Johnny Svedin

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Min fråga ställs till bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa.

EU och Indien har nu gjort klart sitt frihandelsavtal. Nu ska det granskas inom EU och så småningom beslutas. Det är här det blir viktigt på riktigt, så att säga, för det är nu regeringen avgör hur svenska intressen faktiskt tas till vara, både i beslutet och i hur avtalet sedan genomförs. Vi måste ha koll på konsekvenserna så att det inte dyker upp saker i efterhand, till exempel ökad invandring av lågutbildad arbetskraft.

Min fråga till ministern är: Vilka prioriteringar driver regeringen för att säkra svenska intressen i genomförandet av EU–Indien-avtalet, särskilt när det gäller tydliga villkor, uppföljning och kontroll?

Fru talman! Tack, ledamoten Mattias Jonsson, för svaret, även om jag egentligen inte hörde något konkret svar från ledamotens sida.

Att stötta de små företagen är lätt att säga, men hur gör man det konkret? Du nämner Team Sweden, och för den delen Business Sweden, vilket är bra. På det området har regeringen gjort satsningar, och det stöder vi helt och hållet. Det är fantastiskt bra, för det är lite vårt ansikte utåt.

Nu jobbar EU intensivt med bland annat omnibuspaket och det ena och det andra för att underlätta framför allt för små och medelstora företag att kunna ut på exportmarknaden. Är det inte i princip det som ledamoten står här och säger? De jobbar redan med detta. När du stod här och tog replik på mig sa du att vi inte kan påverka så mycket eftersom det mest är EU som har den stora rätten till våra handelsfrågor, och det stämmer ju.

Vad vill ni socialdemokrater göra konkret? Det är min fråga.

Fru talman! Jag hade tänkt ställa en kort fråga, men jag blev lite nyfiken. Du pratar om en bred uppgörelse, Mattias Jonsson, att man ska göra saker tillsammans och så där. Min fråga har därför inte med handelspolitik att göra – eller det har den också, eftersom du nämner symbolpolitik och att säga en sak här och göra någonting annat. Ni är ju inte intresserade av en uppgörelse med det näst största partiet i Sverige, vilket är konstigt med tanke på att ni säger att ni vill samarbeta.

Handelspolitiken är, precis som ledamoten själv sa, väldigt viktig och väldigt avgörande för Sveriges väl. Vilka förenklingar vill ni göra så att små exportörer klarar kraven? EU har ju ställt en himla massa krav på exportföretag om exempelvis mänskliga rättigheter och miljömässiga krav på produkter och så där. Hur tänker ni kring det? Accepterar ni att det i praktiken bara är stora företag som klarar av det här?

Herr talman! Tack, Mattias Jonsson, för frågan! Det är en arbetsmarknadsfråga ledamoten ställer, men jag ska försöka besvara den i alla fall. Jag tror att jag fick den senaste gången jag stod här framme också.

Arbetskraftsinvandring är inget vi ser som konstigt eller omöjligt. Det är också något som vi behöver, naturligtvis. Men vi behöver det på rätt sätt, och vi behöver få in rätt typ av arbetskraft i Sverige.

Jag kommer själv från ett invandrartätt samhälle där man åkte och hämtade arbetskraft med bussar på 1960- och 1970-talen, från Italien, dåvarande Jugoslavien och andra länder, främst Finland. Det har hjälpt svensk industri jättemycket. Det var nödvändigt där och då, och jag tänker väl att ett sådant behov kan uppstå så småningom. Det finns förresten redan nu.

Men det handlar också om hur man gör det. Den invandring som vi har haft tidigare har gett en hel del bidragsberoende i stället för arbetskraft. Det är detta som är skillnaden och det problem som man måste fundera skarpt på hur man ska lösa. Det är ju inte mer bidragstagare vi vill ha, utan vi vill ha arbetsför arbetskraft till Sverige.

Herr talman! Sverige är ett litet land, men vi har framgångsrika globala exportföretag inom både industrin och den teknologiska sektorn. När handeln fungerar skapas jobb, investeringar och skatteintäkter. När handeln däremot hindras av tullar, osäkerhet eller onödigt krångel blir produktionen dyrare. Dessutom blir leveranserna svårare, och tillväxten bromsas. Detta märks inte bara i årsredovisningar och statistik. Det märks också i plånböcker, på priser, i tryggheten på jobbet och på företagens villighet att anställa.

I betänkandet framgår att världsekonomin sedan början av 2025 har påverkats av USA:s tullpolitik. Många varor från EU möts nu av högre tullnivåer. Det visar att marknadstillträde aldrig kan tas för givet. När stora ekonomier höjer trösklarna blir det dyrare för företagen att sälja. I längden påverkar det både jobben och priserna här hemma.

Effekterna syns i hela landet. I Kalmar län, där jag bor, kombineras oftast livsmedel, skog och trä, besöksnäring, gröna näringar och delar av tillverkningsindustrin med profilområden som energi, vatten och miljöteknik. Det gör exportkedjorna konkreta och tidskritiska.

En kedja kan börja i skogen, fortsätta via förädling och sedan gå in i europeiska bygg- och industriflöden där leveransprecision är avgörande. En annan kedja kan handla om livsmedel där förädling, packning, kylkedjor och logistik måste fungera utan avbrott. När friktioner ökar blir det inte bara mer papper och fler kontroller. Det blir även längre ledtider och högre kostnader. Till slut väljer kunder leverantörer som kan leverera enklare och mer förutsägbart.

Om vi tittar längre norrut, i exempelvis Norrbottens län, ser värdekedjorna annorlunda ut, men logiken är densamma. Spelreglerna avgör var investeringar och arbetstillfällen hamnar. När kedjorna går från råvara via förädling till industriprodukter på en global marknad blir dumpning, osjyst stöd och regelöverträdelser direkt avgörande för priser och investeringsvilja. Då handlar det om mer än siffror. Det handlar om huruvida jobben blir fler, nya satsningar blir av och Sverige kan konkurrera på lika villkor. Ytterst handlar det om resurser till välfärden.

Herr talman! Det behövs därför regelbaserad handel, fungerande verktyg mot snedvriden konkurrens och ett marknadstillträde som är pålitligt. Här finns också en viktig poäng för AB Sverige. Exporten utgörs inte av ett fåtal stora företag, utan den består av ett sammanlänkade system där stora och små aktörer samverkar.

En exportaffär börjar ofta långt innan en vara lämnar landet. Den börjar hos underleverantörer som tillverkar en komponent, hos verkstaden som gör specialmomentet, hos transportören som håller flödet i gång och hos tjänsteföretaget som levererar konstruktion, mjukvara, service eller finansiering. När friktion uppstår i ett enda led – en tull, ett nytt intyg eller ett gränshinder – skapas kostnader och osäkerhet i hela kedjan. Därför handlar handelspolitik inte bara om utrikeshandel utan även om svensk produktivitet, konkurrenskraft och jobb i hela landet.

Herr talman! Mot denna bakgrund behandlar vi i dag näringsutskottets betänkande om handelspolitik. Det som måste vara vägledande är tydligt. Handeln ska vara så friktionsfri som möjligt. Reglerna ska gälla, och omställningen ska stärka svensk konkurrenskraft. Det kräver att EU fortsätter att vara en frihandelsröst, men utan naivitet.

Sverigedemokraternas mål är en fri, hållbar och regelbaserad internationell handel, en välfungerande inre marknad samt ökad export och internationella investeringar i Sverige.

Det förutsätter också en fungerande världshandelsorganisation, World Trade Organization, WTO. Betänkandet beskriver reformarbetet och vikten av ett tvistlösningssystem som fungerar samt förberedelserna inför WTO:s 14:e ministerkonferens i Kamerun i mars i år.

För ett litet land som Sverige är detta av kärnintresse. När reglerna kan prövas och tvisterna kan avgöras på ett rättvist sätt blir handeln något som gynnar fler, inte något som styrs av den starkes rätt.

Samma princip gäller klimatpolitiken i handeln. Mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna, Carbon Border Adjustment Mechanism, CBAM, gick in i en ny fas den 1 januari 2026 som innebär att importörer av vissa varor ska deklarera inbäddade utsläpp och köpa certifikat.

Betänkandet beskriver även förenklingar som ska minska den administrativa bördan, bland annat miniminivåer om 50 ton per år för vissa varor. Målet är att motverka koldioxidläckage och osund konkurrens men samtidigt göra regelverket tydligt, rättssäkert och rimligt. För den breda publiken handlar det om något enkelt: Sverige ska inte straffas för att vi ligger långt framme. Vi ska kunna konkurrera utan att de som fuskar får en genväg.

Herr talman! I Norden märks samma logik i praktiken. Utskottet redogör för Gränshinderrådets arbete med att identifiera och prioritera hinder, driva lösningar och följa upp dem i årliga rapporter. Dubbeladministration minskar, ledtider förkortas och färre moment fastnar i särregler när gränshindren rivs. Det är bra för företag som vill sälja över gränserna, men också för människor som vill jobba, studera eller flytta utan att fastna i onödigt krångel.

Betänkandet lyfter även fram en ökad utmaning för svensk konkurrenskraft, ehandel och småförsändelser. Inom EU pågår arbetet för att skärpa hanteringen av småförsändelser genom bland annat avgifter, tullar och starkare kontroller för att pressa tillbaka fusk och varor.

Regeringen har också antagit en ny nationell strategi för marknadskontroll 2026–2029, som innebär att myndigheter ska samordna arbetet för att säkra ehandel och göra effektivare kontroller. Här finns en tydlig vardagskoppling. När du klickar hem en produkt ska den vara säker, följa reglerna och inte konkurrera ut seriösa företag genom fusk, kopior eller farliga varor. Ordning och reda ska gälla även när handeln sker via plattformar och direktimport.

När stora aktörer pressar mindre länder behöver Sverige även tänka strategiskt kring handel och partnerskap. Betänkandet behandlar motioner om att stärka handeln och investeringsförbindelserna mellan exempelvis EU och Taiwan. För svensk del är det rimligt att arbeta för att stärka handeln med likasinnade ekonomier när det gynnar konkurrenskraften med fokus på marknadsinträde och robusta leveranskedjor inom ramen för gällande regler.

Herr talman! Sammanfattningsvis handlar det om att göra det så smidigt som möjligt, värna regelbaserad handel och stärka svensk konkurrenskraft i en allt tuffare omvärld. Människor ska kunna känna trygghet i jobben, företag ska kunna växa och hushållens ekonomi ska inte pressas i onödan. Det ser vi sverigedemokrater som en självklarhet.

Fru talman! När det gäller gröna kreditgarantier väljer vi fungerande teknikneutrala verktyg som ger effekt nu. Exportkreditnämnden har upp till 650 miljarder att dela ut. Vi har också exportkrediter för utlåning upp till 175 miljarder. Det kanske är samma sak med ett annat namn?

När det gäller frågan om miljömål och konkurrenskraft i Sverige skedde en överimplementering av målen under de år ni satt i regering. Det har kostat företagen en hel del pengar och resulterat i outnyttjade resurser eller att resurserna gått till andra saker än det de ska, det vill säga produktivitet och produktion.

I dag står sig Europa ganska slätt internationellt på grund av byråkratiskt regelkrångel som har tillkommit på grund av ivern att bli så fossilfri som möjligt så snabbt som möjligt, utan konsekvenstänk. Jag sa i mitt anförande att det behövs en konsekvensanalys innan man gör någonting. Vi är inte emot omställningen, men vi måste vara beredda och räkna fram när och var det är lämpligt att göra vad.

Herr talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan!

När det gäller gröna kreditgarantier talade ledamoten om privata investerare. Jag skulle vilja påstå att det inte i hög grad är privata investerare utan pensionsfonder och andra som kan drabbas. Det finns bra exempel på industrier som skulle vara gröna men som gick omkull. Vi behöver inte nämna namn på dem, men på det har pensionsspararna förlorat miljardbelopp. Investeringarna gjordes utan någon konsekvensanalys. Man har varit alldeles för ambitiös och snabb i sina beslut att ställa om. Man har öst in pengar och trott att allting skulle bli bra. Men sådan är inte verkligheten.

Vi är inte emot att gå från fossilt till fossilfritt, men man kan göra det på olika sätt och i olika tempo, tänker jag. Det tänker nog vi allihop i Sverigedemokraterna.

I den förra debatten, om miljö och jordbruk, pratade vi om samma sak. Det finns flera energislag som kan vara gångbara, men det bästa och mest gångbara för basindustrin är kärnkraft. De gröna omställningsprojekten kräver ju en otrolig massa energi. Det måste vi lösa på något sätt. Det blir som ett ekorrhjul, och man vet aldrig var det slutar.

Herr talman! Tack återigen för frågorna, Anders Ådahl, även om det här som sagt inte är en arbetsmarknadspolitisk debatt!

Sverige är ett fantastiskt land. Här har vi alla möjligheter i världen att skola om oss. Det gäller samtliga. Alla kan göra det. Jag gick själv från att ha jobbat i industrin i många år till att bli sjuksköterska. Det gjorde jag när jag var lite äldre. Den möjligheten har alla, även de som är arbetslösa i dag. Det är egentligen inget konstigt. Men varför väljer man inte att skola om sig eller skola in sig i någonting? Varför lever man i stället i utanförskap? Nu är vi inne på integration och så vidare, och där vill jag inte hamna, men det är också en fundering att ta med sig.

Det är också känt att inte bara Sverige lider av en åldrande befolkning och problem med att få in nytt folk på arbetsmarknaden. Det gäller egentligen hela västvärlden och Europa. Vi har också problemet att man inte anställer äldre, vilket är en fråga som jag tänker att ni i Centerpartiet kan ta med er. Åldersdiskriminering är också ett problem.

Vi har alltså lite att jobba på. Det kan jag hålla med om. Det är inget konstigt. Men jag undrar fortfarande varför vi har så många människor som inte vill arbeta trots att alla möjligheter finns.

Herr talman! Nu är det inte arbetsmarknadsfrågor vi ska diskutera utan näringsfrågor. Men jag ska försöka svara på Anders Ådahls frågor ändå.

Återvandringsbidraget handlar om folk som vill återvandra. Vill man återvandra är man välkommen att göra det, och då ska man också få en bra start när man återvandrar. Det är det återvandringsbidraget syftar till.

När det gäller kompetensförsörjning till Sverige har den här regeringen tillsammans med oss sett till att vi ska satsa mycket mer på STEM-utbildningarna, alltså teknikutbildning och sådant. Det vi saknar i dag är ju ingenjörer på hög nivå. Vi saknar mycket folk även i andra sektorer, men som ledamoten Daniel Vencu Velasquez Castro påpekade tidigare finns det ju en viss arbetslöshet i Sverige, vilket gör att det egentligen finns ett underlag. Då är frågan: Vill man ta dessa arbeten eller vill man det inte?

Det är en också en viktig fråga som man måste ta ställning till. Det är ingen näringsfråga på det sättet, men det är det svar jag kan ge.

Herr talman! Tack för frågan, om det nu var en fråga på slutet – det kändes mer som ett påhopp.

Kort och koncist svävar vi inte ut i en massa konstigheter eller floskler om hur det ska vara eller inte vara, utan det som det handlar om är att vi behöver kapital, vi behöver tillstånd och vi behöver lätta på regelbördan. Det sätter fart på Sveriges industri. Vi kan inte hålla på med en massa regleringar som gör att en småföretagare ska behöva lägga mycket tid på att rapportera in om miljökrav och saker som kanske inte har med produktionen att göra.

Ledamoten började prata om Europa, och en av de viktigaste åtgärderna som vi behöver göra i Europa handlar om produktiviteten. Fina ord hjälper inte – man måste göra någonting för att det ska hända någonting. Vi har lagt in fungerande teknikneutrala verktyg som ska ge effekt nu, och det kommer de att göra. Dessutom har arbetslösheten sjunkit.