Lars Isacsson

Fru talman! Under den gångna mandatperioden har vi socialdemokrater röstat ja till de flesta av regeringens förslag på det rättspolitiska området, dels för att många av förslagen påbörjades redan av den socialdemokratiska regeringen, dels för att även Tidöregeringen har lagt fram bra förslag.

Det finns dock områden där regeringen inte har gjort tillräckligt, och ett sådant är den ekonomiska brottsligheten.

Vi har länge talat om gängens skjutningar, sprängningar och narkotikahandel. Den brottsligheten ska självklart bekämpas med full kraft. Men vi måste också gå ännu hårdare efter pengarna. Bakom våldet finns nämligen en ekonomi. Bakom narkotikahandeln finns företag, penningtvätt och avancerade ekonomiska upplägg. Bakom de unga killarna som utför våldsdåden finns äldre och betydligt rikare personer. Det är de som tjänar de stora pengarna, och det är dem vi måste komma åt.

Fru talman! Det räcker inte att jaga dem som utför brotten. Vi måste också slå hårt mot dem som organiserar och finansierar brottsligheten. Därför vill vi socialdemokrater bland annat införa ett strängare straff för synnerligen grov ekonomisk brottslighet, återinföra revisionsplikten för fler aktiebolag och höja aktiekapitalet, stärka och utveckla Ekobrottsmyndigheten till en myndighet mot organiserad brottslighet och införa en svensk maffialag för att komma åt dem som styr de kriminella nätverken. Den organiserade brottsligheten äter sig in i samhällskroppen, i våra företag, i välfärden, i den offentliga ekonomin och tyvärr även i vår idrott.

Fru talman! Under det senaste året har jag träffat många fotbollsklubbar, supportrar, förbund och polisen. En sak har blivit väldigt tydlig: Vi måste rikta mer kraft mot den ekonomiska brottsligheten inom fotbollen – mot oseriösa agenter, mot matchfixning, mot penningtvätt och mot kriminella som försöker skaffa sig makt över våra föreningar. Vi socialdemokrater har därför föreslagit reglering av agentverksamheten och hårdare tag mot matchfixning.

Här måste jag avslutningsvis faktiskt berömma regeringen, fru talman. Ett av de sista besluten under mandatperioden var nämligen att tillsätta en nationell samordnare mot brottslighet kopplad till idrotten, ett förslag som vi socialdemokrater har drivit på för. Det var ett bra beslut, och det var prestigelöst av regeringen.

Fotbollssäsongen 2026 ser ut att fortsätta den positiva trenden med stor publiktillströmning och minskade ordningsstörningar. I stället för att ständigt låta diskussionen handla om läktarna och pyroteknik hoppas jag nu att vi kan flytta debatten och resurserna mot det som verkligen hotar svensk fotboll – mot de kriminella pengarna, mot matchfixningen och mot dem som försöker ta makten över våra föreningar.

(Applåder)

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Vi debatterar nu betänkandet Ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3.

Vi socialdemokrater delar regeringens oro för utvecklingen inom svensk offentlig förvaltning. Vi ser hur organiserad brottslighet försöker påverka myndigheter och kommuner. Vi ser hur offentliganställda utsätts för hot och trakasserier. Vi ser hur kriminella aktörer försöker infiltrera välfärden och komma åt våra gemensamma resurser.

Det är allvarliga problem som måste tas på största allvar. Därför är det också viktigt att de åtgärder vi beslutar om faktiskt träffar rätt.

När jag läser propositionen ställer jag mig en ganska enkel fråga: Vilka problem är det egentligen regeringen försöker lösa? Samtidigt som regeringen talar om korruption, infiltration och otillåten påverkan väljer man nämligen i första hand att gå fram med ett nytt brott som främst riktar sig mot den enskilda tjänstepersonen. Jag är inte övertygad om att det är där de största problemen finns.

Fru talman! Jag ser tre större utmaningar för svensk offentlig förvaltning: för det första hot, trakasserier och påtryckningar mot offentliganställda, inte minst socialsekreterare och biståndshandläggare, för det andra korruption, infiltration och välfärdskriminalitet samt för det tredje en växande byråkrati som riskerar att minska effektiviteten i offentlig verksamhet. Det är där som förtroendet för staten och våra gemensamma institutioner prövas.

I justitieutskottet arbetar vi dagligen med frågor om organiserad brottslighet. När jag möter poliser, kommuner och myndigheter runt om i landet är det väldigt få som pratar om behovet av hårdare straff för tjänstepersoner. Man talar om välfärdskriminalitet, infiltration, otillåten påverkan och organiserad brottslighet. Det är där samhällets kraft behöver sättas in.

Därför har jag svårt att förstå regeringens prioritering. När problemen handlar om infiltration, korruption och organiserad brottslighet väljer regeringen att rikta fokus mot enskilda tjänstepersoner och kommun- och regionpolitiker i stället för mot de kriminella aktörer som försöker påverka den offentliga verksamheten.

Fru talman! Regeringen menar att införandet av det nya brottet missbruk av offentlig ställning ska stärka förtroendet för offentlig verksamhet. Jag är rädd att effekten kommer att bli den totalt motsatta. Om tjänstemän blir mer rädda att fatta beslut kommer fler beslut att ta längre tid. Om tjänstemän blir mer rädda att göra fel kommer fler kontrollsystem att byggas upp. Om tjänstemän blir mer rädda för anmälningar kommer mer tid att läggas på dokumentation och mindre på verksamhet. Det kommer att bli mer byråkrati och mindre handlingskraft.

Vi behöver offentliganställda som vågar ta ansvar. Vi behöver tjänstepersoner och politiker som vågar fatta svåra beslut.

Detta gäller nämligen också våra folkvalda kommun- och regionpolitiker, som varje dag fattar beslut om upphandlingar, välfärd och stora investeringar. Risken med denna lagstiftning är att både tjänstepersoner och förtroendevalda kommer att bli mer försiktiga.

Fru talman! Jag är inte ensam om den här oron. Flera remissinstanser är kritiska. TCO varnar uttryckligen för att förslaget kan skapa en försiktighetskultur där tjänstepersoner blir mer rädda att fatta beslut och ta ansvar. Jag tycker att det är en invändning som regeringen borde ta på större allvar.

När jag jobbat med detta förslag har jag blivit kontaktad av personer i kommuner och regioner som arbetar mot välfärdskriminalitet och oseriösa aktörer i offentliga upphandlingar. Flera beskriver en oro för att lagstiftningen ska användas som ett påtryckningsmedel mot dem som granskar och ifrågasätter.

Jag har fått berättat för mig om kommentarer från företag under granskning i stil med: När den här lagstiftningen träder i kraft den 1 juli är det vi som kommer efter er.

Risken är att de människor som borde vara offensiva i kampen mot välfärdsbrott blir mer försiktiga. Signalen bakom sådana här uttalanden är tydlig. I en tid då den organiserade brottsligheten aktivt försöker komma åt offentliga kontrakt och offentliga medel behöver vi fler som vågar agera, inte färre.

Det som också förvånar mig är regeringens prioritering. Den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte en utredning om åtgärder mot otillåten påverkan och korruption. Den nuvarande regeringen valde att lägga ned den. Sedan tillsattes en ny utredning, som bland annat föreslog flera skärpta åtgärder mot korruption. Men det är inte de förslagen som regeringen väljer att gå vidare med. Regeringen väljer att gå fram med egna förslag, samtidigt som flera förslag om skärpta åtgärder mot korruption och mutbrott fortfarande ligger kvar i byrålådan.

Fru talman! Jag vill också kort beröra frågan om tvingande samhällsintresse.

Region Stockholms upphandling av ambulanshelikoptrar är ett bra exempel. Där konstaterade domstolen att upphandlingsreglerna inte hade följts fullt ut. Om den här lagen går igenom skulle det kunna vara straffbart både för regionstyrelse och för tjänstepersoner. Samtidigt konstaterar domstolen att avtalet måste bestå eftersom människors liv och hälsa står på spel. Det visar att verkligheten är mer komplicerad än teorin.

Ingen tjänsteperson eller folkvald ska behöva fundera över om ett beslut som fattas för att säkra vård, räddningstjänst eller andra viktiga samhällsfunktioner kan leda till straffansvar. Därför menar vi att lagstiftningen behöver vara tydligare.

Fru talman! Jag är övertygad om att de flesta svenskar vill se hårdare tag mot korruption, välfärdsbrott och organiserad brottslighet. Det vill vi också. Men då måste vi rikta insatserna mot dem som försöker utnyttja systemen, inte skapa större osäkerhet för dem som jobbar med att försvara dem. Vi behöver fler som står upp mot välfärdsbrott, fler som vågar granska misstänkta upplägg och fler som vågar fatta nödvändiga beslut, inte fler som är rädda att fatta beslut.

Herr talman! Det är lite uppseendeväckande hur nöjd den sverigedemokratiska ledamoten är med utbyggnadstakten. Vi är absolut inte nöjda med den. Det borde kunna ske mycket snabbare, och man hade kunnat styra det fortare.

Det är bra att man har tagit fram en nationell samordnare med kommunalrådserfarenhet. Jag hade hoppats att den personen skulle ha fått mer mandat. Jag retar mig otroligt mycket på när staten har så dåligt självförtroende i sina rekryteringar.

Man säger att det oftast är kommunalråd som överskattar sin egen arbetsmarknad som räcker upp handen och vill ha etableringar. Industrierna kan rekrytera, men när det är staten går det inte. Där kan ingen jobba.

Regeringen med SD som stödparti har ett track record när det gäller statlig närvaro i landet som förskräcker. Man kan bara ta den del av Sverige som jag kommer ifrån, Dalarna.

Under den här mandatperioden har man stängt polisstationer i Leksand, Rättvik och Vansbro. Man har lagt ned servicekontor i Ludvika och Mora. Man har lagt ned Arbetsförmedlingen i Falun, och man har dragit ned på pendlingstrafiken mellan Ludvika och Borlänge. Det finns knappt någonting kvar som staten kan ta bort.

Här missar man en stor möjlighet. Styr det här hårdare! Nöj er inte med att bara vara med, utan se till att styra myndigheterna och se till att jobben kommer ut i hela Sverige och till svenska arbetare!

(Applåder)

Herr talman! Tack till Pontus Andersson Garpvall för frågan!

Jag kommer också ihåg den debatt vi hade då. Jag har egentligen inte ändrat åsikt om det. Jag tycker att det i grunden är ett förslag som vi inte borde ha. Men det gäller också att laga efter läge. Det är lite att härtill vara nödd och tvungen.

Vi skulle ha byggt ut tidigare så att vi inte hamnat här. Jag tycker att jobben ska komma svenska arbetare till gagn. Vi missar en stor möjlighet att få nya statliga jobb runt om i hela Sverige.

Vi har sagt att vi gör detta som en tillfällig lösning därför att vi ser att behovet är så stort. Men i grunden tycker jag fortfarande att det är ett väldigt dåligt förslag.

Herr talman! Vi debatterar i dag regeringens förslag om att svenska fängelsestraff tillfälligt ska kunna verkställas utomlands. Låt mig börja i det grundläggande: Svensk kriminalvård ska i grunden bedrivas i Sverige. Den som döms av svensk domstol ska avtjäna sitt straff under svensk kontroll, med svensk rättssäkerhet och med svenska krav på säkerhet, rehabilitering och återanpassning. Det är Socialdemokraternas principiella utgångspunkt.

Herr talman! Vi måste också förhålla oss till verkligheten. Kriminalvården är hårt pressad. Beläggningen är extrem, och personalen arbetar under stor belastning. Samtidigt vet vi att fler personer kommer att dömas till längre straff under de kommande åren.

Det är i grunden en följd av att samhället svarar hårdare mot brottsligheten. Vi tycker att det är rätt. Den som begår grova brott ska mötas av tydliga konsekvenser. Men då måste också hela rättskedjan fungera. Det räcker inte med skärpta straff om staten inte samtidigt klarar av att bygga ut kapaciteten i kriminalvården. Här tycker jag att regeringen fortfarande släpar efter.

Herr talman! Det handlar inte bara om kriminalpolitik. Det handlar också om statens närvaro i hela landet. När staten bygger nya anstalter handlar det om långsiktiga investeringar, kvalificerade arbetstillfällen och trygg statlig närvaro även utanför storstäderna. Det är bra jobb, och det är viktiga jobb. Det är jobb som borde komma fler delar av Sverige till del.

Vi socialdemokrater vill se en betydligt tydligare nationell styrning av kriminalvårdens expansion. Staten kan inte bara hoppas att det ska lösa sig av sig självt. Det kräver snabbare processer, långsiktig planering och en tydlig politisk vilja att faktiskt bygga ut svensk kriminalvård här hemma och i hela landet.

Det handlar om något större än bara kriminalvårdens kapacitet. Runt om i Sverige finns kommuner som har räckt upp handen. Det är kommuner som tagit fram mark, arbetat fram detaljplaner och visat att de vill vara en del av lösningen men som fortfarande väntar på besked.

Det finns också orter likt Kalmar, där kriminalvården redan finns etablerad och där det under en lång period funnits möjlighet att bygga ut verksamheten snabbare. Kommuner som Munkfors, Hagfors, Norrköping och Malung-Sälen har också på olika sätt visat att de vill bidra.

Vi socialdemokrater har också lagt fram förslag för att kunna korta ledtider, förenkla processer och ge tydligare uppdrag till Specialfastigheter. Vi tycker att utbyggnaden borde kunna gå snabbare. När regeringen nu tvingas söka fängelseplatser utomlands är det också ett kvitto på att utbyggnaden här hemma inte har hållit den takt som situationen krävt.

Herr talman! Vi står ändå bakom regeringens förslag eftersom situationen är så pass allvarlig som den är. Men vi gör det med stor försiktighet. Det får inte bli en permanent lösning, och det får inte bli ett sätt att skjuta upp sitt ansvar att bygga kapacitet i Sverige.

Det här måste ses för vad det är: En extraordinär åtgärd i ett extraordinärt läge. Samtidigt ställer det höga krav. Rättssäkerheten måste garanteras, och svenska krav måste upprätthållas. Tillsynen måste fungera, och kvaliteten i verkställigheten måste vara hög.

Kriminalvården har ett dubbelt uppdrag. Straff ska verkställas. Men människor ska också kunna komma tillbaka utan att återfalla i brott. Det kräver behandling, utbildning och fungerande rehabilitering. Efter avtjänat straff ska man komma bättre ut. Det uppdraget får inte tappas bort.

Herr talman! På kort sikt måste platsbristen hanteras. Men på lång sikt måste Sverige bygga upp en kriminalvård med tillräcklig kapacitet, god arbetsmiljö och stark statlig närvaro i hela landet. Det är den väg vi socialdemokrater vill gå.

Vi säger ja till detta förslag. Men vi kommer samtidigt att fortsätta driva på för fler svenska anstaltsplatser, fler kriminalvårdsanställda och fler statliga jobb runt om i landet. Tryggheten ska byggas i Sverige, och kapaciteten ska finnas i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Tack, justitieministern, för chansen att debattera det här!

Jag vet att alla i den här kammaren är glada över att det dödliga våldet har pressats tillbaka. Färre dödsskjutningar betyder färre familjer som får sina liv förstörda. Men samtidigt som Sverige har blivit bättre på att bekämpa delar av våldet har den organiserade ekonomiska brottsligheten fortsatt att flytta fram sina positioner. Vi ser det i välfärden, i företag, i offentliga upphandlingar, i assistansen, i vårdsektorn, i HVB-verksamheten och i andra delar av samhället där verkligt stora pengar cirkulerar. Vi ser det också i arbetslivet och i idrotten, inte minst inom fotbollen.

Det handlar om organiserade och maffialiknande strukturer som använder företag, föreningar och välfärdssystem som affärsmodell. Vi i socialdemokratin menar att arbetet mot den här typen av kriminalitet fortfarande är alldeles för splittrat. Jag vet att flera stora steg har tagits, men ännu mer behöver göras.

De kriminella arbetar som koncerner, medan vi från samhället jobbar mer i stuprör. Polisen ser en del, kommunerna en annan, regionerna en tredje och Ekobrottsmyndigheten en fjärde, medan de kriminella ser hela kedjan. Vi behöver bättre samordning mellan myndigheter, hårdare kontroll av välfärdsaktörer och bolagsstrukturer och större möjligheter att frysa och förverka kriminellas tillgångar. Vi behöver en svensk maffialagstiftning som är anpassad till hur organiserad brottslighet faktiskt fungerar år 2026. Ja, vi har blivit bättre på att bekämpa våldet, men vi måste också slå sönder affärsmodellen bakom våldet.

Jag tänkte ta upp ett annat ämne, fru talman, som hänger ihop med gängkriminalitet. Det handlar om tre supportergrupperingar i Göteborg som har klassificerats som kriminella nätverk. Så här skrev journalisten Mikael Wagner i Aftonbladet i natt: Polisen och fansen behöver en kriskommission och akut hjälp för att ens klara att sätta sig ned och prata med varandra. Avgrundsdjupet mellan myndigheterna och ett splittrat supporterkollektiv har aldrig varit större.

Det som hände i Göteborg i går visar återigen hur snabbt den här situationen eskalerar, hur bilden av vad som skett skiljer sig och hur konflikterna växer. Mitt i allt detta riskerar svensk fotboll att slitas sönder av polarisering i stället för att samlas kring lösningar. Det kändes så förutsägbart i går, och konflikten blir ett självspelande piano. Det behövs en nationell samordnare för supporterkultur och polissamverkan – någon som kan samla aktörerna, bidra till en gemensam lägesbild, arbeta forskningsbaserat och återbygga den tillit som nu håller på att gå förlorad.

Jag brukar lyfta fram det positiva med svensk supporterkultur – att den är i världsklass och bidrar när det gäller ideellt arbete, publiktillströmning, kvinnor och barn och publikrekord – och att vi ska ha fokus på det som verkligen hotar: den organiserade brottslighet som äter sig in i fotbollen. Den bilden är fortfarande lika sann, men just nu behöver regeringen kliva fram, vara den vuxna i rummet och lösa de konflikter som har sitt epicentrum i Göteborg, innan de sprider sig över hela Sverige, för då riskerar vi att något väldigt fint går förlorat.

Herr talman! Tack, justitieministern, för debatten! Jag vill understryka att jag inte på något sätt står bakom kriminella handlingar eller hot. Jag tror på den strategi som vi har haft i Sverige under lång tid, alltså exkluderingsstrategin och det som ministern hänvisar till när det gäller Hübinette-utredningen. Det finns det stor samsyn om. Det handlar om bättre möjligheter till informationsdelning, kameror och sådant. De som begår brott ska straffas.

Jag förstår att det finns kriminella personer bland de 130 000 som gick på fotboll, men jag har svårt för de breda klassificeringarna där stora grupper känner sig utpekade som gängkriminella. Jag tror att det är en farlig utveckling. Jag ser den på sociala medier och i tongångarna mellan polis och supportrar. Det är också därför jag lyfter den här frågan.

Jag brinner för svensk fotboll och allsvenskan. Jag känner ett ansvar som politiker: Vi måste vara vuxna och försöka få ned konfliktnivån.

Det var ju nätpremiär i helgen med över 130 000 människor och tifon i världsklass, skapade av supportrar som lagt ned tusentals timmar ideellt. Vi kan inte ha så svepande beskrivningar att många människor känner sig utpekade som gängkriminella. Vi vet att organiserad brottslighet försöker ta sig in i fotbollens ekonomi, och det är detta kraften måste riktas mot.

Jag har en konkret vädjan till ministern – och nu pratar vi om detta med dialog – nämligen att det skulle vara ett bra steg att nu tillsätta en nationell samordnare som på regeringens uppdrag sköter dialogen mellan klubbar, supportrar och polis för att få ned konfliktnivån. Det handlar om att fortsätta den utveckling som vi har haft med halverade ordningsstörningar och en supporterkultur i världsklass. Alla möjligheter finns.

Herr talman! Tack till justitieminister Gunnar Strömmer för svaret!

Jag håller med ministern om att det inte handlar om att ta ifrån idrotten dess självreglering, men jag tror att staten måste vara med och hjälpa till. Jag tror att vi skulle tjäna på att se på den här branschen, med så stora penningtransaktioner, ungefär som vi ser på mäklarbranschen eller bilbranschen, där det sker stora transaktioner. Vi behöver inte uppfinna hjulet. Vi har skatteverk och finanspolis, och man kan ha ett licenssystem. Jag tror inte att det behöver vara så svårt. Jag tror att vi borde kunna komma överens om detta och hjälpa idrotten.

Förra helgen gick 130 000 människor på match under allsvenskans premiärhelg. Det var tifon i världsklass, skapade av supportrar som lagt ned tusentals timmar av ideellt arbete. Det är också en verklighet i svensk fotboll som vi måste utgå från, och i den verkligheten finns också något viktigt. De som har varit mest drivande i att kräva transparens, lyfta problemen kring agentmarknaden och försöka stänga ute grov organiserad brottslighet från svensk fotboll är i mångt och mycket samma engagerade supportrar som står på kortsidorna. De har drivit igenom motioner på årsmöten i nästan alla stora svenska klubbar.

Jag har varit med här, herr talman, och röstat igenom alla skärpta verktyg mot gängkriminalitet. Jag kommer att rösta för hårdare straff och dubbla straff för gängkriminella. Men det jag, och jag tror många med mig, såg framför mig då var kriminella nätverk som Foxtrot, Södertäljenätverket och Ali Khan-nätverket – inte fotbollssupportrar i form av ultrasgrupperingar. När klassificeringar blir för svepande riskerar vi att tappa legitimitet, och vi riskerar att tappa det som faktiskt fungerar: dialogen och samarbetet mellan polis, klubbar och supportrar, där Sverige är bäst i Europa.

En genomgång från Enable Sverige visar att polisregion Västs klassificering av supportergrupper som gängkriminella bygger på en EU-modell med sju kriterier. Men i den konkreta tillämpningen uppfylls bara knappt hälften av kriterierna. Detta väcker frågor om träffsäkerhet, proportionalitet och rättssäkerhet.

Herr talman! De verkliga problemen finns i ekonomin, i agentstrukturerna och i den organiserade brottsligheten. Vi kan inte riskera att alienera stora delar av fotbollspubliken. Vi behöver den breda majoriteten med oss mot den organiserade brottsligheten. Vi måste tydligt kunna säga vad som är vad. Organiserad brottslighet ska mötas med full kraft, men verktygen måste användas mot rätt mål.

Min fråga till justitieministern är därför: Hur avser regeringen att säkerställa att polisens arbete mot brott i samband med idrott bedrivs med tillräcklig träffsäkerhet och rättssäkerhet?