Åsa Lindhagen

Motion till riksdagen 2026/27:2 av Daniel Helldén m.fl. (MP) Stopp för tonårsutvisningar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast ta fram ett permanent stopp på tonårsutvisningar och utvisningar av unga vuxna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra bestämmelsen som riksdagen avskaffade 2023 om särskilt ömmande omständigheter för vuxna med stark anknytning till Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ändra utlänningslagen så att ungdomar som redan utvisats ska få möjlighet att återvända till Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att unga som vuxit upp i Sverige ska få samma rätt till kostnadsfri högre utbildning som svenskar och EU-medborgare, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Under hela valrörelsen har Tidöpartiernas företrädare påstått inför svenska folket att tonårsutvisningarna sedan länge är stoppade. Samtidigt har vi bevittnat utvisningar av flera unga vuxna som levt hela sin ungdomstid i Sverige. Nu finns en ny majoritet i Sveriges riksdag. Riksdagen bör uppmana regeringen att snarast presentera en permanent lösning som på riktigt stoppar alla tonårsutvisningar och utvisningar av unga vuxna efter 21 års ålder. Fram tills att en permanent lösning finns på plats bör riksdagen återinföra möjligheten till uppehållstillstånd för särskilt ömmande omständigheter för vuxna med stark anknytning till Sverige. Den 1 oktober börjar nya tillfälliga regler att gälla som ger vissa av dessa ungdomar möjlighet att stanna i Sverige om de har en anställning som uppställer strikta administrativa krav och de höga lönekraven på 34 470 kr/månaden alternativt om de kan betala för en studieplats på ett universitet eller en högskola. Kostnaden för ett års studier varierar kraftigt och kan uppgå till en bra bit över 100 000 kr/år. Om de studerar begränsas också deras möjlighet att arbeta till maximalt 15 h/vecka. Många ungdomar kommer av olika skäl inte att ha möjlighet att stanna. Dessa ungdomar borde ha samma rätt till kostnadsfri högre utbildning som svenskar och EU-medborgare. Detta bör riks­dagen tillkännage för regeringen. För de unga som redan tvingats ut ur Sverige saknas idag en tydlig väg tillbaka. Flera ungdomar har nekats tillstånd att komma tillbaka till Sverige trots att de uppfyllt kraven på att vara antagna till en studieplats m.m. Detta på grund av att det varit tydligt att de inte främst vill komma till Sverige för studierna eller arbetet, utan för att deras familjer, vänner och hela liv finns här. Detta är fullkomligt bakvänt. Att ungdomarna har stark anknytning till Sverige ska tala för att de snarast ska få komma hem igen, inte innebära att de får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i Sverige. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ändra utlänningslagen så att ungdomar som redan utvisats ska få möjlighet att återvända till Sverige och tillkännager detta för regeringen. Daniel Helldén (MP) Amanda Lind (MP) Annika Hirvonen (MP) Leila Ali Elmi (MP) Janine Alm Ericson (MP) Camilla Hansén (MP) Rebecka Le Moine (MP) Emma Nohrén (MP) Jan Riise (MP) Jacob Risberg (MP) Nils Seye Larsen (MP) Ulrika Westerlund (MP) Mohamed Abdukani (MP) Ajda Asgari (MP) Gurgin Bakircioglu (MP) Marcus Friberg (MP) Mursal Isa (MP) Åsa Lindhagen (MP) Hanna Lindqvist (MP) Bassem Nasr (MP) Rikard Salander (MP) Nila Vikhe Patil (MP)

Motion till riksdagen 2022/23:25 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) med anledning av prop. 2021/22:284 Ett höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens proposition. Motivering Sverige har sedan 2008 ett efterfrågestyrt regelverk för arbetskraftsinvandring, som Miljöpartiet tillsammans med den dåvarande borgerliga regeringen var med om att införa, där de enskilda arbetsgivarnas bedömning av arbetskraftsbehovet är utgångs­punkten. För att beviljas arbet stillstånd måste vissa grundläggande förutsättningar vara uppfyllda. Bland annat måste anställningen göra det möjligt för arbetstagaren att försörja sig. Lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor får inte heller vara sämre än vad som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom branschen. Reformerna har i huvudsak varit positiva för Sverige. Att hitta rätt kompetens är ofta det största hindret för företag att kunna växa. Att fler utifrån kommer och jobbar i Sverige gör att företag kan växa och att skatteinkomsterna ökar. Det skapar också fler kontaktvägar till omvärlden, vilket kan leda till ökade exportmöjligheter. Det finns också problem med att oseriösa företag lurar, utnyttjar eller exploaterar arbetskraftsinvandrare – människor utan ett socialt skyddsnät, som avskärmas från samhället, och tvingas arbeta på villkor under de som utlovats, och långt under de villkor och regler som är fastslagna. Miljöpartiet ser därför positivt på åtgärder för att öka kontrollerna, så att de villkor som erbjudits också uppfylls och de arbetsgivare som bryter mot detta straffas. Vi har också tidigare i omgångar genomfört flera reformer för att öka kontrollerna och säkerställa att regelverket inte missbrukas och att människor inte utnyttjas. Sverige bör även i framtiden vara ett land som är attraktivt och enkelt att söka sig till. Vi ska värna vår öppenhet mot omvärlden, samtidigt som myndigheterna har möjlighet att kontrollera att lagen följs. I den aktuella propositionen lämnas förslag om att en arbetskraftsinvandrare genom sin anställning ska uppnå en god försörjning för att kunna beviljas ett arbetstillstånd. Förslaget syftar till att stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden och motverka konkurrens med låga löner. I propositionen anges inte något specifikt belopp för vad som ska motsvara en god försörjning, utan detta ska regleras i förordning. Socialdemokraterna har dock meddelat att det bör innebära ett lönegolv för arbetskrafts­invandrare motsvarande 90 procent av medianlönen, vilket i nuläget skulle innebära en månadslön om 29 880 kronor. Moderaterna har föreslagit ett lönekrav på 27 540 kronor och Kristdemokraterna ett krav på 35 000 kronor. Miljöpartiet anser inte att detta är rätt väg att gå. Som framförts av ett flertal tunga remissinstanser, inklusive Saco, LO, TCO, Hotell- och restaurangfacket, Almega, Gröna Näringar, Svenska Transportarbetareförbundet och Svenskt Näringsliv, anser Miljöpartiet att lön i första hand ska ges enligt kollektivavtal, i enlighet med den svenska modellen. Arbetskraftsinvandrare har redan idag rätt till kollektivavtalsenliga löner och därmed rätt till god försörjning. Regeringens förslag skulle leda till att arbetskraftsinvandrare från tredjeland kommer att särbehandlas jämfört med övriga arbetstagare på arbetsmarknaden. Förslaget riskerar också att påverka kompetensförsörjningen negativt. Den utredning som ligger till grund för propositionen ansåg inte heller att ett inkomst­krav är ändamålsenligt för att motverka det missbruk som finns. Som framgår av utred­ningens redogörelse i avsnitt 4.4.2 tjänar drygt 87 procent av alla arbetskraftsinvandrare som ingick i statistiken från SCB mer än 20 000 kronor per månad (siffrorna gäller 2020). Ytterligare 5 procent tjänar 17 000–19 999 kronor per månad. Det stora flertalet, drygt 92 procent, tjänar alltså från 17 000 kronor i månaden och uppåt. Under 2020 var det endast 142 personer som beviljades ett arbetstillstånd där den erbjudna månadslönen låg mellan 13 000 och 14 000 kronor. Av utredningens kartläggning framgår dessutom att det egentligen inte är den redovisade inkomsten som är problemet utan att vissa arbetskraftsinvandrare tvingas betala tillbaka delar av lönen till arbetsgivaren. Av dessa skäl bör regeringens förslag om krav på god försörjning inte införas. Vi delar dock regeringens bedömning att en begränsning av sysselsättningsgraden inte bör införas eftersom inte heller denna åtgärd är ändamålsenlig för att förhindra missbruk. Ett sådant system vore också främmande för den svenska modellen. Vi anser dessutom att det är viktigt för flexibiliteten i systemet att möjligheten till deltidsans­tällning bibehålls. Miljöpartiet delar utredningens bedömning att missbruket i stället bör förhindras genom andra åtgärder. Därför välkomnade vi de förslag om kontroller för att förhindra missbruk och exploatering av arbetskraftsinvandrare som riksdagen beslutade om i april 2022. Till de bra förslag som beslutades om då hör att arbetsgivare kan bli skyldiga att anmäla om anställningsvillkoren ändras och blir mindre förmånliga och att Migrations­verket ska kunna kräva att en arbetsgivare redovisar arbetsvillkoren. Av de skäl som framförts ovan bör riksdagen avslå propositionen. Annika Hirvonen (MP) Rasmus Ling (MP) Åsa Lindhagen (MP) Jacob Risberg (MP)

Motion till riksdagen 2022/23:24 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) med anledning av skr. 2021/22:282 Riksrevisionens rapport om migrationsdomstolarnas handläggningstider i asylmål Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åtgärder för att förbättra handläggningstiderna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en oberoende utredning om stärkt rättssäkerhet genom kortare handläggningstider i asylmål och tillkännager detta för regeringen. Motivering Riksrevisionen har granskat om migrationsdomstolarnas hantering av asylmål är effektiv samt om Domstolsverket och regeringen har gett domstolarna förutsättningar för en effektiv verksamhet. Riksrevisionen bedömer att hanteringen av asylmål har effektivitets­brister. Tiden för väntan på dom har ökat sedan 2016 och varierar kraftigt mellan Sveriges fyra migrationsdomstolar. Riksrevisionen har konstaterat att domstolarna är långt ifrån att nå regeringens mål om att avgöra 90 procent av asylmålen inom fyra månader. Det är endast Migrations­domstolen i Stockholm som under enstaka år sedan 2013 har varit i närheten av att nå målet. Den mest avgörande ökningen och skillnaden mellan domstolarnas liggtider finner Riksrevisionen i liggtid som uppstår vid beredning av ett mål. Sådan liggtid har enligt Riksrevisionen främst att göra med yttre omständigheter, såsom ett ökat inflöde av asylmål och svårigheter att i tillräcklig utsträckning hålla muntliga förhandlingar, snarare än bristande effektivitet vid domstolarna. Riksrevisionen bedömer vidare att muntliga förhandlingar riskerar att medföra oproportionerligt långa handläggningstider. Regeringen har å sin sida instämt i Riksrevisionens iakttagelse om effektivitetsbrister. Miljöpartiet noterar med oro att tre av fyra migrationsdomstolar aldrig har varit i närheten av att nå regeringens mål. Dessutom är skillnaderna mellan landets domstolar anmärkningsvärda. År 2020 avgjorde migrationsdomstolen i Malmö färre än 10 procent av asylmålen inom fyra månader. Motsvarande siffra för domstolen i Göteborg var under 40 procent, Luleå under 20 procent och Stockholm över 70 procent. Utöver ökade kostnader för bl.a. mottagningssystemet innebär långa handläggnings­tider ofta en stor psykisk påfrestning för enskilda. Att det t.ex. i Göteborg kan dröja i genomsnitt två år från att ett mål registrerats till dess att muntlig förhandling hålls torde också inverka negativt på den asylsökandes möjlighet att minnas händelser i hemlandet och på förmågan att förmedla sin berättelse under en muntlig förhandling. Det kan påverka bedömningen av den asylsökandes trovärdighet och uppgifternas tillförlitlighet och kan därmed innebära risker för rättssäkerheten. Till sammanhanget hör att det redan före överklagandet kan ha förflutit lång tid sedan registreringen av asylansökan och flykten från hemlandet. Att regeringens mål under 2020 nåddes i över 70 procent av fallen i Stockholm och under 10 procent av fallen i Malmö innebär i praktiken att asyl­sökande behandlas olika beroende på var i landet de bor. Även Riksrevisionen har tagit fasta på detta och anser att det är problematiskt att liggtiderna är så långa och att de kraftigt varierar mellan landets olika delar, bl.a. eftersom det kan medföra att utgången i målen påverkas. Förvisso är en så kort handläggningstid som möjligt inte eftersträvansvärd i samtliga fall, eftersom det i vissa mål behövs fler och mer tidskrävande åtgärder för att på ett korrekt och rättssäkert sätt avgöra målet. Överlag är det dock mycket viktigt att en majoritet av asylmålen faktiskt avgörs inom fyra månader, enligt det mål som har fast­ställts. De stora skillnader som noterats mellan landets fyra migrationsdomstolar måste minska. Riksrevisionen rekommenderar Domstolsverket att säkerställa att en ojämn resurs­fördelning mellan migrationsdomstolarna undviks. Detta kan enligt Riksrevisionen exempelvis göras genom att prognosarbetet utvecklas och genom att det övervägs att i större utsträckning erbjuda förstärkningsstyrkans insatser till de migrationsdomstolar som uppvisar de längsta handläggningstiderna. Riksrevisionen rekommenderar reger­ingen att säkerställa att migrationsdomstolarnas förutsättningar för långsiktig kompetens­försörjning står i samspel med det av regeringen uppsatta målet att avgöra 90 procent av asylmålen inom fyra månader. Riksrevisionen påpekar vidare att liggtiden är kostsam för samhället, i form av utgifter för mottagandeverksamheten, och att en mer långsiktig resursförstärkning därmed inte behöver vara kostnadsdrivande för de sammanlagda offentliga finanserna. Miljöpartiet instämmer i Riksrevisionens rekommendationer. Vi ser också positivt på Domstolsverkets åtgärder för att t.ex. förbättra prognosarbetet, kunskapsinhämtning och fördelning av mål samt tillförsel av nya arbetsplatser och förhandlingssalar. Reger­ingen bör även fortsatt följa utvecklingsarbetet noga. Miljöpartiet vill därutöver särskilt understryka de risker för rättssäkerheten som upp­står vid alltför långa handläggningstider. Vi har länge efterfrågat en oberoende utredning av rättssäkerheten i asylärenden och mål, som bl.a. bör ta sikte på myndigheternas hand­läggning av ärenden med barn, konvertiter och hbtqi-personer. Riksrevisionens rapport sätter fokus på de problematiskt långa handläggningstiderna i asylmål. En oberoende utredning bör därför komma med förslag på hur handläggningstiderna i asylmål kan för­kortas för att stärka rättssäkerheten. Det faktum att såväl Moderaterna som Kristdemo­kraterna och Liberalerna under den gångna mandatperioden presenterat förslag om att se över och stärka rättssäkerheten i asylprocessen bör rimligen innebära att den nya reger­ingen kommer att välkomna och fatta beslut om en sådan granskning. Annika Hirvonen (MP) Leila Ali Elmi (MP) Rasmus Ling (MP) Åsa Lindhagen (MP) Jacob Risberg (MP) Ulrika Westerlund (MP)