Riksflödet
Logga in
Lotta Högström
Lotta Högström

Källa: Sveriges riksdag, öppna data.

Är det här du?Ta över profilen för att byta bild, skriva egna inlägg och koppla dina konton.Ta över profilen

Lotta Högström

Moderaterna · 69 partikamrater i riksdagen
KontaktaAnförandenRöster
Dela
Dela
riksflodet.se/@lotta.högström
QR-kod till din sida
Spara QR-koden

Sedan 28 sep 2026 · jämfört med riksdagens snitt

0
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Översyn av lagen om valfrihetssystem

Motion 999
Motion till riksdagen 2026/27:999 av Merit Frost Lindberg m.fl. (M) Översyn av lagen om valfrihetssystem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en översyn av lagen om valfrihetssystem (LOV) för att säkra konkurrensneutralitet mellan privata och offentliga aktörer och tillkännager detta för regeringen. Motivering Lagen om valfrihetssystem (LOV) infördes 2009 av den dåvarande alliansregeringen för att stärka medborgarnas valfrihet inom välfärden. Lagstiftningen syftade också till att skapa ett gemensamt regelverk för de valfrihetssystem och ersättningsmodeller som redan hade utvecklats i kommuner och landsting. Grundtanken med LOV är att sätta patientens och brukarens behov och önskemål i centrum. Genom möjligheten att välja mellan godkända utförare, oavsett driftsform, stärks den enskildes inflytande samtidigt som konkurrensen bidrar till ökad kvalitet och utveckling inom välfärden. För att valfrihetssystemen ska fungera som avsett måste dock offentliga och privata utförare ges likvärdiga förutsättningar. Här finns fortfarande brister i lagstiftningen. Privata verksamheter får inte alltid samma ekonomiska villkor som motsvarande offentliga verksamheter, trots att de utför samma tjänster inom samma system. Ett tydligt exempel är att kommuner och regioner kan täcka underskott i sina egna verksamheter utan att privata utförare får motsvarande ekonomisk kompensation. Därmed kan offentliga verksamheter ges fördelar som snedvrider konkurrensen och försvårar för privata aktörer att bedriva och utveckla sina verksamheter. Problemet har även belysts i rättsliga sammanhang. I en dom från Förvaltningsrätten i Härnösand 2017 framgick att privat drivna vårdcentraler inte hade rätt till samma ekonomiska ersättning som offentligt drivna vårdcentraler. Detta visar på en grundläggande svaghet i möjligheten att säkerställa konkurrensneutralitet mellan olika utförare. Situationen försvåras ytterligare av bristande transparens i kommuners och regioners ekonomiska redovisning. När det saknas tydlig insyn i hur offentliga verksamheter finansieras blir det svårt för privata aktörer att avgöra om konkurrensen verkligen sker på likvärdiga villkor. En stor del av förklaringen till att det offentliga har möjlighet att kompensera den egna verksamheten, och missgynna privata aktörer, är att LOV är oklart formulerad när det gäller just likvärdiga villkor. Lagen har i dag följande formulering (2 §): ”Den upphandlande myndigheten ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt. Den upphandlande myndigheten ska iaktta principerna om öppenhet, ömsesidigt erkännande och proportionalitet när den tillämpar valfrihetssystem.” Trots att lagens intentioner var att det skulle råda likvärdiga ekonomiska villkor mellan offentlig och privat verksamhet, vilket tydligt framgår av förarbetena, har privat verksamhet missgynnats i både kommuner och regioner. Detta då det tolkats som att verksamhet i egen regi inte är en leverantör. Mot denna bakgrund är en översyn av LOV nödvändig för att säkra konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata utförare. Merit Frost Lindberg (M) Joanna Lewerentz (M) Sophia Granswed Baat (M) Lotta Högström (M) Maria Stockhaus (M) Mårten Blix (M) Leif Gripestam (M) Lars Beckman (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Pilotförsök med försäljning av öl och vin i livsmedelsbutiker i Stockholms stad och län

Motion 998
Motion till riksdagen 2026/27:998 av Lotta Högström m.fl. (M) Pilotförsök med försäljning av öl och vin i livsmedelsbutiker i Stockholms stad och län Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över möjligheten att återkomma med förslag till ett tidsbegränsat pilotförsök som möjliggör försäljning av öl och vin i licensierade livsmedelsbutiker i Stockholms stad och län, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Sverige bör fortsätta utveckla en alkoholpolitik som förenar ansvar och folkhälsa med personlig frihet, valfrihet och respekt för vuxna människors förmåga att fatta egna beslut. För många människor är det naturligt att kunna handla mat och dryck i samma butik. Att även kunna köpa med sig öl eller vin till middagen skulle förenkla vardagen och ge konsumenterna större frihet att välja var de handlar. Samtidigt skulle seriösa livsmedelsföretag få möjlighet att utveckla sin verksamhet och erbjuda bättre service. Det finns därför skäl att pröva om dagens ordning kan kompletteras med en modell där särskilt licensierade livsmedelsbutiker får sälja öl och vin under tydliga och kontrollerbara former. I stället för att genomföra en omfattande reform över hela landet bör regeringen få i uppdrag att ta fram förslag till ett tidsbegränsat pilotförsök i Stockholms stad- och län. Försöket bör pågå i tre år och omfatta ett urval av livsmedelsbutiker som uppfyller fastställda krav på lämplighet, egenkontroll och ansvarsfull försäljning. Det ska ge möjlighet att utvärdera hur en licensmodell fungerar i praktiken innan ställning tas till en eventuell bredare reform. Försöket ska inte innebära att kraven på ansvarsfull försäljning sänks. Syftet är att undersöka om ökad valfrihet kan förenas med effektiv tillsyn och ett fortsatt skydd för folkhälsan. Sverige bör kunna pröva nya lösningar utan att på förhand binda sig vid en permanent förändring. Ett pilotförsök i Stockholms stad- och län skulle ge ett konkret underlag för att bedöma om licensierad försäljning av öl och vin i livsmedelsbutiker kan genomföras på ett ansvarsfullt sätt. Genom att kombinera ökad valfrihet med tydliga krav, effektiv tillsyn och en oberoende utvärdering kan riksdagen få ett bättre beslutsunderlag för framtidens alkoholpolitik. Regeringen bör därför utreda och återkomma till riksdagen med förslag som möjliggör ett treårigt pilotförsök med försäljning av öl och vin i licensierade livsmedelsbutiker i Stockholms stad- och län. Lotta Högström (M) Kristina Axén Olin (M) Maria Stockhaus (M) Alexandra Anstrell (M) Mårten Blix (M) Merit Frost Lindberg (M) Joanna Lewerentz (M) Sophia Granswed Baat (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Stärkt ätstörningsvård

Motion 997
Motion till riksdagen 2026/27:997 av Merit Frost Lindberg m.fl. (M) Stärkt ätstörningsvård Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över vårdgarantin och införa mekanismer som säkerställer att patienter med ätstörningar får vård inom utlovad tid, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga införandet av en obligatorisk vårdplan med ett standardiserat vårdförlopp för patienter med ätstörningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att ge patienter rätt till en läkarkontakt inom en fastställd tid och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att införa sanktioner, exempelvis vite, för regioner som inte uppfyller vårdgarantin, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Ätstörningar är allvarliga sjukdomstillstånd som orsakar ett omfattande lidande för både den drabbade och de närstående. Sjukdomen påverkar såväl den fysiska som den psykiska hälsan och kan få livshotande konsekvenser. För den som drabbas kan något så grundläggande som att äta vara förknippat med stark ångest och rädsla. Även anhöriga påverkas i stor utsträckning och tvingas ofta bli vårdgivare och ta ett mycket stort ansvar för den sjukes vardag och omvårdnad. Ätstörningar drabbar människor i olika åldrar, men flickor och unga kvinnor är särskilt utsatta. Sjukdomen är inte alltid synlig för omgivningen och kan därför vara svår att upptäcka i tid. Många lever med långvariga eller återkommande besvär som allvarligt påverkar deras livskvalitet. Anorexia nervosa är en av de psykiatriska diagnoser som har högst dödlighet på hela 10 procent, både till följd av svältens allvarliga konsekvenser för kroppen och den förhöjda risken för självmord. Enligt Socialstyrelsen beräknas omkring 200 000 personer i Sverige lida av en ätstörning. Möjligheten att upptäcka sjukdomen tidigt och snabbt sätta in rätt behandling är avgörande för patientens förutsättningar att tillfriskna. Trots detta präglas ätstörningsvården fortfarande av långa väntetider, bristande tillgång till specialiserad behandling och stora skillnader mellan regionerna. När patienter tvingas vänta på vård riskerar sjukdomen att förvärras, samtidigt som vägen tillbaka till ett friskt liv blir både längre och svårare. Det innebär även ett stort lidande för både individen och anhöriga. De stora skillnaderna i tillgång till ätstörningsvård mellan regionerna är oacceptabla. Utvecklingen i Region Stockholm under mandatperioden 2022–2026 visar också hur regionala beslut kan försämra patienternas möjligheter att få vård. Det dåvarande styret, bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet med stöd av Vänsterpartiet, genomförde förändringar som innebar att vårdval avvecklades och avtal med privata vårdgivare sades upp vilket har fått stora negativa konsekvenser för patienterna. Detta har lett till minskad valfrihet och försämrade möjligheter till individuellt anpassad vård. I Lennart Ekdals granskande dokumentär Sveket – Striden om ätstörningsvården från 2026 vittnar patienter, anhöriga och vårdpersonal om allvarliga brister efter omställningen i Region Stockholm. Det handlar om patienter som skrivits ut innan de varit tillräckligt friska, otillräckligt psykologiskt stöd och föräldrar som tvingats ta ett större behandlingsansvar. Granskningen uppmärksammar även användningen av tvångsåtgärder och patienter som beskriver traumatiska upplevelser av tvångsvård. Vittnesmålen väcker allvarliga frågor om patientsäkerhet och vårdens kvalitet. Läget är akut och det behövs ett tydligt nationellt ansvar och helhetsgrepp för att säkerställa en jämlik och tillgänglig ätstörningsvård. Patienter måste få vård i tid, oavsett var i landet de bor. Vårdgarantin behöver stärkas och det bör övervägas att införa tydligare krav på vårdplanering, standardiserade vårdförlopp och tillgång till läkarkontakt inom en fastställd tid. Även möjligheten till sanktioner mot regioner som inte uppfyller vårdgarantin bör prövas. Att stärka patienternas rättigheter och säkerställa snabb individualiserad behandling är avgörande för att minska lidandet och rädda flickors och kvinnors liv. Merit Frost Lindberg (M) Erik Ottoson (M) Joanna Lewerentz (M) Lotta Högström (M) Maria Stockhaus (M) Mårten Blix (M) Alexandra Anstrell (M) Sophia Granswed Baat (M) Kristina Axén Olin (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Särskilt tillstånd för alkoholservering vid kommunala träffpunkter för äldre

Motion 996
Motion till riksdagen 2026/27:996 av Lotta Högström m.fl. (M) Särskilt tillstånd för alkoholservering vid kommunala träffpunkter för äldre Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att införa en särskild, förenklad tillståndsform för tillfällig alkoholservering vid kommunala träffpunkter för äldre, som möjliggör flera i förväg planerade arrangemang per år till en proportionerlig avgift utan krav på att verksamheten begränsas till ett slutet sällskap, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Kommunala träffpunkter spelar en viktig roll i arbetet med att främja gemenskap och motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. De erbjuder möjligheter till social samvaro, aktiviteter och möten som bidrar till ett aktivt och självständigt liv. För många seniorer är träffpunkten en viktig del av vardagen och en plats där nya kontakter kan knytas och befintliga relationer stärkas. I Stockholm finns träffpunkter för äldre i stadens olika stadsdelar. Där arrangeras bland annat middagar, högtidsfiranden, sommarfester och andra sociala aktiviteter. Dessa verksamheter bidrar till livskvalitet och gemenskap och bör ha goda förutsättningar att erbjuda ett varierat utbud av aktiviteter. För den som önskar kan ett glas vin eller öl vid en festmiddag vara ett naturligt inslag i ett socialt sammanhang. Det handlar inte om att göra alkohol till en del av den ordinarie verksamheten, utan om att ge äldre möjlighet att själva välja vid särskilda tillfällen. Alkoholfria alternativ ska alltid finnas och deltagandet ska vara frivilligt. Äldre människor är vuxna individer med rätt till självbestämmande och inflytande över sin vardag. Att bli äldre ska inte i sig innebära att möjligheterna att delta i sociala sammanhang begränsas. Samtidigt ska alkoholservering ske ansvarsfullt och med hänsyn till både besökarnas trygghet och personalens arbetsmiljö. Behovet av en enklare tillståndsordning Frågan om alkoholservering vid träffpunkter för äldre har aktualiserats i Stockholm, bland annat i samband med diskussioner om Vasaträffen. I ett ärende i Norra innerstadens stadsdelsnämnd i mars 2026 behandlades möjligheten att ansöka om tillfälliga serveringstillstånd för arrangemang vid seniorträffpunkter. Frågan visar att det finns ett intresse av att kunna erbjuda alkoholservering vid enstaka tillfällen, samtidigt som verksamheterna behöver förhålla sig till alkohollagens krav. Den 1 juni 2026 avskaffades kravet på matservering och eget kök för serveringstillstånd. Det var en förändring som tog bort ett tidigare hinder för verksamheter som vill servera alkohol. Lagändringen innebär dock inte att kraven på serveringstillstånd försvinner eller att alla verksamheter automatiskt får servera alkohol. Kommuner kan redan i dag bevilja tillfälliga serveringstillstånd. Dessa tillståndsformer är emellertid inte nödvändigtvis anpassade till kommunala träffpunkters särskilda förutsättningar. En träffpunkt kan vara öppen för alla seniorer i ett område och samtidigt vilja servera alkohol vid endast ett fåtal arrangemang per år. Det kan då vara svårt att hitta en tillståndsform som är både praktisk och ekonomiskt rimlig. Ett tillstånd för ett slutet sällskap förutsätter att arrangemanget faktiskt uppfyller kraven för ett sådant sällskap. En öppen träffpunkt ska inte behöva begränsa vilka seniorer som får delta enbart för att kunna använda en viss tillståndsform. Alternativet med tillfälligt tillstånd för servering till allmänheten kan i sin tur innebära kostnader och administrativa krav som är svåra att motivera för en verksamhet som endast vill anordna enstaka festliga arrangemang. Det är därför rimligt att överväga en särskild ordning som tar hänsyn till träffpunkternas karaktär, begränsade serveringsfrekvens och sociala uppdrag. Ett särskilt seniorserveringstillstånd Regeringen bör ta fram ett förslag till en särskild, förenklad tillståndsform för tillfällig alkoholservering vid kommunala träffpunkter för äldre. Tillståndsformen bör göra det möjligt för en kommunal verksamhet att ansöka om servering vid flera i förväg planerade arrangemang under ett kalenderår genom en samlad ansökan. En möjlig modell är att tillståndet omfattar högst tolv arrangemang per år vid samma träffpunkt. Antalet ska ses som en utgångspunkt för lagstiftningsarbetet och bör bedömas utifrån verksamheternas behov och möjligheten att upprätthålla en ansvarsfull alkoholservering. Tillståndsformen bör utformas så att träffpunkten kan fortsätta vara öppen för seniorer utan att arrangemangen måste begränsas till slutna sällskap. Avgiften bör vara proportionerlig i förhållande till verksamhetens omfattning och det begränsade antalet serveringstillfällen. En samlad ansökan bör också kunna minska den administrativa bördan för både kommunen och tillståndsmyndigheten. En sådan ordning ska inte innebära att grundläggande krav på lämplighet, åldersgränser, ordning, tillsyn och ansvarsfull alkoholservering sätts åt sidan. Tvärtom bör tydliga regler skapa bättre förutsättningar för kommunerna att planera arrangemangen och säkerställa att serveringen sker under trygga former. Det bör även övervägas hur kommunerna kan säkerställa att serveringsansvaret är tydligt, att personalen har rätt förutsättningar att hantera situationer som uppstår och att besökare som inte vill dricka alkohol känner sig lika välkomna som alla andra. Stockholm som utgångspunkt – en lösning för hela landet Stockholm är ett tydligt exempel på varför frågan är relevant. I en storstad med många stadsdelar och olika former av seniorverksamhet är träffpunkterna viktiga mötesplatser. Förutsättningarna för verksamheterna varierar, men behovet av gemenskap och meningsfulla aktiviteter finns i hela landet. En nationell och tydlig tillståndsordning skulle kunna göra det enklare för kommuner att planera sociala arrangemang utan att behöva hantera en separat ansökan för varje tillfälle. Samtidigt skulle den ge kommunerna en tydlig rättslig ram att förhålla sig till och möjlighet att anpassa verksamheten efter lokala behov. Utgångspunkten bör vara att regelverket ska vara proportionerligt. En verksamhet som serverar alkohol regelbundet ska kunna omfattas av andra krav än en kommunal träffpunkt som vill erbjuda ett glas vin eller öl vid enstaka festmiddagar under året. Skillnader i verksamheternas omfattning och syfte bör kunna beaktas utan att skyddet för besökarna eftersätts. Kommunala träffpunkter ska främja gemenskap, delaktighet och ett aktivt seniorliv. Äldre ska kunna påverka sin vardag och delta i sociala sammanhang på egna villkor. Lotta Högström (M) Kristina Axén Olin (M) Maria Stockhaus (M) Mårten Blix (M) Merit Frost Lindberg (M) Joanna Lewerentz (M) Sophia Granswed Baat (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Kartläggning av socioekonomisk kompensation

Motion 994
Motion till riksdagen 2026/27:994 av Mårten Blix m.fl. (M) Kartläggning av socioekonomisk kompensation Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att kartlägga den socioekonomiska kompensationen utöver skolpengen från kommuner och staten och tillkännager detta för regeringen. Motivering Alla barns lika möjligheter till en god utbildning är en grundläggande målsättning i samhället. Skolan måste klara av att skapa en god utbildning för alla elever, oavsett socioekonomisk bakgrund. Med idoga studier ska det vara möjligt att skaffa sig en utbildning som ger god avkastning och livschanser, inte minst på arbetsmarknaden. Idén om att skapa så jämna livschanser som möjligt är en viktig rättvisefråga. I Sverige kompletteras därför skolpengen med bidrag från såväl kommuner som staten för att stärka förutsättningarna för socioekonomiskt svaga elever. Hur detta bör ske diskuterades bl.a. i SOU (2026:65) ”Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning – förslag för gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan.” Utredningen lämnade dock inget förslag på en bindande modell för hur kompensationen skulle utformas. Det finns dock ett mer grundläggande kunskapsproblem om den socioekonomiska kompensationen i skolan. I synnerhet saknas det en sammanhållen bild av dess storlek – såväl från kommun som från staten. Det finns indikationer på att skillnaderna mellan hur kommuner beräknar kompensationen kan vara rätt stora. Kunskap om den socioekonomiska kompensationen torde vara helt central från flera perspektiv. För det första är det en viktig information för såväl föräldrar som väljer skola åt sina barn som för huvudmännen att kunna göra jämförelser inom och utanför kommunen. För det andra är det grunden för att kunna utvärdera nyttan av kompensationen: används resurserna på ett bra sätt? Frågan om resurseffektivitet har i sammanhanget fått för lite uppmärksamhet. Används resurserna på ett bra sätt eller borde andra åtgärder vidtas? Det här länge funnits frågor i metodiken kring beräkningar av likvärdighet. Likvärdighetsutredningen (SOU 2020:28) kritiserades av forskaren Gabriel Heller Sahlgren för dubbelräkning kring elevsammansättning (IFN Policy Paper 91, 2020). Dessutom är det oklart om kommunala skolor får en högre kompensation än friskolor. För att kunna svara på dessa frågor behöver därför storleken på den socioekonomiska kompensationen kartläggas över hela Sverige – för såväl kommunala skolor som friskolor. Det är angeläget att ta fram data per skola på den totala storleken på såväl skolpengen som den totala socioekonomiska kompensationen. Regeringskansliet bör se över möjligheten att formulera ett sådant uppdrag, exempelvis till Statskontoret. Mårten Blix (M) Kristina Axén Olin (M) Maria Stockhaus (M) Lotta Högström (M) Sophia Granswed Baat (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Valfrihet för att stärka kvinnors rätt till sjukvård och kvinnligt entreprenörskap

Motion 993
Motion till riksdagen 2026/27:993 av Mårten Blix m.fl. (M) Valfrihet för att stärka kvinnors rätt till sjukvård och kvinnligt entreprenörskap Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över behovet av att upprätthålla konkurrensneutralitet mellan egen regi och privata välfärdsbolag för att minska risken att lokala majoriteter i regionerna underminerar det fria vårdvalet, vilket särskilt drabbar kvinnors välfärd och kvinnligt entreprenörskap, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Vårdval är ett system som ger invånarna möjlighet att själva välja vårdgivare för en rad olika offentligt finansierade vårdtjänster. Systemet bygger på principen att patienterna ska ha frihet att välja vilken vårdgivare de vill gå till, oavsett om vårdgivaren är privat eller offentlig. Valfrihetssystemet är viktigt för alla medborgare, men särskilt för kvinnor. För det första tenderar kvinnor att uppsöka sjukvården oftare än män. Med större vårdbehov ökar betydelsen av god tillgänglighet. Med cirka två decenniers erfarenhet av valfrihetsystem i Sverige har forskningen visat att tillgängligheten ökar jämfört med den tidigare modellen när nästan all sjukvård utfördes av en monopolist i egen regi. För det andra påverkas kvinnligt entreprenörskap mer av försämringar som drabbar vårdföretag och av bristande konkurrensneutralitet. Sverige är bland de länder i EU som har lägst andel kvinnliga entreprenörer (bara Malta och Slovakien har lägre) med undantag från ett område; privata välfärdsbolag. Att fler kvinnor börjar äga och driva företag är inte bara viktigt för samhället och en rättvisefråga. Kvinnliga entreprenörer bidrar med nya perspektiv, innovationer och kompetens. Dessutom kan de utgöra förebilder för nya generationer. Fler kvinnor med erfarenhet av att äga och driva bolag ökar också rekryteringsbasen för tunga vd- och styrelseuppdrag. Att ta bort hinder för entreprenörskap kommer gynna allt företagande men vara särskilt viktigt för att stärka kvinnor som driver välfärdsbolag. Dessvärre har utvecklingen på senare tid i allmänhet, och i Region Stockholm i synnerhet, gått i den rakt motsatta riktningen. Under den förra mandatperioden 2022–2026 genomdrev vänsterstyret i Region Stockholm en ideologisk kamp mot privata sjukvårdsföretag. Ett stort antal välskötta privata vårdbolag fick sina avtal uppsagda, trots goda omdömen och höga kvalitetsmått. Även ambulansverksamheten avprivatiserades och två privata bolag tvingades införlivas i regionens egen regi. Som en följd fick huvudstadsregionen under somrarna 2025 och 2026 stor brist på ambulanser. Tidvis fanns enbart en ambulans aktiv för Stockholms läns cirka 2,5 miljoner invånare. Vänsterstyrets argument om att säkerställa beredskap i händelse av kris visade sig leda till den raka motsatsen. Beredskapen blev sämre och situationen var prekär. Ökade vårdköer är ytterligare en konsekvens av avprivatiseringen i Region Stockholm under samma period. Cirka 15,000 fler patienter väntade på sjukvård mot slutet av perioden 2023–2026. Ögon- och kvinnosjukvård var de områden som drabbades hårdast av vänsterstyrets ideologiska nedmontering av privat vård. Längre väntetider till ögonspecialister står för 30 procent av de ökade vårdköerna. Vad gäller kvinnosjukvården har medelväntetiden för att första besök ökat med drygt två veckor (2023–2025). Unga kvinnor med ätstörningar blev extra utsatta när den enda privata kliniken tvingades stänga och allt skulle ske i regionens egen regi. Problematiken med vårdköer i allmänhet och missgynnande av kvinnor är ett problem i hela Sverige. När kommunsektorn bedriver politik som försvårar för privata välfärdsbolag försämras kvaliteten och effektiviteten. Det är helt central att offentlig sektor upprätthåller konkurrensneutralitet mellan olika driftsformer; att höga kvalitetskrav ställs på alla utförare och att kvalitén även granskas på egen hand. För att Sverige ska klara välfärden, korta vårdköerna samt öka kvalitén krävs sammanfattningsvis en god tillgång till privata bolag jämte egen regi. Regeringen måste säkerställa att det råder konkurrens på lika villkor, oavsett driftsform. Mårten Blix (M) Kristina Axén Olin (M) Maria Stockhaus (M) Merit Frost Lindberg (M) Lotta Högström (M) Ida Drougge (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Byråkratitak i välfärden

Motion 992
Motion till riksdagen 2026/27:992 av Mårten Blix m.fl. (M) Byråkratitak i välfärden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att överväga införandet av ett byråkratitak i välfärden för att värna om kärnuppdraget och tvinga fram prioriteringar bland kringuppgifter och minska onödig byråkrati och tillkännager detta för regeringen. Motivering Svensk sjukvård håller hög internationella klass men flera studier visar att produktiviteten alltjämt är svag, även med jämförbara nordiska grannländer (ESO 2019:8). Därtill visar rapporten ”Hur mår vården?” från det partipolitiskt obundna Kunskapsverket (2025) att produktiviteten inte har hållit jämna steg med de ökade resurser som har tillförts sjukvården. Slutsatsen är att mer pengar inte har lett till mer sjukvård utan snarare försvunnit i mer byråkrati. En viss grad av byråkrati är givetvis oundviklig för att styra verksamheter och hålla god ordning. Enhetliga rutiner, datainsamling och kvalitetsarbete är nödvändiga för att välfärden ska utvecklas. Ett stort problem i svensk sjukvård är emellertid att byråkratin tenderar att växa på bekostnad av kärnuppdraget – att vårda patienterna. Nya rapporteringskrav staplas på befintliga dito. I stället för att byråkratin tillåts växa utan gräns borde utgångspunkten vara den motsatta; att sjukvården ska utföra ett visst minimum av kärnuppgifter som andel av den totala tiden, exempelvis 85 procent. Andra arbetsuppgifter och byråkrati måste därefter rymmas inom den resterande andelen arbetstid. Det innebär att tillkommande krav på rapportering och ytterligare byråkrati måste hanteras inom byråkratitaket och därmed inte inkräkta på kärnuppdraget – att ta hand om patienter. Syftet är inte att avstyra all rapportering utan snarare att tvinga fram prioriteringar. Det kan även ske arbete för att vissa informationskrav automatiseras för att därigenom ytterligare minska bördan på vårdpersonalen. Det finns dessutom evidens att en stor del av den insamlade data inte kommer till nytta. Forskarna Mats Alevsson, David Ebbevi och Anna Essén (DN Debatt 2021-05-03) redogör för hur stora resurser i skolan och sjukvården läggs på insamlingssystem för data som knappt används. I en tid av knappa resurser är det ett allvarligt problem. Ett byråkratitak bör ses som ett verktyg - inte ett mål i sig. För att fungera behöver det övergripande målet tillämpas på olika nivåer inom sjukvården och utformat av vårdpersonalen, exempelvis som en del av verksamhetsplaneringen. Första gången byråkratitaket tas fram kommer det initialt att dra en del resurser men det bör ses som en investering för att frigöra tid framöver och skydda vårdpersonalen från onödiga kringuppgifter. Hur taket ska utformas i detalj och vilken nivå som är lämplig borde utredas. Mårten Blix (M) Maria Stockhaus (M) Kristina Axén Olin (M) Merit Frost Lindberg (M) Lotta Högström (M) Ida Drougge (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Översyn av den statliga inkomstskatten

Motion 991
Motion till riksdagen 2026/27:991 av Mårten Blix m.fl. (M) Översyn av den statliga inkomstskatten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att se över den statliga inkomstskatten för att öka tillväxten, säkra skatteintäkterna och klara omställningen till följd av utvecklingen inom generativ AI och tillkännager detta för regeringen. Motivering AI påverkar nästan alla jobb. Sverige har hittills varit världsledande i att klara den teknologiskt drivna strukturomvandlingen. Gamla meriter kommer dock inte att räcka. Den svenska arbetsmarknaden behöver bli långt bättre rustad för att klara effekterna från generativ AI, annars hotas såväl sysselsättningen som skatteintäkterna. På sikt riskerar Sverige även sämre tillväxt om inte vinsterna med AI nyttjas väl. En av Sveriges styrkor är en positiv grundinställning till ny teknologi. När tekniken konkurrera ut jobb har nya, ofta mer välbetalda jobb, skapats på den svenska arbetsmarknaden. En del av förklaringen är partsmodellen – mellan fack och arbetsgivare – som lite förenklat kan sägas skydda människan, inte arbetet. Det innebär att Sverige ofta har varit tidig med att införa nya och effektivare arbetsmetoder samtidigt som tryggheten på arbetsmarknaden upprätthålls. I andra länder är utvecklingen trögare och de sociala kostnaderna kan ofta större. Sverige har haft en god balans mellan trygghet och innovation. Det balansen är dock på väg att rubbas. I takt med att generativ AI får allt större genomslag riskerar Sveriges höga skatter på arbete leda till allt högre press på att ersätta människor med robotar/generativ AI. Eftersom skatt på arbete är den största skattebasen riskerar även de totala skatteintäkterna att minska om robotarna ersätter mänsklig arbetskraft. Visserligen har skatt på arbete sänkts i flera steg av Moderatledda Regeringar. Skatten på arbete i Sverige är dock alltjämt hög i ett internationellt perspektiv. De höga skatterna skapar en allt kraftigare hävstång för att byta ut människan mot robotar. AI-robotarna betalar varken inkomstskatt och eller förmånsskatt när modellerna tränas eller uppdateras. Företag åläggs däremot betala att betala såväl höga skatter på arbete som arbetsgivaravgifter. Situationen förvärras ytterligare av att staten förmånsbeskattar de människor som tränas för andra arbetsuppgifter. Människorna har en mycket tyngre skatteryggsäck att bära än robotarna. Det räcker såldes inte med att mänsklig arbetskraft är mer produktiv än robotarna, den höga svenska beskattningen ger AI en fördel som riskerar bli att oöverstiglig för en växande grupp av den arbetsföra befolkningen. Det mest rättframma sättet att minska människans skattnackdel gentemot AI är därför att minska – och på sikt helt avskaffa – den statliga inkomstskatten. Dels skulle en sådan reform underlätta rekrytering och matchningen på arbetsmarknaden, dels ökar den drivkrafterna att jobba och utbilda sig. Minskad skatt på arbete leder inte heller till minskade skatteintäkter. Tvärtom finns det starkt stöd från forskningen att Sverige är på fel sida av den så kallade ”Laffer-kurvan.” I enkla termer innebär det att sänkt skatt på arbete leder till högre – snarare än lägre – totala skatteintäkter. Exakt hur mycket intäkterna kommer att öka är förknippat med osäkerhet, men det finns beräkningar som visar att en helt slopad statlig inkomstskatt till och med ökar statens intäkter och är självfinansierande till 130 procent (Lundberg 2016). Att inte slopa den statliga inkomstskatten är på väg att bli en dyr affär för statens intäkter och för arbetsmarknaden. Dessutom missgynnas anställda jämfört med AI-robotarna. I förlängningen riskerar produktiviteten även att fortsätta utvecklas svagt. Mårten Blix (M) Maria Stockhaus (M) Lotta Högström (M) Kristina Axén Olin (M) Leif Gripestam (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Reformer för ökad sysselsättning och en mer ändamålsenlig arbetsmarknadspolitik

Motion 990
Motion till riksdagen 2026/27:990 av Joanna Lewerentz m.fl. (M) Reformer för ökad sysselsättning och en mer ändamålsenlig arbetsmarknadspolitik Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka den lokala arbetslinjen genom förbättrade förutsättningar för ett gott näringslivsklimat, ökad individuell kontakt med arbetssökande samt tydligare krav på aktivering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för staten att överta det fulla försörjningsansvaret för arbetslösa som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen och uppbär aktivitetsstöd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka studie- och yrkesvägledningen genom en tydligare arbetsmarknadsanknytning samt att integrera framtids- och karriärplanering i skolans styrdokument och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en översyn av yrkesutbildningarnas utformning från gymnasienivå och uppåt i syfte att minska överlappningar och stärka utbildningarnas relevans för arbetsmarknadens behov och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att sänka arbetsgivaravgifterna för att stärka företagens möjligheter att anställa och främja sysselsättningen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Ett starkt samhälle bygger på att människor försörjer sig själva, bidrar till det gemensamma och ges möjlighet att forma sina egna liv. För att Sverige även framöver ska kunna upprätthålla en välfärd av hög kvalitet krävs att fler människor kommer i arbete och att arbetslinjen värnas. Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift bör vara att skapa förutsättningar för fler jobb genom ett starkt och växande näringsliv. Det är företag som skapar arbetstillfällen, inte myndigheter. Därför behöver politiken fokusera på goda villkor för företagande genom minskat regelkrångel, konkurrenskraftiga skatter och reformer som stärker tillväxten. Samtidigt står den svenska arbetsmarknaden inför betydande utmaningar. En allt större andel av de arbetssökande har svag konkurrenskraft på arbetsmarknaden till följd av exempelvis bristande utbildning, otillräckliga språkkunskaper eller andra hinder för etablering. Det ställer krav på en arbetsmarknadspolitik som stärker individens kompetens och ökar möjligheterna att få ett jobb. Flera kommuner har under lång tid utvecklat framgångsrika arbetssätt för att få fler människor i egen försörjning. Erfarenheterna visar att ett gott näringslivsklimat, nära samverkan med lokala arbetsgivare, personlig kontakt med den arbetssökande och tydliga aktivitetskrav är faktorer som bidrar till bättre resultat. Regeringen bör därför analysera hur dessa framgångsfaktorer bättre kan tas till vara i den nationella arbetsmarknadspolitiken. För att arbetslinjen ska fungera krävs också tydliga ansvarsförhållanden. När staten ansvarar för arbetsmarknadspolitiken bör staten även bära det ekonomiska ansvaret för personer som deltar i statliga arbetsmarknadspolitiska insatser. Ett samlat statligt försörjningsansvar för arbetssökande som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen skulle tydliggöra denna ansvarsfördelning, minska den administrativa belastningen för kommunerna och bidra till ett mer sammanhållet bidragssystem. Kopplingen mellan utbildningssystemet och arbetsmarknadens behov måste samtidigt stärkas. Många arbetsgivare vittnar om omfattande kompetensbrist medan alltför många unga lämnar utbildningssystemet utan den kompetens som efterfrågas. Studie- och yrkesvägledningen bör därför i högre grad utgå från arbetsmarknadens behov och ge elever bättre förutsättningar att fatta välgrundade beslut om framtida studier och yrkesval. Även kunskap om arbetsmarknaden, möjligheter till vidareutbildning och långsiktig framtidsplanering bör ges större utrymme i skolans verksamhet. Det finns dessutom anledning att se över yrkesutbildningarnas utformning och dimensionering. Utbildningsutbudet bör i högre grad motsvara arbetsmarknadens efterfrågan och onödiga överlappningar mellan olika utbildningsvägar bör motverkas. En sådan översyn skulle kunna bidra till effektivare utbildningsinsatser och stärka matchningen mellan utbildning och arbete. Slutligen är det avgörande att företag ges bättre förutsättningar att anställa. Arbetsgivaravgifterna utgör en betydande kostnad för många företag och kan utgöra ett hinder för nyanställningar, särskilt i mindre och växande företag. Sänkta arbetsgivaravgifter skulle förbättra företagens konkurrenskraft, stärka sysselsättningen och bidra till att fler människor får möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Joanna Lewerentz (M) Kristina Axén Olin (M) Maria Stockhaus (M) Carl Nordblom (M) Merit Frost Lindberg (M) Erik Ottoson (M) Mårten Blix (M) Lotta Högström (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Diskriminering av kvinnors företagande

Motion 1001
Motion till riksdagen 2026/27:1001 av Merit Frost Lindberg m.fl. (M) Diskriminering av kvinnors företagande Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en översyn av lagstiftningen så att lokala majoriteter i regionerna inte kan begränsa det fria vårdvalet och därmed också diskriminera kvinnors företagande på ideologisk grund och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige har på många områden kommit långt i jämställdhetsarbetet och framhålls ofta som ett föregångsland. Men när det gäller kvinnors företagande är situationen en helt annan. Sverige är fortfarande bland de sämsta länderna inom EU när det gäller andelen kvinnliga företagare. Den låga andelen kvinnliga företagare begränsar Sveriges tillväxt och innebär att samhället går miste om den utveckling och samhällsnytta som fler företag drivna av kvinnor skulle kunna bidra med. Det är dessutom en grundläggande jämställdhetsfråga. När färre kvinnor driver företag innebär det också att kvinnor har mindre kapital och lägre förmögenhet än män. Sverige behöver därför kraftfulla åtgärder som underlättar för fler kvinnor att starta företag och som ger dem stabila och långsiktiga förutsättningar att driva och utveckla sina verksamheter. Vårdval Stockholm är ett system inom Region Stockholm som ger invånarna möjlighet att själva välja vårdgivare inom en rad offentligt finansierade vårdområden. Grundprincipen är att patienterna ska ha frihet att välja den vårdgivare som passar dem bäst, oavsett om verksamheten bedrivs i privat eller offentlig regi. Sedan vårdvalsreformerna infördes 2010 har Stockholmsregionen varit en föregångare i arbetet med att utveckla det fria vårdvalet. Genom att successivt införa och utöka vårdvalen har patienternas valfrihet stärkts samtidigt som tillgängligheten förbättrats, vårdköer kortats och effektiviteten ökat. Reformen har också haft stor betydelse för kvinnors möjligheter att starta och driva företag. Välfärdsbranschen utmärker sig som den enda bransch där kvinnor utgör en majoritet av företagarna. Under mandatperioden 2022–2026 valde det S-ledda styret i Region Stockholm, tillsammans med Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, att genomföra åtgärder med en helt annan politisk inriktning. Trots de positiva effekterna av det fria vårdvalet inleddes en omfattande omställning där flera vårdval begränsades eller avvecklades och en betydligt större del av vården skulle bedrivas i regionens egen regi. Denna politik hotar inte bara patienternas valfrihet utan slår också mot kvinnors företagande inom en av Sveriges största samhällssektorer. Vård och omsorg är områden där kvinnor dominerar arbetsmarknaden och där det finns stora möjligheter för fler kvinnor att använda sin kompetens till att starta och utveckla egna företag. När privata vårdalternativ begränsas försämras samtidigt förutsättningarna för dessa kvinnor att bli företagare och arbetsgivare. Den inriktning som det socialdemokratiskt ledda styret valde i Stockholmsregionen innebär därmed en politik som diskriminerar kvinnors företagande och motverkar jämställdheten. Genom att av ideologiska skäl begränsa privat drivna verksamheter inom välfärden dras mattan undan för en bransch där kvinnliga företagare är särskilt väl representerade. Kvinnors möjligheter att äga, driva och utveckla företag försämras när politiska beslut gör det svårare eller omöjligt för privata alternativ att fortsätta sin verksamhet. Det är särskilt anmärkningsvärt att en politik som säger sig värna jämställdheten samtidigt missgynnar kvinnligt företagande inom den sektor där kvinnor har lyckats etablera sig som företagare i störst utsträckning. Sverige behöver fler kvinnliga företagare, men i stället riskerar dessa beslut att minska både antalet företag och möjligheterna för kvinnor att bygga upp eget kapital och ekonomisk självständighet. Företagen är en avgörande del av vår välfärd. De skapar arbetstillfällen, främjar innovation och bidrar till ekonomisk tillväxt som kommer hela samhället till del. Att öka andelen kvinnliga företagare är därför centralt för ett mer jämställt Sverige. Kvinnors företagande måste uppmuntras och ges möjlighet att växa, inte begränsas genom politiska beslut som särskilt drabbar kvinnodominerade branscher. För att säkerställa att kvinnors företagande inte diskrimineras på ideologiska grunder bör riksdagen ge regeringen till känna att den bör lägga fram förslag som förhindrar lokala och regionala politiska majoriteter från att begränsa det fria vårdvalet. Merit Frost Lindberg (M) Joanna Lewerentz (M) Lotta Högström (M) Sophia Granswed Baat (M) Maria Stockhaus (M) Mårten Blix (M) Leif Gripestam (M) Lars Beckman (M)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Kvinnors valfrihet och rätt till vård

Motion 1000
Motion till riksdagen 2026/27:1000 av Merit Frost Lindberg m.fl. (M) Kvinnors valfrihet och rätt till vård Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över behovet av en översyn av lagstiftningen så att lokala majoriteter i regionerna på ideologisk grund inte kan begränsa det fria vårdvalet och inskränka kvinnors och medborgares valfrihet och rätt till vård och tillkännager detta för regeringen. Motivering Genom Vårdval Stockholm har invånarna i Region Stockholm under lång tid kunnat välja mellan offentliga och privata vårdgivare inom flera offentligt finansierade vårdområden. Vårdvalssystemet regleras genom hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och lagen om valfrihetssystem (LOV). Inom dessa ramar beslutar Region Stockholm om villkoren för vårdvalen, godkänner vårdgivare och ansvarar för att verksamheterna följs upp. Systemet kombinerar därmed offentligt ansvar och finansiering med patienternas möjlighet att välja mellan olika utförare. Sedan vårdvalsreformerna infördes 2010 har Stockholm haft en ledande roll i utvecklingen av patienternas valfrihet. Genom att successivt utvidga vårdvalen har regionen skapat möjligheter att välja vårdgivare utifrån bland annat kvalitet, väntetider och geografisk närhet. Vårdvalen har omfattat såväl primärvård som specialistvård inom exempelvis gynekologi, hudsjukvård, ögonsjukvård, ortopedi och barn- och ungdomstandvård. Möjligheten att välja och välja bort vårdgivare stärker patienternas ställning. Den skapar också konkurrens som ger incitament för verksamheterna att utveckla kvalitet, effektivitet och tillgänglighet. I Stockholm har vårdvalssystemet bidragit till ett bredare vårdutbud, kortare väntetider och större självbestämmande. Att begränsa denna valfrihet försämrar förutsättningarna för en vård som utgår från patientens behov. Under mandatperioden 2022–2026 genomförde Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet en omfattande förändring av sjukvårdens organisation i Region Stockholm. Flera vårdval begränsades eller avvecklades samtidigt som en större del av vården överfördes till regionens egen regi. Denna omläggning innebar ett tydligt avsteg från den tidigare utvecklingen mot ökad valfrihet och mångfald av vårdgivare. Den utveckling som skett i Stockholm de senaste åren har försämrat jämställdheten i vården och motverkar hälso- och sjukvårdslagens mål om vård på lika villkor. Kvinnors vårdbehov har historiskt sett alltid varit underprioriterat. Trots detta omfattade omläggningen betydande begränsningar inom just kvinnosjukvården för bland annat gynekologisk vård och ätstörningsvård. För kvinnor och unga flickor som behöver specialistvård har färre vårdgivare och minskade valmöjligheter fått stora konsekvenser som sämre tillgänglighet och kraftigt försämrad vård. Som argument för förändringarna framfördes att den höga tillgängligheten hade bidragit till överkonsumtion av vård och ökade kostnader. Vården skulle i stället bli mer behovsstyrd. Det saknas dock belägg för att kvinnor skulle söka gynekologisk vård eller behandling för ätstörningar utan medicinskt motiverade behov. Att använda resonemang om överkonsumtion för att motivera begränsningar inom dessa vårdområden ter sig närmast kvinnofientligt och riskerar att osynliggöra patienternas faktiska behov. Patienternas rätt att välja vårdgivare bör inte kunna inskränkas beroende på vilken politisk majoritet som för tillfället styr en region. Valfriheten behöver därför ges ett starkare och mer långsiktigt skydd i hela landet. Regeringen bör mot denna bakgrund överväga att lägga fram förslag som förhindrar regionala majoriteter från att begränsa det fria vårdvalet och därmed säkerställer att patienter, oavsett bostadsort, har möjlighet att själva välja vårdgivare. Merit Frost Lindberg (M) Joanna Lewerentz (M) Sophia Granswed Baat (M) Lotta Högström (M) Maria Stockhaus (M) Mårten Blix (M) Leif Gripestam (M)
Uppdrag
  • Arbetsmarknadsutskottet - Suppleant
    6 okt 2026 - 23 sep 2030 · Arbetsmarknadsutskottet
  • Utbildningsutskottet - Suppleant
    6 okt 2026 - 23 sep 2030 · Utbildningsutskottet
  • Kammaren - Statsrådsersättare
    28 sep 2026 - 23 sep 2030 · Johan Forssell