Björn Söder

Motion till riksdagen 2026/27:95 av Josef Fransson m.fl. (SD) Översyn av lagen om hets mot folkgrupp Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda lagen om hets mot folkgrupp och tillkännager detta för regeringen. Motivering Lagen om hets mot folkgrupp hålls ständigt aktuell med en oförutsägbar och motsägelse­full tillämpning. Inte sällan väcks åtal kring humor och satir, vilket får en rad konse­kvenser, inte minst för samhällsdebatten. Syftet med lagstiftningen, att skydda utsatta grupper, är hedervärt, men dessvärre har tillämpningen visat sig vara problematisk. I synnerhet gäller detta tolkningen av begreppet ”missaktning”. Detta ger upphov till osäkerhet och leder till begränsning av yttrandefriheten i ett samhälle som bygger på öppen debatt och åsiktsutbyte. Lagstift­ningen har visat sig vara i vissa fall rättsosäker. Lagstiftning ska vara tydlig och lätt att förhålla sig till. Medborgarna behöver veta vad som är tillåtet att säga och uttrycka, utan att behöva oroa sig för svåröverblickbara tolkningar av lagen. En risk för att lagen leder till oönskad självcensur föreligger. Om medborgarna inte vågar uttrycka sina åsikter hotas ett av det fria samhällets viktigaste fundament – yttrandefriheten. För att värna ett fritt och öppet samhälle, där åsiktsutbyte är möjligt utan rädsla för rättsliga påföljder, bör lagen om hets mot folkgrupp ses över. Inte minst vad gäller begreppet ”missaktning”. Regeringen bör enligt vår uppfattning därmed tillsätta en utredning av lagen om hets mot folkgrupp i syfte att stärka både yttrandefriheten och lagens förutsägbarhet. Josef Fransson (SD) David Perez (SD) Eric Palmqvist (SD) Jessica Stegrud (SD) Björn Söder (SD) Johnny Svedin (SD) Tobias Andersson (SD)

Den första framgångsrika satellituppskjutningen från Europa (undantaget Ryssland) har genomförts från Andøya i Norge, vilket stärker norska Andøya Spaces position som det kontinentala Europas ledande rymdbas. Det var en norskbyggd satellit från NTNU Orbit som sköts upp med en tysk bärraket från Isar Aerospace. Andøya Space tillhandahöll infrastrukturen och de operativa tjänsterna samt hade det övergripande ansvaret för säkerheten under uppskjutningsoperationen. Vd:n för Andøya Space säger att detta bara är början och att Andøya Space befinner sig i en snabb utvecklingsfas med målet att inom de närmaste åren kunna genomföra upp till 30 satellituppskjutningar per år från rymdbasen. Jag vill fråga gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm: Hur ser ministern på utvecklingen av Sveriges förmåga till satellituppskjutningar, och vad ämnar ministern ta för initiativ för att tillse att Sverige inte hamnar på efterkälken?

Sedan slutet av maj har omfattande protester ägt rum i Albanien, men även bland den albanska diasporan i bland annat Sverige, mot den albanska socialdemokratiska regeringens agerande gällande planerad omfattande byggnation i artrika områden. Protesterna grundar sig i motståndet mot fastighetsprojekt på ön Sazan och längs kusten vid Zvërnec, en kustkommun i södra Albanien, men riktar sig också mot den socialdemokratiska regeringens misslyckande med att tillgodose grundläggande behov av bostäder till rimliga priser, ett fungerande skolsystem och en ordentlig sjukvård trots att turismen i landet blomstrar. Man menar att de offentliga institutionerna har misslyckats, att korruptionen är utbredd och att endast en liten oligarki gynnas av en ekonomisk tillväxt. Det ter sig dessutom som att fastighetsprojekten, om de skulle realiseras, går emot EU:s direktiv för djur- och naturskydd. För Albanien, som fick status som officiellt EU-kandidatland i juni 2014 och inledde de formella anslutningsförhandlingarna i juli 2022, borde brott mot EU:s direktiv försvåra ett EU-medlemskap. Av denna anledning vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard: Tänker ministern mot bakgrund av den albanska regeringens agerande gällande planerad omfattande byggnation i artrika områden ta några initiativ inom EU vad gäller Albaniens möjligheter till EU-medlemskap?

I ett tal i det turkiska parlamentet hyllade Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan terroristorganisationen Hamas. Han motsatte sig att organisationen klassas som terrororganisation och kallade den i stället för ”befrielsegrupp” och ”motståndsrörelse”. Han sa också att Hamas var mujahidin (jihadister) som kämpade för att befria sin mark. Samtidigt som presidenten står i parlamentet och hyllar terrorister har han gått till hårt angrepp mot landets opposition. Ett antal turkiska borgmästare, som alla tillhör oppositionspartier, har dömts till längre fängelsestraff. Utvecklingen i Turkiet är starkt oroande. Jag vill mot denna bakgrund fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard: Avser ministern att vidta några åtgärder för att markera mot utvecklingen i Turkiet?

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Under de senaste dagarna har tusentals migranter trängt in i den spanska enklaven Ceuta från Marocko. Det går inte att beskriva som något annat än en sorts invasion. Invånarna i Ceuta ropar efter hjälp, och de lokala myndigheterna har begärt nationellt nödläge, vilket den spanska socialistiska regeringen avvisat. Den spanska socialistregeringen under Pedro Sánchez har godkänt ett dekret som öppnar upp för en miljon illegala migranter i landet att få uppehålls- och arbetstillstånd. Detta har skickat signaler till omvärlden, vilket sannerligen varit bidragande till den migrantinvasion vi nu ser. I och med Schengenavtalets fria rörlighet kan de som får spanska papper enkelt röra sig runt och även komma till Sverige för att utnyttja våra generösa sociala förmåner, undvika skatt eller, som vi redan sett, begå brott. Det finns exempel på migranter med spanska uppehållstillstånd som kommit hit och involverats i organiserad kriminalitet, inklusive droghandel och våldsbrott. Nu har regeringen i Italien, med stöd från bland andra Frankrike, Danmark, Finland och även Sverige, höjt rösterna om att exkludera Spanien från Schengenavtalet eftersom man uppenbarligen bryter mot det. Det är givetvis mycket bra av dessa regeringar. Spanien kan inte vara kvar i den fria rörligheten då man genom sin politik utgör ett säkerhetshot mot övriga medlemsstater. Spanien måste, under nuvarande socialistregering, exkluderas. Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard: Har ministern för avsikt att föra en diskussion för att ett beslut ska fattas om att exkludera Spanien från Schengenavtalet, i så fall på vilket sätt och hur skulle tidsperspektivet för att verkställa ett sådant beslut kunna se ut?

I lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. fanns tidigare en paragraf (12 §) om extratjänst som innebar att den disciplinansvarige vid högst fem tillfällen utöver den vanliga tjänsten skulle utföra handräckning eller någon annan särskild uppgift. Vid varje tillfälle fick högst fyra timmar tas i anspråk för uppgiften. Om extratjänsten inte avsåg annat än jour- eller beredskapstjänstgöring, fick dock tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i anspråk. Extratjänsten fick inte vara sådan att den inverkade skadligt på den disciplinansvariges hälsa eller tjänstbarhet. I samband med regeringens proposition 2014/15:22 Några ändringar i lagen om disciplinansvar upphävdes paragrafen. Skälet till detta var att det eventuellt kunde strida mot ILO:s konventioner om förbud mot tvångsarbete. Det var också under en tid då värnplikten var vilande och extratjänst i praktiken inte användes som påföljd inom Försvarsmakten, vare sig vid förbanden eller i samband med internationella militära insatser. Regeringen framförde dock i propositionen att man inte ansåg att extratjänst som påföljd kunde anses oförenlig med Sveriges folkrättsliga förpliktelser i alla situationer och avseende alla personalkategorier, men mot bakgrund av att något praktiskt behov av extratjänst inte hade identifierats saknades dock skäl att närmare undersöka i vilka situationer och för vilka personalkategorier påföljden var konventionsenlig och skulle kunna behållas. Därför avskaffade man påföljden. Nu är värnplikten åter aktiverad, och Sverige befinner sig i ett helt nytt läge. Mot denna bakgrund vill jag fråga försvarsminister Pål Jonson: Kan ministern tänka sig att återinföra extratjänst som disciplinpåföljd?

I november 2023 utsågs Christina Johannesson, då särskilt sändebud för det östliga partnerskapet, till regeringens representant gentemot de belarusiska demokratiska krafterna i exil. Målet med uppdraget var att intensifiera dialogen med de demokratiska krafterna för att regeringen bättre skulle kunna stödja Belarus demokratiska aktörer. Dåvarande utrikesminister Tobias Billström (M) sade i samband med utnämningen: ”Frihet och rättsstatens principer, respekt för folkrätten, inklusive mänskliga rättigheter och demokrati i Belarus, är viktiga frågor för Sverige och EU. Jag hoppas att det sänder en tydlig signal om vilken vikt den svenska regeringen fäster vid Belarus.” Den 31 juli 2025 utsåg regeringen Christina Johannesson till Sveriges ambassadör i Ryssland, och hon tillträdde den 1 september 2025. Någon efterträdare till hennes post som regeringens representant gentemot de belarusiska demokratiska krafterna i exil har, vad jag kan se, inte offentliggjorts. Jag vill därför fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard: Har regeringen fortfarande en särskild representant gentemot Belarus demokratiska krafter i exil, vem innehar i så fall uppdraget, och om inte, hur avser ministern och regeringen att säkerställa en nära och kontinuerlig dialog med de belarusiska demokratiska krafterna?

Sexårsdagen för presidentvalet i Belarus den 9 augusti 2020 börjar närma sig. Valet stals av den belarusiske diktatorn Lukasjenko från den rättmätiga vinnaren Svjatlana Tsichanouskaja, som dagen efter valet tvingades fly landet. I mars 2023 dömdes hon i sin frånvaro till 15 års fängelse av den belarusiska diktaturen. Människorättsorganisationer uppskattar att antalet personer som sitter fängslade i Belarus på politiska grunder uppgår till minst 925. Det innebär att tusentals familjer drabbas av repression. Bland de politiska fångarna fanns tidigare Svjatlana Tsichanouskajas make, Siarhei Tsichanouski, som dömdes till 19,5 års fängelse. Han tillbringade sammanlagt mer än två år i total isolering, utan möjlighet till kontakt med omvärlden. Enligt Siarhei Tsichanouskis egen berättelse och många andra vittnesmål utsätts fångar för grym och omänsklig behandling bakom fängelsemurarna. Jag vill fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard: Vilka initiativ tar ministern inom EU, OSSE och andra internationella forum för att uppmärksamma situationen för de politiska fångarna i Belarus?

Kort efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina greps i april 2022 de tre ukrainska OSSE-medarbetarna Vadym Golda, Maxim Petrov och Dmytro Shabanov i Donetsk och Luhansk, där de tjänstgjorde i OSSE:s övervakningsmission på mandat från alla de 57 deltagande staterna. I september 2022 dömdes Dmytro Shabanov och Maxim Petrov av de ryskockuperade myndigheterna i Luhansk till 13 års fängelse för påstått ”högförräderi”. I juli 2024 dömdes Vadym Golda av en ryskockuperad domstol i Donetsk till 14 års fängelse för påstått ”spioneri”. Frihetsberövandena av de tre OSSE-medarbetarna är olagliga. De utförde sina officiella arbetsuppgifter inom ramen för ett mandat som godkänts av samtliga 57 deltagarstater, inklusive Ryssland, och de omfattas därför av internationell immunitet. OSSE har upprepade gånger krävt deras omedelbara och ovillkorliga frigivning. De olagliga frihetsberövandena tas regelbundet upp i OSSE:s permanenta råd men även i OSSE:s parlamentariska församling. Vid församlingens årliga session i Haag i juli i år ägnades stor uppmärksamhet åt de tre fångarna. I OSSE:s parlamentariska församling har Ryssland suspenderat sig självt och deltar inte. Men i OSSE är landet fortfarande deltagande, och därför kan samtal med Ryssland föras gällande de olagliga frihetsberövandena av Golda, Petrov och Shabanov. Jag vill med anledning av detta fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard: Arbetar ministern och Sverige på något sätt inom OSSE för att bistå Ukraina med att få Golda, Petrov och Shabanov frigivna, och hur ser detta arbete i så fall ut?

Den armeniska regeringen godkände den 16 juli ett lagförslag för att formalisera landets roll i utvecklingen av Trump Route for International Peace and Prosperity (Tripp), som är tänkt att utgöra en viktig knutpunkt i det framväxande handelsnätverket Middle Corridor. Lagförslaget bekräftar de riktlinjer för utvecklingen som anges i det ramavtal som undertecknats av amerikanska och armeniska företrädare avseende Tripp, inklusive dess operativa struktur och ägarförhållanden. Tanken är att USA ska inneha en ägarandel på 74 procent i Tripp, medan den armeniska regeringen behåller resterande del. Inför regeringsomröstningen förklarade Armeniens utrikesminister Ararat Mirzoyan lagförslagets innehåll och redogjorde för den armeniska statens ansvar för att säkerställa genomförandet av ramavtalet. Han betonade att lagförslaget inte innehöll några nya bestämmelser och att det var förenligt med det amerikansk-armeniska ramavtal som undertecknades i januari, liksom med det preliminära fredsavtal mellan Armenien och Azerbajdzjan som undertecknades i Vita huset i augusti 2025. Tripp betraktas som fredsavtalets centrala del. Regeringens lagförslag ska nu genomgå en rättslig granskning av Armeniens konstitutionsdomstol. Om domstolen godkänner förslaget kommer det därefter att läggas fram för omröstning i parlamentet. Sverige har ett långvarigt engagemang i Armenien, och utvecklingen som nu sker i regionen genom Tripp och det preliminära fredsavtalet mellan Armenien och Azerbajdzjan är givetvis mycket positiv och kan ha en stor stabiliserande inverkan. Jag vill fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard: Hur ser ministerns och Sveriges politiska stöd till Tripp ut, och bistår Sverige på något sätt Armenien i arbetet med Tripp och det preliminära fredsavtalet?

Efter massakern den 7 oktober 2023, som genomfördes av Hamas och andra palestinska terroristorganisationer, upptäckte Israels försvarsstyrkor (IDF) omfattande bevis som blottlade omfattningen av Hamas infiltration av FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNRWA) i Gaza samt Hamas systematiska och långsiktiga arbete med att utnyttja organisationens infrastruktur, personal och verksamhet för terroristiska ändamål. Sedan denna skandal blev offentlig i januari 2024 valde FN:s ledning att avfärda Israels påstående om att Hamas systematiskt hade infiltrerat och missbrukat UNRWA utan att ens inleda någon utredning. Efter en lång process av verifiering har israeliska myndigheter nu presenterat en del av underrättelseinformationen om UNRWA för allmänheten och för de länder som finansierar UNRWA. Bland de 12 521 anställda vid UNRWA på Gazaremsan är minst 1 462 personer (12 procent) medlemmar i Hamas eller andra terroristorganisationer som klassificerats som sådana. Av 546 rektorer och biträdande rektorer vid UNRWA:s utbildningsinstitutioner är minst 80 personer (15 procent) medlemmar i terroristorganisationer. Anställda vid UNRWA deltog dessutom aktivt i attackerna mot Israel den 7 oktober. Vidare visar de verifierade uppgifterna att Hamas avsiktligt grävde terrortunnlar under UNRWA-skolor och placerade tunnelöppningar i eller intill dessa anläggningar. I minst två bekräftade fall var skolornas rektorer medlemmar av Hamas militära gren. Hamas drev en avancerad serveranläggning för sitt centrala underrättelsehögkvarter under UNRWA:s huvudkontor i Gaza och använde elektricitet från anläggningen. Hamas avfyrade också regelbundet raketer från områden i anslutning till FN-institutioner, särskilt från närheten av UNRWA-skolor. Uppgifter visar också att under det pågående kriget och långt dessförinnan utnyttjade Hamas systematiskt UNRWA:s lokaler, utrustning och infrastruktur som en del av sin krigföring. Underrättelseinformation som överlämnades till FN:s kontor för intern tillsyn (Office of Internal Oversight Services, OIOS) identifierade minst 18 UNRWA-anställda som aktivt deltog i massakern den 7 oktober, bland annat genom dödande, kidnappningar och operativt stöd till Hamas anfallande styrkor. Bevisningen omfattade bland annat videomaterial som visar anställda i israeliska samhällen under attacken inspelade telefonsamtal och triangulering av mobiltelefoner som bekräftar deras närvaro och samordning dokumentation av gisslantaganden, inklusive en socialarbetare anställd av UNRWA som filmades när han lastade kroppen av en mördad civilperson i ett fordon. Dessa personer fortsatte samtidigt att verka både som anställda vid UNRWA och som operatörer för Hamas. Jag vill med anledning av ovanstående fråga bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa: Är ministern och den svenska regeringen beredd att aktivt arbeta för att UNRWA ska avvecklas, och om inte, varför?

Inom OSSE:s parlamentariska församling agerar, på undertecknads initiativ, den svenska delegationen som språkrör åt den belarusiska demokratiska oppositionen. En ”skuggdelegation” från de demokratiska krafterna, bestående av representanter för Tsichanouskajas kontor, Förenade övergångskabinettet och Koordinationsrådet, har utsetts och bjuds in som gäster vid församlingens möten för att säkerställa att det belarusiska folket har en legitim röst representerad. Vid det senaste mötet i juli i Haag bildades dessutom inom församlingen en vänskapsgrupp För ett demokratiskt Belarus. Inför årets möte i Haag hade den belarusiska skuggdelegationen skrivit ett resolutionsförslag som den svenska delegationen lade fram och drev igenom. Resolutionen blev därför en del i slutdeklarationen från Haagmötet. Resolutionen uppmanar bland annat OSSE:s deltagande stater att upprätthålla och vid behov stärka sanktionerna mot Belarus tills verkliga och verifierbara förändringar har uppnåtts, inklusive att repressionen upphör, att deltagandet i aggressionen mot Ukraina upphör samt att hybrida aktiviteter upphör. Vidare uppmanas OSSE:s deltagande stater att stärka åtgärderna mot transnationell repression, inklusive att förhindra missbruk av internationella mekanismer samt att säkerställa ett tillräckligt skydd för belarusier utomlands. Man uppmanar vidare till utveckling och genomförande av särskilda rättsliga och administrativa lösningar för belarusier i exil, inklusive tillgång till identitetshandlingar, rättslig status och grundläggande rättigheter samt att stödja Internationella brottmålsdomstolens utredning och att överväga att ansluta sig till Litauens hänskjutande av ärendet. Jag vill med anledning av detta fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard: Kommer ministern och Sveriges regering att arbeta utifrån de uppmaningar som resolutionen anger och i så fall på vilket sätt?

Under många år har Nigeria varit den mest våldsamma platsen för kristna. Open Doors rapporterar om hur våldsamma islamistiska grupper är verksamma i norra Nigeria och ned mot landets centrala delar. Några av dessa grupper, som Boko Haram och Islamiska statens västafrikanska gren, Iswap, riktar in sig på kristna och deras ägodelar. Kristna attackeras även av militanta fulanier, speciellt kristna jordbrukare i Nigerias mellanbälte. Dessa islamistiska grupper attackerar i oproportionerligt hög grad just kristna samhällen på ett brutalt sätt. I norra Nigeria har tolv delstater infört islamsk lag och skapat ett system där kristna lever som andra klassens medborgare. Jag har tidigare i en skriftlig fråga (fr. 2019/20:1695) till dåvarande utrikesminister Ann Linde (S) lyft de kristnas situation i Nigeria och undrade då om ministern avsåg att lyfta de kristnas situation i Nigeria i samtal med den nigerianska regeringen, och vilka andra åtgärder ministern vidtog för att särskilt sätta fokus på att bekämpa den ökande förföljelsen av kristna. Hon svarade då att ”Sverige har, tillsammans med EU, varit i kontinuerlig dialog med nigerianska motparter för stärkt rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter, inklusive rätten till religions- och övertygelsefrihet. Bland annat inför och vid EU-Nigerias högnivådialog om mänskliga rättigheter i februari 2020”. Förföljelserna och övergreppen mot kristna i Nigeria fortsätter dock i oförminskad styrka. Jag vill fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard: Hur arbetar den nuvarande svenska ministern och regeringen med att lyfta frågan, och vilket arbete görs från ambassaden i Abuja?

Uzbekistan har sedan några år tillbaka en ny politisk ledning av landet som genomfört och genomför många olika politiska reformer, och man har en stark vilja att knyta närmare band med Europa och inte minst den nordiska regionen. De bilaterala banden mellan Sverige och Uzbekistan har också intensifierats sedan Uzbekistan etablerade en ambassad i Stockholm i augusti 2022. På olika områden bedriver Sverige bilateral politik gentemot Uzbekistan, bland annat inom handel, och genom att landet har stor gruvnäring och stora naturresurser, bland annat mineral, finns ett särskilt intresse från svensk sida. I juni i år sade Riksdagen ja till regeringens förslag om ett avtal om fördjupat partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan. Det är ett avtal som syftar till att fördjupa de politiska och ekonomiska förbindelserna mellan EU och Uzbekistan. Parterna ska också utveckla en effektiv politisk dialog om alla frågor av gemensamt intresse, inklusive att främja demokrati och stärka civilsamhället. I juni formaliserade Sverige och Uzbekistan också för första gången sitt migrationssamarbete genom ett nytt mellanstatligt avtal som syftar till att utöka de lagliga möjligheterna för arbete, studier och professionell utveckling. Inom ramen för samarbetet ska de båda länderna samarbeta kring utbildning och förberedelse av kvalificerad arbetskraft för den svenska arbetsmarknaden inom sektorer som hälso- och sjukvård, ingenjörsyrken, service samt omsorg. Samtidigt har Uzbekistan och Sverige kommit överens om att stärka samarbetet mot irreguljär migration, människohandel och dokumentförfalskning genom gemensamma mekanismer och informationsutbyte. Sverige har i dag ingen ambassad i Uzbekistan utan den svenske ambassadören, som utöver Uzbekistan även täcker Kirgizistan, Tadzjikistan och Turkmenistan, är Stockholmsbaserad. I takt med att samarbetet med Uzbekistan stärks på många fronter och den allt större betydelse som Uzbekistan har i regionen som drivande kraft, borde det ligga i Sveriges intresse att ha en ambassad på plats i Tasjkent. Uzbekistan är också grannland med Afghanistan och har lång erfarenhet av att arbeta med afghanerna. Sedan den 16 augusti 2021, sedan talibanerna tog makten i Afghanistan, har Sveriges ambassad i Kabul bedrivit sin verksamhet från Stockholm, och den 31 augusti 2024 stängdes ambassaden. Sveriges ambassad i Islamabad tog då över det konsulära ansvaret för Afghanistan. En etablering av en ambassad i Uzbekistan skulle, förutom att täcka Uzbekistan, även kunna täcka grannländerna Kirgizistan, Tadzjikistan och Turkmenistan, men också Afghanistan, från betydligt närmare håll än som i dag från Stockholm. En ambassad i Uzbekistan skulle sannolikt få positiva effekter för svenska företags möjligheter att etablera sig i landet och bidra till att knyta regionen närmare vår egen. Detta skulle också betyda mycket för dessa länders strävan efter frigörelse från ryskt inflytande. Jag har tidigare ställt frågor till utrikesministrarna om en etablering av en svensk ambassad i Uzbekistan. Med anledning av en skriftlig fråga (fr. 2023/24:669) om en svensk ambassad i Uzbekistan till dåvarande utrikesminister Tobias Billström svarade han att ”det är en naturlig del av utrikesförvaltningens arbete att kontinuerligt se över svensk närvaro utomlands. Den diplomatiska närvaron justeras kontinuerligt i förhållande till förändringar i omvärlden och förändrade svenska behov, prioriteringar och budgetläge. Målsättningen är att ge bästa möjliga förutsättningar att genomföra svensk utrikespolitik och för att främja svenska intressen i utlandet”. I en senare skriftlig fråga (fr. 2025/26:211) till utrikesminister Maria Malmer Stenergard undrade jag hur det går med översynen av den svenska närvaron utomlands, och om Sverige har planer på att öppna en ambassad i Uzbekistan för att täcka Uzbekistan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Turkmenistan men även ha närhet till Afghanistan. Hon svarade då att ”den diplomatiska närvaron justeras kontinuerligt i förhållande till förändringar i omvärlden och förändrade svenska behov, prioriteringar och budgetläge. Målsättningen är att ge bästa möjliga förutsättningar att genomföra svensk utrikespolitik och för att främja svenska intressen i utlandet”. Det finns numera allt starkare skäl för en svensk ambassad i Uzbekistan, inte minst på grund av vad som skett den senaste tiden. Av denna anledning vill jag åter fråga utrikesminister Maria Malmer Stenergard: Har ministern och Sverige nu planer på att öppna en ambassad i Uzbekistan för att ytterligare stärka sin representation i regionen och på plats kunna täcka Uzbekistan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Turkmenistan men även ha närhet till Afghanistan, och om inte, varför?