Simona Mohamsson

Fru talman! Regeringen har genomfört de största reformerna på 30 år – inte för att det är jättekul att ändra en massa grejer i skolan utan för att det har behövts. Skolan har behövt ändras i grunden, eftersom vi har sett hur svenska klassrum ser ut.

Vi har infört ett nytt betygssystem för att barn inte ska slås ut på grund av Fbetyget. Vi har gjort om kurs- och läroplanerna för att de inte ska fokusera på flum utan på att barns lärande faktiskt ska baseras på forskning om hur hjärnan funkar. Vi har sett till att förbättra stödet i skolan, eftersom vi vet att barn behöver och förtjänar tidiga insatser av riktiga speciallärare.

Vi har ökat tryggheten och studieron genom att ge lärarna ett tydligt mandat att bestämma i klassrummen. Vi har sett till att reglera lärarnas arbets- och undervisningstid, eftersom vi vet att lärarna har gått på knäna de senaste decennierna, då de har schemalagts att vara mattanter och städa.

Vi har infört en offentlighetsprincip, eftersom vi tycker att det är viktigt att det råder samma insyn i hur privata och kommunala aktörer använder pengarna.

Jag tror inte att jag och ledamoten kommer att komma överens om hur svensk skola ska styras framöver, eftersom vi i grund och botten har helt olika ingångar när det gäller vad som är problemet med svensk skola i dag. Regeringens förändringar av friskolesystemet är viktiga, rätt och riktiga, men det är lika viktigt att göra samma sak i resten av skolan. Att bara förändra marknadsskolan kommer inte att rädda resten av skolan. På den punkten skiljer sig mina och ledamotens åsikter åt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! I dag finns det flera inbyggda problem med friskolesystemet. Det verkar jag och ledamoten vara överens om. När det gäller huruvida vi har gjort de största förändringarna på över 30 år verkar våra åsikter skilja sig åt. Socialdemokraterna har dock inget track record av att ha fått till några förändringar av friskolesystemet när de satt på Utbildningsdepartementet. Detta kan bero på att de inte är så duktiga på att få med sig andra partier eller på annat.

Det som vi i regeringen nu har lyckats med är att göra stora förändringar för att komma åt kvalitetsbristerna. Vi har infört en offentlighetsprincip för att öka insynen och ett värdeöverföringsförbud vid kvalitetsbrister för att man inte ska kunna använda skolan för att ta ut pengar trots att man inte levererar skola.

Det behöver bli ordning i skolsystemet, och då behöver man kraftigt minska utrymmet för de aktörer som har kvalitetsbrister. Här, fru talman, tror jag att skiljelinjen går. Det jag tycker är dåligt är när en friskola har dålig kvalitet – inte friskolan i sig. Det är här skillnaden kommer att vara. Socialdemokraterna är så maniskt fokuserade på att ta bort friskolorna och valfriheten att de bara bryr sig om hur en skola bedrivs, inte huruvida den är bra eller dålig.

Utgångspunkten för mig kommer att vara och förblir att skolor som inte håller måttet inte ska kunna ta ut vinst. Därför har vi infört ett värdeöverföringsförbud och skapat samma insyn. Vi ska inte ta bort valfriheten för Sveriges föräldrar och elever.

Fru talman! Det är så spännande – valrörelsen är verkligen igång, och det märks även här i kammaren!

Vi har gjort de största förändringarna som har gjorts av friskolesystemet sedan det infördes. Jag har som partiledare och inte som utbildningsminister varit tydlig med att man kan göra väldigt mycket mer. Om vi nu ska stå och slänga respektive koalitionspartier på varandra kan jag nämna Centerpartiets friskolelobby, som du vill samarbeta med. Men låt oss i stället fokusera på vad vi nu har genomfört och som kanske var otänkbart i början av den här mandatperioden.

Det handlar om en offentlighetsprincip som ger lärare, journalister och föräldrar samma insyn i friskolor som man i dag har i kommunala skolor. Det är en förändring som spelar roll på riktigt för att vi ska kunna ha samma insyn. Vad går pengarna till? Hur bedrivs skolverksamheten?

Värdeöverföringsförbudet – som det nu talas om som något som bara är peanuts – är den största förändringen på 30 år när det handlar om att ge sig på kvalitetsbrister. Om man levererar kvalitetsbrister i skolan ska man inte kunna göra vinst.

Jag förstår att ledamoten Sköld har så mycket högre förväntningar på Liberalerna i den här frågan, liksom jag hade när Socialdemokraterna styrde Utbildningsdepartementet under åtta år. Men vi har gjort förändringar av friskolesystemet.

Låt oss nu inte dra in varandras samarbetspartier i den här debatten, för då kan jag lika gärna dra in dina samarbetspartier och fråga dig hur det skulle vara om Socialdemokraterna återigen skulle få makten över Utbildningsdepartementet.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att vi inte säger ”du” och ”dig” utan ”ledamoten” eller namn.)

Herr talman! Linus Sköld har frågat mig om jag bedömer att de åtgärder som regeringen nu vidtar på friskoleområdet kommer att vara tillräckliga och om jag kan göra något ytterligare inom ramen för min tjänsteutövning för att komma till rätta med problemen.

Det finns vissa enskilda huvudmän som låter vinstintresset gå ut över kvaliteten i skolor och förskolor. Aktörer vars kortsiktiga intresse är att så snabbt som möjligt maximera vinster ur verksamheten är inte lämpliga som huvudmän. Att det finns enskilda huvudmän som låter vinstintresset gå ut över kvaliteten i verksamheten riskerar att drabba barn och elever, som inte får den utbildning de har rätt till. Det är naturligtvis helt oacceptabelt.

Det behöver bli ordning i skolsystemet, och regeringen arbetar för att kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister. Att bedriva utbildning inom skolväsendet innebär att förvalta samhällets förtroende för det uppdraget. Vi behöver förtydliga vilka förväntningar som finns på enskilda huvudmän och deras verksamhet.

Det behöver också säkerställas att de som äger och driver förskolor och skolor har ett långsiktigt och seriöst engagemang för att tillhandahålla en utbildning av hög kvalitet, så att alla barn och elever får den utbildning de har rätt till. Oseriösa och olämpliga aktörer som utnyttjar det svenska välfärdssystemet ska helt enkelt inte få finnas i skolväsendet. All form av missbruk av offentliga medel skadar förtroendet för välfärdsstaten och behöver motarbetas.

Regeringen har genomfört den största reformeringen av skolan på över 30 år. Det handlar bland annat om nya kursplaner och läroplaner, ett nytt betygssystem, förbättrat stöd i skolan, ökad trygghet och studiero, en reglering av lärares och förskollärares undervisningsuppdrag och införande av offentlighetsprincipen hos enskilda huvudmän.

Regeringen beslutade i juni 2026 om propositionen Skärpta villkor för friskolesektorn (prop. 2025/26:292), som bland annat innehåller förslag till ändringar i skollagen (2010:800). Förslagen innebär att villkoren för enskilda huvudmän för fristående skolor, förskolor och fritidshem skärps. Syftet är att förbättra skolväsendet genom att främja enskilda huvudmäns långsiktighet samt att hålla borta oseriösa och olämpliga aktörer med kortsiktiga vinstintressen.

För att öka långsiktigheten och säkra att skattemedel i högre grad används till det de är avsedda för föreslås bland annat ett värdeöverföringsförbud. Värdeöverföringsförbudet föreslås gälla i tre situationer och vara tidsbegränsat: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. I sådana situationer behöver alla ekonomiska resurser riktas mot verksamheten och barnens och elevernas behov.

Förbudet innebär att skattemedlen ska stanna kvar i verksamheterna, och det är under den tiden inte tillåtet med vinstutdelning eller andra former av värdeöverföringar. För att se till att reglerna följs införs ett krav på särredovisning. I en särredovisning ska det framgå vilka medel som hör till varje skol- eller förskoleenhet.

Jag vill också framföra att Utredningen om vinst i skolan i januari 2026 lämnade över sitt slutbetänkande Skärpta villkor för friskolesektorn – ytterligare förslag (SOU 2025:123) som innehåller fler förslag på skärpta krav för fristående aktörer.

Utredningen föreslår bland annat att fristående aktörer med allvarliga och återkommande brister inte ska kunna utöka sin verksamhet genom att starta nya skolor eller förskolor eller genom förvärv av befintliga verksamheter. Utredningen lämnar även förslag som ger tillsynsmyndigheterna bättre möjligheter att vid ansökan om godkännande bedöma om etableringen av en ny skola eller förskola innebär påtagligt negativa konsekvenser för barn och elever i kommunen. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

Regeringen genomför nu en helrenovering av friskolesystemet – den första större översynen av sektorn sedan dess tillkomst för över 30 år sedan.

Herr talman! Jag behöver kanske upprepa mig för att kunna svara på frågorna igen. Jag och regeringen instämmer med ledamoten i att mer behöver göras för att alla elever ska få en likvärdig utbildning. Just därför har regeringen gjort en specialsatsning på vår specialmyndighet för att erbjuda teckenspråksutbildning för döva och hörselskadade elever. Det här genomförs efter en grundlig utredning.

Jag vet inte om det är så att ledamoten inte tycker att man ska göra en sådan utredning. Regeringen har tillfört 5 miljoner kronor årligen från och med 2026 för just den uppgiften. Utöver det gör vi omfattande förändringar av svensk skola för att återupprätta kunskapsskolan genom att bland annat satsa på att stärka elevhälsan, ha fler tidiga stödinsatser och se till att vi fokuserar på lärande.

Allt detta är också en del i att hjälpa elever, oavsett funktionsvariation. Det tycker jag inte att man kan glömma bort i den här debatten. Lika viktigt som att göra specialsatsningar är det att också se till att förutsättningarna är rätt för alla elever alldeles oavsett. Då måste vi göra de här kulturförändringarna i svensk skola.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för engagemanget för att skapa likvärdighet i svensk skola. Det finns nog inget som är viktigare än att skapa denna likvärdighet.

En stor del av problemet är att Sverige har 290 kommuner. Ibland kan det finnas utmaningar vad gäller samverkan för att kunna erbjuda utbildning i exempelvis teckenspråk, och kommunerna tar inte heller alltid sitt ansvar för den utbildning barn har rätt till eftersom de använder skolan som ett sätt att spara in.

Det är just därför vi har gjort specifika satsningar på vår specialmyndighet. Vi anser att det bästa sättet att uppnå likvärdighet är att ge specialmyndigheten ytterligare muskler så att man kan ge dessa barn just den utbildning de behöver.

En stor del av skolan handlar också om vilken kultur vi har. Har vi tillräckligt många speciallärare som jobbar direkt med elever? Har vi en skola som sätter in insatser tidigt, eller behöver föräldrar, så som ledamoten beskriver, slå sig blodiga för att få de insatser som krävs? Den förändringen gör vi i lagstiftning just för att man inte ska vänta i veckor, månader och kanske år för att få insatser.

En ännu större förändring som vi gör gäller speciallärare. Det ska inte vara specialpedagoger som är konsulter åt lärarna, utan det ska snarare vara speciallärare som jobbar direkt med eleverna, gärna i mindre grupper eller enskilt. Allt det är förutsättningar för att kunna bygga det som jag uppfattar att jag och ledamoten är överens om: likvärdighet oavsett var man bor och likvärdighet i förutsättningar oavsett vilka ingångsvärden barnen har när de börjar.

Vi har gjort många olika satsningar. Jag vill bland annat nämna vår satsning på TUFF, där vi har gett föräldrar fler utbildningstimmar för att de ska lära sig att kommunicera. Det tror jag är en viktig del. Vi har också sett till att de som har särskilt svårt att nå målen i skolan ska kunna få ytterligare 100 timmar undervisning.

Jag säger inte på något vis att det här är tillräckligt eller att vi är färdiga, men det är en grund att stå på. Särskilt de satsningar vi gör på vår specialmyndighet ger förutsättningar för fler elever att få det stöd och den utbildning som de har rätt till.

Herr talman! Inget är viktigare än att ge alla barn det de behöver för att klara skolan, oavsett vilka förutsättningar de har. Det är också därför vi gör stora förändringar av svensk skola i grunden. Det ska inte vara överfulla klassrum, och det ska vara fler speciallärare och tydliga stödinsatser så att inget barn hamnar efter eller glöms bort i klassrummet. Jag och regeringen instämmer alltså i att det behöver göras mer för att alla elever ska få en likvärdig utbildning.

Ledamöterna frågade mig varför inte alla elever som behöver teckenspråksundervisning får det. I grundskolan har alla elever rätt att välja teckenspråk. Det kan läsas antingen som modersmål, om eleven har behov av det eller har förkunskaper i språket, eller inom ramen av språkvalet som modernt språk för hörande eller som skolans val. Enligt skolförordningen är det huvudmännens skyldighet att anordna undervisning i teckenspråk om minst fem elever vill lära sig språket. Bestämmelsen innebär dock inget förbud för huvudmännen att erbjuda denna undervisning, men det är inte säkert att elever som går i grundskolan i en kommun där det finns färre än fem elever som behöver eller vill lära sig svenskt teckenspråk får sådan undervisning.

Just därför har regeringen gett specialmyndigheten SPSM i uppgift att erbjuda teckenspråksutbildning till elever i grundskolan som är döva eller hörselskadade, och vi tillför myndigheten 5 miljoner kronor årligen från 2026 för denna uppgift.

Herr talman! Jessica Rodén har frågat mig hur jag säkerställer att döva elever får sin rätt till utbildning tillgodosedd när undervisningen i hemskolan inte fullt ut motsvarar elevernas behov. Jessica Rodén har också frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att stärka döva elevers möjligheter att få tillgång till en teckenspråkig utbildningsmiljö när det behövs för att de ska kunna nå utbildningens mål.

Alla barn och elever i samtliga skolformer ska enligt skollagen (2010:800) ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling. Utgångspunkten ska vara deras egna förutsättningar och att de ska utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som till följd av en funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika betygskriterierna eller kriterierna för bedömning av kunskaper ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser.

Det är huvudmännens ansvar att följa skollagen samt andra författningar och bestämmelser. Den som har ett annat modersmål än svenska eller något av minoritetsspråken, eller som använder teckenspråk, ska ges möjlighet att utveckla och använda detta språk. Det är det allmänna som ansvarar för detta (14–15 §§ språklagen [2009:600]).

Av skollagen framgår bland annat att barn som på grund av sin funktionsnedsättning eller andra särskilda skäl inte kan gå i grundskola eller anpassad grundskola ska tas emot i specialskola om de är döva eller hörselskadade. Ansökan om mottagande i specialskola prövas av ett särskilt beslutsorgan vid Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. Beslut om mottagande i specialskola ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning (7 kap. 6 §). Det är vårdnadshavaren som ansöker till specialskola, och en prövning görs utifrån skollagens bestämmelser.

Jag och regeringen instämmer i att mer behöver göras för att alla elever ska få en likvärdig utbildning. Regeringen har därför gett SPSM i uppgift att erbjuda teckenspråksutbildning för döva eller hörselskadade elever i grundskolan. Regeringen tillför 5 miljoner kronor årligen för denna uppgift från och med år 2026. Regeringen genomför omfattande reformer av skolan, bland annat genom satsningar för att stärka elevhälsan och få tidigare stödinsatser.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) avsatt 200 miljoner kronor för personalförstärkningar inom elevhälsan under 2026 och beräknar att avsätta 200 miljoner kronor under 2027 och 2028. Satsningen kan bidra till att elever får förbättrad tillgång till elevhälsans medicinska och psykologiska kompetens och till att fler kan erbjudas hälsofrämjande och förebyggande insatser.