Martin Westmont

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Jag tackar för Malin Björks inspel i debatten.

Vi har fullt förtroende för att ärendet har beretts på ett korrekt och bra sätt, och man har tagit alla lagar och förordningar i beaktande för att komma fram till det förslag som vi har landat i. Vi har även tittat på frågan om en reglering skulle strida mot föreningsfriheten enligt regeringsformen.

Frågan gäller den enskilda personens möjligheter att välja själv hur man vill att ens avgift ska användas. Jag var inne på att en person är medlem i ett fackförbund eftersom det ger en viss trygghet på den arbetsplats man befinner sig. Då kanske det inte är möjligt att lämna fackförbundet eftersom man inte vet hur det kan landa om man hamnar i en konflikt med arbetsgivaren.

Herr talman! Det är i grund och botten en fråga om valfrihet. Varje individ ska själv få avgöra hur deras medlemsavgift ska användas. Man ska inte tvingas att behöva stödja en viss organisation som är kopplad till ett politiskt parti. Det kan vara fackförbund, och det gäller också andra arbetsmarknadsorganisationer, till exempel Svenskt Näringsliv. Man ska ha den möjligheten om man inte vill stödja ett visst politiskt parti genom en organisation som man har ett medlemskap i.

Det är inte Lagrådet som stiftar lag eller bestämmer vilken politik vi ska driva i Sverige. Lagrådet ger sitt remissvar som den sittande regeringen självklart tar del av. Ibland har de bra poänger, och ibland har de mindre bra poänger.

Herr talman! I dag behandlar vi betänkandet KU39 Ökad insyn i politiska processer.

För första gången införs ett system som ger allmänheten bättre insyn i kontakterna mellan organisationer och politiska beslutsfattare. Sammantaget handlar regeringens proposition om att stärka öppenheten, minska risken för otillbörlig påverkan och ge medborgarna bättre möjligheter att granska vem som försöker påverka politiken och hur den politiska verksamheten finansieras.

Propositionen innehåller flera betydelsefulla reformer för att stärka tilliten till vårt demokratiska system, till exempel förbud mot anonyma bidrag.

Betänkandet behandlar även skärpta krav på redovisning av partiers ekonomi samt ökad insyn i hur lobbyister och andra aktörer försöker påverka politiska beslut. Det föreslås att lobbyister och andra organisationer ska registrera sig hos Kammarkollegiet och kunna redovisa den kontakt man haft med politiska beslutsfattare.

Herr talman! Vi kan i betänkandet även ta del av förslag på lagändringar som stärker medborgarnas frihet i fråga om hur deras medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer används.

Ett medlemskap i en arbetsmarknadsorganisation har ofta betydelse för den enskilde som väljer ett sådant medlemskap. Det ger många gånger stabilitet och trygghet i vardagen genom att man vet att den anställning man innehar har ett extra skyddsnät.

I många fall är det inte ett realistiskt alternativ att lämna organisationen bara för att man motsätter sig att en del av medlemsavgiften går till ett politiskt parti, då man är beroende av att förbundet står på individens sida vid en eventuell konflikt med arbetsgivaren.

Tidöpartiernas förslag ökar medborgarnas rätt att själva styra över hur deras egna pengar ska kunna användas, vilket känns rätt självklart.

Men, herr talman, trots att detta är en reform som ger ökad valfrihet för medborgarna har förslaget fått en samlad opposition att se rött. Oppositionspartierna – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet – anser det vara ett dåligt förslag att svenska folket ska få bestämma mer över hur deras egna pengar ska användas.

Regeringens förslag, som stöds av Sverigedemokraterna, är egentligen mycket enkelt: Om en arbetsmarknadsorganisation använder medlemsavgifter för att ge ekonomiskt stöd till ett politiskt parti ska den enskilde medlemmen ha rätt att säga att den egna inbetalade medlemsavgiften inte får användas till det ändamålet.

Det handlar alltså inte om att förbjuda eller inskränka partibidrag. Det handlar inte heller om att förbjuda fackföreningar eller arbetsgivarorganisationer att stödja politiska partier. Det handlar inte ens om att stoppa en enda krona från att gå till ett parti om medlemmarna vill det.

Nej, herr talman, det Tidöpartierna nu vill genomföra är att ge den enskilde medlemmen ett val om hur hans eller hennes medlemsavgift ska användas – ett val att kunna säga nej om man inte vill att ens inbetalade medlemsavgift ska kunna slussas vidare till ett politiskt parti som till exempel Socialdemokraterna. Det är i grunden en fråga om valfrihet, och det är därför anmärkningsvärt att hela den samlade oppositionen motsätter sig denna reform.

Motsättandet kan vi ta del av i den reservation som har inkommit till utskottet. Innebörden av reservationen är att man gärna ser att dagens system, där medlemsavgifter kan slussas vidare till partier, ska fortsätta precis som vanligt.

När det gäller partimedlemskap, kampanjbidrag eller andra politiska donationer utgår vi från individens fria val. Varför ska just medlemsavgifter behandlas annorlunda?

Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet försvarar i praktiken ett system där kollektivets beslut väger tyngre än individens rätt att själv bestämma. Vår sida av politiken tror på valfrihet, på demokrati och på att människor är fullt kapabla att själva bestämma vilket parti man vill stödja eller inte stödja.

Herr talman! Varför är partier som Socialdemokraterna och Centerpartiet så rädda för att låta den enskilde medlemmen själv avgöra om den egna medlemsavgiften ska gå till partipolitik eller inte? Det är faktiskt en fråga som alla som följer denna debatt bör ställa sig. Den som söker kommer också att finna svar.

Herr talman! Det finns en liknande lag i Danmark, just att man som medlem i en organisation inte ska tvingas stödja ett politiskt parti. Det är på tiden att vi genomför en lagändring så att vi får ett liknande system här i Sverige.

Förslaget till förändring är i grunden inte en fråga om fackförbund eller arbetsgivare. Det är inte en fråga om höger eller vänster. Det är en fråga om frivillighet och respekt för den enskildes politiska självbestämmande. Den som vill stödja ett parti ska naturligtvis få göra det, men den som inte vill ska inte heller behöva tvingas att göra det genom sin medlemsavgift till en arbetsmarknadsorganisation.

Sverigedemokraterna välkomnar förslaget i betänkandet och yrkar avslag på reservationen i sin helhet.

Herr talman! Jag tänker inte spekulera i om det var en statskupp eller inte, som Demirok var inne på. Det vi kan konstatera är dock, precis som jag nämnde i mitt anförande, att tjänstemän har vissa regler att förhålla sig till, bland annat regeringsformen där det står att man ska vara opartisk. I det här fallet är det uppenbart att man inte har varit det.

Jag välkomnar den här debatten, men man får inte glömma bort att den som initierade uppropet på Regeringskansliet var en person som hade en bakgrund inom Socialdemokraterna. Om det var en statskupp eller inte låter jag vara osagt, men jag välkomnar en bredare debatt om tjänstemannaansvar och myndighetsaktivism.

Herr talman! Konstitutionsutskottets uppdrag är att genomföra granskning av den sittande regeringen eller av föregående regeringar. Detta är en uppgift som utskottet har haft i över 200 år.

Vår uppgift är att se på de anmälningar som inkommer på ett sakligt och opolitiskt sätt. Kapitel 3 i årets granskningsbetänkande, som vi behandlar här och nu, handlar om regeringens ansvar för förvaltningen. Det är frågor som berör något mycket viktigt: medborgarnas förtroende för staten.

För att demokratins grundpelare ska fungera krävs inte bara fria val och folkvalda församlingar; det krävs också en förvaltning, med dess tjänstemän, som är professionell, opolitisk och lojal mot den regering som svenska folket har valt. Flera av de ärenden som behandlas i detta kapitel berör just dessa grundläggande principer.

Herr talman! Jag kommer att kommentera tre ärenden som jag tycker har stort signifikant värde för årets granskning och som också visar vikten av att värna och skydda de lagar och regler som den svenska konstitutionen vilar på.

Ett ärende i kapitlet gäller säkerhetsbrister vid Lantmäteriet. Vi lever i en tid då informationssäkerhet, cybersäkerhet och skydd av känslig information har blivit allt viktigare. Säkerhetsbristerna inom Lantmäteriet har byggts upp under många år under olika regeringar, och det aktualiserar bredare frågor om hur staten hanterar säkerhetsrisker inom samhällsviktiga myndigheter.

Granskningen visar att konsekvenserna för Sveriges säkerhet av läckt information är svåra att fullt ut överblicka. När allvarliga säkerhetsbrister uppmärksammas är det viktigt att staten har förmåga att snabbt skapa sig en samlad bild av situationen och säkerställa att relevanta aktörer får den information de behöver.

Utskottets granskning av ärendet visar samtidigt att det finns anledning att dra lärdomar av det inträffade, inte minst när det gäller informationsdelning, uppföljning och samordning mellan myndigheter och Regeringskansliet. Detta är lärdomar som sträcker sig långt utanför det enskilda ärendet. Det är information som är viktig för hela driften av statsförvaltningen.

Herr talman! I den del som vi nu behandlar innefattas granskningen av AP-fondernas investeringar i Northvolt. Dessa benämns G4 och G9 i granskningsbetänkandet. För Sverigedemokraterna är detta en viktig principiell fråga. AP-fondernas uppdrag är inte att bedriva industripolitik; deras uppdrag är att förvalta svenska folkets pensionspengar på ett ansvarsfullt sätt.

När pensionsspararnas kapital riskeras måste kraven på professionalism, självständighet och riskmedvetenhet vara mycket höga. Investeringar ska utgå från genomarbetade kalkyler och inte från önsketänkande eller politiska signaler. Northvolts konkurs har fått stora konsekvenser för pensionssparare, anställda och lokalsamhällen.

Herr talman! Utskottet lyfter fram att uttalanden från statsråd riskerar att uppfattas som ett indirekt ifrågasättande av AP-fondernas självständighet. Under de årliga dialogmötena 2020 och 2021 hos AP-fonderna ändrades dagordningen och prioriteringarna av ärendena. Bland annat blev gröna investeringar en egen punkt på dagordningen i stället för att tidigare ha ingått under punkten Övriga frågor.

Det jag vill säga med detta, herr talman, handlar om vikten av att agera ansvarsfullt. Vi måste ta ansvar för våra gemensamma resurser, och beslut ska inte styras av drömmar och känslor. Det ska vara beslut som är förankrade i verkligheten och som bygger på genomarbetade analyser.

Låt oss ta till oss det konservativa tankesättet när det kommer till den gröna omställningen! Låt omställningen vara ansvarsfull, och låt marknaden avgöra hastigheten! Omställningen kommer att ske, men tvinga inte fram något! Vi ser resultatet i Northvolt, det vill säga en av Sveriges största konkurser, där miljarder av skattebetalarnas pengar har förbrukats.

Herr talman! Jag tänker inte gå in djupare på detaljerna här och nu, inte för att vår granskning inte är i behov av en bredare genomgång av det som har skett utan för att jag vet att ledamoten Lars Engsund kommer att beröra just granskningen av AP-fondernas investering i gröna bolag mer ingående i sitt anförande, som kommer lite senare i granskningen av detta kapitel.

Jag tänker nu gå vidare till en annan av konstitutionsutskottets granskningar, G16, om det upprop som ett stort antal tjänstemän initierade på Utrikesdepartementet för en tid sedan, det så kallade tjänstemannauppropet. Där valde över 200 tjänstemän att bortse från regeringsformens 1 kap. 9 §, det vill säga att offentliga förvaltningar har skyldighet att iaktta saklighet och opartiskhet.

Sverigedemokraterna menar att det som har framkommit i granskningen är allvarligt. Konstitutionsutskottet understryker också vikten av ett opolitiskt tjänstemannaskap och framhåller att varje regering ska kunna förutsätta att Regeringskansliets tjänstemän lojalt bistår den regering som svenska folket har gett mandat att styra landet.

Förtroendet för staten bygger på att medborgarna vet att samma regler gäller för alla. Kompetens, erfarenhet och skicklighet ska avgöra vem som får ett arbete inom stat, kommun och region. Trots det förekommer olika sorters kvoteringar och särbehandlingar i vårt avlånga land, där den som är bäst lämpad för ett arbete eller en utbildningsplats många gånger får stå åt sidan.

På samma sätt vilar förtroendet för staten på att man kan lita på att anställda tjänstemän utför sitt uppdrag efter bästa förmåga och att de lämnar partiboken hemma. Detta är en självklar utgångspunkt, herr talman. Men för Sverigedemokraterna och Liberalerna är det inte bara en självklar princip, utan det ska gälla även i praktiken.

I Sverigedemokraternas särskilda yttrande som vi har skrivit tillsammans med Liberalerna pekar vi på att brevet, det så kallade tjänstemannauppropet, tillkom genom ett organiserat initiativ bland tjänstemän inom Regeringskansliet under en pågående regeringsbildning. Det innehöll ställningstaganden som rörde relationen mellan tjänstemannarollen och en eventuell tillträdande politisk sammansättning och vad för politik en sådan sammansättning skulle kunna tänka sig att bedriva.

Att chefer och andra inflytelserika tjänstemän uppges ha varit involverade gör saken särskilt problematisk. Det handlar inte om enskilda politiska uppfattningar. Alla människor har rätt till sina åsikter. Det handlar om att tjänstemän i statens tjänst inte får använda sin ställning för att påverka eller motarbeta den demokratiskt valda regeringens arbete.

Herr talman! All offentlig makt i Sverige utgår från folket genom allmänna val. Den offentliga makten i Sverige utgår inte från tjänstemännen. Det är en princip som måste försvaras oavsett vilken regering som sitter vid makten. Om vi inte markerar mot de tjänstemän som begår grova tjänstefel kommer också misstankegraden att öka mot de tjänstemän som utför sitt arbete på ett professionellt och opolitiskt sätt.

Herr talman! Om det finns en gemensam nämnare för hela kapitel 3 är det vikten av en fungerande stat, där säkerheten tas på allvar och där myndigheter och offentliga institutioner varsamt förvaltar medborgarnas förtroende. Statsråd ska inte försöka styra opolitiska tjänstemän, och opolitiska tjänstemän ska inte försöka styra politiken. Det kan låta som självklarheter, men verkligheten är inte alltid så enkel. Det är grundläggande demokratiska frågor, och det är frågor som Sverigedemokraterna även fortsättningsvis kommer att värna.

Herr ålderspresident! Vi behandlar i dag betänkandet Den parlamentariska processen med ledamoten i fokus.

Det handlar ytterst om en grundläggande fråga: hur vi säkerställer att Sveriges folkvalda kan utföra sitt uppdrag på ett effektivt, tryggt och demokratiskt sätt. Utgångspunkten i betänkandet är att riksdagens kärnverksamhet – den parlamentariska processen – måste fungera och kunna upprätthållas under alla förhållanden.

Sverigedemokraterna välkomnar denna inriktning. Riksdagen är folkets främsta företrädare. Det är här lagar stiftas, budgetar beslutas och regeringen granskas. Om de folkvalda inte ges rimliga förutsättningar att utföra sitt uppdrag riskerar demokratin att på sikt försvagas. Det är därför viktigt att ledamotsperspektivet sätts i centrum och att Riksdagsförvaltningens arbete i högre grad organiseras utifrån ledamöternas behov.

En del av förslagen i betänkandet handlar om att modernisera och effektivisera riksdagsarbetet. Sverigedemokraterna ser positivt på att valet av talman och vice talmän görs mer förutsägbart genom att endast nominerade kandidater ska kunna väljas. Vi ser också positivt på att valproceduren för vice talmän förenklas genom att antalet omröstningar minskas. Det bidrar till en tydligare och effektivare process.

Herr ålderspresident! Sverigedemokraterna välkomnar även möjligheten till förkortad motionstid för skrivelser och redogörelser när synnerliga skäl föreligger. Vi är i en orolig tid; det får vi inte förglömma. Riksdagen måste kunna agera skyndsamt när situationen kräver just det. Samtidigt är det viktigt att denna möjlighet används restriktivt så att oppositionens möjligheter till granskning och beredning inte urholkas.

En annan viktig del gäller stödet till partigruppernas arbete. Det parlamentariska arbetet har blivit mer omfattande och mer komplext. Antalet EU-ärenden har ökat, säkerhetsläget har förändrats och kraven på tillgänglighet och beredskap är högre än tidigare.

Det är därför rimligt att stödet till partigruppernas kanslier stärks och att stödet räknas upp årligen i takt med kostnadsutvecklingen. Syftet är inte att stärka partierna som organisationer utan att säkerställa att riksdagens ledamöter får det stöd som krävs för att kunna fullgöra sina uppgifter på ett professionellt sätt.

Den kanske viktigaste delen av betänkandet, herr ålderspresident, handlar dock om säkerheten. Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetsläge, och hot, trakasserier och otillbörlig påverkan mot förtroendevalda har blivit ett växande problem. Det är ett demokratiskt underskott när folkvalda känner oro för sin egen eller sin familjs säkerhet. Ingen ska behöva tveka att engagera sig politiskt eller att fatta nödvändiga beslut av rädsla för hot, våld eller andra allvarliga konsekvenser kopplat till ens politiska engagemang.

Sverigedemokraterna välkomnar därför förslagen om tydligare ordningsregler och utökade möjligheter till säkerhetskontroll vid kammarens, utskottens och EU-nämndens offentliga sammanträden.

Herr ålderspresident! Öppenhet är en grundläggande demokratisk princip, men öppenhet får aldrig innebära att säkerheten åsidosätts. Ett öppet parlament förutsätter att de folkvalda kan arbeta under trygga former, och det finns i dag oklarheter kring ansvarsfördelningen mellan Riksdagsförvaltningen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.

Sverigedemokraterna ser därför särskilt positivt på att utskottet föreslår ett tillkännagivande om en fördjupad utredning av säkerheten för den parlamentariska processen och för riksdagens ledamöter. Det behöver utredas hur skyddet för folkvalda kan stärkas, inte bara i riksdagens lokaler utan även när ledamöterna befinner sig ute i landet och möter medborgarna.

Vi ska tillsammans värna ett öppet samtal, där alla åsikter och politiska inriktningar inom lagrummet får komma till tals, och ett klimat där politiker vill och kan vara tillgängliga i det offentliga rummet för en dialog med medborgarna.

Herr ålderspresident! Demokratin kan inte tas för given. Den måste ständigt försvaras och utvecklas. Detta betänkande innehåller flera viktiga reformer som stärker riksdagens funktionsförmåga, förbättrar villkoren för ledamöterna och ökar säkerheten för den parlamentariska processen.

Sverigedemokraterna står bakom dessa ambitioner. Vi vill ha en riksdag som fungerar effektivt, som sätter ledamoten i fokus och som kan stå stark även i en tid av ökade säkerhetshot och växande påtryckningar mot våra demokratiska institutioner.

Med detta sagt ställer sig Sverigedemokraterna bakom utskottets förslag till beslut, och jag yrkar bifall till förslaget.

Fru talman! Jag vill rikta min fråga till arbetsmarknadsminister Johan Britz.

I vårt grannland Finland minskar antalet statliga anställningar. I Sverige ser vi i stället att antalet anställda i statlig sektor hela tiden ökar. Jag ställer mig frågan: Är det inte något som är fundamentalt fel i det svenska systemet när statsapparaten hela tiden växer?

Fru talman! Jag kan förstå att Socialdemokraterna är förtjusta i att anställa massor av människor i offentlig sektor för att på så sätt få ned arbetslöshetssiffrorna. Men hur ser den liberala tanken ut om en stat som aldrig slutar att växa? Ser arbetsmarknadsministern samma problematik som Sverigedemokraterna? Delar statsrådet målsättningen att den statliga verksamheten ska effektiviseras i Sverige, precis som i Finland, och att antalet statligt anställda ska minska?

Herr talman! Europaväg 4 och 20 har i dag hög trafikbelastning. Det är ingenting vi löser enbart genom att förbättra den motorvägsbro som denna interpellation fokuserar på. Antalet företagstransporter på sträckan är högt, och många pendlar till och från Stockholm och Södertälje varje dag.

Trafiksituationen kommer inte att bli bättre på sträckan. Snarare kommer den att försämras ytterligare, och vägen korkar ofta igen redan vid Botkyrka, som ligger en bra bit från Södertälje. Det som krävs är en bredare helhetslösning kring hur man ska hantera trafiksituationen, från Södertälje in mot Stockholm och från Stockholm mot Södertälje.

Jag vill med detta anförande under denna interpellationsdebatt betona vikten för infrastrukturministern av att just denna väg har stora brister och att det bara kommer att bli sämre. Jag delar mycket av det som interpellanten tog upp i sitt anförande. Min förhoppning är att statsrådet, om så inte redan har skett, lyfter denna fråga vidare, först och främst inom Trafikverket.

För Stockholmsregionens fortsatta tillväxt är detta en fråga som måste lösas på sikt. Precis som interpellanten var inne på har vi väldigt många varutransporter in och ut från Stockholm på denna väg. Det kommer en tid när många transportföretag inte anser det tillräckligt lönsamt att sitta i timslånga köer för att göra en leverans i Stockholmsområdet utan börjar se sig om efter andra alternativ. Det här är en viktig fråga för Stockholms fortsatta tillväxt, så låt oss agera i dag innan många företag ser sig om efter andra alternativ.

Herr talman! Min fråga går till bistånds- och utrikeshandelsministern.

Bistånd, återvandring och familjeåterförening är frågor som på många sätt hänger samman. Familjeåterförening i Sverige är en betydligt svårare och kostsammare process än om återföreningen sker i den del av världen där man har sina rötter. Att återförenas med familjen i den region där man har sitt ursprung ger goda möjligheter att skapa en djupare känsla av tillhörighet och hemhörighet. Det är ett betydligt bättre alternativ än ett liv i utanförskap i Sverige.

Delar biståndsministern uppfattningen att familjeåterförening när den är möjlig bör ske i det land eller den region där familjen har sina rötter?

Herr talman! Jag tackar justitieministern och ledamoten Vepsä för deras svar. Det känns dock som att ord väger väldigt lätt när vi ändå ser att Stockholm försämras trygghetsmässigt. Det är alltså en kommun där Socialdemokraterna styr. Detta är en väldigt viktig fråga, och det är enormt viktigt att vi har breda samarbeten för att kunna ta itu med de problem vi ser med växande otrygghet i samhället.

Jag skulle vilja läsa upp ett citat: ”Vi har tappat deras ögon och öron och möjlighet att ingripa nattetid. Vi märker också av deras nedskärningar under dagtid, då det är färre patruller och mindre närvaro.”

Detta är alltså ett citat och en beskrivning från verkligheten, från en person som själv arbetar med polisfrågor här i Stockholm. Han beskriver hur samarbetet mellan polis och trygghetsvakter har försämrats sedan den rödgröna majoriteten tog över styret i Stockholm.

I Stockholm, där Socialdemokraterna styr, lånar man enorma belopp och höjer skatten för kommuninvånarna. Ändå breder otryggheten ut sig. Detta är realiteten med Socialdemokraternas politik, och det är viktigt att ta med sig. Låter vi Socialdemokraterna få makten över Sverige kommer Sverige att gå samma väg som vår huvudstad, det vill säga bli en plats där fler och fler invånare känner sig otrygga, inte minst i sitt eget bostadsområde.

Herr talman! Som bosatt i Stockholm kände jag mig manad att delta i debatten.

Interpellanten Mattias Vepsä efterfrågar bland annat fler poliser i yttre tjänst i Stockholms kommun. Detta arbetar Tidöpartierna med, som justitieministern tydligt presenterade i sitt svar. Vi är också medvetna om vikten av ett gott samarbete mellan polis och ordningspersonal. De kompletterar varandra för att hålla våra gator, tunnelbanor och så vidare trygga för medborgarna.

Denna interpellation om bristen på poliser i Stockholm skapar därför en del frågor, herr talman, med tanke på att interpellantens parti också tar bort trygghetspersonal i Stockholm. Socialdemokraterna styr här i huvudstaden. År 2023 minskade partiet antalet trygghetsvakter från 180 till 60. Det är en helt ofattbar nedskärning, som slog direkt på stockholmarnas och besökarnas trygghet i det offentliga rummet.

Herr talman! Stockholm har blivit otryggare med Socialdemokraternas politik; det kan jag själv som boende här i huvudstaden vittna om. En fråga till interpellanten är om ledamoten har riktat någon form av kritik mot sitt eget parti, som faktiskt är ytterst ansvarigt för att Stockholm har blivit otryggare genom att man har minskat antalet trygghetsvakter ute i samhället.

Herr talman! Vi debatterar här och nu konstitutionsutskottets betänkande KU30 Författningsfrågor.

Betänkandet behandlar ett stort antal motionsyrkanden som rör allt från statsskicket och EU-samarbetet till partifinansiering, riksdagsarbete och olika frågor om grundlagsreglering. Det är alltså ett brett betänkande som berör själva fundamenten i vår konstitutionella ordning. Just därför är det viktigt att ha ett grundläggande perspektiv klart för sig: Grundlagar ska inte förändras lättvindigt. De ska vara stabila, förutsägbara och ha ett brett folkligt stöd.

När vi ändrar i statsskickets grundvalar ska det ske med stor eftertanke. Samtidigt innebär det inte att grundlagen är något statiskt. Samhället förändras, och ibland behöver även de konstitutionella reglerna ses över. Regeringens förslag om hur grundlagen ska kunna ändras riskerar därför att låsa fast vår demokrati i ett system där en minoritet kan stoppa viktiga åtgärder som en majoritet av svenska folket vill genomföra.

En tredjedel av riksdagens ledamöter ges vetorätt och i praktiken makt att stoppa förändringar som är bra för Sverige och Sveriges medborgare. Vi riskerar att inte kunna implementera viktiga grundlagsändringar trots att en majoritet av svenska folket just önskar att det ska ske. Det kommer att skapa ett stelbent system som inte ligger i fas med samhällets utveckling.

Herr talman! En del av de motioner som behandlas i betänkandet rör statsskickets grundläggande utformning, inte minst frågan om monarkin. Från flera partier återkommer förslag om att avskaffa monarkin och införa republik. Den diskussionen är inte ny. Den har förts i riksdagen under lång tid.

Sverigedemokraterna delar inte den uppfattningen. Vi ser det viktiga arbete som Hans Majestät Konungen gör för Sverige, där han bidrar till att skapa samarbete och handel länder emellan och ökad export för svenska företag, vilket i sin tur ger fler arbetstillfällen. Här gör Hans Majestät Konungen en stor insats som inte på något sätt ska förminskas.

Den svenska monarkin har under lång tid fungerat väl inom ramen för ett demokratiskt och parlamentariskt system. Sedan 1974 års regeringsform har statschefen i huvudsak ceremoniella och representativa uppgifter. Den politiska makten ligger hos riksdagen och regeringen. Statschefen står utanför partipolitiken och fungerar som en samlande symbol för vår kultur, vår historia och svenska folket i stort. Kungahuset är en del av den svenska folksjälen, och så ska det också förbli.

Herr talman! Betänkandet behandlar också flera frågor kopplade till EU-samarbetet. Här finns en viktig principiell diskussion om hur Sveriges relation till EU ska regleras konstitutionellt. Sverigedemokraterna har länge varit tydliga med att Sveriges medlemskap i EU ytterst måste vila på folkets stöd. Därför menar vi att medlemskapet inte bör låsas fast i grundlagen.

EU-samarbetet bygger i grunden på mellanstatliga överenskommelser mellan suveräna stater. Sverige ska kunna omförhandla villkoren eller – om det skulle bli aktuellt – lämna samarbetet utan att först behöva genomföra omfattande grundlagsändringar. Det handlar i grunden om demokratisk handlingsfrihet och om att säkerställa att makten ytterst ligger hos svenska folket.

Herr talman! En annan central fråga i betänkandet handlar om hur demokratin kan vitaliseras. Transparens och tydliga regler är viktigt. Samtidigt måste vi vara försiktiga med att skapa regelverk som i praktiken begränsar det demokratiska engagemanget eller gör det svårare för nya politiska rörelser att etablera sig.

Regelverken ska bidra till öppenhet och ansvarstagande, inte till att befästa etablerade strukturer eller försvåra för oppositionella krafter att verka inom det demokratiska systemet. Det kan handla om möjligheten till nationella folkomröstningar och olika former av medborgarinflytande. Det är frågor som berör relationen mellan representativ demokrati och direktdemokratiska inslag.

Sverigedemokraterna menar att folkomröstningar i vissa frågor kan vara ett viktigt komplement till den representativa demokratin. I angelägenheter av särskilt stor konstitutionell eller nationell betydelse är det rimligt att låta svenska folket säga sitt i en fråga av stor vikt för Sverige, till exempel den fråga jag tidigare tog upp, om på vilket sätt man ska kunna genomföra grundlagsändringar i Sverige. Det stärker legitimiteten i besluten och bidrar till att öka förtroendet för det politiska systemet i stort bland allmänheten.

En viktig slutsats av behandlingen i konstitutionsutskottet är att många av de frågor som väcks i motionerna redan har analyserats vid flera tillfällen tidigare. Utskottet har i många fall valt att hålla fast vid tidigare ställningstaganden. Det gäller exempelvis frågor om monarkin, statschefens immunitet och olika delar av successionsordningen. Det är i grunden rimligt. Konstitutionella förändringar bör inte göras utan bred samsyn och ett tydligt behov.

Samtidigt ska vi bejaka en debatt om hur våra institutioner fungerar och hur de kan utvecklas för att spegla den samtid vi lever i. Den diskussionen är viktig, och det är en diskussion som Sverigedemokraterna välkomnar.

Det svenska statsskicket bygger på några grundläggande principer: folkstyre, parlamentarism och rättsstat. Riksdagen är folkets främsta företrädare, och all offentlig makt utgår från folket. Det är en ordning som har tjänat Sverige väl. Men för att den ska fortsätta göra det måste vi också värna legitimiteten i våra institutioner, säkerställa transparens och vara öppna för reformer när de verkligen behövs.

Sverigedemokraterna kommer därför även fortsättningsvis att driva frågor som stärker demokratin, ger medborgarna mer makt över vilken väg Sverige ska ta i framtiden och värnar Sveriges självbestämmande i alla lägen.

Herr talman! Vi debatterar nu konstitutionsutskottets betänkande KU29 om den offentliga förvaltningen. Det är ett omfattande betänkande som spänner över flera centrala områden som korruptionsbekämpning, rättstillämpning, myndigheternas roll, digitalisering och tjänstemannaansvar. Bakom denna bredd finns dock en gemensam kärna: frågan om förtroendet för staten och hur detta förtroende upprätthålls i praktiken.

Att det finns tilltro till den offentliga förvaltningen är inte något som kan tas för givet. Det bygger på att medborgarna uppfattar staten som rättvis och opartisk. Det bygger på att beslut fattas på saklig grund och att makt utövas under ansvar. När dessa principer urholkas, även i det lilla, riskerar konsekvenserna att bli stora.

Herr talman! Den svenska förvaltningsmodellen bygger på en tydlig rollfördelning: Riksdagen stiftar lagar, regeringen styr riket och myndigheterna verkställer. Denna ordning är inte bara organisatorisk; den är konstitutionell. Den syftar till att säkerställa att makt utövas inom tydliga ramar och att politiska ställningstaganden beslutas av folkvalda företrädare och inte av tjänstemän.

Mot denna bakgrund är det problematiskt när myndigheter eller enskilda anställda som arbetar med uppgifter där vikten av neutralitet är stor ägnar sig åt opinionsbildande verksamhet eller driver frågor som i grunden är politiska. Professionalism och neutralitet måste vara ledord i en tjänstemannakår.

En av de frågor som behandlas i betänkandet och som Sverigedemokraterna särskilt vill lyfta fram är utvecklingen av det som ofta benämns myndighetsaktivism. Det handlar om en gradvis förskjutning i synen på vad myndigheter ska göra och vilken roll de ska spela i samhällsdebatten.

I betänkandet framgår att myndigheters informationsverksamhet ska vara saklig och opartisk, och den ska ligga inom ramen för myndighetens uppdrag. Det framgår också tydligt i tidigare förvaltningspolitiska ställningstaganden att det inte är en uppgift för en myndighet att bedriva opinionsbildning i partipolitiskt kontroversiella frågor.

Trots detta, herr talman, ser vi exempel på hur gränserna många gånger vidgas. Informationsinsatser får karaktären av kampanjer, och samverkan med externa aktörer leder till att myndigheter indirekt kopplas till ideologiskt präglade verksamheter. I vissa fall uppstår situationer där myndigheter inte bara informerar om gällande rätt eller politiska beslut utan också försöker påverka attityder och värderingar i en viss riktning som till exempel i form av namninsamlingar på arbetsplatser.

Herr talman! Detta är en fråga som måste tas på allvar – inte för att informationsverksamhet i sig är fel utan för att den måste vara strikt förankrad i uppdraget och präglad av opartiskhet. Det har tyvärr växt fram en tjänstemannakultur i vissa miljöer som många gånger går långt utanför befogenheterna.

När myndigheter uppfattas som aktörer i den politiska debatten riskerar förtroendet för dem att undergrävas. Skattebetalarna ska kunna räkna med en professionell tjänstemannakår som lämnar partiboken hemma. Tjänstemännens politiska övertygelse får aldrig återspeglas i tjänsteutövningen. Vi måste slå vakt om att vi har tjänstemän som anpassar sig till den folkvalda regeringens riktlinjer och fattade beslut. Brister man som tjänsteman i detta ska det självklart inte gå obemärkt förbi; gör man sig skyldig till myndighetsaktivism ska det självklart få konsekvenser.

Herr talman! En annan central fråga i betänkandet är otillbörlig påverkan och risken för infiltration i den offentliga förvaltningen. Här finns anledning till oro. Som framgår av underlaget har flera fall uppmärksammats där myndigheter utsatts för påverkan, och granskningar visar att arbetet med att motverka infiltration i vissa fall inte är tillräckligt effektivt. När en tjänsteman utsätts för hot, påtryckningar eller lojalitetskonflikter påverkas inte bara det enskilda beslutet, utan det påverkar tilliten till hela vårt system.

Vi ser i dag hur organiserad brottslighet i allt högre grad riktar in sig på att påverka offentliga funktioner. Det kan handla om att få tillgång till information, att påverka beslut eller att skapa utrymme för ekonomiska fördelar. Ofta riktas detta mot offentlig sektor. Konsekvenserna kan bli allvarliga: röjda uppgifter, felaktiga beslut och i förlängningen en urholkning av statens legitimitet.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att arbetet mot otillbörlig påverkan intensifieras. Det räcker inte med handlingsplaner och utbildningsinsatser, utan det krävs också tydliga strukturer för uppföljning, kontroll och ansvarsutkrävande. Det måste vara tydligt för varje tjänsteman vilka regler som gäller och vilka konsekvenser som följer om dessa överträds.

Herr talman! Det här för oss in på frågan om tjänstemannaansvar. Historiskt sett har vi haft ett starkare tjänstemannaansvar, men över tid har detta försvagats. Resultatet har i vissa fall blivit en situation där felaktiga beslut inte får några tydliga konsekvenser för den enskilde tjänstemannen. Detta är en fråga som under lång tid varit föremål för diskussion i Sverige men som rödgröna regeringar inte har velat röra vid. Varför det är så lämnar jag åt andra att spekulera i, men Tidöpartierna ser vikten av en reform och har agerat.

I betänkandet redovisas att regeringen har lagt fram förslag om ett utökat straffrättsligt ansvar, där ett nytt brott – missbruk av offentlig ställning – föreslås införas. Det är ett viktigt steg som markerar att det inte är acceptabelt att använda sin position i offentlig tjänst för att gynna sig själv eller andra eller för att missgynna någon på otillbörligt sätt.

Frågan om tjänstemannaansvar handlar dock inte enbart om straffrätt, utan den handlar också om kultur, styrning och tydlighet. Det måste finnas en klar koppling mellan ansvar och befogenheter. Den som har makt att fatta beslut som påverkar människors liv måste också kunna ställas till svars för dessa beslut.

Sverigedemokraterna menar att ett stärkt tjänstemannaansvar är en central del i att stärka förtroendet för den offentliga förvaltningen. Det handlar inte om att misstänkliggöra tjänstemän. Tvärtom handlar det om att värna den stora majoritet som utför sitt arbete korrekt och professionellt. Genom tydliga regler och konsekvenser stärks också deras ställning.

Det är lätt att se dessa frågor som tekniska eller administrativa, men i grunden handlar de om något större; de handlar om demokratins funktionssätt. En stark demokrati förutsätter en stark och trovärdig förvaltning. Den förutsätter att medborgarna kan lita på att beslut fattas på rätt grunder och att ingen står över ansvar. Det är därför avgörande att vi tar dessa frågor på största allvar. Det handlar inte bara om att hantera enskilda problem utan om att värna de principer som hela vårt statsskick vilar på.

Det finns ett samband mellan de frågor jag har berört: myndighetsaktivism, otillbörlig påverkan och tjänstemannaansvar. Allt rör i grunden statens kärna – hur makt utövas och på vilka villkor. Om myndigheter tillåts driva egna agendor och om tjänstemän påverkas eller arbetar efter personlig politisk övertygelse riskerar vi att få en förvaltning som rör sig bort från sina grundläggande principer. Det är en farlig utveckling som måste brytas.

Ansvar måste kunna utkrävas. Vi vill ha myndigheter som fokuserar på sitt uppdrag och inte på opinionsbildning. Vi vill ha ett system där otillbörlig påverkan möts med kraftfulla motåtgärder. Vi vill ha ett tydligt tjänstemannaansvar som säkerställer att makt alltid följs av ansvar.

Sverigedemokraternas utgångspunkt är tydlig. Vi ska ha en förvaltning som är strikt förankrad i rättsordningen, som präglas av saklighet och opartiskhet och där en tydlig gräns mellan politik och förvaltning respekteras. Politiska beslut och direktiv ska implementeras och genomföras – punkt slut. De ska inte förhalas eller obstrueras av tjänstemän eller annan personal som drivs av en annan politisk kompass än den folkvalda regeringen. Detta, herr talman, gäller självklart oavsett vilken regering vi har i Sverige.

Fru talman! Ibland kan det vara så att den kanske viktigaste frågan kommer sist.

Min fråga går till jämställdhetsminister Nina Larsson och handlar om att jämställdhet i ett modernt svenskt samhälle betyder att medborgare har samma skyldigheter och rättigheter och att vi alla är lika inför lagen. Därför, fru talman, ter det sig anmärkningsvärt att vi i dag har en lag som gör skillnad på människor beroende på vilken etnicitet eller religiös tillhörighet de har. Jag talar om lagen om hets mot folkgrupp.

Jag tänker bland annat på vilka signaler det skickar till barn och ungdomar att samhället väljer att behandla människor olika. Här måste vi som vuxna föregå med gott exempel. Håller statsrådet med om att vi i Sverige ska ha en lagstiftning som är lika för alla medborgare, eller anser jämställdhetsministern att nuvarande lagstiftning, där vi behandlar människor olika beroende på individens etnicitet, är en jämställd, liberal och bra ordning?

Fru talman! Vi debatterar här och nu KU28 Fri- och rättigheter m.m.

Sverige bör vara på sin vakt. Den utveckling vi ser i dag ställer tydliga krav och betonar vikten av att göra rätt prioriteringar. Det geopolitiska läget i vår omvärld och en hög risk för terrorattentat på svensk mark är ett resultat av en naivitet och många års politiska felprioriteringar.

Det säkerhetshot vi ser kan på sikt hota våra fri- och rättigheter. Det understryker än mer vikten av ett politiskt ledarskap som tar ansvar och som inte präglas av samma naivitet som har skapat den verklighet vi nu måste hantera.

När systemhotande krafter försöker flytta fram sina positioner och när grupperingar redan i dag inskränker eller har som mål att inskränka kvinnors och barns möjligheter och rättigheter än mer måste vi alla agera kraftfullt och göra allt i vår makt för att förhindra att dessa krafter får fäste i Sverige.

Fru talman! Allt är dock inte negativt. Vi ser långt där borta ett ljus som påminner om det ljus som vi svenskar njuter av den där varma sommarkvällen i vårt Sverige, som våra släktingar med blod, svett och tårar har byggt upp under generationer.

Tidöpartierna har tagit viktiga steg framåt. Sverigedemokraterna anser att utvecklingen går åt rätt håll, men mycket av det arbete som har påbörjats återstår. Regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna lyckades vända på det svenska fartyget precis innan det krockade och sjönk till det absoluta bottenskiktet när det kommer till trygghet, tillväxt och medborgarnas tro på framtiden.

En fråga vi alla måste ställa oss är om vi vill gå tillbaka till en politisk ordning som präglades av piska och morötter eller om vi vill fortsätta på den inslagna vägen, där det görs mer lönsamt att arbeta och där krafter som vill inskränka kvinnors och barns möjligheter i livet trycks tillbaka. Det är i grunden en fråga om fri- och rättigheter. Det är just det som står på spel i det långa perspektivet.

Fru talman! Rättssäkerhet och principen om likabehandling är av stor vikt. Vi ser en utveckling där EU flyttar fram sina positioner, där målet är att kunna ha en översikt över det demokratiska samtalet och informationsflödet i unionen. Vi har ännu inte fått några mer detaljer om hur det arbetet kommer att se ut i praktiken. Men jag vill ändå lyfta fram den problematik som ofta uppstår när EU-byråkrati ska samspela med svenska intressen. Vi måste undvika att det införs överstatliga redskap som kan styra över medlemsländernas medborgares möjligheter till en fri och öppen debatt.

Om resultatet av det arbete som just nu pågår inom EU blir att vissa organisationer, opinionsbildare eller för den delen politiska partier får sämre möjligheter till informationsspridning är det en direkt inskränkning av våra fri- och rättigheter.

Vi ska inte öppna dörren för en godtycklig rättstillämpning som riskerar att hämma vår yttrandefrihet. Att skydda personer från att missgynnas på grund av politiska åsikter handlar inte om att försvara specifika ideologier utan om att försvara själva grunden för ett fritt och öppet samhälle. Låt oss gemensamt stå upp mot dem som vill tysta fri åsiktsbildning. Att beskriva en samhällsutveckling som är förankrad i verkligheten får inte riskera att kategoriseras med förenklade etiketter, som desinformation eller valpåverkan.

Europakonventionen förbjuder diskriminering på grund av politisk åskådning, men endast i samband med andra fri- och rättigheter. Politisk åskådning omfattas inte av diskrimineringslagen. Det innebär att det i svensk lagstiftning i dag saknas ett heltäckande skydd mot diskriminering på grund av politisk åsikt.

I en demokrati är det avgörande att alla, oavsett politisk uppfattning, fritt kan uttrycka sina åsikter utan att riskera att drabbas negativt av detta. Därför bör regeringen överväga att utreda hur skyddet kan stärkas för dem som på felaktiga grunder drabbas av negativa konsekvenser på grund av sina politiska uppfattningar, exempelvis någon som nekas ett uppdrag i ett fackförbund trots att personen är bäst lämpad sett till kompetens.

Fru talman! Vad är grundstommen i arbetet med att värna våra friheter och rättigheter? Det är självklart vår svenska grundlag och premissen att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Det är också precis vad det står i den svenska regeringsformens första kapitel och första paragraf.

Men, fru talman, hur rimmar det med att vi nu har ett förslag på bordet om att vi ska ge en minoritet makten över våra grundlagar? Våra grundlagar är direkt sammankopplade med våra fri- och rättigheter.

År 1896 var det dryga 6 procent av den vuxna befolkningen som hade rösträtt. Tidigare hörde vi ledamoten från Vänsterpartiet tala om att 1921 hade ungefär 100 procent av svenska folket, med vissa undantag, möjlighet att vara med och bestämma över Sveriges framtid, och den sida som fick över 50 procent av rösterna fick möjlighet att genomföra viktiga reformer.

År 2026, drygt 100 år senare, vill man nu införa ett system där 33 procent av svenska folket ska bestämma över delar av Sveriges utveckling. Vi tar ju steg tillbaka i arbetet för att värna våra fri- och rättigheter i Sverige. Det är inget annat än en utveckling där vi går mot ett demokratiskt underskott.

Det vi får är en spärr som kan förhindra att nödvändiga och folkförankrade reformer genomförs. Det strider mot kärnan i majoritetsprincipen – själva motorn i en representativ demokrati. Om en minoritet av riksdagens ledamöter ges ständig vetorätt när det gäller viktiga reformer som sätter Sveriges medborgares välbefinnande i första rummet försvagas vår förmåga att möta just de hot som våra friheter och rättigheter kan utsättas för.

Fru talman! Vi har i dag ett parti, Sverigedemokraterna, som säger att ett majoritetsbeslut ska gälla. När en majoritet av svenska folket vill genomföra lagändringar och reformer som är bra för Sverige ska inte en minoritet kunna säga nej. Men det är tyvärr precis den utveckling vi går mot. Av någon anledning var det viktigt att ändra den arbetsordning som har fungerat så väl i Sverige under så många år.

Alla andra riksdagspartier har röstat för en ordning där en minoritet ska bestämma över en majoritet. Vi i Sverigedemokraterna står här ensamma och vet att vi har en majoritet av svenska folket bakom oss. Det är också därför övriga riksdagspartier har sagt nej till Sverigedemokraternas förslag om en folkomröstning i denna för Sverige så viktiga fråga.

Men, fru talman, framtiden kommer att ge oss sverigedemokrater rätt – på samma sätt som vi har haft rätt när det handlat om försvarspolitiken, energipolitiken, migrationspolitiken och rättspolitiken. En förhoppning, fru talman, är att övriga partier tänker över detta noggrant. Det finns fortfarande möjlighet att tänka om och ta ansvar. Låt oss hoppas att övriga partier i Sveriges riksdag tar vara på den möjligheten.

Herr talman! Min fråga går till civilminister Erik Slottner. Den handlar om byråkrater, byråkrater, byråkrater, för att ta efter ett känt fotbollscitat av Sven Jerring.

Antalet byråkrater i Sverige är stort. Byråkraterna blir också fler, och de kostar skattebetalarna enorma belopp varje år. Civilministern har på ett föredömligt sätt lett Tidöpartiernas arbete med att minska antalet myndigheter i Sverige, herr talman, men ett mindre antal myndigheter betyder inte per automatik att det blir färre byråkrater.

Jag vill fråga civilministern om det är hans absoluta uppfattning att arbetet med att effektivisera myndighetsstrukturen ska fortsätta och om målsättningen är att antalet byråkrater ska minska i Sverige.

Herr talman! Jag vill börja med att välkomna alla som följer detta anförande i tv, via internet eller från läktaren här i riksdagen. Vi presenterar nu granskningen av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.

Herr talman! Jag vill inleda med att säga att konstitutionsutskottets uppgift inte är att bedriva politik utan att granska hur regeringsmakten utövas och hur ansvar tas i praktiken. Utskottet tar upp flera viktiga frågor i betänkande KU10. Jag tänkte gå lite närmare in på två granskningsområden.

Utskottet har granskat regeringens remisser samt propositioner till Lagrådet från 2019 och framåt. En liknande granskning gjordes senast 2018. Vi kan läsa att i hälften av fallen har Lagrådet kommit in antingen med synpunkter eller med egna förslag. En majoritet av inspelen har varit av juridisk-teknisk karaktär och haft stort fokus på hur tillämpningen av olika lagförslag samspelar med andra föreskrifter. Det kan handla om synpunkter som berör frågor om huruvida ett lagförslag är kompatibelt med gällande grundlagar eller huruvida kraven på rättssäkerhet har tillgodosetts.

Just när det kommer till granskningen rörande Lagrådet har konstitutionsutskottet lyft fram att behandlingen av remisser är vital och en viktig del av arbetet för att uppnå en hög kvalitet i den framtida lagstiftningen. Information ska hämtas in från expertisen, och det ska finns en rimlig tid att överväga förslagen och att inkomma med sitt remissvar.

Herr talman! Låt oss gå vidare till det andra granskningsärendet som jag tänkte beröra. Vi har i dag tre affärsverk: Affärsverket svenska kraftnät, Luftfartsverket och Sjöfartsverket. Konstitutionsutskottet har granskat hur regeringen styr dessa tre affärsverk.

Affärsverkens verksamhet regleras genom olika lagar och förordningar, och styrningen liknar på många sätt styrningen av andra förvaltningsmyndigheter. Samtidigt finns det flera särskilda regler och undantag som endast gäller våra affärsverk.

Affärsverkens verksamhet regleras i sin tur av regleringsbreven från regeringen, som består av instruktioner om den riktning som regeringen vill att affärsverken arbetar efter.

Konstitutionsutskottets granskning visar dock att det inte finns någon samlad översikt i Regeringskansliet över vilka särskilda bestämmelser och undantag som gäller. Detta gör det i sin tur svårt att få en tydlig bild av det regelverk som styr affärsverken, vilket innebär att styrningen riskerar att uppfattas som otydlig.

Från Sverigedemokraternas sida välkomnar vi att man ser över styrningen av affärsverken, precis som för myndigheter, då vi inte är övertygade om att styrning på det sätt som nu sker är det optimala. Vi ser att det finns en tröghet för många myndigheter att ställa om när nya direktiv från en nytillträdd regering ska implementeras. Detta är en fråga som vi säkerligen kommer att få anledning att återkomma till.

Herr talman! När det gäller finansieringen skiljer sig affärsverken från andra förvaltningsmyndigheter genom att deras verksamhet i huvudsak finansieras med avgifter i stället för anslag. Utskottet framhåller i denna granskning vikten av en löpande dialog om det ekonomiska läget samt noggranna överväganden kring hur projekt och uppdrag ska finansieras.

Vi har tittat på den årliga myndighetsdialogen och kan konstatera att dagordningarna ofta är allmänt hållna. De är inte så informationsrika som man hade kunnat önska. Detta gör det svårt att utläsa vad som faktiskt har diskuterats vid mötena.

Utskottet anser därför att den dokumentation som föreskrivs i Finansdepartementets cirkulär om årliga myndighetsdialoger är en god ordning och förutsätter att motsvarande dokumentation även tas fram för dialogen med affärsverken. Låt oss värna och arbeta för ökad transparens på våra affärsverk och inte minst på våra myndigheter.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att det skulle ta alltför lång tid att gå in i detalj på olika granskningar. Men vill man ta del av denna omfattande granskning med beteckningen KU10 finns den att ta del av på riksdagen.se.

Jag och mina kollegor i konstitutionsutskottet, och vårt kansli som sammanfattar och skriver ut alla handlingar, fortsätter att gemensamt arbeta framåt för att ta Sverige i rätt riktning, vilket är av stor vikt inte minst med tanke på det som sker i vårt närområde och i vår omvärld.