Joakim Sandell

Fru talman! Vi är egentligen en udda fågel i Norden och övriga Europa. Inte minst har Finland ett heltäckande register över detta. Danmark har också ett register.

De myndigheter som jag har nämnt tidigare efterfrågar det inte bara för att de vill veta allt om alla utan för att de faktiskt ska kunna fatta bättre grundade beslut.

När det gäller Riksbanken påverkar även beslut på marginalen hushållens ekonomi. Det som i normalfallet är 0,1 punkt blir väldigt mycket pengar efter ett tag.

Det är självklart, tycker i varje fall jag, att vi ska ge våra myndigheter bästa möjliga förutsättningar för att kunna fatta så goda beslut som det går att fatta.

Den här informationen vill SCB, Pensionsmyndigheten, Riksbanken, Konjunkturinstitutet, Riksgälden, Uppsala universitet, Finland, Danmark och Norge ha men inte en majoritet i Sveriges riksdag.

(Applåder)

Fru talman! Jag har en fråga. Om att titta på skuldsidan men inte tillgångssidan skulle vara tillfyllest, varför tror ledamoten att SCB, den myndighet som har ansvar för att hämta in statistiken, Pensionsmyndigheten, Riksbanken, som har ansvar för penningpolitik och räntekänslighet, Konjunkturinstitutet, Riksgälden och Uppsala universitet tycker att det också behövs ett bättre register över tillgångarna? Varför tror ledamoten att de här organisationerna och myndigheterna tycker att det behövs?

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att säga att det hade varit bra om vi fått bättre statistik om hushållens ekonomi. Ingen bestrider att det finns ett behov av att förstå hur svenska hushåll påverkas av räntehöjningar, inflation och ekonomiska kriser. För att fatta kloka politiska beslut behöver vi god kunskap om hur verkligheten ser ut. Det är också därför Socialdemokraterna under lång tid har efterfrågat bättre underlag för att analysera hushållens ekonomiska situation.

Just därför är det svårt att förstå varför regeringen väljer att stanna halvvägs. I den proposition som vi behandlar här föreslås att SCB ska samla in uppgifter om hushållens skulder och skuldbetalningar. Syftet är att förbättra analyserna av hushållens motståndskraft och känslighet för ekonomiska störningar. Det är ett rimligt mål. Problemet är att regeringen samtidigt väljer att bortse från den andra sidan av balansräkningen. Man vill mäta skulderna men inte tillgångarna.

Fru talman! Om två hushåll har lika stora lån kan deras ekonomiska situation ändå vara helt olika. Det ena hushållet kanske har stora sparmedel, aktieinnehav eller andra tillgångar som fungerar som en ekonomisk buffert. Det andra hushållet kanske saknar sparande helt och hållet. Enbart skulderna säger därför inte tillräckligt mycket om hushållens ekonomiska motståndskraft. Det är ungefär som att försöka bedöma ett företags ekonomi genom att bara titta på skuldsidan i bokföringen och blunda för tillgångarna. Ingen seriös ekonom skulle acceptera en sådan analys. Ändå är det precis den metod som regeringen nu vill lagstifta om.

Fru talman! Jag kommer att tänka på en artikel jag nyligen läste om hur forskare reagerade när delar av USA:s havsövervakning löpte risk att monteras ned av Trumpadministrationen. Huvudanledningen till att forskarna protesterade var inte att all information skulle försvinna utan att viktiga delar av informationen togs bort. Prognoserna skulle fortfarande finnas kvar, och mätningarna skulle fortfarande göras. De skulle dock bygga på ett sämre underlag. Forskarna varnade för att man riskerade att flyga blint eftersom avgörande delar av verkligheten inte längre skulle fångas upp.

Jag tycker att det finns en tydlig parallell till den proposition som vi behandlar i dag. Regeringen samlar in en del av informationen om hushållens ekonomi, men vi får inte hela bilden. Statistiken kommer att finnas, och analyser kommer att göras. Men de kommer att bygga på ett underlag där viktiga pusselbitar saknas, och när man bara ser halva verkligheten ökar risken att man drar fel slutsatser.

Fru talman! Det är inte bara vi socialdemokrater som pekar på denna brist. Flera av landets tyngsta remissinstanser har framfört samma kritik. Riksbanken har efterfrågat uppgifter om hushållens tillgångar för att kunna analysera hur penningpolitiken påverkar olika grupper, hur ränteförändringar slår mot olika hushåll och hur motståndskraftig den svenska ekonomin egentligen är. Konjunkturinstitutet, Riksgälden, Statistiska centralbyrån och Uppsala universitet har pekat på samma problem. De menar att skulder utan tillgångar ger en ofullständig bild av hushållens ekonomi.

Även Pensionsmyndigheten har pekat på behovet av bättre kunskap om hushållens tillgångar. Myndigheten framhåller att sådana uppgifter är viktiga för att man ska kunna analysera pensionärers ekonomiska situation och bedöma hur väl pensionssystemets olika stöd träffar de grupper som stöden är avsedda för.

Om vi inte vet vilka tillgångar människor har riskerar vi att få en missvisande bild av deras ekonomiska förutsättningar. Det gäller inte minst när vi ska utvärdera bostadstillägg, garantipension och andra stöd som syftar till att stärka ekonomin för pensionärer med små resurser.

Även här handlar det om samma grundläggande fråga. Om vi vill fatta välgrundade beslut måste vi utgå från hela bilden av människors ekonomi och inte bara delar av den.

När så många expertmyndigheter och forskningsinstitutioner pekar åt samma håll borde regeringen faktiskt lyssna. Men regeringen väljer att gå vidare med ett system som redan från början är ofullständigt.

Fru talman! Sverige är i dag ett av få europeiska länder som saknar ett sammanhållet underlag över hushållens ekonomiska tillgångar. Ändå vet vi att tillgångar spelar en avgörande roll för människors ekonomiska trygghet.

Den som har ett sparkapital kan klara en period av arbetslöshet, stigande räntor eller oväntade utgifter på ett helt annat sätt än den som saknar ekonomiska resurser. Den som har stora tillgångar kan bära betydligt högre skulder än den som inte har några tillgångar alls.

Vill vi förstå hur hushållen påverkas av ekonomiska kriser måste vi därför förstå både skulderna och tillgångarna. Annars riskerar vi att fatta beslut på ett underlag som bara visar halva verkligheten.

Fru talman! Vi socialdemokrater säger inte nej till bättre statistik – tvärtom. Vi vill ha bättre statistik än den regeringen föreslår. Vi vill ha en statistik som ger forskare, myndigheter, Riksbanken, Pensionsmyndigheten och beslutsfattare möjlighet att förstå hushållens samlade ekonomiska situation. Vi vill ha ett beslutsunderlag som bygger på hela verkligheten, inte bara delar av den.

Därför anser vi att propositionen bör avslås och att regeringen bör återkomma med ett förslag där även hushållens tillgångar omfattas av statistikinsamlingen. Först då har vi ett underlag som på allvar kan bidra till bättre analyser, bättre krisberedskap och en bättre ekonomisk politik.

Med det yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2.

(Applåder)

Fru talman! Det är intressant att höra att skälet till att vi inte ska ha ett tillgångsregister är att du, David Perez, redan har räknat hem att ni ska förlora valet. Om du hade haft lite självförtroende och trott att ni skulle vinna valet hade det ju inte funnits något problem med tillgångssidan utifrån vad vi eventuellt tycker.

Det som ledamoten säger om vad vi tycker är inte sant – vi har inget förslag om en förmögenhetsskatt. Däremot tycker vi att det är rimligt att höja andra skatter. Det är faktiskt så här både med politik och med livet som helhet: Vill man ha utgifterna måste man någonstans också vilja ha intäkterna. Det går inte att låna till kortsiktiga skattesänkningar för dem som har mest. Sådana skattesänkningar gör ingenting för tillväxten eller för att minska arbetslösheten.

Det stämmer alltså att vi har förslag på skattehöjningar. Vi har dock inga förslag om en förmögenhetsskatt – det ledamoten sa är helt enkelt inte sant. Jag är väl medveten om detta i och med att jag faktiskt var på den socialdemokratiska partikongressen när bland annat skattepolitiken diskuterades.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med en randkommentar. Det var intressant att höra att ledamoten Perez tycker att det är besvärande att folk amorterar i mindre utsträckning. Man kan ju fråga sig varför det har lagts fram en proposition om att ta bort amorteringskravet. Det var dock inte detta jag ville fråga om.

Jag håller med ledamoten om bekymret med överskuldsättning. Frågan jag har är: Får man verkligen koll på hur överskuldsättningen ser ut om man inte också tittar på vilka tillgångar som finns? En skuld kan ju betyda olika mycket för olika hushåll. Om man har stora tillgångar kanske ett lån inte är så farligt, men om man i stället har små eller inga tillgångar har vi ett bekymmer.

Riksbanken, SCB, Riksgälden och så vidare vill ju ha detta för att de ska kunna se om det är en sårbarhet för hushållen. Ni säger dock nej till det. Hur kan man få koll på överskuldsättningen genom att bara titta på skuldsidan och inte titta på tillgångssidan?

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet avslutade med det som egentligen är själva poängen, nämligen att sårbarheten i vallagen inte blir uppenbar förrän någon missbrukar den. Om ingen tidigare har gjort på det sätt eller betett sig bedrägligt på det sätt som Bertil Persson upptäckte 1991 blir det inte uppenbart.

Nu var Bertil Persson kanske inte direkt ensam om att upptäcka det här, men han tog upp det i en motionstext. Jag kan meddela att jag har pratat med några gamla partikamrater som också var riktigt förbannade över det här. Det var rimligtvis möjligt enligt den lagstiftning som man hade redan 1988 eller 1985, men det var ingen som använde sig av detta. Folk följde den praxis som tidigare hade funnits.

Det är lite grann samma sak med det här. Bristerna i vår vallag kanske inte alltid uppmärksammas här, för partierna som sitter i Sveriges riksdag är respekterade och har väl ändå grundinställningen att vi ska ha fria och allmänna val där alla är exakt lika mycket värda. Väljarna ska få stöta och blöta våra argument kopplat till det statliga, det offentliga och det privata och till skattesatser, kriminalpolitik och annat.

Hela poängen är att detta beteende bryter lite grann mot principen att vi är lika. Det rimliga är att man kan ställa upp i ett kommunval och ett regionval, för man kan bara vara företrädare i en kommun eller i en region.

Tack så hemskt mycket för vad jag ändå tycker var en konstruktiv debatt så här i juletider! Jag hade dock önskat att man vore lite snabbare.

Fru talman! Vi är egentligen överens i själva sakfrågan. Vi tycker nog att beteendet som uppvisades i valet senast är bedrägligt. Det var tyvärr inte bara enstaka fall.

Valmyndigheten konstaterade att det i valen till regionfullmäktige var 17 kandidater i sex olika partier som gjorde detta. I kommunfullmäktigevalen var det hela 80 kandidater i elva partier som betedde sig på detta uppenbarligen bedrägliga sätt.

Ibland är det så att vi får till en bred samsyn här inne i kammaren när det gäller hur vi ska hantera vallagen och de allmänna valen, men man tänker då kanske inte alltid på de partier som i dag inte finns i kammaren men som ställer upp i allmänna val. Det gäller såväl i lokala och regionala val som i riksdagsval.

Därför är det oerhört viktigt, tänker i varje fall jag, att inte ge dem möjlighet att bete sig bedrägligt mot väljarna vid mer än ett tillfälle om det finns en lucka i lagen.

Med hanteringen nu är det alldeles uppenbart att samma individer eller partier kommer att ha möjlighet att bete sig på exakt samma sätt i valet nästa år som de kunde göra senast.

Jag är väldigt glad att vi har en samstämmighet. Jag skrev själv en motion direkt efter förra valet som behandlades i konstitutionsutskottet 2023 som då delvis blev bifallen med ingången att vi behöver göra någonting åt det. Det var ett enigt konstitutionsutskott som stod bakom det.

Man ska inte ge människor möjlighet att vara bedrägliga vid mer än ett tillfälle. Nu får vi en situation där de kan bete sig bedrägligt vid mer än ett tillfälle på samma sätt. Sedan är det inte säkert att det inte kommer att hittas luckor i nästa vallag. Det är detta jag är lite bekymrad över.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Så här i juletider får jag väl inleda med att konstatera att jag är nöjd med stora delar av svaret – kanske 80 procent. Det är inte den sämsta förutsättningen för en interpellationsdebatt. Det är slutet på svaret som kanske inte är riktigt tillfyllest.

Jag vill ta min utgångspunkt i en gammal motion från en partikollega till statsrådet, Bertil Persson. År 1992 skrev han en motion till riksdagen kopplat till händelser i valet i Fyrstadskretsen, som det då hette.

Vid den tiden hade vi nere i Malmötrakten ett lokalt parti som hette Skånepartiet. De tryckte upp valsedlar med beteckningarna Socialdemokratiska Arbetarpartiet respektive Moderata Samlingspartiet, skickade ut dem till samtliga hushåll och delade ut dem i vallokalerna. Första namnet på de här listorna var samma namn som toppade Moderaternas lista respektive Socialdemokraternas lista, i Socialdemokraternas fall på riksdagslistan Lars-Erik Lövdén och på vår kommunlista Lars Engqvist. Jag har tyvärr inte koll på vad Moderaterna hade för toppnamn, men det kanske statsrådet kan upplysa mig om. På andra plats fanns dock personer från Sjöbopartiet. Sedan fyllde man på med kandidater som inte på något sätt var kopplade till vare sig Socialdemokraterna eller Moderaterna, kandidater som då inte var med i partiet i fråga, kandidater som inte var tillfrågade och bad att bli strukna men inte kunde strykas och så vidare. Det var ett uppenbart sätt att komma runt fyraprocentsspärren.

Skånepartiet visade på en sårbarhet i lagstiftningen. Bertil Persson, som var riksdagsledamot från Moderaterna, avslutade sin motion med orden: ”Det är angeläget med en lagöversyn som gör denna typ av agerande omöjligt i framtiden.”

Under den treåriga mandatperioden 1991–1994 hade Sverige en moderat justitieminister, Gun Hellsvik. Man såg de brister som lagstiftningen hade 1991 och klarade av att ändra detta så att det som var möjligt 1988 och 1991 inte längre var möjligt 1994. Det är det som är själva kärnan i frågeställningen. Som ni har lagt upp arbetet nu blir det möjligt att bete sig på samma sätt i valet nästa år som det var i förra valet gällande detta. Jag tycker faktiskt att vi i bred samsyn borde ha kunnat klara av att ändra reglerna under mandatperioden.

Herr talman! I måndags kväll hade jag möjligheten att se del två i dokumentärserien om Stoltenberg i Sveriges Television – en dokumentär jag verkligen kan rekommendera. Det handlar om Utøya, Nato och inte minst Ukraina. När jag tittade på dokumentären fastnade ett citat särskilt. Stoltenberg säger: Det finns en direkt koppling mellan Utøya och Ukraina. De värderingar som angreps då är samma som angrips nu: demokrati, frihet, åsiktsmångfald och trospluralism. Terrorismen har många skepnader, men terroristerna är alltid samma personer. De är kriminella som använder våld för att uppnå sina mål.

Jag tycker att dessa ord påminner oss om att kampen för demokrati och frihet inte sker i isolerade ögonblick utan är en del av en sammanhängande berättelse om vår samtid. När vi står upp för Ukraina i dag gör vi det faktiskt inte bara för deras skull utan också för att samma värden som en gång attackerades på Utøya nu under mer än tre år har varit under angrepp. Det är värden som ytterst definierar vilka vi är: demokrati, frihet, mångfald och respekt för människors lika värde.

Den extra ändringsbudget som vi behandlar i dag innebär att Sverige fortsatt ska bidra med försvarsmateriel, humanitärt stöd och stöd till återuppbyggnad. Vi gör det här för att vi vet att Ukrainas kamp också är vår kamp och att den europeiska säkerhetsordningen är beroende av att gränser respekteras, att rätt går före makt och att folkrätten inte får undermineras. Det är faktiskt ingen liten sak utan ett avgörande vägval för vår gemensamma framtid.

Herr talman! Det finns givetvis frågor om kostnader, prioriteringar och risker. Men låt mig vara tydlig. Den största kostnaden vore att göra ingenting. Att tillåta en aggressiv stormakt att oemotsagd flytta fram sina positioner vore att acceptera en utveckling där hot och våld ersätter diplomati och demokrati. Ett sådant scenario vore inte ett svek bara mot det ukrainska folket utan faktiskt också mot oss själva, eftersom vår egen säkerhet och vår trovärdighet som demokratins försvarare då skulle stå på spel.

Det är samtidigt värt att, liksom föregående talare Edward Riedl, lyfta fram den bredd av enighet som har präglat Sveriges hållning gentemot Ukraina. Riksdagen har över blockgränser och partigränser gång på gång markerat att detta är en fråga som inte får reduceras till partipolitik. Vi har varit och är överens om att stödet måste finnas där – uthålligt, tydligt och med en moralisk tyngd som bara uppstår när demokratier talar med en gemensam röst. Det är en styrka för oss att vi i denna fråga står enade. Det är också en styrka för Ukraina att veta att Sverige är en pålitlig och uthållig partner.

När Jens Stoltenberg talar om kopplingen mellan Utøya och Ukraina visar han att demokratins fiender byter skepnad men aldrig natur. Motståndet mot dessa krafter måste därför vara uthålligt, principfast och konsekvent. Genom att fatta beslut om denna extra ändringsbudget sänder vi igen en tydlig signal: Sverige kommer inte att vika ned sig när demokratin angrips. Vi kommer att fortsätta ge vårt stöd, både för Ukrainas säkerhet och för vår egen säkerhet.

Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Vi har i dag att behandla finansutskottets betänkande 36, En effektivare förvaltning av buffertkapitalet. Det är ett ärende som rör en viktig del av vårt pensionssystem och statens finansiella stabilitet.

Regeringen föreslår i propositionen att antalet buffertfonder inom det allmänna pensionssystemet minskas från fyra till tre. Syftet är att uppnå en mer effektiv kapitalförvaltning och att stärka förutsättningarna för en långsiktigt hållbar avkastning.

Finansutskottet har behandlat propositionen och föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag. Utskottet anser att en sammanslagning av fonderna kan leda till ökad effektivitet och bättre möjligheter till diversifiering i förvaltningen av pensionskapitalet. Det är viktigt att understryka att förändringen innebär att pensionssystemets grundläggande struktur och trygghet förblir intakt.

Fru talman! En effektiv förvaltning av våra gemensamma pensionsmedel är avgörande för att säkerställa att framtida pensioner kan betalas ut i enlighet med våra åtaganden. Genom att minska antalet fonder och därigenom reducera administrativa kostnader kan mer avkastning tillföras pensionssystemet till förmån för nuvarande och framtida pensionärer.

AP-fondernas uppdrag är tydligt. De ska förvalta pensionskapitalet på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt med målet att skapa hög avkastning till låg risk. Det är ett uppdrag som vilar på principer om självständighet, stabilitet och långsiktighet. Samtidigt finns ett tydligt etiskt ramverk för investeringarna, där hållbarhetsaspekter vägs in i förvaltningen. Det är en modell som har tjänat Sverige väl och som har bidragit till att värna framtida pensioner utan att ge avkall på etiska värderingar. Att detta uppdrag inte förändras i grunden genom sammanslagningen är en viktig trygghet.

Fru talman! Sedan det nuvarande pensionssystemet sjösattes har AP-fonderna levererat mycket goda resultat. Trots stora svängningar på de finansiella marknaderna har buffertkapitalet växt kraftigt. Fondernas totala tillgångar har mångdubblats över tid och bidragit till att förstärka systemets finansiella ställning. Det är ett kvitto på att det svenska pensionssystemet – med sin kombination av självständiga fonder, tydligt uppdrag och professionell förvaltning – faktiskt fungerar. Den stabilitet och trovärdighet som byggts upp ska vi vara rädda om när vi nu går vidare med dessa förändringar.

Fru talman! Det är också glädjande att regeringen i denna process har lyssnat till arbetsmarknadens parter och till oss socialdemokrater när det gäller vikten av att behålla parternas representation i fondernas styrelser. Den svenska modellen bygger på samverkan. Parterna besitter ovärderlig kunskap om arbetslivets villkor, ekonomisk utveckling och långsiktig trygghet – och deras perspektiv bidrar till en välavvägd och ansvarsfull kapitalförvaltning. Att den rösten fortsatt har en plats i styrelserummen stärker legitimiteten för hela pensionssystemet.

Slutligen vill jag också betona vikten av att sammanslagningen genomförs med stor omsorg och att kompetensen inom de berörda fonderna tas till vara.

Med detta yrkar jag bifall till finansutskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Vi står här i dag för att fatta beslut om att Sverige ska fortsätta, och fördjupa, sitt stöd till Ukraina. Det sker i en tid då det ukrainska folket dagligen försvarar sin frihet, sin demokrati och sina liv.

Vi socialdemokrater står bakom den här extra ändringsbudgeten. Det gör vi för att vi vet vad som står på spel och för att vi vet att tystnad, passivitet eller likgiltighet aldrig är ett alternativ i mötet med förtryck och aggression.

Fru talman! Det är lätt att glömma, men bara för ett ögonblick: Detta krig pågår fortfarande. Varje dag rasar bomber över ukrainska städer. Varje natt söker familjer skydd i källare. Barn växer upp under luftvärnslarm. Liv förstörs. Människors framtid krossas. I det läget är det vår skyldighet att inte vänja oss, inte låta brutaliteten bli vardag och inte låta den geopolitiska kartan ersätta vår moraliska kompass. Därför är stödet till Ukraina så viktigt.

Vi ger försvarsmateriel. Vi ger ekonomiskt stöd. Men framför allt ger vi också ett besked om att Sverige står kvar och inte svajar, inte tvekar och inte glömmer.

Och just därför, fru talman, vill jag också säga något om det som nu sker på andra sidan Atlanten. Vi följer väl alla utvecklingen i USA med stigande oro. Donald Trump har tydligt signalerat att han är beredd att överge Ukraina. Han ifrågasätter stödet till Nato, och han relativiserar Vladimir Putins ansvar. Han sätter gång på gång sina egna intressen framför världens behov av stabilitet, fred och ansvarstagande.

Det är djupt beklämmande, och det är farligt. För när en stormakt tvekar påverkar det hela världen. Det stärker inte bara Ryssland, utan det urholkar också den regelbaserade världsordning som vi alla är beroende av.

Det är just i ett sådant läge Sverige måste vara tydligt. Vi kan inte ersätta USA:s militära muskler, men vi kan visa politisk handling. Vi kan visa att det fortfarande finns länder – även små – som håller fast vid sina värderingar och står upp för folkrätten, för suveräniteten och för mänskliga rättigheter. Det finns länder som inte hukar inför auktoritära ledare eller flörtar med isolationistiska drömmar.

Fru talman! Vi behöver också vara ärliga med att hoten mot enigheten i Europa inte bara kommer utifrån. De kommer också inifrån. Viktor Orbán i Ungern har gång på gång försvårat och fördröjt det europeiska stödet till Ukraina. Han har arbetat emot sanktioner, han försöker blockera militärt stöd och han har närmat sig Kreml i en tid då resten av EU visar solidaritet och tydlighet.

Orbáns agerande är inte bara cyniskt. Det är ett svek mot den europeiska gemenskapen, och det underminerar vår kollektiva säkerhet. Det är en påminnelse om att kampen mellan demokrati och auktoritär nationalism inte bara utspelar sig i öst utan även inom våra egna strukturer.

Därför är det avgörande att Sverige och andra medlemsländer står fast och inte låter den illiberala ungerska Orbán sätta tonen för Europas hållning. Det är avgörande att vi visar att solidaritet är mer än en princip: Det är en handling, och vi tänker inte kompromissa med den.

Fru talman! Det gör mig stolt att vi i Sveriges riksdag över partigränserna visar en sådan bred enighet i det här stödet. I en tid då populismen växer i Europa, då splittringar fördjupas och då vissa helst vill vända sig inåt är det starkt att vi här är överens. Det är ett styrkebesked och ett uttryck för vår demokratiska mognad.

Men vi socialdemokrater nöjer oss inte med det symboliska. Vi vill också att detta stöd ska vara långsiktigt och strategiskt. Vi ska göra vad vi kan för att hjälpa Ukraina att vinna kriget. Vi ska också bidra till att landet ska kunna bygga upp ett starkt, självständigt och demokratiskt samhälle efter kriget. Det handlar om sjukvård, utbildning, infrastruktur och sociala trygghetssystem. Det handlar om att tro på framtiden även när det ser mörkt ut.

Vi måste också se till att det stöd vi ger till Ukraina inte urholkar vår egen försvarsförmåga. Sveriges säkerhet och Ukrainas kamp ska inte ställas mot varandra. De hänger ihop.

Fru talman! Det är lätt att tala om värderingar i goda tider. Det är svårare när det blåser kallt, priset för solidaritet ökar, opinionen svajar och andra länder börjar backa. Det är då vi visar vilka vi är. Det är då vi kan visa vad Sverige står för.

I dag visar vi att vi står upp – inte bara med ord, utan med handling. Vi visar att vårt stöd till Ukraina inte är tillfälligt utan grundat i våra mest grundläggande värderingar. Vi visar att vi tar ansvar också när det är svårt.

Därför kommer vi att rösta ja till denna extra ändringsbudget, och därför säger vi nej till trumpism, till eftergivenhet och till cynism.

(Applåder)

Fru talman! Jag tolkar regeringens försök till lösning på problemet med de höga elpriserna i södra Sverige som att det för det första ska vara mer planerbar energiproduktion. Vi vet alla att det kommer att ta lite tid. För det andra brukar statsrådet nämna elområdena i Tyskland i sina svar. Jag ställde förra gången frågan om statsrådet trodde att det skulle bli något resultat av de samtal som statsrådet för med Tyskland eller via EU, men jag fick inget riktigt svar.

Min farhåga är att Tyskland inte kommer att göra någonting åt detta och att vi därför under denna mandatperiod kommer att ha kvar de stora skillnaderna i elpriser mellan södra Sverige och norra Sverige. Men jag vill gärna ha ett svar på frågan hur statsrådet ser på arbetet med Tyskland – eller i detta fall kanske mot Tyskland.

Fru talman! Jag tackar Niklas Karlsson för interpellationen och statsrådet för svaret. Jag hade tänkt att fokusera lite på den andra frågan i interpellationen, nämligen vad som görs på europeisk nivå.

I december förra året uttryckte statsrådet att hon var vansinnig på tyskarna, bland annat för att man inte har delat upp landet i elområden. Det kanske var lättare för ett kristdemokratiskt statsråd att vara vansinnig på den tyska regeringen när det var en socialdemokrat som var förbundskansler, men nu är en ny regering på väg fram där kristdemokraternas Merz kommer att bli förbundskansler.

De tyska kristdemokraterna består inte bara av partiet CDU utan också av CSU, alltså det kristdemokratiska partiet i Bayern. Det skulle vara intressant att höra statsrådets reflektioner om sannolikheten för att den nya regeringen skulle instifta elpriszoner där den ena delen av den kristdemokratiska unionen, det vill säga CDU, skulle sätta högre priser för den andra delen av den kristdemokratiska unionen, nämligen CSU. Ni är ju partikamrater, och det är kanske lättare att få igenom elområden i förhandlingar med en partikamrat än med en socialdemokrat.

Om Tyskland skulle införa elprisområden skulle det rimligtvis innebära att det blir en skillnad inom Tyskland när det gäller priset på el.

Tittar man på den tyska industrin ser man att den till stor del är lokaliserad i de södra delarna. Tysk industri möter i dag väldigt stora utmaningar, inte minst kopplat till bilindustrin i och med konkurrensen från bland annat Kina. Att få den tyska regeringen att gå med på att dela in landet i elpriszoner, i det läge som dess industri i dag befinner sig i, tänker jag inte blir lätt med tanke på att det skulle bli dyrare el i de södra delarna av Tyskland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I och med att det är ett av regeringens svar på hur vi ska få lägre priser i södra Sverige undrar jag hur sannolikt statsrådet bedömer att det är att Tyskland faktiskt kommer att införa elprisområden, enligt vad man har kommit överens om i Bryssel. Eller tror statsrådet att Tyskland kommer att värna den tyska industrin och den tyska sammanhållningen snarare än en liberal modell för elpriser?

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Anledningen till att jag lyfte dessa två exempel är att de enligt mitt sätt att se det visar att man inte bara kan skylla prisökningstakten på ökningstakten för biobränsle.

Vi har båda använt ganska hårda ord i medierna. Statsrådet sa vid något av det tidigare debattillfällena att det var något ruttet i branschen, och jag använde väl en liknelse om att det räcker med ett ruttet äpple för att hela korgen ska få bekymmer. Det är detta jag har lyft när det handlar om att vidga uppdraget för att komma till rätta med de bekymmer som vi, i mitt tycke, kan se på fjärrvärmemarknaden.

Det handlar om inte annat om att öka transparensen. I uppdraget ligger att titta på ränteökningstakten, vilka kostnaderna är och hur mycket man vältrar över på kund, men också på skillnaden i pris mellan att använda avfall respektive biobränsle. Företagen på marknaden resonerar så att de sätter samma pris på hela marknaden, oavsett om kundens fjärrvärme kommer från biobränsle eller från just avfall. Man kan också ha ett resonemang kring rättvisan i detta.

Sedan finns det andra delar som jag också tycker att man skulle kunna titta på, kopplat till reglering. Visst, jag nämner det danska exemplet i debattartikeln, men jag skriver faktiskt "på ett liknande sätt". På ett liknande sätt betyder ju de facto inte likadant.

Det finns exempel på hur fastighetsägare blir fastlåsta i fjärrvärmesystemet. Jag har tidigare nämnt exempel på hur fastighetsägare i Malmö har tittat på möjligheten att använda bergvärme. Detta är inte gångbart överallt i Malmö; hela grunden är inte byggd på berg, så att säga. Fjärrvärmebolaget i Malmö hanterar då prissättningen på följande sätt. Kan man inte täcka 100 procent av sitt värmebehov med det nya ökar priset på det sista. Kan man täcka värmebehovet till 80 eller 90 procent med till exempel ny bergvärme blir priset inte detsamma på de sista 10 procenten, utan företagen höjer då priset på fjärrvärme.

Då kan man ställa sig frågan hur många av oss privatkunder som hade satt solpaneler på taket om vi hade fått betala mer för den el som vi sedan ändå behöver när vi går in i mörkare tider. Denna typ av prissättningsbeteende skulle man, menar jag, kunna ge ett utökat uppdrag att titta på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack till statsrådet för svaret på interpellationen!

Vi har haft debatter tidigare om fjärrvärme och prisökningstakten på fjärrvärme. Men när jag hör svaret och ibland när jag läser inlägg från Energiföretagen kommer jag att tänka på statyn av Karl XII i Kungsträdgården, pekande mot öster. Den förklaring man oftast får till prisökningstakten är ju att den beror på prisökningen på biobränsle, och det är korrekt att biobränslepriset har stigit efter den ryska invasionen av Ukraina. Men det finns också andra bolag, och det kan finnas andra förklaringar.

Av de 15 kommunerna med högst pris är det 11 som har samma bolag. Av de 30 med de högsta fjärrvärmepriserna är det 22 som har ett och samma bolag. Det är Solör Bioenergi. När man läser intervjuer med deras vd får man förklaringen till att de höjt priserna under de här åren - att biobränslepriserna har ökat med 70-100 procent. Men tittar man på hur Solör Bioenergi har byggt sin verksamhet ser man att deras långfristiga skulder de senaste två åren har ökat från 6,9 miljarder till 16,1 miljarder.

Sven Melanders Helge sa att man måste tänka på procenten. Man jag tänker också på den procentuella utvecklingen för det företagets räntekostnader med tanke på vad som har hänt med räntorna det senaste året. Det är inte omöjligt att tänka att det inte är biobränslekostnaden som ska täckas utan att det snarare är affärsmodellen. Man har belånat sig mer och mer för att tjäna mer och mer, och sedan har inte affärsmodellen klarat av de högre räntorna. Vi har liknande exempel från fastighetsbranschen. SBB är ett av de exempel som brukar nämnas i det sammanhanget. Affärsmodellen och priset för räntor, som man då har valt själv, kommer aldrig fram i förklaringsmodellerna till att priserna har ökat.

Det finns en annan del som jag ställer mig lite frågande till. Jag kommer från Malmö. Solör Bioenergi är inte aktivt i Malmö, men där har vi Eon. Det är som statsrådet säger i runda slängar 60-65 procent av branschen som använder biobränsle, men de övriga använder oftast avfall. Av någon lustig anledning är avtalen mellan Sysav och Eon sekretessbelagda när det gäller prisökningstakten på avfall. Men om prisökningstakten hade varit lika hög på avfall som på biobränsle hade det nog stått i tidningen. Vi kan göra antagandet att prisökningen på avfall inte har varit lika stor. Ändå tar man ut de ökade marginalerna.

Jag skulle vilja ha statsrådets syn på det här med affärsmodeller som bygger på ökad belåning, också för oss i Malmö som är kunder hos ett fjärrvärmebolag som bränner sopor och därmed inte kan hänvisa till kriget i Ryssland när det gäller prisutvecklingen.

Fru talman! I veckan kom nyheten att Konkurrensverket godkänner Axfoods köp av City Gross. Konkurrensen på livsmedelsmarknaden riskerar med det att bli ännu sämre.

När ett fåtal stora aktörer kontrollerar en betydande del av livsmedelsbranschen kan incitamenten att hålla priserna låga och kvaliteten hög minska. Små och medelstora aktörer kan få svårt att hävda sig, och det kan också bli svårare för nya företag att etablera sig på marknaden. För konsumenterna innebär det en ökad risk för färre valmöjligheter, sämre utbud och högre priser. Vi riskerar med andra ord att få färre, sämre och dyrare korvar i våra butiker.

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att säkerställa att ett eventuellt förvärv av City Gross inte leder till en marknadskoncentration som skadar konkurrensen och leder till än högre matpriser?

Herr talman! Jag kan börja där Edward Riedl avslutade, nämligen med att det är en styrka att riksdagens samtliga åtta partier har varit eniga i sitt stöd till Ukraina under egentligen hela denna tragiska konflikt.

Vi kan faktiskt se att stödet börjar krackelera i andra delar av Europa. Partiet AFD i Tyskland hade framgångar i delstatsvalen i Thüringen och Sachsen, och på söndag går Österrike till val med goda prognoser för ett av de partier som sägs stå Ryssland relativt nära, FPÖ. Senast FPÖ satt i regering i Österrike var det till och med så att vissa europeiska säkerhetstjänster inte delade känsligt material med partiet på grund av dess kopplingar till Ryssland.

Det känns alltså väldigt bra att vara här i Sveriges riksdag och kammare och känna att alla riksdagens partier står bakom ett stöd till Ukraina. Är det så att vi diskuterar handlar det aldrig om att ett parti vill ge mindre stöd till Ukraina utan snarare om att man vill ge mer.

Herr talman! Vi står inför en av vår tids största utmaningar. Detta är ett krig som berör inte bara Ukraina utan hela den fria världen. Den ryska invasionen är en attack på Ukrainas suveränitet men också på den ordning vi alla vilar på - en världsordning som bygger på internationell lag, respekt för mänskliga rättigheter och nationers rätt till självbestämmande. Det är en attack på oss alla och på de värden som vi länge har försvarat: fred, demokrati och solidaritet.

När vi ser denna brutala aggression kan vi inte stå passiva. Vi har under de senaste åren sett ukrainarnas enorma mod och beslutsamhet att försvara sitt land och sina medborgares frihet. De står upp för något större än sig själva. De står upp för varje nations rätt att själv bestämma sin framtid, fri från utländsk ockupation och förtryck.

Sverige har, likt många andra länder, bidragit på olika sätt till Ukrainas kamp. Vi har skickat humanitärt stöd, medicinsk utrustning, skyddsutrustning och vapen. Det har varit helt avgörande. Men vi vet också att detta inte räcker. Kriget förändras, och Ukrainas behov förändras med det.

Vi kan inte förvänta oss att detta krig snart är över, och vi måste därför vara uthålliga. Som jag betonade tidigare måste vi också vara eniga, inte bara här i Sverige utan även med europeiska grannar och internationella allierade. Denna enighet är vår styrka - utan den skulle Putin och hans regim få fritt spelrum.

Herr talman! Det finns ett område där vi nu kan och bör göra lite mer. Vi har redan visat att vi står sida vid sida med Ukraina i dess kamp för frihet. Nu är det dags att även utöka vårt militära stöd genom att leverera Jas 39 Gripen till Ukraina.

Vi vet att luftstridskapaciteten är avgörande för Ukrainas möjligheter att stå emot de massiva ryska flygattackerna och säkra sina gränser. Genom att bidra med våra Jas-plan kan vi ge Ukraina en strategisk fördel i kampen för landets självständighet.

Jag vet att det inte är något lätt beslut, men jag är övertygad om att detta är rätt steg att ta. Det är ett steg som skulle sända en tydlig signal till omvärlden, och till Putin, att Sverige inte viker sig för aggression utan står fast i sitt stöd till Ukraina och dess rätt till frihet och självbestämmande.

Att skicka Jas till Ukraina är ett beslut som handlar om solidaritet. Det är ett beslut som visar att Sverige, liksom andra nationer, är berett att göra det som krävs för att stödja ett land som kämpar för att försvara våra gemensamma värden.

Vi har lärt oss av historien att vi aldrig får stå tysta när förtryck och våld får härja. Låt oss nu stå enade, inte bara i ord utan även i handling. Låt oss visa världen att Sveriges engagemang för demokrati och fred är orubbligt. Låt oss stå fast vid vårt stöd till Ukraina - med humanitärt stöd, med vapen och med våra Jas-flygplan. Tillsammans för fred, tillsammans för Ukraina!

Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till finansutskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Hade det handlat om ett val för några år sedan hade man väl delat med sig av de papper man hade. Det var ju ganska populärt att dela med sig av olika utredningar och sådant. Men jag tänkte passa på att ge ytterligare några tips på åtgärder man skulle kunna tänka sig när man gör den här översynen - jag har fått med mig dem från Malmö.

Ett är att till exempel titta på möjligheten att bötfälla fordonsägare i stället för förare. Detta skulle underlätta en automatisering av bötesutdelning vid hastighetsöverträdelser och bullerstörningar samt ge utrymme för ett mer effektivt agerande mot fordon som systematiskt bryter mot trafikreglerna.

Man kan också titta på möjligheten att ge kommuner rätt att installera och driva hastighetskameror för att få sådana på plats snabbare. Det skulle möjligtvis också kunna ge en effektivisering av det hela.

Man kan också titta på möjligheterna att anpassa kameraövervakningslagen. Det handlar, som ni har varit inne på tidigare, om ökad användning av kameror i trafikövervakningssyfte. Det finns de som säger att det för att möjliggöra installation av fler kameror på platser där farlig körning frekvent förekommer, särskilt i tätbebyggda områden, sannolikt krävs förändringar i kameraövervakningslagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Geofencing och elektronisk trafikstyrning är också något man skulle kunna titta på, liksom lagstiftningsbehov och personuppgiftsbehandling.

Till sist vill jag ändå säga att jag uppskattar att regeringen tar detta på allvar. Jag kan inte tala för Rasmus, men vi kommer att följa detta arbete och ser fram emot resultat.

Herr talman! Som tidigare boende både i anslutning till Bergsgatan i Malmö och i anslutning till Amiralsgatan i Malmö där de här problemen varit stora - det är dock inte de enda ställena i Malmö där vi haft problem med detta - kunde jag inte låta bli att delta i den här debatten. Jag får tacka Rasmus Ling, som skrev interpellationen. Jag får också tacka statsrådet för det positiva svaret.

Det är ju så att de här problemen har accentuerats under senare år, och de gäller inte bara äldre fordon med bristfälliga avgas- och ljuddämpningssystem utan också moderna fordon som modifierats på ett sätt som inte är förenligt med gällande bestämmelser. Problemen har ökat även med övriga trafikbrott, till exempel att ej använda bilbälte, använda mobiltelefon vid färd och köra olovligt. Det upplevs såklart som ett problem. Man kan väl också säga att problematiken till viss del är säsongsbetonad och eskalerar under sommaren.

Jag kan som Malmöpolitiker också glädjas över det samarbete som finns mellan staden och polisen. Gemensamt tog man beslut om ett medborgarlöfte kopplat till just detta. Polisen förband sig att arbeta brottsförebyggande genom att till exempel utföra hastighetskontroller i citymiljö, utföra nykterhetskontroller i citymiljö och utföra kontroller av cykeltrafik för att öka regelefterlevnad. Samtidigt gör Malmö stad ett arbete på den brottsförebyggande sidan kopplat till detta med att införa 30 kilometer i timmen i centrala Malmö och förbjuda U-svängar i vissa korsningar i centrala Malmö.

Det pågår alltså ett arbete. Men precis som Rasmus Ling tidigare tog upp påpekar polisen tyvärr att dessa åtgärder inte kommer att räcka. Enligt nuvarande lagstiftning har polisen, precis som statsrådet sa, möjligheter att utfärda böter eller rapportera fordon som inte uppfyller de tekniska krav som ställs. Men polisen menar att dessa åtgärder ofta är otillräckliga för att på ett effektivt sätt minska problematiken med de bullrande fordonen. Att utfärda böter är inte heller alltid avskräckande nog, särskilt om det är återfallsförbrytare. Vidare är de nuvarande reglerna för omhändertagande av fordon oklara och komplicerade, vilket polisen menar gör det svårt att agera snabbt och effektivt när det behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser fram emot att följa regeringens arbete. Man kan ju också glädja sig åt att det efter rapporteringen i Sydsvenskan verkar råda samstämmighet mellan de partier som intervjuades i artikeln kopplad till detta problem. Jag hoppas att vi kan se ett lagarbete och att vi gemensamt kan komma till rätta med problemet.