Per Söderlund

Fru talman! Ett starkt försvar handlar inte bara om materiel och vapensystem. Det handlar ytterst om människor med rätt utbildning, rätt kompetens och en stark vilja att med sitt eget liv som insats försvara vårt land, våra allierade, vår demokrati och vår befolkning om det värsta tänkbara skulle inträffa.

Fru talman! Förslagen i proposition 2025/26:279 innebär viktiga steg för att stärka Försvarsmaktens personalförsörjning och förbättrar möjligheterna att tillvarata utbildad personal inom krigsorganisationen. Mot bakgrund av det allvarliga säkerhetspolitiska läget och Försvarsmaktens omfattande tillväxt är reformerna både nödvändiga och väl avvägda.

Det totala antalet befattningar i krigsorganisationen bedöms enligt regeringen uppgå till cirka 130 000 plus reserver år 2035, då krigsorganisationen förväntas vara personellt uppfylld. Enligt Försvarsmaktens årsredovisning var 75 400 personer krigsplacerade där år 2025, en ökning med 14 700 sedan föregående år. Det behövs alltså betydande personalförstärkning innan krigsorganisationen är fullt bemannad.

Ökade värnpliktsvolymer är en del av det som behöver realiseras men räcker inte. Vi måste också effektivisera Försvarsmaktens användning av personalresurser. Propositionen innehåller förslag som går i just den riktningen. Därför välkomnar Sverigedemokraterna propositionen och ställer sig bakom regeringens förslag.

Fru talman! Skyldigheten att fullgöra värnplikt gäller för svenska medborgare från början av det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller 19 år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller 47 år. Genom ett tillägg i lagen om totalförsvarsplikt kommer skyldigheten att fullgöra värnplikt att kvarstå under höjd beredskap för dem som före utgången av det kalenderår då de fyller 47 år kallats in till beredskapstjänstgöring eller krigstjänstgöring. Det innebär att skyldigheten inte automatiskt upphör vid 47 års ålder för den som redan blivit inkallad. Dessutom kommer en totalförsvarspliktig som tidigare varit anställd som yrkesofficer eller reservofficer i minst ett år att vara skyldig att fullgöra värnplikt till slutet av det år då vederbörande fyller 70 år, inte 47 år som i dag.

Tack vare detta kommer Försvarsmakten inte i samma omfattning som i dag att tappa viktig kompetens för att någon anses för gammal. Kompetensen kommer att kunna användas mycket längre än med nuvarande lagstiftning. Det innebär en inte helt obetydlig effektivisering, för att uttrycka sig försiktigt.

Fru talman! SVT rapporterade nyligen att Försvarsmaktens personalreserv krymper eftersom den töms snabbare än den fylls på. Enligt dagens regelverk upphör normalt krigsplaceringen i personalreserven tio år efter det senaste tjänstgöringstillfället om den inte förlängs.

I propositionen införs därför begreppet värnpliktsreserv. Värnpliktsreserven ska vara en särskild reserv inom personalreserven och bestå av värnpliktiga vars krigsplacering annars skulle ha upphört efter tio år utan tjänstgöring. I värnpliktsreserven kvarstår krigsplaceringen till slutet av det kalenderår då personen fyller 47 år, även om personen inte har tjänstgjort under den perioden. För att åter krigsplaceras i ett krigsförband måste personen dock genomgå repetitionsutbildning.

Även detta förslag leder till effektivare användning av personella resurser, då det handlar om personer med utbildning som relativt snabbt kan uppdateras. På så sätt kan de fortsätta att utgöra ett viktigt bidrag till krigsförbanden. Vi har under lång tid investerat tid och pengar i att utbilda människor för försvaret av vårt land. Det är nödvändigt att vi också blir bättre på att ta tillvara den kompetens och erfarenhet som redan finns.

Fru talman! Man kan väldigt förenklat säga att beredskapstjänstgöring är ett sätt att upprätthålla beredskap även när det inte råder höjd beredskap eller krig. Beredskapstjänstgöringen får endast ske om den behövs för Sveriges försvarsberedskap, men den får ske oavsett vilken beredskapsnivå som råder, det vill säga även i grundberedskap. Beredskapstjänstgöringen får för varje totalförsvarspliktig omfatta högst 180 dagar fördelade på ett eller flera tjänstgöringstillfällen. Propositionen utökar tjänstgöringen till 360 dagar, varav högst 230 dagar vid ett enskilt tillfälle. Regeringen anger dessutom att en totalförsvarspliktig som utgångspunkt inte bör kallas till beredskapstjänstgöring vid mer än ett tillfälle.

Fru talman! Försvarsmaktens personalförsörjning bygger på möjligheten att kombinera ett civilt yrkesliv med ett militärt engagemang. En viktig del av propositionen är därför den uttryckliga rätten till tjänstledighet för reservofficerare och annan tidvis tjänstgörande personal, däribland civil personal som anställs genom avtal. Det är en fråga som riksdagen har uppmärksammat tidigare och där det nu kommer konkreta förslag. För att systemet med reservofficerare och annan tidvis tjänstgörande personal ska fungera måste regelverket ge rimliga förutsättningar. En tydlig rätt till tjänstledighet stärker både den enskildes och Försvarsmaktens möjligheter att planera sin verksamhet.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill dock understryka att arbetet med att utveckla det militära personalförsörjningssystemet inte är avslutat i och med den här propositionen. Vi lämnar därför ett särskilt yttrande. Frågor om värnpliktsreservens långsiktiga funktion, tillgången till specialistkompetenser samt reservofficerarnas tillgänglighet kommer att behöva följas upp. Sverigedemokraterna anser även att det finns skäl att fortsätta att följa frågan om de totalförsvarspliktigas representation och inflytande i takt med att utbildningsvolymerna ökar och värnplikten får allt större betydelse för Försvarsmaktens personalförsörjning.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! Sverige, våra allierade och Europa befinner sig i ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge sedan Rysslands brutala och fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022.

För Sverigedemokraterna har utgångspunkten alltid varit tydlig: Statens främsta uppgift är att skydda svenska medborgare, svensk suveränitet och svenska intressen. Det gör vi bäst genom ett starkt nationellt försvar men också genom trovärdiga allianser med andra demokratiska stater.

Det är mot den bakgrunden som Sverige nu är medlem i Nato och tar ett större ansvar för vårt närområdes säkerhet. Sverige gick med i alliansen med viktiga förmågor som har stärkt Nato i sin helhet, vilket innebär att vi har bidragit från dag ett. Sverige åker inte snålskjuts i alliansen.

Vid det senaste Natotoppmötet beskrevs Sverige av USA som ett föredöme, vilket ur flera aspekter är positivt för oss som land. Det svenska bidraget till Natos framskjutna närvaro i Finland, i vardagligt tal kallat FLF Finland, är därför både logiskt och strategiskt viktigt.

Sverigedemokraterna har under många år drivit frågan om ett fördjupat försvarssamarbete inom Norden. Det är därför glädjande att Sverige nu kan ta ett större helhetsgrepp i frågan tillsammans med våra grannar. Beslutet innebär att Sverige får bidra till Natos framskjutna närvaro i Finland med väpnade styrkor om högst 1 200 personer. Det här är ett historiskt beslut, då det är första gången någonsin som Sverige kommer att leda en styrka av det här slaget.

Sverige kommer genom FLF Finland att ta ett mycket stort ansvar för försvaret av Natos nordöstra flank. Finland har en lång och strategiskt viktig gräns mot Ryssland. Det här är alltså ett betydelsefullt bidrag till alliansens kollektiva försvar, och det visar tydligt att Sverige ses som en pålitlig och kapabel allierad i alliansen.

Hittills har Danmark, Island, Norge, Storbritannien, Frankrike och Italien meddelat att de tänker bidra till FLF Finland. Beslutet att Sverige ska leda insatsen har starkt stöd hos riksdagens partier, även om några partilösa ledamöter har valt att motionera om avslag på propositionen.

Fru talman! Det är viktigt att förstå syftet med Natos framskjutna närvaro. Det handlar inte om att provocera fram konflikt, utan det handlar tvärtom om att förebygga konflikt. En trovärdig militär närvaro minskar risken för angrepp.

Efter Sovjetunionens kollaps stöttade västvärlden Ryssland med enorma summor pengar och handelsavtal med hopp om en civiliserad och demokratisk utveckling. Trots stödet började Ryssland snart efter Sovjetunionens kollaps att agera aggressivt mot sina grannländer. Det aggressiva agerandet fortsatte att öka i omfattning och brutalitet och ledde fram till Georgienkriget 2008, Kriminvasionen 2014 och det fullskaliga angreppet på Ukraina 2022.

Omställningen av det ryska samhället till en krigsekonomi, mobiliseringen och det fördjupade samarbetet med världens skurkstater såsom Iran och Nordkorea och även det fördjupade samarbetet med Kina är problematiskt.

För Sverigedemokraterna har det aldrig funnits några tvivel om vilken typ av aktör Ryssland är. Vi gör bedömningen att Ukrainakriget bara är det första steget i den förändringsprocess som de här länderna försöker driva igenom. Därför är Sveriges bidrag till alliansen både nödvändigt och viktigt.

Fru talman! En förutsättning för att kunna försvara våra allierade är att försvaret fungerar på hemmaplan. Det är också det som artikel 3 i det nordatlantiska fördraget stipulerar. När Sverige nu tar ett större ansvar inom Nato måste vi samtidigt fortsätta att återuppbygga vår egen nationella försvarsförmåga.

Under alldeles för lång tid monterades det svenska försvaret ned. Beredskapslager fasades ut, regementen lades ned och totalförsvaret försvagades. Nybyggnation av exempelvis skyddsrum avstannade helt i början av 2000-talet, vilket innebär att en stor del av befolkningen i dag står utan möjligheter till adekvat skydd i händelse av krig, något som den här regeringen och Sverigedemokraterna har tagit tag i. De tidigare misstagen, fru talman, får aldrig upprepas.

Att Sverige, Norge, Finland och Danmark nu är medlemmar i Nato skapar nya möjligheter att samordna försvar, logistik och underrättelsearbete i vår del av Europa. Det stärker säkerheten i hela Norden och Östersjöregionen. Samtidigt får vi aldrig bli naiva inför det hot som Ryssland utgör. Ryssland har visat en farligt låg tröskel för att använda militärt våld, hota grannländer och bedriva cyberoperationer och påverkansoperationer mot europeiska demokratier. Att möta det kräver både militär styrka och politisk beslutsamhet av den typ som vi ser i det här betänkandet.

Fru talman! Sverigedemokraterna står stadigt bakom att Sverige tar ansvar inom Nato och bidrar till säkerheten i vårt närområde.

Med det, fru talman, yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Försvarsmakten befinner sig i en historiskt stark tillväxtfas och har gjort så ett tag. Mycket har skett bara på den tid som gått sedan vi för ett år sedan debatterade personalförsörjningen här i kammaren. Värnpliktsvolymerna ökar något mer än planen, vilket är mycket glädjande. Även antalet som slutför officersutbildningen ökar, vilket är en förutsättning för försvarets tillväxt. Detta sker dock efter en lång tids avveckling av svensk försvarsförmåga, och det påverkar givetvis utvecklingen.

Med den beslutade tillväxten ökar antalet värnpliktiga och därmed även behoven av materielanskaffningar. Det kan vara lätt att stirra sig blind på behovet av ubåtar, stridsflyg, stridsfordon, transportplan, bilar, ammunition, personlig skyddsutrustning och så vidare. Det är i många fall smärtsamt kostsam materiel som myndigheten är i behov av. Riksdagen skjuter också till mycket pengar så att uppbyggnaden av försvaret ska bli verklighet.

Men utan personal är materielen inte värd mycket. Om för lite pengar satsas på personalen minskar värdet av materielen, och tvärtom. Trots stort engagemang, ökade värnpliktsvolymer och fler civilanställda finns det fortfarande mycket som behöver göras för att säkerställa att Försvarsmaktens personal får rätt förutsättningar att lösa sina uppgifter.

I grunden behöver vi ändra synen på Försvarsmaktens anställda och inse att det inte är ett vanligt arbete de utför. De ska med sitt eget liv som insats försvara våra allierade, vårt land, vår demokrati och vår befolkning om det värsta tänkbara skulle inträffa. I vissa fall behöver vi ge dessa hjältar förutsättningar som andra yrkesgrupper inte har. Såväl Försvarsmakten som vi politiker bör därför överväga alternativa förmåner för att behålla kompetent personal och höja statusen på yrket. Exempel på sådana förmåner kan vara sänkt pensionsålder, skattefria tjänstebostäder och mer stöd till medflyttande vid långtidspendling eller utlandstjänstgöring.

Fru talman! Även det civila samhället behöver förstå hur viktigt Försvarsmaktens arbete är. Tyvärr har mycket av den förståelsen gått förlorad under den tid då en stor del av vårt totalförsvar avvecklades och värnpliktsvolymerna var låga. Förr hade alla som hade gjort lumpen en förståelse för att det militära och civila till stor del hänger ihop i totalförsvaret. Även kommuner, landsting – som det hette på den tiden – länsstyrelser och myndigheter hade en större förståelse för totalförsvarets betydelse och vikten av att hela samhället hade beredskap för kris eller krig.

Civila kunskaper var ofta användbara i händelse av krig, och omvänt var militära kunskaper ofta en tillgång i det civila yrkeslivet eller i händelse av samhällskriser. I dag saknas mycket av den kunskapen.

Man hör ungdomar som inte vill ingå i försvaret av vårt land för att de inte vill försvara den regering som för tillfället styr landet. De som har sådana åsikter måste förstå att det är vårt statsskick och vår frihet att bestämma över vår nutid och framtid som ska försvaras, inklusive friheten att välja politiska företrädare. Alternativet borde vara otänkbart för alla, oavsett vilken politisk åsikt man har. Det kommer att ta tid att få alla svenskar att förstå detta. Men om det är något vi vet är det att yttre hot alltid har förenat vårt folk.

Fru talman! Det finns de som är mycket väl medvetna om det jag nyss har talat om, och det är de som ingår i våra frivilligorganisationer. De är synnerligen viktiga för såväl folkförankringen som försvarsviljan men också för försvarsförmågan och den civila beredskapen. De utgör såväl en rekryteringsgrund som en plattform för personlig kompetensutveckling inom en rad specialområden som är av stor vikt för totalförsvarets kompetensförsörjning.

Frivilligorganisationerna bör därför ha ett fortsatt nära samarbete med och stöd av Försvarsmakten, och det är viktigt att de medel som Försvarsmakten får utnyttja för frivillig verksamhet också till fullo utnyttjas. Det är också viktigt att regeringen i sitt arbete fortsatt beaktar frivilligorganisationerna.

Fru talman! Våra veteraner och deras anhöriga förtjänar vår ovillkorliga tacksamhet för sin insats. Med stort mod och stor personlig uppoffring har de gjort ovärderliga insatser för fred och demokrati i Sverige och utomlands. En del av dem har kommit hem från utlandstjänstgöring med ärr för livet. En del har synliga ärr, andra har osynliga. Men de har alla det gemensamt att det pris de har betalat för att värna fred i olika oroshärdar många gånger är mycket högre än vad de som inte varit med någonsin kan föreställa sig. De förtjänar ett relevant stöd oavsett var i landet de bor.

Tyvärr saknar sjukvården i de flesta regioner kunskap om de unika behov de här personerna har. Veteransjukvården behöver utökas, och jag hoppas att fler regioner utvecklar den kompetensen så att våra hjältar kan få den hjälp de behöver.

Fru talman! Om lite mer än en månad infaller veterandagen. Det är den 29 maj, för att vara exakt. Det är den dag då vi hyllar våra veteraner och hedrar minnet av dem som betalat det högsta priset i arbetet för fred och frihet i olika krishärdar runt om i världen. Sedan 2008 högtidlighåller vi Sveriges veterandag den 29 maj, och sedan 2012 har dagen officiell status som statsceremoni.

Sedan 2018 är den 29 maj också allmän flaggdag. Det är välkommet, och det är det minsta vi kan göra för att hedra våra hjältar, även om de förtjänar att hedras varje dag.

Vi ser gärna att ett utökat långsiktigt stöd till veteranföreningarna utreds. Det skulle garantera ytterligare stöd till dem som behöver det och som i högsta grad förtjänar vår tacksamhet.

I detta anförande instämde Matheus Enholm (SD).

Herr talman! Tack för svaret, försvarsministern!

Vid mönstring mäts muskelstyrka i en skala från 1 till 9. En stor andel av kravprofilerna för grundutbildningen har haft ett krav på muskelstyrka 3 och uppåt för att den värnpliktiga ska klara krigets hårda krav.

I Försvarsmaktens senaste budgetunderlag kan man läsa att antalet befattningar med krav på muskelstyrka 2 har ökat och att det möjliggör en ökning av antalet kvinnor som genomför grundutbildning. Bedömningskraven har alltså sänkts, och det var även i princip det som stod i regleringsbrevet.

Anser försvarsministern att sänkta krav på muskelstyrka stärker vår försvarsförmåga och i så fall hur?

Herr talman! Min fråga går till försvarsminister Pål Jonson.

Sverigedemokraterna anser att rikets försvar är en fråga för hela befolkningen, såväl män som kvinnor. Vi anser därför att kvinnor har en självklar plats inom Försvarsmakten men att det ska ställas samma krav på kompetens oavsett kön. Studier har pekat på att kvotering snarare kan få en negativ effekt på såväl kvinnors trovärdighet som den operativa effekten när kraven sänks. Studier har också pekat på att kvinnor som uppfyller samma krav som män klarar utbildningen med motsvarande resultat som män.

Vi tror på att individen själv kan välja och att alla kan finna sin roll i totalförsvaret. Vi oroas därför av att det i regleringsbrevet för Försvarsmakten står att kravprofiler och medicinska bedömningsgrunder ska ses över för ökad jämställdhet.

Tidigare regeringar har gärna skrivit om verkligheten när den inte matchat målbilden. Det är beklagligt om Moderaterna fortsätter i samma hjulspår.

Jag undrar därför om statsrådet kan redogöra för på vilket sätt sänkta krav stärker Försvarsmaktens operativa förmåga.

Herr talman! Min fråga går till ministern för civilt försvar.

Återuppbyggnaden av det civila försvaret är minst lika viktig som det militära. Ett fungerande försvar förutsätter befolkningsskydd, beredskapslager och robusta förberedelser för kris eller väpnad konflikt.

Civilförsvaret är ett gemensamt ansvar för kommuner, regioner och staten, lika grundläggande som polis, sjukvård och skola. Mot denna bakgrund har Sverigedemokraterna sedan valet 2022 drivit på för att införa en totalförsvarsanalys vid myndighetsbeslut på motsvarande sätt som jämställdhets- och miljöanalyser görs i dag.

I början av mandatperioden pekade statsrådet på att nuvarande lagstiftning är tillräcklig och att det inte finns något behov av att införa en regel som innebär att myndigheter är skyldiga att beakta hur totalförsvaret påverkas av ett visst beslut. Trots det ser vi att så inte sker i tillräcklig omfattning.

Min fråga är därför om regeringen är beredd att ta några initiativ med anledning av det jag nyss sa.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till försvarsminister Pål Jonson.

Trots Ukrainakriget och det mycket allvarliga omvärldsläget vidtar kommuner, regioner och näringsliv i vissa fall åtgärder som skulle kunna påverka vår säkerhet negativt. Jag menar såklart den kritiska infrastruktur som är av stor vikt för vårt totalförsvar och som avvecklas eller säljs av rent ekonomiska orsaker. Vi har färska exempel såsom Säve flygplats, nedläggningen av Sollefteå sjukhus och Lantmännens avveckling av strategiskt viktiga spannmålssilor. Alla dessa är viktiga för totalförsvaret.

Myndigheterna verkar ha svårt att hinna med allt det här, och enligt vår bedömning behöver regeringen därför kliva in och dra i nödbromsen. Det behövs en nationell inventering av kritisk infrastruktur, alltså att staten går in och aktivt ser över vad som kan säljas och inte.

Jag vill fråga försvarsministern om regeringen har vidtagit eller planerar att vidta åtgärder för att säkerställa att kritisk infrastruktur inte går förlorad i onödan.

Fru talman! Min fråga går till socialminister Jakob Forssmed.

Diskussionen om utländska fastighetsköp i närheten av skyddsobjekt och militära installationer har pågått under ett antal år nu. Både Finland och Norge har genomfört förändringar i sin lagstiftning för att motverka sådana fastighetsköp. Finland har till och med gått så långt att man har beslagtagit ryska fastigheter och stiftat en lag som under vissa förhållanden förbjuder ryska medborgare att förvärva fastigheter i landet.

Sverige har under de senaste åren tillsatt två utredningar som tittat på ärendet, men trots situationen i Ukraina har vi inte sett något konkret förslag än.

Sverige som under kalla kriget hade omfattande lagstiftning inom det här området borde ha goda möjligheter att införa moderniserad och uppdaterad lagstiftning lik den finska och norska. Det är av stor vikt att vi, likt våra grannländer, stärker säkerheten och markerar mot utländsk verksamhet som kan ha negativ påverkan på vår säkerhet.

När kan vi förvänta oss att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag utifrån utredningen SOU 2024:84 Skärpt kontroll av utländska fastighetsförvärv?