Lotta Edholm

Fru talman! Jag tackar så mycket för en väldigt viktig fråga.

Jag delar frågeställarens ambitioner på det här området. Vi har sett stora nedskärningar. Men jag skulle vilja hävda, inte minst efter att ha läst rapporten Vid vägs ände? från bland annat Folkbildningsrådet, att det stora problemet inte är finansieringen från staten utan finansieringen från kommuner och regioner i Sverige.

För 30 år sedan finansierade staten och kommuner och regioner ungefär i samma omfattning, men sedan dess har den finansiering som kommer från kommuner och regioner minskat med 62 procent medan statens finansiering har legat ganska stilla. Jag tror att vi måste ta ett gemensamt grepp, för annars kommer vi att hamna just vid vägs ände.

Fru talman! Jag tackar för en väldigt viktig fråga.

Självklart är folkbildningen också en del av det civila försvaret, precis som många andra delar av samhället.

Det som vi nu ser är till exempel nedläggning av lokaler. Det ser jag som ett stort problem.

Staten satsar ungefär 4 miljarder kronor varje år på folkbildningen. Det stora problemet är att vi har sett stora nedskärningar som gjorts av kommuner och regioner på det här området samtidigt som staten har behållit sin ganska stora finansiering. Sanningen är att Sveriges kommuner och regioner har skurit ned sin finansiering med 62 procent de senaste åren.

Jag har nu tagit initiativ till samtal med SKR, och jag bedömer att det verkligen finns en vilja bland Sveriges kommuner och regioner att ta ett större ansvar för den här viktiga frågan.

Fru talman! Jag tycker att det är otroligt viktigt att slå fast respekten för den lagstiftning som vi har: skollagen, lagen om fristående skolor och socialtjänstlagen. Det handlar inte bara om en möjlighet att göra en orosanmälan, som Gustaf Lantz säger. Personalen inom förskola och skola har en skyldighet att anmäla till socialtjänsten när den misstänker att ett barn far illa. Den lagstiftningen finns redan, men jag skulle säga att skolor fortfarande anmäler i lägre utsträckning än de borde göra, även om detta har blivit mycket bättre på senare år.

Utöver detta inför vi ett absolut krav på att rektorn faktiskt också ska anmäla misstänkta brott. Vi har också förstärkt Skolinspektionens möjligheter att göra mer riktad tillsyn, men det är klart att jag skulle vilja gå ännu längre. Skolinspektionen skulle till exempel kunna arbeta undercover, det vill säga utan att anmäla besök i förväg, eller intervjua elever om deras upplevelser utan att målsman får reda på det.

Det finns en rad olika ytterligare förändringar som vi borde göra när det gäller vårt skolsystem. Den här regeringen har dock gjort väldigt mycket på det här området just när det gäller att stävja mobbning och barns utsatthet. Men jag vill verkligen understryka att det som vi har sett i den här dokumentären inte är okej oavsett vilken skola det är. Det vilar ett särskilt ansvar på just internatskolor för att man har barnen dygnet runt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Under min tid som först skolminister och nu ansvarig gymnasieminister har vi föreslagit och gjort de största förändringarna på friskoleområdet sedan friskolorna infördes. Det är viktiga förändringar: möjlighet till böter, möjlighet att lättare dra in tillstånd och möjlighet att tvångsförvalta friskolor.

Men det handlar också om skolsystemet som helhet. Vi har stora problem med hot och våld i våra skolor, generellt sett. Vi ser till exempel att anmälningarna till Arbetsmiljöverket har ökat med 150 procent de senaste tio åren. Den stora majoriteten av dessa anmälningar rör lärare som blir hotade eller utsatta för våld av elever. Detta måste vi komma till rätta med, och det är också därför riksdagen har antagit ny lagstiftning – för att se till att man kommer till rätta med mobbning, hot, våld och trakasserier.

Jag vill återigen påpeka att vi nu har en lagstiftning som säger att rektorn ska anmäla när han eller hon upplever att det till exempel begås brott på skolan. Jag förutsätter att det verktyget också används.

När det sedan generellt sett gäller internatskolorna – vi har ju några stycken i Sverige – är det klart att det där vilar ett ännu tyngre ansvar på vuxenvärlden att se till att barnen är skyddade eftersom de befinner sig där dygnet runt. Det är naturligtvis ett särskilt tungt ansvar för rektorn på en sådan skola.

Men det är också viktigt för mig att säga att detta är en fråga för Skolinspektionen och så småningom, naturligtvis – om Skolinspektionen beslutar till exempel om vitesföreläggande eller om att dra in tillstånd – för våra domstolar att avgöra. Detta är en princip som vi har i Sverige generellt sett: att ansvarigt statsråd inte går in i enskilda ärenden. Jag tycker att det i grund och botten är en bra princip.

Men det är klart att den typ av vittnesmål som Gustaf Lantz pratar om nu, men även vittnesmål från andra skolor där barn far illa, har lett till skärpningar av friskolelagstiftningen men också skärpningar när det gäller skolsäkerhet generellt och när det gäller trygghet och studiero.

Räcker detta? Det vet inte jag. Det vågar jag inte säga. Vi har haft en för slapp lagstiftning på många områden i Sverige, och vi jobbar stenhårt för att skärpa till det och se till att vi får tydligare regelverk både för kommuner och för fristående huvudmän på en rad olika områden. Jag tycker att det är bra.

Fru talman! Som jag sa inledningsvis kan jag inte i min roll kommentera enskilda fall. Däremot är det väldigt viktigt att slå fast precis det som Gustaf Lantz säger: Lagstiftningen gäller lika i Sverige. Både skollagen och andra delar av vår lagstiftning säger att det är förbjudet att kränka människor, utsätta dem för rasism och så vidare. Skolan har naturligtvis ett särskilt stort ansvar för att stävja detta och se till att elever inte kränks.

Men lagstiftningen har också varit för svag. Därför föreslår vi nu till exempel ett utökat ansvar för rektorn men också för huvudmannen att agera. Vi ser till att vi får en lagstiftning med tvingande skolregler som ska gälla alla elever i skolorna.

Vi gör förändringar av friskolelagen som till exempel också gör det möjligt för Skolinspektionen att utfärda böter, inte bara viten, som i dag. Viten fungerar så att du får betala en summa pengar om du inte uppfyller det som står i föreläggandet. Böter, däremot, får du naturligtvis oavsett om du avser att bättra dig eller inte.

Vi föreslår också nu att vi ska införa en möjlighet att tvångsförvalta friskolor. Den möjligheten finns när det gäller kommunala skolor – den har funnits under ett antal år och har använts vid två tillfällen i Sverige. Men nu föreslår vi också att staten ska kunna tvångsförvalta friskolor som inte sköter sig.

Utöver detta ser vi nu också till att skollagen får ett helt nytt kapitel som handlar om skolsäkerhet, där vi slår fast att rektorn har en skyldighet enligt lag att polisanmäla brott, om det inte finns särskilda skäl som talar emot det. Detta tror jag kommer att ha en stor påverkan i fall som det här. Om rektorn ser brott i skolans värld ska detta polisanmälas – punkt, slut.

Fru talman! Gustaf Lantz har frågat mig hur jag och regeringen avser att agera med anledning av vad som framkommit om hur barn far illa i internatskolemiljöer samt om det finns anledning att förtydliga rektorns ansvar för vad som sker efter undervisningstid på en internatskola.

Jag har tagit del av SVT:s reportage som frågan bottnar i. Som statsråd kan jag inte uttala mig i enskilda ärenden. Jag vill dock verkligen understryka att ingenstans i vårt samhälle är det acceptabelt att kränka, diskriminera eller olovligen bruka våld. Det gäller såväl skolor som internat och alldeles oavsett om skollagen är tillämplig eller inte.

Jag vill också vara väldigt tydlig med att alla barn och elever ska behandlas med respekt och vara trygga och säkra i sin skolmiljö. Elever får inte diskrimineras i skolan. Här vilar ett särskilt stort ansvar på huvudmän och rektorer. De ansvarar för att skolan arbetar målinriktat mot diskriminering och kränkande behandling samt för att alla elever har en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero. I det ligger bland annat att arbeta förebyggande mot diskriminering och kränkande behandling, att utreda anmälningar och att vidta åtgärder.

Jag vill betona att alla skolor ska förmedla och förankra respekt för mänskliga rättigheter och för de grundläggande demokratiska värderingar som vårt samhälle vilar på.

Regeringen har genomfört flera åtgärder för att öka tryggheten och förbättra studieron för eleverna. Regeringen har bland annat gett Skolverket, Brottsförebyggande rådet och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram kunskaps- och metodstöd för det brottsförebyggande arbetet i skolan.

Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag som syftar till att åstadkomma bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan. Det ska exempelvis bli möjligt att i vissa fall neka en elev tillträde till skolan om eleven hotar säkerheten för andra elever och personal. I propositionen förtydligas också huvudmannens och rektorns ansvar för tryggheten och studieron i skolan.

Under mandatperioden har regeringen även arbetat för det nya kapitel om säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte som införts i skollagen för att stärka skyddet mot våld och hot.

Regeringen nöjer sig inte med detta; vi vill mer. Därför beslutade regeringen den 13 maj om lagrådsremissen Skärpta villkor för friskolesektorn. I lagrådsremissen finns bland annat förslag om att ge Skolinspektionen fler och vassare verktyg. Det handlar exempelvis om att ge myndigheten möjlighet att besluta om sanktionsavgifter och om statliga åtgärder för rättelse, som är ett slags tvångsförvaltning, även för fristående skolor.

Jag vet samtidigt att det krävs mer än lagstiftning. Sedan regeringen tillträdde har därför Skolinspektionens granskningsverksamhet förstärkts med över 140 miljoner fördelat över tre år. Regeringen har också stärkt styrningen för att myndigheten ska fokusera ännu mer på tillsyn. Det gör att Skolinspektionen i fler fall kan använda mer kraftfulla verktyg för att agera mot huvudmän och rektorer som bryter mot skolans författningar.

Skolinspektionen kan exempelvis utfärda föreläggande med vite. Bedöms missförhållandena som mycket allvarliga har Skolinspektionen även möjlighet att återkalla godkännandet för enskilda huvudmän och att tillfälligt stänga skolor. Skolinspektionen kan också inom två år från beslut om föreläggande besluta om att till exempel återkalla godkännande.

För regeringen är det självklart att föra en politik och vidta åtgärder som löser de problem som finns inom svensk skola. Därför är det viktigt att fortsatt följa utvecklingen för att alla barn och elever ska vara trygga på sin skola.