Daniel Vencu Öhrlund Castro

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag står självklart bakom alla Socialdemokraternas reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till Vänsterpartiets och Socialdemokraternas gemensamma reservation 4.

Det är viktigt att immateriella tillgångar skyddas. I en tid där alltmer av vår ekonomi flyttar över från fysiska produkter och varor till immateriella sådana behöver systemen vara utformade för att främja innovation, utveckling och skapande. Det handlar om rimliga ersättningar för bland annat kulturskapare när deras verk kopieras. Det handlar om att ersättningen behöver bli bredare så att fler rättighetshavare omfattas och får ta del av ersättningen. Det handlar också om att vi har ordning och reda på marknaden och värnar skaparnas rättigheter men samtidigt säkerställer att avgifterna inte blir oskäliga för konsumenterna.

Det är också därför propositionen om privatkopieringsersättning är viktig. Den är ett steg mot att modernisera ett system som under lång tid inte fullt ut hängt med i den tekniska utvecklingen. När människors konsumtion av kultur förändras måste också ersättningssystemen göra det. För Socialdemokraterna är det grundläggande att den som skapar musik, film, litteratur och annan kultur också ska få rimlig ersättning när verken används.

Fru talman! Debatten handlar dock även om immaterialrätten i stort. Vi står inför stora utmaningar – och växande sådana – med tanke på de nya teknikskiften som växer fram, och flera gånger under mandatperioden har vi debatterat just de immateriella tillgångarnas betydelse för Sverige. Därför har Socialdemokraterna vid flera tillfällen efterfrågat en samlad strategi för hur vi bättre kan ta tillvara våra immateriella tillgångar. Det är också en central del i en kommittémotion som Socialdemokraterna väckte tidigare i år.

Vi socialdemokrater menar att Sverige behöver ett mer strategiskt förhållningssätt när det gäller immaterialrätten. I dagens kunskapsekonomi skapas en stor del av vårt välstånd genom idéer, innovationer och kreativitet. Musik, film, design, patent och varumärken är inte bara kulturella tillgångar utan också motorer för jobb, företagande och tillväxt. De immaterialrättsintensiva näringarna står för mer än vart tredje arbetstillfälle och närmare 40 procent av Sveriges bnp. Därför behöver en nationell strategi ha en bred ansats som säkerställer att vi tillvaratar våra kunskapsbaserade tillgångar på bästa sätt.

Kunskapen om immaterialrätt som strategisk tillgång behöver öka, särskilt bland små och medelstora företag samt inom universitet och högskolor. Mindre innovatörer saknar ofta grundläggande kunskap om hur och när innovationer behöver skyddas. Många goda idéer riskerar därför att aldrig nå marknaden eller att exploateras av andra aktörer.

Fru talman! Även den offentliga upphandlingen behöver präglas av högre kompetens i hanteringen av immateriella tillgångar. Mot denna bakgrund vill vi se över förutsättningarna för att inrätta ett nationellt kompetenscentrum enligt finsk modell. Ett sådant centrum skulle kunna fungera som en kunskapshubb som inte bara stärker kvaliteten i våra forsknings- och innovationsinsatser utan också höjer kompetensen i hela samhället.

Det är också hög tid att vi i Sverige börjar använda patentinformation på ett mer systematiskt och strategiskt sätt för att öka utväxlingen av våra innovationssatsningar. Genom bättre användning av patentinformation kan vi undvika onödig dubbelforskning, påskynda utvecklingen av viktiga innovationer och analysera globala utvecklingstendenser. Detta är särskilt viktigt i många av de näringar där Sverige står starkt strategiskt, inte minst i den gröna omställningen. Genom att använda patentinformation i forskning och beslutsfattande kan vi tydligare identifiera var Sverige har störst möjlighet att konkurrera och bidra med nya klimatsmarta lösningar.

I detta sammanhang, fru talman, skulle jag vilja lyfta fram ett gott exempel från ett av våra nordiska grannländer. Man kan se Norge som en förebild. Där genomförs djupgående patentanalyser som används för att rikta forskningsmedel dit där de gör störst nytta och där innovationspotentialen är som störst.

Utvecklingen inom AI och digitalisering går mycket snabbt, fru talman. Det immaterialrättsliga regelverket riskerar att halka efter. Den nya tekniska verkligheten gör att de befintliga utmaningarna kopplade till immateriella rättigheter blir ännu större. Det gäller inte minst frågor om upphovsrätt, äganderätt till data och hur AI-system använder skyddat material. Om Sverige ska fortsätta att vara en ledande innovationsnation måste regelverken moderniseras och harmoniseras så att de kan hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen.

Små och medelstora företag har dessutom ofta begränsade möjligheter att försvara sina patent till följd av höga domstolskostnader. Därför var det viktigt att genomföra den domstolsreform som vi socialdemokrater drev igenom under den förra mandatperioden för att öka förutsägbarheten och sänka kostnaderna för företagen.

Fru talman! Det är uppenbart att Sverige står inför stora utmaningar såväl på det immaterialrättsliga området som på många andra områden inom näringsutskottets beredningsområde. Vi är ett handelsberoende land och kanske en av världens mest exportorienterade ekonomier. Därför är det avgörande att vårt näringsliv kan stå starkt i den internationella konkurrensen.

För att lyckas med det måste vi skapa bättre förutsättningar för att våra immateriella tillgångar tas tillvara. Vi behöver stärka kunskapen om patent, upphovsrätt och innovation. Vi behöver modernisera systemen så att de fungerar i den digitala ekonomin. Vi behöver även säkerställa att både skapare, innovatörer och företag får rimliga villkor att utvecklas. Det är så vi stärker Sveriges konkurrenskraft, innovationsförmåga och framtida välstånd.

Fru talman! Jag blev rätt förvånad när arbetsmarknadsministern sa att regeringen klarar kontrollfrågan att fler har kommit in i arbete den här mandatperioden när 100 000 fler har blivit arbetslösa sedan regeringen tillträdde 2022.

Varenda gång vi ställer frågor om arbetslöshet är svaren att kraven ska ställas på dem som söker jobb. Det är helt riktigt, för om man kan jobba ska man jobba.

Regeringen har dock ett ansvar att skapa fler jobb i Sverige. Men i stället har vi sett rekordmånga konkurser och en industripolitik som saknar tydlig riktning och som har lett till att framtidens jobb inte skapas i Sverige.

Vad har arbetsmarknadsministern för svar på frågan hur man ska skapa fler jobb för Sveriges unga? Ser regeringen att man har något som helst ansvar för att skapa jobb i vårt land?

(Applåder)

Fru talman! Jag har tagit del av regeringens resonemang bakom förslaget. Min fråga är: Vad är motiveringen till att man inte vill ha det verktyget?

Förslaget kom inte först från Socialdemokraterna. Det kom från utredningen till propositionen och Produktivitetskommissionens slutrapport. Man har identifierat att i de länder där man har ett verktyg och kan använda sig av avyttring som sista åtgärd har man faktiskt kunnat råda bot på den osunda konkurrensen.

Fru talman! I mitt anförande nämnde jag ett exempel, och det var Storbritannien. Jag råder ledamoten att läsa hur man har använt sig av verktyget i Storbritannien. Det har varit väldigt framgångsrikt. Såvitt jag vet har Storbritannien en väl fungerande marknad.

Fru talman! Utöver att nämna konkurrensverktyget vill jag ändå passa på att säga följande. Regeringen forcerar nu fram det som riskerar att bli en tvångsprivatiseringslag. Kommuner kommer inte längre att kunna bedriva lönsam verksamhet som efterfrågas av medborgare och som kommuninvånare som betalar skatt till kommunen förväntar sig.

Det kommer att försvinna helt och hållet. Det verkar regeringen ta väldigt lätt på. Man verkar ibland lite hånfullt säga att oron från oppositionen är överdriven. Men det är inte bara oro från oss. Det finns inte en enda kommun eller region som inte i sitt remissvar har sagt att det kommer att leda till att viktiga verksamheter kommer att stänga ned. Jag undrar varför regeringen inte tar den oron på allvar.

Varför lyssnar man inte på kommunerna och regionerna? Varför inför man en lag som riskerar att bli en kostnadschock för svenskarna i ett läge där vi lever i en kostnadskris som regeringen inte har gjort nog för att stävja?

Fru talman! Varför inför man den här pålagan som kommer att innebära en kostnadschock för kommuninvånarna? Sedan kanske det också hade varit tacksamt med ett förtydligande om konkurrensverktyg.

Fru talman! Jag tackar Lili André för anförandet.

Jag inser att vi inte delar problembilden när det gäller den nya lagen om offentlig säljverksamhet. Jag vill ändå säga, fru talman, att Lili André och regeringen underskattar vad lagen faktiskt innebär.

Ibland verkar det vara svårt att ta del av den proposition som vi debatterar. I den föreslås att Konkurrensverket ska mäta effekten på en marknad. Det som Lili André tog upp i sitt anförande om att det kan vara motiverat från kommunens sida kommer inte att gälla. Det är regeringens förslag. Att säga någonting i talarstolen kommer inte att hjälpa i verkligheten när lagen implementeras den 1 augusti 2026.

Det finns gott om bolag ute i Kommunsverige som har sagt: Vi kommer troligtvis att stoppa vår verksamhet, för vi vet inte hur lagen ska tolkas. Det vet förmodligen inte regeringen heller. Man har tvingat fram den här lagen.

Fru talman! Jag vill ta upp den andra delen i lagen, som handlar om ett konkurrensverktyg. Som Lili André nämnde är det bra, och det görs viktiga förändringar i konkurrenslagen. Men man saknar det som har efterfrågats mest från Konkurrensverket och också i Produktivitetskommissionens slutrapport. Det handlar om att som yttersta åtgärd, i sista hand, kunna kräva avyttring av verksamhet. Jag skulle vilja höra lite om varför regeringen inte går vidare med det.

Fru talman! Det är inte bara jag som bekymrar mig. Även Energiföretagen bekymrar sig oerhört för detta.

Fru talman! Min fråga handlar inte om Kjell Janssons analyser eller spaningar, utan min fråga handlar om den proposition som ligger på riksdagens bord och som vi ska votera om i eftermiddag. Enligt den är det inte den offentliga aktörens motivering till verksamheten som kommer att gälla, utan den som bestämmer om en verksamhet ska få vara kvar är Konkurrensverket, som har sitt kontor här i Stockholm.

Man kan göra sig löjlig över olika kommunala verksamheter, men jag tror inte att någon svensk kommun skulle säga nej till en privat aktör som vill öppna hotell, konferensanläggning, kafé eller lunchrestaurang. Jag har i alla fall inte träffat ett enda socialdemokratiskt kommunalråd som har tackat nej till denna möjlighet. Det är nämligen en möjlighet, och det privata näringslivet ska stärkas.

Men Sverige är ett avlångt land, och det finns väldigt många kommuner där marknaden har bedömt att det inte är lönsamt att bedriva verksamhet. Fine, okej. Men varför ska kommunen då berövas möjligheten att erbjuda det skattebetalarna efterfrågar? Är det också helt orimligt att en kommun ska kunna ha en lönsam verksamhet? Ska en kommun bara vara skatteindrivare och inte kunna ha en verksamhet som efterfrågas och uppskattas och även är lönsam? Den här lagen gör att kommunerna inte kommer att kunna bedriva lönsam verksamhet, och kostnaden för det kommer att landa på kommuninvånarna genom höjda skatter eller högre taxor. Det här riskerar alltså att bli en kostnadschock för kommuninvånarna.

Jag vill ha ett svar. Varför föreslår man detta, och varför tar man ifrån kommunerna möjligheten att erbjuda medborgarna efterfrågad verksamhet?

Fru talman! Jag tackar Kjell Jansson för ett som alltid intressant anförande även om vi står på ganska olika sidor i detta.

Det var spännande att höra vilka exempel Kjell Jansson valde att rada upp. Ett av dem var apoteken. Jag tycker att apoteken är ett ganska bra exempel på vad som händer när det blir för marknadskoncentrerat. Antalet apotek har ökat, och Sverige har aldrig haft så många apotek som i dag. Men på landsbygden och i glesbygden är de få. Nästan 95 procent av alla nya apotek har nämligen öppnat i storstäder och tätorter.

Mitt anförande handlade mycket om vad detta innebär för dem som inte bor i exempelvis Stockholm, som jag och Kjell Jansson gör, Göteborg eller Jönköping utan på landsbygden och i glesbygden dit marknaden inte kommer eftersom det inte är lönsamt.

Enligt propositionen är det inte längre kommunens motivering till en verksamhet som gäller, utan det som ska gälla är Konkurrensverkets bedömning av vad effekten på marknaden blir. En marknad kan vara väldigt stor. Låt oss ta ett exempel. Energimarknaden är väldigt stor och berör hela Sverige, inte bara en kommun. Om till exempel ett kommunalt elbolag bedriver verksamhet på en konkurrensutsatt marknad kan man mäta om det påverkar hela Sveriges elmarknad på ett otillbörligt sätt.

Fru talman! På vilket sätt kan Moderaterna och regeringen garantera att detta inte kommer att innebära att verksamheter stängs ned när kommuners motivering till att en verksamhet behövs för att invånarna efterfrågar den inte längre gäller utan tjänstepersoner i Stockholm bestämmer vad som gäller?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, reservation 1.

Regeringen går nu vidare med en lag som i praktiken innebär att offentliga aktörer inte kommer att kunna bedriva stora delar av sin verksamhet. Kommuner och regioner, men även staten, kommer att ha mycket svårare att leverera det som efterfrågas av medborgare eftersom de förbjuds att bedriva säljverksamhet.

Fru talman! I grunden handlar detta om tre saker.

För det första är det helt uppenbart att regeringen sätter marknaden före människan. Det privata näringslivet ska stärkas både lokalt och på nationell nivå, men i många delar av Sverige har marknaden aldrig levt upp till löftet om valfrihet och inte heller klarat av att leverera det som medborgarna har efterfrågat.

När statliga bolag såldes ut eller när verksamheter privatiserades skulle marknaden erbjuda en valfrihet som skulle få ned kostnaderna för svenska folket, men så blev det inte. Och när ingen annan kliver fram är det oftast det offentliga, väldigt ofta en kommun, som behöver ta ansvaret när medborgare efterfrågar olika typer av verksamheter.

Det är helt uppenbart att högerns privatiseringar har lämnat efter sig ett splittrat land där företagens lönsamhet har fått gå före människors behov. När regeringen nu också har stängt ned många servicekontor är det många orter som ser sina samhällen dö. Detta beror på att Sverige under alltför lång tid har fått styras utifrån vad som funkar i någon form av marknadsekonomisk teori i stället för vad som faktiskt fungerar för människor.

Många i vårt land har känt av effekten när samhället drar sig tillbaka. Det är banker som stänger, restauranger som inte längre erbjuder lunch eller en biograf som inte längre går runt. Det ska inte bero på var i landet du bor om ditt samhälle är levande för dig. När privata aktörer inte vill etablera sig måste någon kliva fram. Jag tror att det förväntas av dem som ytterst blir påverkade därför att marknaden har valt bort dem. Det är viktigt att det offentliga har möjlighet att erbjuda service för att alla orter ska kunna vara bra och livskraftiga.

Regeringen har ingen plan för hur hela Sverige ska leva utan verkar snarare vilja att delar av Sverige ska fortsätta monteras ned eller säljas ut. De löften som vi hörde från Sverigedemokraterna här tidigare om att en ny lag, som i praktiken förbjuder kommunerna att bedriva någon form av säljverksamhet, ska öka konkurrensen och då också få ned kostnaderna är lögn. Den tesen har nämligen aldrig visat sig vara sann.

Tvärtom har det visat sig att vanligt folk drabbas när det offentliga tar ett steg tillbaka. Vanligt folk får leva med konsekvenserna av att marknaden inte tyckte att de är tillräckligt lönsamma. Det kan vara de som behöver känna de här konsekvenserna i en bygd eller en kommun som har uppskattade verksamheter för att kommunen har sett till att även de ska få ha livskraftiga samhällen.

Det handlar dock inte bara om kaféer, butiker eller biografer; det handlar om saker som är mycket mer grundläggande än så. Vad händer när det inte finns någon som vill bygga ut bredbandet? Vad händer när energiförsörjningen inte längre är tillräckligt stabil? Vad händer när avfallshanteringen inte fungerar som den ska eller blir mycket dyrare? Allt detta är verksamheter som berörs av den nya lagen. Remissinstans efter remissinstans har pekat på detta, men regeringen har helt struntat i det.

Jag tänker dock att det kanske är här någonstans som verkligheten hinner i kapp regeringen, fru talman. Det är nämligen lätt att tala om konkurrens och marknadslösningar i abstrakta termer, men när bredbandet inte fungerar, när elnäten inte kan utvecklas eller när sophanteringen helt enkelt blir dyrare är det människors trygghet och ekonomi som blir lidande. När kommunernas möjlighet att verka på konkurrensutsatta marknader begränsas minskar också deras förmåga att ta det ansvar som jag tror att medborgarna förväntar sig att de ska ta.

Det är alltså inte bara en fråga om service utan även en fråga om samhällets motståndskraft och beredskap. Regeringen riskerar att försvaga just den lokala kapacitet som behövs i händelse av kris. Jag tycker att det är ett högt pris att betala för en ideologisk övertygelse att marknaden alltid ska gå först.

För det andra presenterar regeringen en lag som ökar regelbördan, fru talman. Det trodde man inte om en högerregering, men så är det. Det som nu föreslås är en lag som i praktiken ska göra vardagen jobbigare för en kommun. Ökade krav, mer administration och högre kostnader är vad regeringen levererar till landets kommuner och regioner – mitt i en kostnadskris där de dessutom inte har fått någon hjälp från regeringen när det gäller generella statsbidrag.

Offentliga aktörer kommer att behöva införa årliga särredovisningar av sina säljverksamheter och dessutom genomföra återkommande, omfattande utvärderingar vart fjärde år. Det här är inga små justeringar, utan det är nya lager av byråkrati som kräver tid, kompetens och resurser.

Vad betyder detta i praktiken? Jo, det betyder att pengar och arbetstid flyttas från kärnverksamhet till administration och rapportering. Det är resurser som i stället hade kunnat användas till att förbättra välfärden eller garantera samhällsservice för alla kommuninvånare som betalar skatt. De pengarna kommer nu i stället att behöva läggas på att hantera den regelbörda som regeringen lägger på kommunerna.

Detta sker dessutom i ett läge där ambitionen på nationell nivå – från regeringen – tycks vara att minska regelbördan i vårt land. Det gäller dock inte kommunerna eller vanligt folk; för dem ska det i stället bli mer komplicerat. Kraven ska skärpas, och det ska bli dyrare att vara svensk.

För det tredje, fru talman, agerar inte regeringen mot den riktigt osunda konkurrensen. De förändringar i konkurrenslagen som nu presenteras är bra. Alltför länge har vi saknat regelverk som förhindrar företagskoncentrationer och haft lagar som skapat ett land där marknadsmisslyckandena varit för många.

Vi behöver en lagstiftning som förhindrar att företag delar upp marknaden sinsemellan och på så sätt förhindrar konkurrens, vilket i sin tur leder till höga priser för kunderna. Vi har sett detta under kostnadskrisen, med höga matpriser och höga veterinärpriser. Det här är två branscher där konkurrensen inte fungerar, vilket har lett till bristande tillgång på landsbygden och i glesbygden såväl som högre priser. Med bredare konkurrens kommer möjligheter för fler aktörer, som kan erbjuda andra priser och varor.

Fru talman! Dessa förändringar är bra, men regeringen missar det kanske viktigaste som utredningen presenterade, nämligen ett konkurrensverktyg genom vilket man som yttersta åtgärd – i sista hand – ska kunna kräva avyttring av verksamhet om företag inte agerar som Konkurrensverket har krävt. Ett sådant verktyg finns i ganska många länder. Det finns i Storbritannien och USA, och Tyskland ska införa det. EU-kommissionen uppmanar länder att införa det.

Om regeringen inte mäktar med att se utanför landets gränser kan man läsa den utredning som föregick propositionen, där detta föreslås. Om man inte tycker att den är bra kan man ta del av Produktivitetskommissionens slutrapport – även där föreslås ett sådant verktyg.

Detta skulle stärka verktygen. Det skulle ge oss möjlighet att verka för en sund konkurrens i Sverige och få ned priserna för svenska folket.

Sammantaget vill vi socialdemokrater göra upp med marknadsmisslyckanden och se till att kommunerna, regionerna och staten kan erbjuda grundläggande samhällsservice som får ned kostnaderna och säkrar livskraftiga orter i hela landet. Sverige har länge haft problem med samhällen som monteras ned, osund konkurrens och marknadsmisslyckanden. Därför vill vi se ett samhälle som inte ser till marknadens bästa utan sätter svenska folkets och ditt bästa främst. Det är det mest avgörande för att få ned kostnaderna och stå på svenska folkets sida.

(Applåder)

Fru talman! Vi börjar i den här ändan då: Varför föreslår man en ny lagstiftning om det finns lagstiftning redan i dag? Det är mycket märkligt. Om systemet fungerar och det finns lagstiftning i dag är det mycket märkligt att Sverigedemokraterna stöttar regeringens proposition och ändrar lagen. Det är en ganska stor förändring.

Sverigedemokraterna brukar säga att de inte sitter i regering, men nu diskuterar vi en proposition som Sverigedemokraterna stöttar, fru talman. Jag antar därför att Sverigedemokraterna till fullo stöttar regeringens ståndpunkt i den här frågan.

När det gäller det här med myndigheterna och domstolarna är det ju i dag Patent- och marknadsdomstolen som bestämmer. I den lagändring som föreslås är Konkurrensverket den tillämpande myndighet som också får ett utökat mandat. Det Angelica Lundberg menar – att vi kommer att ha ett förfarande i domstolarna – kommer bara att bygga på om kommunerna har kapacitet att överklaga detta. Det man glömmer bort att nämna, och som Angelica Lundberg inte har nämnt över huvud taget, är nämligen den marknadsstörningsavgift på 20 miljoner kronor som också föreslås.

När man sitter i Sveriges riksdag och fattar stora beslut om kärnkraft som kommer att kosta hur mycket som helst förstår jag att 20 miljoner inte framstår som så mycket, men för en liten kommun är det otroligt mycket pengar, och det påverkar kommunbudgeten direkt.

Jag vidhåller min fråga: Kan Sverigedemokraterna garantera för svenska folket att det inte kommer att innebära högre kostnader för kommuninvånare när exempelvis avfallsbolag inte längre kan verka inom den konkurrensutsatta marknaden? Kan man garantera att det här inte kommer att leda till att svenska folket får dyrare taxor och högre skatter?

Fru talman! Jag vill tacka Angelica Lundberg för anförandet. Det var mycket i anförandet som var intressant att lyssna på. En del som jag tänkte på var just att detta är en lag som kanske inte går tillräckligt långt och att Sverigedemokraterna vill utvärdera det här.

I remissinstansernas svar kan vi ta del av vad exempelvis Energiföretagen och Svenska Stadsnätsföreningen – ganska tunga remissinstanser, om jag får säga det själv – varnar för gällande den nya lagen om offentlig säljverksamhet. Det handlar om att man inte kan garantera att de kommunala elbolagen inte påverkas av det här och att man inte kan garantera att de kommunala och offentliga stadsnätsföretagen inte påverkas av det här. Man har ansett och flaggat för regeringen under väldigt lång tid att det är en för otydlig otillbörlighetsprincip som nu finns i den föreslagna nya lagen.

Vad blir då konsekvensen när det blir otydligt, fru talman? Jo, konsekvensen är ju att kostnaderna för vanligt folk kommer att öka. Det gäller inte bara energiförsörjning eller fibernät, utan det handlar också om avfallshantering. Vi har väldigt många kommunala avfallsbolag som måste hantera hushållsavfallet, som inte är lönsamt. Därför är de på en konkurrensutsatt marknad för att kunna finansiera det de har som lagstadgad uppgift att göra.

Jag tror inte att jag träffat ett enda kommunalt avfallsföretag som inte har sagt att de kommer att behöva stänga ned den lönsamma delen, och konsekvensen av det blir att de kommer att behöva införa taxor för kommuninvånarna eller att kommunen kommer att behöva höja skatten.

Min fråga till Sverigedemokraterna är alltså varför man går vidare med någonting som alla remissinstanser som jobbar med detta menar kommer att öka kostnaderna för svenska folket?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag upplever att jag inte fick svar på min fråga. Jag frågade ju faktiskt om transvården, och det ligger väl ändå inom statsrådets område som sjukvårdsminister, får man tycka. Jag skulle vilja ha svar på vilka konkreta åtgärder regeringen kan vidta för att stärka transvården.

Vi går tillbaka till det jag ägnade en ganska stor del av mitt anförande åt. Hat och hot mot transpersoner är helt centralt när vi diskuterar transvården, för transpersoner är inte bara överrepresenterade i suicidtalen. Det handlar också om att en person innan den begår självmord förmodligen har mått ganska dåligt. Det innebär att transpersoner på grund av det hat och de hot man behöver utstå – bland annat på grund av vad som sägs i riksdagens kammare av Sverigedemokrater som jämför transpersoner med djur – behöver ha stärkta möjligheter att kunna få vård för att stävja självmord.

Det blir ganska märkligt att inte få svar på den frågan eftersom det för mig är helt centralt för en sjukvårdsminister att ta hand om de personer som är särskilt utsatta i vårt samhälle och rikta insatser för att se till att regionerna också kan möta upp de behov som finns när transpersoner gång på gång, år efter år, får utstå hat från framför allt högerkonservativa rörelser.

Jag skulle vilja ha svar på vilka konkreta åtgärder sjukvårdsministern och regeringen kan vidta för att stärka transvården, minska köerna inom transvården och öka möjligheterna för transpersoner att få psykiatrisk hjälp vid behov.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att debattera den här frågan, för likt Ulrika Westerlund blev jag väldigt fundersam över vad Kristdemokraternas politik är när det gäller människors möjlighet att byta juridiskt kön efter att Ebba Busch höll sitt linjetal på Kristdemokraternas landsdagar.

När vi blickar bakåt, inte så långt som Ulrika Westerlund men till 2022, ser vi att Ebba Busch och Kristdemokraterna var för att genomföra förändringar i dåvarande könstillhörighetslag – detta framför allt i relation till bemötandet i vården för just transpersoner.

Under första halvan av den här mandatperioden sa den tidigare sjukvårdsministern Acko Ankarberg Johansson återkommande att regeringen arbetar fram en ny könstillhörighetslag. Sedan blev det klart för alla att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna blockerade möjligheten för regeringen att presentera en sådan proposition.

I debatten som ägde rum här i kammaren om en ny könstillhörighetslag uppvisades en sällan skådad okunskap med motbjudande argument. Från Sverigedemokraterna framfördes argument som jämförde transpersoner med djur och utklädnad. Från Kristdemokraterna uppvisades en ganska stor okunskap när det gällde vilken lag vi faktiskt diskuterade. Det var väldigt många ledamöter som tyckte att vi skulle utreda frågan vidare, trots att det här kanske är den fråga som har utretts mest i Sverige.

Det verkar också vara så, av Ebba Buschs linjetal att döma, att Kristdemokraterna inte bara har släppt frågan om vilken ålder som ska omfattas av ändring av juridiskt kön utan också helt underkänner könsidentitet som entitet i samhället. Ebba Busch menar ju att könstillhörighetslagen har någon form av normlöshet som är fel och att lagen inte handlar om biologi utan om ideologi.

För mig blir det här väldigt märkligt, fru talman. Ett sådant uttalande måste jag ändå säga är oerhört, för det innebär i praktiken att Kristdemokraterna och vice statsministern i Sverige helt förnekar att könsidentitet existerar och därmed menar att transpersoner i realiteten inte heller existerar. Lagen är ju inte normlös om man erkänner könsidentitet. Då har den väldigt tydliga ramar. Individens upplevelse och självkänsla väger tungt inom ett juridiskt reglerat system för att kunna byta juridiskt kön.

Det är väldigt svårt att förstå vad Kristdemokraterna menar. Jag skulle vilja ha svar från Elisabet Lann, som är representant här för Kristdemokraterna, om det är så att man erkänner könsidentitet och vad man då menar med att lagen har en normlöshet och inte handlar om biologi utan bara om ideologi.

Sjukvårdsministern och Kristdemokraterna måste inse hur situationen har blivit för landets transpersoner efter debatterna och turerna kring en ny könstillhörighetslag. Efter att ha blivit jämförd med djur i riksdagens kammare känner man sig nog inte jättetrygg i samhället. Vi vet att transpersoner är överrepresenterade i suicidtalen. Vi vet att de är särskilt utsatta för hat och hot i samhället. Vi vet också att köerna till just transvården är orimligt långa.

Jag skulle vilja veta vad statsrådets bild är. Förnekar Kristdemokraterna människors självupplevelse av kön? Och vilka konkreta åtgärder kan hon lägga fram för att förbättra situationen för Sveriges transpersoner?

Herr talman! Det finns mycket att säga, men jag ska uppehålla mig vid statens ansvar. Lili André tog i sitt svar upp Industriklivet, och i den budget som ligger på riksdagens bord minskas stödet till den svenska industrin via Industriklivet med 80 procent. Som en sakupplysning kan jag tala om för ledamoten att de som främst har fått stöd via Industriklivet är medelstora, höginnovativa bolag som har behövt detta stöd för att först kunna accelerera och sedan gå ut på en global marknad och konkurrera. Nu nekas de detta stöd.

Herr talman! Jag vill försöka förstå vad Kristdemokraternas näringspolitik är. Nyligen publicerades en debattartikel av Lili Andrés partiledare i Dagens industri, där hon skrev att Sverige behöver stora statliga investeringar, att staten ska dela risken med de kommuner som satsar och att strategiska projekt ska prioriteras i tillståndsprocesserna. Detta är socialdemokratisk politik och fanns med i våra riktlinjer till vår partikongress. Givetvis välkomnar jag alla som delar Socialdemokraternas uppfattning, och Lili Andrés parti och mitt parti har ju under denna mandatperiod försökt få till en energiöverenskommelse. Därför är det märkligt att i denna debatt, när vi försöker blicka framåt, ha den höga svansföring man hade under förra mandatperioden när det gäller energipolitiken. Jag har ändå uppfattat att Lili Andrés parti och mitt parti är eniga om att vi måste nå en energiöverenskommelse.

Nu sitter Kristdemokraterna i ett regeringssamarbete med partier som hellre vill föra ett kulturkrig än att tillföra mer elproduktion. Men nu presenterar Kristdemokraterna en näringspolitik som är i linje med Socialdemokraternas. Är det inte helt enkelt så att Kristdemokraterna befinner sig i helt fel lag?

Herr talman! Jag tackar Lili André för anförandet.

Jag konstaterar att detta är den fjärde budget som det här regeringsunderlaget lägger fram på utgiftsområde 24 Näringsliv. Det är också Kristdemokraterna som genom Ebba Busch innehaft näringsministerposten under mandatperioden.

Det finns mycket i Lili Andrés anförande kopplat till innovationskraft, hur vi kan bli starka, energiproduktion, vem som lade ned vilken reaktor och vem som gjorde vad som gjorde att vi hamnade i en hög inflation.

När det passar verkar den här regeringen peka på omvärldsläget. Nu handlar det dock om den gångna mandatperioden, då man faktiskt innehaft makten och också stoltserat ganska mycket med att man har en stabil majoritet i Sveriges riksdag som inneburit att man kunnat få igenom sin budget.

Låt mig ställa en fråga om något som Lili André tar upp, nämligen detta med riskdelning. Det verkar som att Kristdemokraterna är angelägna om detta när det gäller investeringar i vår industri. Men på vilket sätt ger Kristdemokraterna i denna budget det stöd till industrin som Lili André ger uttryck för i talarstolen?

Fru talman! Konkurser är förödande, inte bara för den enskilda näringsidkaren utan för hela samhällsekonomin. Vi vet att små och medelstora företag står för fyra av fem arbetstillfällen i vårt land. Vi vet att de är otroligt viktiga integrationsmotorer. Vi vet att de kanske är bäst på att jobba för att motverka sjukfrånvaro på arbetsplatsen. Det här är alltså företag som under den här regeringen har fått det allt svårare.

Jag nämnde några saker, till exempel att man tog bort nästan 1 miljard i stöd till små och medelstora företag inom våra innovationsekosystem. Jag nämnde att regeringen valde att ta bort högkostnadsskyddet för höga sjuklönekostnader trots att Svenskt Näringsliv varnade för det. När det fanns varningsflaggor överallt om vart det här var på väg – hög arbetslöshet, låg tillväxt och många konkurser – valde regeringen och Kjell Janssons parti att inte agera.

Nu är vi där alla varnade för att vi skulle hamna. Vi har nämligen rekordmånga konkurser. Då finns det inte ett enda svar på vad regeringens politik är för att stävja detta. Det här är mandatperiodens sista budget för utgiftsområde 24 Näringsliv, och det finns inte ett enda konkret svar på hur man ska stävja de många konkurserna i vårt land.

Vi har föreslagit en konkursakut. Vi har därtill ett högkostnadsskydd för småföretag vid höga sjuklönekostnader. Då har jag bara nämnt något. Vi investerar mycket mer i våra innovationsekosystem.

Kan inte Kjell Jansson komma på någonting som regeringen har i sin politik för att hjälpa småföretagen i detta oerhört utsatta läge?

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 1 i betänkandet för utgiftsområde 24.

Jag vill tacka Kjell Jansson för anförandet. Som jag noterade när jag höll mitt anförande var det ingen som bemödade sig om att försvara regeringens politik, så jag tänkte ge Kjell Jansson chansen här.

Som alltid när Kjell Jansson håller sina anföranden, fru talman, finns det många frågor man vill ställa. Men jag kommer att ställa en fråga om något som jag lyfte i mitt anförande.

Vi har rekordmånga konkurser i vårt land. Det har inte varit så här många på 40 år. Som jag redogjorde för i mitt anförande har vi från Socialdemokraterna föreslagit att Bolagsverket ska få ett tillskott på 25 miljoner. Vi vill inrätta en konkursakut. Vi vill se till att staten fortsätter att investera i våra industrier. Vi vill att våra höginnovativa små och medelstora företag ska överleva. Vi vill att Sverige ska vara en ledande industrination – som positionerar sig väl i världen, som skapar nya arbetstillfällen, som har hög tillväxt och som bidrar till att sänka världens klimatutsläpp.

Jag skulle vilja veta: Vad är Moderaternas politik och Kjell Janssons recept för att stävja konkurserna? Vi ser många i vårt land.

Fru talman! Vi är framme vid mandatperiodens sista budgetdebatt för utgiftsområde 24 Näringsliv. Nu är den här regeringens näringspolitik fullbordad, och det är bara att konstatera att det är fyra förlorade år. Jag tänker ta med er på en liten rundtur genom mandatperioden för att se hur de här åren har sett ut.

När regeringen tillträdde kom Tidölaget till ett dukat bord på Regeringskansliet. Sverige hade starka statsfinanser. Vi var ledande inom global innovation. Vi hade gjort stora investeringar i banbrytande teknik. Industrin blomstrade i hela vårt land. Men i stället för att öka utvecklingstakten valde man att med beslut efter beslut helt rasera det arbetet.

En Sverigebild som förknippades med en växande industri, låga utsläpp och tillväxt blev i stället en bild av ett Sverige som helt lämnat walkover när det kommer till närings- och klimatpolitik för framtidens teknik.

Fru talman! Vi kan titta på besluten som fattades under den första tiden i Regeringskansliet. I början av mandatperioden valde man att skära ned på innovationsekosystemen med nästan 1 miljard kronor. Det var ett helt avgörande stöd för små och medelstora höginnovativa bolag. Sedan valde man, mitt i en ekonomisk kris, att helt ta bort stödet för korttidsarbete, vilket säkerligen har lett till att många fler blivit arbetslösa än vad som varit nödvändigt.

På detta valde man 2024 att helt ta bort högkostnadsskyddet vid höga sjuklönekostnader för småföretag, trots att en organisation som jag vet att den svenska högern brukar lyssna ganska mycket till, Svenskt Näringsliv, varnade för vad det skulle komma att innebära. Och vad ser vi nu? Jo, rekordmånga konkurser av småföretag i Sverige. Inga insatser har gjorts för att stävja konkurserna. I stället för att stötta landets småföretagare har regeringen ägnat sin tid åt att avskaffa en massa regler. Det har förvisso välkomnats, men vad gäller faktiskt utfall i jobb eller färre konkurser kan man inte visa på något resultat.

Fru talman! Vi ska komma ihåg att under första halvan av mandatperioden valde regeringspartierna att ägna sig åt det fördummande kulturkrig som vi har haft i svensk energipolitik under alltför många år. Sedan kom man till insikt och följde Socialdemokraternas politik.

Vi behöver en energiöverenskommelse för vårt lands skull och för vår konkurrenskraft. Tyvärr strandade de samtalen, vilket jag beklagar. Jag vill bara understryka hur viktigt det är att riksdagen kommer fram till en energiöverenskommelse. Det har vi inte gjort på grund av att vissa partier valde kulturkrig framför elproduktion.

Vi ser att näst intill ingen kraftproduktion har tillkommit under 2025. Trots att regeringen lagt hela sin klimat- och näringspolitik på elektrifieringen har man under mandatperioden gjort det billigare med fossila bränslen än med el.

I budgeten som vi diskuterar nu har regeringen valt att pausa stödet till gröna kreditgarantier. Det är ännu ett beställningsjobb från Sverigedemokraterna. Man var ute i medier och kritiserade enskilda bolag ganska öppet. Man sa att man ville pausa de gröna kreditgarantierna. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, som alltid gör som Sverigedemokraterna säger, pausar de gröna kreditgarantierna.

Och vad gjorde de i den budget vi debatterar nu? De slopade Industriklivet med 80 procent. Sedan säger de att de står på den svenska industrins sida. Jag har inte träffat en enda industriledare eller ett enda företag som välkomnar den här politiken – tvärtom.

För varje dag som går, fru talman, är den svenska industrin och konkurrenskraften hårt ansatta av konkurrerande ekonomier. För varenda dag som går som den här regeringen inte stöttar den svenska industrin tappar vi konkurrenskraft och arbetstillfällen.

Nu har jag sett i medierna att statsministern, för att motverka utvecklingen av låg tillväxt och hög arbetslöshet, vill ha en tillväxtpakt med det han kallar icke-socialistiska partier. Det är de partierna som har försatt oss i den här situationen. Det här är ett förslag som han har tagit rakt från kulturkrigslådan.

Om man är seriös om en tillväxtpakt hade de första som man vill ha en tillväxtpakt med varit det svenska näringslivet, akademin och dem som står för innovation och forskning. Om man förstår någonting om vad ett litet land som Sverige behöver i det geopolitiska läge världen i dag befinner sig i hade man vetat att det också krävs blocköverskridande överenskommelser. Men i stället valde man att ta ett förslag från kulturkrigslådan och fortsätta med det som har varit hämmande för svensk tillväxt och för svensk industri, fru talman.

Vi har just nu en industripolitik som inte positionerar Sverige som ledande i världen. Det beklagar jag. Jag vill också uttrycka min oerhörda oro över detta och över att regeringspartierna inte inser hur allvarlig situationen är.

Fru talman! Det finns konkurrerande ekonomier som investerar tungt i sina industrier och samtidigt för en protektionistisk politik som missgynnar en fungerande, fri, hållbar och rättvis handel. Detta sätter stor press på Sverige och EU.

Under detta år har vi kunnat följa hur Europeiska unionen gjort stora ansträngningar för att stärka den europeiska konkurrenskraften. Det är ett arbete som vi socialdemokrater har välkomnat. Vi behöver fortsätta att vara starka förespråkare för låga utsläpp, en regelbaserad världsordning och en stärkt konkurrenskraft. Däri ligger vår styrka.

Men regeringen och Tidöpartierna väljer en annan väg. Där ska Sverige inte vara med och positionera sig som ledande innovationsnation. Man verkar inte riktigt förstå hur akut situationen är. Kina subventionerar. USA subventionerar. Inget av dessa länder vurmar i nuläget särskilt mycket för fri och rättvis handel.

Klimatkrisen är ett faktum, hur mycket Sverigedemokraterna än verkar tro att den inte är det. Vi behöver ha en industri som klarar sig och som är vital. Då behövs investeringar här och nu, annars kommer industrier att flytta och teknik kommer att försvinna. Vi kommer att tappa kontroll över viktiga värdekedjor. I det läget slopar man helt stödet till svenska företag. Stödet till svenska företag handlar i grunden om vår industriella motståndskraft.

Vi socialdemokrater tror på en annan väg, fru talman. Vi vill ha en riktig tillväxtpakt som gärna får innefatta flera partier i Sveriges riksdag men framför allt näringslivet, akademin och arbetsmarknadens parter. Vi vill se ökade medel till våra innovationsekosystem. Vi vill rikta särskilda medel till Bolagsverket för att stävja de många konkurserna i vårt land. Vi vill se fler initiativ till frihandelsavtal. Och vi vill tillsammans med näringslivet riskdela för att investera oss ur de många kriser vi står inför.

Vi kan och vill lämna efter oss ett land som går att bygga vidare på för framtidens generationer, ett land som ingjuter hopp och framtidstro. Vi vill fördjupa samarbetet i EU och globalt. Vi vill i grunden se mer samarbete, både här hemma och internationellt. Om det ska ske, fru talman, behövs en ny regering. Det behövs en regering som säger som det är, gör vad som krävs och förstår vikten av att föra Sverige i en ny riktning. Och för att det ska ske är det helt uppenbart att det behövs en socialdemokratisk regering.

Fru talman! Jag har redogjort för Tidölagets misslyckade näringspolitik. Ingen av ledamöterna framför mig har bemödat sig om att begära replik. Jag kan därför bara konstatera att det inte bara är Socialdemokraterna som underkänner den här politiken, utan det gör även ledamöterna i Tidöpartierna. Även de tycker att det behövs en socialdemokratisk regering.

(Applåder)

Herr talman! Jag ställde en fråga om vad Sverigedemokraternas bild är av världsläget.

Vi har en industri som säger upp folk varenda dag. Vi har en tilltagande arbetslöshet. Vi har under hela mandatperioden haft en tillväxt i EU:s bottenliga. Det jag får som svar av ledamoten är knappa fem sekunder om vilka Sverigedemokraternas prioriteringar är för den svenska industrin.

Detta är ett läge där Sverigedemokraterna har fått som man vill. Man har helt och hållet pausat gröna kreditgarantier i ett läge där den svenska industrin står helt handfallen inför konkurrerande ekonomier. Man har nästan slopat Industriklivet, vilket innebär att Sverige är ett av få länder som inte ämnar stötta sin industri.

I samma läge har Sverige som sagt en arbetslöshet som är rekordhög och rekordmånga konkurser bland småföretag. Det industrin och näringslivet får av Johnny Svedin och Sverigedemokraterna är ett fem sekunders svar om vad man vill satsa på.

Låt oss kolla på det som Johnny Svedin sa om frågan kring kapital. Det slås fast av experter, forskare, IVA och Svenskt Näringsliv att riskdelning är nyckeln om vi ska kunna skapa nya jobb i Sverige. Men det Johnny Svedin och Sverigedemokraterna säger är att staten inte ska ta något som helst ansvar för jobbskapande i vårt land.

Jag måste säga, herr talman, att jag är väldigt besviken. Det här är den fjärde budgetdebatten vi har, och det enda Johnny Svedin kan klämma ur sig är fem ynka sekunder för alla dem som är oroliga för sina jobb.

Vi har det svart på vitt: Sverigedemokraterna har inga svar på hur vi ska stötta den svenska industrin och hur vi ska skapa jobb i Sverige. Med Sverigedemokraterna vid makten är det helt uppenbart att Sverige blir fattigare och att det är svenskarna som får betala.

Herr talman! Tack, Johnny Svedin, för ditt anförande!

Det finns mycket att säga om Sverigedemokraternas näringspolitik, men jag tänkte uppehålla mig något vid det som Johnny Svedin nämnde om life science och vår innovationskraft och hur viktigt det är att Sverige är en framstående industrination.

Jag tänkte fråga Johnny Svedin vad Sverigedemokraternas bild är av framtiden för svensk industri och det svenska näringslivet. Vilken analys gör Johnny Svedin och Sverigedemokraterna av läget i världen, och vilken väg tror de är den korrekta när det kommer till att positionera sig i världspolitiken just nu?

Vi ser att det är väldigt många länder som investerar tungt i sina industrier, så jag skulle vilja veta vad Sverigedemokraternas politik är när det gäller vad Sverige ska leva av i framtiden.

Fru talman! Jag fick inte svar på min fråga. Jag undrade varför man valde att slopa ersättningen för höga sjuklönekostnader i det läge som småföretagarna befann sig. Det är angeläget just för att det i debatten verkar vara småföretagen som prioriteras av regeringens representanter i kammaren, vilket jag tycker är helt rätt.

Vi ska självklart stötta landets små och medelstora företag. Just därför har vi från den dag man slopade ersättningen motsatt oss den typen av politik. Vi ser att situationen är ansträngd. Därför undrar jag varför man valde att slopa ersättningen mitt i en lågkonjunktur, oavsett om Elisabeth Svantesson och Ulf Kristersson sa att det ljusnar vid horisonten. Det är lika grått som det har varit den senaste månaden för landets småföretagare. Jag vill ha ett svar på den frågan.

Just när det kommer till småföretag är det ändå viktigt att nämna att motiveringen bakom regeringens borttagande verkar ha varit att det minskar drivkrafterna för åtgärder som påtagligt skulle minska sjukfrånvaron.

Vi vet att de absolut minsta företagen har lägst andel sjukfrånvaro, för de jobbar väldigt bra med förebyggande arbete. Men de är också extra känsliga vid sjukfrånvaro, så högkostnadsskyddet är därför otroligt viktigt.

Jag vidhåller min fråga: Varför valde regeringen att i budgeten för 2024 slopa högkostnadsskyddet för sjuklönekostnader för småföretag?

Tack för debatten!

Fru talman! Tack för möjligheten att debattera karensavdraget! Jag har inte debatterat med Anna Tenje förut. Det känns särskilt kul.

Det är bra att man lyfter fram situationen för landets småföretagare. Som ledamot i näringsutskottet kan jag vittna om att landets småföretagare har haft det svårt sedan den här regeringen tillträdde. Konkurserna är rekordmånga. Det har aldrig skett så här många konkurser under så kort tid i vårt land.

Den här regeringen har fört en finanspolitik som inte alls har prioriterat småföretagare, utan tvärtom. Man har gjort väldigt lite för att lindra situationen för dem som ändå är jobbskaparna i vårt land. Vi ska komma ihåg att fyra av fem jobb skapas i de små och medelstora företagen. De är viktiga integrationsmotorer för vårt land. Det tror jag att även Moderaterna är medvetna om och håller med om.

Fru talman! Därför är det märkligt att man mitt i en lågkonjunktur och när det är handelskaos, när den geopolitiska anspänningen i världen ökar och när Sveriges ekonomi är hårt ansatt väljer att slopa ersättningen vid höga sjuklönekostnader för småföretag. Det kritiserades, med rätta, starkt av bland annat Svenskt Näringsliv när det presenterades 2023 och fanns med i budgeten 2024.

Sedan dess kan vi bara konstatera att jobben har blivit färre, vilket det också varnades för när man slopade det. Och antalet konkurser har blivit fler. Mitt i vad som ändå får kallas ekonomisk kris valde man alltså att slopa ett av de viktigaste stöden för småföretag.

Min fråga är kort och koncis: Om regeringen är så bekymrad över höga sjuklönekostnader för små och medelstora företag, varför valde man att slopa högkostnadsskyddet för just småföretagare vid höga sjuklönekostnader?