Niklas Wykman

Fru talman! Patrik Björck har enligt min bedömning inte rätt om den ekonomiska utvecklingen. Jag tror mer på EU-kommissionens bedömning än på Patrik Björcks.

Han har definitivt inte rätt när det handlar om att återskapa ordning och reda i folkbokföringen. Mer om detta och om vad som händer på området kan Patrik Björck och alla intresserade läsa på regeringens hemsida. I en tidigare interpellationsdebatt gick jag igenom de förändringar som har vidtagits för att vi ska ha bättre och tydligare riktlinjer med transparens och ordning och reda. Patrik Björck satt i kammaren då och hörde allt, så jag avser inte att upprepa det. Det som möjligtvis kan sägas är att detta inte är första gången som sådana här saker diskuteras. Men upprördheten verkar stor nu.

Jag kan läsa lite tidningsrubriker från tidigare S-regeringstider: ”Minister satsar på vapen och tobak.” ”Bolund om Investor-aktierna: Jag köpte dem inte själv.” ”Nya ministern vägrar lämna ut list över sitt aktieinnehav.” ”MP-ministrar placerar i kol och oljefonder.” ”S-ministrarnas fondklipp – hon har överlägset störst portfölj.” ”Politikerna kände inte till placeringarna – ser över innehaven.” ”Så placerar regeringen sina pengar.” Allt detta gäller S-regeringar.

När det kommer till bostäderna: Göran Persson

träffade enligt medierna den bygginspektör som skulle bevilja byggstart för hans privata gård och serverade lunch på Harpsund. Göran och Anitra gifte sig på Harpsund. Den tidigare S-ministern Björn Rosengren – jag tror att han då var något slags näringslivskonsult – gifte sig på Harpsund efter att han hade lämnat ministerjobbet. Ingvar Carlsson arrangerade enligt medierna bröllopsfest för sin dotter på Harpsund. Och något som kanske verkligen skaver i hjärtat på Socialdemokraterna: Paret Erlander ska enligt medieuppgifter ha arrangerat studentfester på Harpsund när det begav sig.

Att kasta sten är sällan bra. Att göra det i glashus är ännu sämre, Patrik Björck.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag satt kvar till dess att applåden för Patrik Björcks brandtal hade ebbat ut så att det inte kunde misstänkas vara för min entré i talarstolen som applåden gavs. Jag tror nämligen inte att det var syftet.

Patrik Björck säger att jag gör en egen bedömning av svensk ekonomi. Om man tittar på det val som ligger framför oss och frågan om förtroende är det klart att det ligger i svenska folkets händer att värdera och välja. Antingen tycker man att den typ av anklagelser som Patrik Björck riktar eller den typ av saker han beskriver som han tycker är fel är det som kommer att väga tyngst, eller så tycker man att det är det facit som finns och som man kan utvärdera när det gäller de två statsministerkandidater som står till förfogande.

Är det, som med Magdalena Andersson, förlorad kontroll på en rad områden och svag ekonomisk tillväxt i Sverige trots global högkonjunktur? Är det misslyckandena när det gäller folkbokföringen och vetskapen om vem som befann sig i Sverige, den dåligt fungerande – får man väl ändå säga – migrationspolitiken och hur brottsligheten under Magdalena Anderssons år i regeringen åt sig in i Sverige, både på djupet och på bredden, och skapade en lång rad problem?

Eller har man större förtroende för ett ledarskap som har tryckt tillbaka den här kriminaliteten? Det finns fortfarande stora problem efter många år av det som ledande socialdemokrater själva har beskrivit som att de var naiva – jag tror att det är det ord som ofta har använts – inför samhällsutvecklingen. Har man större förtroende för den här regeringen, som har vänt utvecklingen? Det är fortfarande inte till en position som det går att vara nöjd med, men det är väsentligt bättre än när Magdalena Andersson bestämde; utvecklingen går åt rätt håll. Den här kammaren ska snart rösta om ytterligare sådana åtgärder.

Tillbaka till den egna bedömningen. Råder det mörker som Patrik Björck beskriver, eller förhåller det sig på ett annat sätt?

EU-kommissionen är en i sammanhanget oberoende part som bedömer ländernas ekonomiska utveckling. Enligt deras prognoser har Sverige just nu ungefär tre gånger så hög ekonomisk tillväxt som till exempel Tyskland och Italien, med halva deras inflation, och dubbelt så bra ekonomisk utveckling som genomsnittet i EU eller euroländerna, med halva inflationen.

Sverige sticker alltså ut på ett unikt sätt genom att ha fått fart på ekonomin och besegrat inflationen. Samtidigt har vi åtgärdat det som kanske var Magdalena Anderssons största misslyckande, i hård konkurrens, nämligen kriminaliteten. Där tappade man kontrollen över grundläggande samhällsfunktioner och lät de kriminella äta sig djupt in i våra samhällen, förstöra många människors liv och skapa en väldigt stor otrygghet och oro i det svenska samhället.

Grundfrågan i Patrik Björcks interpellation handlar om förtroende. Människor värderar förstås detta själva. Men att ha en statsminister som löser problem i stället för att skapa dem, att ha en statsminister som leder landet mot den bästa ekonomiska utvecklingen i stället för den sämsta, att ha en låg inflation i stället för över 10 procent, som det en gång var, och att man bekämpar brott i stället för att skapa förutsättningar för dem inger förstås mer förtroende än alternativen. Det är min bedömning.

Fru talman! Det är slutet på mandatperioden, och det ankommer givetvis inte på mig att fullt ut recensera mina politiska motståndare eller för den delen dem som spelar i samma lag. Men om jag ändå skulle ta mig friheten lite grann är jag övertygad om att Patrik Björck bidrar på ett konstruktivt sätt till den demokrati som han säger sig vilja värna.

Medan jag är junior och humorlös – eller om jag nu hade humor – måste jag säga att Patrik Björck är ytterligt slagkraftig och bra för det demokratiska samtalet och lockar säkert en och annan som lyssnar.

Däremot är det inte säkert att substansen alla gånger håller samma höga nivå som den retoriska framställningen. Det finns väl de som en och annan gång har köpt en lott av något slag. Då menar jag inte nödvändigtvis en sådan där socialdemokratisk lott, utan det kan vara vilken lott som helst, till exempel en trisslott. Sedan när man har skrapat lite på ytan kvarstår kanske mest besvikelse. Riktigt så dramatiskt som Patrik Björck vill göra gällande är det trots allt inte.

Däremot ställer Patrik Björck en synnerligen allvarlig och viktig fråga, som jag också avser att besvara, om förtroendet för regeringsmakten, eller kanske till och med för staten Sverige. Om man vill att det ska vara starkt måste man enligt min uppfattning lyckas med sina viktigaste åtaganden – göra det som är allra viktigast för att medborgarna ska leva i ett tryggt, stabilt och framåtsyftande land som ger människor goda förutsättningar att leva sitt liv på ett bra sätt.

Min bedömning är att vi efter att Magdalena Andersson hade suttit i regeringen i åtta år tog över ett Sverige som inte var i det skicket. Vi såg förlorad kontroll över gränserna och stora brister i folkbokföringen. Vem var egentligen i det här landet? Kriminaliteten var mycket hög. Under många år hade vi, sett till bnp per capita, en ekonomisk utvecklingstakt som var bland de sämsta i hela Europeiska unionen. Det handlade om allvarliga brister i kärnan gällande statens ansvar att säkra landets gränser, hålla reda på vem som befinner sig i landet, se till att vi förebygger och motar brott och se till att brottslingar sitter inne och att hederliga människor kan vistas tryggt ute på gator och torg. På så många områden brast Magdalena Andersson – av slarv, okunnighet, bristande prioriteringar eller vad det nu kunde vara. På område efter område var Sverige inte välskött.

Jag håller med Patrik Björck om att förtroendet för landet måste värnas. Det allra viktigaste för att värna det förtroendet är såklart att staten i sina grundfunktioner fungerar, tjänar medborgarnas intresse och tillhandahåller en trygghet att lita på: att brott utreds, att brottslingar sitter inne och att det inte är gängen som dikterar villkoren på gator och torg utan den här församlingen som stiftar de lagar och regler som ska gälla.

Vi tog över ett Sverige som inte fullt ut var i skick att möta legitima anspråk från medborgarna. Vi är inte riktigt framme, men mycket har gått i rätt riktning. När Magdalena Andersson styrde gick ekonomin ned och brottsligheten upp. När Ulf Kristersson är statsminister går ekonomin upp och brottsligheten ned. Om man vill att människor ska ha förtroende för regeringen lovar jag, Patrik Björck, att det är mycket bättre nu än det var då.

Fru talman! Patrik Björck har frågat statsministern vilka åtgärder statsministern avser att vidta för att tilliten till regeringsmakten ska kunna stärkas. Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag svarar på interpellationen eftersom jag har ansvar för finansmarknadsregleringen, där lagen (2018:1625) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument ingår och för myndigheten Statens fastighetsverk.

Utöver lagen och förordningen (2018:2014) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument finns Regeringskansliets riktlinjer. Promemorian Intressekonflikter för statsråd (SB PM 2021:3) innehåller beskrivningar av olika jävsgrunder, bland annat delikatessjäv, samt information om hur man bör agera för att undvika intressekonflikter.

När det gäller finansiella instrument finns också promemorian Innehav av finansiella instrument (SB PM 2019:3). Promemorian belyser risken för jäv och andra intressekonflikter vid innehav av finansiella instrument. Den innehåller också information om hur och när sådana innehav ska anmälas i enlighet med lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument. En reviderad promemoria beslutades den 8 december 2025.

Därutöver finns Regeringskansliets etiska riktlinjer, som bland annat handlar om jäv. Dessa uppdaterades den 2 juni i år.

Statsrådens och statssekreterarnas anmälningar av finansiella instrument sammanställs i en förteckning över deras innehav. Förteckningen är offentlig och skapar därmed förutsättningar för insyn och granskning.

Av främst säkerhetsskäl är Sveriges statsministrar sedan 1995 rekommenderade att bo i Sagerska huset. Statsministern har också tillgång till Harpsund. Båda fastigheterna ägs av staten och förvaltas av Statens fastighetsverk. En statsministerbostad ska med högt ställda krav på säkerhet vara en bostad för statsministern och hans familj samt ge goda möjligheter till representation.

För att upprätthålla allmänhetens förtroende är det naturligtvis viktigt att löpande se över de regler och rutiner som finns. Det kan inte uteslutas att ytterligare åtgärder kan bli aktuella i framtiden.

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för den här diskussionen och tidigare diskussioner under mandatperioden som varit! Uppenbarligen är vi vid en punkt där vi åtminstone tycker att det är bra att dessa uppdateringar har gjorts.

Vi verkar ha samma grundhållning i sakfrågan vad gäller transparens och tydlighet och hur riktlinjerna ska vara utformade. Sedan tycks Eva Lindh vilja göra en stor poäng av att en person har sagt att det vid ett tillfälle blev fel. Det behöver inte nödvändigtvis vara en indikation på att alla riktlinjer och regelverk därmed skulle vara otillräckliga. Men skulle det visa sig att det finns en massa fel och det fortsätter är det kanske så. Det är inte säkert att en person vid ett tillfälle är ett tillräckligt starkt argument för att de riktlinjer och regler som finns skulle vara otillräckliga. Den som lever får se.

Eva Lindh och jag är rörande överens, tror jag, om att vi har olika bild av vem som bör vara statsminister i Sverige och vem man har högst förtroende för i den frågan. Det tror jag att vi skulle kunna debattera länge här i talarstolen utan att nå någon samsyn. Eva Lindh föredrar Magdalena Anderssons ledarskap, och nu talande person föredrar Ulf Kristerssons ledarskap.

Under Ulf Kristerssons tid vid makten har kriminaliteten gått ned och ekonomin gått upp. Under Magdalena Anderssons ledarskap var det precis tvärtom. Då gick ekonomin ned och kriminaliteten upp. Man får välja vad man tycker är viktigt på riktigt. Jag tycker att det är bättre när ekonomin går upp och kriminaliteten går ned än när kriminaliteten går upp och ekonomin ned. Men om detta har vi många andra forum att diskutera de kommande veckorna.

Jag är glad att vi har en samsyn kring att de uppdateringar som gjorts i dessa regelverk är bra, för det är viktigt för Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag är väldigt glad över Eva Lindhs omtanke om förtroendet för regeringen. Det står henne givetvis fritt att verka för ökat förtroende för regeringen. Jag är inte helt säker på att hon har det högt upp på agendan, åtminstone inte de närmaste veckorna, men om hon vill dra en lans för detta är hon varmt välkommen.

I olika utsagor om olika personers agerande och så vidare kan det säkert finnas nyanser som skiljer dem åt, men i sak konstaterar jag att Eva Lindh och jag är överens. Eva Lindh säger också att hon är nöjd med eller åtminstone inte har några invändningar mot de förändringar som gjorts av regelverken. Jag förstår det som att hon tycker att förändringarna är bra. Om de är till fyllest är en annan sak.

Jag avslutade mitt interpellationssvar med att säga att det är möjligt att man behöver vidta ytterligare åtgärder framöver för att det ska vara fullt ut ordning och reda. Det kan ju aldrig uteslutas att ytterligare förstärkningar kan behövas. De etiska riktlinjerna uppdaterades den 2 juni, och det är klart att den bedömning som gjorts är att de ska bidra till att det fattas bra beslut, att det går till på rätt sätt och att det inte uppstår olika typer av problem eller bekymmer.

Precis som Eva Lindh säger blev det fel i ett fall, och personen har bett om ursäkt för det. Så är det. Frågan är om man kan göra någonting åt det genom att ytterligare skärpa rutiner, processer och andra saker. Jag nämnde en lång rad åtgärder som har vidtagits för att systemet ska vara robust med ökad transparens och tydlighet men också innehålla tydliga riktlinjer för vilken typ av åtgärder den enskilde förväntas vidta.

Fru talman! Det är valrörelse. Det är klart att det på sätt och vis hör demokratin till att på ett eller annat sätt misskreditera varandra eller försöka sprida misstro kring det andra alternativet. Jag vill ändå säga att jag är glad. Det är kanske inte ett sinnestillstånd som anses typiskt för mig, men jag tycker att det är bra att vi är överens om de grundläggande spelreglerna. Där verkar det inte finnas någon motsättning.

Förut hade Eva Lindh frågor om vilka förändringar som skulle komma. Det var ett pågående arbete, så de frågorna kunde vid det tillfället inte fullt ut få svar. Arbetet i den delen var inte avslutat. Nu är det ju det, och jag tar med mig att det verkar som om Eva Lindh tycker att arbetet är väl utfört från Regeringskansliets sida.

Det ska finnas tydlighet och transparens. Vi är nog inte oeniga i sak. Självklart ska man följa de regler som finns. Det tycks finnas bred samsyn kring detta. Låt oss verka för att det fortsätter så! Var och en måste givetvis dra sitt strå till stacken för att det ska finnas robusthet i de här systemen.

Fru talman! Tack, Eva Lindh – om jag inte missminner mig helt har vi diskuterat den här frågan vid ett antal tillfällen. Jag tycker också att det framgår av Eva Lindhs svar att så är fallet.

Det som enligt min bedömning har tillkommit sedan vi senast diskuterade den här frågan är exakt vilka åtgärder som har vidtagits, och även om jag inte av Eva Lindhs inlägg uttolkar att hon har ett hundraprocentigt förtroende för regering och vår politik tycker jag mig ändå kunna utläsa att hon tycker sig ha fått ett svar på sakfrågan. Det är viktigt. När saker och ting inte fungerar på ett tillfredsställande sätt, vad gör man då åt det? Enligt Regeringskansliet har riktlinjerna uppdaterats och rutinen förbättrats så att det ska bli bättre och tydligare. Om jag inte missminner mig skulle vi ha haft den här debatten före sommaren, men den kom nu i stället. Jag hoppas därför att Eva Lindh kan känna sig nöjd med att frågan, som har återkommit några gånger, nu har fått ett svar.

Jag avslutar mitt svar med att man ska tydliga riktlinjer, en bra uppföljning och tydlig dokumentation. Det är svårt att se att Eva Lindh och jag olika uppfattning gällande detta. Det finns alltid rötägg i samhället – gängkriminella och andra som vi behöver motarbeta – men jag tror att väldigt få är av en annan uppfattning än att det ska råda ordning och reda.

Jag uppfattar också att Eva Lindh tycker att de förändringar som har vidtagits är bra. Det är åtminstone min bedömning att det är bättre och tydligare på det sätt som reglerna nu utformas.

Fru talman! Jag tycker mig egentligen ha besvarat frågorna om vad vi gör för någonting. Jag har berättat vad vi har gjort, hur riktlinjerna har förändrats och hur processen har uppdaterats för att kunna möta den typ av problem som Eva Lindh är orolig för. Jag är glad att det råder en bred samsyn kring de här sakerna. Vi är överens om att det ska vara ordning och reda och tydliga processer. Så ska det vara i Sverige, och när någonting blir fel ska man givetvis motverka att samma fel kan upprepas igen genom att förbättra de rutiner och processer som finns, vilket jag har beskrivit i mitt svar.

Fru talman! Eva Lindh har frågat statsministern vilka konkreta åtgärder statsministern och regeringen har vidtagit sedan rapporteringen om statsråds och statssekreterares aktieaffärer för att stärka efterlevnaden av regler om jäv och intressekonflikter, vilka förändringar av rutiner, kontrollfunktioner eller rapporteringskrav som har genomförts i Regeringskansliet under det senaste året och om statsministern bedömer att de åtgärder som vidtagits varit tillräckliga för att säkerställa allmänhetens förtroende för regeringens hantering av dessa frågor. Eva Lindh har även frågat om statsministern avser att ta ytterligare initiativ för att stärka transparensen kring statsråds och statssekreterares ekonomiska intressen och värdepappersinnehav och hur statsministern säkerställer att situationer som kan ge upphov till misstankar om delikatessjäv eller intressekonflikter inte uppstår i regeringens beslutsfattande.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag svarar på interpellationen eftersom jag har ansvar för finansmarknadsregleringen, där lagen (2018:1625) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument ingår. Jag svarade även på flera interpellationer med liknande frågor under förra året.

Utöver lagen och förordningen (2018:2014) om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument finns Regeringskansliets riktlinjer. Promemorian Intressekonflikter för statsråd (SB PM 2021:3) innehåller beskrivningar av olika jävsgrunder, bland annat delikatessjäv, samt information om hur man bör agera för att undvika intressekonflikter. Därutöver finns Regeringskansliets etiska riktlinjer, som bland annat handlar om jäv.

Genom RK-portalen, som infördes hösten 2024, får statsråden del av andra departements ärendeförteckningar dagen före regeringssammanträdet, vilket har underlättat för statsråden att identifiera sådana situationer där jäv kan förekomma.

När det gäller finansiella instrument finns också promemorian Innehav av finansiella instrument (SB PM 2019:3). Promemorian belyser risken för jäv och andra intressekonflikter vid innehav av finansiella instrument. Den innehåller också information om hur och när sådana innehav ska anmälas i enlighet med lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument.

Statsrådens och statssekreterarnas anmälningar av finansiella instrument sammanställs i en förteckning över deras innehav. Förteckningen är offentlig och skapar därmed förutsättningar för insyn och granskning.

Statsråd och statssekreterare har också åtagit sig att till Regeringskansliet anmäla och låta förteckna bland annat tidigare anställningar och uppdrag samt näringsverksamhet i bolag. Även dessa anmälningar sammanställs i förteckningar som är offentliga.

Rättschefens kansli i Statsrådsberedningen har gjort en översyn av promemorian om innehav av finansiella instrument (SB PM 2019:3). Den reviderade promemorian, som beslutades den 8 december 2025, innehåller ett nytt kapitel om riskerna för jäv och andra intressekonflikter vid innehav av finansiella instrument. Den 2 juni i år uppdaterades även Regeringskansliets etiska riktlinjer.

Översynen innebär inte att möjligheten för statsråd att inneha finansiella instrument har ändrats. Att statsråd kan äga finansiella instrument och är anmälningsskyldiga för sina innehav har gällt sedan lång tid. Syftet med revideringen var framför allt att framhålla riskerna för jäv och andra intressekonflikter och att ge ett tydligare och bättre stöd i de överväganden som löpande måste ske vid innehav av finansiella instrument.

För att upprätthålla allmänhetens förtroende är det naturligtvis viktigt att löpande se över de regler och rutiner som finns, bland annat för att undvika att det uppstår intressekonflikter. Det kan inte uteslutas att ytterligare åtgärder kan bli aktuella i framtiden. Detta övervägs inom ramen för det löpande arbetet med dessa frågor.

Herr talman! Jag frågade Eva Lindh om jag kunde få källan till de citat som hon tillskrev mig. Det fick jag inte, men jag ser fram emot att få den. Jag frågade också Eva Lindh om hon kunde nämna en, kanske två eller till och med tre saker på det här området som hon ansåg var bättre när hon och Socialdemokraterna hade makten. Där uteblev faktiskt också svaret.

Det kanske är så att saker och ting trots allt har blivit bättre med den här regeringen, även när Eva Lindh ska redogöra för det. Däremot stämmer det som Eva Lindh sa om att den här brottsligheten ligger på för höga nivåer. Förvisso har brottsvinsterna från bedrägerier, tack vare de åtgärder som vi har vidtagit, herr talman, minskat med ungefär 60 procent men från väldigt höga nivåer. Socialdemokraterna tillät den organiserade brottsligheten att äta sig djupt in i det svenska samhället och operera överallt – allt från skjutningar på gatan till vårt finansiella system, där bedrägerier är ett sådant exempel.

Vi kraftsamlar för att pressa tillbaka den här kriminaliteten. Jag är glad att Eva Lindh ser och ställer sig bakom flera av de åtgärder som vi har vidtagit. Det handlar om allt från straffskärpningar och Finansiellt underrättelsecentrum till förslaget att kriminalisera till exempel den informella hawalan. Genom att vi nu har kontantkontroller behöver man anmäla stor kontantutförsel även inom EU, för att ta ett annat exempel.

På område efter område går vi hårdare åt brottslingarnas pengar, oavsett om det handlar om att förverka pengar som de har på sig men inte kan berätta varifrån de kommer eller om att bygga mer skyddsvallar i det finansiella systemet.

Vi ska inte glömma bort vem som är brottslingen här – vem som är den verkliga tjuven. Det är inte bankerna. De ska göra mer – de har kapacitet att göra det – men vi ska komma åt de samvetslösa människor som begår de här hänsynslösa brotten. Jag ser fram emot att göra det tillsammans med Eva Lindh och alla andra som vill delta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.