Riksflödet
Logga in

Riksflödet - Svensk politik direkt från källorna

Lade fram en motion · i går

Fjärde generationens kärnkraft för svensk energiförsörjning

Motion 1133
Motion till riksdagen 2026/27:1133 av Erik Ottoson (M) Fjärde generationens kärnkraft för svensk energiförsörjning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör upprätta en plan för hur Sverige kan bidra i det internationella forskningsarbetet för att få fjärde generationens kärnreaktorer i industriell drift så snart som möjligt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör upprätta en strategi för hur fjärde generationens kärnkraft kan bli en viktig del av den svenska energiförsörjningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att kunna återanvända kärnavfall som nytt kärnbränsle i fjärde generationens kärnreaktorer och om att regeringen bör vidta åtgärder för att möjliggöra detta och tillkännager detta för regeringen. Motivering Fjärde generationens kärnteknik kan förändra synen på det använda kärnbränslet från avfall till resurs. Tekniken är fortfarande under utveckling. Med en sluten bränslecykel kan vissa så kallade snabba reaktorer utnyttja långlivade ämnen i det använda bränslet och därigenom minska både den långsiktiga radiotoxiciteten och värmeutvecklingen. Kärnavfallsrådet angav den 28 april 2026 att det teoretiska energiutbytet ur uran kan bli 50 till 100 gånger större än i dagens lättvattenreaktorer. Sedan jag motionerat senast på detta område har flera åtgärder vidtagits av regeringen vilket jag anser är mycket positivt. Riksdagen beslutade bland annat den 21 maj 2025 om statligt stöd till ny kärnkraft (2024/25:NU20), den 6 maj 2026 om en mer ändamålsenlig prövning av kärntekniska anläggningar (2025/26:NU19) och den 15 juni 2026 om fler möjliga kustlägen för kärnkraft (2025/26:NU24). Flera initiativ har också tagits inom forskning och utbyggnad. Den 15 oktober 2025 beviljade Energimyndigheten omkring 178 miljoner kronor till 22 projekt för forskning och innovation om framtidens kärnkraft. En utredning om statens bidrag till en effektiv utbyggnad av ny kärnkraft beslutades av departementet den 11 mars 2026. Kärnkraftssamordnarens uppdrag enligt dir. 2024:1 förlängdes den 18 juni 2026 till slutredovisning senast den 31 december 2028. Regeringen meddelade vidare den 27 augusti 2026 att Blykalla AB hade ansökt om godkännande för en kärnteknisk anläggning med åtta blykylda små modulära reaktorer i Untra i Tierps kommun. Dessa insatser ska inte förväxlas med en sammanhållen inriktning för fjärde generationens kärnkraft. Sverige och världen är fortsatt i behov av att forska vidare på området, möjliggöra testanläggningar och skyndsamt ge förutsättningar för teknikutvecklingen på området. Den gröna omställningen låter inte vänta på sig och vi har i detta och andra avseenden ingen tid att förlora. Erik Ottoson (M)
Joanna Lewerentz och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Stabil och träffsäker skolfinansiering

Motion 1132
Motion till riksdagen 2026/27:1132 av Joanna Lewerentz och Caroline Högström (båda M) Stabil och träffsäker skolfinansiering Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inom det fortsatta arbetet med skolans finansiering analysera hur resursfördelningen bättre kan beakta skolors fasta och rörliga kostnader, inklusive möjligheten till en kompletterande enhetsersättning, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla transparenta och sakligt grundade finansieringsvillkor för mindre skolor och landsbygdsskolor, med hänsyn till geografiska förutsättningar, elevernas behov, utbildningens kvalitet och en effektiv användning av resurser, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att analysera hur statens och kommunernas respektive finansieringsansvar för skolan kan förtydligas för att öka långsiktigheten och minska beroendet av tillfälliga riktade bidrag och tillkännager detta för regeringen. Motivering Att skolpengen följer eleven är en viktig grund för elevernas och familjernas möjlighet att välja skola. Samtidigt behöver finansieringen ta hänsyn till att skolors kostnader inte minskar proportionellt med elevantalet. En resursfördelning som huvudsakligen utgår från antalet elever kan ge mindre skolor svårare att finansiera sin grundläggande organisation och bidra till ekonomiska drivkrafter att samla verksamheten i större skolenheter. Utvecklingen under det senaste decenniet tyder på att skolorna successivt blivit större. Läsåret 2025/26 hade 25 procent av grundskolorna färre än 100 elever, jämfört med 27 procent tio år tidigare. Samtidigt ökade andelen skolor med fler än 400 elever från 11 till 17 procent. Utvecklingen pekar mot allt större skolenheter. Större och mindre skolor har ofta olika styrkor och kan svara mot olika elevers behov och önskemål. En väl avvägd finansiering bör därför skapa goda förutsättningar för en mångfald av skolor och utbildningsmiljöer, med hänsyn till kvalitet, valfrihet, elevernas behov och geografiska förutsättningar. I till exempel Estland baseras den statliga finansieringen inte bara på elevantal utan även på antalet klasser. Därutöver ger staten riktade stöd för vissa reformer och särskilda stöd till mindre landsbygdsskolor för att säkerställa tillgång till utbildning nära elevernas hem. Modellen visar att det är möjligt att kombinera elevbaserad finansiering med ersättningar som tar hänsyn till skolornas fasta kostnader och olika förutsättningar. Ett grundläggande problem är att dagens finansieringssystem inte i tillräcklig utsträckning skiljer mellan kostnader som följer eleven och kostnader som följer skolenheten. Vissa funktioner måste finnas på varje skola, oavsett om skolan har 80 eller 480 elever. Det gäller exempelvis skolledning, elevhälsa, skolsköterska, specialpedagogisk kompetens och vissa administrativa funktioner. När dessa kostnader huvudsakligen finansieras genom elevpengen får mindre skolor sämre ekonomiska förutsättningar än större skolor. Den svenska skolfinansieringen präglas dessutom av ett stort antal riktade statsbidrag som tillkommer utöver den ordinarie skolpengen. Detta leder ofta till otydlighet och försvårar långsiktig planering. Huvudmän och skolor behöver kunna veta vilka resurser som finns tillgängliga flera år framåt i tiden. En mer sammanhållen modell med tydligt definierade finansieringskomponenter skulle stärka stabiliteten och göra resursfördelningen mer transparent. I det fortsatta arbetet med skolans finansiering bör det analyseras hur skolpengen kan kompletteras med en enhetsersättning som beaktar motiverade fasta och trögrörliga kostnader. Utgångspunkten ska även fortsättningsvis vara att skolpengen följer eleven och värnar familjernas möjlighet att välja skola. En kompletterande ersättning bör bygga på transparenta och sakliga kriterier, med hänsyn till geografiska förutsättningar och möjligheterna att organisera verksamheten effektivt. Modellen behöver utformas så att samma kostnader inte ersätts flera gånger eller skapar incitament att dela upp verksamheten i fler skolenheter enbart för att få högre ersättning. Jämförbara förutsättningar bör bedömas efter likvärdiga kriterier för kommunala och fristående huvudmän, samtidigt som skillnader i ansvar beaktas. Syftet ska vara att ge skolor som håller hög kvalitet och fyller ett tydligt behov långsiktigt hållbara förutsättningar, även när elevunderlaget är begränsat. Utöver detta bör systemet omfatta särskilda ersättningar för elevernas behov och skolornas förutsättningar, exempelvis socioekonomiska faktorer, landsbygdsförhållanden eller andra omständigheter som påverkar kostnaderna. En sådan modell skulle minska de ekonomiska incitamenten att ständigt skapa större skolor och slå samman klasser för att uppnå ekonomisk balans. Samtidigt skulle den ge huvudmännen bättre möjligheter att upprätthålla mindre enheter där det är pedagogiskt eller geografiskt motiverat. Regeringen bör därför se över hur skolpengssystemet kan reformeras så att finansieringen i högre grad skiljer mellan elevrelaterade kostnader och skolenheternas fasta kostnader. Syftet ska vara att skapa ett mer rättvist system som ger bättre förutsättningar för att skapa en mångfald av olika typer av enheter, motverkar ekonomiskt betingade sammanslagningar av klasser och bidrar till en långsiktigt hållbar skolstruktur i hela landet. Joanna Lewerentz (M) Caroline Högström (M)
Lade fram en motion · i går

Stärkta förutsättningar för kommuner i vattenkraftslänen

Motion 1131
Motion till riksdagen 2026/27:1131 av Elise Ryder Wikén (M) Stärkta förutsättningar för kommuner i vattenkraftslänen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur det kommunalekonomiska utjämningssystemet kan utvecklas för att bättre beakta förutsättningarna i kommuner med stora naturresursvärden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Naturresurser är basen för allt välstånd. Vattenkraften utgör en viktig del av Sveriges energiproduktion. Den årliga produktionen uppgår till omkring 68 TWh, ungefär 40 procent av den svenska elproduktionen. När det svenska energisystemet ställer om till en större andel förnybara energikällor får vattenkraften en allt större betydelse. Vattenkraft är en miljövänlig energikälla som inte ger upphov till några utsläpp under drift. Vattenkraften är en ansenlig, lagringsbar och viktig del av elsystemet. Samtidigt har utbyggnaden och vattenregleringen påverkat landskap, vattenmiljöer och lokala nyttjandemöjligheter negativt. En större lokal del av de ekonomiska värdena kan motiveras både av dessa ingrepp och av ambitionen att stärka utvecklingsmöjligheterna i berörda kommuner. De sju skogslänen bidrar med ungefär 90 procent av den totala vattenkraftsproduktionen i Sverige. I Norge är det en självklarhet att de kommuner där vattenkraften produceras ska få en rimlig ersättning. Det handlar om kompensation för de ingrepp i naturen som vattenkraftsutbyggnaden har medfört, men också om att kommunerna ska få del av det värde som vattenkraftsproduktionen genererar. I Sverige är situationen annorlunda. I dag får kommuner och bygder där vattenkraften byggts ut försumbara siffror om året i så kallade bygdemedel. Under den stora utbyggnadsepoken under 50-, 60- och 70-talen fick de svenska kommunerna behålla skatten på anläggningarna, vilket de inte får längre. De vattendomar som fattades i samband med vattenkraftens utbyggnad är omoderna och långt ifrån ändamålsenliga. Den så kallade bygdepeng som var tänkt att kompensera för de skador och intrång som utbyggnaderna orsakat är försumbara i sammanhanget. . Många vattenkraftskommuner ligger i gles- och landsbygd där befolkningsutvecklingen, långa avstånd och en begränsad skattekraft innebär särskilda utmaningar. Det kommunalekonomiska utjämningssystemet har en central roll i att skapa likvärdiga förutsättningar för kommuner att erbjuda välfärd och samhällsservice. Det är därför angeläget att se över om systemet i tillräcklig utsträckning beaktar de särskilda förutsättningar som gäller för kommuner med omfattande naturresurser och den påverkan som utvinningen av dessa kan innebära lokalt. Det bör därför ses över hur det kommunalekonomiska utjämningssystemet kan utvecklas för att bättre beakta dessa kommuners förutsättningar och stärka möjligheterna till långsiktig lokal utveckling Elise Ryder Wikén (M)
Lade fram en motion · i går

Avdragsrätt för avgifter till samfällighetsföreningar som förvaltar enskilda vägar

Motion 1130
Motion till riksdagen 2026/27:1130 av Caroline Högström m.fl. (M) Avdragsrätt för avgifter till samfällighetsföreningar som förvaltar enskilda vägar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att införa avdragsrätt för privatpersoners avgifter till samfällighetsföreningar som förvaltar enskilda vägar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Sverige har ett omfattande nät av enskilda vägar som är avgörande för att människor ska kunna bo och verka på landsbygden. Vägarna används inte bara av de fastigheter som ansvarar för dem, utan ofta även av andra trafikanter. Till skillnad från många boende i tätorter måste fastighetsägare längs enskilda vägar själva bidra till kostnaderna för drift och underhåll genom avgifter till samfällighetsföreningar. Det kan innebära betydande årliga utgifter, särskilt när vägar behöver rustas upp eller större underhållsåtgärder genomföras. Samtidigt bidrar dessa fastighetsägare genom skatten till den offentliga infrastrukturen. Även om vissa enskilda vägar får statliga eller kommunala bidrag kvarstår en ekonomisk skillnad mellan hushåll som själva ansvarar för sina vägar och hushåll där väghållningen finansieras offentligt. En möjlighet att göra avgifterna avdragsgilla skulle kunna minska denna skillnad och ge mer likvärdiga ekonomiska förutsättningar för boende på landsbygden. Det skulle också innebära ett erkännande av det ansvar som enskilda fastighetsägare tar för en viktig del av Sveriges vägnät. Regeringen bör därför se över möjligheten att införa avdragsrätt för privatpersoners avgifter till samfällighetsföreningar som förvaltar enskilda vägar. Caroline Högström (M) Anna af Sillén (M) Susanne Wahlström (M) Johanna Rantsi (M) Åsa Coenraads (M) Charlotte Nordström (M) Ann-Sofie Alm (M)
Lade fram en motion · i går

Minskad administration för lärare

Motion 1129
Motion till riksdagen 2026/27:1129 av Olle Olson (M) Minskad administration för lärare Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga ett mätbart mål om att lärares tid för administration ska minska till nivån i de nordiska grannländerna, som följs upp regelbundet, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en princip om att nya dokumentationskrav i skolförfattningarna ska motsvaras av att andra krav tas bort och att förslag som påverkar skolan alltid ska redovisa hur de påverkar lärares tid, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att ge skolmyndigheterna i uppdrag att se över hur deras styrning, uppföljning och tillsyn kan utformas så att den inte driver fram onödig dokumentation, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Lärare ska undervisa. Ändå går en betydande del av deras arbetstid åt till administration och dokumentation som inte bidrar till elevernas kunskapsutveckling. När Skolverket kartlade grundskollärares tidsanvändning ägnades i genomsnitt bara drygt en tredjedel av arbetstiden åt undervisning (Skolverket 2013). Utredningen om minskad administration konstaterade att den mål- och resultatstyrda skolan har gjort lärarnas arbete mer administrativt och regelstyrt och att omfattande dokumentationskrav bidrar till stress i läraryrket (SOU 2025:26). Problemet är fortfarande stort. I den internationella lärarundersökningen TALIS 2024 uppger svenska högstadielärare att de lägger omkring tre timmar i veckan på administration, mer än lärare i de övriga nordiska länderna. I dessa länder uppgår motsvarande tid till mellan en och två timmar i veckan. Administrationen är också den största källan till stress bland svenska lärare, och 44 procent av högstadielärarna uppger att de upplever hög stress i arbetet (Skolverket 2025). Den moderatledda regeringen har tagit viktiga steg för att ge lärarna bättre förutsättningar att fokusera på undervisningen. Riksdagen har beslutat att reglera lärares tid för undervisning, planering och uppföljning. Anmälningsskyldigheten vid kränkande behandling har ändrats så att mindre allvarliga och enstaka händelser inte längre omfattas av samma krav på formell anmälan. Det har också beslutats att information om elevernas utveckling ska ges vid tillfällen som skolpersonalen bestämmer, i stället för fortlöpande. Det är viktiga reformer som svarar mot behov som lärare länge har lyft fram. Erfarenheterna visar dock att administrativa krav kan leva kvar även efter att regelverket har förenklats. Redan 2013 genomfördes reformer för att minska lärarnas dokumentation, men en uppföljning från IFAU visade att förändringarna fick begränsat genomslag i lärarnas vardag (IFAU 2018). Därför räcker det inte med enskilda reformer. Det behövs också ett tydligt och mätbart mål för att minska den administrativa belastningen. På samma sätt som det finns ett arbete för att minska företagens regelkostnader bör det finnas ett mål för hur mycket tid lärarna ska behöva lägga på administration. De övriga nordiska länderna kan utgöra ett rimligt riktmärke. Utvecklingen bör följas upp regelbundet, exempelvis genom de återkommande TALIS-undersökningarna och Skolverkets egna kartläggningar. Samtidigt behöver nya administrativa krav vägas mot de förenklingar som genomförs. När nya dokumentationskrav införs i skollag, förordningar eller läroplaner bör det som huvudregel prövas om befintliga krav kan tas bort eller förenklas. Förslag som påverkar skolan bör också innehålla en bedömning av konsekvenserna för lärarnas arbetstid, på motsvarande sätt som konsekvenserna för företagens kostnader redovisas vid nya regleringar. Det skulle göra lärarnas tid till en tydligare del av beslutsunderlaget. En viktig orsak till den omfattande dokumentationen är också hur skolan styrs och följs upp. När tillsyn och uppföljning lägger större vikt vid att verksamheten kan visa upp dokumentation än vid undervisningens kvalitet och elevernas kunskapsutveckling riskerar dokumentationen att bli ett mål i sig. Skolor kan då känna sig tvungna att dokumentera mer än vad som är nödvändigt. Utredningen om minskad administration föreslog därför att Skolverket, Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten aktivt ska verka för att arbetet med systematiskt kvalitetsarbete inte leder till onödig dokumentation eller dubbelarbete (SOU 2025:26). Det bör därför övervägas om skolmyndigheterna bör få ett tydligt uppdrag att se över sin styrning, uppföljning och tillsyn i detta syfte. Även andra reformer kan bidra till att minska administrationen. Om betyg från årskurs 4 görs obligatoriska försvinner exempelvis kravet på skriftliga individuella utvecklingsplaner i årskurs 4 och 5, eftersom sådana planer inte krävs i de årskurser där betyg sätts. Att minska lärarnas administrativa börda är viktigt både för elevernas kunskapsutveckling och för läraryrkets attraktivitet. Genom att frigöra tid från onödig dokumentation kan mer av skolans resurser användas till det som är viktigast: undervisningen och elevernas lärande. Olle Olson (M)
Marie Nicholson och 19 till M
Lade fram en motion · i går

Bildregeln i alkohollagen

Motion 1128
Motion till riksdagen 2026/27:1128 av Marie Nicholson m.fl. (M) Bildregeln i alkohollagen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur alkohollagens bildregel kan moderniseras och tillkännager detta för regeringen. Motivering Svensk alkohollagstiftning är i stora delar föråldrad, en produkt av en tid då alkohol huvudsakligen konsumerades som en rusdryck snarare än som ett komplement till en god måltid. På senare år har steg tagits för att modernisera lagstiftningen, bland annat genom införandet av gårdsförsäljning. Men fortfarande finns regler kvar som både är otydliga och svåra att motivera. Sällan är detta mer uppenbart än i den så kallade bildregeln, 7 kap. 5 § alkohollagen. Regeln innebär att vid marknadsföring av alkohol i en kommersiell annons får bilder i princip bara återge varan, dess förpackning, varumärke eller råvaror som ingår i varan. En öl får visas med humle, men inte med annan grönska. Ett vin får avbildas med vindruvor, men inte med ett äpple. Det är svårt att se rimligheten i en lagstiftning där valet av växt i bakgrunden avgör om en annons är laglig eller inte. Hur långtgående bildregeln är blev tydligt i rättsprocessen kring bryggeriet Poppels. År 2024 underkände Patent- och marknadsdomstolen sju av åtta reklambilder, däribland samtliga bilder där öl visades tillsammans med mat. Även en bild med kamomillblommor underkändes, trots att kamomill ingick i ölets smaksättning. Blommorna bedömdes vara för suddiga för att kunna identifieras och bilden innehöll även en sten. Den enda bild som godkändes visade öl placerad på en trätunna, med en naturlig koppling till ölets tillverkning. Men i februari 2026 slog Patent- och marknadsöverdomstolen fast att även den bilden stred mot bildregeln. Därmed hade samtliga åtta bilder underkänts. Sverige skiljer sig från flera andra europeiska länder genom sin långtgående reglering av vilka bilder som får användas i alkoholreklam. I exempelvis Danmark och Tyskland regleras alkoholreklam utan en motsvarande generell begränsning till bilder av själva produkten, dess förpackning, varumärke eller råvaror. Världen har på många sätt krympt och svenska konsumenter möter i dag marknadsföring från hela Europa. Det finns anledning att ifrågasätta varför Sverige ska behålla så långtgående begränsningar när flera jämförbara europeiska länder har valt andra lösningar. Därtill bör man ställa sig frågan var värdet ligger i att illustrera alkohol helt frikopplad från sitt sammanhang. I dag finns ett växande intresse för småskaligt producerad öl, vin och andra drycker, där hantverk, råvaror och ursprung är viktiga delar av produkten. Ändå begränsas producenternas möjligheter att visa just detta i sin marknadsföring. Bildregeln i svensk alkohollag är föråldrad och dess tillämpning har visat sig både svårförutsägbar och långtgående. Den begränsar svenska producenters möjligheter att presentera sina produkter och skiljer sig från hur marknadsföring regleras i flera andra europeiska länder. Det bör därför utredas hur bestämmelsen kan uppdateras för att bättre överensstämma med dagens förutsättningar. Marie Nicholson (M) Stefan Olsson (M) Niclas Nilsson (M) Annelie Hastig Olsson (M) Gustaf Göthberg (M) Anna Vedin (M) Anna af Sillén (M) Johanna Rantsi (M) Åsa Coenraads (M) Joanna Lewerentz (M) Mats Sander (M) Charlotte Nordström (M) Linda Frohm (M) Oskar Svärd (M) Adam Reuterskiöld (M) Crister Carlsson (M) Susanne Wahlström (M) Elise Ryder Wikén (M) Sten Bergheden (M) Oliver Rosengren (M)
Lade fram en motion · i går

En hållbar förvaltning av säl och skarv

Motion 1127
Motion till riksdagen 2026/27:1127 av Anna af Sillén (M) En hållbar förvaltning av säl och skarv Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en mer balanserad och effektiv förvaltning av säl- och skarvbestånden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Längs den sörmländska kusten, liksom på flera andra platser i landet, ser vi hur växande populationer av säl och skarv skapar stora problem för både natur och människor. Det handlar om arter som tidigare varit hotade, men som i dag uppnått en nivå där de snarare riskerar att hota andra värden – fiskbestånd, biologisk mångfald, lokala näringar och människors möjligheter att bo och verka vid kusten. Skarven har på kort tid gått från att vara en sällsynt fågel till att breda ut sig i omfattande kolonier. Fågeln konsumerar stora mängder fisk, vilket kraftigt försämrar förutsättningarna för yrkesfiske och fritidsfiske. Dess avföring gör att öarna där skarven häckar förvandlas till ”spököar” med döda träd och utarmad växtlighet. För kustkommuner i Sörmland, där skärgården är en central tillgång för turism, rekreation och utveckling, innebär detta minskad attraktionskraft och försämrade framtidsmöjligheter. Även enskilda hushåll drabbas när fastighetsvärden i närheten av skarvkolonier sjunker. Sälen utgör samtidigt ett allvarligt hot mot redan hårt pressade fiskbestånd i Östersjön. När sälens predation på fisk sker parallellt med att havets ekologiska status är svag, skapas en dubbel belastning som riskerar att slå ut det småskaliga fisket. För yrkesfiskare i Sörmland innebär detta stora ekonomiska förluster och minskade fångstmöjligheter, vilket i förlängningen hotar både företag, livsmedelsförsörjning och kustens långsiktiga utveckling. Dagens skyddsjakt på säl och skarv är otillräcklig. Den riktar sig i praktiken till enskilda individer, medan de stora populationerna fortsätter växa. Dessutom bygger jakten nästan uteslutande på ideella krafter, ofta lokala jägare och fiskare, som kämpar mot ett omfattande byråkratiskt regelverk. Tillståndsprocesser är tidskrävande, reglerna upplevs som orimliga och besluten fattas ofta långt ifrån de platser där problemen finns. Det leder till att många avstår från att delta i skyddsjakten, trots att viljan och kunskapen finns. Förutsättningarna för skyddsjakt till havs måste därför förbättras. Regelverket bör utgå mer från verklighet och rimlighet, med större tillit till den lokala kunskap som finns bland jägare, fiskare och kustbor. Beslut om skyddsjakt bör i högre grad kunna hanteras nära de som lever och verkar i området, så att åtgärder kan sättas in snabbt och träffsäkert. En långsiktigt hållbar förvaltning måste väga in både ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter. Säl och skarv får inte tillåtas fortsätta ha den negativa inverkan på fiskebestånd, kustens utveckling och människors vardag som vi ser i dag. Anna af Sillén (M)
Anna af Sillén och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Stopp för tvångsanslutning av välfungerande avlopp

Motion 1126
Motion till riksdagen 2026/27:1126 av Anna af Sillén och Adam Reuterskiöld (båda M) Stopp för tvångsanslutning av välfungerande avlopp Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ändra lagstiftningen gällande tvångsanslutning av enskilda avlopp i enlighet med vad som anförs i motionen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det är helt rätt att Sverige som land har höga ambitioner för att stärka miljön och motverka negativa klimatförändringar. Det är dock helt orimligt att vi har en lagstiftning som ställer högre miljökrav på enskilda medborgare och företag än på staten och det offentliga. Så är idag fallet gällande enskilda avlopp och det behöver åtgärdas med en lagstiftning som inte tvångsansluter väl fungerande enskilda avlopp till kommunala system, som redan är hårt belastade och i vissa fall inte lever upp till samma miljökrav. Frågan har behandlats av riksdagen tidigare med resultatet att dåvarande regeringen i april 2021 tillkännagavs av riksdagen att den skyndsamt borde vidta de åtgärder som krävs för att en fastighetsägare som har ett enskilt avlopp som uppfyller gällande miljö- och hälsokrav inte ska kunna tvingas att ansluta sig till det kommunala va-nätet. Så har ännu ej skett och det betyder att enligt gällande lagstiftning kan kommuner fortfarande tvångsansluta enskilda fastighetsägare till kommunalt vatten och avlopp om inte den enskildes system är bättre än det som kommunen kan erbjuda. Det är också fastighets­ägaren som behöver betala kostanden för en tvångsanslutning. Ofta handlar det om orimliga summor i förhållande till miljönyttan, som naturligtvis blir obefintlig med en lagstiftning som kräver lagning av något som inte är trasigt. Målsättningen att ha avlopp av hög kvalitet är viktig och självklar. Men de miljökrav som ställs ska inte vara högre för den enskilde än för det offentliga. Det finns heller ingen självklar nytta med att ansluta alla till samma system, det skapar tvärtom stor sårbarhet i händelse av kris. Att fastighetsägare själva tar ansvar såväl för kloka miljölösningar som för att hantera sin va-situation är eftersträvansvärt och inget som ska motarbetas och bestraffas. Svenska kommuner står också inför en stor kostnad gällande underhållsarbete på sina vatten- och avloppssystem. I det läget bör fokus och resurser få läggas på just underhåll och inte på att öka belastningen i de kommunala systemen. Med anledning av detta bör lagstiftningen ses över med målsättningen att det ska räcka med att fastighetsägaren har ett likvärdigt system som det kommunen erbjuder för att fastighetsägaren inte ska behöva anslutas. Anna af Sillén (M) Adam Reuterskiöld (M)
Lade fram en motion · i går

Personlig assistans med förutsägbarhet och värdighet

Motion 1125
Motion till riksdagen 2026/27:1125 av Olle Olson (M) Personlig assistans med förutsägbarhet och värdighet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att det pågående arbetet med schablonbeloppet för assistansersättningen leder till en långsiktig, transparent och förutsägbar modell för hur ersättningen räknas upp, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det pågående arbetet med en ny ordning för bedömningen av rätten till personlig assistans bör leda till en mindre integritetsnära bedömning, där detaljerad minutberäkning av intima behov i möjligaste mån ersätts av en helhetsbedömning av funktionsförmågan, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Personlig assistans är en av de viktigaste frihetsreformerna i modern svensk historia. För människor med omfattande funktionsnedsättningar är den inte bara ett stöd, utan en förutsättning för att kunna leva ett självständigt liv, bo i sitt eget hem, arbeta, ha en fritid och vara en del av samhället. Stödet för reformen är brett. Nio av tio svenskar anser att personlig assistans är en viktig samhällsinsats (Verian för Fremia och Riksföreningen JAG 2026). Regeringen har tagit viktiga steg för att värna reformen. Målsättningen är att staten ska ta över huvudmannaskapet för den personliga assistansen, för att skapa ökad likvärdighet och rättssäkerhet. Samtidigt pågår arbetet mot välfärdsbrott inom assistansen, eftersom felaktiga utbetalningar riskerar att tränga undan resurser från dem som behöver stödet. Det arbetet är nödvändigt, men får inte leda till att människor som är beroende av assistans eller seriösa assistansanordnare möts av obefogad misstro. För att den personliga assistansen ska hålla god kvalitet måste ersättningen vara tillräcklig för att täcka kostnader för bland annat löner, arbetsgivaravgifter, utbildning, arbetsmiljö och administration. Assistansersättningen betalas ut med ett schablonbelopp per timme, som för 2026 uppgår till 347,70 kronor. Uppräkningen beslutas årligen och har under en längre period inte hållit jämna steg med löne- och kostnadsutvecklingen. Det försvårar planeringen för både assistansanvändare och anordnare och riskerar att påverka kvaliteten i assistansen och arbetsvillkoren för de personliga assistenterna. Riksdagen har därför tidigare riktat ett tillkännagivande till regeringen om att årligen redovisa hur schablonbeloppet har beräknats och se över modellen för uppräkning. Regeringen har nu gett Försäkringskassan i uppdrag att senast den 1 mars 2027 lämna förslag på schablonbelopp utifrån alternativa beräkningsmodeller. Regeringen har också aviserat att den avser att undersöka möjligheten att indexera schablonbeloppet. Det är viktiga steg mot en mer förutsägbar ersättning. Det pågående arbetet bör leda fram till en långsiktig, transparent och förutsägbar modell för uppräkningen, så att assistansanvändare och anordnare får bättre möjligheter att planera verksamheten och säkerställa assistansens kvalitet. Den andra viktiga frågan gäller hur rätten till personlig assistans bedöms. I dag kan den enskilde behöva redogöra mycket detaljerat för hjälpbehov i intima situationer, exempelvis vid personlig hygien och toalettbesök. Bedömningarna kan också innebära omfattande beräkningar av hur mycket tid olika hjälpinsatser tar. Sådana utredningar riskerar att upplevas som närgångna och integritetskränkande. Regeringen har konstaterat att dagens regelverk är svårt att förstå och förutse och att bedömningarna av rätten till personlig assistans inte bör vara mer integritetsnära än nödvändigt. I maj 2026 tillsatte regeringen därför en utredning som ska föreslå en ny ordning för hur rätten till personlig assistans ska bedömas, med redovisning senast den 23 maj 2028 (dir. 2026:33). Utredningen ska bland annat analysera möjligheterna att använda internationella klassifikationer av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa, schabloner eller särskilda funktionsförmågeutredningar. Personkretsen ska ligga fast. Det är ett viktigt arbete. Målet bör vara en bedömning som i större utsträckning utgår från den enskildes samlade funktionsförmåga och individuella behov, i stället för detaljerade minutberäkningar av hjälpinsatser i intima situationer. En sådan ordning bör utformas så att den värnar den enskildes integritet och samtidigt säkerställer en rättssäker och förutsägbar bedömning av rätten till assistans. Personlig assistans ska vara ett tryggt och förutsägbart stöd som ger människor med omfattande funktionsnedsättningar möjlighet att leva som andra. Det kräver både en ersättning som ger långsiktiga förutsättningar för god kvalitet och en bedömning som respekterar den enskildes integritet. Olle Olson (M)
Lade fram en motion · i går

Säkerhet för framtidens AI

Motion 1124
Motion till riksdagen 2026/27:1124 av Olle Olson (M) Säkerhet för framtidens AI Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka inom EU för att personer som arbetar med AI-utveckling ska kunna rapportera allvarliga säkerhetsrisker utan att riskera repressalier och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka inom EU och internationellt för att utveckla gemensamma verktyg för att utvärdera de mest avancerade AI-systemen och vid behov kunna styra utvecklingstakten och tillkännager detta för regeringen. Motivering Artificiell intelligens kan bli en av vår tids största möjligheter. Den kan bidra till bättre vård, stärkt konkurrenskraft för företagen och en effektivare offentlig förvaltning. Sverige ska ligga i framkant, och regeringens AI-strategi och arbete för att EU:s regelverk inte ska bli onödigt betungande är viktiga steg i rätt riktning. Samtidigt är säkerheten avgörande för att människor ska kunna lita på tekniken och för att den ska stärka, snarare än undergräva, vårt demokratiska samhälle. Utvecklingen av de mest avancerade AI-systemen går snabbt, och även personer som arbetar med tekniken har varnat för att säkerhetsarbetet riskerar att inte hålla jämna steg. Redan 2024 publicerade nuvarande och tidigare anställda vid flera ledande AI-företag ett upprop om rätten att varna för risker med avancerad AI. Uppropet fick stöd av framstående forskare, däribland Yoshua Bengio och Geoffrey Hinton. Undertecknarna pekade på att företagen har ekonomiska drivkrafter som kan motverka effektiv tillsyn och beskrev risker som sträcker sig från manipulation och desinformation till förlorad mänsklig kontroll över autonoma AI-system. Även under 2026 har forskare lämnat ledande AI-företag och offentligt uttryckt oro över utvecklingstakten och förmågan att hantera riskerna. I juli 2026 publicerades uppropet Pacing the Frontier, som har undertecknats av fler än 1 300 personer verksamma vid ledande AI-företag, däribland chefer och forskningsledare. Undertecknarna uppmanade USA:s regering att stödja ett internationellt arbete för att utveckla de tekniska och organisatoriska verktyg som kan behövas för att vid behov påverka takten i utvecklingen av de mest avancerade AI-systemen. Bland undertecknarna finns ledande företrädare för både OpenAI och Anthropic, som ställt sig bakom uppropet i egenskap av privatpersoner. Att personer med central betydelse för teknikutvecklingen själva efterfrågar sådana verktyg visar att frågan behöver tas på allvar. De som arbetar med att utveckla AI-systemen har ofta särskild kunskap om deras möjligheter, begränsningar och säkerhetsrisker. Därför är det viktigt att de kan uppmärksamma allvarliga risker utan att utsättas för repressalier. Ett återkommande argument i uppropen är att traditionella visselblåsarregler i många länder främst skyddar den som avslöjar lagöverträdelser, medan flera av riskerna med avancerad AI ännu inte omfattas av särskild reglering. Den svenska visselblåsarlagen ger redan skydd vid rapportering om missförhållanden av allmänintresse, även när det inte handlar om lagbrott. Eftersom utvecklingen av de mest avancerade AI-systemen till stor del sker internationellt finns det dock skäl att verka för ett tydligare och mer likvärdigt skydd inom EU. Sverige bör därför verka för att personer som arbetar med AI-utveckling ska kunna rapportera allvarliga säkerhetsrisker utan att riskera repressalier, även när riskerna inte innebär överträdelser av gällande regler. Det behövs också ett utvecklat internationellt samarbete. Ett enskilt land kan inte ensamt hantera alla risker med AI-system som utvecklas och används globalt. Sverige bör därför, inom EU och i andra internationella samarbeten, verka för gemensamma metoder och verktyg för att utvärdera säkerheten hos de mest avancerade AI-systemen. Det bör också finnas förutsättningar att samordna åtgärder om allvarliga risker identifieras, inklusive möjligheten att vid behov påverka utvecklingstakten. Det handlar inte om att generellt bromsa teknikutvecklingen, utan om att säkerställa att det finns verktyg för att hantera riskerna innan de blir svåra att kontrollera. Säkerhet och innovation behöver inte stå i motsats till varandra. En ansvarsfull utveckling av AI stärker förtroendet för tekniken och skapar bättre förutsättningar för Sverige att fortsätta ligga i framkant när AI förändrar samhället. Olle Olson (M)
Marie Nicholson och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Bättre förutsättningar för jakt med hund

Motion 1123
Motion till riksdagen 2026/27:1123 av Marie Nicholson och Adam Reuterskiöld (båda M) Bättre förutsättningar för jakt med hund Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att tillåta jakt med hund efter rödräv under hela den ordinarie jakttiden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka möjligheten till jaktträning med hund efter lodjur och varg till två månader före jaktstart och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillåta användning av ställande hund vid grävlingsjakt från den 1 augusti och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att tillåta användning av hund vid jakt efter allt hjortvilt från den 1 september i de områden där älgjakten inleds vid denna tidpunkt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Jakt med hund är en viktig del av den svenska jakttraditionen och viltförvaltningen. Välutbildade jakthundar bidrar till en effektiv och ansvarsfull jakt. Samtidigt finns det begränsningar i dagens regelverk som försvårar både jakten och möjligheterna att träna hundarna. Svenska Jägareförbundet har i samband med den senaste översynen av jakttiderna lyft behovet av flera förändringar. Det finns goda skäl att gå vidare med dessa förslag. Ett exempel är jakten på rödräv. I dag är jakt med förföljande hund tillåten under en kortare period än den ordinarie jakttiden i delar av landet. Räven är en betydande predator på småvilt och markhäckande fåglar. Det finns därför skäl att se över möjligheten att använda hund under hela den ordinarie jakttiden, med hänsyn till regionala förhållanden. Även möjligheterna att träna hundar inför jakt på stora rovdjur behöver förbättras. Träningstiden inför jakt på lodjur och varg bör utökas från en till två månader. En vältränad hund har bättre förutsättningar att utföra sitt arbete och löper mindre risk att skadas. När det gäller grävlingsjakten bör användningen av ställande hund tillåtas från den 1 augusti. I dag får hund som förföljer grävling användas först från den 21 augusti, samtidigt som motsvarande hundanvändning vid vildsvinsjakt är tillåten redan från den 1 augusti. Det finns skäl att samordna dessa regler. Även reglerna för jakt med hund efter hjortvilt bör ses över. I de områden där älgjakten inleds den 1 september bör det finnas möjlighet att använda hund efter annat hjortvilt från samma datum. Det skulle skapa ett mer konsekvent regelverk och underlätta för jägarna. Reglerna för jakt med hund bör utgå från viltets biologiska förutsättningar och jaktens praktiska verklighet. Begränsningar ska vara väl motiverade och inte mer långtgående än nödvändigt. Det finns därför skäl att modernisera bestämmelserna så att jägarna ges bättre förutsättningar att bedriva en ansvarsfull jakt. Marie Nicholson (M) Adam Reuterskiöld (M)
Lade fram en motion · i går

Regionalt inflytande vid omprövning av vattenkraftens påverkan

Motion 1122
Motion till riksdagen 2026/27:1122 av Elise Ryder Wikén (M) Regionalt inflytande vid omprövning av vattenkraftens påverkan Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka den regionala dialogen och inflytandet vid omprövning av vattenkraftens miljöpåverkan och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige är ett stort och avlångt land med i många fall stora geografiska skillnader. Vattenkraften är och har varit en viktig del i Sveriges utveckling och välstånd och är dessutom en viktig del i Sveriges och Europas energiförsörjning. Vattenkraften är både lagringsbar och fossilfri men innebär stor påverkan i de utbyggnadsområden där kraftdammar och vattenkraftverk är belägna. Vattenkraftens utbyggnad har påverkat både lokalbefolkningens levnadsförutsättningar och vattenlevande flora och fauna. Många fiskarter påverkas negativt där i princip all vandringsfisk är hotad och både lax och öring är idag är rödlistade. I den omprövning av de gamla vattendomar som fattades under 50-, 60- och 70-talet har vi nu möjlighet att korrigera det som inte blev bra för 60 år sedan och vars sviter vi fortfarande lider av. Nu har vi möjlighet att återställa miljöer och skapa hälsosamma fiskebestånd vilket är mycket möjligt utan att behöva minska kraftproduktionen nämnvärt. Den omprövning som nu pågår utgår i stor del utifrån kraftbolagens intentioner och önskemål med i många fall stor brist på kunskap om lokala och regionala förutsättningar. Då förutsättningar och lokala förhållanden skiljer sig avsevärt över landet, mellan olika fördämningar, vattenkraftverk och vattendrag, till och med inom samma vattendrag, är det av högst vikt att de loka och regionala erfarenheterna och förutsättningarna tas till vara genom större inflytande för att nya vattendomar ska bli så träffsäkra och bra som möjligt. Mindre än fyra procent av vattenkraftverken i Sverige har fungerande fiskevägar och ambitionerna, främst i Norrland, måste höjas rejäl om viktiga bestånd ska kunna räddas. På flera ställen längs påverkade vattendrag skulle det vara möjligt att utföra effektiva fiskeåtgärder som både skulle stärka fiskebeståndet och andra vattenlevande organismer samtidigt som livsmedelsproduktionen skulle främjas vilket inte minst är viktigt ur ett beredskapsperspektiv. I en tid av grön omställning och behov av bibehållen eller ökad energiproduktion finns en rädsla av att produktionen ska minska i samband med förbättrade villkor för bland annat fiskebeståndet. Det är en viktig diskussion som bör föras med lokala och regionala representanter som känner vattendragen och de lokala förutsättningarna för att kunna landa i den bästa lösningen ur flera aspekter. Parallellt med åtgärder för förbättrat fiske bär det lokal och regionala inflytandet gällande återföringsmedel för berörd bygd också diskuteras. Vattenkraftens utbyggnad och påverkan har kraftigt försämrats lokalbefolkningens förutsättningar för utveckling vilket idag kompenseras med en så kallad bygdepeng som är marginell i förhållande till det intrång och den påverkan som vattenkraften har i berörda bygder. Elise Ryder Wikén (M)
Marie Nicholson och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Mänsklig kontroll över avancerade AI-system

Motion 1121
Motion till riksdagen 2026/27:1121 av Marie Nicholson och Anna af Sillén (båda M) Mänsklig kontroll över avancerade AI-system Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa tillförlitliga möjligheter till mänskligt ingripande och avstängning av avancerade AI-system som kan medföra allvarliga risker, inom ramen för Sveriges nationella handlingsutrymme och genom arbete inom EU, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över om svenska myndigheter har tillräckliga befogenheter att vid allvarliga risker besluta om att avancerade AI-system ska stoppas, begränsas eller tas ur bruk och tillkännager detta för regeringen. Motivering Utvecklingen av artificiell intelligens går snabbt. AI-system får allt större förmåga att självständigt utföra uppgifter och fatta beslut utan löpande mänsklig inblandning. Tekniken skapar stora möjligheter, men ställer också nya krav på säkerhet och kontroll. När AI-system får tillgång till digitala verktyg och möjlighet att påverka andra system kan konsekvenserna av felaktiga beslut bli betydande. Det gäller särskilt när tekniken används inom samhällsviktiga verksamheter eller får möjlighet att agera självständigt under längre tid. En grundläggande princip bör vara att människan alltid ska kunna behålla kontrollen över teknik som kan orsaka allvarlig skada. För särskilt avancerade AI-system behöver det därför finnas tillförlitliga möjligheter att ingripa och vid behov avbryta verksamheten. EU AI-förordning innehåller redan bestämmelser om mänsklig kontroll och möjligheten att avbryta vissa AI-system med hög risk. Samtidigt utvecklas alltmer självständiga AI-system som kan innebära nya typer av risker. Det finns därför anledning att fortlöpande utvärdera om dagens regelverk ger tillräckliga möjligheter att ingripa när ett system inte längre fungerar som avsett. En så kallad kill switch behöver inte innebära en fysisk avstängningsknapp. Det avgörande är att det finns tekniska och organisatoriska möjligheter att snabbt stoppa ett system eller begränsa dess handlingsutrymme. Det kan exempelvis innebära att avbryta systemets drift eller begränsa dess tillgång till andra system. Sådana säkerhetsmekanismer måste vara utformade så att de fungerar i praktiken. Det är också viktigt att samhället har möjlighet att ingripa när ett AI-system innebär allvarliga risker. Ansvaret för att stoppa ett farligt system kan inte alltid lämnas enbart till den aktör som utvecklar eller använder tekniken. Behöriga myndigheter behöver ha tydliga befogenheter att vid behov besluta om att ett system ska stoppas eller begränsas. Samtidigt måste sådana befogenheter vara rättssäkra och proportionerliga. Det ska finnas tydliga kriterier för när ett ingripande får ske och möjlighet till rättslig prövning. Myndigheternas befogenheter behöver också utformas med hänsyn till EU gemensamma regelverk. Sverige bör vara pådrivande i det europeiska och internationella arbetet för att säkerställa att utvecklingen av avancerad AI förenas med tillförlitlig mänsklig kontroll. AI ska kunna utvecklas och användas till nytta för samhället. Men tekniken får aldrig utvecklas på ett sätt som gör att människor saknar möjlighet att ingripa när allvarliga risker uppstår. Marie Nicholson (M) Anna af Sillén (M)
Lade fram en motion · i går

Drönarleveranser på landsbygden och i skärgården

Motion 1120
Motion till riksdagen 2026/27:1120 av Marie Nicholson (M) Drönarleveranser på landsbygden och i skärgården Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla och påskynda tillståndsprocesserna för drönarleveranser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att särskilt prioritera drönarleveranser i ö- och skärgårdsområden samt glesbygd vid tillståndsprövning och införande och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den tekniska utvecklingen skapar nya möjligheter att transportera varor snabbt och effektivt. Drönare kan bli ett värdefullt komplement till traditionella transporter, särskilt i delar av landet där avstånden är stora och tillgängligheten begränsad. På landsbygden och i våra ö- och skärgårdsområden kan drönarleveranser få särskilt stor betydelse. Läkemedel och medicinska prover skulle kunna transporteras snabbare utan att vara beroende av färjeförbindelser eller långa vägtransporter. Även leveranser av mindre varor och försändelser kan underlättas. Det skulle förbättra servicen för både fastboende och besökare och skapa nya möjligheter för lokala företag. Samtidigt är regelverket för drönarflygningar omfattande. Många former av kommersiella leveranser kräver särskilda tillstånd och riskbedömningar. Långa handläggningstider och komplicerade processer riskerar att bromsa utvecklingen. Sverige borde ha ambitionen att ligga i framkant när det gäller användningen av ny transportteknik. Men utvecklingen får inte enbart koncentreras till storstäderna, där de kommersiella förutsättningarna ofta är bäst. Tvärtom kan nyttan av drönarleveranser vara allra störst där traditionella transporter är svåra att genomföra eller kostsamma. Det finns därför skäl att särskilt prioritera ansökningar om drönarleveranser i ö- och skärgårdsområden samt glesbygd, där tekniken kan göra stor skillnad för tillgängligheten. Regeringen bör verka för att tillståndsprocesserna blir snabbare och enklare, samtidigt som möjligheterna att införa drönarleveranser i dessa områden förbättras. Marie Nicholson (M)
Marie Nicholson och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Bedömning av samhällsnyttan vid infrastrukturinvesteringar

Motion 1119
Motion till riksdagen 2026/27:1119 av Marie Nicholson och Olle Olson (båda M) Bedömning av samhällsnyttan vid infrastrukturinvesteringar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur regionala förutsättningar och långsiktiga utvecklingseffekter beaktas vid samhällsekonomiska bedömningar av infrastrukturinvesteringar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Samhällsekonomiska analyser är ett viktigt underlag när staten ska prioritera investeringar i vägar och järnvägar. Genom att väga kostnader mot förväntade nyttor kan offentliga resurser användas effektivt. Samtidigt finns anledning att se över hur väl dagens beräkningsmodeller fångar infrastrukturens betydelse i olika delar av landet. I regioner med stora befolkningskoncentrationer kan investeringar ge betydande samhällsekonomiska vinster genom att många människor får kortare restider. I mer glest befolkade delar av landet är trafikflödena mindre, men en väg eller järnväg kan ändå vara avgörande för en hel bygds utveckling. Kalmar län är ett tydligt exempel. Länet har stora geografiska avstånd och flera arbetsmarknadsregioner som behöver knytas närmare varandra. För industriföretag och andra verksamheter är tillförlitliga transporter en förutsättning för att kunna växa och konkurrera. Brister i infrastrukturen kan också begränsa människors möjligheter att pendla till arbete eller utbildning. Ett exempel är E22 mellan Gladhammar och Verkebäck i Kalmar län. Trafikverket har bedömt att en ombyggnad skulle förbättra trafiksäkerheten och framkomligheten samt bidra positivt till den regionala utvecklingen. Trots detta har projektet utgått ur den nationella transportplanen för 2026–2037 med hänvisning till svag samhällsekonomisk lönsamhet och betydande kostnadsökningar. Exemplet visar hur angelägna regionala behov måste vägas mot investeringarnas kostnader och väcker frågan om hur långsiktiga utvecklingseffekter bör få genomslag i prioriteringarna. Trafikverkets samhällsekonomiska analyser omfattar även effekter som inte kan värderas i pengar. Det finns ändå skäl att undersöka om dessa effekter får tillräckligt genomslag i de samlade bedömningarna. Särskilt viktigt är att kunna bedöma hur investeringar påverkar möjligheterna till regional utveckling på längre sikt. En investering som framstår som mindre lönsam utifrån dagens trafikflöden kan skapa förutsättningar för framtida etableringar och en större arbetsmarknad. Om sådana effekter inte synliggörs tillräckligt riskerar investeringar som är viktiga för landsbygdens utveckling att prioriteras ned. Regeringen bör därför se över hur långsiktiga regionala utvecklingseffekter beaktas och redovisas i samhällsekonomiska bedömningar av infrastrukturinvesteringar, särskilt i regioner med stora avstånd och mindre trafikunderlag. Målet bör vara ett beslutsunderlag som ger en mer rättvisande bild av investeringarnas betydelse för hela landet. Marie Nicholson (M) Olle Olson (M)
Lade fram en motion · i går

Fäbodkulturen – ett kulturarv som behöver stärkas

Motion 1118
Motion till riksdagen 2026/27:1118 av Elise Ryder Wikén m.fl. (M) Fäbodkulturen – ett kulturarv som behöver stärkas Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för ett långsiktigt fäbodbruk och föreslå åtgärder för ändamålsenliga ersättningar, förenklade regler samt stärkt kunskapsöverföring, generationsväxling och nyetablering och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sedan 2024 finns fäbodkulturen på Unescos lista över immateriella kulturarv och artiklarna 8(j) och 10(c) i FN´s konvention om biologisk mångfald lyfter bland annat vikten av att skydda och respektera traditionell kunskap samt att skydda och uppmuntra traditionellt bruk av biologiska resurser. Samtidigt för fäbodbruket en tynande tillvaro och är på väg att försvinna. Sverige hyllar kulturarvet internationellt men det internationella erkännandet behöver följas av långsiktiga förutsättningar för dem som håller fäbodkulturen levande. Unescos erkännande ska trygga fäbodbrukets unika kunskap. Men utan aktiva fäbodbrukare återstår snart bara en plats på listan. Fäbodbruk bär på praktiska kunskaper som har en viktig betydelse för både lokal livsmedelsproduktion, lokal beredskap och förmågan att använda betesresurser. Men beredskap kräver mer än lager, transporter och teknik. Det behövs praktisk kunskap om hur vi kan producera mat under svåra och knappa förhållanden. Genom fäbodbruket nyttar vi skogs- och utmarksresurser för livsmedelproduktion. Kunskapen om djurhållning, bete, mjölkförädling och livsmedelslagring har förts vidare i generationer. Den kan inte bevaras i enbart arkiv eller på museer. När fäbodkulturen försvinner riskerar även kunskapen att försvinna. Detta är särskilt viktigt att bevara och nyttja i en orolig tid med osäkert omvärldsläge. Ett erkännande kräver ansvar. Sverige nominerade tillsammans med Norge fäbodkulturen till Unesco. Unescos erkännande förstärker behovet av ett långsiktigt arbete för att föra kunskaper och traditioner vidare. För detta krävs att det finns aktiva utövare och praktiska möjligheter att bedriva fäbodbruk. EU:s jordbrukspolitik ger under 2026 en grundersättning inom miljöersättningen för fäbodar på 20 000 kronor per huvudfäbod och 1 000 kronor per hektar fäbodbete. Det är långt ifrån vad som krävs för att driften ska löna sig. Norge har ett helt annorlunda system med högre ersättningsnivåer. Förutom driftsstöd finns även stöd för besökssätrar (besöksfäbodar) och ett villkorat investeringsstöd på 500 000 kronor per fäbod för byggnader och infrastruktur där mjölkproduktion sker. I Norge ses fäbodbruket som en aktiv näring, ett levande kulturarv och ett verktyg för biologisk mångfald och levande landsbygder. Regeringen bör analysera vilka delar av den norska modellen som kan vara relevanta för svenska förhållanden, med hänsyn till skillnader i stödvillkor, produktion och finansieringssystem, samt se över om myndigheters nuvarande finansiering kan omfördelas till fördel för att stärka fäbodkulturen. Igenväxning riskerar att förstöra natur- och kulturvärden som är svåra och kostsamma att återställa. Genom slåtter, bete och människors brukande har generationer skapat några av Nordens mest artrika miljöer. När betesdjuren försvinner och hävden upphör växer markerna igen. Växter, insekter, svampar och fåglar förlorar sina livsmiljöer. Unesco lyfter uttryckligen fäbodkulturens betydelse för landskapet och den biologiska mångfalden. Svensk fäbodverksamhet bidrar också till att bevara svenska lantraser med unika genetiska resurser som är anpassade till nordiska förhållanden. Om fäbodkulturen försvinner riskerar Sverige inte bara att förlora en näring och ett kulturarv, utan också unika livsmiljöer, arter och kunskap som inte går att återskapa. Regeringen bör se över hur förutsättningarna för ett långsiktigt livskraftigt fäbodbruk kan stärkas. Översynen bör omfatta ersättningarnas utformning och storlek, möjligheterna till restaurering och underhåll av fäbodmiljöer samt förenklade regler och en mer ändamålsenlig tillämpning för småskalig livsmedelsförädling. Regeringen bör låta kartlägga administrativa hinder och skillnader i tillämpningen av livsmedelsregelverket för fäbodbruk samt föreslå förenklingar och förbättrad vägledning utan att livsmedelssäkerheten riskeras. Översynen bör särskilt belysa hur ersättningarna kan utformas så att fäbodbrukare kan fortsätta att mjölka kor, får och getter och sedan förädla mjölken på fäboden. Erfarenheter från Norge bör tas till vara med hänsyn till svenska förhållanden. Särskild vikt bör läggas vid kunskapsöverföring, generationsväxling och möjligheten för nya företagare att etablera sig. Arbetet bör ske i nära dialog med aktiva fäbodbrukare och deras organisationer. Ett levande kulturarv förutsätter människor som kan och vill föra det vidare, och som har rimliga möjligheter att få verksamheten att bära sig. Fäbodbruk och fäbodkultur är dock komplext till sin art och faller inte självklart inom ramen för någon enskild myndighets kompetens- och ansvarsområde. Mot denna bakgrund bör ett uppdrag ges till berörda myndigheter att gemensamt ta fram en nationell plan för långsiktigt hållbart fäbodbruk. Sveriges länsstyrelser är tillsammans med Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket viktiga aktörer i arbetet med att tillsammans med fäbodbrukarorganisationerna ge landets fäbodar det skydd och de förutsättningar som fäbodkulturen behöver för att långsiktigt kunna fortsätta existera och i bästa fall utvecklas. Till exempel bör kulturmiljöanslaget utredas för praktisk kunskapsöverföring på kvarvarande mjölkfäbodar. Elise Ryder Wikén (M) Alexandra Anstrell (M) Katarina Stenström Ros (M)
Olle Olson och 3 till M
Lade fram en motion · i går

Hamnarna i sydöstra Sverige som port mot kontinenten

Motion 1117
Motion till riksdagen 2026/27:1117 av Olle Olson m.fl. (M) Hamnarna i sydöstra Sverige som port mot kontinenten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige vid en kommande revidering av EU:s transportnät TEN‑T bör verka för att hamnarna i sydöstra Sverige och deras landanslutningar får en starkare ställning i nätet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att i det fortsatta arbetet med godstransporter analysera hur hamnarna i sydöstra Sverige kan användas bättre för att avlasta vägnätet och korta transportavstånden till kontinenten och tillkännager detta för regeringen. Motivering En stor del av Sveriges godstrafik till och från kontinenten rullar på lastbil genom Skåne. Trelleborgs hamn är Skandinaviens största ro-ro-hamn, och under 2024 passerade 1,2 miljoner enheter och 11,7 miljoner ton gods hamnen. Tillsammans med Öresundsbron och övriga skånska hamnar bär Skåne en mycket stor del av den tunga trafiken, vilket ger hårt belastade vägar och långa körsträckor genom landet för gods som ska till Polen, Baltikum och Centraleuropa. Hamnarna i sydöstra Sverige står redo att bli en av Sveriges viktigaste portar mot Polen och Baltikum. Färjelinjen Karlskrona–Gdynia har trafikerats i 30 år och har fraktat över 2,5 miljoner godsenheter. Linjen har status som sjömotorväg inom EU:s transportnät och ansluter i Gdynia till de europeiska stomnätskorridorerna söderut. Från Karlshamn går linjer till Klaipeda och nu även till Gdańsk. Oskarshamns hamn ingår i EU:s transportnät och betjänar ett av landets mest exporttunga näringsliv, med Scania som största arbetsgivare. Kommunen står för närmare 40 procent av Kalmar läns samlade exportvärde. För gods från östra och mellersta Sverige med destination i Polen och Baltikum innebär en överfart från sydost kortare körsträckor på svenska vägar och en kortare väg till slutmålet. Ett räkneexempel: en lastbil från Kalmar till Gdańsk som tar färjan via Trelleborg till Świnoujście kör omkring 650 kilometer på väg, varav omkring 350 kilometer längs den polska kusten. Via Karlskrona–Gdynia blir landsvägssträckan omkring 110 kilometer. Det ger lägre kostnader för företagen, mindre slitage på vägnätet, avlastning av de hårt trafikerade europavägarna genom Skåne och lägre utsläpp, eftersom en större del av sträckan går till sjöss. Samtidigt stärker det näringslivet och investeringsklimatet i en region som länge haft sämre transportförutsättningar än andra delar av landet. Regeringen har tagit ett historiskt grepp om infrastrukturen. Den nationella planen för 2026–2037 omfattar 1 171 miljarder kronor och innehåller viktiga satsningar i sydost, bland annat: Sydostlänken mellan Älmhult, Olofström och Karlshamn, E22 Björketorp–Nättraby och kapacitetsåtgärder på Blekinge kustbana. Sydostlänken ger Karlshamns hamn en elektrifierad järnvägsförbindelse till Södra stambanan i Älmhult. Satsningarna stärker hamnarnas landanslutningar och skapar förutsättningar för att de ska kunna ta emot mer gods. Hamnarna i sydost är i dag en del av EU:s övergripande transportnät, men landanslutningarna saknar koppling till stomnätet. Vid revideringen av TEN-T 2024 fick Gdynia ytterligare en stomnätskorridor, men den svenska sidan av förbindelsen Karlskrona–Gdynia ingår inte i någon korridor. Kommuner, regioner och näringsliv i sydost har länge drivit att Baltic Sea–Adriatic Sea-korridoren förlängs till Karlskrona och vidare in i Sverige. En starkare ställning i TEN-T kan också ge tillgång till EU-medfinansiering. Sverige bör driva frågan vid nästa revidering. Slutligen bör hamnarna i sydost ges en tydligare roll i det fortsatta arbetet med godstransporter. En samlad analys av hur gods kan styras om via hamnarna i sydost, och vilka hinder som finns i dag, skulle ge underlag för kommande planering. Det handlar om att använda den infrastruktur som redan finns och de investeringar som redan är beslutade så effektivt som möjligt, till nytta för både klimatet och företagen. Olle Olson (M) Marie Nicholson (M) Åsa Coenraads (M) Joanna Lewerentz (M)
Lade fram en motion · i går

Snabbare införande av självkörande fordon i Sverige

Motion 1116
Motion till riksdagen 2026/27:1116 av Marie Nicholson (M) Snabbare införande av självkörande fordon i Sverige Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att skyndsamt införa ett regelverk som möjliggör användning av helautomatiserade fordon i reguljär trafik, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta införandet av självkörande kollektivtrafik, särskilt på landsbygden och i glesbefolkade områden, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Utvecklingen av självkörande fordon går snabbt framåt. Teknik som för bara några år sedan betraktades som framtidsvisioner används nu i praktiken. I flera länder har självkörande fordon börjat användas i reguljär trafik, och möjligheterna fortsätter att utvecklas. Självkörande fordon har potential att förändra vårt transportsystem i grunden. De kan bidra till ökad trafiksäkerhet genom att minska risken för olyckor som orsakas av mänskliga misstag. De kan också skapa effektivare transporter och ge människor större frihet att förflytta sig. För äldre och personer som av olika skäl inte kan köra bil kan tekniken innebära en betydande förbättring av möjligheten att leva ett självständigt liv. Sverige har goda förutsättningar att ligga långt fram i denna utveckling. Vi har en stark fordonsindustri och en lång tradition av teknisk innovation. Samtidigt behöver lagstiftningen utvecklas i takt med tekniken. Arbetet med att möjliggöra självkörande fordon har redan pågått under flera år. Sedan 2017 finns en förordning som gör det möjligt att bedriva försöksverksamhet med automatiserade fordon på svenska vägar. År 2018 presenterades den statliga utredningen Vägen till självkörande fordon – introduktion, som behandlade behovet av förändrad lagstiftning. Inom EU har gemensamma regler för tekniskt godkännande av helautomatiserade fordon införts och därefter vidareutvecklats. Regeringen har också beslutat om en strategisk inriktning för ett säkert införande av automatiserade vägtransporter. Transportstyrelsen arbetar på regeringens uppdrag med regelutvecklingen, både nationellt och internationellt. I november 2025 presenterade myndigheten en rapport med förslag till en nationell trafikregleringsmodell för automatiserade fordon. Det finns således redan ett omfattande arbete att bygga vidare på. Nästa steg bör vara att så snart som möjligt skapa de rättsliga förutsättningar som krävs för att helautomatiserade fordon ska kunna användas i reguljär trafik, och inte enbart inom ramen för försöksverksamhet. Flera europeiska länder har redan infört nationella regelverk. Tyskland har sedan 2021 lagstiftning som möjliggör självkörande fordon på nivå 4 inom särskilt godkända områden. Även Frankrike och Storbritannien har utvecklat regelverk för att möjliggöra användningen. Sverige bör inte hamna efter i en utveckling där tekniken kan skapa betydande samhällsnytta. Nya möjligheter för kollektivtrafiken på landsbygden. En särskilt intressant möjlighet är användningen av självkörande fordon inom kollektivtrafiken. På landsbygden är avstånden ofta långa samtidigt som resandeunderlaget är begränsat. Det gör det svårt att upprätthålla en kollektivtrafik som motsvarar människors behov. Busslinjer med få avgångar och långa väntetider innebär att bilen i praktiken blir nödvändig för många människor. Självkörande minibussar och mindre fordon skulle på sikt kunna förändra dessa förutsättningar. När behovet av en förare i varje fordon försvinner kan kostnaderna för vissa typer av trafik minska. Det skulle kunna göra det ekonomiskt möjligt att erbjuda fler avgångar eller mindre fordon som kör när resenärerna behöver dem. I stället för att vara hänvisad till en buss som går ett fåtal gånger om dagen skulle människor kunna beställa en resa till närmaste tätort, vårdcentral eller anslutande kollektivtrafik. För äldre som inte längre kör bil skulle det kunna innebära större självständighet. För barnfamiljer och unga skulle det kunna förbättra möjligheterna att bo kvar på landsbygden. Självkörande kollektivtrafik kan därmed bli ett viktigt komplement till dagens buss- och tågtrafik. Tekniken kan också skapa nya möjligheter för kommuner och regioner att organisera kollektivtrafiken efter lokala förutsättningar. Det är angeläget att landsbygden inte behöver vänta på att tekniken först etableras i storstäderna. När regelverket utformas bör det därför finnas goda möjligheter att införa självkörande transportlösningar även i mindre tätorter och glest befolkade områden. Självklart måste trafiksäkerheten vara vägledande. Fordonen ska uppfylla högt ställda säkerhetskrav och användas under förhållanden där tekniken fungerar tillförlitligt. Samtidigt bör lagstiftningen vara teknikneutral och inte ställa upp onödiga hinder för nya transportlösningar. Sverige borda ha ambitionen att tillhöra de länder som tidigt möjliggör självkörande fordon i reguljär trafik. Det skulle stärka förutsättningarna för teknisk utveckling och samtidigt kunna ge människor större frihet i vardagen, inte minst på landsbygden. Marie Nicholson (M)
Marie Nicholson och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Högre hastighetsgränser på svenska motorvägar

Motion 1115
Motion till riksdagen 2026/27:1115 av Marie Nicholson och Adam Reuterskiöld (båda M) Högre hastighetsgränser på svenska motorvägar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga möjligheten att höja den högsta tillåtna hastigheten på svenska motorvägar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den högsta tillåtna hastigheten på svenska motorvägar är i dag 120 kilometer i timmen, en gräns som infördes 2008 och som endast gäller på vissa sträckor. Samtidigt har bilarna blivit betydligt säkrare och tekniken utvecklats i snabb takt. Det finns anledning att fråga sig om våra hastighetsgränser har följt med i utvecklingen. I flera europeiska länder tillåts högre hastigheter än i Sverige. Danmark och Frankrike har en högsta tillåten hastighet på 130 kilometer i timmen, medan Polen tillåter 140. I Tyskland saknas en generell hastighetsgräns på motorvägarna, även om många sträckor har lokala begränsningar. Tjeckien har dessutom inlett försök med 150 kilometer i timmen på särskilt utvalda motorvägssträckor. I Sverige bestäms hastighetsgränserna inte enbart utifrån vägarnas standard och trafiksäkerhet. Även klimatpolitiska hänsyn vägs in. Trafikverket har tidigare uppgett till riksdagens trafikutskott att det finns motorvägar där en höjning från 110 till 120 kilometer i timmen skulle kunna vara möjlig ur trafiksäkerhetssynpunkt, men där klimatlagstiftningen försvårat en sådan förändring. I takt med att fordonsflottan elektrifieras förändras förutsättningarna för dessa avvägningar. Den moderatledda regeringens infrastrukturproposition från 2024 innebär en historiskt stor satsning på vägunderhåll, med målsättningen att den eftersatta underhållsskulden ska vara åtgärdad till 2037. När vi nu satsar på att rusta upp Sveriges vägar finns det också anledning att se över regelverket för hur de får användas. På motorvägar med tillräckligt hög standard bör det vara möjligt att pröva hastigheter på 130 eller 140 kilometer i timmen. Även variabla hastighetsgränser bör ingå i en sådan utredning, så att hastigheten kan anpassas efter de faktiska förhållandena. Sverige behöver hastighetsgränser som tar hänsyn till dagens förutsättningar, inte enbart till de bedömningar som gjordes för flera decennier sedan. Marie Nicholson (M) Adam Reuterskiöld (M)
Pressmeddelande · i går · Carl-Oskar Bohlin · Försvarsdepartementet

Carl-Oskar Bohlin till Luxemburg för ministermöte om civil beredskap

Den 20 november reser minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin till Luxemburg för att delta i ett möte i den europeiska koalitionen för stärkt civil beredskap och motståndskraft. Det är det fjärde mötet som hålls inom koalitionen, som bildades 2025 som ett europeiskt samarbete mellan ministrar med ansvar för civil beredskap, civilt försvar och samhällets motståndskraft. På mötesagendan står en diskussion om erfarenheter av hybridhot och hur europeisk beredskap och samordning kan stärkas. På agendan står även ett samtal om Ukrainas erfarenheter av att upprätthålla samhällsviktig verksamhet under krig, och vilka lärdomar EU:s medlemsstater bör dra för att stärka civil beredskap.
Pressmeddelande · i går

Talmannen möter partiföreträdare den 24 november

Just nu förekommer det störningar på webbplatsen. Arbete pågår för att lösa problemet. Riksdagens talman Andreas Norlén samråder tisdagen den 24 november med partiföreträdare som ett led i processen för att ta fram förslag till ny statsminister. Talmannen samtalar under förmiddagen den 24 november enskilt med företrädare för alla riksdagspartier. Mötena äger rum på talmannens kontor förutom i ett fall, se nedan. Partiföreträdarna är kallade till samtal enligt partiernas storleksordning. • 09.30 Socialdemokraterna • 10.00 Moderaterna (slutrapportering av sonderingsuppdrag) • 10.30 Sverigedemokraterna (deltar på distans) • 11.00 Vänsterpartiet • 12.00 Kristdemokraterna Efter samråden med partiföreträdarna överlägger talmannen med de vice talmännen och informerar kungen. Pressträff En pressträff med talmannen i riksdagens presscenter planeras till tidigast klockan 16.30. Talmannens pressträffar sänds direkt samt går att se i efterhand på riksdagens webbplats. Fotopool Vid inledningen av talmannens möten med partiföreträdarna ordnas en begränsad fotopool (TT och TV4). Pressackreditering och annan praktisk information Journalister och fotografer som vill arbeta på egen hand i riksdagens lokaler behöver ha riksdagens pressackreditering. • Praktisk information för arbete i anslutning till riksdagsvalet
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Översyn av lagen om valfrihetssystem

Motion 999
Motion till riksdagen 2026/27:999 av Merit Frost Lindberg m.fl. (M) Översyn av lagen om valfrihetssystem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en översyn av lagen om valfrihetssystem (LOV) för att säkra konkurrensneutralitet mellan privata och offentliga aktörer och tillkännager detta för regeringen. Motivering Lagen om valfrihetssystem (LOV) infördes 2009 av den dåvarande alliansregeringen för att stärka medborgarnas valfrihet inom välfärden. Lagstiftningen syftade också till att skapa ett gemensamt regelverk för de valfrihetssystem och ersättningsmodeller som redan hade utvecklats i kommuner och landsting. Grundtanken med LOV är att sätta patientens och brukarens behov och önskemål i centrum. Genom möjligheten att välja mellan godkända utförare, oavsett driftsform, stärks den enskildes inflytande samtidigt som konkurrensen bidrar till ökad kvalitet och utveckling inom välfärden. För att valfrihetssystemen ska fungera som avsett måste dock offentliga och privata utförare ges likvärdiga förutsättningar. Här finns fortfarande brister i lagstiftningen. Privata verksamheter får inte alltid samma ekonomiska villkor som motsvarande offentliga verksamheter, trots att de utför samma tjänster inom samma system. Ett tydligt exempel är att kommuner och regioner kan täcka underskott i sina egna verksamheter utan att privata utförare får motsvarande ekonomisk kompensation. Därmed kan offentliga verksamheter ges fördelar som snedvrider konkurrensen och försvårar för privata aktörer att bedriva och utveckla sina verksamheter. Problemet har även belysts i rättsliga sammanhang. I en dom från Förvaltningsrätten i Härnösand 2017 framgick att privat drivna vårdcentraler inte hade rätt till samma ekonomiska ersättning som offentligt drivna vårdcentraler. Detta visar på en grundläggande svaghet i möjligheten att säkerställa konkurrensneutralitet mellan olika utförare. Situationen försvåras ytterligare av bristande transparens i kommuners och regioners ekonomiska redovisning. När det saknas tydlig insyn i hur offentliga verksamheter finansieras blir det svårt för privata aktörer att avgöra om konkurrensen verkligen sker på likvärdiga villkor. En stor del av förklaringen till att det offentliga har möjlighet att kompensera den egna verksamheten, och missgynna privata aktörer, är att LOV är oklart formulerad när det gäller just likvärdiga villkor. Lagen har i dag följande formulering (2 §): ”Den upphandlande myndigheten ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt. Den upphandlande myndigheten ska iaktta principerna om öppenhet, ömsesidigt erkännande och proportionalitet när den tillämpar valfrihetssystem.” Trots att lagens intentioner var att det skulle råda likvärdiga ekonomiska villkor mellan offentlig och privat verksamhet, vilket tydligt framgår av förarbetena, har privat verksamhet missgynnats i både kommuner och regioner. Detta då det tolkats som att verksamhet i egen regi inte är en leverantör. Mot denna bakgrund är en översyn av LOV nödvändig för att säkra konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata utförare. Merit Frost Lindberg (M) Joanna Lewerentz (M) Sophia Granswed Baat (M) Lotta Högström (M) Maria Stockhaus (M) Mårten Blix (M) Leif Gripestam (M) Lars Beckman (M)
Lotta Högström och 7 till M
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Pilotförsök med försäljning av öl och vin i livsmedelsbutiker i Stockholms stad och län

Motion 998
Motion till riksdagen 2026/27:998 av Lotta Högström m.fl. (M) Pilotförsök med försäljning av öl och vin i livsmedelsbutiker i Stockholms stad och län Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över möjligheten att återkomma med förslag till ett tidsbegränsat pilotförsök som möjliggör försäljning av öl och vin i licensierade livsmedelsbutiker i Stockholms stad och län, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Sverige bör fortsätta utveckla en alkoholpolitik som förenar ansvar och folkhälsa med personlig frihet, valfrihet och respekt för vuxna människors förmåga att fatta egna beslut. För många människor är det naturligt att kunna handla mat och dryck i samma butik. Att även kunna köpa med sig öl eller vin till middagen skulle förenkla vardagen och ge konsumenterna större frihet att välja var de handlar. Samtidigt skulle seriösa livsmedelsföretag få möjlighet att utveckla sin verksamhet och erbjuda bättre service. Det finns därför skäl att pröva om dagens ordning kan kompletteras med en modell där särskilt licensierade livsmedelsbutiker får sälja öl och vin under tydliga och kontrollerbara former. I stället för att genomföra en omfattande reform över hela landet bör regeringen få i uppdrag att ta fram förslag till ett tidsbegränsat pilotförsök i Stockholms stad- och län. Försöket bör pågå i tre år och omfatta ett urval av livsmedelsbutiker som uppfyller fastställda krav på lämplighet, egenkontroll och ansvarsfull försäljning. Det ska ge möjlighet att utvärdera hur en licensmodell fungerar i praktiken innan ställning tas till en eventuell bredare reform. Försöket ska inte innebära att kraven på ansvarsfull försäljning sänks. Syftet är att undersöka om ökad valfrihet kan förenas med effektiv tillsyn och ett fortsatt skydd för folkhälsan. Sverige bör kunna pröva nya lösningar utan att på förhand binda sig vid en permanent förändring. Ett pilotförsök i Stockholms stad- och län skulle ge ett konkret underlag för att bedöma om licensierad försäljning av öl och vin i livsmedelsbutiker kan genomföras på ett ansvarsfullt sätt. Genom att kombinera ökad valfrihet med tydliga krav, effektiv tillsyn och en oberoende utvärdering kan riksdagen få ett bättre beslutsunderlag för framtidens alkoholpolitik. Regeringen bör därför utreda och återkomma till riksdagen med förslag som möjliggör ett treårigt pilotförsök med försäljning av öl och vin i licensierade livsmedelsbutiker i Stockholms stad- och län. Lotta Högström (M) Kristina Axén Olin (M) Maria Stockhaus (M) Alexandra Anstrell (M) Mårten Blix (M) Merit Frost Lindberg (M) Joanna Lewerentz (M) Sophia Granswed Baat (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Stärkt ätstörningsvård

Motion 997
Motion till riksdagen 2026/27:997 av Merit Frost Lindberg m.fl. (M) Stärkt ätstörningsvård Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över vårdgarantin och införa mekanismer som säkerställer att patienter med ätstörningar får vård inom utlovad tid, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga införandet av en obligatorisk vårdplan med ett standardiserat vårdförlopp för patienter med ätstörningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att ge patienter rätt till en läkarkontakt inom en fastställd tid och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att införa sanktioner, exempelvis vite, för regioner som inte uppfyller vårdgarantin, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Ätstörningar är allvarliga sjukdomstillstånd som orsakar ett omfattande lidande för både den drabbade och de närstående. Sjukdomen påverkar såväl den fysiska som den psykiska hälsan och kan få livshotande konsekvenser. För den som drabbas kan något så grundläggande som att äta vara förknippat med stark ångest och rädsla. Även anhöriga påverkas i stor utsträckning och tvingas ofta bli vårdgivare och ta ett mycket stort ansvar för den sjukes vardag och omvårdnad. Ätstörningar drabbar människor i olika åldrar, men flickor och unga kvinnor är särskilt utsatta. Sjukdomen är inte alltid synlig för omgivningen och kan därför vara svår att upptäcka i tid. Många lever med långvariga eller återkommande besvär som allvarligt påverkar deras livskvalitet. Anorexia nervosa är en av de psykiatriska diagnoser som har högst dödlighet på hela 10 procent, både till följd av svältens allvarliga konsekvenser för kroppen och den förhöjda risken för självmord. Enligt Socialstyrelsen beräknas omkring 200 000 personer i Sverige lida av en ätstörning. Möjligheten att upptäcka sjukdomen tidigt och snabbt sätta in rätt behandling är avgörande för patientens förutsättningar att tillfriskna. Trots detta präglas ätstörningsvården fortfarande av långa väntetider, bristande tillgång till specialiserad behandling och stora skillnader mellan regionerna. När patienter tvingas vänta på vård riskerar sjukdomen att förvärras, samtidigt som vägen tillbaka till ett friskt liv blir både längre och svårare. Det innebär även ett stort lidande för både individen och anhöriga. De stora skillnaderna i tillgång till ätstörningsvård mellan regionerna är oacceptabla. Utvecklingen i Region Stockholm under mandatperioden 2022–2026 visar också hur regionala beslut kan försämra patienternas möjligheter att få vård. Det dåvarande styret, bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet med stöd av Vänsterpartiet, genomförde förändringar som innebar att vårdval avvecklades och avtal med privata vårdgivare sades upp vilket har fått stora negativa konsekvenser för patienterna. Detta har lett till minskad valfrihet och försämrade möjligheter till individuellt anpassad vård. I Lennart Ekdals granskande dokumentär Sveket – Striden om ätstörningsvården från 2026 vittnar patienter, anhöriga och vårdpersonal om allvarliga brister efter omställningen i Region Stockholm. Det handlar om patienter som skrivits ut innan de varit tillräckligt friska, otillräckligt psykologiskt stöd och föräldrar som tvingats ta ett större behandlingsansvar. Granskningen uppmärksammar även användningen av tvångsåtgärder och patienter som beskriver traumatiska upplevelser av tvångsvård. Vittnesmålen väcker allvarliga frågor om patientsäkerhet och vårdens kvalitet. Läget är akut och det behövs ett tydligt nationellt ansvar och helhetsgrepp för att säkerställa en jämlik och tillgänglig ätstörningsvård. Patienter måste få vård i tid, oavsett var i landet de bor. Vårdgarantin behöver stärkas och det bör övervägas att införa tydligare krav på vårdplanering, standardiserade vårdförlopp och tillgång till läkarkontakt inom en fastställd tid. Även möjligheten till sanktioner mot regioner som inte uppfyller vårdgarantin bör prövas. Att stärka patienternas rättigheter och säkerställa snabb individualiserad behandling är avgörande för att minska lidandet och rädda flickors och kvinnors liv. Merit Frost Lindberg (M) Erik Ottoson (M) Joanna Lewerentz (M) Lotta Högström (M) Maria Stockhaus (M) Mårten Blix (M) Alexandra Anstrell (M) Sophia Granswed Baat (M) Kristina Axén Olin (M)
Lotta Högström och 6 till M
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Särskilt tillstånd för alkoholservering vid kommunala träffpunkter för äldre

Motion 996
Motion till riksdagen 2026/27:996 av Lotta Högström m.fl. (M) Särskilt tillstånd för alkoholservering vid kommunala träffpunkter för äldre Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att införa en särskild, förenklad tillståndsform för tillfällig alkoholservering vid kommunala träffpunkter för äldre, som möjliggör flera i förväg planerade arrangemang per år till en proportionerlig avgift utan krav på att verksamheten begränsas till ett slutet sällskap, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Kommunala träffpunkter spelar en viktig roll i arbetet med att främja gemenskap och motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. De erbjuder möjligheter till social samvaro, aktiviteter och möten som bidrar till ett aktivt och självständigt liv. För många seniorer är träffpunkten en viktig del av vardagen och en plats där nya kontakter kan knytas och befintliga relationer stärkas. I Stockholm finns träffpunkter för äldre i stadens olika stadsdelar. Där arrangeras bland annat middagar, högtidsfiranden, sommarfester och andra sociala aktiviteter. Dessa verksamheter bidrar till livskvalitet och gemenskap och bör ha goda förutsättningar att erbjuda ett varierat utbud av aktiviteter. För den som önskar kan ett glas vin eller öl vid en festmiddag vara ett naturligt inslag i ett socialt sammanhang. Det handlar inte om att göra alkohol till en del av den ordinarie verksamheten, utan om att ge äldre möjlighet att själva välja vid särskilda tillfällen. Alkoholfria alternativ ska alltid finnas och deltagandet ska vara frivilligt. Äldre människor är vuxna individer med rätt till självbestämmande och inflytande över sin vardag. Att bli äldre ska inte i sig innebära att möjligheterna att delta i sociala sammanhang begränsas. Samtidigt ska alkoholservering ske ansvarsfullt och med hänsyn till både besökarnas trygghet och personalens arbetsmiljö. Behovet av en enklare tillståndsordning Frågan om alkoholservering vid träffpunkter för äldre har aktualiserats i Stockholm, bland annat i samband med diskussioner om Vasaträffen. I ett ärende i Norra innerstadens stadsdelsnämnd i mars 2026 behandlades möjligheten att ansöka om tillfälliga serveringstillstånd för arrangemang vid seniorträffpunkter. Frågan visar att det finns ett intresse av att kunna erbjuda alkoholservering vid enstaka tillfällen, samtidigt som verksamheterna behöver förhålla sig till alkohollagens krav. Den 1 juni 2026 avskaffades kravet på matservering och eget kök för serveringstillstånd. Det var en förändring som tog bort ett tidigare hinder för verksamheter som vill servera alkohol. Lagändringen innebär dock inte att kraven på serveringstillstånd försvinner eller att alla verksamheter automatiskt får servera alkohol. Kommuner kan redan i dag bevilja tillfälliga serveringstillstånd. Dessa tillståndsformer är emellertid inte nödvändigtvis anpassade till kommunala träffpunkters särskilda förutsättningar. En träffpunkt kan vara öppen för alla seniorer i ett område och samtidigt vilja servera alkohol vid endast ett fåtal arrangemang per år. Det kan då vara svårt att hitta en tillståndsform som är både praktisk och ekonomiskt rimlig. Ett tillstånd för ett slutet sällskap förutsätter att arrangemanget faktiskt uppfyller kraven för ett sådant sällskap. En öppen träffpunkt ska inte behöva begränsa vilka seniorer som får delta enbart för att kunna använda en viss tillståndsform. Alternativet med tillfälligt tillstånd för servering till allmänheten kan i sin tur innebära kostnader och administrativa krav som är svåra att motivera för en verksamhet som endast vill anordna enstaka festliga arrangemang. Det är därför rimligt att överväga en särskild ordning som tar hänsyn till träffpunkternas karaktär, begränsade serveringsfrekvens och sociala uppdrag. Ett särskilt seniorserveringstillstånd Regeringen bör ta fram ett förslag till en särskild, förenklad tillståndsform för tillfällig alkoholservering vid kommunala träffpunkter för äldre. Tillståndsformen bör göra det möjligt för en kommunal verksamhet att ansöka om servering vid flera i förväg planerade arrangemang under ett kalenderår genom en samlad ansökan. En möjlig modell är att tillståndet omfattar högst tolv arrangemang per år vid samma träffpunkt. Antalet ska ses som en utgångspunkt för lagstiftningsarbetet och bör bedömas utifrån verksamheternas behov och möjligheten att upprätthålla en ansvarsfull alkoholservering. Tillståndsformen bör utformas så att träffpunkten kan fortsätta vara öppen för seniorer utan att arrangemangen måste begränsas till slutna sällskap. Avgiften bör vara proportionerlig i förhållande till verksamhetens omfattning och det begränsade antalet serveringstillfällen. En samlad ansökan bör också kunna minska den administrativa bördan för både kommunen och tillståndsmyndigheten. En sådan ordning ska inte innebära att grundläggande krav på lämplighet, åldersgränser, ordning, tillsyn och ansvarsfull alkoholservering sätts åt sidan. Tvärtom bör tydliga regler skapa bättre förutsättningar för kommunerna att planera arrangemangen och säkerställa att serveringen sker under trygga former. Det bör även övervägas hur kommunerna kan säkerställa att serveringsansvaret är tydligt, att personalen har rätt förutsättningar att hantera situationer som uppstår och att besökare som inte vill dricka alkohol känner sig lika välkomna som alla andra. Stockholm som utgångspunkt – en lösning för hela landet Stockholm är ett tydligt exempel på varför frågan är relevant. I en storstad med många stadsdelar och olika former av seniorverksamhet är träffpunkterna viktiga mötesplatser. Förutsättningarna för verksamheterna varierar, men behovet av gemenskap och meningsfulla aktiviteter finns i hela landet. En nationell och tydlig tillståndsordning skulle kunna göra det enklare för kommuner att planera sociala arrangemang utan att behöva hantera en separat ansökan för varje tillfälle. Samtidigt skulle den ge kommunerna en tydlig rättslig ram att förhålla sig till och möjlighet att anpassa verksamheten efter lokala behov. Utgångspunkten bör vara att regelverket ska vara proportionerligt. En verksamhet som serverar alkohol regelbundet ska kunna omfattas av andra krav än en kommunal träffpunkt som vill erbjuda ett glas vin eller öl vid enstaka festmiddagar under året. Skillnader i verksamheternas omfattning och syfte bör kunna beaktas utan att skyddet för besökarna eftersätts. Kommunala träffpunkter ska främja gemenskap, delaktighet och ett aktivt seniorliv. Äldre ska kunna påverka sin vardag och delta i sociala sammanhang på egna villkor. Lotta Högström (M) Kristina Axén Olin (M) Maria Stockhaus (M) Mårten Blix (M) Merit Frost Lindberg (M) Joanna Lewerentz (M) Sophia Granswed Baat (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Frigivning av Dawit Isaak och försvar av det fria ordet

Motion 995
Motion till riksdagen 2026/27:995 av Fredrik Lundh Sammeli (S) Frigivning av Dawit Isaak och försvar av det fria ordet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska intensifiera sina diplomatiska ansträngningar och pröva nya vägar för att nå en omedelbar och ovillkorlig frigivning av Dawit Isaak och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för ett ökat internationellt tryck på Eritrea samt kräva klarhet om Dawit Isaaks situation och konsulärt tillträde och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska fortsätta vara en tydlig och aktiv röst för pressfrihet, yttrandefrihet och skyddet av fängslade journalister och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den 23 september 2026 hade den svenske journalisten och författaren Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea i 25 år. Ett kvarts sekel har gått sedan han greps för sitt journalistiska arbete och sitt engagemang för demokratiska reformer. Under alla dessa år har han hållits frihetsberövad utan åtal eller rättegång. 25 år är en ofattbar tid. Hans barn har vuxit upp utan sin pappa och familjen har under mer än två decennier levt i ovisshet om hans situation. Det saknas fortfarande oberoende och verifierade uppgifter om hans hälsotillstånd och var han hålls fängslad. Dawit Isaak har blivit en internationell symbol för kampen för demokrati, yttrandefrihet och pressfrihet. Men bakom symbolen finns en människa, en svensk medborgare, som berövats sin frihet och sin familj under större delen av sitt vuxna liv. Svenska regeringar av olika politisk färg har under åren försökt nå en lösning genom diplomatiska kontakter och internationella påtryckningar. I december 2025 besökte Sveriges utrikesminister Eritrea, men inte heller detta ledde till något offentligt verifierbart livstecken eller någon förändring av hans situation. Efter 25 år utan resultat måste Sverige vara berett att pröva nya vägar. Det handlar om att använda hela den diplomatiska verktygslådan, fördjupa samarbetet inom EU och FN och öka det internationella trycket på Eritrea. Kravet måste vara tydligt: Dawit Isaak ska omedelbart och ovillkorligen friges. Till dess måste Sverige kräva klarhet om hans situation och att svenska konsulära företrädare ges möjlighet att besöka honom. FN arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden har krävt hans frigivning. Under hösten 2026 har även Reportrar utan gränser tillsammans med journalister från hela världen återigen uppmärksammat Dawit Isaaks och hans fängslade kollegors situation. Frågan handlar samtidigt om något större än en enskild människas frihet. Rätten att uttrycka sina åsikter, granska makten och bedriva oberoende journalistik är grundläggande för demokratin. När journalister fängslas för att de utför sitt arbete angrips både deras personliga frihet och människors rätt till information. Sverige har en lång tradition av att försvara det fria ordet och mänskliga rättigheter. Den traditionen måste upprätthållas genom konkret handling och ett uthålligt internationellt engagemang. Dawit Isaak får inte glömmas bort. Ett kvarts sekel av fångenskap utan rättegång är redan ett kvarts sekel för mycket. Sverige måste fortsätta arbetet för hans frihet med förnyad kraft och beslutsamhet. Fredrik Lundh Sammeli (S)
Mårten Blix och 4 till M
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Kartläggning av socioekonomisk kompensation

Motion 994
Motion till riksdagen 2026/27:994 av Mårten Blix m.fl. (M) Kartläggning av socioekonomisk kompensation Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att kartlägga den socioekonomiska kompensationen utöver skolpengen från kommuner och staten och tillkännager detta för regeringen. Motivering Alla barns lika möjligheter till en god utbildning är en grundläggande målsättning i samhället. Skolan måste klara av att skapa en god utbildning för alla elever, oavsett socioekonomisk bakgrund. Med idoga studier ska det vara möjligt att skaffa sig en utbildning som ger god avkastning och livschanser, inte minst på arbetsmarknaden. Idén om att skapa så jämna livschanser som möjligt är en viktig rättvisefråga. I Sverige kompletteras därför skolpengen med bidrag från såväl kommuner som staten för att stärka förutsättningarna för socioekonomiskt svaga elever. Hur detta bör ske diskuterades bl.a. i SOU (2026:65) ”Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning – förslag för gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan.” Utredningen lämnade dock inget förslag på en bindande modell för hur kompensationen skulle utformas. Det finns dock ett mer grundläggande kunskapsproblem om den socioekonomiska kompensationen i skolan. I synnerhet saknas det en sammanhållen bild av dess storlek – såväl från kommun som från staten. Det finns indikationer på att skillnaderna mellan hur kommuner beräknar kompensationen kan vara rätt stora. Kunskap om den socioekonomiska kompensationen torde vara helt central från flera perspektiv. För det första är det en viktig information för såväl föräldrar som väljer skola åt sina barn som för huvudmännen att kunna göra jämförelser inom och utanför kommunen. För det andra är det grunden för att kunna utvärdera nyttan av kompensationen: används resurserna på ett bra sätt? Frågan om resurseffektivitet har i sammanhanget fått för lite uppmärksamhet. Används resurserna på ett bra sätt eller borde andra åtgärder vidtas? Det här länge funnits frågor i metodiken kring beräkningar av likvärdighet. Likvärdighetsutredningen (SOU 2020:28) kritiserades av forskaren Gabriel Heller Sahlgren för dubbelräkning kring elevsammansättning (IFN Policy Paper 91, 2020). Dessutom är det oklart om kommunala skolor får en högre kompensation än friskolor. För att kunna svara på dessa frågor behöver därför storleken på den socioekonomiska kompensationen kartläggas över hela Sverige – för såväl kommunala skolor som friskolor. Det är angeläget att ta fram data per skola på den totala storleken på såväl skolpengen som den totala socioekonomiska kompensationen. Regeringskansliet bör se över möjligheten att formulera ett sådant uppdrag, exempelvis till Statskontoret. Mårten Blix (M) Kristina Axén Olin (M) Maria Stockhaus (M) Lotta Högström (M) Sophia Granswed Baat (M)
Mårten Blix och 5 till M
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Valfrihet för att stärka kvinnors rätt till sjukvård och kvinnligt entreprenörskap

Motion 993
Motion till riksdagen 2026/27:993 av Mårten Blix m.fl. (M) Valfrihet för att stärka kvinnors rätt till sjukvård och kvinnligt entreprenörskap Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över behovet av att upprätthålla konkurrensneutralitet mellan egen regi och privata välfärdsbolag för att minska risken att lokala majoriteter i regionerna underminerar det fria vårdvalet, vilket särskilt drabbar kvinnors välfärd och kvinnligt entreprenörskap, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Vårdval är ett system som ger invånarna möjlighet att själva välja vårdgivare för en rad olika offentligt finansierade vårdtjänster. Systemet bygger på principen att patienterna ska ha frihet att välja vilken vårdgivare de vill gå till, oavsett om vårdgivaren är privat eller offentlig. Valfrihetssystemet är viktigt för alla medborgare, men särskilt för kvinnor. För det första tenderar kvinnor att uppsöka sjukvården oftare än män. Med större vårdbehov ökar betydelsen av god tillgänglighet. Med cirka två decenniers erfarenhet av valfrihetsystem i Sverige har forskningen visat att tillgängligheten ökar jämfört med den tidigare modellen när nästan all sjukvård utfördes av en monopolist i egen regi. För det andra påverkas kvinnligt entreprenörskap mer av försämringar som drabbar vårdföretag och av bristande konkurrensneutralitet. Sverige är bland de länder i EU som har lägst andel kvinnliga entreprenörer (bara Malta och Slovakien har lägre) med undantag från ett område; privata välfärdsbolag. Att fler kvinnor börjar äga och driva företag är inte bara viktigt för samhället och en rättvisefråga. Kvinnliga entreprenörer bidrar med nya perspektiv, innovationer och kompetens. Dessutom kan de utgöra förebilder för nya generationer. Fler kvinnor med erfarenhet av att äga och driva bolag ökar också rekryteringsbasen för tunga vd- och styrelseuppdrag. Att ta bort hinder för entreprenörskap kommer gynna allt företagande men vara särskilt viktigt för att stärka kvinnor som driver välfärdsbolag. Dessvärre har utvecklingen på senare tid i allmänhet, och i Region Stockholm i synnerhet, gått i den rakt motsatta riktningen. Under den förra mandatperioden 2022–2026 genomdrev vänsterstyret i Region Stockholm en ideologisk kamp mot privata sjukvårdsföretag. Ett stort antal välskötta privata vårdbolag fick sina avtal uppsagda, trots goda omdömen och höga kvalitetsmått. Även ambulansverksamheten avprivatiserades och två privata bolag tvingades införlivas i regionens egen regi. Som en följd fick huvudstadsregionen under somrarna 2025 och 2026 stor brist på ambulanser. Tidvis fanns enbart en ambulans aktiv för Stockholms läns cirka 2,5 miljoner invånare. Vänsterstyrets argument om att säkerställa beredskap i händelse av kris visade sig leda till den raka motsatsen. Beredskapen blev sämre och situationen var prekär. Ökade vårdköer är ytterligare en konsekvens av avprivatiseringen i Region Stockholm under samma period. Cirka 15,000 fler patienter väntade på sjukvård mot slutet av perioden 2023–2026. Ögon- och kvinnosjukvård var de områden som drabbades hårdast av vänsterstyrets ideologiska nedmontering av privat vård. Längre väntetider till ögonspecialister står för 30 procent av de ökade vårdköerna. Vad gäller kvinnosjukvården har medelväntetiden för att första besök ökat med drygt två veckor (2023–2025). Unga kvinnor med ätstörningar blev extra utsatta när den enda privata kliniken tvingades stänga och allt skulle ske i regionens egen regi. Problematiken med vårdköer i allmänhet och missgynnande av kvinnor är ett problem i hela Sverige. När kommunsektorn bedriver politik som försvårar för privata välfärdsbolag försämras kvaliteten och effektiviteten. Det är helt central att offentlig sektor upprätthåller konkurrensneutralitet mellan olika driftsformer; att höga kvalitetskrav ställs på alla utförare och att kvalitén även granskas på egen hand. För att Sverige ska klara välfärden, korta vårdköerna samt öka kvalitén krävs sammanfattningsvis en god tillgång till privata bolag jämte egen regi. Regeringen måste säkerställa att det råder konkurrens på lika villkor, oavsett driftsform. Mårten Blix (M) Kristina Axén Olin (M) Maria Stockhaus (M) Merit Frost Lindberg (M) Lotta Högström (M) Ida Drougge (M)
Mårten Blix och 5 till M
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Byråkratitak i välfärden

Motion 992
Motion till riksdagen 2026/27:992 av Mårten Blix m.fl. (M) Byråkratitak i välfärden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att överväga införandet av ett byråkratitak i välfärden för att värna om kärnuppdraget och tvinga fram prioriteringar bland kringuppgifter och minska onödig byråkrati och tillkännager detta för regeringen. Motivering Svensk sjukvård håller hög internationella klass men flera studier visar att produktiviteten alltjämt är svag, även med jämförbara nordiska grannländer (ESO 2019:8). Därtill visar rapporten ”Hur mår vården?” från det partipolitiskt obundna Kunskapsverket (2025) att produktiviteten inte har hållit jämna steg med de ökade resurser som har tillförts sjukvården. Slutsatsen är att mer pengar inte har lett till mer sjukvård utan snarare försvunnit i mer byråkrati. En viss grad av byråkrati är givetvis oundviklig för att styra verksamheter och hålla god ordning. Enhetliga rutiner, datainsamling och kvalitetsarbete är nödvändiga för att välfärden ska utvecklas. Ett stort problem i svensk sjukvård är emellertid att byråkratin tenderar att växa på bekostnad av kärnuppdraget – att vårda patienterna. Nya rapporteringskrav staplas på befintliga dito. I stället för att byråkratin tillåts växa utan gräns borde utgångspunkten vara den motsatta; att sjukvården ska utföra ett visst minimum av kärnuppgifter som andel av den totala tiden, exempelvis 85 procent. Andra arbetsuppgifter och byråkrati måste därefter rymmas inom den resterande andelen arbetstid. Det innebär att tillkommande krav på rapportering och ytterligare byråkrati måste hanteras inom byråkratitaket och därmed inte inkräkta på kärnuppdraget – att ta hand om patienter. Syftet är inte att avstyra all rapportering utan snarare att tvinga fram prioriteringar. Det kan även ske arbete för att vissa informationskrav automatiseras för att därigenom ytterligare minska bördan på vårdpersonalen. Det finns dessutom evidens att en stor del av den insamlade data inte kommer till nytta. Forskarna Mats Alevsson, David Ebbevi och Anna Essén (DN Debatt 2021-05-03) redogör för hur stora resurser i skolan och sjukvården läggs på insamlingssystem för data som knappt används. I en tid av knappa resurser är det ett allvarligt problem. Ett byråkratitak bör ses som ett verktyg - inte ett mål i sig. För att fungera behöver det övergripande målet tillämpas på olika nivåer inom sjukvården och utformat av vårdpersonalen, exempelvis som en del av verksamhetsplaneringen. Första gången byråkratitaket tas fram kommer det initialt att dra en del resurser men det bör ses som en investering för att frigöra tid framöver och skydda vårdpersonalen från onödiga kringuppgifter. Hur taket ska utformas i detalj och vilken nivå som är lämplig borde utredas. Mårten Blix (M) Maria Stockhaus (M) Kristina Axén Olin (M) Merit Frost Lindberg (M) Lotta Högström (M) Ida Drougge (M)
Mårten Blix och 4 till M
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Översyn av den statliga inkomstskatten

Motion 991
Motion till riksdagen 2026/27:991 av Mårten Blix m.fl. (M) Översyn av den statliga inkomstskatten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att se över den statliga inkomstskatten för att öka tillväxten, säkra skatteintäkterna och klara omställningen till följd av utvecklingen inom generativ AI och tillkännager detta för regeringen. Motivering AI påverkar nästan alla jobb. Sverige har hittills varit världsledande i att klara den teknologiskt drivna strukturomvandlingen. Gamla meriter kommer dock inte att räcka. Den svenska arbetsmarknaden behöver bli långt bättre rustad för att klara effekterna från generativ AI, annars hotas såväl sysselsättningen som skatteintäkterna. På sikt riskerar Sverige även sämre tillväxt om inte vinsterna med AI nyttjas väl. En av Sveriges styrkor är en positiv grundinställning till ny teknologi. När tekniken konkurrera ut jobb har nya, ofta mer välbetalda jobb, skapats på den svenska arbetsmarknaden. En del av förklaringen är partsmodellen – mellan fack och arbetsgivare – som lite förenklat kan sägas skydda människan, inte arbetet. Det innebär att Sverige ofta har varit tidig med att införa nya och effektivare arbetsmetoder samtidigt som tryggheten på arbetsmarknaden upprätthålls. I andra länder är utvecklingen trögare och de sociala kostnaderna kan ofta större. Sverige har haft en god balans mellan trygghet och innovation. Det balansen är dock på väg att rubbas. I takt med att generativ AI får allt större genomslag riskerar Sveriges höga skatter på arbete leda till allt högre press på att ersätta människor med robotar/generativ AI. Eftersom skatt på arbete är den största skattebasen riskerar även de totala skatteintäkterna att minska om robotarna ersätter mänsklig arbetskraft. Visserligen har skatt på arbete sänkts i flera steg av Moderatledda Regeringar. Skatten på arbete i Sverige är dock alltjämt hög i ett internationellt perspektiv. De höga skatterna skapar en allt kraftigare hävstång för att byta ut människan mot robotar. AI-robotarna betalar varken inkomstskatt och eller förmånsskatt när modellerna tränas eller uppdateras. Företag åläggs däremot betala att betala såväl höga skatter på arbete som arbetsgivaravgifter. Situationen förvärras ytterligare av att staten förmånsbeskattar de människor som tränas för andra arbetsuppgifter. Människorna har en mycket tyngre skatteryggsäck att bära än robotarna. Det räcker såldes inte med att mänsklig arbetskraft är mer produktiv än robotarna, den höga svenska beskattningen ger AI en fördel som riskerar bli att oöverstiglig för en växande grupp av den arbetsföra befolkningen. Det mest rättframma sättet att minska människans skattnackdel gentemot AI är därför att minska – och på sikt helt avskaffa – den statliga inkomstskatten. Dels skulle en sådan reform underlätta rekrytering och matchningen på arbetsmarknaden, dels ökar den drivkrafterna att jobba och utbilda sig. Minskad skatt på arbete leder inte heller till minskade skatteintäkter. Tvärtom finns det starkt stöd från forskningen att Sverige är på fel sida av den så kallade ”Laffer-kurvan.” I enkla termer innebär det att sänkt skatt på arbete leder till högre – snarare än lägre – totala skatteintäkter. Exakt hur mycket intäkterna kommer att öka är förknippat med osäkerhet, men det finns beräkningar som visar att en helt slopad statlig inkomstskatt till och med ökar statens intäkter och är självfinansierande till 130 procent (Lundberg 2016). Att inte slopa den statliga inkomstskatten är på väg att bli en dyr affär för statens intäkter och för arbetsmarknaden. Dessutom missgynnas anställda jämfört med AI-robotarna. I förlängningen riskerar produktiviteten även att fortsätta utvecklas svagt. Mårten Blix (M) Maria Stockhaus (M) Lotta Högström (M) Kristina Axén Olin (M) Leif Gripestam (M)
Sida 3. Till toppen