Martin Kinnunen (SD) svarade Malin Larsson i en replik om Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk i debatten ”Protokoll 2025/26:141 Måndagen den 15 juni” den 15 juni 2026.
Malin LarssonS· i en replikDet här illustrerar ett större problem. Som jag sa brukar Sverigedemokraterna tala om att hela Sverige ska leva. Men i deras egen politik och i deras egen följdmotion till ärendet vi debatterar här i dag föreslår de att…Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 5.
Svensk skog är en motor i vår välfärd och ett fundament för vår landsbygd. Skogsnäringen skapar i runda tal 120 000–130 000 jobb om man har en bredare definition och inkluderar indirekta arbetstillfällen. Exportvärdet är över 150 miljarder.
Det handlar om skogsentreprenörer i Norrlands inland, sågverksarbetare i Småland och ingenjörer inom massa- och pappersindustrin. För hundratals glesbygdskommuner är skogen skillnaden mellan en levande bygd med skolor och service eller avfolkning.
Mot bakgrund av detta är det oerhört positivt att Göran Örlanders utredning nu börjar bli verklighet. Detta är en del i arbetet. För första gången på länge har vi ett arbete med skogspolitiken som pekar ut en tydlig riktning mot enklare regelverk, ersättning till markägare som inte tillåts bruka och förslag som syftar till att öka tillväxten i näringen.
Herr talman! Ska skogsnäringen kunna fortsätta att generera jobb och tillväxt handlar det om att odla mer, gödsla smartare och stärka den privata äganderätten med mera så att vi kan maximera skogens förmåga att binda kol och ersätta fossila produkter. Att då säkerställa tillgång till råvara är fullständigt grundläggande.
Herr talman! Sverigedemokraterna står bakom propositionen som innehåller en lång rad viktiga och önskvärda förslag. Färre samråd ska krävas för skogsbruksåtgärder, och kostnaderna som markägare kan råka ut för på grund av kunskapskravet begränsas. Sekretessen till skydd för djur- och växtarter ändras så att markägare får ta del av den information som behövs för att avgöra om samråd krävs.
Skogsstyrelsens beslut enligt skogsvårdslagen ska kunna överklagas till en mark- och miljödomstol i stället för till en förvaltningsdomstol. Tiden som miljöorganisationer har för att överklaga kortas, och Skogsstyrelsen ska ges partsställning när miljöorganisationer överklagar myndighetens beslut.
Herr talman! Vi skulle gärna se fler förenklingsförslag. Det borde exempelvis bli väldigt mycket svårare att överklaga för miljöorganisationer. Vi behöver slå vakt om den frihet under eget ansvar som vi haft i Sverige sedan skogsvårdslagen beslutades 1993 och som under de senaste decennierna alltmer kommit att inskränkas.
Friheten inom svenskt skogsbruk har fungerat som en motor för tillväxt. När skogsbrukare ges förtroende att förvalta sin mark utifrån lokala förutsättningar i stället för stelbenta regleringar skapas förutsättningar för investeringsvilja, innovation och naturhänsyn.
Sverigedemokraterna anser dock att man hade kunnat skruva upp frihetsgraderna mer. Vi hoppas att det fortsatta arbetet ska ha den riktningen.
Det enklaste sättet att minska byråkratin i det svenska skogsbruket är att höja arealgränsen för anmälningsplikt vid avverkning, där gränsen i dag ligger på en halv hektar.
Av Göran Örlanders utredning framgår att 35 procent av anmälningarna om avverkning endast omfattar 10 procent av arealen. En generell höjning till två hektar skulle innebära att 35 000 anmälningar undantas från kravet på underrättelse. Detta skulle innebära en kraftig minskning av antalet ärenden samt en stor minskning i arbetsbörda för enskilda markägare och för Skogsstyrelsen samtidigt som 90 procent av arealen inte skulle beröras.
Sverigedemokraterna anser att enskilda markägare med mindre brukningsenheter än 50 hektar produktiv skogsmark bör undantas från kravet på underrättelse om avverkning och anmälan för samråd om avverkningen totalt inte överstiger två hektar.
Kravet på återbeskogning av skogsmark efter avverkning, efter skada eller av annat skäl till att marken inte producerar virke borgar för god skoglig produktion och är bra. Det finns dock ett par situationer där viktiga miljövärden drabbas negativt av kravet på återbeskogning.
Vi sverigedemokrater tror att man skulle kunna skruva upp frihetsgraderna även här. Vi föreslår därför att ett undantag görs för kravet på anläggning av ny skog i dessa situationer så att det blir frivilligt.
Det gäller bland annat ökad frihet att anlägga och vidmakthålla skogsbryn med en mjuk övergång mellan skog och jordbruksmark och frihet att låta biologiskt värdefulla öppna miljöer som uppstår naturligt på delar av hyggen förbli oplanterade.
Sverigedemokraterna vill se större frihetsgrader i skogen. Vi litar på skogsägarna.
(Applåder)
Herr talman! Tack till Martin Kinnunen för anförandet!
När man läser Sverigedemokraternas landsbygdsprogram och vad det kan vara ser man att de ofta skriver att hela Sverige ska leva. Men efter fyra år ser vi ett annat resultat. Den gröna omställningen har bromsats, investeringar har tappats bort och framtidstron i många delar av norra Sverige har försvagats.
Nu kommer nästa besked i Sverigedemokraternas följdmotion till betänkandet. Sverigedemokraterna brukar vara skeptiska till att vi ska skydda skog. Därför är det lite glädjande att läsa deras följdmotion där de faktiskt ser behovet av att skydda mer urskogsliknande skog.
Men när det gäller ersättningen vill man ersätta markägare i södra Sverige mer än dem i norra Sverige. Regeringen anser att 125 procents ersättning är en rimlig nivå. Sverigedemokraterna vill däremot ge markägare i södra Sverige 200 procent av marknadsvärdet.
Min fråga är enkel. Varför ska ännu mer av statens resurser flyttas söderut när den största andelen av skogen, skogsjobben, exportintäkterna och värdeskapandet finns i norra Sverige?
Herr talman! Tack, Malin Larsson, för frågorna!
Sverigedemokraterna vill inte skydda mer skog. Vi tycker att vi snarare kan titta på skog som i dag är under skydd och se om den kanske kan ställas om till produktion i stället. Däremot ska vi skydda bättre.
I södra Sverige har vi inte alls lika mycket skydd i dag. Det är inte särskilt konstigt att det är så. Det bor väldigt många människor i de områdena, och det finns inte lika mycket skog.
Det är snarare ett problem att vi skyddar alltför mycket skog i norra Sverige, vilket hämmar utvecklingen. Det är till skada för skogsnäringen. Man behöver tillgång till råvara.
Detta är någonting som skulle kunna skapa ökad framtidstro i Norrland. Jag uppfattar, tvärtemot vad Malin Larsson redogör för, en tilltagande framtidstro även i Norrland. Man ser den inriktning på politiken som finns här och som strävar mot ökad tillväxt, ökat välstånd och minskat fokus på bidrag.
Herr talman! Det här illustrerar ett större problem. Som jag sa brukar Sverigedemokraterna tala om att hela Sverige ska leva. Men i deras egen politik och i deras egen följdmotion till ärendet vi debatterar här i dag föreslår de att pengarna ska söderut och att norra Sverige ska stå tillbaka. Skogsägare i södra Sverige är värda mer än skogsägare i norr. Norra Sverige ska tydligen leverera jobb och exportintäkter. Men när pengarna ska delas ut ska de gå söderut.
Herr talman! Jag tycker att det handlar mer om rättvisa. Varför ska skogsägare i Skåne och Småland få dubbla marknadsvärdet, 200 procent, medan skogsägare i Västernorrland, Jämtland, Västerbotten eller Norrbotten ska få nöja sig med 125 procent?
Herr talman! Vi föreslår över huvud taget inget som gör skillnad på skogsägare i olika typer av landskap; vi föreslår en annan inriktning av politiken.
Skyddsvärd mark ska givetvis ersättas på precis samma sätt i olika delar av landet. Det här är helt enkelt tankegångar kring hur man kan utveckla politiken på området. Norrland är inte heller, som sagt, i behov av mer bidragspengar för att skydda mer skog. Norrland behöver mer produktiv skogsmark. Vi behöver lyfta bort skyddad mark och sätta den i produktion så att vi kan stimulera skogsnäringen även i Norrland i framtiden.
Herr talman! Tack, ledamoten, för klargörande av redovisade ståndpunkter!
Det finns en hel del frågetecken för mig när det gäller hur Sverigedemokraterna får ihop sin politik. Jag ser inte riktigt hur den här politiken rimmar med Sverigedemokraternas ideologi. Jag tänker att ett nationalistiskt parti borde värna det som anses vara det kanske svenskaste vi har, det vill säga den vackra, storslagna naturen, vidderna och vyerna.
Som vi får höra här, herr talman, är Sverigedemokraterna mer inne på att ta bort skydd av skog och i stället låta skogen kalavverkas. Då försvinner de här värdena, som också svenska folket värdesätter så mycket.
Den utveckling vi har haft har lett till att vi får mindre av lingon och blåbär, som har minskat med 50 procent sedan 1950. Många förknippar detta med det kanske allra svenskaste som finns: att med hjälp av allemansrätten vara ute och plocka svamp och bär i skogar som är vackra och spännande platser. Skogen ger oss rekreation, och den betyder mycket för den svenska folksjälen.
80 procent av svenskarna är av åsikten att det är viktigt eller mycket viktigt att skydda skogar med höga naturvärden. Men Sverigedemokraterna redogör för en politik där man hellre skickar skogen på export så fort som möjligt och även ger sig på de skogar som har fått ett skydd.
Mina frågor är: Hur får Sverigedemokraterna ihop sin politik och den specifika ståndpunkten att ta bort och rasera skydd för att snabbt kunna exportera skog? Hur går det ihop med ett nationalistiskt synsätt på den svenska naturen?
Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för frågorna!
Jag tror att det helt enkelt handlar om balans. Man måste försöka balansera olika intressen mot varandra. Vi är nog samtliga här i kammaren överens om att skogen har viktiga rekreationsvärden. Det finns viktiga värden vad gäller artrikedom, djurliv och så vidare.
Sedan handlar ju allting om hur mycket man ska skydda. Det är inte nödvändigtvis så att allt blir väldigt mycket bättre bara för att man skyddar mer mark.
Vi sverigedemokrater har exempelvis verkat för ett särskilt projekt för att rädda hotade trädarter, alm och ask. När vi frågade det miljöpartistiska statsrådet fick vi höra att lösningen på detta låg i att den dåvarande regeringen ökade budgetmedlen till skydd av natur. Men vi vet att detta inte skulle ha hjälpt de här arterna. Nu däremot, när vi har fokus på innovationer, teknik och växtförädling, finns det hopp för alm och ask.
Lösningen ligger inte alltid i att skydda mer och mer, för Sverige kan inte vara ett museum. Sverige måste ha lagom mycket skydd, och vi sverigedemokrater anser att man har gått lite för långt på flera håll i landet. Det har dessutom blivit alltför stora inskränkningar gentemot markägare.
Vi måste därför skifta balansen något. Det betyder naturligtvis inte att man ska ta bort alla rekreationsområden i vårt land, utan tvärtom: De ska naturligtvis finnas kvar. Det råder ingen brist på mark i Sverige. Det finns områden att ströva omkring i, och det kommer det att finnas även om Sverigedemokraterna skulle få egen majoritet i den här kammaren.
Herr talman! Då handlar det alltså om att man ska ha en balans mellan produktion och miljövård. Men i propositionen och reservationen och i det som ledamoten har anfört lyser naturvård och miljöskydd med sin frånvaro. Det finns inte ett ord om det.
Det vi står inför är att man ska halvera den tid som myndigheter har på sig för att granska ärenden innan skogen kalavverkas. Det handlar också om en rad andra saker, men det finns ingenting som stärker artskydd, naturvård eller miljövård, för den delen.
Jag ser inte den där balansen återspeglas någonstans, vare sig i anförande, reservation eller proposition. Det är lovvärt, men det betyder ingenting. Det enda Sverigedemokraterna har att komma med är en åtgärd och en fråga som jag tror har en ålder på tio år. Det skulle vara på sin plats med något som kanske är lite mer aktuellt och relevant i sammanhanget.
Herr talman! Den förklaring jag finner är att Sverigedemokraterna har blivit en del av etablissemanget. Svenska folket vill ha någonting annat. Men vi har en väldigt stark lobby från skogsindustrierna och en härlig gemenskap där man applåderar alla som tycker någorlunda lika. Det finns väldigt lite nyansyttringar i svensk politik.
Jag tolkar denna ståndpunkt som att Sverigedemokraterna vill in i den här gemenskapen och in i etablissemanget. Det kunde kanske vara på sin plats att Sverigedemokraterna säger att man ger upp en position i svensk politik för att komma in i värmen.
Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för synpunkterna!
När vi talar om balans måste man samtidigt någonstans tala om verklighetsuppfattning. Då handlar det helt enkelt om vad man tycker är en rimlig nivå av skydd. Jag kan reflektera över att vi har väldigt mycket mer skyddad mark i Sverige i dag än vi hade 1993, 2006 eller 2010 för den delen. Vi har hela tiden förflyttat oss mot en politisk realitet med betydligt mer skydd.
Frågan är var balansen ska ligga någonstans. Sverigedemokraterna menar att man har gått för långt. Nu måste vi försöka hitta så bra områden som möjligt att skydda, och inte fokusera på ökade arealer. Vi har redan olika former av områdesskydd i Sverige på majoriteten av vår yta. Det är därför det är så viktigt att vi kommer tillbaka till den situation vi hade för skogsbruket 1993. Det är därför det är så viktigt att vi kan reformera även strandskyddet så att vi kan få rimligare avvägningar mellan enskildas friheter och naturhänsyn.
