Jessica Rosencrantz

Herr talman och Matilda Ernkrans! Det är tydligt att Socialdemokraterna försöker att fly undan sitt eget regeringsunderlag genom att blanda bort korten. Som svensk väljare skulle jag som sagt bli riktigt nervös när jag insåg att EU-politiken med Socialdemokraterna kommer att behöva förhandlas och förankras med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Vi har som sagt redan sett facit från de tidigare åren av socialdemokratiskt regeringsinnehav. Vi har sett hur det går när man inte står upp för svenskt skogsbruk, när man inte står upp för den fossilfria energimix som vi har i Sverige och som har sett till att vi har ett nästan fossilfritt energisystem och när man är beroende av partier som snarare vill ha oreda i migrationspolitiken än ordning och reda.

Vi förankrar redan i dag mycket av vår politik på EU-området med Sverigedemokraterna. Jag tycker att Matilda Ernkrans försöker varna för någonting som det inte finns anledning att varna för.

Jag tycker att det är bedrövligt att Socialdemokraterna ständigt försöker svartmåla Sverige. Jag förstår att man gör det för att man är i opposition och för att man bedriver valrörelse, men ärligt talat: När klimatkommissionären var i Sverige lyfte han fram Sverige som ett föredöme. När man mäter utsläppen i de olika EU-länderna har Sverige lägst eller näst lägst utsläpp per capita av alla EU:s medlemsstater. Sverige har till skillnad från många andra länder ett nästan fossilfritt energisystem som andra länder tittar med avund på.

Självklart behöver vi göra mer. Vi har också lagt en budget på riksdagens bord som kommer att fortsätta att minska utsläppen. Frågan till Matilda Ernkrans blir i så fall: Vad är Socialdemokraternas politik för att nå målen i transportsektorn? Är den att höja bränslepriserna med 10 kronor litern? Vad är det de facto som Socialdemokraterna föreslår? Utan förslag blir det bara valrörelseretorik men ingen substans.

Jag är stolt över att många tittar på Sverige som ett föredöme i EU, både när det gäller klimatpolitiken, när det gäller migrationspolitiken och när det gäller att vi har tagit oss från botten till toppen av EU:s tillväxtliga. Det krävs fyra år till för att fortsätta på den här vägen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 juni.)

Herr talman! Ja, äntligen har vi en regering i Sverige som prioriterar EU-samarbetet. För den förra socialdemokratiska regeringen var det viktigare att säkra stöd för en plats i FN:s säkerhetsråd, men den här regeringen prioriterar alltså vårt EU-samarbete och vårt arbete i närområdet.

Jag vet inte varför Matilda Ernkrans omedelbart vill förminska alla EU-politiska frågor till frågor om spel. Det tycker jag är synd. Jag tycker att Europapolitiken förtjänar bättre än att förminskas till inrikespolitisk valrörelseretorik.

Men jag kan konstatera att vi i EU-politiken i många frågor har ett brett och starkt stöd för den politik som regeringen för i dag. Så uppfattar jag det. Och om jag vore Matilda Ernkrans skulle jag vara mer bekymrad över det egna regeringsunderlaget. Att sitta i knät på Vänsterpartiet och Miljöpartiet när det gäller EU:s migrationspolitik, skogspolitik och energipolitik skulle göra mig som svensk och väljare livrädd, på ren svenska.

Den förra regeringen slarvade bort viktiga svenska intressen, som att stå upp för det svenska skogsbruket. Man ville i princip klassa kärnkraften som ohållbar, vilket vore ett direkt slag mot hela klimatomställningen. Och man har dessutom vänsterpartier som mycket tydligt tycker att det ska vara fortsatt oordning i migrationspolitiken.

Om någon ska vara orolig, herr talman, är det nog Matilda Ernkrans, och hon borde vara orolig över Socialdemokraternas eget tilltänkta regeringsunderlag.

(Applåder)

Herr talman! Givetvis måste processerna vara både rättssäkra och ske med respekt för mänskliga rättigheter. De måste naturligtvis också ta hänsyn till en del sådana tänkbara problem som Anna Lasses beskriver. Men detta måste vi hitta sätt för att lösa.

Själva grunden i de lösningar vi pratar om – både detta med migrationspakten och ett starkt återvändande och diskussionen om säkra tredjeländer – är ju att vi har haft en i praktiken okontrollerad migrationssituation i Europa, och den har varit helt orimlig. När nu Sverige och den svenska regeringen har gjort en rejäl omläggning här hemma har många andra länder tittat på oss för att hämta inspiration för hur de vill göra på hemmaplan. Detta har också lett till insikten att vi på EU-nivå måste göra mer gemensamt.

Man kan säkert hitta delar i migrationspakten som kan vara bättre, men i grund och botten är det viktigt att ha ett bättre förfarande vid EU:s yttre gräns där man ganska snabbt kan konstatera vem som har asylskäl och vem som kommer från ett land där man sannolikt inte har asylskäl. Därmed kan man också möjliggöra ett snabbare återvändande, såklart med en rättssäker process. Detta är jätteviktigt, menar jag, för att upprätthålla förtroendet för hela EU:s migrationspolitik. Ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej.

Självklart får vi återkomma till detaljer. Det måste alltid vara rättssäkra processer med respekt för mänskliga rättigheter. Men grunden i systemet är viktig, det vill säga att vi måste ha ordning och reda i EU:s migrationssystem, och vi måste ha ett starkt återvändande.

(Applåder)

Herr talman! Det var två stora frågor, och jag har två minuter på mig att svara. Men jag ska göra mitt bästa.

Klimatfrågorna är en av regeringens prioriteringar i EU-samarbetet. Vi brukar ofta prata om våra fyra k: klimat, konkurrenskraft, kriminalitet och kriget. Klimatet är verkligen en prioritet på alla sätt, dessutom tillsammans med konkurrenskraften. Här ser vi att det finns goda möjligheter för EU att leda utvecklingen och därmed också se till att vår industri och våra företag står starka.

Detta gäller även till exempel EU:s budget, där vi välkomnar att det finns en ansats att budgeten ska ”do no harm”, som det heter på svengelska. Det vill säga att vi ska se till att vi också använder EU:s budget för att också möta de klimatpolitiska utmaningarna. Budgeten är en del tillsammans med vårt ambitiösa ramverk, där vi nu äntligen har fått på plats ett mål om att minska utsläppen med 90 procent till 2040. Det är bra.

När det gäller olika typer av krav på konditionalitet gentemot de olika länderna vill jag säga att EU ju rör sig i den riktningen med den nya budgeten, alltså att man på ett tydligare sätt kommer att villkora en del EU-medel med att man i de olika länderna gör reformer på en rad centrala områden. Vi kommer att diskutera hur omfattande de kraven ska vara. Det finns ju också en nationell suveränitet att i någon mån värna i de nationella partnerskapsplaner som ska upprättas.

Regeringen har alltså inget direkt förslag på just ett klimatlås, men vi ser en utökad konditionalitet. Inte minst detta med rättsstatsområdet är det oerhört viktigt att hålla fast vid.

Nu har jag 20 sekunder kvar och hinner kanske inte säga jättemycket om migration. Men det är viktigt att vi har fått migrationspakten på plats. Det är viktigt att vi nu också går vidare med att stärka återvändandet, inklusive detta med säkra tredjeländer, för vi måste ha ordning och reda, inte bara i Sveriges migrationsprocess utan också i EU, så att vi vet vem som befinner sig i vår union. När man har fått avslag är det viktigt med ett starkt återvändande.

Herr talman! Det är klart att Ungerns nya regering har inneburit en del möjligheter att vidta fler åtgärder, i den här frågan och många andra. Samtidigt är det tyvärr ofta andra länder som gömmer sig bakom det land som hörs tydligast i sitt motstånd. Det vill säga, bara för att Ungern har frånträtt en del ståndpunkter betyder inte det att det nu är fritt fram att komma överens om saker på EU-nivå; det finns andra länder som fortsatt har synpunkter. Inte minst i den här frågan vet vi vid det här laget att en hel del länder står långt ifrån varandra.

Det är klart att det är en utmaning när 27 länder ska komma överens. Detta är också EU:s svaghet och styrka: Det tar ibland tid och är svårt, men när vi väl når framgång kan det göra skillnad.

Vi fortsätter driva på. Jag är som sagt ändå glad att vi har lyckats få fler listningar och fler sanktioner mot de extremistiska bosättarna. Vi fortsätter driva på också mot ministrarna. Det är bra att den höga representanten Kaja Kallas har uppmanat EU-kommissionen att inför nästa utrikesministermöte lägga fram konkreta förslag gällande det fransk-svenska initiativet. Vi driver såklart på för att detta ska bli verklighet.

Sedan kan jag säga att jag från Vänsterpartiet ofta saknar helhetsperspektivet i den här frågan. Det är naturligtvis mycket påtryckningar för aktioner mot Israel men desto mindre när det handlar om att till exempel avväpna Hamas eller ta itu med den andra parten i den här konflikten. Det finns ju två sidor i detta, och vi måste agera mot båda, menar jag – både se till att till Israel frånträder Gaza och se till att avväpna Hamas. Där har Vänsterpartiet en hel del att göra, både i sin politik och i sitt parti, för att rensa upp kring den terrorromantik som finns inom partiet.

Herr talman! Stort tack, Håkan Svenneling, för frågan!

Ja, situationen i Gaza och på Västbanken är på många sätt ytterst bekymmersam. Regeringen har under lång tid tryckt på för att ytterligare åtgärder ska vidtas, både för att se till att Israel drar sig tillbaka från Gaza och för att vi ska få en avväpning av Hamas. Jag kan konstatera att vi driver på både för att sanktionslista extremistiska bosättare – där har vi kommit en bit på vägen – och för att införa sanktioner mot extremistiska ministrar, något som vi har sett exempel på i närtid och som är djupt allvarligt. Vi fortsätter driva på.

Sedan kan jag konstatera att i en del avseenden som Håkan Svenneling nämner, exempelvis när det gäller associeringsavtalet, finns det inte stöd bland EU:s medlemsstater för att frysa eller suspendera. Men jag tycker att det är oerhört viktigt, och Sverige ligger på för att vi ska kunna vidta de åtgärder som vi faktiskt kan få konsensus kring när det handlar om till exempel fler sanktionslistningar, krav på avväpning av Hamas och vidtagande av handelsåtgärder för produkter från illegala bosättningar. Det är vid det här laget ett känt faktum att EU-kretsen är ganska splittrad. Det kan man beklaga, men så är det. Men vi fortsätter driva på för att få åtgärder på plats.

När det gäller lagförslaget om dödsstraff kan jag bara konstatera att Sverige, liksom övriga EU-medlemsstater, alltid motsätter sig dödsstraff. Vi har också på olika sätt gentemot Israel varit mycket tydliga med att man inte bör gå vidare med detta och att vi dessutom är djupt oroade över lagens diskriminerande karaktär, som Håkan Svenneling också nämner. Men alldeles oavsett detta är dödsstraff fel.

Herr talman! Europasamarbetet har aldrig varit viktigare än vad det är i dag. Sverige behöver Europa för att hävda sin egen plats i den globala konkurrensen, och Europa behöver ett starkt Sverige.

År 2025 var året då Europa på allvar konfronterades med den föränderliga omvärldens konsekvenser. Europa tvingades mer än någonsin tidigare att ta tag i sin egen säkerhet, beredskap, rådighet och ekonomiska styrka.

Regeringen har i detta navigerat med svenska intressen i främsta rummet. Ett Europa som står starkt och enat i en orolig omvärld är ett tydligt svenskt intresse. Men svenska intressen är också frågor som utmärker just Sverige, som vårt skogsbruk, vårt energisystem och de unika förutsättningar som svenska företag och industrier behöver för att bygga konkurrenskraft på en alltmer konkurrensutsatt global marknad.

Under alltför lång tid slarvade tidigare regeringar bort svenska intressen i Bryssel – inte längre. Den här regeringen har från dag ett prioriterat EU-politiken. Vi gör det eftersom vi vet att Sverige blir bättre och starkare när vi samarbetar med andra. Vi är tidigt inne i diskussionerna med tydliga svenska ståndpunkter, och vi driver dem tillsammans med likasinnade länder.

Låt mig redogöra för några frågor som är av särskild betydelse för regeringen och som fortsätter att prägla den EU-politiska agendan.

Allra först har vi Ukraina. Ukraina är och förblir den här regeringens viktigaste utrikespolitiska prioritering. Vårt stöd är orubbligt. Våra nära band manifesterades häromveckan efter beskedet att Ukraina avser att köpa 20 Gripen E/F och att Sverige i samband med försäljningen kommer att skänka upp till 16 Gripen C/D ur vår befintliga flygplansflotta. Det stärker Ukrainas försvar och därmed hela Europas.

I EU har vi fått ett beslut om lån på 90 miljarder euro på plats. Det var ett viktigt beslut, men vi vet att lånet inte kommer att täcka Ukrainas behov på lång sikt. Därför behöver vi alla också öka vårt bilaterala stöd till Ukraina.

Från svensk sida har riksdagen nyligen beslutat om att garantera ett lån till Ukraina via Världsbanken på 2,5 miljarder kronor och om ett nytt militärt stödpaket på 12,9 miljarder. Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 har Sverige bidragit med cirka 153 miljarder kronor i militärt och civilt stöd till Ukraina.

EU har också fattat beslut om 20 sanktionspaket mot Ryssland, som vi vet biter. Vi ska inte tro på den ryska propagandan; den ryska ekonomin är inte stark. Sanktionerna fungerar, och regeringen arbetar därför intensivt för att få på plats ett 21:a sanktionspaket.

Herr talman! Beträffande stödet till Ukraina vill jag från denna talarstol lyfta fram den breda enighet som råder i Sveriges riksdag och vilken styrka det är att vi som land står enat i vårt stöd. I den här frågan lägger vi partipolitiken åt sidan och sätter Sveriges, Europas och Ukrainas bästa i främsta rummet.

Herr talman! EU:s ställning som aktör i världen avgörs i hög grad av vår ekonomiska styrka. Därför är det viktigt att vi driver en politik som gynnar våra företag och industrier så att jobben blir fler och tillväxten högre. Regeringen trycker på för att arbetet med att stärka EU:s konkurrenskraft ska fortsätta i oförminskad takt.

Det är dock avgörande att alla medlemsstater också gör rätt på hemmaplan. Den här regeringen har genomfört kraftiga reformer för att hårt arbetande svenskar ska känna att ansträngning lönar sig. Det är en politik som har tagit Sverige från botten till toppen i EU:s tillväxtliga. Den har sänkt skatten för att de som sätter klockan och går till jobbet ska få behålla mer av lönen. Vi har bekämpat inflationen, och vi stöttar hushållen och företagen när kriser i omvärlden driver upp bränslepriser.

På EU-agendan finns mycket att göra. Vi behöver fortsätta regelförenkla. Regeringen har gått i bräschen för att göra det enklare att vara företagare i Europa. Vi har bedrivit ett proaktivt arbete både med att ta fram förslag till förenklingar och genom hårt arbete på plats i Bryssel. Många av de förslag som regeringen har spelat in i diskussionen har omhändertagits, bland annat regelförenklingar på AI-området. På andra områden fortsätter arbetet.

Det har också varit ett starkt år för EU:s frihandelsagenda. Förhandlingarna med Australien och Indien är avslutade. Frihandelsavtalen med Mercosur och Mexiko är undertecknade. Nu får vi inte tappa tempot. De återstående förhandlingarna med Filippinerna, Thailand, Malaysia och Förenade Arabemiraten måste slutföras. Det skulle öppna upp för nya marknader och skapa jobb i Sverige.

Vi behöver också få fart på investeringarna i Europa. Företag och startupföretag ska inte behöva korsa Atlanten för att hitta kapital. Vi ska tvärtom se till att Europa blir en självklar plats för bolag som vill starta, skala upp och stanna här.

Den svenska kapitalmarknaden ses som ett föredöme i hela Europa. EU-kommissionen uppmanar nu alla medlemsstater att göra som Sverige och till exempel införa modellen med investeringssparkonto. Vi vet att det fungerar, och regeringen fortsätter att vara ett föredöme genom fortsatta reformer på hemmaplan. Vi dubblerar det skattefria ISK-sparandet till 300 000. Det är helt avgörande för den som vill spara till sin första bostad eller sätta undan pengar för att starta eget.

Herr talman! Den gröna omställningen är helt nödvändig, också som en del av att stärka Europas konkurrenskraft. Medan vissa menar att de två inte går att förena är det regeringens bestämda uppfattning att de går hand i hand. Sverige är ett föredöme i EU. Vi har bland de lägsta utsläppen per capita i hela unionen, ett näringsliv i världsklass och en bred uppslutning bakom den klimatpolitiska riktningen inom både politiken och näringslivet.

Ibland låter det lite annorlunda i den nationella debatten, men när jag träffar mina kollegor i Bryssel är det tydligt att det är Sverige och likasinnade som driver de andra länderna framför sig.

Regeringen har varit pådrivande för att samla hela EU kring ett ambitiöst mål om 90 procents utsläppsminskning till 2040. Nu behöver vi få ett konkurrenskraftigt klimatramverk på plats som tar oss dit.

För den här regeringen är det svenska skogsbruket ett starkt intresse i detta. Det är våra hårt arbetande svenska skogsägare som vet bäst hur svensk skog ska brukas. EU ska inte stå i vägen för detta, utan tvärtom bygga en konkurrenskraftig bioekonomi och säkerställa riktigt goda villkor och förutsättningar för att fler hus ska byggas i trä, för att förnybar bioenergi ska tränga ut det fossila och för att fler material ska produceras från hållbar skogsråvara.

Regeringen arbetar också intensivt med att utsläppshandeln även i fortsättningen ska vara ryggraden i EU:s klimatpolitik. Jag och regeringen tar varje tillfälle i akt att framföra det här till våra kollegor i rådet och till kommissionen, som väntas presentera ett förslag på reviderad EU ETS i juli.

Inför översynen har ett antal länder framfört att lättnader av systemet är nödvändiga för att bevara europeisk industris konkurrenskraft, inte minst mot bakgrund av höga energipriser. Den här regeringen håller inte med och kommer att arbeta för att utsläppshandeln ska fortsätta vara den omställningsmotor som den är i dag.

Herr talman! Genom att välkomna fler medlemmar i EU gör vi hela Europa starkare, säkrare, rikare och friare. Varje svensk regering, så även denna, har konsekvent stått upp för en meritbaserad utvidgning som innebär att varje europeiskt land som lever upp till kraven och som vill bli en del av vår union också ska kunna bli det.

För Ukraina betyder ett EU-medlemskap mycket. Det ukrainska folket strider här och nu för sin egen självständighet och frihet och för det ukrainska folkets okränkbara rätt att välja sin egen väg. Europas demokratiska gemenskap är deras vägval och den starkaste kontrasten till den ofrihet, det förtryck och den korruption som Kreml står för. Regeringen är hoppfull om att så snart som bara möjligt kunna öppna de formella förhandlingarna med Ukraina och Moldavien.

På västra Balkan ser vi hur några länder gör stora framsteg, medan utvecklingen i andra länder går i helt fel riktning. Det är kandidatländernas reformtakt som avgör hastigheten i processen. Samma tuffa krav på demokrati och rättsstat som gäller för medlemmar ställer vi också på dem som gör anspråk på att bli en del av vår union.

Regeringen är pådrivande för att rättsstat och demokrativillkor har en central plats inom utvidgningspolitiken, liksom gentemot dagens medlemmar, inte minst när det kommer till att villkora EU-medel i budgeten.

I det här sammanhanget är det mycket välkommet att den ungerska regeringen signalerar en helt ny riktning i det nationella rättsstatsarbetet, i relationen med EU och i relationen till Ukraina.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag nämna något om förhandlingarna om EU:s nästa långtidsbudget. Sveriges position är väl och brett förankrad i riksdagen. Vi vill se en bättre, inte större, budget. Den svenska avgiften ska hållas nere, och ett större fokus ska läggas på konkurrenskraft, säkerhet och rättsstatskonditionalitet.

Det är en styrka att Sverige kan tala med en stark gemensam röst i den här stora och komplexa förhandlingen. Jag träffar återkommande både kollegor och ansvarig kommissionär för att framföra budskapet att den svenska linjen ligger fast och har ett kompakt stöd i Sveriges riksdag. Regeringen tar ansvar för svensk ekonomi och för att svenskarnas skattepengar ska användas klokt och på ett sätt som gynnar Sverige.

Herr talman! Jag avslutar där jag började. EU-samarbetet har aldrig varit viktigare. Sverige behöver ett starkt Europa, och Europa behöver ett starkt Sverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt, Marie-Louise Hänel Sandström, Joanna Lewerentz och Erik Ottoson (alla M).

Fru talman! Låt mig understryka att samarbetet på nordisk nivå i dag är djupare än kanske någonsin på flera av de områden som ledamoten lyfter fram och på det säkerhetspolitiska området. Det gäller inte minst nu när alla nordiska länder är med i Nato. Där har vi en helt ny möjlighet att samordna oss och planera våra försvarsinsatser. Det gäller också det civila försvaret.

Vi samarbetar tätt när det gäller digitala frågor. Jag nämnde några exempel i talarstolen tidigare. Vi jobbar också mycket nära när det gäller hållbarhetsfrågor, där Norden är ett föredöme.

Det finns mycket för oss att vara stolta över – områden där vi redan verkligen har fördjupat vårt samarbete. Det finns naturligtvis också mer att ta vidare.

Vi samarbetar också mycket nära på det transportpolitiska området. Det är inte en ny fråga huruvida vi ska ha transportministerråd eller inte, för det har vi diskuterat i den här kammaren många gånger förut. Men om jag frågar min ministerkollega och han frågar sina övriga nordiska ministerkollegor på transportområdet hör vi att det finns ett välfungerande samarbete mellan våra transportministrar. De har regelbundna möten, och de samordnar sig. Vi pratar alltmer om behovet av gränsöverskridande infrastruktur, och vi har med den typen av viktiga perspektiv också i vår egen nationella infrastrukturplan. Det finns alltså ett fungerande samarbete.

Sedan har jag full respekt för att man vill ha just ett ministerråd, men jag kan verkligen garantera ledamoten att det sker omfattande utbyte, samordning och planering mellan de nordiska transportministrarna. De upplever också att samarbetet fungerar väldigt väl.

Formerna kan vi såklart alltid diskutera, men det viktigaste för mig är sak och att vi får saker gjorda. Och det kan jag garantera att våra nordiska transportministrar får.

Fru talman! Tack till Lotta Johnsson Fornarve för frågan!

Först vill jag understryka att frågan om ett likställt deltagande för Åland, Grönland och Färöarna inte är en liten fråga. Det är en viktig och omfattande fråga, och det är en ganska komplex fråga.

Den juridiska analys som vi fick ta del av som en grund inför att vi samarbetsministrar tillsatte kommissionen visar att det är komplext, utifrån lagstiftning i de enskilda länderna och hur det förhåller sig till EU-rätt, folkrätt och mycket annat.

Vi ser också att Grönland, Åland och Färöarna har lite olika förutsättningar både legalt och när det gäller vad man vill uppnå med ett likställt deltagande.

Det kommer att vara en grannlaga uppgift att nu se över hur det ska gå till i praktiken och vilken lösning vi kan hitta. Vi har varit väldigt tydliga med ambitionen att kunna uppnå ett likställt deltagande. Men processen kommer att vara ganska komplex.

Det finns också ganska många som tycker att det är viktigt att processen inte drar ut på tiden utan att den sker skyndsamt. Framför allt måste det såklart bli rätt. Men ska det ske skyndsamt har vi sagt att vi prioriterar den här frågan inom ramen för den kommission som nu tillsatts.

Sedan finns det en massa andra frågor som man kan fundera över. Vad ska vi ägna oss åt i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet? Det är viktigt att varje organisation med självaktning och relevans regelbundet utvärderar vad man vill och bör ägna sig åt.

Från vår sida har vi sagt att vi ska ta den diskussionen när vi samarbetsministrar möts inom kort i Tórshavn på Färöarna. Vi ska diskutera hur vi ser att vår roll bör utvecklas framåt.

Det är klart att en del i den diskussionen mycket väl kan vara rekommendationen från Nordiska rådet. Ambitionen att utvärdera vad vi ägnar oss åt och hur vi ska utforma vårt samarbete framöver är viktigt att ha.

Det har också varit viktigt att ha en ordnad och snabb process för frågan om ett likställt deltagande för Grönland, Åland och Färöarna.

Fru talman! Ärade ledamöter och kära Nordenvänner! Det är alltid glädjande att stå i riksdagens talarstol – oftast som EU-minister men i dag som nordisk samarbetsminister.

Jag får ibland frågor från länder i Europa – inte minst från kandidatländer som vill gå med i EU och vars grannländer ofta kan betyda konflikt – och från länder runt om i världen, där man upplever samma sak. Då är jag särskilt stolt över att vi från Nordens sida kan visa att grannar inte behöver betyda konflikt utan att grannar kan betyda fred, samarbete och gemensamma värderingar.

Just nu är det samarbete vi har i Norden viktigare än någonsin, för det säkerhetspolitiska läget i vår region har tyvärr knappast blivit bättre sedan jag förra året deltog i Nordendebatten här i riksdagen. Om något har läget blivit alltmer allvarligt och svårförutsägbart. Det innefattar bland annat oroväckande amerikanska uttalanden om Grönland och konflikter i Mellanöstern medan Rysslands brutala aggressionskrig i Ukraina alltjämt fortsätter här på vår egen kontinent.

Vi befinner oss i en tid av betydande förändringar, där den säkerhetspolitiska ordningen, de internationella regelverken och den frihandel som så länge bidragit till Sveriges stabilitet och välstånd utmanas. I detta läge får relationerna till våra närmaste grannländer allt större betydelse.

Mot denna bakgrund är behovet av nordisk samordning inom försvar, krisberedskap och försörjningstrygghet särskilt framträdande. Det handlar ytterst om att värna Sveriges egen frihet, fred och säkerhet. Regeringens arbete präglas av denna inriktning, och Sverige har en aktiv och drivande roll i det nordiska samarbetet.

Under 2025 intensifierades det informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet mellan de nordiska länderna, N5, och samarbetet mellan de nordisk-baltiska länderna, NB8, till en historiskt hög nivå. Tillsammans med Finland har Sverige även verkat för ett fördjupat säkerhetspolitiskt samarbete mellan alla demokratiska stater runt Östersjön inom ramen för Östersjöstaternas råd.

Även samarbetet inom Nordefco, Nordic Defence Cooperation, har nått en ny nivå när samtliga nordiska länder nu är medlemmar i Nato. De nordiska försvarsministrarna möttes tidigare i maj i Trøndelag i Norge. Försvarsministrarna konstaterade då att det krävs att vi tar mer ansvar i Europa och Norden eftersom ansvaret inom Nato håller på att förändras. Det nordiska försvarssamarbetet måste öka även inom Nato.

Alla nordiska stater är också arktiska stater och har därför ett särskilt intresse av och ansvar för att arbeta för en fredlig, stabil och hållbar utveckling i Arktis. Som allierade behöver vi tillsammans stärka säkerheten i Arktis för att motverka ryskt inflytande. Förberedelser pågår inför Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet under 2027–2029. Arbete pågår också med att ta fram en ny svensk Arktisstrategi.

Vi befinner oss snart halvvägs in i Nordiska ministerrådets Arktisprogram för perioden 2025–2027, som har ett resilient Arktis som tema. Programmet har en budget på cirka 45 miljoner svenska kronor. Det finansierar för närvarande bland annat projekt för att öka beredskapen och motståndskraften inom arktiska kommuner. Det finns också projekt kopplade till digitalisering och alternativa datakabelrutter.

Den rådgivande kommittén med våra Arktisexperter möttes i förra veckan för att diskutera nya projekt. Ministerrådets forskningsinstitutioner driver och finansierar också projekt kopplade till energisamarbeten, grön omställning och utveckling i Arktis.

Även EU:s Arktisstrategi är föremål för en uppdatering, och regeringen välkomnar ett ökat engagemang från EU i Arktis.

Inom Nordiska ministerrådet fortsätter arbetet med att förverkliga vår gemensamma vision om att bli världens mest hållbara och integrerade region till 2030. Norden måste fortsätta arbetet med att gå före i den gröna omställningen, ytterligare öka vår konkurrenskraft, främja mobilitet och undanröja gränshinder för att svara upp mot våra medborgares förväntningar på det nordiska samarbetet. Tillsammans identifierar vi områden där det finns ett mervärde för oss i att hitta gemensamma lösningar i Norden.

I dagens värld – som präglas av ökade geopolitiska spänningar, växande handelshinder och omfattande teknologiska omställningar med utmaningar kring Europas konkurrenskraft – har Norden en särskild roll att fylla. Under sitt hyllningstal här i Sveriges riksdag under Nordiska rådets session i oktober beskrev EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen Norden som Europas problemlösare och ledstjärna.

Inspirerade av EU:s Draghirapport har vi nyligen beställt en analys av konkurrenskraften i Norden. Målet är att skapa en solid grund för framtida politiska diskussioner om hur Norden ska kunna fortsätta att vara globalt konkurrenskraftigt. Denna rapport ska presenteras i oktober.

Samma bakomliggande analys av Europas konkurrenskraft ligger bakom att ett antal nordiska storföretag, stiftelser och organisationer har förenat sina krafter i det gemensamma initiativet Nordic Compass – The Nordic Round Table for Industry för att stärka Nordens och Europas konkurrenskraft.

Ambitionen med Nordic Compass är att genom nordisk samverkan agera snabbare än de europeiska processerna. I Europa pågår för närvarande en diskussion om konkurrenskraft och förnyelse. Processer på europeisk nivå tar ibland tid – även om vi driver på för att det ska gå snabbare – men Norden kan visa ledarskap och agera ännu snabbare och effektivare.

Fru talman! Etableringen av det nordisk-baltiska AI-centret New Nordics AI är i full gång. AI Sweden i Stockholm agerar som samordnande kontor, och under hösten ska även AI-noder från Estland, Lettland och Litauen fasas in i samarbetet. Norden och Baltikum har alla förutsättningar att leda AI-revolutionen i Europa. Vår förhoppning är att AI-centret ska driva saminvesteringar i strategiska resurser, öka vår konkurrenskraft och AI-användningen i Norden samt bidra till policyutveckling framåt.

Arbetet för att främja mobilitet och undanröja gränshinder stod i centrum för det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2024 och fortsätter att utgöra en av Nordiska ministerrådets viktigaste uppgifter. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: Det ska vara lätt att arbeta, studera, leva och verka över gränserna. Det gynnar både individerna och våra samhällen i stort.

Det är många som lever och verkar över gränserna. I Öresundsregionen har antalet pendlare över Öresund slagit nya rekord de senaste åren. Även om inte alla upplever gränshinder finns det fortfarande hinder, och de riskerar att skapa en outnyttjad potential.

Möjligheten att kommunicera digitalt över gränserna är central, liksom den sammanhängande frågan om identitetsmatchning, och jag är övertygad om att en lång rad andra gränshinder skulle kunna lösas om det var möjligt att på ett säkert sätt kommunicera digitalt över gränserna. Frågan förblir en prioritet för samarbetsministrarna och digitaliseringsansvariga ministrar, och arbetet går framåt på ett mer systematiserat sätt än tidigare.

Rent tekniskt är gränsöverskridande verifiering av identiteter möjligt i dag, men i fråga om tillförlitlig igenkänning av identitet mellan folkbokföringsregister finns det fortfarande en lång rad operativt komplexa frågor att lösa. Nästa steg i processen är att man under hösten ska ta fram rekommendationer för hur man bäst ska hantera dessa utmaningar.

En närliggande fråga är den om möjligheter för gränspendlare att öppna bankkonton. Regeringen är väl medveten om problematiken och valde därför att i början av året ge Finansinspektionen i uppdrag att ta fram en vägledning för att underlätta för bankerna att uppfylla sina skyldigheter att tillhandahålla grundläggande betal- och banktjänster.

Även inom krisberedskapen vill vi nordiska samarbetsministrar förebygga gränshinder eller andra typer av hinder för gränsöverskridande samarbete. Vi vill till exempel undvika att kris- och beredskapslagar på ett oförutsett sätt hämmar möjligheterna att agera nationellt och nordiskt. Därför har vi fattat beslut om att kartlägga och jämföra existerande lagstiftning och identifiera eventuella utmaningar för gränsöverskridande samarbete.

Vi har också ställt oss bakom Gränshinderrådets studie om gränshinder i en framtida kris. Om och hur kan gränshinder komma att påverka mobila invånare vid en framtida kris? Vad har gjorts utifrån pandemin, och vilka åtgärder är nödvändiga att vidta för att undvika att de uppstår igen?

Gränshinderarbetet pågår självfallet inte enbart i Nordiska ministerrådet utan i allra högsta grad i våra gränsregioner och mellan huvudstäderna.

I juli förra året hade jag exempelvis glädjen att delta i firandet av Öresundsbrons 25-årsjubileum. En statsministerdeklaration antogs med målen att göra Öresundsregionen säkrare och mer konkurrenskraftig samt att inte minst främja mobiliteten i regionen.

I september invigdes den svensk-norska gemensamma polisstationen på gränsen i Morokulien med ett mycket tydligt mål: att stå starkare tillsammans mot internationell och gränsöverskridande brottslighet.

Tidigare i våras var jag i Umeå och deltog i firandet av Nordens dag tillsammans med min finska EU-ministerkollega Joakim Strand. Jag fick på plats ta del av utmaningar och möjligheter i gränsregionen kring Kvarken.

Regeringen har nyligen fattat beslut om infrastrukturinvesteringar i Öresundsregionen som kommer att positivt påverka såväl den regionala tillgängligheten och integrationen i regionen som hela Sveriges konkurrenskraft.

En annan aktuell fråga är hur vi på bästa sätt arbetar tillsammans inom Nordiska ministerrådet. Det gäller bland annat Färöarnas, Grönlands och Ålands roll i samarbetet.

Efter att ha fått del av en folkrättslig utredning gällande frågeställningar kring en eventuell revidering av Helsingforsavtalet kunde vi samarbetsministrar i mars besluta om att tillsätta en kommission. Kommissionen ska ta fram konkreta förslag för att möjliggöra ett likställt deltagande från Färöarna, Grönland och Åland inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Kommissionen ska rapportera tillbaka till oss samarbetsministrar i tid för Nordiska rådets session i Helsingfors i höst.

I sommar kommer vi samarbetsministrar också att träffas i Tórshavn på Färöarna för att diskutera hur arbetet inom Nordiska ministerrådet i övrigt kan utvecklas och förbättras. Vad är Nordiska ministerrådets roll? Arbetar vi med rätt frågor? Är våra arbetssätt tillräckligt effektiva och flexibla? Och hur ska vi uppnå visionen om Norden som världens mest hållbara och integrerade region till 2030?

Fru talman! Det nordiska samarbetet är viktigare än någonsin, och det finns ett brett engagemang från alla nordiska länder, regeringar och parlament. Jag och mina regeringskollegor kommer fortsatt att vara en drivande och ansvarstagande kraft för ett starkt, integrerat och enat Norden.

(Applåder)

Fru talman! Tack för frågan, Peter Ollén!

Ja, Sverige är verkligen en ledande kunskaps- och innovationsnation. Vi är nummer ett i EU och nummer två i världen vad gäller innovation. Det är klart att immaterialrätten är oerhört viktig i detta, inte minst för flera av de branscher som Peter Ollén nämner och där Sverige är ledande.

Från svensk och nordisk sida är vi mycket aktiva för att dels säkerställa att regelverken hänger med i den snabba utvecklingen, dels se till att hantera de här frågorna på ett internationellt plan och säkerställa att vi har rättvisa villkor. Det är viktigt inte minst i relation till bland annat USA, som ledamoten också nämner.

Just nu pågår en konsultation som kommissionen har initierat för att just se över hur regelverken ska kunna anpassas så att våra branscher blir mer motståndskraftiga i den digitala tid som vi lever i. Det här kommer vi att bevaka mycket noga. Att öka svensk och europeisk konkurrenskraft, inklusive en robust immaterialrätt, är viktigt för regeringen.

Fru talman! Tack, Ulrika Heindorff, för en viktig fråga!

Regeringen gör en historiskt stor satsning på infrastrukturen runt om i vårt land. Vi går också från den politik som fördes av tidigare regeringar, då det var mer intressant att klippa band och mindre intressant att underhålla och vårda det system vi har.

Vi gör omfattande investeringar på underhåll av våra vägar och järnvägar, men också många nya investeringar, också i Skåne. Det handlar inte minst om att öka kapaciteten på Södra stambanan, som vi ser som särskilt viktig just i Skåne. Exempelvis handlar det om att bygga ut till fyra spår genom Lunds kommun.

Vi har också varit tydliga med att vad gäller

intäkterna från Öresundsbron bör vi kunna se till att ett framtida överskott hamnar i regionen. Detta tittar vi på nu. Vi kommer att tillsätta en förhandlingsperson med uppdrag att analysera vilka åtgärder som bäst gynnar Öresundsregionen.

Kort sagt: Vi går från en tidigare politik där man bara klippte band till att nu underhålla och vårda, bygga nytt och se till att intäkterna kommer regionen till del.

Fru talman! Tack, Niels Paarup-Petersen, för en viktig fråga! Det har varit extremt viktigt för den här regeringen att städa upp i en stökig migrationspolitik som har lett till att man inte har klarat av integrationen i det här landet. Samtidigt har vi upptäckt en del saker längs vägen som följer av beslut från 2016 som tidigare regeringar inte har tagit tag i.

En sådan fråga har varit den om de så kallade tonårsutvisningarna. Där har ju regeringen varit tydlig: Vi vill försöka hitta en lösning, en ventil, för de ungdomar som har gjort rätt för sig – som jobbar, studerar och som sagt har skött sig.

Också migrationsministern själv har varit mycket tydlig med att vi vill försöka hitta en lösning även för dem som det redan har fattats ett beslut för medan de befunnit sig i landet. Vi kommer att behöva återkomma i detalj och i närtid om hur lösningen exakt ska se ut. Men nu städar vi som sagt upp efter någonting som tidigare regering har infört men inte gjort någonting åt.

Fru talman! Tack, Erik Hellsborn, för frågan!

Låt mig vara extremt tydlig: Europa behöver en bättre budget, inte en större budget.

Den här förhandlingen sker i ett extremt utmanande omvärldsläge. Vi är från regeringens sida tydliga med att vi behöver ha ett större fokus på säkerhet, på stöd till Ukraina och på Europas konkurrenskraft. Vi har ett förslag på bordet nu som ganska väl återspeglar de prioriteringarna, men volymen är fortsatt alldeles för stor. Där har regeringen varit glasklar med att volymen måste ned. Det måste vara en rättvis fördelning mellan de olika medlemsstaterna när det gäller hur mycket vi ska betala och naturligtvis också när det gäller vad svenska skattebetalare ska behöva stå för.

Vi kommer att driva på i den riktningen. Vi har många länder med oss. Många länder har tuffa ekonomiska situationer och delar Sveriges bedömning. Men det kommer att bli en tuff förhandling, för många länder har olika ingångsvärden i detta. Men vi är glasklara: EU behöver en bättre budget men inte en större budget.

Fru talman! Erik Ottoson har helt rätt: Det är kanske ibland lite enkelt att gömma sig bakom andra. Ungern har ju stått för det absolut starkaste motståndet mot ett ukrainskt medlemskap. Men jag hoppas och tror att det nu framåt finns en bred enighet bland övriga länder, men förhoppningsvis också Ungern, om att faktiskt ta ett kliv framåt. Det förtjänar Ukraina.

Det finns mycket kvar att göra i Ukraina vad gäller reformarbete, men de har gjort imponerande reformframsteg trots brinnande krig. Det minsta vi kan göra är att inleda dessa förhandlingar och se till att vi i EU gör vår del för att Ukraina ska kunna påbörja en bana mot ett fullvärdigt medlemskap.

Fru talman! Stort tack, Erik Ottoson, för frågan!

Det har sagts många gånger i den här kammaren: Stödet till Ukraina är den här regeringens viktigaste utrikespolitiska uppgift och prioritering. Europa måste kliva fram, och det har vi också gjort, militärt och finansiellt. Sverige och de nordisk-baltiska länderna har varit pådrivande och tar ett ledarskap i detta, och det gör mig mycket stolt. Ytterst handlar detta nämligen om allas vår gemensamma säkerhet.

I detta ingår också frågan om ett EU-medlemskap. Här är regeringens position glasklar: Ukraina hör hemma i den europeiska familjen. Vi välkomnar alla förslag som driver på den processen. Men det kan aldrig ersätta ett riktigt medlemskap.

Vi hoppas att vi nu, med en ny regering på plats i Ungern, äntligen kan inleda de formella förhandlingarna och ta riktiga kliv framåt. Men parallellt med detta är det bra med initiativ som det tyska för att pusha den här förhandlingen framåt och i rätt riktning.