Johnny Svedin

Fru talman! Min fråga ställs till bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa.

EU och Indien har nu gjort klart sitt frihandelsavtal. Nu ska det granskas inom EU och så småningom beslutas. Det är här det blir viktigt på riktigt, så att säga, för det är nu regeringen avgör hur svenska intressen faktiskt tas till vara, både i beslutet och i hur avtalet sedan genomförs. Vi måste ha koll på konsekvenserna så att det inte dyker upp saker i efterhand, till exempel ökad invandring av lågutbildad arbetskraft.

Min fråga till ministern är: Vilka prioriteringar driver regeringen för att säkra svenska intressen i genomförandet av EU–Indien-avtalet, särskilt när det gäller tydliga villkor, uppföljning och kontroll?

Fru talman! Tack, ledamoten Mattias Jonsson, för svaret, även om jag egentligen inte hörde något konkret svar från ledamotens sida.

Att stötta de små företagen är lätt att säga, men hur gör man det konkret? Du nämner Team Sweden, och för den delen Business Sweden, vilket är bra. På det området har regeringen gjort satsningar, och det stöder vi helt och hållet. Det är fantastiskt bra, för det är lite vårt ansikte utåt.

Nu jobbar EU intensivt med bland annat omnibuspaket och det ena och det andra för att underlätta framför allt för små och medelstora företag att kunna ut på exportmarknaden. Är det inte i princip det som ledamoten står här och säger? De jobbar redan med detta. När du stod här och tog replik på mig sa du att vi inte kan påverka så mycket eftersom det mest är EU som har den stora rätten till våra handelsfrågor, och det stämmer ju.

Vad vill ni socialdemokrater göra konkret? Det är min fråga.

Fru talman! Jag hade tänkt ställa en kort fråga, men jag blev lite nyfiken. Du pratar om en bred uppgörelse, Mattias Jonsson, att man ska göra saker tillsammans och så där. Min fråga har därför inte med handelspolitik att göra – eller det har den också, eftersom du nämner symbolpolitik och att säga en sak här och göra någonting annat. Ni är ju inte intresserade av en uppgörelse med det näst största partiet i Sverige, vilket är konstigt med tanke på att ni säger att ni vill samarbeta.

Handelspolitiken är, precis som ledamoten själv sa, väldigt viktig och väldigt avgörande för Sveriges väl. Vilka förenklingar vill ni göra så att små exportörer klarar kraven? EU har ju ställt en himla massa krav på exportföretag om exempelvis mänskliga rättigheter och miljömässiga krav på produkter och så där. Hur tänker ni kring det? Accepterar ni att det i praktiken bara är stora företag som klarar av det här?

Herr talman! Tack, Mattias Jonsson, för frågan! Det är en arbetsmarknadsfråga ledamoten ställer, men jag ska försöka besvara den i alla fall. Jag tror att jag fick den senaste gången jag stod här framme också.

Arbetskraftsinvandring är inget vi ser som konstigt eller omöjligt. Det är också något som vi behöver, naturligtvis. Men vi behöver det på rätt sätt, och vi behöver få in rätt typ av arbetskraft i Sverige.

Jag kommer själv från ett invandrartätt samhälle där man åkte och hämtade arbetskraft med bussar på 1960- och 1970-talen, från Italien, dåvarande Jugoslavien och andra länder, främst Finland. Det har hjälpt svensk industri jättemycket. Det var nödvändigt där och då, och jag tänker väl att ett sådant behov kan uppstå så småningom. Det finns förresten redan nu.

Men det handlar också om hur man gör det. Den invandring som vi har haft tidigare har gett en hel del bidragsberoende i stället för arbetskraft. Det är detta som är skillnaden och det problem som man måste fundera skarpt på hur man ska lösa. Det är ju inte mer bidragstagare vi vill ha, utan vi vill ha arbetsför arbetskraft till Sverige.

Herr talman! Sverige är ett litet land, men vi har framgångsrika globala exportföretag inom både industrin och den teknologiska sektorn. När handeln fungerar skapas jobb, investeringar och skatteintäkter. När handeln däremot hindras av tullar, osäkerhet eller onödigt krångel blir produktionen dyrare. Dessutom blir leveranserna svårare, och tillväxten bromsas. Detta märks inte bara i årsredovisningar och statistik. Det märks också i plånböcker, på priser, i tryggheten på jobbet och på företagens villighet att anställa.

I betänkandet framgår att världsekonomin sedan början av 2025 har påverkats av USA:s tullpolitik. Många varor från EU möts nu av högre tullnivåer. Det visar att marknadstillträde aldrig kan tas för givet. När stora ekonomier höjer trösklarna blir det dyrare för företagen att sälja. I längden påverkar det både jobben och priserna här hemma.

Effekterna syns i hela landet. I Kalmar län, där jag bor, kombineras oftast livsmedel, skog och trä, besöksnäring, gröna näringar och delar av tillverkningsindustrin med profilområden som energi, vatten och miljöteknik. Det gör exportkedjorna konkreta och tidskritiska.

En kedja kan börja i skogen, fortsätta via förädling och sedan gå in i europeiska bygg- och industriflöden där leveransprecision är avgörande. En annan kedja kan handla om livsmedel där förädling, packning, kylkedjor och logistik måste fungera utan avbrott. När friktioner ökar blir det inte bara mer papper och fler kontroller. Det blir även längre ledtider och högre kostnader. Till slut väljer kunder leverantörer som kan leverera enklare och mer förutsägbart.

Om vi tittar längre norrut, i exempelvis Norrbottens län, ser värdekedjorna annorlunda ut, men logiken är densamma. Spelreglerna avgör var investeringar och arbetstillfällen hamnar. När kedjorna går från råvara via förädling till industriprodukter på en global marknad blir dumpning, osjyst stöd och regelöverträdelser direkt avgörande för priser och investeringsvilja. Då handlar det om mer än siffror. Det handlar om huruvida jobben blir fler, nya satsningar blir av och Sverige kan konkurrera på lika villkor. Ytterst handlar det om resurser till välfärden.

Herr talman! Det behövs därför regelbaserad handel, fungerande verktyg mot snedvriden konkurrens och ett marknadstillträde som är pålitligt. Här finns också en viktig poäng för AB Sverige. Exporten utgörs inte av ett fåtal stora företag, utan den består av ett sammanlänkade system där stora och små aktörer samverkar.

En exportaffär börjar ofta långt innan en vara lämnar landet. Den börjar hos underleverantörer som tillverkar en komponent, hos verkstaden som gör specialmomentet, hos transportören som håller flödet i gång och hos tjänsteföretaget som levererar konstruktion, mjukvara, service eller finansiering. När friktion uppstår i ett enda led – en tull, ett nytt intyg eller ett gränshinder – skapas kostnader och osäkerhet i hela kedjan. Därför handlar handelspolitik inte bara om utrikeshandel utan även om svensk produktivitet, konkurrenskraft och jobb i hela landet.

Herr talman! Mot denna bakgrund behandlar vi i dag näringsutskottets betänkande om handelspolitik. Det som måste vara vägledande är tydligt. Handeln ska vara så friktionsfri som möjligt. Reglerna ska gälla, och omställningen ska stärka svensk konkurrenskraft. Det kräver att EU fortsätter att vara en frihandelsröst, men utan naivitet.

Sverigedemokraternas mål är en fri, hållbar och regelbaserad internationell handel, en välfungerande inre marknad samt ökad export och internationella investeringar i Sverige.

Det förutsätter också en fungerande världshandelsorganisation, World Trade Organization, WTO. Betänkandet beskriver reformarbetet och vikten av ett tvistlösningssystem som fungerar samt förberedelserna inför WTO:s 14:e ministerkonferens i Kamerun i mars i år.

För ett litet land som Sverige är detta av kärnintresse. När reglerna kan prövas och tvisterna kan avgöras på ett rättvist sätt blir handeln något som gynnar fler, inte något som styrs av den starkes rätt.

Samma princip gäller klimatpolitiken i handeln. Mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna, Carbon Border Adjustment Mechanism, CBAM, gick in i en ny fas den 1 januari 2026 som innebär att importörer av vissa varor ska deklarera inbäddade utsläpp och köpa certifikat.

Betänkandet beskriver även förenklingar som ska minska den administrativa bördan, bland annat miniminivåer om 50 ton per år för vissa varor. Målet är att motverka koldioxidläckage och osund konkurrens men samtidigt göra regelverket tydligt, rättssäkert och rimligt. För den breda publiken handlar det om något enkelt: Sverige ska inte straffas för att vi ligger långt framme. Vi ska kunna konkurrera utan att de som fuskar får en genväg.

Herr talman! I Norden märks samma logik i praktiken. Utskottet redogör för Gränshinderrådets arbete med att identifiera och prioritera hinder, driva lösningar och följa upp dem i årliga rapporter. Dubbeladministration minskar, ledtider förkortas och färre moment fastnar i särregler när gränshindren rivs. Det är bra för företag som vill sälja över gränserna, men också för människor som vill jobba, studera eller flytta utan att fastna i onödigt krångel.

Betänkandet lyfter även fram en ökad utmaning för svensk konkurrenskraft, ehandel och småförsändelser. Inom EU pågår arbetet för att skärpa hanteringen av småförsändelser genom bland annat avgifter, tullar och starkare kontroller för att pressa tillbaka fusk och varor.

Regeringen har också antagit en ny nationell strategi för marknadskontroll 2026–2029, som innebär att myndigheter ska samordna arbetet för att säkra ehandel och göra effektivare kontroller. Här finns en tydlig vardagskoppling. När du klickar hem en produkt ska den vara säker, följa reglerna och inte konkurrera ut seriösa företag genom fusk, kopior eller farliga varor. Ordning och reda ska gälla även när handeln sker via plattformar och direktimport.

När stora aktörer pressar mindre länder behöver Sverige även tänka strategiskt kring handel och partnerskap. Betänkandet behandlar motioner om att stärka handeln och investeringsförbindelserna mellan exempelvis EU och Taiwan. För svensk del är det rimligt att arbeta för att stärka handeln med likasinnade ekonomier när det gynnar konkurrenskraften med fokus på marknadsinträde och robusta leveranskedjor inom ramen för gällande regler.

Herr talman! Sammanfattningsvis handlar det om att göra det så smidigt som möjligt, värna regelbaserad handel och stärka svensk konkurrenskraft i en allt tuffare omvärld. Människor ska kunna känna trygghet i jobben, företag ska kunna växa och hushållens ekonomi ska inte pressas i onödan. Det ser vi sverigedemokrater som en självklarhet.

Fru talman! När det gäller gröna kreditgarantier väljer vi fungerande teknikneutrala verktyg som ger effekt nu. Exportkreditnämnden har upp till 650 miljarder att dela ut. Vi har också exportkrediter för utlåning upp till 175 miljarder. Det kanske är samma sak med ett annat namn?

När det gäller frågan om miljömål och konkurrenskraft i Sverige skedde en överimplementering av målen under de år ni satt i regering. Det har kostat företagen en hel del pengar och resulterat i outnyttjade resurser eller att resurserna gått till andra saker än det de ska, det vill säga produktivitet och produktion.

I dag står sig Europa ganska slätt internationellt på grund av byråkratiskt regelkrångel som har tillkommit på grund av ivern att bli så fossilfri som möjligt så snabbt som möjligt, utan konsekvenstänk. Jag sa i mitt anförande att det behövs en konsekvensanalys innan man gör någonting. Vi är inte emot omställningen, men vi måste vara beredda och räkna fram när och var det är lämpligt att göra vad.

Herr talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan!

När det gäller gröna kreditgarantier talade ledamoten om privata investerare. Jag skulle vilja påstå att det inte i hög grad är privata investerare utan pensionsfonder och andra som kan drabbas. Det finns bra exempel på industrier som skulle vara gröna men som gick omkull. Vi behöver inte nämna namn på dem, men på det har pensionsspararna förlorat miljardbelopp. Investeringarna gjordes utan någon konsekvensanalys. Man har varit alldeles för ambitiös och snabb i sina beslut att ställa om. Man har öst in pengar och trott att allting skulle bli bra. Men sådan är inte verkligheten.

Vi är inte emot att gå från fossilt till fossilfritt, men man kan göra det på olika sätt och i olika tempo, tänker jag. Det tänker nog vi allihop i Sverigedemokraterna.

I den förra debatten, om miljö och jordbruk, pratade vi om samma sak. Det finns flera energislag som kan vara gångbara, men det bästa och mest gångbara för basindustrin är kärnkraft. De gröna omställningsprojekten kräver ju en otrolig massa energi. Det måste vi lösa på något sätt. Det blir som ett ekorrhjul, och man vet aldrig var det slutar.

Herr talman! Tack återigen för frågorna, Anders Ådahl, även om det här som sagt inte är en arbetsmarknadspolitisk debatt!

Sverige är ett fantastiskt land. Här har vi alla möjligheter i världen att skola om oss. Det gäller samtliga. Alla kan göra det. Jag gick själv från att ha jobbat i industrin i många år till att bli sjuksköterska. Det gjorde jag när jag var lite äldre. Den möjligheten har alla, även de som är arbetslösa i dag. Det är egentligen inget konstigt. Men varför väljer man inte att skola om sig eller skola in sig i någonting? Varför lever man i stället i utanförskap? Nu är vi inne på integration och så vidare, och där vill jag inte hamna, men det är också en fundering att ta med sig.

Det är också känt att inte bara Sverige lider av en åldrande befolkning och problem med att få in nytt folk på arbetsmarknaden. Det gäller egentligen hela västvärlden och Europa. Vi har också problemet att man inte anställer äldre, vilket är en fråga som jag tänker att ni i Centerpartiet kan ta med er. Åldersdiskriminering är också ett problem.

Vi har alltså lite att jobba på. Det kan jag hålla med om. Det är inget konstigt. Men jag undrar fortfarande varför vi har så många människor som inte vill arbeta trots att alla möjligheter finns.

Herr talman! Nu är det inte arbetsmarknadsfrågor vi ska diskutera utan näringsfrågor. Men jag ska försöka svara på Anders Ådahls frågor ändå.

Återvandringsbidraget handlar om folk som vill återvandra. Vill man återvandra är man välkommen att göra det, och då ska man också få en bra start när man återvandrar. Det är det återvandringsbidraget syftar till.

När det gäller kompetensförsörjning till Sverige har den här regeringen tillsammans med oss sett till att vi ska satsa mycket mer på STEM-utbildningarna, alltså teknikutbildning och sådant. Det vi saknar i dag är ju ingenjörer på hög nivå. Vi saknar mycket folk även i andra sektorer, men som ledamoten Daniel Vencu Velasquez Castro påpekade tidigare finns det ju en viss arbetslöshet i Sverige, vilket gör att det egentligen finns ett underlag. Då är frågan: Vill man ta dessa arbeten eller vill man det inte?

Det är en också en viktig fråga som man måste ta ställning till. Det är ingen näringsfråga på det sättet, men det är det svar jag kan ge.

Herr talman! Tack för frågan, om det nu var en fråga på slutet – det kändes mer som ett påhopp.

Kort och koncist svävar vi inte ut i en massa konstigheter eller floskler om hur det ska vara eller inte vara, utan det som det handlar om är att vi behöver kapital, vi behöver tillstånd och vi behöver lätta på regelbördan. Det sätter fart på Sveriges industri. Vi kan inte hålla på med en massa regleringar som gör att en småföretagare ska behöva lägga mycket tid på att rapportera in om miljökrav och saker som kanske inte har med produktionen att göra.

Ledamoten började prata om Europa, och en av de viktigaste åtgärderna som vi behöver göra i Europa handlar om produktiviteten. Fina ord hjälper inte – man måste göra någonting för att det ska hända någonting. Vi har lagt in fungerande teknikneutrala verktyg som ska ge effekt nu, och det kommer de att göra. Dessutom har arbetslösheten sjunkit.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Sveriges anor som en innovationsdriven nation ska fortleva och prioriteras. Det är entreprenörerna som skapar nya affärsmöjligheter och som lägger grunden för nya innovativa företag i Sverige.

Som sverigedemokrat väljer jag stabilitet och genomförande. Tillsammans med regeringen ser vi till att närmare 9 miljarder kronor avsätts för näringspolitiken 2026 och att de viktigaste finansieringsverktygen finns på plats.

Kapitaltillskott till Norrlandsfonden stärker utlåningen till små och medelstora företag i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland och Gävleborg. För att fortsätta den fossilfria resan även när konjunkturen blir svagare ska investeringar fortfarande kunna förverkligas. För oss innebär fossilfritt att kärnkraften är en central del av lösningen.

Satsningarna stannar dock inte bara i norr. De kreditramar, garantier och snabbare prövningar vi genomför gäller hela landet. De stärker fordons- och industriklustret i Västsverige, life science i Stockholm, Uppsala och Skåne, avancerad tillverkning i Småland och Mälardalen samt besöksnäring och export längs kusten. Poängen är bättre kapitaltillgång, snabbare tillstånd och enklare myndighetskontakter, oavsett postadress.

Herr talman! Sverigedemokraterna driver också frågan om att minska EU:s krångliga regelverk och administrativa bördor. Näringslivet är i stort behov av färre överlappande krav, mindre dubbelrapportering och tydliga, enhetliga regler så att företag i stället kan lägga tiden på produktion, export och innovation.

Vi behöver också mer rim och reson när EU:s regler genomförs i Sverige. Det finns forskning som visar att Sverige ofta har gått längre än EU kräver utan tillräckliga konsekvensanalyser. Vår linje är proportionell och kostnadseffektiv tillämpning som frigör kapital till investeringar som gör verklig nytta på vägen mot ett fossilfritt Sverige. Vi vill inte ha påskyndande och överimplementering av miljömål som inte analyseras och inte förbättrar Sveriges konkurrenskraft.

Förutom att förhindra överimplementering behöver vi också ta tillbaka styrningen från myndigheter. Politiken ska väga målkonflikter, sätta prioriteringar och kräva konsekvensanalyser innan nya krav ställs på företag och kommuner. Detta, kombinerat med proportionell EU-tillämpning, frigör tid och kapital till investeringar som gör Sverige fossilfritt i praktiken.

Europa behöver återställa balansen mellan mål och medel. Under lång tid har vi staplat regler, skatter och prövningar på varandra, vilket gör att investeringar vandrar härifrån medan efterfrågan består. Resultatet blir att vi köper komponenter och råvaror från länder som inte delar våra värderingar, och det sker utan att de globala utsläppen minskar. Det är en dålig affär för både miljön och självständigheten.

Sverigedemokraterna vill göra tvärtom och behålla produktion och förädling i Sverige och Europa genom färre onödiga hinder, snabbare och mer förutsägbara tillstånd och en energipolitik som faktiskt möjliggör fossilfrihet med kärnkraft som grund för en fungerande energitillförsel.

En stark industri och trygg försörjning av insatsvaror är inte bara ekonomi, utan det är också säkerhetspolitik. När besluten fattas nära och bygger på konsekvensanalyser i stället för symbolpolitik blir vi mindre beroende av andra och står mer på egna ben.

Herr talman! Nationellt moderniserar vi myndighetskontakten med digital identitet och ett vassare Verksamt.se. Man ska kunna lämna uppgifter en gång, följa ärendet i realtid och få tydliga krav från start. Med en specialiserad prövningsmyndighet och mer resurser kortar vi ledtiderna och går från pappersarbete till produktionsstart.

Mot bakgrund av det allvarliga säkerhetspolitiska läget välkomnar vi det fördjupade samarbetet runt Östersjön, inklusive skydd av kritisk undervattensinfrastruktur. Polen har aviserat köp av tre ubåtar av typen A26, vilket stärker den industriella kapaciteten här hemma. Ett säkert Östersjöområde är också näringspolitik.

Trygghet för företagare är grundläggande. Ekonomiska oegentligheter och företagsrelaterad brottslighet ska mötas med handling och skärpta verktyg. Det måste finnas snabbare möjligheter att stänga ned bolag som används som brottsredskap. Tryggare företagande ger högre investeringsvilja.

Inom näringen behövs förutsägbarhet, mindre friktion och starkare verktyg där marknaden behöver politiken för att bana väg. Vi säkrar robust exportfinansiering och tydliga garantiramar. Vi förstärker kapitaltillgången där den behövs som mest. Vi driver på för snabbare prövningar och regelverk som är hanterbara, både i Sverige och i EU.

Herr talman! Avslutningsvis: Oppositionen väljer andra vägar, som går i olika riktningar. Socialdemokraterna vill ha en ny tillväxtpakt, mer riktat stöd och återinförande av gröna krediter. Miljöpartiet vill kraftigt utöka stödet till förnybart och till tillsynsmyndigheter, och Centerpartiet vill fördubbla Industriklivet.

Vi sverigedemokrater prioriterar i stället teknikneutralitet, finansieringsverktyg, snabbare tillstånd och mindre byråkrati. Investeringarna ska gå till och gynna hela Sverige.

Herr talman! Min fråga går till minister Benjamin Dousa. Sverige har kraftigt växlat upp verktygen för att stötta Ukrainas återuppbyggnad och stärka svensk konkurrenskraft. Regeringen höjer ramen i exportfinansieringssystemet till 175 miljarder från 2026 och EKN:s garantiram till 650 miljarder. Samtidigt deltar ministern och Team Sweden aktivt i Rebuild Ukraine i Warszawa för att matcha svenska lösningar med konkreta projekt, vilket är ett viktigt steg från ord till affär.

Kan ministern redogöra för vilka affärer, investeringar och jobb i Sverige som hittills möjliggjorts av denna förstärkta exportfinansiering och Team Swedens insatser?

Herr talman! Var det inte det som också stjälpte Europa, alltså just de hårt styrda klimatmålen? Är det inte det som har gjort att vi har halkat efter i utvecklingen? Är det inte det som har gjort att vi har stirrat oss blinda på att rapportera in vad vi gör i stället för att göra någonting?

Som ledamoten själv sa har andra länder statliga subventioner. Konkurrensvillkoren blir helt felaktiga. Där ligger vi tyvärr lite efter.

Vi är emot det. Vi vill ha fri handel och öppna marknader. Där tror jag inte att det egentligen råder någon åsiktsskillnad. Men klimatmålen får inte bli totalt övergripande; det är det vi ifrågasätter. Vi är rädda för att det återigen kommer att bromsa Europa.

Vi behöver komma in på andra marknader. Vi behöver öppna upp. Vi kan visa vägen för vad en grön omställning är när vi väl är där, men vi är inte där nu.

Herr talman! Jag tackar återigen ledamoten för frågan.

Jag tror att jag svarade lite grann på frågan tidigare. Som jag sa förnekar vi inte behovet av klimatanpassning, men vi vägrar att acceptera att det ska ske på bekostnad av jobben, företagen och lönsamheten. Europa har ju de facto tappat 10–15 procent av världsmarknaden på grund av en för hårt reglerad miljöpolitik. Vad är det ledamoten inte ser? Eller vad är det Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte ser? Jag förstår liksom inte hur ni tänker.

Om vi nu ska göra någonting ordentligt ska vi väl vara på de marknader där det behöver göras. Som ledamoten själv säger ligger vi bra till. Vi har en bra innovationstakt. Vi ska låta företagarna arbeta med detta i lugn och ro. Det behöver de, för de är så pass duktiga i Sverige.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Som jag sa i mitt anförande förnekar vi inte behovet av klimatanpassningar. Det gör vi inte. Men vi vägrar att acceptera att det ska ske på bekostnad av jobben, företagens lönsamhet och den tekniska friheten. Det är skillnad mellan att ställa om och slå ut, och jag upplever det som att man har slagit ut en hel del industrier också.

Vi kan ta de satsningar som har gjorts uppe i den norra delen av landet som exempel; de har inte fallit ut som de skulle, vilket är väldigt tråkigt. Det har gått mycket pengar till det. Vi har tappat konkurrenskraft i Europa. Varför har vi gjort det? Har vi fokuserat för mycket på att implementera en massa administrativa bördor och miljöanpassningar i stället för att se världen för vad den verkligen är?

Jag säger inte att det är fel – jag säger bara att var sak har sin tid.

Herr talman! När vi i dag debatterar näringsutskottets utlåtande om EU-kommissionens så kallade konkurrenskraftskompass vill jag börja med att tydliggöra att Sveriges och Europas ekonomiska motstånd, produktivitet och innovationsförmåga måste stärkas genom att respektera nationella intressen och vår industriella verklighet, produktivitet och innovationsförmåga. Detta är inte bara nödvändigt för vår tillväxt utan också för vår säkerhet och vår roll i en alltmer osäker värld.

Herr talman! Sverigedemokraterna ställer sig inte bakom tanken att den gröna omställningen i sig ska vara en motor för konkurrenskraften. Det är att vända på orsak och verkan. Politikens uppgift är att skapa rimliga, teknikneutrala och långsiktiga förutsättningar för företagen att växa, investera och anställa – inte att göra klimatpolitik till ett verktyg för industripolitiska mål. Vi menar också att regelverk och styrmedel måste utformas så att företag kan ställa om utan att straffas med ökade kostnader, minskad lönsamhet eller försämrad konkurrenskraft gentemot aktörer utanför EU.

Att ensidigt göra klimatmålen till grunden för Europas konkurrenskraft är inte bara riskabelt utan även ansvarslöst. Det riskerar att slå hårt mot europeisk industri, öka våra kostnader och undergräva vår självförsörjning samtidigt som konkurrentländer slipper samma bördor. Detta är inte hållbart i längden och troligen en bidragande orsak till att EU och Sverige har tappat i konkurrenskraft och tillväxt.

Herr talman! En verkligt konkurrenskraftig omställning måste vara teknikneutral. Det innebär att det inte är politikers eller kommissionärers sak att avgöra vilken lösning som är bäst – om det är kärnkraft, bioenergi, vätgas eller elektrifiering. Det är företagen, ingenjörerna och forskarna som vet vad som fungerar bäst för deras verksamhet.

Vi motsätter oss därför den formulering i regeringens ståndpunkt som säger ”den gröna omställningen behöver utgöra en motor för EU:s konkurrenskraft”. För oss är det helt centralt att det är just konkurrenskraften och den fria företagsamheten, innovationskraften och investeringarna som driver omställningen – inte tvärtom.

Vi ser med stor oro på hur EU alltmer har tenderat att luta sig mot omfattande statsstöd och bidragspaket i stället för att skapa rättvisa och stabila konkurrensvillkor. Detta snedvrider marknaden, missgynnar länder med sunda statsfinanser – som Sverige – och gynnar stora centralstyrda ekonomier. Det riskerar att leda till kapplöpning mellan medlemsländer, en snedvriden konkurrens och att mindre länder som Sverige kan komma att missgynnas.

Vi är positiva till att pendeln svängt något i Bryssel och att konkurrenskraft och tillväxt tycks ta mer plats på dagordningen. Men låt mig vara tydlig: Vi kan aldrig bygga vår industriella framtid på statsstöd. Vi måste ha en fri och rättvis inre marknad där reglerna är lika för alla.

Vi i Sverigedemokraterna värnar om sunda offentliga finanser. Vi säger nej till kapplöpningar om subventioner och till ökad skuldsättning i EU:s namn. Det ska dock sägas att staten kan gå in exempelvis när marknaden brister i grundforskning och säkerhetskritisk infrastruktur eller för att främja banbrytande innovation. Det får dock aldrig bli huvudverktyget. Då hamnar vi i en ohållbar situation, där tillväxten blir beroende av politiska beslut snarare än företagsekonomisk logik.

Det är märkligt att regeringen säger sig vara skeptisk till statsstöd men ändå stöder en ny ram för subventioner i EU. Det är exakt sådana budskap vi anser riskerar att cementera beroendet av politiska beslut snarare än företagsdriven tillväxt.

Herr talman! Vi i Sverigedemokraterna ser positivt på insatser som stärker den inre marknaden genom regelförenkling och förbättrad implementering. Särskilt viktigt är det att minska regelbördan för små och medelstora företag, som ofta drabbas hårdast av byråkratiskt krångel. Samtidigt måste förenklingar ske med eftertanke och inte leda till att grundläggande principer som rättssäkerhet, transparens och kvalitet urholkas. Vi säger ja till effektivitet, men vi säger nej till sänkta ambitioner.

Förenklingar ska göra det lättare att göra rätt och inte bana väg för slarv eller osund konkurrens. Vi i Sverigedemokraterna vill att regelförenklingar inte bara ska handla om att minska administrationen utan också om att värna om rättssäkerhet och att minska den oproportionerliga bördan för småföretag. Det gäller särskilt för dem som verkar i landsbygd och på industriorter.

Herr talman! Energifrågan är avgörande för Europas framtida konkurrenskraft. Vi är därför stolta över att kärnkraften har en central plats i vår och regeringens politik. Det handlar inte bara om klimatet. Det handlar om att säkra en stabil, prisvärd baskraft för industrin. Detta är särskilt viktigt med tanke på framtida behov.

Jag vill också tydligt markera att försörjningstrygghet inte handlar om att sluta oss inom EU:s gränser och försöka producera allt själva. Tvärtom är det genom stabila och självständiga handelsrelationer som vi bygger verklig motståndskraft. Det är inte genom nya lager av protektionism eller centralstyrning från Bryssel.

Avslutningsvis vill jag säga att vi inte stöder ett EU som använder konkurrenskraft som en ursäkt för mer överstatlighet, fler gemensamma regler eller större budgetar. Politiken måste respektera subsidiaritetsprincipen och lämna utrymme för medlemsländerna att fatta sina egna beslut. Det är så vi stärker Europas konkurrenskraft, frihet och ansvar samt respekt för varje medlemslands unika förutsättningar.

Med detta sagt har jag nu framhävt Sverigedemokraternas särskilda ståndpunkt i yttrandet.

Herr talman! En färsk rapport från Interpol visar en ökning av global finansiell brottslighet såsom avancerade cyberattacker och finansiella bedrägerier mot företag. Ur ett sverigedemokratiskt perspektiv, där skyddet av svenskt näringsliv prioriteras, anser vi det högst relevant att kräva tuffare tag mot sådan kriminalitet. Små och medelstora företag med begränsade säkerhetsresurser är extra utsatta och riskerar därmed försämrad konkurrenskraft.

Med anledning av detta vill jag fråga minister Ebba Busch: Arbetar regeringen för att stärka samarbetet mellan näringslivet och rättsväsendet för att bättre skydda de svenska små och medelstora företagen mot dessa hot?