Martin Westmont (SD) svarade Malin Björk i en replik om Ökad insyn i politiska processer i debatten ”Protokoll 2025/26:141 Måndagen den 15 juni” den 15 juni 2026.
Malin BjörkC· i en replikJag tackar Martin Westmont för inlägget. Jag vet inte om det gav ett tydligt svar. Jag hör ledamoten tala om tvång att stödja ett politiskt parti. Det finns inget tvingande i ett medlemskap i en förening; inte i en…Herr talman! I dag behandlar vi betänkandet KU39 Ökad insyn i politiska processer.
För första gången införs ett system som ger allmänheten bättre insyn i kontakterna mellan organisationer och politiska beslutsfattare. Sammantaget handlar regeringens proposition om att stärka öppenheten, minska risken för otillbörlig påverkan och ge medborgarna bättre möjligheter att granska vem som försöker påverka politiken och hur den politiska verksamheten finansieras.
Propositionen innehåller flera betydelsefulla reformer för att stärka tilliten till vårt demokratiska system, till exempel förbud mot anonyma bidrag.
Betänkandet behandlar även skärpta krav på redovisning av partiers ekonomi samt ökad insyn i hur lobbyister och andra aktörer försöker påverka politiska beslut. Det föreslås att lobbyister och andra organisationer ska registrera sig hos Kammarkollegiet och kunna redovisa den kontakt man haft med politiska beslutsfattare.
Herr talman! Vi kan i betänkandet även ta del av förslag på lagändringar som stärker medborgarnas frihet i fråga om hur deras medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer används.
Ett medlemskap i en arbetsmarknadsorganisation har ofta betydelse för den enskilde som väljer ett sådant medlemskap. Det ger många gånger stabilitet och trygghet i vardagen genom att man vet att den anställning man innehar har ett extra skyddsnät.
I många fall är det inte ett realistiskt alternativ att lämna organisationen bara för att man motsätter sig att en del av medlemsavgiften går till ett politiskt parti, då man är beroende av att förbundet står på individens sida vid en eventuell konflikt med arbetsgivaren.
Tidöpartiernas förslag ökar medborgarnas rätt att själva styra över hur deras egna pengar ska kunna användas, vilket känns rätt självklart.
Men, herr talman, trots att detta är en reform som ger ökad valfrihet för medborgarna har förslaget fått en samlad opposition att se rött. Oppositionspartierna – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet – anser det vara ett dåligt förslag att svenska folket ska få bestämma mer över hur deras egna pengar ska användas.
Regeringens förslag, som stöds av Sverigedemokraterna, är egentligen mycket enkelt: Om en arbetsmarknadsorganisation använder medlemsavgifter för att ge ekonomiskt stöd till ett politiskt parti ska den enskilde medlemmen ha rätt att säga att den egna inbetalade medlemsavgiften inte får användas till det ändamålet.
Det handlar alltså inte om att förbjuda eller inskränka partibidrag. Det handlar inte heller om att förbjuda fackföreningar eller arbetsgivarorganisationer att stödja politiska partier. Det handlar inte ens om att stoppa en enda krona från att gå till ett parti om medlemmarna vill det.
Nej, herr talman, det Tidöpartierna nu vill genomföra är att ge den enskilde medlemmen ett val om hur hans eller hennes medlemsavgift ska användas – ett val att kunna säga nej om man inte vill att ens inbetalade medlemsavgift ska kunna slussas vidare till ett politiskt parti som till exempel Socialdemokraterna. Det är i grunden en fråga om valfrihet, och det är därför anmärkningsvärt att hela den samlade oppositionen motsätter sig denna reform.
Motsättandet kan vi ta del av i den reservation som har inkommit till utskottet. Innebörden av reservationen är att man gärna ser att dagens system, där medlemsavgifter kan slussas vidare till partier, ska fortsätta precis som vanligt.
När det gäller partimedlemskap, kampanjbidrag eller andra politiska donationer utgår vi från individens fria val. Varför ska just medlemsavgifter behandlas annorlunda?
Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet försvarar i praktiken ett system där kollektivets beslut väger tyngre än individens rätt att själv bestämma. Vår sida av politiken tror på valfrihet, på demokrati och på att människor är fullt kapabla att själva bestämma vilket parti man vill stödja eller inte stödja.
Herr talman! Varför är partier som Socialdemokraterna och Centerpartiet så rädda för att låta den enskilde medlemmen själv avgöra om den egna medlemsavgiften ska gå till partipolitik eller inte? Det är faktiskt en fråga som alla som följer denna debatt bör ställa sig. Den som söker kommer också att finna svar.
Herr talman! Det finns en liknande lag i Danmark, just att man som medlem i en organisation inte ska tvingas stödja ett politiskt parti. Det är på tiden att vi genomför en lagändring så att vi får ett liknande system här i Sverige.
Förslaget till förändring är i grunden inte en fråga om fackförbund eller arbetsgivare. Det är inte en fråga om höger eller vänster. Det är en fråga om frivillighet och respekt för den enskildes politiska självbestämmande. Den som vill stödja ett parti ska naturligtvis få göra det, men den som inte vill ska inte heller behöva tvingas att göra det genom sin medlemsavgift till en arbetsmarknadsorganisation.
Sverigedemokraterna välkomnar förslaget i betänkandet och yrkar avslag på reservationen i sin helhet.
Herr talman! Ledamoten Westmont uppehöll sig i sitt anförande vid en av de tre delarna som propositionen berör. Det var särskilt intressant eftersom de andra två delarna handlar om hur politiska partier finansieras och vilka kontakter man som politiker har med företrädare för näringsliv eller annat utanför det politiska livet och den påverkan man utsätts för i sitt politiska beslutsfattande.
Vi i Centerpartiet anser att det är viktigt att det genomförs förändringar här, och det är därför bra att förändringarna kommer till stånd, dock inte inför valet i höst. Förändringarna träder inte i kraft före den här valrörelsen.
Martin Westmont uppehöll sig vid den tredje delen av propositionen, nämligen den som handlar om en ny lag som syftar till att när man som medlem betalar sin avgift till fackförening ska man kunna avstå att betala den del som eventuellt ska gå till ett politiskt parti. Det låter bra. Men som centerpartist tycker jag att det är självklart att de lagändringar vi klubbar i riksdagen, särskilt om de begränsar grundläggande fri- och rättigheter, ska vara proportionerliga och träffsäkra. Här kan man konstatera att Lagrådet faktiskt tydligt säger att det inte är så med det här lagförslaget.
Det finns många sätt att runda förslaget. Därför undrar jag på vilket sätt Martin Westmont motiverar att ändringen införs trots att Lagrådet säger att ändringen är tandlös.
Herr talman! Det är i grund och botten en fråga om valfrihet. Varje individ ska själv få avgöra hur deras medlemsavgift ska användas. Man ska inte tvingas att stödja en viss organisation som är kopplad till ett politiskt parti. Det kan vara fackförbund, och det gäller också andra arbetsmarknadsorganisationer, till exempel Svenskt Näringsliv. Man ska ha den möjligheten om man inte vill stödja ett visst politiskt parti genom en organisation som man har ett medlemskap i.
Det är inte Lagrådet som stiftar lag eller bestämmer vilken politik vi ska driva i Sverige. Lagrådet ger sitt remissvar som den sittande regeringen självklart tar del av. Ibland har de bra poäng, och ibland har de mindre bra poäng.
Herr talman! Jag tackar Martin Westmont för inlägget. Jag vet inte om det gav ett tydligt svar.
Jag hör ledamoten tala om tvång att stödja ett politiskt parti. Det finns inget tvingande i ett medlemskap i en förening; inte i en fackförening och inte i någon annan förening heller. Vi har också möjlighet att få insyn i vad en fackförenings pengar går till.
Nu pratar ledamoten om Lagrådet som en remissinstans, men det Lagrådet gör är att titta på om en inskränkning av en av våra grundläggande fri- och rättigheter, föreningsfriheten, är proportionerlig och om den uppnår sitt syfte.
Jag vet inte om ledamoten har läst Lagrådets yttrande noggrant, men jag ser att man verkligen ifrågasätter starkt om syftet som Martin Westmont talar sig varm för kommer att uppnås. Det som är riktigt anmärkningsvärt är att man säger att det är oklart om det faktiskt är förenligt med Europakonventionen.
Jag ställer mig frågan om Martin Westmont bryr sig om ifall det här är en lag som skulle strida mot Europakonventionen, som det ju antyds i Lagrådets uttalande.
Herr talman! Jag tackar för Malin Björks inspel i debatten.
Vi har fullt förtroende för att ärendet har beretts på ett korrekt och bra sätt, och man har tagit alla lagar och förordningar i beaktande för att komma fram till det förslag som vi har landat i. Vi har även tittat på frågan om en reglering skulle strida mot föreningsfriheten enligt regeringsformen.
Frågan gäller den enskilda personens möjligheter att välja själv hur man vill att ens avgift ska användas. Jag var inne på att en person är medlem i ett fackförbund eftersom det ger en viss trygghet på den arbetsplats man befinner sig. Då kanske det inte är möjligt att lämna fackförbundet eftersom man inte vet hur det kan landa om man hamnar i en konflikt med arbetsgivaren.