Malin Höglund

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! I dag behandlar vi socialutskottets betänkande 39 om förebyggande insatser inom socialtjänsten till skydd för barn och unga vid bristande medverkan. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Ett samhälle bedöms inte bara efter hur det reagerar när ett barn redan har hamnat i kriminalitet eller missbruk, utan det bedöms också efter hur tidigt det vågar agera för att förhindra att det sker. Det är precis detta som den här propositionen handlar om. Regeringen tar ansvar. Vi nöjer oss inte med att ingripa när skadan redan är skedd. Vi stärker socialtjänstens möjligheter att hjälpa barn och familjer innan problemen växer, så att omhändertagande enligt LVU inte blir den enda återstående lösningen. Det är en viktig förändring.

Herr talman! Under alltför lång tid har socialtjänsten stått maktlös i situationer där man vetat att ett barn varit på väg åt fel håll och där riskerna varit uppenbara men där nödvändiga insatser stoppats därför att vårdnadshavare sagt nej eller inte medverkat. Konsekvensen har blivit att samhället ofta har tvingats vänta tills problemen blivit större, tills kriminaliteten blivit grövre eller tills barnet blivit ett brottsoffer eller själv blivit gärningsman.

Den tiden är nu förbi. Med den här propositionen ger vi socialtjänsten verktyg att agera tidigare. När frivilligheten inte räcker ska samhället kunna fatta beslut om nödvändiga insatser för både barn och vårdnadshavare. Det handlar inte om att ta över föräldrarnas ansvar utan om att säkerställa att föräldraansvaret faktiskt tas. Det finns situationer där barn lämnas utan det stöd och den vägledning som de behöver. Då kan inte samhället stå bredvid och hoppas att problemen löser sig själva.

Herr talman! En viktig del av propositionen handlar om att stärka föräldrarnas ansvar. Om socialtjänsten beslutar om insatser ska vårdnadshavare också kunna bli skyldiga att delta. Det är en rimlig ordning. Föräldrarna är barnets viktigaste vuxna. Om ett barn är på väg in i kriminalitet eller annan destruktiv utveckling måste de vuxna runt barnet vara en del av lösningen. Därför inför regeringen möjligheten att förena vissa beslut med vite. Det handlar inte om att straffa föräldrarna, utan det handlar om att säkerställa att nödvändiga insatser faktiskt genomförs. Den som vill hjälpa sitt barn ska få samhällets stöd, men den som vägrar att ta sitt ansvar ska inte kunna stoppa insatser som är avgörande för barnets framtid.

Propositionen innehåller också möjligheten att besluta om särskilda villkor för barn och unga. I vissa fall kan det innebära att barnet under viss tid ska vistas i hemmet. När elektronisk övervakning tas i bruk kommer den att vara ett verktyg för att säkerställa att beslutet följs. Det handlar inte om övervakning för övervakningens skull, utan det handlar om att skydda barn från att dras djupare in i kriminalitet, gängmiljöer eller annan destruktiv påverkan. Det är en betydligt mindre ingripande åtgärd än ett omhändertagande, och just därför är det ett viktigt verktyg. Ju tidigare samhället kan ingripa med rätt insats, desto större är chansen att undvika betydligt mer ingripande åtgärder senare.

Herr talman! Regeringen stärker också samarbetet mellan socialtjänsten och Polismyndigheten. Om ett barn bryter mot ett beslut om att vistas i hemmet ska polisen kunna omhänderta barnet tillfälligt. Det handlar inte om att kriminalisera barn. Det handlar om att säkerställa att samhällets beslut faktiskt får genomslag. Lagar och beslut som inte kan upprätthållas riskerar att bli tomma ord, och det tjänar varken barnen eller samhället på.

En annan viktig del av propositionen är införandet av allvarssamtal. Första gången ett barn misstänks för ett brott som kan leda till fängelse ska socialnämnden hålla ett särskilt samtal. Det är en tydlig signal. Den första kontakten med rättsväsendet får aldrig betraktas som en bagatell. Tvärtom är det ofta då möjligheten att bryta utvecklingen är som störst. Tidiga insatser är inte ett uttryck för svaghet, utan de är ett uttryck för ansvar. Vi vet att många unga som senare fastnat i grov kriminalitet började med mindre allvarliga brott. Därför måste samhället reagera tidigt – inte senare.

Herr talman! Regeringen visar också förståelse för familjernas situation. Föräldrar som deltar i insatser som socialtjänsten beslutar om ska kunna få tillfällig föräldrapenning. Det är ett viktigt besked. Ingen ska behöva välja mellan att delta i insatser som kan förändra ett barns liv och att kunna försörja sin familj. Vi ställer krav, men vi ger också stöd. Det är en politik som bygger på både ansvar och medmänsklighet.

Den här propositionen är ytterligare ett exempel på den omläggning av svensk politik som regeringen genomför. Vi accepterar inte att barn rekryteras av kriminella nätverk. Vi accepterar inte att socialtjänsten står utan verktyg. Vi accepterar inte att samhället ska behöva vänta tills problemen har blivit så stora att tvångsvård är den enda möjlighet som återstår.

I stället bygger vi ett samhälle där insatser sätts in tidigare, där föräldraansvaret stärks, där socialtjänsten får bättre möjlighet att hjälpa och där barn får större chans att välja en annan väg än den kriminalitet som har tagit ett grepp om deras liv.

Herr talman! Det är så ett ansvarstagande samhälle fungerar. Regeringen väntar inte på nästa rubrik, på nästa skjutning eller på nästa barn som utnyttjas av gängen. Regeringen agerar i tid, och det är precis vad regeringen gör med denna proposition.

(Applåder)

Herr talman! Även min fråga går till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.

För ett år sedan trädde den nya socialtjänstlagen i kraft. Det innebär att socialtjänsten inte bara kan utan också ska arbeta mer förebyggande. Samtidigt har sekretessen mellan polis, skola och socialtjänst förändrats för att göra det lättare att samarbeta med barns bästa i centrum. Förhoppningen är att fler barn ska få skydd och stöd i tid innan de hamnar i destruktiva miljöer eller kriminalitet.

Nu har lagen varit på plats en tid. Min fråga till ministern är därför: Hur ser regeringen på hur lagen används ute i landet? Ser ministern redan nu positiva resultat, eller är det för tidigt att dra den slutsatsen?

Fru talman! Min fråga går till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Inom både förskola och skola finns i dag ett tydligt ledarskap för personalen och för verksamhetens utveckling. Den som arbetar som rektor måste genomgå en statlig rektorsutbildning för att ha rätt kompetens att leda verksamheten, utveckla kvaliteten och skapa goda arbetsmiljöer.

Äldreomsorgen är en av våra viktigaste välfärdsverksamheter och står inför stora utmaningar när det gäller kompetensförsörjning, arbetsmiljö och kvalitet i omsorgen. Första linjens chefer har ett mycket stort ansvar för både personal och äldre, men förutsättningarna för – och möjligheterna att vara – ledare varierar väldigt stort mellan kommunerna.

Min fråga till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje är därför: Skulle det vara möjligt att införa en nationell ledarskapsutbildning för första linjens chefer inom äldreomsorgen, liknande den rektorsutbildning som finns inom förskola och skola?

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Elisabet Lann.

Nu arbetas det med att ta fram en ny handlingsplan inom hjärt-kärlområdet, vilket är avgörande för att stärka det förebyggande arbetet och minska risken för allvarlig sjukdom i befolkningen. En central del i detta är att tidigt identifiera riskfaktorer innan symtom uppstår. Många patienter över 40 år har redan kontakt med vården av olika skäl, vilket skulle vara en möjlighet att arbeta mer systematiskt med tidig upptäckt.

Min fråga till sjukvårdsministern är: Skulle det vara möjligt att införa en rutin där man i samband med vårdkontakt tar blodprov på alla som är över 40 år, med särskilt fokus på att mäta och följa kolesterolnivåer, som en del av det förebyggande arbetet inom hjärt-kärlsjukdom?

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Elisabet Lann.

Nu arbetas det med att ta fram en ny handlingsplan inom hjärt-kärlområdet, vilket är avgörande för att stärka det förebyggande arbetet och minska risken för allvarlig sjukdom i befolkningen. En central del i detta är att tidigt identifiera riskfaktorer innan symtom uppstår. Många patienter över 40 år har redan kontakt med vården av olika skäl, vilket skulle vara en möjlighet att arbeta mer systematiskt med tidig upptäckt.

Min fråga till sjukvårdsministern är: Skulle det vara möjligt att införa en rutin där man i samband med vårdkontakt tar blodprov på alla som är över 40 år, med särskilt fokus på att mäta och följa kolesterolnivåer, som en del av det förebyggande arbetet när det gäller hjärt-kärlsjukdom?

Fru talman! I dag debatterar vi propositionen Stärkta insatser för äldre och för de som vårdar eller stöder närstående. Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! De lagändringar vi diskuterar i dag rör socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen, patientsäkerhetslagen samt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Jag vill vara tydlig: Detta är genomarbetade och nödvändiga reformer för att stärka tryggheten i svensk välfärd.

I grunden handlar det om något mycket enkelt men samtidigt avgörande. Det handlar om tillit – tillit att samhället finns där när livet sviktar, när åldern tar ut sin rätt, när sjukdom slår till och när familjer pressas till sin yttersta gräns.

Fru talman! Vi vet att verkligheten i många särskilda boenden inte alltid motsvarar den trygghet som vi vill att den ska erbjuda. Många äldre möter en vardag där personalen varierar, där kontinuiteten brister och där relationer inte hinner byggas upp. Det är mot denna bakgrund vi nu inför rätten till en fast omsorgskontakt, när behoven finns.

Detta är en reform som sätter människan i centrum. En fast omsorgskontakt innebär inte bara en namngiven person, utan det innebär också ett ansvar, kontinuitet och kvalitet. Det innebär att någon ser hela individen, inte bara enstaka behov. Det innebär att anhöriga också vet vem de ska vända sig till. Det innebär dessutom bättre förutsättningar för personalen att arbeta professionellt och långsiktigt.

Men, fru talman, vi ska inte blunda för verkligheten. Att fatta beslut här i kammaren är en sak. Att få det att fungera ute i verksamheten är en annan. Det finns ett ansvar också där. Därför är det avgörande att reformen följs med rätt förutsättningar. Vi behöver fortsätta stärka kompetensförsörjningen i äldreomsorgen, och vi behöver ledarskap där kvalitet och kontinuitet sätts främst.

Fru talman! En annan bärande del i förslaget handlar om anhöriga, de som ofta står för en tyst och ibland osynlig del i välfärden. Varje dag finns det människor som vårdar en partner, ett barn eller en förälder. De planerar sina liv kring någon annans behov. De tar ansvar, ofta utan att själva efterfråga stöd.

Regeringen tydliggör nu socialnämndens ansvar att erbjuda just information, vägledning och en stödkontakt. Det är en viktig förstärkning. En stödkontakt ska inte vara en formalitet. Det ska vara verkligt stöd i vardagen. Det kan handla om att förstå vilka rättigheter man har, att få hjälp att planera insatserna eller att få någon att tala med när situationen känns övermäktig. För oss moderater är det här en självklar prioritet. När anhöriga får bättre stöd stärks hela omsorgen. Det är både mänskligt och samhällsekonomiskt klokt.

Fru talman! I betänkandet är barnperspektivet särskilt viktigt. När en förälder blir allvarligt sjuk, när ett syskon kämpar med en svår diagnos eller när någon i familjen plötsligt går bort förändras barnens värld. Barn har inte alltid orden för att uttrycka sin oro, men de känner den och bär den.

Därför tydliggör vi nu ansvaret både för socialnämnden och för hälso- och sjukvården att uppmärksamma och stödja dessa barn. Det handlar om att agera i tid, att samverka och att inte låta barn falla mellan stolarna. Det är mer än en lagändring. Det är också ett ställningstagande för barns behov att aldrig hamna i skymundan.

Fru talman! Vi föreslår också en förändring när det gäller avlösarservice. Att insatsen inte längre behöver utföras i hemmet ger en ökad flexibilitet. För vissa familjer kan det innebära bättre avlastning. För andra kan det öppna upp för mer än anpassade lösningar. Det är viktigt att stödet utformas efter individens behov, inte efter systemets begränsningar.

Det är så här vi moderater och vi som regeringsparti vill utveckla välfärden, med fokus på kvalitet, flexibilitet och individens bästa.

Fru talman! Lagändringarna föreslås träda i kraft redan den 1 juli 2026, men vi vet att ett datum i en lagtext inte i sig förändrar verkligheten. Det är först när reformerna genomförs fullt ut som de gör skillnad. Därför är uppföljning avgörande. Vi behöver säkerställa intentionen i lagstiftningen också så att den blir verklighet i hela landet, även i Dalarna. Att kvaliteten håller och att stödet når fram är vi moderater beredda att ta ansvar för i kommunerna och här i riksdagen, men kommunerna måste också göra sitt jobb för alla sina invånare.

Fru talman! Vi moderater tror på en stark välfärd men också på en välfärd som fungerar, en välfärd där resurser används klokt, där kvalitet följs upp och där individens behov alltid står i centrum. Med dessa reformer tar vi ett viktigt steg framåt för de äldre som behöver tryggheten i sin vardag, för de anhöriga som bär ett tungt ansvar och för de barn som behöver stöd i livets svåraste stunder. Det är ansvarsfull politik, det är en medmänsklig politik och det är reformer som kommer att göra skillnad.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi propositionen Stärkta insatser för äldre och för de som vårdar eller stöder närstående. Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! De lagändringar vi diskuterar i dag rör socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen, patientsäkerhetslagen samt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Jag vill vara tydlig: Detta är genomarbetade och nödvändiga reformer för att stärka tryggheten i svensk välfärd.

I grunden handlar det om något mycket enkelt men samtidigt avgörande. Det handlar om tillit – tillit att samhället finns där när livet sviktar, när åldern tar ut sin rätt, när sjukdom slår till och när familjer pressas till sin yttersta gräns.

Fru talman! Vi vet att verkligheten i många särskilda boenden inte alltid motsvarar den trygghet som vi vill att den ska erbjuda. Många äldre möter en vardag där personalen varierar, där kontinuiteten brister och där relationer inte hinner byggas upp. Det är mot denna bakgrund vi nu inför rätten till en fast omsorgskontakt, när behoven finns.

Detta är en reform som sätter människan i centrum. En fast omsorgskontakt innebär inte bara en namngiven person, utan det innebär också ett ansvar, kontinuitet och kvalitet. Det innebär att någon ser hela individen, inte bara enstaka behov. Det innebär att anhöriga också vet vem de ska vända sig till. Det innebär dessutom bättre förutsättningar för personalen att arbeta professionellt och långsiktigt.

Men, fru talman, vi ska inte blunda för verkligheten. Att fatta beslut här i kammaren är en sak. Att få det att fungera ute i verksamheten är en annan. Det finns ett ansvar också där. Därför är det avgörande att reformen följs med rätt förutsättningar. Vi behöver fortsätta stärka kompetensförsörjningen i äldreomsorgen, och vi behöver ledarskap där kvalitet och kontinuitet sätts främst.

Fru talman! En annan bärande del i förslaget handlar om anhöriga, de som ofta står för en tyst och ibland osynlig del i välfärden. Varje dag finns det människor som vårdar en partner, ett barn eller en förälder. De planerar sina liv kring någon annans behov. De tar ansvar, ofta utan att själva efterfråga stöd.

Regeringen tydliggör nu socialnämndens ansvar att erbjuda just information, vägledning och en stödkontakt. Det är en viktig förstärkning. En stödkontakt ska inte vara en formalitet. Det ska vara verkligt stöd i vardagen. Det kan handla om att förstå vilka rättigheter man har, att få hjälp att planera insatserna eller att få någon att tala med när situationen känns övermäktig. För oss moderater är det här en självklar prioritet. När anhöriga får bättre stöd stärks hela omsorgen. Det är både mänskligt och samhällsekonomiskt klokt.

Fru talman! I betänkandet är barnperspektivet särskilt viktigt. När en förälder blir allvarligt sjuk, när ett syskon kämpar med en svår diagnos eller när någon i familjen plötsligt går bort förändras barnens värld. Barn har inte alltid orden för att uttrycka sin oro, men de känner den och bär den.

Därför tydliggör vi nu ansvaret både för socialnämnden och för hälso och sjukvården att uppmärksamma och stödja dessa barn. Det handlar om att agera i tid, att samverka och att inte låta barn falla mellan stolarna. Det är mer än en lagändring. Det är också ett ställningstagande för barns behov att aldrig hamna i skymundan.

Fru talman! Vi föreslår också en förändring när det gäller avlösarservice. Att insatsen inte längre behöver utföras i hemmet ger en ökad flexibilitet. För vissa familjer kan det innebära bättre avlastning. För andra kan det öppna upp för mer än anpassade lösningar. Det är viktigt att stödet utformas efter individens behov, inte efter systemets begränsningar.

Det är så här vi moderater och vi som regeringsparti vill utveckla välfärden, med fokus på kvalitet, flexibilitet och individens bästa.

Fru talman! Lagändringarna föreslås träda i kraft redan den 1 juli 2026, men vi vet att ett datum i en lagtext inte i sig förändrar verkligheten. Det är först när reformerna genomförs fullt ut som de gör skillnad. Därför är uppföljning avgörande. Vi behöver säkerställa intentionen i lagstiftningen också så att den blir verklighet i hela landet, även i Dalarna. Att kvaliteten håller och att stödet når fram är vi moderater beredda att ta ansvar för i kommunerna och här i riksdagen, men kommunerna måste också göra sitt jobb för alla sina invånare.

Fru talman! Vi moderater tror på en stark välfärd men också på en välfärd som fungerar, en välfärd där resurser används klokt, där kvalitet följs upp och där individens behov alltid står i centrum. Med dessa reformer tar vi ett viktigt steg framåt för de äldre som behöver tryggheten i sin vardag, för de anhöriga som bär ett tungt ansvar och för de barn som behöver stöd i livets svåraste stunder. Det är ansvarsfull politik, det är en medmänsklig politik och det är reformer som kommer att göra skillnad.

(Applåder)

Fru talman! I dag behandlar vi socialutskottets betänkande 18 om socialtjänstens arbete. Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag.

Det här är en av de viktigaste debatter vi kan ha. Den handlar om vilket samhälle vi vill bygga, om hur vi möter människor när livet sviktar och om att ha modet att i tid förändra det som inte fungerar.

Vi lever i en tid där otryggheten har ökat, där segregationen har vuxit sig stark och där socialtjänsten länge har fått bära en allt tyngre börda. I det läget krävs ledarskap, prioriteringar och reformer som faktiskt gör skillnad, och det är just detta vi nu ser från den moderatledda regeringen.

Fru talman! Regeringen har tagit ett helhetsgrepp om socialtjänstens framtid. Arbetet med en ny socialtjänstlag är ett exempel – en lag som sätter fokus på det förebyggande arbetet, stärker kunskapsbasen och gör socialtjänsten mer tillgänglig.

Det här är små justeringar i marginalen. Det är en modernisering av en verksamhet som länge varit i behov av förnyelse. Att flytta fokus från sena, akuta insatser till tidiga, förebyggande åtgärder är avgörande. Det innebär att fler barn kan få stöd innan problemen växer, att fler familjer kan få hjälp i tid och att samhället kan agera proaktivt i stället för reaktivt. Detta är både mänskligt och samhällsekonomiskt klokt.

Fru talman! Regeringen har också tydligt stärkt arbetet mot kriminalitetens rekrytering av barn och unga. Genom ökad samverkan mellan socialtjänst, skola och polis skapas bättre förutsättningar för att identifiera risker och sätta in rätt insatser. Det är inte ett hot mot socialtjänstens roll; det är en förstärkning av dess möjligheter att göra skillnad.

För vad är alternativet? Att varje aktör arbetar i ett stuprör? Att viktig information faller mellan stolarna? Att barn i riskzonen inte fångas upp i tid? Nej, fru talman, samverkan är inte problemet. Brist på samverkan är problemet. Här visar regeringen på handlingskraft.

Fru talman! Det talas ofta om att regeringen fokuserar på kontroll. Jag menar att det handlar om ansvar – att följa upp insatser, att säkerställa att stöd når rätt personer och att motverka bidragsbrott. Detta är inte motsatsen till medmänsklighet utan en förutsättning för legitimitet. Om människor upplever att systemet missbrukas urholkas förtroendet, och utan förtroende ingen stark välfärd.

Regeringen tar detta på allvar. Genom tydliga uppföljningar och bättre styrning skapas en socialtjänst som är både rättssäker och effektiv och står på stabil grund.

Fru talman! Samtidigt är det viktigt att understryka att effektivitet inte handlar om att spara. Det handlar om att använda resurserna rätt. Här ser vi hur regeringen kombinerar reformer med tydliga ambitioner att stärka kvaliteten i arbetet. Ökad användning av evidensbaserade metoder, tydligare nationella ramar och ett fokus på resultat stärker professionen; det försvagar den inte.

Socialsekreterare ska inte lämnas ensamma i svåra beslut utan stöd eller riktning. De ska ha tillgång till kunskap, verktyg och strukturer som gör deras arbete både tryggare och mer träffsäkert.

Fru talman! Regeringen lyfter också individens ansvar. Det är en viktig princip. Ett samhälle som ställer upp måste också kunna ställa krav. Att uppmuntra egen försörjning, att bryta långvarigt bidragsberoende och att stärka människors egenmakt är avgörande för ett hållbart välfärdssystem.

Men – och detta är viktigt – regeringen gör inte detta i ett vakuum. Samtidigt stärks stödet till dem som verkligen behöver det. Fokus på tidiga insatser, bättre samverkan och mer träffsäkra åtgärder innebär inte att människor får rätt hjälp i rätt tid. Det är just balansen mellan krav och stöd som är styrkan i den politik som nu förs.

Fru talman! Det är också viktigt att se helheten i regeringens arbete. Socialtjänsten verkar inte isolerat. Den påverkas av skolpolitik, arbetsmarknad, bostadsfrågor och integrationsinsatser. Just därför ser vi nu reformer på flera områden samtidigt. Vår politik tar itu med orsaker, inte bara symtom. Vår politik syftar till att minska utanförskapet och stärka sammanhållningen i samhället.

Fru talman! Det finns de som oroar sig för ökad styrning. Men låt oss vara tydliga med att en tydligare nationell riktning inte behöver stå i motsats till professionellt handlingsutrymme. Det är tvärtom så att när målen är tydliga, metoderna är kunskapsbaserade och uppföljningen fungerar skapas bättre förutsättningar för professionen att göra sitt arbete. Det handlar inte om att styra varje enskilt beslut. Det handlar om att säkerställa likvärdighet, kvalitet och rättssäkerhet i hela landet.

Fru talman! Socialtjänsten är välfärdens mest grundläggande funktion. Den ska finnas där när livet är som svårast. Det ska vara en trygghet och en möjlighet till förändring. För att klara detta krävs mer än goda intentioner. Det krävs reformvilja, prioriteringar och en politik som ser både individens behov och samhällets ansvar. Det är just denna balans som regeringen strävar efter.

Fru talman! Vi står inför ett val mellan kontroll och medmänsklighet. Vi står inför uppgiften att förena dem. Vi behöver en socialtjänst som är varm men också tydlig, som stöttar men också ställer krav och som både bygger förtroende och säkerställer att systemet fungerar. Det är den riktning regeringen pekar ut.

Fru talman! Låt oss ta vara på det reformarbete som pågår. Låt oss fortsätta att utveckla socialtjänsten så att den möter morgondagens behov och utmaningar. Låt oss göra det med tydlig utgångspunkt i att varje människa som behöver stöd ska mötas av en socialtjänst som är stark, tillgänglig och professionell. Det är en socialtjänst som gör skillnad på riktigt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Mikael Dahlqvist för anförandet.

Det här är ett kommunalt ansvar. Kommunerna har ansvar för både sina äldre och sina yngre invånare. Kommunerna har ansvar för förskola, skola och äldreomsorg. Regeringen har gett statsbidrag, men kommunerna har själva ett ansvar. Ledamoten nämnde att många kommuner blöder. Men kommunerna måste ju budgetera så att de olika nämnderna får rätt resurser. Jag anser att detta är helt och hållet ett kommunalt ansvar. Regeringen gör sina satsningar, men sedan är det kommunernas ansvar.

Generellt går Sveriges kommuner bra; de går inte med underskott. Men kommunerna väljer ju hur mycket pengar som ska gå till äldreomsorgen. Det är helt och hållet ett kommunalt ansvar, så det är dina och till viss del också mina kollegors ansvar.

Herr talman! Jag tackar Mikael Dahlqvist för frågan.

Jag tycker att regeringen har prioriterat äldreomsorgen. Det som den tidigare regeringen startade, exempelvis Äldreomsorgslyftet, har den här regeringen förlängt och förstärkt. Det är bra nu, men jag var inte lika hoppfull när Äldreomsorgslyftet infördes av den tidigare regeringen. Då, mina vänner, handlade det om att få in så många som möjligt i äldreomsorgen i utbildningssyfte under en tid för att de sedan förhoppningsvis skulle söka sig till att bli undersköterska. Så blev inte fallet med den satsningen. Jag hade önskat att det var så.

Den här regeringen har förändrat och förlängt Äldreomsorgslyftet, och jag tror att det har blivit betydligt bättre.

Det gläder mig att vi tycker lika om språkkravet inom äldreomsorgen, för det behövs ett språkkrav. Vi som sitter här inne blir alla äldre, och en dag behöver vi kanske hemtjänst eller en plats på ett boende. Då vill vi bli förstådda av de personer vi möter och kunna sitta och småprata. Men även kollegorna ska kunna prata med varandra om vad de ska göra i helgen, om hur familjen mår och så vidare. Det är otroligt viktigt.

Ledamoten nämner också att vård- och omsorgsprogrammet numera har lägre status. Det stämmer. Jag är född 1969, och under min uppväxt var det mina smartaste kompisar med högst betyg som gick vård och omsorg. Men tidigare i dag fick jag veta att i min grannkommun är det bara två stycken som har sökt vård- och omsorgsprogrammet till hösten.

Herr talman! Jag tackar Nadja Awad för hennes kompletterande frågor.

Det är precis detta vi gör från Moderaternas sida och inom Tidösamarbetet. Vi talar väl om personalen inom äldreomsorgen. Det har både jag och andra företrädare gjort. Jag har dock inte hört det från oppositionspartierna, utan det är snarare tvärtom.

Jag har alltid talat otroligt väl om personalen inom äldreomsorgen. Som tidigare socialnämndsordförande i Mora under två mandatperioder har jag alltid talat väl om dessa människor. Det är dem vi ska tala väl om. Om vi inte gör det finns det ingen som vill söka sig till att jobba inom äldreomsorgen. Hur ska vi kunna få fler att börja jobba inom äldreomsorgen om vi inte talar väl från politiken?

Vi måste börja tala väl. Vi måste börja öppna upp arbetsplatserna tidigt – inte när man går i årskurs 9 eller i årskurs 1 på gymnasiet utan ännu tidigare. Vi måste få fler som söker sig till äldreomsorgen. Då ska vi inte från politikens håll tala illa om äldreomsorgen, utan snarare tvärtom.

Det är ett fritt arbete. Man jobbar helger, absolut, men man är också ledig mitt i veckan. Man kanske jobbar kväll eller natt, men man är också ledig på dagen.

Jag tror att vi måste vända det här och i stället tala väl om äldreomsorgen. Jag tror att vi vinner betydligt mer på det.

Herr talman! Jag tackar Nadja Awad för frågan, även om jag egentligen inte vet vad frågan var. Kanske handlade den om det sista, alltså om huruvida vi satsar på personalen inom äldreomsorgen. Det tycker jag att vi gör.

Nu debatterar vi ett språkkrav inom äldreomsorgen. Där handlar det också om att kunna förstå sina kollegor. Jag har ofta varit praktikant ute i olika verksamheter, och jag hoppas och tror att mina kollegor här inne gör exakt samma sak. För tio år sedan, tror jag, kom jag till en arbetsplats där personalen sa: Den där personen är det ingen idé att du pratar med, för hon förstår ingenting. Hur kollegial är man när man säger en sådan sak? Det hade varit bättre om personen hade varit rustad så att hon kunde förstå svenska när hon kom till arbetsplatsen.

Jag tycker att det är kollegialt att man får delta tillsammans med kollegorna och att man kan sitta och fika och småprata om familjen eller om aktiviteter man ska ägna sig åt. Jag tyckte inte att personerna på arbetsplatsen jag nyss nämnde var kollegiala.

Det språkkrav som vi nu inför gör att alla förstår, så att man kan sitta och småprata. Det ska inte bli några förvecklingar i vården. Det tycker jag är att ta ansvar såväl för de äldre som för kollegorna och för de personer som befinner sig på arbetsplatsen.

Herr talman! I dag debatterar vi en viktig proposition: Ett språkkrav inom äldreomsorgen. Förslaget syftar till att stärka kvaliteten inom äldreomsorgen genom att införa ett tydligt språkkrav för personalen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Detta är en i grunden viktig fråga. Det handlar om trygghet. Våra äldre ska kunna känna sig säkra i kontakten med omsorgen. De ska förstå vad som sägs, kunna uttrycka sina behov och känna att de blir bemötta med respekt. När språket brister, då brister också tryggheten.

Vi vet att språkproblem i äldreomsorgen finns i stora delar av landet. Vi vet också att det inte bara handlar om enstaka fall utan att det är ett utbrett problem. Bristande språkkunskaper kan leda till missförstånd och felaktigt utförda insatser, och i värsta fall riskeras också patientsäkerheten.

Herr talman! Detta är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Våra äldre förtjänar en omsorg där kommunikationen fungerar, varje dag och i varje möte. Det är därför regeringens förslag är så viktigt. Genom att införa ett språkkrav i socialtjänstlagen tydliggörs att personal inom äldreomsorgen ska ha tillräckliga kunskaper i svenska. Den nivå som föreslås – B2, enligt den europeiska referensramen – innebär att man kan förstå och göra sig förstådd i såväl vardagliga som yrkesmässiga situationer.

Herr talman! Som moderat anser jag att detta är ett bra och nödvändigt steg. Vi måste våga ställa krav på välfärden. Kvalitet uppstår inte av sig själv, utan det krävs tydliga förväntningar och ansvarstagande. Men det är också viktigt att betona att detta inte är ett förslag som syftar till att stänga människor ute. Tvärtom har regeringen varit tydlig med att språkkravet inte ska vara ett absolut krav vid anställning. Det hade varit orealistiskt i en verksamhet som redan kämpar med kompetensförsörjning.

Det handlar i stället om att utveckla språkkunskaperna hos den personal som redan finns, vilket är en mer ansvarsfull väg framåt. Här spelar satsningen på svenskalyftet en avgörande roll. Genom statliga medel ges kommunerna möjlighet att arbeta aktivt med språkutvecklingen. Personal kan få utbildning på arbetstid, språkombud kan utbildas och chefer kan få bättre verktyg för att stötta sina medarbetare.

Herr talman! Detta är en klok politik. Vi kombinerar krav med stöd. Vi har förväntningar men ger också människor möjlighet att nå upp till dem, och det är precis så välfärdspolitik bör fungera. Samtidigt måste vi vara realistiska: Det finns utmaningar. Språk tar tid att lära sig, och det krävs rätt pedagogik och rätt förutsättningar. Om reformen genomförs för snabbt eller utan tillräckligt stöd riskerar vi att skapa oro i verksamheterna.

Herr talman! Det är därför avgörande att införandet sker stegvis och med noggrann uppföljning. Utredningen föreslår också just detta, det vill säga att myndigheter ska följa upp hur språkkravet fungerar i praktiken och hur det påverkar kvaliteten i äldreomsorgen. Det är bra. Politik måste inte bara beslutas; den måste också följas upp och förbättras.

Herr talman! Vi får inte heller glömma personalens perspektiv. Många som arbetar i äldreomsorgen gör ett fantastiskt arbete varje dag. Många har också utländsk bakgrund och har tagit sig in i ett av de viktigaste yrken som finns i vårt samhälle. För dem måste detta språkkrav bli en möjlighet, inte ett hot. Det måste bli en möjlighet att utvecklas, stärka sin kompetens och känna större trygghet i sitt arbete.

Om vi gör det här rätt kan vi uppnå fler, och viktiga, mål samtidigt. Vi kan stärka kvaliteten i omsorgen, förbättra arbetsmiljön för personalen och öka tryggheten för de äldre. Detta är särskilt viktigt i en tid då allt fler människor lever längre. Behovet av fungerande äldreomsorg kommer bara att öka. Därför måste vi säkerställa att systemet också håller hög kvalitet.

Herr talman! Som moderat vill jag även lyfta vikten av ansvar och tydlighet. Välfärden bygger på att vi använder våra resurser på ett effektivt sätt och på att vi har höga krav på kvalitet. Språk är en grundläggande del i detta. Det handlar inte om att vara hård, utan det handlar om att vara seriös. Detta regeringsförslag är bra för de äldre. Det stärker deras rätt till en trygg och säker omsorg. Det säkerställer att de kan göra sin röst hörd och att de kan bli förstådda i en ofta utsatt situation, vilket är vad detta i grunden handlar om.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att det här är ett steg i rätt riktning. Det är inte en enkel reform, och det kommer att krävas arbete. Men det är en nödvändig reform, och som moderat välkomnar jag förslaget. Vi står upp för kvalitet, ansvar och respekt för våra äldre.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Christofer Bergenblock så mycket för frågan. Precis som ledamoten nämner är fönstret ofta väldigt smalt. När ska en kvinna våga lämna en relation? Vågar hon ta med barnen? Ska hon göra det vid hämtandet från förskolan? Ska hon göra det vid hämtandet från skolan? Många kvinnor går också tillbaka till en relation efter att ha lämnat den en första gång.

Den nya socialtjänstlagen är bättre på många sätt och vis. Det finns möjligheter för kvinnor att få stöd och hjälp av bland annat kvinnojourer. Det behöver inte alltid ske i den egna kommunen – man kan placeras i en annan kommun.

Det ekonomiska våldet spelar naturligtvis också roll. Men jag tycker att socialtjänsten jobbar på det här sättet redan i dag – man ser till att det finns en trygghet för kvinnan när det gäller både skydd och ekonomi.