Patrick Reslow

Herr talman! Det har varit ett fantastiskt samarbete med Liberalerna. Vi har varit överens om de stora och viktiga frågorna. Det kommer att fortsätta så också.

Låt mig återgå till frågan om antagningssystemet. Vi ska vara ärliga och säga att det är för många elever som inte blir behöriga. Men vad är det som krävs för att bli behörig till ett yrkesprogram? Jo, det krävs ett godkänt betyg E i svenska eller svenska som andraspråk, i engelska och i matematik samt fem valfria ämnen – totalt åtta ämnen. I grundskolan läser man 16 eller möjligtvis 17 ämnen som man får betyg i. Det vill säga att det är åtta ämnen som det inte krävs att man har betyg i.

Någonstans måste vi också tala om det personliga ansvaret. Någonstans måste vi också ställa krav på eleverna. Det är förvånande om Centerpartiet har blivit så pass socialdemokratiska att man nu också släpper på kraven. Det skulle vara något nytt. Kraven måste ju följa med.

Sedan är det viktigt att se till att det finns andra ingångar, för vi kan inte bara släppa människor vind för våg. Jag håller med Niels Paarup-Petersen om att vi måste se över det. Därför har vi också varit starka förespråkare för en yrkesskola där det i stort sett inte ska vara några krav alls för att komma in.

Men om man ska in på ett nationellt yrkesprogram som i dag, när vi inte har någon yrkesskola – jag har inte sett att Centerpartiet har hoppat högt för det förslaget heller – har man ett problem. De måste ju också klara av sina teoretiska studier på gymnasiet. Har man inte förutsättningar för att klara det i grundskolan kommer man inte heller att ha det i gymnasiet. Då sviker vi dessa elever. Då skjuter vi bara problemen framför oss.

Vi menar att man först måste ställa krav, och sedan måste man hitta andra ingångar, i stället för att bara tro att man kan lösa problemet genom att avskaffa betyget E.

Herr talman! Jag uppskattar att Niels Paarup-Petersen fortsätter på den linje som hans parti har följt sedan tidigare. Man går inte på det här med att införa vinstförbud, utan man står upp för att vi ska ha en mångfald av aktörer. Där tycker vi samma sak.

Jag skulle vilja komma tillbaka till det som Josefin Malmqvist sa i det förra replikskiftet. Hon ställde frågan hur Centerpartiet ska kunna samarbeta med partier som vill ta bort fristående skolor. Det är ju det de vill. Då gavs svaret att det inte är någon skillnad.

Men det är skillnad. Det är skillnad i storlek på de partier man ska förhandla med. Socialdemokraterna är ett 30-procentsparti, och de kommer att köra över Centern som ett urspårat tåg i de förhandlingarna. Vi har inte riktigt haft de förutsättningarna hos oss, så det är skillnad.

Jag tycker att man ska vara ärlig i debatten – det är bra. Vi har exempelvis sagt när det gäller detta med undervisningstiden, som togs upp här, att vi tyckte att det skulle finansieras inom ram, och det står vi fast vid. Men förhandlingarna landade i att det skulle finansieras i budget. Det är detta som gäller, så det ligger i budgeten. Men vår uppfattning var en annan: att man skulle ta det inom ram. Så kan det vara, men just hur man skulle finansiera det var inte någon prioriterad fråga för vår del.

Men något som inte är ärligt är att säga att Centerpartiet är det enda parti som vill ändra antagningssystemet för de elever som inte blir behöriga. Vi har lagt fram förslag på yrkesskola. Men vad Centern inte tänker på är att man har teoretiserat även yrkesprogrammen. Därmed finns krav på förkunskaper i vissa ämnen. Jag kan återkomma till detta i nästa replik.

Herr talman! Jag sa inte ett ord om invandrare. Jag reste bara en hypotetisk fråga, om det är något i samhället som har förändrats, men det första Isabell Mixter kom att tänka på var invandrarna. Jag säger inte att det inte var det jag tänkte på, men det är intressant att det första Isabell Mixter tänkte på var invandringen – mycket intressant.

Isabell Mixter sa också i sitt anförande att det finns många obehöriga lärare på Malmös fristående skolor, men hur ser det ut i Malmös kommunala grundskolor? Finns det många obehöriga lärare där? Vad är Isabell Mixters syn på det?

Vi hör aldrig något om den kommunala skolan från Vänsterpartiet, utan vi hör bara om de fristående skolorna. Alla problem som finns i skolan skyller man på dem. Aldrig att man lyfter upp den kommunala skolan.

Isabell Mixter sa att vi har ett ansvar för alla skolor. Ja, det har vi. Vi ska vara stolta över att vi har bra kommunala skolor och bra fristående skolor, och de ska lyftas fram. Men när vi har dåliga fristående skolor och dåliga kommunala skolor ska vi agera. Då ska vi sätta in alla insatser.

Man kan inte göra som Vänsterpartiet och bara peka ut den ena driftsformen och lägga all skuld på den och sedan bara strunta i de 85 procent av eleverna som går på kommunala skolor. Det är inte att ta ansvar.

När Isabell Mixter anklagar oss andra för att inte ta ansvar för alla skolor får hon nog se sig själv spegeln och fundera på vad det egentligen är hon står och säger i talarstolen.

Herr talman! Jag vet ju att herr talmannen är en person som har ett stort historiskt intresse. Det slog mig nu när jag lyssnade på Isabell Mixter att jag minns när man läste Atlantica, det fantastiska verket av Olof Rudbeck den äldre. Rudbeck skisserade Sverige och hävdade att det var det försvunna Atlantis ursprung. Sverige var alltså civilisationens vagga och urhem.

Nu är det inte nationalromantik utan nästan ren nationalism i det avseendet, men det blir lite nationalromantiskt när man hör Isabell Mixter säga att vi hade världens bästa skola före friskolereformen. Jag menar att framstående historiska skolforskare skulle säga att Isabell Mixter har fel därför att förfallet i svensk skola började långt tidigare.

Man skulle stöpa alla i samma form. Man avskaffade studentexamen. Man avskaffade betyg i de lägre årskurserna. Man inledde pedagogiska experiment på lärarhögskolan. Sett till utvecklingen av själva mätningarna har kunskaperna snarare ökat de senaste tio åren, medan de minskade tidigare.

Intressant i Isabell Mixters anförande var också det hon sa om ekonomisk kris och att Sverige hade världens bästa skola på den tiden. Men hände det något annat i det svenska samhället efter 1990? Finns det något annat som har format det svenska samhället och påverkat utbildningssituationen? Jag tyckte inte att jag hörde om något sådant.

Isabell Mixter kan säkert tänka efter och se vad det är som har påverkat det svenska samhället i stort, även skolan, och som har medfört att vi har fått dåliga resultat.

(Applåder)

Herr talman! Jag förstår att det här är svårt att förstå för ett parti som inte förstår sig på fri företagsamhet, entreprenörskap och liknande. Det blir helt enkelt för svårt för tankeverksamheten.

Vi försvarar inte detta att ta ut vinst, utan vi försvarar rätten att välja skola. 80 procent av eleverna som går i fristående skolor går i aktiebolagsdrivna skolor. Vad händer om vi inför ett vinstförbud? Jo, då kommer de här skolorna inte att finnas kvar. Vad händer då med de eleverna? Jo, dem får du in i kommunala skolor – och det är precis det Vänsterpartiet vill. Vänsterpartiet vill inte ha någon privat verksamhet i någon välfärdssektor över huvud taget. Tala klarspråk, Vänsterpartiet!

Jag tycker också att det är ganska anmärkningsvärt att börja prata om det här med lärarlegitimationer och liknande. Vi har ett stort problem att få behöriga lärare i Sverige. Ute i glesbygden är det ännu svårare att få behöriga lärare. Ändå ligger Vänsterpartiet på och säger: Nej, har man inte svensk lärarlegitimation ska man inte få undervisa.

Detta gäller tydligen oavsett om läraren behärskar svenska språket eller inte. Det är själva lärarlegitimationen Vänsterpartiet vill åt. Den som har en lärarlegitimation från England men behärskar svenska språket är inte lärare här. Vad är det som säger att man är en jättebra lärare för att man har legitimation och en jättedålig lärare för att man saknar legitimation?

Jag tycker att en seriös politik borde innebära att skapa system som ser till att alla obehöriga lärare snabbt kan bli behöriga, och det arbetet har vi påbörjat. Tack och lov för att Sverigedemokraterna och Tidöregeringen fick ta tag i skolfrågorna! Vi ska fortsätta arbeta med dem i fyra år till, för om Vänsterpartiet får styra blir det kaos och katastrof.

(Applåder)

Herr talman! Det är precis det vi inte gör; det är därför vi har lagt fram det förslag som ligger på bordet i dag och som just syftar till att få bort de oseriösa aktörerna.

Det ska givetvis inte bedrivas hästutbildning utan hästar. Varför har man låtit det fortgå under alla år? Varför gjorde Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ingenting åt det när de satt vid makten? Det här är ju ingenting nytt, utan de här diskussionerna har vi sett tidigare. Man kunde ha åtgärdat problemet.

I stället ska man ta till storsläggan och förbjuda vinster generellt, eftersom man vet att det skulle slå undan benen för alla fristående aktörer. Det är vi inte beredda att göra. Vi ska slå undan benen för dem som har ett annat intresse än att bedriva utbildning, det vill säga för dem som är intresserade av att utnyttja systemet. Dem ska vi inte ha kvar, och vi ser nu till att rätta till detta.

När det gäller att 70 procent vill ha bort vinster borde frågan ställas i relation till valfriheten: Okej, vi tar bort vinsterna, men då försvinner också din möjlighet att välja skola – är du ändå beredd att avskaffa vinsterna? En sådan fråga har aldrig ställts. Den korrelationen har aldrig gjorts. Jag är helt hundra på att man skulle få ett helt annat utfall om man ställde de två frågorna tillsammans.

Med statistik kan man som bekant visa allt. Med statistik kan man bevisa att en häst är en hund.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Sverige har ett fantastiskt skolsystem. Jag vill gärna betona detta för Socialdemokraterna, som jag också ser sitta och nicka. Ingen annanstans i världen kan elever och föräldrar välja mellan olika skolor, offentliga och fristående, utan att det kostar något extra för eleven och helt oberoende av föräldrarnas plånböcker. Inga elevavgifter tas ut för utbildningen. Föräldrarnas inkomster är helt oväsentliga för valet av skola.

Så är det exempelvis inte i våra grannländer Danmark och Norge, som Socialdemokraterna så ofta hänvisar till. I Danmark får den förälder som vill att barnen ska gå i en friskola betala mellan 1 000 och 2 500 danska kronor per månad och barn. I Norge är motsvarande kostnad mellan 1 000 och 3 300 norska kronor per månad och barn. Ett sådant system är såklart inte öppet och tillgängligt för alla.

I Sverige täcks 100 procent av kostnaderna av skolpengen. Det är alltså detta system som Socialdemokraterna ständigt kritiserar. Resultatet av en socialdemokratisk politik blir därför ett väsentligt begränsat utbud av fristående skolor, inga friskolor alls eller möjligen ett införande av elevavgifter, precis som i Danmark och Norge. Detta vill vi inte se.

För oss sverigedemokrater är rätten att välja skola av central betydelse. Den rätten fanns inte när jag själv växte upp. Då blev man placerad på en skola utifrån en karta som politiker och tjänstemän hade ritat upp. Hade man tur var det en bra skola. Hade man otur fick man helt enkelt vara nöjd med politikernas val. Det är ett system som jag tror att få personer, få föräldrar och få elever vill gå tillbaka till. För dem som gått i skolan sedan 90-talet tror jag att det här systemet skulle vara väldigt svårt såväl att förstå och begripa som att acceptera.

För en elev som exempelvis mobbas eller har en diagnos kan just möjligheten att välja skola vara en spelförändrare, likaså för elever som är framstående eller som av annan anledning inte är nöjda med den skolplacering de har fått. Vårt budskap är tydligt: Det är elever och föräldrar som själva ska välja skola. Politiker och tjänstemän ska inte göra det åt dem.

Låt oss nu vara ärliga: Det enda som Socialdemokraterna pratar om och är intresserade av i skolfrågor är vinstförbud. Och när Socialdemokraterna pratar om vinstförbud är det egentligen i grunden ett genuint motstånd mot all privat verksamhet i välfärdssektorn som träder fram. De är högst medvetna om att 80 procent av alla elever i fristående skolor går i aktiebolagsdrivna skolor och att de flesta av dessa är vinstdrivande. Ett vinstförbud skulle innebära att de här skolorna fick läggas ned, och det är Socialdemokraterna mycket väl medvetna om. Det är det som är deras långsiktiga strategi. Det är en politik som vi sverigedemokrater aldrig någonsin kommer att ställa oss bakom.

Under förra mandatperioden tillsatte den dåvarande socialdemokratiska regeringen en utredning om att eventuellt införa ett vinstförbud för fristående skolor. Att vi sverigedemokrater tillsammans med övriga Tidöpartier valde att ändra direktiven ganska omgående efter valet 2022 borde inte ha kommit som någon större överraskning, även om det verkar så i Socialdemokraternas reservation i det här ärendet. När motsvarande förslag lyftes i utskottet under förra mandatperioden var det ett kompakt motstånd från den dåvarande oppositionen, med Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och även Centerpartiet.

Tidöpartiernas inställning efter valet har varit att vi ska ha ett regelverk som förhindrar förekomsten av oseriösa aktörer i skolvärlden. Det är dem vi ska slå mot. Det är problemen vi ska attackera, inte det som fungerar. Det handlar om oseriösa aktörer som drivs av en annan filosofi än att man ska bedriva undervisning på bästa sätt och leverera resultat. Det är ytterst få aktörer som berörs. Men agerandet skapar ändå en negativ bild av hela friskolesystemet i den politiska debatten. Regelverket måste säkerställa att vi får ett slut på det fåtal som utnyttjar systemet.

Sverigedemokraterna och regeringen föreslår nu ett regelverk som ska säkerställa långsiktighet i verksamheten. Det är bra. Vi sverigedemokrater har länge efterlyst att fristående aktörer ska ha en ekonomisk buffert för att kunna garantera att elever som påbörjar en utbildning också ska kunna slutföra den. I propositionen föreslås nu införande av ett värdeöverföringsförbud vid såväl nyetablering som ägandeförändring. Vid nyetablering ska värdeöverföringsförbudet gälla under de fem första åren, vid ägandeförändring under tre år.

Innebörden av ett värdeöverföringsförbud vid nyetablering är att pengarna ska stanna kvar i verksamheten och att man ska bygga upp och stärka kvaliteten och säkerställa att elever kan gå kvar. Det ska inte vara så att någon aktör får problem rent pengamässigt därför att pengar används till annat. När det gäller värdeöverföringsförbud vid ägandeförändring är syftet att förhindra kortsiktighet. De här förslagen kompletteras dessutom med krav på särredovisning för att man lätt ska kunna följa pengarna.

Utöver vad som gäller vid nyetablering och ägandeförändring ska också ett tillsynsföreläggande vid brister kunna förenas med ett värdeöverföringsförbud när ett sådant är påkallat och proportionerligt. Vi tycker att det är fullt rimligt. Om en enskild huvudman har allvarliga brister i verksamheten ska såklart offentliga medel i första hand gå till att rätta till bristerna.

Herr talman! Det är Sverigedemokraternas bestämda uppfattning att propositionens förslag är fullt tillräckliga för att sätta stopp för oseriösa aktörer, samtidigt som vi fortsatt slår vakt om de fristående verksamheternas existens och därmed även mångfalden av skolor och föräldrars och elevers rätt att välja skola. Ett vinstförbud skulle slå enormt hårt mot hela sektorn och vara fullständigt oproportionerligt. Men Socialdemokraterna har som sagt en helt annan ideologi, som motiverar ett oproportionerligt vinstförbud. De fristående skolorna ska enligt dem bort.

Herr talman! Avslutningsvis skulle jag i den här mandatperiodens sista utskottsdebatt vilja rikta ett varmt tack till talmanspresidiet och till riksdagskansliet för era insatser under de här fyra åren. Jag skulle också vilja tacka utskottskansliet för allt det arbete det lägger ned – för alla föredragningar, alla texter som produceras på ett ypperligt sätt och all den hjälp vi får. Jag skulle även vilja tacka mina utskottskollegor i övriga Tidöpartier för ett fantastiskt samarbete under de här fyra åren, med glada tillrop, skratt och trevliga gruppmöten.

Till sist vill jag även rikta ett stort tack till oppositionen. Vi har inte alltid varit överens – ibland långtifrån, skulle jag säga – och ibland har det också varit väldigt hårda debatter. Men bakom kulisserna har vi ändå haft trevligt och respekterat varandra, och även oppositionens arbete är viktigt för att driva utvecklingen framåt.

(Applåder)

Herr talman! Nej, Anders Ygeman vill inte avskaffa skolkoncernernas vinster. Han vill avskaffa skolkoncernerna, punkt. Det är det slutgiltiga målet för socialdemokratin. Man ska inte ha någon privat verksamhet i välfärdssektorn. Det har varit den stora socialdemokratiska våta drömmen under flera år.

Ygeman säger att det fortfarande är elever som inte kan läsa och som inte kan komma in på gymnasiet efter fyra år med Tidöregeringen. Fyra år. Vi började reformarbetet och började utreda saker 2022, och de första reformerna genomfördes 2023/24.

Men de som nu går ut nian, vad är det för reformer de har levt under? De som gick ut nu på våren 2026 har haft sju år med Anders Ygemans läsa-skriva-räkna-garanti. Det har ju inte gett något resultat. Varför är det så? Socialdemokraterna är alltid bra på att påpeka fel och brister när de är i opposition, men när de styr landet är det väldigt lite verkstad. Mycket snack och lite verkstad är en devis som gäller för den moderna socialdemokratin.

Frågan om den gemensamma kötiden handlade inte om att skolor väljer. Skolor väljer inte elever. Elever väljer skolor. De ställer sig i kö. Där var tanken att man skulle ha ett gemensamt regelverk. Men det var en fråga som vi inte hann med därför att vi hade så många andra reformer eftersom den socialdemokratiska makten totalt hade missat att göra nödvändiga reformer för skolan. Då fick vi prioritera. Vi hann inte med mer, men vi är väldigt stolta över det vi har gjort. Och nästa mandatperiod ska vi fortsätta på den vägen.

(Applåder)

Fru talman! Jag vet inte var Anders Ygeman hittade det där manuset någonstans. Då han sa att det inte händer någonting var det kanske ett manus från 2022 som han grävde fram ur byrålådan.

Var det något som Socialdemokraterna var väldigt bra på under de åtta år då man styrde landet var det att utreda, men det var lite som hände. Anders Ygeman står här och säger att det är många som lämnar grundskolan utan att bli behöriga. Vad gjorde Socialdemokraterna åt det? Jo, man genomförde en läsa-skriva-räkna-garanti. Hur slog den ut? Vad var effekten av den? Det gick inte så bra. Någonstans får man, innan man börjar kritisera andra, reflektera över vad man själv gjorde.

Vi har gjort de största reformerna på skolområdet på 30 år. Jag tror att hela Skolsverige är överens om detta och ser vad som händer. Journalister skriver ständigt om det. Men Anders Ygeman verkar inte bry sig om vad andra skriver. Han brukar mer bry sig om vad han själv tycker.

Vilka skolor är det som väljer elever? Jag skulle vilja höra Anders Ygeman räkna upp tio exempel på skolor som väljer elever. Det skulle vara intressant att höra. Ta ett exempel!

Jag skulle också vilja höra hur många av de fristående aktörerna som lägger pengar på lyxbilar och våffelstugor, alltså lösryckta saker som ingen i den här kammaren tycker är okej. Detta är ju inte något generellt för den fristående sektorn. Men Socialdemokraterna generaliserar, för man har ingen annan politik än att vräka ur sig oförskämdheter mot hela den fristående sektorn. Jag kommer att återkomma till det i mitt anförande.

Svara på de frågorna, Anders Ygeman!

Förresten är jag glad för att vi inte står här och diskuterar nya siffror om hur stora vinster de fristående aktörerna tar ut, för de brukar skifta från gång till gång när Anders Ygeman är uppe i talarstolen.

(Applåder)

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag vill ta tillfället i akt att markera.

Jag vet inte hur man brukar göra i civilutskottet, men i utbildningsutskottet ger vi inte betyg till andra ledamöter. Det är kutym i den här salen. Så gör vi inte.

Jag skulle kunna ge betyg till Alireza Akhondi, men jag gör inte det. Någonstans finns också en anständighet hos oss riksdagsledamöter när man för en debatt.

Det är märkligt att komma in och inte ha förstått någonting av vad vi diskuterar. Här tar man upp att satsa på kunskap och annat, men det har vi diskuterat hela våren. Förra veckan hade vi en stor debatt om att stärka kunskaperna i svensk skola. Vi antog nya läroplaner, och vi har haft fokus på trygghet och ordning i skolan. Det är också ett recept.

Men Alireza Akhondi verkar inte ha följt utbildningsutskottets debatter. Ändå går han upp här och har synpunkter. Inte nog med det; han betygsätter sina kollegor. Det är obegripligt och horribelt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 juni.)

Fru talman! Om man inte förstår migrationspolitikens effekter på skolan har man ett stort problem i utgångarna till diskussionen.

Det finns ett stort problem, och det visar sig i kunskapstappet. Det som Alireza Akhondi pekar ut i ett vedervärdigt betygssystem är i mångt och mycket att hänföra till en grupp elever som inte behärskar svenska språket tillräckligt, som inte har svenska föräldrar, som presterar sämre. Det Alireza Akhondi glömmer bort i detta ”vedervärdiga betygssystem” är alla de fantastiska resultat som presteras, alla de högpresterande eleverna, alla som ligger på ett A, B, C och D, och de som kämpar för att få ett E. Alla de prestationerna är inte värda något därför att betygssystemet är vedervärdigt.

Jag tycker att det är märkligt. Kanske man ska hålla sig till det utskott där man brukar vara.

Det sägs här att Sverigedemokraterna har en torftig politik därför att vi betonar problemen med migrationen. Om vi inte ser problemen som migrationen har fört med sig kan vi inte heller åstadkomma lösningar på problemen. Det vi behöver mer av i svensk skola är att redan på ett tidigt stadium sätta in de åtgärder som krävs i svenskundervisningen. Där har Centerpartiet tidigare varit med på banan, men nu har man helt slutit sig till någon form av yttervänster i de värderingarna. Man vill till och med ha en obligatorisk gymnasieskola.

Alireza Akhondi kritiserade detta när han sa att alla partier borde visa ödmjukhet, men han pekade särskilt ut Tidöpartierna för att vi inte gjorde något åt det ”vedervärdiga betygssystemet”. Men Centerpartiet stod självt fast vid det vedervärdiga betygssystemet, så som Alireza Akhondi beskrev det, under hela förra mandatperioden.

Fru talman! Här dansar Alireza Akhondi in i en utbildningspolitisk debatt. Han värker ur sig ord om att det är ett vedervärdigt betygssystem, och han säger att Tidöpartierna har ett ansvar för att man inte har gjort något åt detta.

Jag vill först och främst påminna ledamoten om att Centerpartiet förra mandatperioden stod på vår sida. Då sa man nej till förslagen att ändra betyget F, precis som vi andra gjorde. Den kritik som riktas mot Tidöpartierna får Alireza Akhondi rikta mot sitt eget parti, det vill säga att även Centerpartiet har ställt sig bakom det som de definierar som ett ”vedervärdigt betygssystem”. Jag tycker att det är alldeles för hårt att beskriva det så.

Faktum är att betygssystemet har levererat resultat också. Om man jämför lika med lika presterar Sverige bland de bästa i världen i många ämnen. Det finns forskning som understöder detta. Exempelvis i de naturvetenskapliga ämnena konkurrerar vi väl med de sydöstasiatiska tigrarna. Det är jättebra resultat.

Där vi har sett problem är framför allt bland de elever som inte har svenska föräldrar. Där kan man se skillnader. Där måste jag säga att det finns ett annat parti som har ett stort ansvar när det gäller vem man har släppt in i landet. Det är inte Sverigedemokraterna, men det är ett annat parti vars representant står ganska nära mig här i salen just nu.

Fru talman! Jag hör vad Camilla Hansén säger. Jag måste tolka det som att det som sades tidigare mer var tomma ord. Camilla Hansén sa att vi backade in i framtiden med de reformer vi genomför. Sedan står hon här och säger att man ställer upp på dem och intygar att man inte tänker göra något åt dem i det fall man, gud förbjude, skulle hamna i regeringsställning. Det är i alla fall vad som sägs här i dag; kanske låter det annorlunda när olyckan väl varit framme.

Att backa in i framtiden skulle i så fall, med Camilla Hanséns egen tolkning här i dag, innebära att Miljöpartiet också sitter och backar in i framtiden. Det tror jag inte att hon menar, och alltså menar hon inte det om oss heller. Camilla Hansén är nöjd med att vi har kommit fram till så pass bra förslag som vi ändå har gjort.

Vi har lyckats få på bordet förslag om trygghet och studiero, förslag om reglerad undervisningstid, förslag om nya läroplaner och nu förslag om ett nytt betygssystem. Det är ett bra besked att man inte vill riva upp detta. Det är ett mycket bra kvitto på det arbete som Sverigedemokraterna och regeringspartierna har gjort under mandatperioden.

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men så hörde jag Camilla Hansén avsluta med att säga att vi nu backar in i framtiden.

Hon pratar om vilken roll utbildningen ska ha och vilken syn på kunskap som ska gälla, och så ser hon fram emot att ändra det hela nästa mandatperiod. Man blir lite tveksam här. Är Miljöpartiets inställning att man ska riva upp de reformer som vi nu sjösätter? Ska man riva upp läroplansförslaget? Ska man riva upp förslaget om trygghet och studiero? Ska man riva upp det här förslaget om betyg? Är det detta som Miljöpartiet är ute efter?

Då tycker jag att man backar in i det förflutna. Man kör på garageporten, kör rakt igenom den och genom väggen på andra sidan, ut på slänten och nedför backen med allt vad det innebär. Det är en total krasch, alltså. Miljöpartiet får gärna redogöra för vad man egentligen menar.

Jag tycker att den här regeringen tillsammans med oss sverigedemokrater har genomfört ett bra arbete som har varit inställt på att skapa kunskap i svensk skola, skapa trygghet och studiero, skapa förutsättningar för lärande och lärare och skapa förutsättningar för skolledare att vara skolledare. Detta arbete kommer vi att fortsätta med även efter september.

Jag tycker att vi skapar förutsättningar för ett bra betygssystem – det som vi pratar om i dag. Där finns en likhet mellan läroplan, nationella slutprov och betygssystemets utformande i ganska lösa beskrivningar av vad varje betygssystem ska bestå av. Det tycker jag är bra.

Frågan är: Vad vill Miljöpartiet göra med alla dessa reformer?

Fru talman! Det är klart att man i ett regleringsbrev kan reglera vad en myndighet ska göra, men vi har inte ministerstyre i Sverige. Om myndigheten inte vill följa det som står i regleringsbrevet är det alltså mycket lite man kan göra åt det. Det är en svaghet, och det vore glädjande om Isabell Mixter ville börja arbeta med oss sverigedemokrater för ministerstyre i Sverige. Det hade varit bra. Jag tror att det hade behövts.

Isabell Mixter säger att man inte har haft en dialog. Det har varit många dialoger, men till och med den generaldirektör som tillsattes konstaterade att det fanns problem på myndigheten och försökte komma åt dem. Han slutade dock självmant. Det var såklart ett bekymmer i sig, men det visar ju också att det sitter någonting i väggarna som inte stämmer.

Ska man avskaffa Skolverket nu, under den här implementeringsfasen? Nej, förmodligen inte. Men kanske måste man börja bygga upp en parallell struktur som sedan kan ta över de arbetsuppgifter som Skolverket har i dag. Det tror jag är nödvändigt. Annars kommer vi att se fortsatta problem framöver. Det här ska inte bara implementeras. Det ska också följas upp kontinuerligt. Om man inte klarar av det mest basala, hur ska man då klara av att följa upp regelverket framöver?

Jag är säker på att vi kommer att få slutproven; det hyser jag inga tvivel om. Däremot rådet det tvivel om huruvida de blir digitala eller analoga. Jag tycker att Skolverket har varit väldigt otydliga med vad de menar här. Har de ens förmågan att genomföra digitala nationella slutprov? Trots alla pengar de har fått, trots alla resurser som tillsatts och trots att de arbetat med det under två regeringar har de ändå inte lyckats.

Att det blir slutprov är jag dock övertygad om. Den frågan har också ställts många gånger, och vi har fått jakande svar. Om det blir digitalt eller analogt, till att börja med, får vi se. Det beror på vad Skolverket mäktar med.

Fru talman! Jag reagerade när Isabell Mixter sa att det finns vissa partier som i stället för att ta ansvar förordar att Skolverket ska läggas ned.

Fru talman! Att ta ansvar kanske också är att agera mot en dysfunktionell myndighet. Det är klart att man kan göra ändringar inom myndighetens ram, men vi har ju sett att det har funnits problem med Skolverket. Det var problem när nya läroplanen skulle antas 2011, och det var inte minst problem med de digitala nationella proven.

Jag instämmer för övrigt i allt som Isabell Mixter säger om de digitala nationella proven; det är hemskt att man har lagt ned så mycket pengar och att det inte har resulterat i någonting. Nu i efterhand framkommer det ju också att man redan från början har sett problem med att implementera detta men inte flaggat för det eller sagt någonting. Det är ytterst allvarligt.

Därför menar jag att detta är någonting som sitter i väggarna på myndigheten, och det tvättar man inte bort så lätt. I stället måste man göra något annat. Ska vi lägga ned Skolverket över en natt? Nej, det är klart att vi inte ska göra det. Men att ta ansvar måste också kunna innebära att säga: En myndighet som inte ens kan leverera det vi säger att den ska leverera på grundläggande områden kan vi inte ha kvar, utan då måste vi bygga upp någonting nytt. Det tycker jag är att ta ansvar.

Frågan är vad Isabell Mixter vill. Vill man fortsätta putsa väggarna på Skolverket, eller är även Vänsterpartiet redo att fatta beslut om att göra något åt problemet en gång för alla?

Fru talman! Mycket är såklart redan sagt om betygssystemet. Men ett bra betygssystem är viktigt för förtroendet för detsamma och för att skapa en skolgång som är bra för eleverna så att de känner sig trygga i att de bedömningar som görs också är de rätta bedömningarna.

I dag kan vi konstatera att vi har problem. Vi har hört att det finns problem med utslagning och att det finns problem med olikvärdighet. För oss sverigedemokrater har olikvärdigheten varit det absolut viktigaste av de två. Det är inte rimligt att man ser skillnader från skola till skola eller mellan olika kommuner eller mellan olika skolor i en kommun. Det är inte rimligt att man ser skillnader mellan fristående skolor och kommunala skolor eller mellan olika kommunala skolor eller olika fristående skolor. Inget av det är bra, för i slutändan handlar det om vilka möjligheter den elev som lämnar årskurs 9 eller som lämnar årskurs 3 på gymnasiet har att ta sig vidare i systemet. Då måste vi vara säkra på att vi har ett rättvist system som ger lika förutsättningar.

I det nuvarande systemet ska ett A vara ett A och ett E ett E, men det är inte alltid så. Vi har sett att ett A kan vara ett A i vissa skolor, men i vissa andra skolor kan ett E också vara ett A. Så kan vi inte ha det. Då måste vi göra något.

Förra mandatperioden diskuterade vi ganska mycket om Fbetyget. Problemet med den debatten var att man inte gick till botten med det verkliga problemet, nämligen de detaljerade beskrivningarna av varje betygssteg som fanns. Så länge man har ett sådant system är det rimligt att man faktiskt når upp till samtliga mål som står inskrivna i betygsstegen. Annars är det orimligt. Det var egentligen det man skulle rätta till snarare än att avskaffa systemet som sådant. Från Sverigedemokraternas sida sa vi flera gånger att vi ville ha tillbaka ett system med någon form av relativt inslag.

Jag kommer ihåg att jag vid en presentation hos Svenskt Näringsliv pratade om att vi borde titta på de stater i USA där man har ett procentsystem, det vill säga att 90 procent ger ett visst betyg och 80 procent ett annat och att detta skulle vara mer likvärdigt. Problemet med det är att det blir mycket provhets, och det är något som vi i Sverigedemokraterna inte vill se. Vi vill inte att det blir en ingång till provhysteri i skolan.

Det har också varit ett problem med systemet som vi har i dag. Mycket har kretsat kring betygsstegen, och därmed har också undervisningen präglats av att man förbereder eleverna inför de nationella proven. Det har också varit väldigt stark betoning på prov. Vi tror att detta kommer att förändras.

Likvärdighet är viktigast av allt. Betygen ska vara lika oavsett var man befinner sig i landet eller på vilken skola man är.

Betygsutredningen har gjort ett gediget arbete, skulle jag vilja säga. Det är ett mycket bra arbete. Man har också varit ytterst transparent i det arbetet. Vi hör nu från oppositionen att regeringen borde ha tagit med oppositionen mer och haft diskussioner och liknande. I det här fallet tycker jag inte att det hade behövts, för betygsutredningen har haft diskussioner även med oppositionen. Jag är säker på att ni har träffat betygsutredningen minst lika mycket som vi har gjort, departementet kanske undantaget. För oss andra partier har det nog varit ungefär samma kontakt.

Man har varit väldigt transparent. Man har varit ute i debattartiklar och redogjort för hur detta ska se ut. Man har tagit emot synpunkter och liknande. Till skillnad från i några andra utredningar skulle jag vilja säga att det i den här har varit väldigt tydligt vad drivkraften har varit och vad slutmålet skulle vara. Man har också tagit till sig av vissa åsikter som har kommit in.

Vi i Sverigedemokraterna har haft synpunkter på en del saker. Vi ställer oss till exempel fortfarande frågande till hur vi ska göra med exempelvis moderna språk. I dag har vi ett meritvärderingssystem som garanterar att man kan få 20 extra meritpoäng om man läser moderna språk, det vill säga exempelvis spanska, franska eller tyska, i grundskolan. Det är likadant om man läser det på gymnasiet. Varför är det då så? Jo, för att man när det nya betygssystemet en gång i tiden infördes såg att elever valde bort moderna språk, och då var man tvungen att ha någonting som fungerar som en morot.

Det här försvinner i det nya betygssystemet, och vi kommer att ha detta under uppsikt och se till att eleverna inte tappar de moderna språken. Det är ändå ett humanistiskt inslag som vi tycker är viktigt att värna.

Vi är såklart också intresserade av att det här verkligen får effekt och blir likvärdigt – annars får man ju justera. Man kan justera kalibreringen ytterligare till dess att man får ett fullt ut likvärdigt system. Det finns alltså möjligheter att skruva i systemet om man vill.

Det system som vi har hört om och som föreslås är en kombination av lärarsatta betyg och ett meritvärde, och det är meritvärdet som är viktigt. Det kommer att ges i årskurs 9 och i årskurs 3 på gymnasiet, och syftet är endast att få ett urval till gymnasiet respektive högre utbildning. Det innebär inte att man inte får lärarsatta betyg. Man får fortsatt ett betygsdokument i handen när man slutar skolan, men det är alltså inte det betyget som man söker in på utan det ska kalibreras. Genomsnittet av elevens resultat på de nationella proven ska jämföras med genomsnittet på skolan just för att skapa den viktiga likvärdigheten.

Det påstås ibland att de nationella proven kommer att styra undervisningen väldigt mycket, men då tror jag inte att man riktigt förstår hur det funkar i dag. I dag är det faktiskt så att de nationella proven styr ganska mycket över undervisningen. Hela betygssystemet är uppgjort så att det är det nationella provet som styr. Man ska särskilt beakta det nationella provet, och med de betygskriterier som finns i den nuvarande läroplanen är det också så att man fokuserar ganska mycket på det nationella provet.

Nu är det trots allt så att vi har ändrat läroplanen. Vi fattade ju beslut om det i förra veckan, och det är nu väldigt mycket enklare beskrivningar av vad som gäller. Det är sammantagna bedömningar, kursplanerna är mycket tydligare och undervisningen ska baseras på läroplanerna. De nationella proven – de slutprov som kommer – ska baseras på det som står i läroplanen. Risken för att det skulle bli mer fokus på de nationella proven i undervisningen tror jag alltså är ganska liten jämfört med hur det är i dag.

Det blir alltså ett betygssystem som har skalan 1–10 och där det kommer att krävas 4,0 i snitt för att få en examen. Det kommer också att krävas betyg 4 på examensarbetet eller yrkesprovet.

Vi tror att detta är bra, men vi har även här en farhåga. Det får inte bli så att kommunerna – när de bygger ut sina utbildningar och på bekostnad av annat bygger ut det samhällsvetenskapliga programmet eller vad det nu är – släpper igenom elever som inte kommer att klara gymnasiet. Detta är en av anledningarna till att vi har försvarat Fbetyget in i det sista, alltså för att det har varit en garant för att de kunskaper eleverna har med sig också har bäring in på gymnasiet. Där kan vi se en liten risk.

Vi hade gärna velat se någon form av särskild behörighet exempelvis för de teoretiska programmen. Nu har vi inte landat där, men detta är någonting som vi kommer att ha under bevakning för att se till att vi inte skapar svårigheter för eleverna genom att göra det så pass lätt att komma in på ett teoretiskt program att det innebär att man bara skjuter problemen framför sig. Det är ingen som gagnas av det.

Jag noterar också att det från oppositionens sida framkommer kritik mot Skolverket, och som jag sa i ett replikskifte tidigare har vi varit ytterst kritiska mot Skolverket. Skolverket klarar inte av den här uppgiften. Vi måste ha centralt rättade prov – det finns inget annat.

Vi har i förhandlingar också ställt frågor flera gånger om huruvida det finns någon backup-plan ifall man inte klarar av centralt rättade digitala prov. Vi har sagt att vi i sådana fall vill ha centralt rättade analoga prov.

Det gläder mig att höra att oppositionen är inne på samma linje. Skulle detta falla, ja, då faller hela systemet. Det är viktigt att vi står upp i enighet i den här kammaren och kräver av Skolverket att de ska följa de direktiv som är lagda. De ska faktiskt genomföra de centralt rättade proven och inte hitta på några hybridlösningar – som vi kunde läsa om i medierna för någon månad sedan.

Att det ska finnas en bred parlamentarisk kommitté och att detta ska följas upp är viktigt för oppositionen när man sitter i opposition, men när oppositionen själv sitter i majoritet är man inte särskilt intresserad av att ha breda lösningar. När man under förra mandatperioden lade fram förslagen om att avskaffa betyget F var det inte något tal om att bjuda in politiska partier till den diskussionen, utan då nöjde man sig med att konstatera att betyget F skulle bort. Det är alltså en sak vad man säger i opposition och en annan sak vad man säger i majoritetsställning.

Jag tycker dock att det är bra att man är överens om att ha en bred uppslutning kring en sådan här viktig reform, och därför är det glädjande att oppositionen ställer upp på det allra mesta, även om man kan vara kritisk. Precis som Niklas Sigvardsson sa är det också oppositionens roll att vara det.

När det gäller uppföljning skulle jag gärna vilja betona att detta kommer att följas upp. Vi kommer att följa den här reformen noggrant och se till att det inte finns något som skaver någonstans, som inte fungerar eller som slår fel. Där behöver oppositionen alltså inte oroa sig, utan jag tror att vi har samma intresse av att se till att vi skapar ett system som är likvärdigt och som ger rättvisa betyg för alla elever framöver.

(Applåder)

Fru talman! Jag konstaterar att Niklas Sigvardsson och jag har en sak gemensam: Vi är nog båda väldigt teoretiskt lagda snarare än praktiskt lagda. Jag är helt fine med det. Jag tycker, precis som Niklas Sigvardsson, att det är viktigt oavsett vad.

Det är glädjande att höra att Socialdemokraterna är på banan och tycker att det är viktigt med centralt rättade prov. Då måste vi se till att det blir så, även om det krävs att det sker analogt, i avvaktan på det digitala. Det här är viktigt eftersom Skolverket nu inte klarar av en sådan fundamental sak.

Om vi skulle gå tillbaka till en situation där det helt plötsligt är de enskilda skolorna som ska rätta de nationella proven faller hela likvärdighetstanken. Det är därför jättebra att vi har en bred enighet i den här frågan. Det är också viktigt att vi signalerar till Skolverket att det inte är en acceptabel väg framåt.

När det gäller arbetsmarknadens parter vet vi att Svenskt Näringsliv har en uppfattning och branscherna en annan. När vi träffar de senare hör vi sällan något som antyder att det skulle vara viktigt med treåriga linjer eller teoretiska kunskaper, utan tvärtom efterlyser man just de praktiska kunskaperna.

Det är viktigt att vi skapar möjligheter för den del elever som inte kan bli behöriga till ett nationellt program och som kommer att ha problem med de teoretiska ämnena hur mycket vi än ändrar systemet. Vi anser att det måste finnas en väg in genom kortare yrkesprogram. Den huvudsakliga uppgiften måste ändå vara att se till att de får ett jobb framöver och inte fastnar i arbetslöshet eller utanförskap. Där måste vi tänka längre än vad arbetsmarknadens parter gör ibland.

Min fråga till Niklas Sigvardsson är därför fortsatt: Kan han tänka sig att införa kortare yrkesprogram för den här gruppen av elever i samråd med exempelvis branscherna?

Fru talman! Jag tackar Niklas Sigvardsson för anförandet.

Jag minns när man hade debatter med SSU:are på 80- och 90-talen. Då möttes man av budskapet att betyg nästan var helt fel och något fult, men nu känner jag en helt annan anda hos Niklas Sigvardsson. Han antyder ändå och slår fast att betyg är viktigt. Det är glädjande att höra att Socialdemokraterna står fast vid att det är viktigt att ha betyg i skolan. Sedan kan vi göra olika bedömningar av hur det ska se ut, men jag blir nöjd när jag hör att Socialdemokraterna i stort sett ställer upp på det system som nu föreslås och ser det positiva i det. Det finns därför en god grund för att det kommer att bli bra i slutändan.

Jag skulle vilja kommentera det där med Skolverket. Jag håller med Niklas Sigvardsson om att hanteringen av de digitala proven har varit under all kritik och att det finns starka skäl att kritisera Skolverket för detta. Man har inte bara kastat bort miljoner på ett system där man inte har förmåga att leverera, utan nu säger man också att man tänker kullkasta många av idéerna och att vissa prov ska rättas på skolorna medan andra ska rättas centralt. Så kan vi såklart inte ha det.

Jag vill fråga Niklas Sigvardsson, bara för att klargöra: Ser också Socialdemokraterna behovet av att rätta de nationella proven centralt? Om de inte kan rättas digitalt, är Socialdemokraterna då för att hitta en analog väg för att rätta dem centralt?

När det gäller det nya systemet och obehöriga glömmer vi ibland bort i debatten att det tyvärr finns elever som inte har förmåga att tillgodogöra sig utbildning. Där måste man hitta andra vägar. Min fråga till Niklas Sigvardsson är: Öppnar Socialdemokraterna upp för andra vägar in på yrkesprogram, exempelvis borttagna behörighetskrav och kortare tvååriga utbildningar som gör att man snabbt kan komma i arbete?

Herr talman! Det finns pengar för 2026 men inte för 2027 och 2028. Det vore en konstig ordning om det fanns pengar för kommande år innan reformen är i hamn.

När det gäller långsiktighet har vi haft ett väldigt bra samarbete med regeringen. Centerpartiet hade också kunnat vara med i det samarbetet om man hade velat, men i stället har man valt att hamna i klorna på vänstersidan.

Jag hörde Niels Paarup-Petersen säga: ”Vi tar över i regering.” Så uttryckte han det. Det är alltså Vänsterpartiets skattehöjningar som ska finansiera Centerpartiets reformer och den här reformen.

Jag blir lite konfunderad. Tänker Centerpartiet riva upp reformen, eller varför gnälls det över den nu? Tänker man riva upp den bara för att det inte har varit någon bred parlamentarisk enighet eller diskussion om den, eller vad är det Niels Paarup-Petersen försöker säga? Det är lite märkligt.

Jag vill säga en sak till. Det är rätt att Sverigedemokraterna har sagt att det delvis ska finansieras med kunskapsbidraget. Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna inte tycker att kunskapsbidraget har gett de effekter som det borde ge. Det är väldigt högt, och det ökar. Vi ser en möjlighet att använda det inom ramen.

Kunskapsbidraget ska gå till kvalitetshöjande insatser och just till att stärka lärarkåren och läraryrkets attraktivitet. Det är också att stärka kvaliteten i skolan, så vi ser många positiva effekter av det. Det är inte säkert att kunskapsbidraget kommer att finansiera allt, men vi tycker att det vore väldigt rimligt om det finansierade en del.