Fru talman! Det talas ofta om att hela Sverige ska leva. Men när det gäller förlossningsvården har utvecklingen gått åt motsatt håll. Sedan 1973 har antalet förlossningsenheter minskat från cirka 95 till omkring 44. Mer än hälften har försvunnit samtidigt som Sveriges befolkning har vuxit med flera miljoner människor.
Detta är ingen slump. Det är resultatet av politiska beslut. Det är beslut om att centralisera och beslut om att prioritera effektiviseringar och budgetkalkyler framför närhet och trygghet. Konsekvensen är att många kvinnor och familjer har fått allt längre till närmaste BB.
Ingen annan patientgrupp skulle acceptera beskedet att man måste resa 15 eller 20 mil för att få akut vård. Men när det gäller gravida kvinnor verkar det plötsligt vara rimligt. Kvinnor tvingas ge sig ut på vägarna mitt under värkarbetet. Familjer kör genom vintermörker och snöstormar med förhoppningen att hinna fram i tid.
Fru talman! Det är inte värdigt ett modernt välfärdsland, och det är inte jämlik vård. Tillgången till trygg förlossningsvård ska inte avgöras av vilket postnummer man råkar ha. Samtidigt står Sverige inför en demografisk utmaning. Under 2024 föddes det lägsta antalet barn på över 20 år, och fruktsamheten är den lägsta som någonsin uppmätts i vårt land.
Självklart finns det många orsaker till att färre barn föds. Men då måste vi också ställa oss frågan: Är detta verkligen rätt tidpunkt att göra familjebildningen svårare? Vilket budskap skickar vi till unga människor när samhället inte ens kan garantera att det finns en förlossningsavdelning inom rimligt avstånd?
Vi hör samma argument varje gång ett BB läggs ned: Det är effektivare, det är billigare och det höjer kvaliteten. Men effektiviteten mäts alltid i kronor och ören, aldrig i människors trygghet. Kvaliteten mäts i statistik och kalkylblad, men sällan i den oro som blivande föräldrar känner när avståndet till vården blir allt längre.
Fru talman! När ett BB stängs försvinner inte bara en avdelning. Kompetensen försvinner, barnmorskor flyttar, akutberedskapen försvagas och hela ortens framtidstro påverkas.
Varje nedläggning skickar dessutom ett tydligt budskap till människor på landsbygden om att deras trygghet är mindre värd. Det är ett budskap som vi måste sluta att skicka.
Om vi menar allvar med att hela Sverige ska leva måste människor kunna föda sina barn i trygghet, oavsett var de bor. Förlossningsvården är inte en kostnadspost bland andra. Den är en investering i nästa generation.
Ett samhälle som inte kan erbjuda trygghet när ett barn ska födas måste fråga sig vad ordet välfärd egentligen betyder. Därför måste utvecklingen vändas. Sverige behöver fler familjer som vågar tro på framtiden, inte fler BB-avdelningar som stängs.
