Valet är över och rösterna räknade. Och resultatet blev inte vad vi inom SD hoppats på. Att det blev som det blev beror givetvis på en rad olika faktorer, vissa bortom vår kontroll, men andra absolut inom vår kontroll. Vi behöver vara självkritiska i vår kommande valanalys, erkänna att vi begått fel, och vara öppna för att ändra oss. Vad som följer nedan är på intet sätt någon komplett valanalys, bara några tankar från undertecknad på vad jag anser att vi behöver ta med oss framåt. DE LAGLIGA VAPENÄGARNA Ett av våra mest uppenbara misstag är lyckligtvis också ett som är ganska lätt att fixa. Efter skolskjutningen i Örebro drev Tidö igenom lagändringar för lagligt vapenägande. Inom SD fanns det från start ett utbrett missnöje mot reformerna, men i slutändan stödde partiet regeringen. Responsen från jägare och sportskyttar, grupper där många röstat på oss, var starkt negativ. Min och mina Riksdagskollegors mejlkorgar svämmade över av mejl från vapenägare som uttryckte sitt missnöje. Många av dessa sade också rakt ut att dom inte skulle rösta på SD 2026 om vi inte ändrade oss. Med facit i hand är det uppenbart att dom menade allvar. Lösningen är uppenbar: Vi behöver erkänna att vi landade fel, och lova att framåt driva en politik som gör livet lättare för skötsamma, lagliga vapenägare, inte svårare. TRAMS & SNUSK Redan efter EP-valet 2024 var jag kritisk till vår kommunikation med tecknade figurer och märklig, högljudd musik, kombinerat med en kaxig och överdrivet självsäker attityd. Medan det säkert fanns dom som gillade detta, verkade det inte som att den bredare allmänheten gjorde det. I årets valrörelse återkom detta, om än i mindre utsträckning. Å andra sidan: Fröken Snusk. Det var inget fel på Jimmie- och Nooshi-sångarna som gjordes specifikt för valet. Men den allmänna framtoningen och de andra sångerna är något annat. På valfinalen i Kungsträdgården framfördes en rad sånger med vulgärt, sexuellt innehåll. Jag fann det opassande, inte minst med tanke på att det fanns barn i låg- och mellanstadieåldern i publiken. Tror många konservativt sinnade väljare kan dela den inställningen. Läxan? ”Tala till bönder på bönders vis.” Raggar- och epadunk-kultur funkar tveklöst i vissa forum. Tänker framför allt på motorträffar, och ungdomsevent på landsbygd och i småstäder. Den mer allmänna kommunikationen som ska gå ut till de bredare väljargrupperna behöver mindre trams och snusk, och mer tydliga, seriösa politiska budskap. ”GÖR SVERIGE TILL SVERIGE IGEN” Tanken var att vår valslogan skulle framkalla en känsla av nostalgi för väljarna. Det gjorde den kanske för vissa, men många fann den bara märklig När var Sverige Sverige egentligen, och när slutade Sverige vara Sverige var återkommande frågor vid valstugan. Den var också uppseendeväckande lik sossarnas slogan ”Sverige ska bli mer som Sverige”. Och om vi kunde bytt slogan med vår huvudmotståndare utan att någon reagerat så är det uppenbart en intetsägande och dålig slogan. Vad vi ska ha för slogan nästa gång låter jag vara osagt, men jag vet vad vi inte ska ha. FÖRBUDET MOT SLÖJA Jag ogillar slöjor, och vill se så få av dem som möjligt i Sverige. Med det sagt så tror jag inte att slöj-debatten gynnade oss. När jag stod i valstugan hade jag flera samtal med unga, svenska kvinnor som var upprörda över att vi hade åsikter om hur kvinnor skulle klä sig. Det är givetvis frustrerande att en åtgärd som syftar till at bekämpa kvinnoförtryck sågs som ett uttryck för det samma, men uppenbarligen är det så många svenska (och själva obeslöjade) kvinnor såg på saken. Vi vet att vi har ett lägre stöd bland kvinnor än bland män. Vill vi vinna nya väljare här så är ett totalt slöjförbud svårt att hålla fast vid. Annan lagstiftning, såsom att innefatta HELTÄCKANDE slöja i maskeringsförbudet och förbjuda slöja för minderåriga flickor är åtgärder som skulle vara lättare att försvara och sälja in hos kvinnliga väljare. SKILLNADEN MELLAN SD OCH M Att SD kunde öka i 9 riksdagsval på raken, innan vi slutligen backade är inte så uppseendeväckande som det kan se ut vid en första anblick. Det har i decennier funnits ett folkligt motstånd mot en alltför stor invandring. Länge kunde vi ensamma kapitalisera på detta motstånd, då alla etablerade partier vurmade för massinvandring och multikulti. Så är inte längre fallet, idag har fyra av övriga sju partier i varierande grad anpassat och närmat sig vår politik. Detta är givetvis något positiv, att fler politiker vill driva bra politik gör det mer sannolikt att bra politik blir genomförd. Men det kommer med problemet att det blir tuffare att motivera en röst på SD om väljarna känner att det inte är så stor skillnad på SD och andra partier. Detta gäller främst i vår realtion till Moderaterna. SD och M lät så lika varandra i valrörelsen att man inte kan klandra den väljare som frågade sig vad det egentligen var för skillnad på partierna. Och detta är ett större problem för oss än för M. Vi vet att väljarkåren har en sämre bild av oss än av M. Och om man står i valet och kvalet mellan två partier med snarlik politik är det naturligt att man väljer det som man mest litar på och har en mer positiv bild av. Detta gäller dubbelt upp i storstäderna där vi länge underpresterat. Om M uppfattas som världsvana storstadsbor, medan SD upplevs som den inskränkta ”kusinen från landet” kommer storstadsborna välja det första alternativet. SD behöver hitta och fokusera på frågor där vi sticker ut på ett positivt sätt och kan erbjuda något som inte övrig höger kan. JIMMIES SOMMARTAL Att Jimmie håller ett årligt sommartal i Sölvesborg är en tradition, men det kan ifrågasättas om det var gynnsamt för valresultatet. Två veckor innan valdagen reste hundratals SD-aktiva till Sölvesborg och satte sina lokala valrörelser på paus i en dag. Vi måste fråga oss: Hur många valstugor höll stängt den dagen? Hur många fler dörrar hade vi hunnit knacka på och hur många fler brevlådor hade vi hunnit lägga flygblad i, om dessa hundratals Sverigevänner ägnat en extra dag åt valarbete på hemmaplan, i stället för att resa till Sölvesborg? Sommartalet hade kunnat läggas tidigare under sommaren, eller under valår kunnat vara ett helt digitalt event. Nu tror jag inte att detta skulle haft någon jätte-effekt, men på de platser där vi missade mandat med mycket liten marginal, kunde detta ha varit droppen som urholkade stenen. LÄGG NER LIBERALERNA Till sist ett förslag som inte gäller SD, utan svensk höger i stort. Liberalerna klarade bara riksdagsspärren tack vare stödröster, något som var sant även 2022. Liberalpartisterna tycker självklart att dom är ett relevant och viktigt parti för Sverige, men bevisligen är det mindre än de nödvändiga 4 % av svenska folket som håller med. Vi kan inte 2030 stå inför ännu en valrörelse där andra partier måste rädda kvar ett L som inte kan stå på egna ben, för att det annars är omöjligt att vinna över de rödgröna. Allting har ett slut, och L måste inse att det är dags att gå vidare. Som en följd av Tidö-samarbetet har vänsterliberalerna redan lämnat. Kvar är högerliberaler som ideologiskt och sakpolitiskt står så nära M att det inte kan motiveras att det är två separata partier. Mitt råd till M och L är att påbörja en process där L integreras in och blir en del av den moderata partiorganisationen. För att avsluta på en positiv ton, så ska det nämnas att inte allt är negativt. Vår partiorganisation är starkare än någonsin förr. Vi har slagit nytt medlemsrekord och för första gången ställde vi upp i samtliga svenska kommunval. Något som bara vi och S klarade av. Så länge vi är villiga att lära av våra misstag har vi alla möjligheter att göra bra val 2029 och 2030.