ska gå till medlemsstater som respekterar demokratin och rättsstatens principer. Sverige kan inte riskera att få en höjd EU-avgift på över 60 procent. Sverige måste göra jobbet där striden står som hårdast, också i de förhandlingarna.

Fru talman! Vi socialdemokrater tror på ett Europa som växer. Vi blir starkare tillsammans. Därför står vi bakom en utvidgning av unionen.

Ukraina, Moldavien och länderna på västra Balkan hör hemma i Europas gemenskap. Albanien och Montenegro är nära, som frontrunners, och vi hoppas verkligen på att Ukraina och Moldavien ska få öppna sina första kapitel i förhandlingskluster här inom kort.

Men utvidgningen måste vara ansvarsfull. Köpenhamnskriterierna ska gälla. Rättsstaten principer ska respekteras. Korruption ska bekämpas. Fackliga rättigheter ska värnas.

EU behöver reformeras för att fungera effektivt i en större union. Och Sverige behöver förberedas för en union som vidgas. Här är regeringen märkbart passiv.

Ska vi bygga ett starkare Europa för framtiden som är bra för Sverige och Europa måste också Sverige vara förberett för det.

Fru talman! Kriminella nätverk känner inga nationsgränser. Vapen som används på svenska gator smugglas över gränser. Pengar tvättas mellan länder. Rekryteringen sker på digitala plattformar som når unga över hela Europa.

Därför måste också kampen mot den organiserade brottsligheten vara europeisk. Vi behöver ett starkare polissamarbete, stärkta tullmyndigheter och effektivare informationsutbyte. Tryggheten måste försvaras gemensamt.

För oss socialdemokrater är valet enkelt. Vi vill se ett Europa som håller ihop, som bygger säkerhet och försvarar friheten. Vi vill se ett Europa som investerar i framtidens jobb och ett Europa som står på Ukrainas sida. Vi vill se ett Europa där Sverige återigen tar ledartröjan.

Sverige är som starkast när vi leder tillsammans med andra. Därför är det dags att ta Sverige på allvar.

Fru talman! Det var inte svar på min fråga. Sverige är ett av få EU-länder där inte ett enda åtal har väckts för brott mot sanktionsbestämmelserna, trots att vi har haft sanktionssystem på plats.

Det finns många saker som en regering skulle kunna göra för att snabba upp det arbetet. Man skulle kunna samla myndigheter, näringsliv och transportsektor för att intensifiera arbetet med att täppa till luckorna och se till så att kringgående av sanktionerna mot Ryssland upptäcks tidigare, förhindras oftare och straffas hårdare. Här kan Sverige göra mer och har egen rådighet. Min fråga kvarstår alltså: Varför har Sverige inte gjort detta?

Jag vill lägga till en andra fråga. När den här mandatperioden inleddes fick vi höra att Sverigedemokraterna inte skulle delta i regeringens beslut när det gäller EU-arbetet. Det framkom bara några veckor senare att detta inte var sant; Sverigedemokraterna är i allra högsta grad en del av regeringens EU-arbete. Vilka har Sverigedemokraternas tydligaste hängslen och livremmar gentemot den svenska regeringen varit när det gäller EU-samarbetet, enligt ledamotens mening?

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Det är ändå intressant att lyssna till Sverigedemokraterna – ett parti som egentligen inte riktigt tror på att vi ska samarbeta med andra länder och som nog egentligen inte ens tycker att vi ska sitta där runt bordet i EU. Ledamoten sa också att man ska ta beslut så nära människor som berörs som möjligt, och det håller jag med om.

Ledamoten lyfte dessutom fram att Sverigedemokraterna tycker att man borde ha jobbat mer med sanktionerna mot Ryssland. Då vill jag ställa en fråga. Sverige utmärker sig fortfarande som ett av få EU-länder där inte ett enda åtal väckts för brott mot sanktionsbestämmelserna, trots att vi haft sanktionssystem på plats. Vad är anledningen till detta?

Herr talman! Jag vill ändå börja med att säga att ett av de viktigaste beskeden under förra veckan gällde just stödet till Ukraina och det faktum att man utan Orbán faktiskt kan få fram de pengar som EU redan hade lovat, och man kunde också få på plats nya sanktioner mot Ryssland.

Men låt mig återkomma till energikrisen. ”En svensk seger”, basunerade Kristersson ut redan efter förra EU-toppmötet. Och nu står Kristersson här och säger att vi inte vet riktigt hur det blir med flexibiliteten. Han säger att han trodde att det skulle komma någonting bara timmar innan, men det kom ingenting.

Jag kan tala om för statsministern att Sofie Eriksson, som är socialdemokratisk Europaparlamentariker, har säkrat skrivningar i Europaparlamentet som faktiskt slår fast att Sverige ska få använda flaskhalsintäkterna flexibelt på det sätt som Sverige önskar. Vi gör alltså jobbet.

Men hur går det för Ulf Kristersson att säkra flexibiliteten? Det har han ju lovat. Får svenskarna någonsin sina elpengar?

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten! Jag vill inleda med energikrisen.

En av de viktigaste delarna för svensk del är ju de så kallade flaskhalsintäkterna. Det handlar om de 85 miljarder som svenska elkunder redan har betalat, som nu samlas på hög hos Vattenfall. Sverige måste kunna få använda dessa pengar till svenska hushåll, till elstöd och till lägre elräkningar, så att medlen kan behållas av Sverige och användas flexibelt.

Inför EU-toppmötet på onsdagens morgon sa statsministern: Flaskhalsintäkterna är alltså säkrade till Sverige. Flexibiliteten är ännu inte säkrad. En första fingervisning kommer vi att få, skulle jag tro, klockan 12 i dag, när den så kallade toolboxen presenteras. Dessa underbara uttryck.

I kommissionens verktygslåda för att hantera energikrisen, toolboxen, som presenterades klockan 12, fanns dock ingen sådan fingervisning alls. Där fanns ingenting om att använda flaskhalsintäkter flexibelt till elstöd för svenska elkonsumenter, och där fanns heller ingenting om det undantag som Sverige hade men som Kristersson struntade i att förlänga under det svenska ordförandeskapet. Det fanns inte heller något om en ökad möjlighet att använda pengarna, som Kristersson vill hävda och faktiskt har lovat svenska folket. Ingenting fanns med.

Hade statsministern, bara timmar innan, verkligen ingen aning om vad kommissionen skulle presentera i sin verktygslåda för att hantera energikrisen – den som Kristersson och andra stats- och regeringschefer hade beställt?

Herr talman! Statsministern säger här att regeringen inte kan styra över krig och fred men att han kan göra allt rätt här hemma, så låt oss prata om hur det är här hemma.

Här har regeringen lagt fram en budget som slår hårt mot dem som bor i hyresrätt och åker kollektivt. Inte sällan är det hårt arbetande kvinnor i äldreomsorgen, i vården eller i förskolan. De blir nu utan elstöd, de får dyrare bussbiljett och de får slita hårdare för att få pengarna att räcka.

Arbetarkvinnorna är förlorare i Kristerssons och Åkessons budget. Är det att göra allt rätt här hemma? Är det inte så att just dessa kvinnor, som arbetar som hårdast, förtjänar mer och att det faktiskt är de som skulle behöva de här stöden som mest?

Herr talman! Statsministern ägnar ofta sin tid åt att berätta om hur saker och ting är och vad andra gör men väldigt lite om vad han själv konkret gör och levererar.

Rådsslutsatserna i den här frågan är en välkommen utveckling, men redan nu kan statsministern alltså inte riktigt bekräfta det han sa så sent som i går. I det här fallet är det ju så att Europeiska rådet inte lagstiftar, utan det gör rådet och Europaparlamentet gemensamt.

Kommer kommissionen att lägga fram ett nytt förslag? Hur har statsministern då säkrat att det finns en kvalificerad majoritet i rådet för den svenska positionen? Vilka kontakter har tagits med Europaparlamentet för att säkra att en majoritet där inte har en annan inställning?

Hur har Kristersson säkrat att det konkreta resultatet blir det som statsministern nu har lovat, alltså att svenska flaskhalsintäkter inte ska skickas till EU och att vi kan använda dessa 85 miljarder till svensk energiförsörjning och svenska hushåll?

Herr talman! Det finns mycket viktigt att ta upp från EU-toppmötet, inte minst att Ungerns auktoritära högerledare Viktor Orbán stoppade pengarna till Ukraina. Detta är pengar som EU:s ledare var överens om redan i december.

En annan sak är uppgifterna om att samma Orbán har haft en direktlina med Kreml under EU-toppmötena. Jag utgår från att EU nu måste hitta något sätt att runda Orbáns veto och sätta stopp för att Putins man i EU ska kunna fortsätta att gå Rysslands ärenden i Europeiska rådet.

Detta EU-toppmöte skulle handla om konkurrenskraft, men det dominerades än en gång av nya krig och kriser. Jag vill koncentrera mig på det som berör oss närmast här hemma i Sverige, alltså de stigande energipriser som inte minst är en följd av kriget i Mellanöstern. På en presskonferens så sent som i går sa statsministern att det efter mötet i rådet nu är klart att svenska flaskhalsintäkter inte ska skickas till EU samt att de ska kunna användas flexibelt i Sverige.

Vi pratar nu om 85 miljarder. Det är en välkommen utveckling, men statsministerns uttalande verkar i bästa fall vara väldigt optimistiskt och i värsta fall vilseledande. Betyder rådets slutsats verkligen att vi kan använda dessa 85 miljarder som vi vill till svenska hushåll?

Herr talman! Det här är i grunden en fråga om trovärdighet, hårt arbete och ansvar. EU:s nästa långtidsbudget avgör hur stora avgifter Sverige ska betala under många år framöver. Här kan regeringen faktiskt inte skylla på Socialdemokraterna, för precis som Rosencrantz säger finns det ett starkt stöd från Sverige och från Socialdemokraterna för de svenska prioriteringarna.

Den här frågan avgörs av hur väl Rosencrantz och regeringen gör jobbet. Hittills har det jobb som Rosencrantz och regeringen har gjort i de förhandlingar som pågår här och nu gett resultatet att Sveriges avgift riskerar att öka med uppemot 60 procent. Det är en mycket stor kostnad i ett läge där svenska hushåll och företag redan har det tufft ekonomiskt och där regeringen redan har tömt ladorna.

Sverige behöver göra jobbet. Regeringen behöver göra jobbet: bygga starka allianser, driva kravet på en återhållsam budget och säkerställa att den svenska rabatten kvarstår. Det behöver göras varje dag, hela tiden, kanske med nya innovationer, men hittills har resultatet varit magert.

Låt oss vara ärliga. Sverige kan inte försvaga sin egen ekonomiska trovärdighet här på hemmaplan och samtidigt hoppas vinna de tuffaste budgetförhandlingarna i EU. Det kräver mer än så. Det kräver en regering som gör jobbet och som prioriterar hela Sveriges intressen. I Europas tuffaste budgetförhandling räcker det inte att hoppas på ett bra resultat, utan man måste vara beredd att göra jobbet, speciellt när man själv har kört sönder den svenska ekonomin och sitter i knät på ett parti som helst inte vill att Sverige ska vara med i den internationella förhandlingen.

Den här gången kan regeringen inte skylla på Socialdemokraterna. Det här är regeringens ansvar. Det är regeringen som måste göra jobbet. Det är regeringen som måste leverera. Budgetförhandlingarna avgörs här och nu, i ett tidigt skede, inte den sista natten. Gör jobbet!

Herr talman! Det här är inte vilken EU-förhandling som helst; det här är den förhandling som avgör hur Sveriges avgift till EU kommer att se ut de kommande sju åren. Sverige ska vara en konstruktiv, tuff, hård och arbetande förhandlare, och det finns ett starkt mandat för regeringen att hålla nere EU-avgiften och att säkra och kanske förstärka rabatten. De enda som kan leverera på detta är ministern och regeringen, för det är ni som är ansvariga för förhandlingarna. Förhandlingarna om EU:s budget avgörs inte sista natten utan i början av förhandlingarna när man bestämmer sig för att göra jobbet, och den enda som kan göra jobbet och som har ansvaret är regeringen. Därför behöver det granskas vad regeringen och ministern gör.

Det här är en förhandling, the mother of all negotiations, som är så mycket mer än politiska slagord. Det här handlar om leverans. I dag ligger ett förslag på bordet som riskerar att öka Sveriges EU-avgift med uppemot 60 procent. Förhandlingar bygger på hårt arbete och trovärdighet.

Här hemma har arbetslösheten ökat kraftigt. 100 000 fler är arbetslösa, vi har rekordmånga konkurser. Regeringen har själv sagt att pengarna i praktiken är slut för de kommande åren. Ladorna är tomma. Med Kristersson och Åkesson har Sverige gått back 363 miljarder kronor, och man lånar nu pengar till skattesänkningar för dem med de allra högsta inkomsterna och låter vanligt folk stå för notan för den så viktiga försvarsutbyggnaden. Många företag och familjer upplever att de har fått allt svårare att få ihop ekonomin. Detta är verkligheten för många svenskar, och i det läget riskerar den svenska EU-avgiften att öka dramatiskt.

Det stämmer att EU:s budget växte också under förra långtidsbudgeten. Men den dåvarande regeringen gjorde då något avgörande, nämligen förhandlade fram en historiskt stor svensk rabatt. Därför kunde Sverige acceptera en större budget utan att svenska skattebetalare drabbades lika hårt.

Om Rosencrantz och regeringens svar på en potentiell avgiftshöjning på 60 procent är att bjuda några kollegor på frukost är ambitionsnivån alldeles för låg. En frukost löser inte en budgetkonflikt på tusentals miljarder. Det krävs något mer för att leverera samma resultat som sist, exempelvis en historiskt stor rabatt.

Det finns problem, inte bara med trovärdigheten i den ekonomiska politiken på hemmaplan utan också när det gäller bristen på hårt jobb och det faktum att regeringen har knutit sig så hårt till ett parti som i grunden är EU-kritiskt och skeptiskt till europeiskt och internationellt samarbete. Sverige kan inte gå svagt in i Europas tuffaste förhandling.

Regeringen har här och nu ansvar för dessa förhandlingar, så hur gör Rosencrantz och regeringen jobbet? Det är ett jobb som behöver göras varje dag och varje timme för svenska intressen. Regeringen har en dålig ekonomisk politik i bagaget och har knutit sig till ett parti som egentligen inte vill att Sverige ska vara på denna arena. Hur gör man jobbet och levererar resultat här och nu? Det är avgörande.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka EU-ministern för svaret, även om jag måste säga att det lämnar en del övrigt att önska.

Vi – Sverige, jag och ministern – befinner oss i en tid då osäkerheten ökar och då den internationella oron kräver beslut och besked från oss om hur vi ska agera på den internationella arenan nästan varje timme och varje dag. Jag måste säga att oron är stor när vi har en regering som i det här läget har satt sig själv i ett skruvstäd med ett parti som inte ens gillar den internationella, eller europeiska, arenan och som egentligen inte ens tycker att Sverige ska vara där.

I detta läge väntar en av många förhandlingar, nämligen den om EU:s nästa långtidsbudget, den så kallade fleråriga budgetramen. Den brukar beskrivas som ”the mother of all negotiations”, och det är inte utan anledning. Det handlar om EU:s budget för de kommande sju åren och om hur stora avgifter ett land som Sverige ska betala. Det handlar alltså om mycket stora pengar. Förhandlingen hålls samman i en helhet under allmänna rådet, där Sverige representeras av EU-minister Jessica Rosencrantz.

Förslaget från EU-kommissionen pekar mot en budget på omkring 2 000 miljarder euro, vilket är historiskt omfattande. För Sveriges del kan detta innebära att den svenska EU-avgiften ökar med 60 procent. Det skulle innebära en dramatisk kostnadsökning, och det är pengar som i slutändan ska betalas av svenska skattebetalare, svenska hushåll och svenska företag.

När Rosencrantz förhandlar för Sverige gör hon det med ett extra ansvar. Regeringens egen finansminister har varit tydlig med att pengarna för de kommande åren i praktiken är slut i den svenska plånboken. Med andra ord: Ladorna är tömda. I detta läge riskerar alltså Sveriges EU-avgift att öka kraftigt. Det är naturligtvis oacceptabelt.

När EU:s nuvarande långtidsbudget förhandlades fram lyckades den dåvarande regeringen säkra en historiskt stor rabatt på den svenska EU-avgiften. Den rabatten var avgörande – den gjorde att Sverige kunde fortsätta att vara en konstruktiv medlem i EU samtidigt som skattebetalarnas intressen värnades.

Nu väntar nya förhandlingar. Hur kommer den här regeringen att agera i allmänna rådet, där EU-minister Jessica Rosencrantz representerar Sverige?

Ansvaret ligger hos regeringen. Vi här i Sverige har rätt att få veta hur regeringen tänker förhindra att Sveriges EU-avgift ökar så kraftigt, hur regeringen säkerställer att den svenska rabatten bibehålls eller förstärks, om regeringen är beredd att motsätta sig en långtidsbudget som innebär en dramatisk kostnadsökning för Sverige och hur regeringen tänker arbeta för att minska budgetens totala omfattning.

Det är ju här kärnan i frågan ligger. Detta är en av Europas tuffaste förhandlingar. Det är den tuffaste budgetförhandlingen – the mother of all negotiations. Det kräver en regering som är beredd att ta strid för hela Sverige. Det kräver mer än politiska slagord. Om jag får säga det rakt ut: Det kräver mer än att bjuda åtta ministrar på frukost.

Herr talman! Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina fortsätter, och säkerhetsläget i Europa är det allvarligaste på generationer. Samtidigt ser vi ökad osäkerhet kring USA:s handelspolitik, nya tullhot och en global ekonomi som bromsar in. Det här är inte avlägsna kriser. Det är en geopolitisk verklighet som påverkar människors vardag här i Sverige. När världshandeln skakar påverkas svenska exportföretag och svenska jobb. När energimarknaderna är instabila märks det på elräkningen. När osäkerheten ökar stiger arbetslösheten. När tryggheten minskar i världen ökar oron i svenska hushåll.

Men varken Sverige eller Europa behöver vara undfallande eller utlämnade till detta. Vi har kraft att stå starka, agera, ta ledarskap och samla oss för Sveriges och Europas bästa. EU behöver kartlägga hoten mot industrin, även från USA, och möta dem med en gemensam industripolitik för den gröna teknikutvecklingen och en sammanhållen industripolitik. Vi behöver ett EU som använder sin styrka ekonomiskt och en europeisk industripolitik som stärker svenska jobb.

Kristersson måste sluta blicka bakåt. Sverigedemokraternas krig mot den gröna teknikutvecklingen och Moderaternas 80-talssyn att staten ska vara passiv riskerar hundratusentals svenska jobb. Sverige blir fattigare och Europas konkurrenskraft svagare.

Det handlar om att ha mer ordning och reda och en rättvis konkurrens. Det handlar om svensk och europeisk konkurrenskraft och säkerhet.

Stödet till Ukraina måste vara långsiktigt och uthålligt. Europas säkerhet börjar i Ukraina. Vi måste klara att hålla samman och stärka vår gemensamma försvarsförmåga, fördjupa samarbetet och ta större ansvar för vår egen säkerhet. Men ett starkt Europa förutsätter starka samhällen. Om människor upplever att de lämnas ensamma i en osäker värld där kostnaderna stiger, jobben hotas och trygghetssystemen försvagas undergrävs tilliten. Utan tillit står vi svagare, både i Sverige och i Europa.

Kristersson och Svantesson upprepar gång på gång att Sverige är väl positionerat i den osäkra tid vi lever i, att regeringen, som statsministern själv uttrycker det, redan gör allt rätt och att svensk ekonomi är Trumpsäkrad. Detta är inte en bild som delas av svenska företag och svenska familjer när elräkningen återigen slår i taket, svensk fordonsindustri blöder, närmare en halv miljon svenskar står utan arbete och bara Rumänien har högre ungdomsarbetslöshet än Sverige i EU. Statsministern hann knappt lämna kretsen av Europas ledare innan hans egen finansminister kallade till pressträff för att meddela att reformutrymmet är slut för de kommande fyra åren.

Finanspolitiska rådet riktade i sin rapport historiskt skarp kritik mot regeringen Kristersson-Åkesson. Med lånade pengar har regeringen sänkt skatten för sig själv och andra höginkomsttagare. Man har tömt ladorna för att man har valt stora skattesänkningar för dem med högst inkomster. Samtidigt förväntas vanligt folk bära kostnaderna för en osäkrare omvärld. Det är knappast den politik Sverige behöver för att bygga långsiktig konkurrenskraft, och den gör oss knappast till ett föredöme för resten av Europa.

Regeringen talar om europeisk enighet, men i praktiken lutar den sig på Sverigedemokraterna, ett parti som under lång tid motsatt sig centrala delar av det europeiska samarbetet, röstat emot stöd till Ukraina i Europaparlamentet och ifrågasatt unionens värdegrund. Sverigedemokraterna för dessutom sitt eget lilla krig mot den gröna tekniken. När Europa behöver tydlighet får vi dubbla budskap. När Europas säkerhet står på spel och vi behöver samling får vi en politik som minskar trovärdigheten.

Sverige behöver en ny riktning och ett tydligare ledarskap som gör jobbet i Sverige och i EU för vanligt folk. Vi behöver ett Sverige som är en konstruktiv, pådrivande och ansvarstagande medlem i EU, ett Sverige som kombinerar internationell solidaritet med ett tydligt försvar av svenska intressen och ett Sverige som förstår att vår frihet, vår säkerhet och vårt välstånd hänger samman med Europas.

Vi ska stärka vårt försvar och vår beredskap, vi ska vara en stark röst för Ukraina, vi ska värna den regelbaserade världsordningen och folkrätten och vi ska stärka konkurrenskraften.

Men vi socialdemokrater vill också se till att Sverige håller ihop och att världen blir tryggare och säkrare. Därför behövs förstärkningar till skola och sjukvård. Därför vill vi höja barnbidraget och studiebidraget så att familjer får en rimligare vardag när priserna stiger. Därför vill vi slopa karensdagen så att människor inte tvingas gå sjuka till jobbet. Därför satsar vi på industripolitik och grön teknikutveckling. Därför förslår vi en rättvis skattesänkning som stärker vanligt folk, inte bara dem som har mest. Därför är internationell solidaritet vårt val.

Nu är det vanligt folks tur. Trygghet i vardagen är inte en sidofråga i EU-politiken. Det är en grundförutsättning. Det måste vara grunden i Sverige och i Europa, för bara så kan vi stå starka i en osäker omvärld.

(Applåder)

Herr talman! Vi lyfte fram två förväntningar inför EU-toppmötet som vi tyckte att Sverige och statsministern behövde framföra. Man behövde göra jobbet, helt enkelt. Det skulle vara att få på plats privat kapital till långsiktiga investeringar i europeisk industri, grön teknikutveckling och ny teknik. Det stärker Europas självständighet och är avgörande för svensk konkurrenskraft i en allt tuffare global tid. Därtill skulle Sverige stå upp för att Europas konkurrenskraft bygger på ordning och reda och att nya etableringsregimer och regelförenklingar inte får bli en bakdörr för social dumpning eller miljödumpning. Det här är vad vi behöver för att stå upp för Europas säkerhet.

Statsministern åkte med sedvanlig hög svansföring till EU-toppmötet, och jag skulle vilja veta vilka konkreta initiativ som statsministern drev på EU-toppmötet. Vilken åtgärd är Kristerssons? Vilken är den svenska segern på det här EU-toppmötet, när man nu ska gå från ord till handling och det finns ett momentum? Det handlar inte om att prata illa om Sverige, utan det handlar om den verklighet som statsministern har ansvar för.

(Applåder)

Herr talman! Inför EU-toppmötet upprepade statsministern gång på gång att Sverige är väl positionerat i den osäkra tid vi lever i och att regeringen redan, som statsministern själv uttryckte det, gör allt rätt. Vidare är svensk ekonomi Trumpsäkrad.

Det här är inte en bild som delas av svenska företag och svenska familjer, inte när elräkningen återigen slår i taket, när svensk fordonsindustri blöder, när närmare en halv miljon människor står utan arbete och när bara Rumänien har högre ungdomsarbetslöshet än Sverige i EU.

Statsministern hann knappt lämna kretsen av Europas ledare innan hans egen finansminister kallade till pressträff för att meddela att reformutrymmet är slut för de kommande fyra åren. Det är inte välkomna besked för svenska företag och svenska familjer.

Finanspolitiska rådet släppte i går en rapport som gav en historiskt skarp kritik mot regeringen Åkesson och Kristersson. De har sänkt skatten för sig själva och andra höginkomsttagare med 6 000 kronor per månad, och man har gjort det för lånade pengar. Det är knappast en politik som Sverige behöver för att bygga en långsiktig tillväxt och knappast ett föredöme för resten av Europa.

Statsministern sa inför EU-toppmötet att varje medlemsland måste göra sitt. Är det här Kristerssons och Åkessons sätt att göra sitt, det vill säga att tömma ladorna? Hur är det att tillvarata svenska intressen och konkurrenskraft i Sverige och i Europa?

Fru talman! Ja, det är helt uppenbart att den världsordning vi tidigare förlitat oss på håller på att förändras i grunden. Vi har krävt att regeringen, inte minst efter de senaste veckornas turbulens, ska ta fram en skyddsplan för svensk ekonomi.

Här i riksdagen i dag finns företrädare för svensk försvarsindustri – Urenco, BAE Systems, Saab, Nammo och Bofors Test Center. De lever i en verklighet där man snabbt och starkt bygger upp svensk försvarsindustri, med de utmaningar det innebär. Man får inte tag i arbetskraft, och arbetsmiljön är pressad. Samtidigt har Sverige en halv miljon arbetslösa. Antalet arbetslösa har ökat med 100 000. Är det inte dags för en skyddsplan för svensk ekonomi?

Vi anser också att det är hög tid att göra en uppdatering av vår säkerhetspolitiska analys. Håller statsministern med om det?

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Det finns egentligen ingenting som gör att någon kan andas ut. Det går inte att låtsas att faran är över och att allt är som vanligt. Det är som Mark Carney sa i Davos: Nostalgi är ingen strategi.

Tullhotet är tillfälligt avvärjt. Men vi vet väldigt lite om vad Natochefen Mark Ruttes uppgörelse med Trumpadministrationen innebär. Trumps anspråk på Grönland kvarstår. Vad har Natochefen lovat?

Vi vet inte heller hur det blir med handelsavtalet med USA. Vilka tullar kommer egentligen att råda framöver?

Samtidigt fortsätter Ryssland sitt brutala krig i Ukraina i full skala. Det finns verkligen ingen anledning att andas ut.

I Sverige sitter föräldrar och ungdomar, många människor, runt köksbordet och är oroliga för sin säkerhet, för sin egen ekonomi och för att Sverige ska dras in i krig och konflikter. Statsministern har den gångna veckan upprepat att Sverige är väl förberett för den nya verkligheten och att regeringen har gjort det man kan för att anpassa Sverige till den nya verkligheten. Jag är inte säker på att den bilden delas av svenska företag och svenska familjer.

Finns det verkligen ingenting som kan få statsministern att agera nu för att förbereda svensk och europeisk ekonomi, så att vi inte är i samma situation igen i morgon eller om två veckor? USA:s agerande visar med all önskvärd tydlighet att Sverige och Europa måste fortsätta prioritera vår egen styrka.