Michael Rubbestad

Alla barn och elever ska ha en trygg och säker skolmiljö. Regeringen vill utöka den registerkontroll som görs när någon ska anställas eller på något annat sätt tas emot inom skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet. Riksdagen sa ja till regeringens förslag om utökade registerkontroller i skolväsendet.

Förslaget innebär i huvudsak följande:

• Registerkontrollen ska även omfatta vissa uppgifter i misstankeregistret och inte enbart belastningsregistret, som den gör i dag.
• Registerutdraget ska inte vara äldre än sex månader när det visas upp, till skillnad från dagens ett år.
• Tidsgränsen för när den som får anställas eller på annat sätt tas emot hos samma arbetsgivare utan att på nytt visa upp ett registerutdrag ska sänkas från ett år till sex månader.
• Registerkontroll ska även göras på den som ska anställas eller på annat sätt tas emot inom den kommunala vuxenutbildningen.

Lagändringarna börjar gälla den 15 juli 2026.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att stärka samarbetet mellan skola och arbetsliv samt förbättra kompetensförsörjning.

Förslaget innebär bland annat att yrkesprov införs för att göra det lättare för elever att få jobb.

På yrkesprogram i gymnasieskolan och i anpassade gymnasieskolan ska elever göra ett yrkesprov i stället för gymnasiearbete, om ett sådant prov finns. I anpassade gymnasieskolan kan elever ändå göra ett gymnasiearbete i stället för yrkesprov om eleven och rektorn är överens. Yrkesprov ska också finnas inom vuxenutbildning.

För att kunna erbjuda fler utbildningar ska skolornas möjligheter att överlämna undervisning i yrkesinriktade ämnen på entreprenad utökas. Det gäller både undervisning, yrkesprov och gymnasiearbete.

Förslagen innebär också att elever på individuella program i anpassade gymnasieskolan får rätt att fullfölja sin utbildning.

Lagändringarna om utökade möjligheter till entreprenad och rätt att fullfölja utbildning i anpassade gymnasieskolan börja gälla 1 juli 2026 och övriga lagändringar 2 juli 2028.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att stärka samarbetet mellan skola och arbetsliv samt förbättra kompetensförsörjning.

Förslaget innebär bland annat att yrkesprov införs för att göra det lättare för elever att få jobb.

På yrkesprogram i gymnasieskolan och i anpassade gymnasieskolan ska elever göra ett yrkesprov i stället för gymnasiearbete, om ett sådant prov finns. I anpassade gymnasieskolan kan elever ändå göra ett gymnasiearbete i stället för yrkesprov om eleven och rektorn är överens. Yrkesprov ska också finnas inom vuxenutbildning.

För att kunna erbjuda fler utbildningar ska skolornas möjligheter att överlämna undervisning i yrkesinriktade ämnen på entreprenad utökas. Det gäller både undervisning, yrkesprov och gymnasiearbete.

Förslagen innebär också att elever på individuella program i anpassade gymnasieskolan får rätt att fullfölja sin utbildning.

Lagändringarna om utökade möjligheter till entreprenad och rätt att fullfölja utbildning i anpassade gymnasieskolan börja gälla 1 juli 2026 och övriga lagändringar 2 juli 2028.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att offentlighetsprincipen ska införas för fristående förskolor, fristående skolor och fristående fritidshem.

Förslaget syftar till att säkerställa att möjligheten till insyn är densamma för alla huvudmän inom skolväsendet och innebär i huvudsak följande:

• Rätten att ta del av allmänna handlingar ska gälla hos juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet.
• Sådana huvudmän ska jämställas med myndigheter vid tillämpning av offentlighets- och sekretesslagen, och vissa sekretessbestämmelser som därmed gäller hos sådana huvudmän anpassas för att sekretessen inte ska hindra tillgången till information om skolväsendet.
• Mindre huvudmän ska få tillämpa regler som innebär vissa lättnader i hanteringen av allmänna handlingar. Det ska gälla huvudmän som har högst 450 barn och elever eller, om de bara har fristående förskolor, högst 100 barn, eller ingår i en koncern där koncernföretagen sammanlagt har så många barn eller elever.
• Det som enligt arkivlagen gäller för kommunala myndigheters arkiv ska gälla för berörda enskilda huvudmän, med undantag för mindre huvudmän som ska bevara allmänna handlingar i som huvudregel minst sju år.
• Under de första två åren efter införandet ska samtliga juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet få tillämpa lättnadsregler.

De nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att offentlighetsprincipen ska införas för fristående förskolor, fristående skolor och fristående fritidshem.

Förslaget syftar till att säkerställa att möjligheten till insyn är densamma för alla huvudmän inom skolväsendet och innebär i huvudsak följande:

• Rätten att ta del av allmänna handlingar ska gälla hos juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet.
• Sådana huvudmän ska jämställas med myndigheter vid tillämpning av offentlighets- och sekretesslagen, och vissa sekretessbestämmelser som därmed gäller hos sådana huvudmän anpassas för att sekretessen inte ska hindra tillgången till information om skolväsendet.
• Mindre huvudmän ska få tillämpa regler som innebär vissa lättnader i hanteringen av allmänna handlingar. Det ska gälla huvudmän som har högst 450 barn och elever eller, om de bara har fristående förskolor, högst 100 barn, eller ingår i en koncern där koncernföretagen sammanlagt har så många barn eller elever.
• Det som enligt arkivlagen gäller för kommunala myndigheters arkiv ska gälla för berörda enskilda huvudmän, med undantag för mindre huvudmän som ska bevara allmänna handlingar i som huvudregel minst sju år.
• Under de första två åren efter införandet ska samtliga juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet få tillämpa lättnadsregler.

De nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att offentlighetsprincipen ska införas för fristående förskolor, fristående skolor och fristående fritidshem.

Förslaget syftar till att säkerställa att möjligheten till insyn är densamma för alla huvudmän inom skolväsendet och innebär i huvudsak följande:

• Rätten att ta del av allmänna handlingar ska gälla hos juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet.
• Sådana huvudmän ska jämställas med myndigheter vid tillämpning av offentlighets- och sekretesslagen, och vissa sekretessbestämmelser som därmed gäller hos sådana huvudmän anpassas för att sekretessen inte ska hindra tillgången till information om skolväsendet.
• Mindre huvudmän ska få tillämpa regler som innebär vissa lättnader i hanteringen av allmänna handlingar. Det ska gälla huvudmän som har högst 450 barn och elever eller, om de bara har fristående förskolor, högst 100 barn, eller ingår i en koncern där koncernföretagen sammanlagt har så många barn eller elever.
• Det som enligt arkivlagen gäller för kommunala myndigheters arkiv ska gälla för berörda enskilda huvudmän, med undantag för mindre huvudmän som ska bevara allmänna handlingar i som huvudregel minst sju år.
• Under de första två åren efter införandet ska samtliga juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet få tillämpa lättnadsregler.

De nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2027.

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Johan Britz.

I Sverige har kvinnor och män samma möjlighet till utbildning, arbete och egen försörjning. Vi sverigedemokrater står också tydligt emot hedersförtryck och kvinnoförtryck.

Diskussionen fokuseras ofta på lönegapet mellan kvinnor och män, men det riskerar att skymma en ännu mer grundläggande ojämställdhet: att många kvinnor helt står utanför arbetsmarknaden. Enligt SCB är arbetslösheten bland utrikes födda kvinnor i arbetsför ålder exakt fyra gånger så hög som bland inrikes födda kvinnor.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Johan Britz: Avser ministern att vidta några konkreta åtgärder för att bryta utanförskapet bland utrikes födda kvinnor och föra fler från bidragsberoende till arbete? Och är ministern beredd att medge att denna situation är ett resultat av en tidigare ansvarslös migrationspolitik?

Fru talman! Jag blir glad av att vi är överens. Som jag förstått det och redan har nämnt pågår en dialog, och jag har blivit försäkrad att det här är frågor som man kommer att satsa på.

Nu är det ganska länge sedan jag läste reservation 25, ska jag erkänna. Jag tittade nog på den så sent som förra året. När vi lyfte den för intern diskussion såg vi flera delar i den reservationen som gör att vi tyvärr inte riktigt kan ställa oss bakom den, för det öppnar upp för mycket bredare utredningar än det som vi specifikt vill titta på.

Jag önskar att jag hade tittat igenom reservationen på nytt i år, för då hade jag kunnat ge ett betydligt bättre svar. Jag får faktiskt be om ursäkt för det. Men givet att de här frågorna är på gång får vi väl hoppas att den nuvarande regeringen får nytt förtroende och att vi har en ny regering där också Sverigedemokraterna ingår när den här propositionen väl läggs på bordet. Då hoppas jag att vi kan få en bred enighet över hela kammaren, för i de här frågorna tror jag att vi är överens.

Fru talman! Tack, ledamoten Jessica Wetterling, för frågan! Det är lite ovanligt med ett replikskifte i konstitutionsutskottet, men jag tycker att det är lite roligt.

De här frågorna är båda två frågor som Sverigedemokraterna har drivit ganska länge och varit ganska tydliga med. De har funnits med i våra kommittémotioner ganska länge.

Reservation 25 om älvdalskan, den gemensamma från den samlade oppositionen, vet jag har funnits med tidigare. Däremot är jag osäker på om reservation 4 är ny eller inte.

Det här är en fråga som vi tycker är viktig. Jag vet att det finns andra partier på vår sida som också tycker att den är viktig – bland annat Kristdemokraterna, som har brunnit ganska mycket för den här frågan. Det är en fråga som vi diskuterar inom det regeringssamarbete som finns. Jag har fått till mig att det här är en fråga som man anser är viktig och avser att jobba vidare med, så i någon mening är den frågan redan på gång.

Således finns det ingen anledning att ställa sig bakom en specifik reservation, som kanske låser in sig i hur en utredning bör se ut eller vara formulerad. Såvitt jag förstår finns det redan ett pågående arbete, och det är jag ganska nöjd med som det ser ut i dag.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Sverige har fem erkända nationella minoriteter. Det är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Därtill har vi fem nationella minoritetsspråk: jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli. Det är levande kulturer, språk och identiteter som har vuxit fram under mycket lång tid och utgör en viktig del av Sveriges historiska och kulturella fundament. Deras särställning vilar på djupa rötter, dokumenterad historisk närvaro och ett ansvar från statens sida att värna kulturer och språk som annars riskerar att gå förlorade.

Ett tillgängligt kulturarv är avgörande för identitet både på individuell nivå och på samhällsnivå. Rätten till språk, kultur och identitet är grundläggande i en demokrati, oavsett om man tillhör majoritetsbefolkningen eller en nationell minoritet.

Samtidigt är det viktigt att understryka individens frihet. Ingen ska tvingas in i en kollektiv identitet, och ingen ska ifrågasättas för att man identifierar sig både med minoritetskultur och majoritetskultur eller med endast den ena. Just därför behöver vi tänka mer långsiktigt kring hur minoriteternas kulturarv kan tillgängliggöras och bevaras utan att politisera eller låsa fast människor i kategorier.

Samerna erhöll status som urfolk 1977. Utredningen som föregick detta hade dock inte till uppgift att utreda om det kunde finnas andra grupper som uppfyller kriterierna för att anses vara ett urfolk. Utredningen konstaterade bland annat att ”samerna utgör en ursprunglig befolkning som torde vara lika gammal som eller äldre än landets majoritetsbefolkning. Samerna är således inga invandrare i modern mening.”

Svenska Tornedalingars Riksförbund har flera gånger tillskrivit regeringen med önskemål om att utreda huruvida även tornedalingar, kväner och lantalaiset uppfyller kraven för att anses vara ett urfolk. En utredning avfärdades av den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

Vi i Sverigedemokraterna vill se en bred utredning för att se över om det kan finnas andra grupper i Sverige som likt samerna uppfyller kraven för att anses utgöra urfolk.

Fru talman! Språket är ofta nyckeln till en kulturs överlevnad. I dag finns så kallade förvaltningsområden för finska, samiska och meänkieli, vilket ger särskilda rättigheter inom exempelvis förskola, äldreomsorg och myndighetskontakt. Jag bor själv i en kommun som utgör ett finskt förvaltningsområde. När jag ringer till kommunens kontaktcenter kan jag trycka på knappval 1 i min telefon om jag vill prata med någon på finska. Men utanför de här områdena är tillgången till minoritetsspråk inom välfärden ofta mycket begränsad. Det innebär i praktiken att en människas rätt till sitt språk blir beroende av var i landet hon bor, vilket inte är rimligt. Vi behöver helt enkelt utreda alternativa sätt att möjliggöra användning av minoritetsspråk inom välfärdssektorn, även utanför dagens förvaltningsområden, men inte genom tvång utan genom flexibla och praktiska lösningar.

Populärkultur och medier spelar i dag en avgörande roll för språkens synlighet. När en stor internationell produktion som Disneys Frost 2 dubbas till nordsamiska och tillgängliggörs över hela världen visar det vilken potential som finns. Inom strömmande medier erbjuds redan i dag undertexter på ett stort antal språk. Att inkludera även våra minoritetsspråk skulle kunna bidra till språkbevarande och ökat intresse bland yngre generationer. Möjligheterna att underlätta sådana satsningar bör utredas. Sveriges Television, som är statligt finansierat, bör också ges i uppdrag att i större utsträckning erbjuda undertexter på minoritetsspråk i produktioner där det redan i dag finns svenska eller engelska undertexter.

Jag vill också särskilt beröra den judiska minoritetens situation. Antisemitismen i Sverige har ökat kraftigt, inte minst efter Hamas terrorattack den 7 oktober 2023. Judar i Sverige vittnar om hot, hat och en vardag där det blir allt svårare att leva öppet som jude. I synnerhet i Malmö har detta fått mycket konkreta konsekvenser. När människor lämnar sina hem av rädsla har samhället misslyckats. Det är därför avgörande att staten fortsätter och förstärker arbetet för att trygga och underlätta judiskt liv i hela Sverige.

Avslutningsvis vill jag nämna två språkfrågor som ofta hamnar i skymundan.

Svenskt teckenspråk är ett fullvärdigt språk med egen grammatik och en lång historia i Sverige. Det är många människors första språk. Trots det saknar teckenspråk det skydd som minoritetslagen ger, vilket bör ändras.

Även älvdalskan förtjänar att uppmärksammas. Det är ett språk med anor ända från järnåldern som enligt språkforskare tydligt skiljer sig från svenskan. Enligt språkforskare och Europarådets expertkommitté och ministerråd är älvdalskan att betrakta som ett eget språk och inte en formell dialekt. Även den amerikanska lingvistorganisationen SIL klassade älvdalskan som ett eget språk redan 2016. Intresset växer, inte minst bland unga, men även här behövs åtgärder för att säkerställa att språket inte går förlorat. Givet det faktum att älvdalskan är att betrakta som ett eget språk som både talas i dag och har urgamla anor menar Sverigedemokraterna att vi borde utreda möjligheten att erkänna älvdalskan som ett minoritetsspråk för att säkra språkets fortlevnad även inför kommande generationer.

Herr talman! God morgon! Jag har fortfarande andan i halsen, för jag fick springa från tåget, som inte riktigt var bästa vän med mig den här morgonen. Jag ska försöka andas ut, komma tillbaka och landa lite grann.

Hur som helst vill jag börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Utgiftsområde 1 är kanske inte det största området i kronor räknat, men det är utan tvekan ett av de mest grundläggande. Här ryms själva stommen i det svenska statsskicket. Det är riksdagen, regeringen, länsstyrelserna, statschefen, demokratipolitiken och våra centrala institutioner.

Fungerar inte den delen av apparaten fungerar egentligen ingenting annat heller. Det är därför glädjande att kunna stå här i dag och tala för en budget som inte bara är stabil och förankrad i en majoritet utan som också tydligt prioriterar det som Sverige behöver i det här läget: säkerhet, robusthet och ordning i statens kärnverksamhet.

Vi kan börja med statschefen. Monarkin är en av Sveriges äldsta institutioner, och den fungerar som en enande symbol i en tid präglad av osäkerhet och globala konflikter.

Kungen och kungafamiljen genomför varje år ett mycket omfattande program, och deras arbete uppskattas brett i hela samhället. Men säkerhetsläget ställer nu högre krav även på hov- och slottsstaten. Det är därför rimligt att vi nu ger förutsättningar för att man ska kunna genomföra nödvändiga säkerhetsinsatser och fortsätta förvalta ett kulturarv som tillhör hela det svenska folket. Budgeten stärker de här möjligheterna och gör det på ett ansvarsfullt sätt.

Vi behöver också stärka säkerheten här i Sveriges riksdag. Hotbilden mot landets demokratiska institutioner har förändrats dramatiskt. Terrorhotnivån är höjd, och vi har sett incidenter som tidigare hade betraktats som otänkbara.

Den öppna riksdagen är en självklar del av vår demokrati, men öppenhet förutsätter trygghet. Därför är det rätt och nödvändigt att Riksdagsförvaltningen nu tillförs de resurser som behövs för att stärka bevakning, it-skydd och krisberedskap. Detta är ingenting som handlar om lyx, utan det handlar om att säkra att folkstyret kan fortsätta fungera även under pressade förhållanden.

Att Sverige nu dessutom är med i Nato innebär fler parlamentariska processer och högre krav på stöd till desamma. Även det möter vi i den här budgeten.

En fungerande demokrati kräver att riksdagens ledamöter kan ägna sig åt sitt uppdrag, inte åt onödiga administrativa moment. Därför är det klokt att vi nu förstärker stödet till politiska sekreterare och partigrupper och fortsätter att modernisera de digitala verktyg och system som ledamöterna använder i sitt arbete. Det är en investering i själva folkstyrets praktiska funktion.

Nästa val närmar sig redan. Ett val behöver vara säkert, robust och förtroendeskapande. I ett Europa där desinformationskampanjer och cyberangrepp blivit en realitet kan vi inte längre ta någonting för givet. Det är därför avgörande att Valmyndigheten får förutsättningar att förstärka arbetet med säkerhet, motståndskraft och bemanning. Vallagen har skärpts, och den här budgeten säkerställer att de förändringarna faktiskt också blir verklighet.

En levande demokrati kräver även engagemang från nästa generation. Det är därför mycket positivt att resebidragen för skolor höjs, så att fler elever från hela landet kan besöka riksdagen. Det är ganska blygsamma medel i sammanhanget, men de har ändå en stor betydelse för mötet mellan unga och demokratin. Jag ser fram emot att få möta framtidens makthavare här i korridorerna.

Jag vill också lyfta Riksdagens ombudsmän, JO. Det är en av de institutioner som ytterst garanterar rättssäkerheten gentemot medborgare och ser till att myndigheter följer lagar och regler.

JO har under senare år sett ett kraftigt ökat ärendetryck, inte minst kopplat till kriminalvården. Samtidigt ökar kraven inom den så kallade Opcatverksamheten, där fler inspektioner är nödvändiga. Myndigheten arbetar intensivt för att effektivisera sitt arbete men är själv tydlig med att det inte räcker för att möta ökningen. Därför stärker den här budgeten JO:s förutsättningar, bland annat genom att skapa möjlighet att anställa fler rättssakkunniga, byråchefer och personal för de ökade tillsynskraven.

Det kan vid en första anblick se ut som att JO gör stora besparingar senare i planeringen, men det beror helt enkelt på att dess ordinarie lokaler renoveras just nu, vilket tillfälligt driver upp kostnaderna. I realiteten är det här en verksamhet som fortsätter växa i betydelse och där förstärkningar är motiverade för att värna rättsstaten.

När vi stärker statens institutioner är det samtidigt avgörande att vi gör det med respekt för skattebetalarna. Varje skattekrona som slösas bort är en förlorad möjlighet när det gäller välfärden, tryggheten eller försvaret. Det gäller JO. Det gäller Riksdagsförvaltningen. Det gäller länsstyrelserna.

Staten måste växa där behoven växer, men den måste också effektivisera där det är möjligt. Medborgarna har rätt att förvänta sig att myndigheter arbetar smartare, tydligare och mer resultatinriktat. Det är en linje som Sverigedemokraterna kommer att fortsätta driva och som Tidöpartierna nu tillsammans förverkligar – steg för steg.

Länsstyrelserna är regeringens förlängda arm och spelar en central roll i svensk krisberedskap. Samtidigt har de under lång tid dragits med problem. Det är otydliga uppdrag, brister i tillsyn och ibland allvarliga avvikelser. Samtidigt ökar kraven kraftigt när det gäller civilt försvar, klimatanpassning, bostadsplanering och miljöarbete.

Den här budgeten förstärker länsstyrelsernas möjligheter att klara sitt uppdrag. Men förstärkningen förenas med en förväntan: att myndigheterna måste fungera bättre, arbeta effektivare och återupprätta medborgarnas förtroende.

Herr talman! I sin helhet stärker den här budgeten politiken för fria, säkra och motståndskraftiga demokratiska processer. Det handlar helt enkelt om att värna det demokratiska samtalet mot hot och hat. Det handlar om att säkerställa att våra val håller hög kvalitet och att det finns stor trygghet, och det handlar om att skydda mänskliga rättigheter och att stå emot extremistiska angrepp på det öppna samhället.

Vi stärker Integritetsskyddsmyndighetens arbete, vilket är helt nödvändigt i en tid när techjättar, avancerad AI och omfattande datainsamling påverkar varje individs frihet.

Den här budgeten är inte spektakulär, och det är precis det som är poängen. Rikets styrelse ska inte vara ett område för stora svängningar, experiment eller symbolpolitik. Det ska präglas av stabilitet, ansvar och långsiktighet.

Sverigedemokraterna och regeringspartierna levererar genom Tidösamarbetet en budget som stärker säkerheten i riksdagen, värnar monarkin och kulturarvet, utvecklar demokratin, skyddar rättsstaten och skapar robusta myndigheter och en fungerande offentlig förvaltning. Det är helt enkelt en budget som står upp för svensk demokrati, inte som ett ord utan som ett system och ett ansvar.

Jag vill än en gång yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I detta anförande instämde Mats Green (M).

Fru talman! Regeringens proposition handlar vid första anblick om något ganska tekniskt – sekretess i ärenden om så kallade strategiska nettonollprojekt. Men bakom de ganska byråkratiska orden döljer sig en fråga som går rakt in i kärnan av den svenska demokratin: Hur mycket insyn ska medborgarna ha i de beslut där staten vägleder, påverkar eller investerar i näringslivet?

EU:s nettonollförordning, som trädde i kraft tidigare, syftar till att stärka Europas egen förmåga att producera den teknik som behövs för den gröna omställningen. Det gäller allt från batterier och solpaneler till vätgas, koldioxidlagring och delar av kärnteknik. Förordningen innebär att medlemsstaterna kan ge vissa projekt status som just strategiska nettonollprojekt, vilket i praktiken innebär snabbare tillståndsprocesser och ett politiskt erkännande.

Det är naturligt att företag som söker den statusen måste lämna in omfattande ansökningar. De måste kunna visa att projekten är tekniskt hållbara och ekonomiskt bärkraftiga och bidrar till EU:s klimatmål. De här ansökningarna innehåller förstås mycket detaljerad information om affärsplaner, tekniska beskrivningar och ekonomiska kalkyler. Det är den här informationen som regeringen nu vill göra hemlig i upp till 20 år.

Vi sverigedemokrater har förståelse för att företagshemligheter självklart behöver skyddas. Inga företag ska behöva riskera att deras tekniska innovationer eller ekonomiska strategier hamnar på konkurrenternas skrivbord. Det är rimligt och nödvändigt. Men vår uppfattning är att propositionen går längre än så. Den öppnar dörren för en långtgående sekretess som riskerar att göra hela processen oöverskådlig för allmänheten. Det är inte rimligt, anser vi, i ett land som byggt sin demokrati på just öppenhet.

Sverige är nämligen inte vilket land som helst i det här avseendet. Redan 1766 införde vi världens första tryckfrihetsförordning med offentlighetsprincipen som bärande idé. Den har i mer än 250 år gjort det möjligt för medborgare, journalister och forskare att granska myndigheter och politiker. Den har avslöjat skandaler, förhindrat missbruk och lagt grunden för ett förtroende mellan stat och medborgare som få andra länder kan mäta sig med.

Det är därför vi reagerar när man nu föreslår, med hänvisning till EU, att nästan alla handlingar i de här ärendena ska kunna hemlighållas i upp till två decennier. Det är inte EU som kräver det. EU-förordningen säger bara att vi ska skydda konfidentiell information – och det är självklart. Men hur det görs är upp till varje medlemsstat. Sverige hade kunnat välja en något mer balanserad lösning som både skyddar företagen och bevarar insynen.

Vi menar att det här förslaget är ett exempel på så kallad överimplementering. Sverige går helt enkelt längre än vad EU faktiskt kräver. Det görs ofta i tron att vi gör rätt för oss, men i praktiken blir det på bekostnad av våra egna värden.

Det problem som vi ser med propositionen är att man riskerar att dölja mer än vad som är nödvändigt. Om nu nästan allt i en ansökan blir sekretessbelagt blir det ganska svårt för medierna och allmänheten att förstå varför vissa projekt prioriteras, hur kalkylerna ser ut och vilka risker som staten faktiskt tar. När det handlar om stora satsningar med offentligt stöd måste de här frågorna tåla ljuset.

Vi har sett flera exempel på när entusiasmen för det gröna och det nya går lite före sunt förnuft. Northvolt är kanske det absolut tydligaste, och Stegra ser tyvärr ut att bli det absolut senaste. Politiska löften om tusentals jobb och miljardstöd presenterades som framtidens mirakel, men i efterhand har vi fått se en annan verklighet. Det är förseningar, kostnadsproblem och oklara ekonomiska förutsättningar. Vi tror att det hade varit bra om mer av den här informationen hade varit offentlig redan från början.

Vi förstår och accepterar behovet av sekretess men inte riktigt i den form som regeringen nu föreslår. Vi menar att sekretessen behöver begränsas till uppgifter som verkligen är affärskritiska. Vi menar också att sekretessen ska vara tidsbegränsad på ett lite mer rimligt sätt. 20 år är orimligt lång tid i en bransch där teknik och marknad kan förändras på bara några få år. Efter en rimlig period behöver handlingarna kunna granskas så att man i efterhand kan utvärdera om besluten verkligen var kloka.

Vi föreslår dessutom att oberoende instanser – det skulle exempelvis kunna vara Riksrevisionen – ska ges möjlighet till löpande insyn i de delar som inte är offentliga. Om nu handlingarna inte kan granskas av allmänheten måste i alla fall någon kunna göra det. Det här är inte ett misstroende mot företagen, utan det är snarare ett sätt att skydda både dem och staten mot framtida missförstånd, felbedömningar och rena oegentligheter.

Fru talman! Det handlar inte bara om en paragraf i offentlighets- och sekretesslagen. Det handlar också om vilken väg Sverige väljer i mötet mellan nationellt självbestämmande och EU:s reglering. Det handlar om att vi inte får tappa bort den öppenhet som gjort Sverige starkt. När man lutar sig mot Bryssel för att förklara varför svenska principer måste vika är det vår uppgift att påminna om att demokratin faktiskt fungerar som bäst när människor vet vad som pågår och vad som händer.

Sverigedemokraterna står för en ganska enkel princip: Det svenska folket ska veta hur deras pengar används, även när det sker i klimatets eller industrins namn. Vi behöver den gröna tekniken, men vi behöver också insyn och ansvar. Offentlighetsprincipen är inte ett hinder för utveckling. Den är snarare en garant för att utvecklingen sker på rätt sätt.

Sverige ska vara ett land som både lockar investeringar och värnar insyn. Vi menar att vi kan skydda företagens hemligheter utan att gömma staten bakom stängda dörrar.

Offentligheten är inte gammalmodig – den är tidlös. Och i tider som dessa, när allt fler beslut tas långt från människors insyn, behöver den svenska offentlighetsprincipen försvaras kanske mer än någonsin.

Fru talman! Konstitutionsutskottet är som bekant riksdagens äldsta utskott. Uppdraget att granska regeringens och statsrådens arbete kan som sagt spåras ända tillbaka till början av 1800-talet.

År 1809 stod Sverige inför en helt ny situation. Kungamakten hade missbrukats, och förtroendet för regeringen hade fullständigt urholkats. Därför beslutade riksdagen att skapa en permanent kontrollmekanism, vilket blev ett av resultaten av 1809 års regeringsform.

Det som först var ett utskott för grundlagsfrågor blev konstitutionsutskottet, med en tydlig tanke: Staten skulle kontrolleras löpande och inte bara vid de ordinarie riksdagssammanträdena, som vid den här tiden hölls vart femte år.

Två kontrollnivåer lades fast: juridisk prövning och ansvarsbedömning. KU skulle se till att statsrådens beslut var både formellt korrekta och politiskt ansvarsfulla. Men under 1950-talet konstaterade utskottet självt att den politiska delen av granskningen börjat spela ut sin roll. Fokus behövde flyttas från partipolitisk kritik till faktisk förvaltningsgranskning.

Med grundlagsreformerna på 60- och 70-talen och införandet av misstroendevotum blev KU:s roll ännu tydligare. Det handlar om att säkra förvaltningsrätt, konstitutionell lydnad och korrekt myndighetsutövning, inte om att recensera regeringens politik. KU är ett utskott som står mitt emellan juridik och demokrati.

Det sista steget mot det KU vi har i dag togs, som vår ordförande nyss nämnde, för bara kanske tio år sedan. Då lades partipolitiken helt åt sidan, förhoppningsvis en gång för alla.

Fru talman! Ibland kan en formulering väcka mer diskussion än det sammanhang den är hämtad ur. Så var fallet med den debattartikel som tre av regeringens statsråd tillsammans med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson skrev i november 2024.

Det är utskottets uppgift att bedöma hur regeringen kommunicerar med myndigheterna och inte vad regeringen vill uppnå med sin politik. Men låt oss inte fastna i semantik, utan låt oss se till verkligheten som gömmer sig bakom orden.

Artikeln skrevs när Sverige bar på djupa sår från det arv som den nya regeringen övertog 2022. Det var inflation, elkris, gängvåld, bristande tillväxt, vårdköer och en skola i fritt fall. Och inte minst: ett medborgarskap som i praktiken förlorat sitt värde.

Det var mot den bakgrunden som Tidöpartierna presenterade ett antal reformer och förslag som handlade om att få Sverige att fungera igen. Dessa reformer är inte lösryckta förslag, utan de är förlängningar av det Tidöavtal som utgör regeringssamarbetets fundament. Det är en handlingsplan för att återuppbygga ett land i kris. Låt mig kort utveckla några av dessa reformer.

Att döma fler brottslingar är bara början. Vi måste också kunna verkställa straffen. Därför gör regeringen och Sverigedemokraterna en historisk satsning på att bygga ut kriminalvården. Men det handlar också, för första gången, om att hyra fängelseplatser utomlands. Avtalet med Estland, som ger plats för upp till 600 intagna från våren 2026, är ett bevis på att man menar allvar. Kapaciteten anpassas till verkligheten.

I kampen mot gängen prövas nu särskild lagstiftning. Att gängen infiltrerar myndigheter, spränger bostadshus och sätter skräck i hela bostadsområden är något som vi inte längre kan behandla med gamla metoder. När det gäller skuggsamhället måste vi säkerställa att den som saknar rätt att vara här också lämnar landet.

Låt oss särskilt stanna vid medborgarskapsfrågan, det vill säga den del som KU har granskat. Under alltför lång tid har det svenska medborgarskapet blivit en formalitet – ett dokument. Det är inte längre en symbol för tillhörighet, lojalitet och ansvar. Det behöver förändras. Det är också en uttalad del av Tidöavtalet att stärka medborgarskapets värde. Den som får ett svenskt pass ska vara redo att fullt ut vara en del av Sverige, juridiskt, socialt och kulturellt.

Det var i det här sammanhanget som man i debattartikeln uttryckte den kanske mest diskuterade meningen i vårt utskott: ”I den mån det är möjligt ska därför åtgärder vidtas för att hindra att fler svenska medborgarskap utfärdas, fram till dess att den nya lagstiftningen träder i kraft”.

I sin helhet är debattartikeln mycket tydlig. Det handlar om en politisk viljeinriktning, inte ett försök att påverka myndighetsutövning utanför lagens ramar. Statsråden har också varit mycket tydliga i KU:s granskning med att alla åtgärder ska ske inom gällande rätt. Det efterföljande regeringsuppdraget till Migrationsverket om stärkt säkerhetsperspektiv är ett exempel på just det.

Fru talman! Det är alltså inte politiken som är problemet utan risken för tolkningsutrymme. Därför är KU:s granskning viktig. Goda reformer kräver tydlig kommunikation.

De övriga ärenden som utskottet haft att granska under året kommer vi att utveckla vidare under respektive block i denna debatt. Det gäller såväl de sakområden där enighet råder som dem där mer principiella skillnader har blivit synliga.

Jag vill avslutningsvis rikta ett tack till utskottets ledamöter och kansliet för det gedigna arbete som ligger bakom årets granskning. KU:s granskning är en gemensam angelägenhet, inte bara för regeringen eller oppositionen utan för hela riksdagen och i förlängningen hela det svenska folket.

Med detta, fru talman, önskar jag trevlig sommar och tackar för ordet.

Herr talman! Jag har en fråga till kulturministern.

Något som Sverigedemokraterna länge har hållit högt är Sverige, svenskhet och bevarandet av det svenska kulturarvet. Vi ser till värdet av Sverige, svensk kultur, svenska normer och traditioner.

När vi lyfte de här frågorna till den tidigare S-ledda regeringen möttes vi av hån och påståenden om att det inte finns något av värde eller att vi inte har något kulturarv. Vi minns alla uttalandet från Socialdemokraternas dåvarande partiledare om att svensk kultur inte finns och att vi endast har ”midsommarafton och sådana ’töntiga’ saker”.

Det inger således inte alls något förtroende när Socialdemokraterna nu vänder kappan efter vinden och försöker låta som sverigedemokrater och säger att de ska verka för att levandegöra det svenska kultur- och världsarvet. Men i dag har vi tack och lov en annan regering som vi hoppas tar de här frågorna på allvar. Vad gör statsrådet och regeringen för att värna och stärka det svenska kulturarvet?