Riksflödet
Logga in

Riksflödet - Svensk politik direkt från källorna

Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Upprustning av miljonprogramsområden

Motion 1044
Motion till riksdagen 2026/27:1044 av Sarkis Khatchadourian (S) Upprustning av miljonprogramsområden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten ska ta en mer aktiv roll i upprustningen av miljonprogramsområdena genom en långsiktig nationell strategi i samverkan med kommuner och fastighetsägare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över statliga investeringsstöd och andra finansieringslösningar för att möjliggöra upprustning av bostäder och gemensamma utemiljöer utan att boende trängs undan genom kraftiga hyreshöjningar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka statens insatser för att främja fler boendeformer i miljonprogramsområdena, däribland bostadsrätter, radhus och småhus, för att motverka boendesegregation och ge fler möjlighet att göra bostadskarriär i sitt närområde och tillkännager detta för regeringen. Motivering Miljonprogramsområdena byggdes under 1960- och 70-talen för att möta ett stort behov av bostäder. I dag har många av dessa områden ett omfattande renoveringsbehov. Eftersatt underhåll har lett till nedgångna fastigheter samtidigt som parker, torg, lekplatser och andra gemensamma utrymmen behöver förbättras. När den fysiska miljön försämras påverkas både trivseln och tryggheten. Utmaningarna handlar inte bara om byggnadernas skick. Boendesegregationen innebär att människor med olika ekonomiska förutsättningar och bakgrunder i alltför liten utsträckning möts i vardagen. Hög arbetslöshet och svaga skolresultat begränsar framtidsmöjligheterna för många barn och unga. Att rusta upp områdena är därför en fråga om jämlikhet, trygghet och framtidstro. Tidigare försäljningar av kommunala bostäder har inte alltid lett till det förbättrade underhåll som utlovats. Samtidigt kan omfattande renoveringar leda till kraftiga hyreshöjningar som gör att boende med små ekonomiska marginaler tvingas flytta. Upprustningen måste förbättra boendekvalitén utan att människor trängs undan. Behovet av investeringar är stort. Tidigare uppskattningar har pekat på att hundratusentals lägenheter behöver renoveras och att kostnaderna kan uppgå till hundratals miljarder kronor. Det kräver långsiktiga lösningar som enskilda kommuner och fastighetsägare inte alltid har möjlighet att finansiera på egen hand. Staten behöver därför ta en mer aktiv roll i planering, finansiering och samordning av upprustningen. Utvecklingen måste också handla om vilka bostäder som finns i områdena. Där hyresrätter dominerar är möjligheten att byta till en annan boendeform ofta begränsad. Den som behöver större utrymme eller drömmer om ett radhus eller en villa med trädgård ska inte behöva lämna sitt område enbart för att sådana alternativ saknas. Fler bostadsrätter, radhus och småhus kan ge människor möjlighet att göra bostadskarriär i sitt närområde och bidra till en större blandning av hushåll och ekonomiska förutsättningar. Staten bör stödja kommunernas arbete med fler boendeformer och samtidigt främja investeringar i bostäder, grönområden och gemensamma mötesplatser. Genom att kombinera upprustning med ett mer varierat bostadsutbud kan vi stärka tryggheten, motverka segregation och skapa områden där människor vill bo kvar och bygga sin framtid. Sarkis Khatchadourian (S)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Stärkta Sis-hem och förbättrad vård för barn och unga

Motion 1043
Motion till riksdagen 2026/27:1043 av Sarkis Khatchadourian (S) Stärkta Sis-hem och förbättrad vård för barn och unga Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka Sis-hemmen och se över behoven av utökad finansiering och tillkännager detta för regeringen. Motivering Samhället har ett stort ansvar för barn och unga som placeras på Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem. Många av dem har levt med flera svårigheter samtidigt och behöver mer stöd än vad en enskild insats kan ge. En placering måste därför innebära mer än att hålla barnet borta från en skadlig miljö. Den ska ge trygghet, behandling, utbildning och möjlighet att bygga en annan framtid. Under lång tid har det rapporterats om problem inom SiS. Barn och unga har inte alltid varit trygga på hemmen och det har förekommit allvarliga brister i bemanning och tillsyn. Samtidigt har vården svårt att möta de olika behov som finns bland de placerade. Det handlar bland annat om psykisk ohälsa, tidigare trauman, skolsvårigheter och en kriminell miljö som kan vara svår att lämna. När verksamheten inte klarar att möta dessa behov riskerar placeringen att inte leda till den förändring som barnet behöver. För att SiS ska kunna fullgöra sitt uppdrag krävs rätt förutsättningar. Det behövs tillräckligt många medarbetare, relevant kompetens och en organisation som ger utrymme för både säkerhet och långsiktigt behandlingsarbete. Skolan måste vara en fungerande del av vardagen och vården behöver anpassas efter barnets situation. Det måste också finnas tydliga vägar för barn att berätta om missförhållanden och få hjälp när något inte fungerar. Socialdemokraterna har betonat behovet av att förbättra vården för barn och unga och att komma till rätta med bristerna i institutions- och placeringsverksamheten. Det kräver ett långsiktigt arbete där kvalitet och barns rättigheter väger lika tungt som säkerhet. SiS ska inte vara en plats där barn enbart förvaras under en svår period, utan en verksamhet som faktiskt hjälper dem vidare. En förstärkning av SiS kräver också att finansieringen motsvarar uppdraget. Det är därför viktigt att utreda vilka resurser som behövs för bättre bemanning, ändamålsenliga lokaler, utbildning och behandling samt hur kostnaderna påverkas på kort och lång sikt. Brister i vården får konsekvenser både för barnen och för samhället. Att ge barn rätt stöd i tid är en investering i trygghet och i möjligheten att förebygga fortsatt utsatthet och kriminalitet. Staten måste ta ansvar för att SiS har förutsättningar att bedriva en trygg, rättssäker och behandlande verksamhet. Barn som placeras där ska mötas av en vård som ger dem verkliga möjligheter att förändra sina liv. Sarkis Khatchadourian (S)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Avskaffande av EBO-lagen

Motion 1042
Motion till riksdagen 2026/27:1042 av Sarkis Khatchadourian m.fl. (S) Avskaffande av EBO-lagen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa EBO-lagen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Ett ordnat mottagande är en viktig förutsättning för en fungerande migrationspolitik. Den som söker asyl i Sverige ska få ett tryggt boende och ett rättssäkert mottagande. Samtidigt behöver mottagandet utformas så att det motverkar segregation, trångboddhet och utanförskap. Möjligheten för asylsökande att själva ordna sitt boende, det så kallade EBO-systemet, har under lång tid bidragit till att många bosatt sig i områden där det redan finns stora sociala och ekonomiska utmaningar. När många människor söker sig till samma bostadsområden förstärker det segregationen och ökar belastningen på kommuner och lokalsamhällen. Det försvårar också etableringen för den enskilde och kommunernas långsiktiga integrationsarbete. Regeringen har genom ny lagstiftning skärpt reglerna för asylsökandes boende. Rätten till ekonomiskt bistånd är numera kopplad till att den asylsökande bor på ett anvisat boende. Men möjligheten att ordna eget boende finns fortfarande kvar. Det innebär att lagstiftningen inte fullt ut kommer åt de problem som EBO-systemet har bidragit till. Regeringen har inte gjort tillräckligt på området. En betydande andel asylsökande bor fortfarande i eget boende trots att de nya reglerna begränsat möjligheten till ekonomiskt bistånd. Det visar att ekonomiska incitament inte är tillräckliga för att avskaffa EBO som ett reellt alternativ. Mottagandet behöver i stället bygga på att Migrationsverket anvisar boende under asylprövningstiden. Möjligheten till eget boende bör avskaffas. En tydligare ordning skulle ge bättre förutsättningar att planera mottagandet, säkerställa att asylsökande är nåbara för myndigheterna och motverka att redan utsatta bostadsområden får bära en oproportionerligt stor del av mottagandet. Migrationsverkets anvisade boenden måste samtidigt hålla god kvalitet och vara trygga och ändamålsenliga. Hänsyn behöver tas till barns behov, familjers situation och andra särskilda omständigheter. Ett ordnat mottagande ska förenas med värdighet och rättssäkerhet. Sarkis Khatchadourian (S) Katarina Berggren (S) Emil Högberg (S)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Bättre möjligheter för unga att möta politiska ungdomsförbund i skolan

Motion 1041
Motion till riksdagen 2026/27:1041 av Sarkis Khatchadourian m.fl. (S) Bättre möjligheter för unga att möta politiska ungdomsförbund i skolan Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket så att skolor erbjuder elever bättre möjligheter att möta företrädare för politiska ungdomsförbund på likvärdiga villkor, även mellan de allmänna valen, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Undersökningar visar oroande tecken på att ungas tilltro till demokratin och politikens möjligheter försvagas. Enligt Ungdomsbarometern minskade andelen unga som anser att demokrati i alla lägen är det bästa styrelseskicket från 88 procent 2021 till 79 procent 2025. Samtidigt ansåg 45 procent att politikerna inte kan lösa Sveriges problem. Det är en dålig utveckling för svensk demokrati. Skolan har således ett viktigt demokratiskt ansvar att förmedla kunskap, uppmuntra till engagemang och ge elever verktyg att delta i samhällsutvecklingen. Att möta politiska ungdomsförbund ger unga möjlighet att ställa frågor, diskutera samhällsproblem och testa sina åsikter. Mötet med andra unga politiskt engagerade kan minska avståndet till politiken och visa hur man själv kan organisera sig och påverka. För den som ännu inte har rösträtt är tillgången till sådana demokratiska vägar särskilt viktig. Enligt dagens regelverk är det upp till respektive rektor att besluta om politiska partier ska bjudas in till skolan. Någon skyldighet att göra det finns inte. Det innebär att ungas möjlighet att träffa politiska partier och ungdomsförbund är beroende av rektorns inställning och beslut kopplat till just detta. Det innebär att ungas möjligheter att möta politiska ungdomsförbund kan skilja sig åt beroende på vilken skola de går på. Det duger inte. Skolans demokratiska uppdrag bör vara mer än att undervisa om demokratins principer. Elever behöver också få möjlighet att möta de organisationer där unga själva engagerar sig politiskt. Regelverket bör därför ses över så att skolor erbjuder elever bättre möjligheter att möta företrädare för politiska ungdomsförbund på likvärdiga villkor, även mellan de allmänna valen. Besöken ska ske på objektiva och likvärdiga grunder och med respekt för skolans ansvar för trygghet och studiero. Att ge fler unga möjlighet att delta och göra sin röst hörd är en viktig del i att stärka demokratin. Sarkis Khatchadourian (S) Arber Gashi (S) Jonathan Svensson (S) Adrian Magnusson (S)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Stärkt skydd för etniska och religiösa minoriteter i Mellanöstern

Motion 1040
Motion till riksdagen 2026/27:1040 av Sarkis Khatchadourian och Ilan De Basso (båda S) Stärkt skydd för etniska och religiösa minoriteter i Mellanöstern Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för ett stärkt skydd för etniska och religiösa minoriteter i Irak och Syrien och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att övergrepp mot etniska och religiösa minoriteter i Syrien utreds och att ansvariga ställs till svars, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att etniska och religiösa minoriteters rättigheter och möjligheter till tryggt och frivilligt återvändande säkerställs i Irak och Syrien och tillkännager detta för regeringen. Motivering Assyrier/Syrianer/Kaldéer och armenier tillhör bland Mellanösterns historiska ursprungsbefolkning och har under århundraden bidragit till regionens kultur, språk och samhällsliv. Folkmord, krig, förföljelse och diskriminering har dock tvingat många att lämna sina hem i dessa områden, inte minst i Irak, Syrien och Turkiet. För de samhällen som finns kvar hotas både tryggheten och möjligheten att bevara sin identitet, kultur och religion. Trots att terrorgruppen Islamska Staten förlorat sitt territoriella fäste i Irak kvarstår hinder för återvändande, bland annat bristande säkerhet, förstörd infrastruktur och olösta egendomsfrågor, inte minst på Nineveslätten. Minoriteter måste garanteras skydd mot hot och diskriminering samt få reella möjligheter att påverka utvecklingen i sina hemtrakter. Även i Syrien är situationen särskilt oroande. Förhoppningarna om en mer inkluderande framtid har följts av allvarligt våld mot minoriteter. Alawitiska områden har drabbats av omfattande våld och strider. Massövergrepp och massakrer har skakat den drusdominerade provinsen Suwayda. Attacker mot kyrkor och gudstjänstbesökare har blivit allt vanligare. Händelserna har väckt allvarliga frågor om de nya myndigheternas förmåga att skydda befolkningen och säkerställa att förövare ställs till svars. Syrien kan inte bygga en hållbar fred om religiösa och etniska minoriteter lämnas utan skydd eller inflytande. Minoriteter måste kunna utöva sin religion, bevara sitt språk och sin kultur och delta i samhällslivet på lika villkor. Det kräver rättssäkra institutioner, opartiska utredningar av övergrepp och ett tydligt ansvar från landets styrande att skydda alla invånare. Sverige bör därför driva frågan, även inom EU och FN, och verka för att minoriteternas mänskliga rättigheter, religionsfrihet, egendom och politiska deltagande respekteras. Sverige bör även stödja återuppbyggnaden av bostäder, skolor och samhällsservice i de områden där människor har fördrivits. Återvändande måste vara frivilligt, tryggt och värdigt och bygga på att människor faktiskt kan leva där utan rädsla och försörja sig. De kristna folkgrupperna assyrier/syrianer/kaldéer och armenier och andra religiösa och etniska minoriteter ska inte behöva lämna sina historiska hemtrakter för att kunna leva i trygghet. Sverige bör aktivt verka för att deras rättigheter skyddas och att de får möjlighet att själva forma sin framtid. Sarkis Khatchadourian (S) Ilan De Basso (S)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Det armeniska kulturarvet och rätten till återvändande i Nagorno-Karabach

Motion 1039
Motion till riksdagen 2026/27:1039 av Sarkis Khatchadourian m.fl. (S) Det armeniska kulturarvet och rätten till återvändande i Nagorno-Karabach Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU, FN och Unesco ska verka för att skydda och bevara det armeniska kulturhistoriska och religiösa arvet i Nagorno-Karabach och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en oberoende internationell granskning av vad som skett med det armeniska kulturhistoriska och religiösa arvet i Nagorno-Karabach och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den armeniska befolkning som tvingats lämna Nagorno-Karabach ska ges möjlighet att återvända under trygga förhållanden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att de armeniska politiska fångar och krigsfångar som hålls i Azerbajdzjan friges omedelbart och ovillkorligt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Nagorno-Karabach har under århundraden varit hem för en armenisk befolkning med en egen historia, kultur och religiös tradition. Efter Azerbajdzjans militära offensiv den 19 september 2023 tvingades över 100 000 armenier lämna sina hem och fly till Armenien. Den etniska rensningen tömde regionen på sin armeniska befolkning. Fördrivningen innebar att människor förlorade sina hem, sina liv och att ett betydande kulturhistoriskt arv lämnades utan det samhälle som burit det vidare genom generationer. Sedan Azerbajdzjan tog kontroll över området har armeniska kyrkor, kloster, gravplatser och minnesmärken förstörts eller skadats. Oberoende granskningar och satellitbilder har dokumenterat att flera historiska och religiösa platser har rivits under 2025 och 2026. Tillsammans med försök att omdefiniera kulturmiljöernas historiska ursprung väcker detta allvarlig oro för att den armeniska närvaron i området systematiskt undanröjs. Kulturarvet är en del av ett folks historia och identitet. När kyrkor, kloster och gravplatser förstörs försvinner inte bara oersättliga byggnader och föremål, utan också synliga spår av de människor som levt där. Sverige bör därför verka för att internationella organisationer får möjlighet att dokumentera och övervaka kulturmiljöerna och att ansvar utkrävs för förstörelsen. Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen uppmärksammat situationen för Nagorno-Karabachs armeniska befolkning och krävt att deras rättigheter respekteras. Sverige bör aktivt verka för att den internationella uppföljningen stärks och att möjligheten till ett säkert, värdigt och frivilligt återvändande blir en del av arbetet för en långsiktig fred i regionen. Ett återvändande förutsätter att människor kan återvända utan risk för förföljelse, hot eller diskriminering, att deras bostäder och egendom skyddas och att grundläggande samhällsfunktioner finns på plats. En annan akut och allvarlig fråga är de armenier som fortfarande hålls frihetsberövade i Baku. Bland dem finns tidigare ledande företrädare för Nagorno-Karabachs armeniska administration och krigsfångar. Europaparlamentet har kritiserat frihetsberövandena, rättegångarnas bristande rättssäkerhet och de frihetsberövades behandling. I sin resolution krävde parlamentet deras omedelbara och ovillkorliga frigivning. Trots dessa tydliga ställningstaganden sitter människor fortsatt fängslade. Sverige bör därför driva frågan aktivt och verka för att EU-kraven får genomslag. Sarkis Khatchadourian (S) Robert Andersson Hammarstrand (S) Ilan De Basso (S)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Försöksverksamhet med kommunal parlamentarism

Motion 1038
Motion till riksdagen 2026/27:1038 av Emil Högberg (S) Försöksverksamhet med kommunal parlamentarism Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att införa en försöksverksamhet som ger kommuner möjlighet att tillämpa kommunal parlamentarism och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det finns en olycklig diskrepans mellan hur den kommunala demokratin faktiskt fungerar och hur den är reglerad. Kommunallagen bygger i grunden på principen om samlingsstyre. Kommunstyrelsen och nämnderna utses proportionellt, vilket innebär att både majoritet och opposition normalt är representerade. I praktiken fungerar de flesta kommuner på ett annat sätt. Efter valet bildas en politisk majoritet som styr kommunen, fördelar ordförandeposterna och driver en gemensam politisk plattform, medan övriga partier betraktas som opposition. Statsvetarna David Karlsson och Mikael Gilljam har beskrivit den här ordningen som ”kvasi-parlamentarism” - kommunerna styrs i realiteten av en politisk majoritet samtidigt som det formella regelverket bygger på samlingsstyre. Det finns skäl att pröva om denna skillnad mellan form och verklighet kan minska. Redan 2007 föreslogs i en motion till riksdagen (Mats Gerdau 2007/08: K230) att kommuner skulle ges möjlighet att pröva kommunal parlamentarism. Motionären pekade bland annat på Norge, där kommuner kan välja en parlamentarisk modell. Grundtanken är att den lokala ”regeringen” består av de partier som har stöd av, eller åtminstone tolereras av, en majoritet i fullmäktige. Oppositionen sitter inte i regeringen men garanteras insyn och goda arbetsmöjligheter. Frågan har därefter utretts. Kommittén för förstärkning av den kommunala demokratins funktionssätt föreslog i SOU 2012:30, Vital kommunal demokrati, en särskild lag om försöksverksamhet med majoritetsstyre. Förslaget innebar att kommuner och landsting frivilligt skulle kunna välja en styrelse bestående enbart av den politiska majoriteten. Utredningen föreslog också regler för regeringsbildning, misstroendeförklaring och oppositionens insyn. Utredningen om en kommunallag för framtiden återkom senare med förslag om försöksverksamhet inför mandatperioden 2018–2022. Det finns nu anledning att återkomma till frågan. Ett parlamentariskt system skulle för det första kunna göra det lättare för väljarna att se vem som styr kommunen och vem som utgör opposition. Det skulle också kunna stärka fullmäktiges roll som kommunens centrala politiska arena. Majoriteten skulle få ett tydligare ansvar för styret och oppositionens uppgift att granska och presentera politiska alternativ skulle bli tydligare. Ett sådant system skulle också bättre kunna hantera förändrade politiska majoriteter under en mandatperiod. Kommunpolitiken har blivit mer fragmenterad och koalitioner förändras allt oftare mellan valen. När ett styre spricker och en ny majoritet bildas kan den nya majoriteten i dag behöva förhålla sig till en kommunstyrelse och nämndorganisation som valdes utifrån den tidigare politiska situationen. Kommunallagen innehåller visserligen möjligheter att återkalla samtliga uppdrag i en nämnd när den politiska majoriteten där inte längre är densamma som i fullmäktige och att byta presidium när majoriteten förändrats. Men ordningen är betydligt mer omständlig än i ett parlamentariskt system, där det är självklart att den politiska ledningen måste åtnjuta den folkvalda församlingens förtroende. Ett parlamentariskt system måste förstås innehålla ett starkt minoritetsskydd. Oppositionen behöver få goda möjligheter till insyn i beredningen av ärenden, tillgång till relevanta handlingar samt politiska och administrativa resurser som gör att de kan granska majoriteten och formulera sina alternativ. Emil Högberg (S)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

En nationell strategi för fusionsenergi

Motion 1037
Motion till riksdagen 2026/27:1037 av Emil Högberg (S) En nationell strategi för fusionsenergi Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta fram en nationell strategi för utveckling och användning av fusionsenergi i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över och vid behov anpassa regelverket för fusionsanläggningar till teknikens särskilda förutsättningar och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige behöver en långsiktig energipolitik som bidrar till klimatomställningen, industrins konkurrenskraft och som ger vårt samhälle en trygg energiförsörjning. En ökad elektrifiering ställer krav på mer el och Sverige behöver ha beredskap för nya lösningar som kan bidra till energisystemet på längre sikt. Fusionsenergi skulle kunna vara en viktig pusselbit i framtidens energiförsörjning. Det är en teknik som har potential att producera stora mängder energi utan att ge upphov till stora klimatutsläpp. Det har under många år knutits förhoppningar till fusionstekniken, men det har varit en långsam utveckling. Under de senaste åren har forskningen dock tagit viktiga kliv framåt. Det görs investeringar i forskning och teknikutveckling runt om i världen, både genom offentliga forskningsprogram och i näringslivet och det finns aktörer som har ambitionen att utveckla kommersiella fusionsanläggningar under de kommande årtiondena. Sverige har förutsättningar att bidra mer i utvecklingen. Här finns starka forskningsmiljöer, avancerad industriell kompetens och företag som arbetar med ny fusionsteknik. Även om det ännu är osäkert när fusion kan bli kommersiellt gångbar finns det skäl att redan nu skapa bättre förutsättningar för forskning, innovation och industriell utveckling på området. Regeringen bör därför ta fram en nationell strategi för fusionsenergi. Strategin bör handla om hur Sverige kan stärka forskning och teknikutveckling, säkerställa långsiktig kompetensförsörjning och utveckla forskningsinfrastrukturen. Den bör också lyfta förutsättningarna för privata och offentliga investeringar samt hur Sverige kan delta mer i europeiska och internationella forsknings- och utvecklingssamarbeten. En annan viktig del av arbetet är också att säkerställa ett fungerande regelverk. Fusionsanläggningar skiljer sig på från traditionella kärnkraftverk och det finns skäl att utreda om dagens lagstiftning och tillståndsprocesser är tillräckligt väl anpassade till fusionsteknikens särskilda egenskaper. Regelverket behöver säkerställa höga krav på säkerhet och miljöskydd, samtidigt som det skapar tydliga och förutsebara villkor för forskning, utveckling och framtida etableringar. Fusionstekniken kommer förstås inte att lösa Sveriges energiförsörjning här och nu. Den skulle dock på längre sikt kunna bli ett betydelsefullt komplement. Genom att i ett tidigt skede skapa goda förutsättningar för forskning och innovation kan Sverige bidra till utvecklingen och samtidigt stärka sin industriella konkurrenskraft. Sverige bör därför ta ett mer samlat och långsiktigt grepp om fusionsenergins möjligheter. Emil Högberg (S)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Införande av generisk klassificering av nätdroger

Motion 1036
Motion till riksdagen 2026/27:1036 av Eva Lindh (S) Införande av generisk klassificering av nätdroger Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att införa generisk klassificering av nya psykoaktiva substanser och tillkännager detta för regeringen. Motivering Marknaden för nya psykoaktiva substanser (NPS), ofta kallade nätdroger, har vuxit kraftigt. Nya preparat utvecklas kontinuerligt genom mindre förändringar i substansernas kemiska sammansättning, vilket gör att de kan undgå befintlig narkotikalagstiftning. I väntan på att varje ny substans utreds och klassificeras kan produkterna säljas öppet, både på nätet och i fysiska butiker. Marknadsföringen riktar sig inte sällan till unga och framställer preparaten som lagliga alternativ till narkotika. Dagens system innebär alltså att nya substanser med små förändringar i sammansättningen men med samma effekt snabbt kan ersätta de som just narkotikaklassats. Det försvårar arbetet för polis, tull och andra myndigheter. Inte minst innebär det betydande hälsorisker för människor som använder preparat vars innehåll och effekter ofta är dåligt kända. Ett sätt att komma åt problemet är att införa generisk klassificering, även kallad familjeklassificering. Det innebär att hela grupper av substanser med liknande kemisk struktur och psykoaktiv effekt kan omfattas av narkotikaklassificering, i stället för att varje enskild substans måste utredas och klassificeras separat. På så sätt skulle även nya varianter inom en klassificerad substansgrupp kunna omfattas av lagstiftningen. Flera europeiska länder, däribland Danmark och Norge, har infört generisk klassificering. Erfarenheterna visar bland annat att systemet kan förenkla myndigheternas arbete och försvåra för producenter och försäljare att hela tiden lansera nya varianter för att kringgå lagstiftningen. Samtidigt finns det viktiga rättssäkerhetsfrågor att beakta, bland annat risken att klassificeringen blir alltför bred och omfattar substanser som inte bör vara narkotikaklassade. Samtidigt visar den fortsatta öppna försäljningen av nya psykoaktiva substanser att problemet kvarstår. Förstörandelagen, som infördes för att kunna omhänderta och förstöra farliga substanser i väntan på klassificering, är ett viktigt verktyg men har inte undanröjt problemet. Mot denna bakgrund bör Sverige överväga att införa generisk klassificering. En sådan ordning behöver utformas med tydliga avgränsningar och med hänsyn till rättssäkerheten. Målet måste vara att minska tillgången till farliga substanser, skydda människors hälsa och ge samhällets myndigheter bättre möjligheter att agera mot en snabbt föränderlig narkotikamarknad. Eva Lindh (S)
Eva Lindh och 2 till S
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Stärkt skydd för brottsoffer och vittnen efter väckt åtal

Motion 1035
Motion till riksdagen 2026/27:1035 av Eva Lindh m.fl. (S) Stärkt skydd för brottsoffer och vittnen efter väckt åtal Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inom ramen för det pågående utredningsarbetet särskilt säkerställa ett ändamålsenligt skydd för uppgifter om brottsoffer och vittnen även efter att åtal har väckts, med bibehållen rättssäkerhet och insyn, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Människor som utsätts för eller bevittnar brott måste kunna känna trygghet i att medverka till att brotten utreds och de skyldiga lagförs. Hot och påtryckningar mot brottsoffer och vittnen är ett allvarligt angrepp på rättssamhället. När människor skräms till tystnad försämras möjligheterna att klara upp brott och ge brottsoffer upprättelse. Detta är särskilt bekymmersamt när brottsligheten har koppling till kriminella nätverk. Under en förundersökning kan uppgifter omfattas av sekretess både för att skydda utredningen och för att skydda enskilda. När åtal väcks och förundersökningsprotokollet lämnas till domstolen blir uppgifterna som huvudregel offentliga, även om vissa uppgifter fortsatt kan omfattas av sekretess. Risken för hot och påverkan upphör emellertid inte för att åtal har väckts. Även under tiden fram till och under huvudförhandlingen kan brottsoffer och vittnen befinna sig i en utsatt situation. Den digitala spridningen av förundersökningsprotokoll innebär att uppgifter snabbt kan nå en stor krets. Känsliga uppgifter om personer som medverkar i en utredning kan därmed spridas långt utanför rättsprocessen. Vetskapen om detta kan också påverka människors vilja att lämna uppgifter till polis och åklagare. Samtidigt är offentligheten i domstolarna en grundläggande rättssäkerhetsgaranti. Allmänheten och medierna måste ha möjlighet att granska hur brott utreds och på vilka grunder åtal väcks. Den tilltalade måste också ha tillgång till den information som behövs för att kunna försvara sig. Skyddet för brottsoffer och vittnen behöver därför utformas med precision och med tydlig åtskillnad mellan allmänhetens tillgång till uppgifter och parternas rätt till insyn. En utredning har fått i uppdrag att se över hur skyddet för uppgifter om enskilda i förundersökningar kan stärkas, bland annat genom förändrade krav på dokumentation och på vilket material som lämnas till domstolen vid åtal. Det arbetet bör särskilt uppmärksamma risken för hot och påtryckningar mot brottsoffer och vittnen även efter åtalsbeslutet. Inriktningen bör vara att uppgifter som kan utsätta människor för sådana risker får ett ändamålsenligt skydd under rättsprocessen. Det behöver prövas om befintliga sekretessbestämmelser är tillräckliga och används effektivt eller om ett mer riktat skydd krävs. Åtgärderna ska förena ett starkt skydd för den som medverkar i en brottsutredning med den tilltalades rätt till försvar och allmänhetens berättigade intresse av insyn. Eva Lindh (S) Johan Andersson (S) Elias Aguirre (S)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Stärkt stöd till hushåll som investerar i värmepumpar

Motion 1034
Motion till riksdagen 2026/27:1034 av Eva Lindh (S) Stärkt stöd till hushåll som investerar i värmepumpar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning som ges i uppdrag att överväga att införa ett breddat statligt investeringsstöd för installation av värmepumpar i syfte att främja energieffektivisering och minska hushållens energikostnader och tillkännager detta för regeringen. Motivering Höga och varierande energipriser påverkar hushållens ekonomi och skapar en osäkerhet för många familjer. En viktig del i arbetet med att stärka hushållens motståndskraft mot höga energikostnader är att minska energianvändningen och underlätta investeringar i mer energieffektiva uppvärmningslösningar. Värmepumpar är en viktig del av omställningen till ett mer energieffektivt energisystem. Genom att ta till vara energi från luft, mark eller vatten kan de minska behovet av köpt energi för uppvärmning och därmed bidra till lägre uppvärmningskostnader. De kan också bidra till att minska användningen av fossila bränslen i de fastigheter där sådana uppvärmningssystem fortfarande används. Att installera en värmepump innebär dock ofta en betydande investering. För många hushåll kan den höga initiala kostnaden vara ett hinder, trots att investeringen på sikt kan innebära lägre energikostnader. Det gäller inte minst hushåll med äldre uppvärmningssystem och begränsade ekonomiska marginaler. Det finns redan ett statligt stöd för energieffektivisering i småhus, där installation av vissa typer av värmepumpar omfattas. Stödet har dock begränsningar när det gäller vilka bostäder och uppvärmningslösningar som omfattas. Det finns därför anledning att se över om stödet kan utvecklas så att fler hushåll får möjlighet att investera i energieffektiva värmepumpar. Ett bredare och väl utformat investeringsstöd skulle kunna bidra till att fler hushåll genomför nödvändiga energieffektiviseringar. Det kan samtidigt minska sårbarheten för framtida energiprisökningar och bidra till en mer effektiv användning av energi. Därför bör en utredning se över möjligheterna att införa ett breddat statligt investeringsstöd för värmepumpar som når fler hushåll som på så sätt kan minska sin energianvändning och dessutom bidrar till att minska hushållens energikostnader. Eva Lindh (S)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Pensionärsråd

Motion 1033
Motion till riksdagen 2026/27:1033 av Eva Lindh (S) Pensionärsråd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att pensionärsråd ska finnas i samtliga kommuner och regioner och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det är viktigt med inflytande över beslut som påverkar deras vardag och livsvillkor. Det handlar om allt från äldreomsorg och hälso- och sjukvård till bostadsplanering, kollektivtrafik, tillgänglighet och kultur. Pensionärsråd är ett viktigt forum för dialog mellan beslutsfattare och pensionärsorganisationer. Genom råden kan äldres erfarenheter och kunskaper tas till vara, samtidigt som politiker får bättre underlag inför beslut. För att inflytandet ska bli verkligt behöver pensionärsorganisationerna ges möjlighet att komma in tidigt i beslutsprocesserna, inte bara informeras när besluten redan är fattade. I dag finns pensionärsråd i de flesta kommuner och regioner, men de är inte lagstadgade. Enligt Myndigheten för delaktighets kartläggning från 2021 hade närmare 250 kommuner någon form av äldre- eller pensionärsråd, alternativt ett välfärdsråd där äldrefrågorna ingick. PRO, SPF Seniorerna, SKPF Pensionärerna och RPG har gemensamt tagit fram förslag på hur pensionärsråden kan utvecklas och driver frågan om att de ska finnas i alla kommuner och regioner. Att äldre får möjlighet att påverka frågor som berör dem är en viktig del av ett demokratiskt och inkluderande samhälle. Pensionärsråden behöver också ges förutsättningar att fungera som verkliga samrådsorgan, med möjlighet att väcka frågor, lämna synpunkter och delta i beredningen av beslut som påverkar äldre. Regeringen bör därför verka för att pensionärsråd inrättas i samtliga kommuner och regioner. Hur råden organiseras kan anpassas efter lokala och regionala förutsättningar, men äldres rätt till inflytande ska inte vara beroende av var i landet man bor. Eva Lindh (S)
Tomas Brandberg och 1 till SD
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Halvledare och strategiska komponenter

Motion 1032
Motion till riksdagen 2026/27:1032 av Tomas Brandberg och Terje Skaarnes (båda SD) Halvledare och strategiska komponenter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kartlägga Sveriges strategiska beroenden och sårbarheter inom halvledarförsörjningen, med särskilt fokus på kritiska komponenter och tillgången till avancerad elektronik vid internationella kriser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka Sveriges strategiska position inom halvledarindustrin, med utgångspunkt i landets råvarutillgångar, forskning och industriella kompetens och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga initiativ till ett fördjupat nordiskt samarbete inom halvledarområdet, i syfte att stärka Nordens roll i internationella produktions- och förädlingskedjor och tillkännager detta för regeringen. Motivering Tillgång till halvledare och avancerad elektronik utgör en förutsättning för Sveriges industriella utveckling, digitalisering, totalförsvar med mera. Detta används i allt från telekommunikation, många typer av transporter, medicinteknik, vapensystem och så vidare. Tillgången till halvledare alltså inte bara en fråga om industriell konkurrenskraft, utan också om nationell säkerhet, ekonomisk resiliens och samhällets långsiktiga förmåga att fungera under kris och krig. Den globala halvledarindustrin präglas av omfattande beroenden mellan producenter och konsumenter, höga investeringskostnader och en långtgående specialisering av produktion och förädling. Tillverkningen av olika typer av halvledare är koncentrerad till ett begränsat antal länder och företag. Även om den färdiga komponenten skulle köpas från en europeisk leverantör kan tillverkningen vara beroende av material, utrustning, produktionsanläggningar och underleverantörer i andra delar av världen. Det innebär att tillgången till halvledare kan påverkas av geopolitiska konflikter, exportrestriktioner, handelsstörningar eller andra händelser som begränsar de internationella leveranskedjorna. Vid en internationell kris kan etablerade handelsflöden försenas, begränsas eller i värsta fall upphöra. Då räcker det inte att svenska företag har de ekonomiska resurserna att köpa komponenter på världsmarknaden. Sverige behöver därmed betrakta halvledare som en strategisk försörjningsfråga, jämförbar med energi och insatsvaror för jordbruket. Inför en osäker framtid där vi behöver förbereda oss för det oväntade är det avgörande att komponenterna faktiskt finns tillgängliga, att alternativa leverantörer kan leverera och att Sverige har tillräcklig kunskap, industriell kapacitet och beredskap för att hantera långvariga leveransavbrott. Brist på en enskild komponent kan få konsekvenser för hela produktionskedjor, som Sverige är extremt beroende av som industrination. Sverige har betydande styrkor inom halvledarområdet, inte minst gäller detta kunskap och forskning vid våra större tekniska högskolor och universitet. Det är en bra grund och den behöver utvecklas vidare. Sverige bedriver avancerad forskning inom exempelvis halvledarmaterial, kraftelektronik och elektronisk systemdesign. Vi har dessutom kvalificerade teknikföretag och stora industriella användare inom telekommunikation, försvar, energi och fordonsindustri. Dessa kompetenser utgör en viktig strategisk tillgång i sig. De ger Sverige förutsättningar att utveckla ny teknik, attrahera kvalificerad arbetskraft och delta i internationella forsknings- och industrisamarbeten. Men hög forskningskvalitet innebär inte automatiskt att Sverige har tillgång till de fysiska komponenter som kommer att behövas även när omvärldsläget försämras. Det är förknippat med stora ekonomiska risker att på nationell politisk nivå fatta beslut som i slutändan behöver hanteras av industrin och dess investerare. Icke desto mindre måste Sverige säkerställa tillgången till kritiska halvledare om eller när den internationella marknaden inte längre fungerar som förväntat. Regeringen bör i denna situation fokusera på strategiska samarbeten, primärt utgående från den svenska situationen och vilka kort vi har att spela i händelse av kris. Fokus bör sedan breddas till den nordiska sfären, där vi redan har ett omfattande strategiskt samarbete på andra områden. Våra nordiska grannar har överlag god ekonomi, de delar vårt beroende av halvledare och avancerad elektronik och vi kan se dem som pålitliga partners i en krissituation. Regeringen bör i denna kontext ta initiativ till ett bredare och djupare samarbete med våra nordiska grannländer och utreda ifall Norden kan ta steget från akademisk excellens och still att bli en aktör i produktionskedjan. En intressant aspekt av detta är att Sverige och Norden har flera av de geologiska förutsättningarna som krävs för att delta i produktionen av halvledare. Sverige har några av EU:s viktigaste och största kända fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller, framför allt i Kiruna och vid Norra Kärr i Småland. Därtill finns betydande potential i restmaterial från befintlig gruvdrift. LKAB:s satsning på att utvinna sällsynta jordartsmetaller ur apatit i järnmalmsproduktionen är särskilt intressant, liksom SGU:s kartläggning av äldre gruvavfall och hyttslagg i Bergslagen. Att ta tillvara dessa restprodukter skulle stärka Sveriges och Europas råvaruförsörjning utan att all utvinning behöver förutsätta nya gruvor. Även Norge har potential att utvecklas till en betydande leverantör till den europeiska marknaden. Ingen bör bortse från skillnaden i att ha tillgång till råmaterialen i berggrunden och att kunna tillverka avancerade mikrochip. Svenska staten, eller statliga bolag, kan inte oförsiktigt gå in som ”stakeholder” i högriskprojekt. Men vi är en gruvnation med tillgång till både värdefull malm och metallurgisk kompetens, vilket är en intressant utgångspunkt i en kontext där Sverige och Norden behöver stärka sin strategiska position på detta område. En rimlig ambition vore att Sverige identifierar komponenter, tekniska förmågor och produktionsled där vi kan stärka vår strategiska position. I detta utgår vi både från behov, beroenden och sårbarheter, men också från förutsättningarna att lyckas. Det bör i denna kontext klargöras, för att bredda fokus ytterligare, hur svenska styrkeområden kan bidra till Europas samlade halvledarförmåga och hur Sverige kan minska sårbarheten inom Europeiska Unionen. Tomas Brandberg (SD) Terje Skaarnes (SD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

En granskning av civilsamhällets finansiering

Motion 1031
Motion till riksdagen 2026/27:1031 av Tomas Brandberg (SD) En granskning av civilsamhällets finansiering Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska genomföra en genomlysning av offentlig finansiering av civilsamhällets organisationer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda begreppet ”politiskt oberoende” och tillkännager detta för regeringen. Motivering Civilsamhället utgör en viktig pelare i det svenska samhället. Genom enskilda människors ideella engagemang skapas gemenskap, delaktighet och social sammanhållning. Civilsamhället ger människor möjlighet att organisera sig, mötas och bidra till samhällsutvecklingen utifrån sina övertygelser och personliga förutsättningar. Dess betydelse ligger inte enbart i de konkreta insatser som utförs, utan också i de nätverk, den tillit och den gemenskap som växer fram. Det ideella engagemanget är en samhällsresurs som ska värnas och tas tillvara. Civilsamhället ska komplettera, inte ersätta, det offentligas ansvar och insatser. Samtidigt finns det skäl att uppmärksamma en utveckling där delar av civilsamhället professionaliseras och organiseras på ett sätt som i allt högre grad liknar offentliga institutioner. Organisationer växer, administrativa strukturer byggs ut och lednings- och kommunikationsfunktioner får en allt större omfattning. En sådan utveckling kan i vissa fall vara motiverad, men den väcker frågor om hur offentliga resurser används och hur organisationernas självständighet påverkas av myndighetsbeslut. Ett flertal organisationer inom civilsamhället får en betydande andel av sin finansiering från offentliga aktörer, exempelvis genom bidrag från Sida eller andra offentliga finansieringssystem, det vill säga skattemedel. När en organisation blir starkt beroende av offentliga medel finns det anledning att uppmärksamma hur detta beroende påverkar verksamhetens inriktning, prioriteringar och kommunikation. Offentlig finansiering innebär inte i sig att en organisation saknar oberoende eller integritet. Däremot kan ett omfattande ekonomiskt beroende genom politiskt beslutade bidrag ge upphov till frågor kring begreppet ”politiskt oberoende”. Dessa frågor blir särskilt relevanta när det finns nära kopplingar mellan organisationer och politiska partier, exempelvis genom styrelserepresentation eller andra organisatoriska band. De aktualiseras också när organisationer som erhåller omfattande offentligt stöd deltar aktivt i den partipolitiska debatten, inte minst i samband med allmänna val. Civilsamhällets organisationer har, liksom andra aktörer i samhället, rätt att delta i den offentliga debatten och uttrycka politiska uppfattningar. Samtidigt finns det anledning att diskutera hur ”politiskt oberoende” ska tolkas och upprätthållas när organisationer har uppenbara kopplingar till politiska partier. Det finns därför skäl att säkerställa att principerna för offentlig finansiering är transparenta och att civilsamhällets självständighet värnas. Mot denna bakgrund bör regeringen ta initiativ till en genomlysning av statens direkta och indirekta finansiering av civilsamhällets organisationer. En sådan genomlysning bör bland annat belysa omfattningen av det offentliga finansieringsberoendet, hur bidragssystemen är utformade och vilka förutsättningar som finns för att säkerställa mottagande organisationers självständighet och transparens. Regeringen bör även överväga att se över hur begreppet ”politiskt oberoende” kan definieras och följas upp i dessa sammanhang, med särskild hänsyn till organisationernas finansiering, eventuella politiska kopplingar och deltagande i partipolitiska aktiviteter. En sådan översyn bör genomföras med respekt för grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Tomas Brandberg (SD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Brandsäkerhet i bostäder

Motion 1030
Motion till riksdagen 2026/27:1030 av Alexander Christiansson och Ann-Christine Frohm (båda SD) Brandsäkerhet i bostäder Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ta fram råd och rekommendationer för att öka förekomsten av minst en fungerande brandvarnare, en brandsläckare och en jordfelsbrytare i samtliga bostäder och tillkännager detta för regeringen. Motivering Fram till mitten av 1900-talet så genomfördes en obligatorisk brandtillsyn av alla kända bostäder i Sverige. Idag är kontrollen av eller tillsynen av brandskydd i bostäder nästintill obefintlig, med undantag för slutbesiktning vid nybyggnation eller ombyggnad av bostäder som kräver bygglov. I de fall tillsyn genomförs sker det genom en formell och övergripande fysisk besiktning, där man till största del litar på inlämnade dokument från byggherrar eller konsulter. Verkligheten visar alltför tydligt att många bostäder i både villor, radhus och flerbostadshus har allvarliga brister som kan kosta såväl människoliv som stora ekonomiska förluster. I de bostäder som innehar eldstäder och kaminer får tillsyn av dessa göras, dock utförs inga kontroller av exempelvis brandvarnare som empiriskt räddar liv. Vid en jämförelse med Trafikverkets ”nollvision” har antalet döda i trafikolyckor reducerats avsevärt de senaste åren genom skärpta krav, säkrare bilar, tätare besiktningskrav av fordon samt säkerhetshöjande åtgärder på vägarna. Dödsfall orsakat av brand skördar cirka 100 offer per år och i stort sett samtliga av dessa dödfall sker i hemmet. I våra grannländer Norge och Danmark har man sedan 30 år tillbaka ställt krav på fungerande brandvarnare, brandsläckare och jordfelsbrytare vilket medfört goda resultat. För att förhindra risken för omfattande skador genom brand bör därför regeringen utreda möjligheten att införa liknande krav i Sverige. Alexander Christiansson (SD) Ann-Christine Frohm (SD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Avkvotering av föräldraförsäkringen

Motion 1029
Motion till riksdagen 2026/27:1029 av Alexander Christiansson (SD) Avkvotering av föräldraförsäkringen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avkvotera föräldraförsäkringen och tillkännager detta för regeringen. Motivering I Sverige har vi en fin tradition av att ge nyblivna föräldrar möjligheten att spendera den första tiden tillsammans med sina barn. Det är en fantastisk möjlighet för familjer som gör Sverige unikt i världen, vilket skall värnas. Familjen utgör en central roll för trygghet och ordning. Inte bara för det enskilda barnet utan i förlängningen också för samhället i stort. Familjen har varit en fundamental del av kittet som utgjort välfärdssamhället och vår historia. Dessvärre har starka ideologiska krafter symtomatiskt arbetat för att slå sönder det som tidigare varit självklart. Det är tragiskt. Möjligheten att vara föräldraledig ges fram tills dess att barnet fyller 12 år. Föräldrarna får idag 480 dagar som delas jämt varav 90 dagar är reserverade för respektive förälder. Denna tradition skall vi vara stolta över och anpassa för så många familjer som möjligt, inte tvärt om. Att staten bestämmer över varje enskild familj och dess möjlighet att själv styra över sin egen vardag genom att kvotera dagarna är fel. När politiker skall avgöra hur enskilda familjer skall leva och skapa en så dräglig tillvaro som möjligt är det som utgångspunkt orättvist. Alla familjer har inte möjlighet att leva efter de snäva ramar som dagens politik skapat vilket medför att många av de föräldradagar som föräldrar har rätt till inte kan användas. Detta på grund av en ideologisk agenda som ledande politiker drivit de senaste decennierna. Jag tror på den enskilde individens egen förmåga att råda över sin tid, sina beslut och sin framtid. Föräldraförsäkringen skall inte skilja sig från den regeln och därför vill jag se en avkvotering i dagens föräldraförsäkring så att alla familjer kan lägga upp sin tid efter familjens bästa. Alexander Christiansson (SD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Bristen på deltidsbrandmän

Motion 1028
Motion till riksdagen 2026/27:1028 av Alexander Christiansson (SD) Bristen på deltidsbrandmän Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över deltidsbrandmännens arbetsvillkor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skapa bättre förutsättningar för nyrekrytering av deltidsbrandmän och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sedan Rysslands anfallskrig mot Ukraina har debatten om Sveriges beredskap i krig och kristid blivit alltmer aktuell. En debatt som är välkommen då tidigare regeringar medvetet nedmonterat den svenska beredskapen under lång tid. Den nuvarande regeringen genomför tillsammans med Sverigedemokraterna förändringar för att upprusta och förbereda Sveriges beredskap för både fredstider och för framtida katastrofer. Det är bra, men mer måste göras för att säkra samhällstryggheten. Räddningstjänstpersonal i beredskap (RIB), även kallat deltidsbrandmän, utgör en majoritet av räddningstjänstens personal. Det är kompetent och utbildad personal som säkrar landets trygghet genom att vara tillgänglig och genom jourpass se till att medborgare alltid kan få hjälp om olyckan är framme. Bristen på deltidsbrandmän är ett allvarligt problem som länge påtalats och något som ska tas på stort allvar, då vi annars riskerar skörda allvarliga konsekvenser genom en försämrad beredskap och försenade räddningsinsatser som kan kosta liv. Inte minst på landsbygden där bristen på ambulanser är mycket stor och det oftast är räddningstjänsten som med deltidsbrandmän gör en första insats även vid sjukvårdslarm. Enligt undersökningar finns det stora brister där räddningstjänsterna inte klarar av att kontinuerligt upprätthålla den beslutade beredskapen. Det bekräftas också av MSB som menar att många räddningstjänster runt om i Sverige har problem med att upprätthålla beredskapen genom den årliga tillsyn som MSB gör av kommunerna utifrån lagen om skydd mot olyckor (LSO). Det är mycket angeläget ur beredskapssynpunkt att förbättra förutsättningarna för räddningstjänsten att kunna behålla nuvarande personal och kunna rekrytera nya deltidsbrandmän. Förbättrade anställningsvillkor och förenklade möjligheter att ta tjänst som deltidsbrandman bör därför ses över. Kommunen har naturligtvis det huvudsakliga ansvaret för anställningsvillkoren men staten bör också utreda möjligheten att göra det mer attraktivt och lättare att tjänstgöra. Som en del i arbetet bör regeringen se över möjligheten att ge myndigheten i uppdrag att i samverkan med andra centrala aktörer såsom Brandmännens Riksförbund, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) samt Kommunal för att motverka bristen på räddningspersonal i beredskap. Det ska löna sig att ingå i beredskapsarbetet. Med tanke på den betydelse våra deltidsbrandmän utgör för medborgarnas trygghet bör regeringen överväga möjligheten till skattelättnader, vilket kan vara ett sätt att öka motivationen att ta tjänst som deltidsbrandman. I Sverige har politiker, nämndemän och värnpliktiga rätt till tjänstledighet för att fullfölja sina uppdrag. Att införa samma rättighet för deltidsbrandmän skulle vara ett sätt att skapa bättre rekryteringsförutsättningar. Dock måste arbetsgivarens situation tas i beaktande då det kan vara svårt att både kortsiktig och långsiktig planera sin verksamhet. Regeringen bör därför utreda hur arbetsgivare kan få bättre förutsättningar för att avvara personal som vill ingå i beredskapsarbetet. Ett förslag skulle kunna vara att slopa arbetsgivaravgiften för de tjänstgörande deltidsbrandmän som har uppdraget som bisyssla. Alexander Christiansson (SD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Stöd till förföljda kristna

Motion 1027
Motion till riksdagen 2026/27:1027 av Alexander Christiansson (SD) Stöd till förföljda kristna Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja förföljda kristna och tillkännager detta för regeringen. Motivering Över 388 miljoner kristna uppskattas lida av förtryck och förföljelse för sin tro! Organisationen Open Doors anses vara en av de mest tillförlitliga organisationerna som kartlägger förföljelsen mot kristna i världen. Varje år lanserar organisationen en rapport vid namn World Watch List (WWL) som tydligt mäter det förtryck som kristna upplever inom sex olika områden: privatlivet, familjelivet, sociala nätverk, livet som medborgare, kyrkolivet samt förekomsten av våld. Särskilt allvarlig är utvecklingen i Afrika söder om Sahara, där kristna utsätts för ett omfattande och brutalt våld. Enligt Open Doors dödades 4 491 kristna i regionen för sin tro under den senaste rapporteringsperioden, vilket motsvarar över 90 procent av alla rapporterade dödsfall i världen. Bara i Nigeria dödades 3 490 kristna. Islamistiska terrorgrupper som Boko Haram och Islamiska staten, liksom andra väpnade extremistgrupper, ligger bakom återkommande attacker mot kristna samhällen. Kyrkor attackeras, människor kidnappas och mördas och hela byar tvingas på flykt. Under 2026 har nya massakrer och attacker rapporterats i bland annat Nigeria och Demokratiska republiken Kongo, där även kvinnor och barn fallit offer för våldet. Förföljelsen har på flera håll utvecklats till en humanitär katastrof där kristna minoriteters möjlighet att leva och utöva sin tro är allvarligt hotad. Enligt den senaste rapporten från 2026 lever över 388 miljoner kristna under hög grad av förföljelse och diskriminering på grund av sin tro. Det motsvarar ungefär var sjunde kristen i världen. Under rapporteringsperioden dödades dessutom 4 849 kristna för sin tro, medan 4 712 greps, fängslades eller dömdes och 3 632 kyrkor och kristna byggnader attackerades eller stängdes. Listan på länder som kränker och förföljer kristna är lång och de länder som utmärker sig och ligger i topp är: Nordkorea: Ungefär 400 000 kristna lever under extrem förföljelse och riskerar avrättning eller deportation till brutala arbetsläger om deras tro upptäcks under Nordkoreas ledare Kim Jong Uns regim. Somalia: Eftersom stora delar av landet präglas av den islamistiska terrorgruppen Al-Shabaabs inflytande riskerar misstänkta kristna tvångsäktenskap, hot mot sina liv och familjer samt dödligt våld. Kristna konvertiter utsätts även för omfattande förföljelse från familjer och lokalsamhällen. Jemen: Med de islamistiska Houthi-rebellerna som kontrollerar stora delar av norra landet riskerar misstänkta kristna övervakning, tortyr eller döden. Förföljelsen kommer även från andra islamistiska grupper och lokala makthavare. Sudan: Cirka 2,2 miljoner kristna lever i landet där många utsätts för riktade attacker, hot och förföljelse från väpnade grupper och islamistiska extremister. Förföljelsen sker mot en bakgrund av massflykt och en omfattande humanitär kris med svält och fördrivning orsakad av det pågående inbördeskriget. Sudan har nu stigit till fjärde plats på listan över de länder där kristna förföljs allra värst. Libyen: Kristna, särskilt konvertiter från islam, utsätts för extremt socialt tryck att avsäga sig sin tro. Islamistiska milisgrupper är kända för att rikta in sig på, kidnappa och döda både inhemska och utländska kristna i landet. Länder som utövar förtryck mot kristna är ofta länder i Mellanöstern och Afrika även om det går att finna i alla delar av världen. Diktaturer och islamistisk extremism är ofta oförenliga med religionsfrihet och grundläggande mänskliga rättigheter, vilket utgör en stor fara för kristna och minoriteter i dessa länder. Flera organisationer menar att kristna grupper till och med håller på att utplånas i dessa delar av världen. Det är en oroande utveckling som kräver att världssamfundet agerar och vidtar åtgärder. Sverige är ett föregångsland beträffande våra insatser mot fattigdom, förföljelse och för minoriteters rättigheter men trots det är det många med mig som menar att Sverige ofta duckat i frågan och inte tar utvecklingen på allvar. Därför menar jag att Sverige ska anstränga sig i frågan och visa de utsatta kristna sitt stöd genom att tydligt agera och uppmärksamma världssamfundet på situationen. Alexander Christiansson (SD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Kvalitet i äldrevården

Motion 1026
Motion till riksdagen 2026/27:1026 av Kerstin Lundgren (C) Kvalitet i äldrevården Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om insatser för stärkt kvalitet i äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det blev uppenbart vilka medicinska brister som finns inom äldreomsorgen under 2020 och coronapandemin. Vi har fått alltför många exempel på hur äldre utan direkt läkar- kontakt hänvisades till palliativ vård, hur personal saknade medicinskt stöd när de fått medicinskt ansvar för sjuka samt hur anhöriga kämpade för att anhöriga skulle få tillgång till den vård som boendet inte kan ge. Äldreomsorgen har byggts upp med fokus främst på den viktiga omsorgen allt medan vården åvilat regionerna. Medicinskt ansvarig sjuksköterska ska finnas men när äldreomsorgen i ökad utsträckning, inte enbart under coronapandemin, blivit alltmer äldrevård måste den medicinska kompetensen i den kommunala verksamheten tydligt förstärkas. Det är hög tid att införa en medicinskt ansvarig läkare, en MAL, kopplad till äldre omsorgen i kommunerna. Kommunerna skulle t ex som i Norge kunna ha läkare som ansvariga för vården men även smittskyddet. En förstärkning av den medicinska kompetensen i kommunerna skulle bidra till kvaliteten i vården och omsorgen om de äldre förbättras. Läkare knutna till äldreomsorgen skulle också stärka sjuksköterskor samt övrig personal i hemtjänsten och i vård- och omsorgsarbetet. Det skulle även bidra till att upprätthålla smittskyddande rutiner. Vidare skulle medicinska bedömningar grundas på personlig kontakt av beslutande läkare. Därmed skulle patientsäkerheten och förtroendet för t.ex. beslut om palliativ vård öka. Det sistnämnda är oerhört viktigt då förtroendet för patientsäkerheten och äldreomsorgen fått sig en rejäl törn hos både boende, anhöriga och allmänheten. Den utredning som ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 november välkomnas, men det krävs handling som ger resultat. Vi kan se att intresset från coronatiden för äldrevården i kommunerna återigen minskat. Förutom vad som ovan påtalats för att stärka äldrevården och omsorgen är det uppenbart att tillgången på medicintekniska hjälpmedel på vård- och omsorgsboenden måste förbättras. Man bör t.ex. kunna ge syrgas både i behandlande syfte och i livets slutskede. Regeringen bör säkerställa att kvaliteten i äldreomsorgen nu tydligt stärks och inte avstannar. Ett fortsatt stöd bör underlätta för insatser på sätt som här angivits. Fokus på äldres möjligheter att leva ett friskt liv måste samtidigt öka med en äldrepolitik som utgår från aktiva äldre som en resurs för samhället. Det krävs en ny syn som tar fasta på att äldre är mer verksamma betydligt längre efter att pensionsåldern infallit. Detta måste uppmuntras och främjas. Trösklar som hindrar bör så långt möjligt identifieras och undanröjas. Kerstin Lundgren (C)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Utredning av myndighetsutövning som hedersuppdrag

Motion 1025
Motion till riksdagen 2026/27:1025 av Kerstin Lundgren (C) Utredning av myndighetsutövning som hedersuppdrag Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att efter 20 år tillsätta en utredning angående borgerliga vigselförrättare och utfärdande av internationella äktenskapsbevis och tillkännager detta för regeringen. Motivering Vigselförrättarna utför myndighetsutövning men den enda myndighetsutövningen som betraktas som ett hedersuppdrag. Det är uppenbart att detta system bygger på synsättet att borgerliga vigslar alltjämt är ett uppdrag på näst intill ideell grund. Det är länsstyrelserna eller Kammarkollegiet som förordnar vigselförrättare och de ska kontrollera att de som förordnas har kunskap för uppdraget genom ett test. Sedan lämnas förrättarna att helt administrera och sköta uppdraget själva. I vissa kommuner, som i Södertälje eller Stockholms stad, tar förvaltningen ansvar för att administrera uppdraget. I andra är de solister som agerar. Ersättningen skiljer sig också åt mellan olika kommuner, likaväl som andra villkor som t.ex. försäkring av vigselförrättaren under dennes uppdrag. Regeringen gav i juni 2026 Statskontoret att se över begravningsverksamheten utifrån att det hänt mycket och samhället förändrats. Någon motsvarande utredning av borgerliga vigselförrättare har inte gjorts trots samhällets förändringar under 20 år. Begravningsofficianten är då inte myndighetsutövare till skillnad från vigselofficianten. Idag minskar antalet kyrkliga vigslar och de bedöms idag utgöra bara 30 % av alla vigslar. Antalet s k borgerliga vigslar har således ökat kraftigt och mycket talar för att ökningen fortsätter. Riskerna för den enskilde har blivit alltmer uppenbara. Såväl arbetsmiljö, utbildning, stöd och ersättningar som begränsningen att en vigsel enbart kan ske inom Sverige motiverar en översyn. En utredning som berörde bl.a. ersättningar gjordes år 2007 men utan att under 20 år leda till någon förändring. Idag förekommer allt fler vigslar där språkkompetens är nödvändig. Det kan gälla behov av att översätta formulär och att genomföra vigseln på andra språk. Även här lämnas den enskilda vigselförrättaren ensam i de flesta kommuner. Frågor och stöd finns inte att få från vare sig alla kommuner eller den som förordnar förrättaren. Länsstyrelserna och Kammarkollegiet bör säkerställa att stöd kan ges för denna myndighetsutövning. Vidare utfärdar Sverige inte internationella äktenskapsbevis utan enskilda får ett dokument med utdrag ur folkbokföringen. Detta skapar problem för personer som vill registrera sitt giftermål i utlandet då den svenska registreringen inte ses som komplett i vissa länder. Exempelvis saknas det ofta uppgifter som ort för giftermålet i det svenska registerutdraget. Det skapar då problem för enskilda men även för vigselförrättare som då får söka säkra dessa uppgifter. Det är hög tid att vidta åtgärder för att få en bättre och mer likartad ordning för såväl de som förrättar vigslar och utför en viktig myndighetsutövning som de allt fler personer som väljer denna form av vigsel men drabbas av bristerna av dagens ordning. Detta bör ges regeringen till känna för att skapa en mer modern ordning för denna förrättning. Kerstin Lundgren (C)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Rösträtt från året du fyller 18 samt kommunal rätt att sänka rösträttsåldern till 16 år

Motion 1024
Motion till riksdagen 2026/27:1024 av Kerstin Lundgren (C) Rösträtt från året du fyller 18 samt kommunal rätt att sänka rösträttsåldern till 16 år Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att rösträtt från 2030 ska gälla från det år du fyller 18 år och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sänka rösträttsåldern till 16 år i kommunalvalen fr.o.m. 2030 och tillkännager detta för regeringen. Motivering Frågan om rösträttsåldern och en sänkt rösträttsålder har diskuterats under lång tid och alltid tidigare avslagits. Skälen har då varit att riksdagen inte ville föregripa beredningen av Demokratiutredningen. Tidöregeringen valde dock att avsluta och avskriva ärendet Demokratiutredningen hösten 2022. 2025/26 avslog riksdagen utan annan motivering än att yrkanden tidigare avstyrkts. Nu har ännu ett allmänt val genomförts och tiden är inne för nytänkande både när det gäller riksdagens ställningstagande och till förstärkning av vår demokrati. Tiden är mogen att vidta förändringar inför allmänna val 2030. Sverige har firat 100 år av demokrati under mandatperioden 2018 – 2022 och nu är det hög tid att ta ett steg för att göra fler delaktiga och inkluderade i demokratin. En alternativ väg till vad som nu har blivit internationellt alltmer gångbart, att söka exkludera fler från rösträtt. Röster som även hörs i Sverige. För 100 år sedan höjdes rösträttsåldern som en kompromiss i samband med att rösträtten blev allmän och lika för kvinnor och män. När vi nyss firat demokratin 100 år är det tid att ta steget och sänka rösträttsåldern till det år och inte som idag den dag då man fyller 18 år och till 16 år i kommunvalen. Idag har Svenska kyrkan valt rösträtt för alla medlemmar från 16 år. Det är nu hög tid att komma i kapp Svenska kyrkan i våra allmänna val. Då ändringar måste göras i god tid inför ett val är det viktigt att nu ta beslut som möjliggör sänkt rösträttsålder till kommande val. Det borde gjorts inför valet 2026 men inför 2030 måste det nu bli möjligt. Kommunerna gick före med allmän och lika rösträtt och nu bör de ges möjlighet att gå före igen med en sänkt rösträttsålder i kommunval. 2014 års Demokratiutredning uppmanar oss att ompröva tidigare ordning i sitt betänkande SOU 2016:5 Låt fler forma framtiden! Skälen för detta är flera: Rösträttsåldern i Sverige är inte 18 år utan drygt 20. Eftersom det är fyra år mellan valen och man inte får rösta förrän på sin födelsedag innebär det att förstagångsväljarna i snitt är drygt 20 år. Detta bör nu ändras till det år den enskilde fyller 18 år. Detta påverkar inte valbarhetsfrågan, valbarhet och rösträtt hålls samman. Idag har de flesta förstagångsväljare varit både myndiga och valbara i två år när de röstar. Om vi sänker rösträttsåldern till 16 blir genomsnittet drygt 18 år. År 2015 beslöt EU-parlamentet att rekommendera att EU-länderna skulle enas om 16 års rösträttsålder i EU-valen. I Österrike är rösträttsåldern 16, likaså i lokalvalen i flera tyska delstater. I Norge har man försök med sänkt rösträttsålder i vissa kommuner i de lokala valen. Erfarenheterna är genomgående goda. Ingen redovisar några större problem. (Inte heller tycks ungdomsröstandet ha påverkat valresultaten.) En klar erfarenhet från bland annat Norge är att 16 års rösträttsålder leder till högre valdeltagande. För den som just flyttat hemifrån, börjat på universitetet eller börjat jobba är det ofta inte självklart att gå och rösta; förstagångsväljarna har lågt valdeltagande. Om man däremot röstar för första gången när man går i skolan finns man i ett sammanhang som gör att sannolikheten för att gå till valurnorna och komma in i ett röstbeteende ökar. Sverige har en rad olika ”myndighetsåldrar”: skolplikt, straffrättsålder, rätten att få handla alkohol, valbarhetsålder etcetera. Därför är det ingen drastisk förändring att sänka rösträttsåldern, särskilt som ju hälften av de som kommer att rösta för första gången vid en sänkt rösträttsålder kommer att vara myndiga och valbara. Forskarna tycks tämligen eniga om att 16-åringars mognad inte skiljer sig avsevärt från 18 åringars. Och som vanligt är de individuella skillnaderna större än de generella. I likhet med demokratiutredningen bör därför 2030 års kommunalval, om inte fullt ut så i vart fall på försök i vissa kommuner (som ansökt om detta), kunna införa 16 år som rösträttsålder. Dessutom ska kommunerna ges rätt att sänka rösträttsåldern till 16 år i kommunala folkomröstningar. . Kerstin Lundgren (C)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Tidigareläggning av breddningen av motorvägsbron över Södertälje kanal

Motion 1023
Motion till riksdagen 2026/27:1023 av Kerstin Lundgren (C) Tidigareläggning av breddningen av motorvägsbron över Södertälje kanal Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tidigarelägga och påskynda breddning av motorvägsbron över Södertälje kanal och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige befinner sig i ett mycket utmanande säkerhetspolitiskt läge. Södertälje stad har ett mycket strategiskt läge för både Sveriges ekonomi och totalförsvaret. I kommunen finns två totalförsvarsviktiga företag, Scania och Astra Zeneca. Stockholms civila bränslelager finns i Södertälje. Kommunen utgör samtidigt en nod för strategiska trafikprojekt, med två europavägar som strålar samman vid motorvägsbron och Södertälje kanal. Frågan om en förbifart under kanalen är något som borde stå högt på listan över infrastruktursatsningar för Sverige. Inte minst utifrån erfarenheterna från Ukraina. Tidöregeringen har inte säkrat att en sådan lösning skulle ingå i Trafikverkets planförslag. Det innebar att regeringen inte hade underlag att ta ställning till en sådan framtidslösning i beslutet om Nationell planering för transportinfrastrukturen 2026 – 2037. Att regeringen samtidigt aviserade en utredning om alternativ förbifart åskådliggjorde senfärdigheten då en sådan utredning hade kunnat vara färdig om regeringen tagit beslutet i tid med sikte på att kunna behandla resultatet i planeringen för kommande planperiod. Regeringen följde nu istället Trafikverkets förslag om en breddning av motorvägsbron. Detta var utomordentligt tondövt av regeringen och kommer hårt att drabba totalförsvarsviktiga företag. Stockholmsregionens och Sveriges försörjningskedjor. Regeringen tog beslut som innebär breddning av motorvägsbron som skall påbörjas 2033 och pågå till 2037. Det innebär fyra år av störningar på en strategisk trafiksträcka och skapar orimliga konsekvenser för både Södertäljes invånare, företagare och hela Sverige. För såväl Scania som Astra Zeneca skulle detta få stor påverkan, men det gäller även för Stockholmsregionen och Sverige. Det skulle kunna leda till betydande produktionsminskningar och kan jämföras med ett Södertäljeföretags kostnader på ca 680 miljoner kronor för de 10 månader som motorvägsbron var ur funktion. Om ombyggnaden skulle pågå under fyra år med kraftigt ökade trafikflöden skulle det vara förenat med betydande kostnader för både företag och samhällsekonomin. Förbifart Stockholm, som beräknas klar 2029, kommer att öka trafiken med upp till 35 procent till 2040–2045. Det innebär en väntad trafikökning under hela planperioden som breddningen av motorvägsbron planeras vilket ytterligare kraftigt kommer att belasta den överfart som motorvägsbron utgör. Det var inget Tidöregeringen varit okunnig om och det i sig borde motiverat ett tidigt uppdrag till Trafikverket att både utreda ett alternativ som en tunnel under kanalen samt tidigarelagd breddning av motorvägsbron. Frågan om en alternativ förbifart hade varit viktigt utifrån ett totalförsvarsperspektiv. Försvarsmakten har uttryckt stöd för en kompletterande förbindelse. Kerstin Lundgren (C)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Rätten att avsluta sitt liv

Motion 1022
Motion till riksdagen 2026/27:1022 av Kerstin Lundgren (C) Rätten att avsluta sitt liv Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att legalisera aktiv dödshjälp i Sverige för att ge rätt att avsluta sitt liv även i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Motivering Människan vill bestämma över sitt liv så långt det går, hela livet. För många innebär det även att kunna välja hur man vill avsluta sitt liv, när ingen bot finns att få och lidandet upplevs som outhärdligt. När enbart den palliativa vården återstår och lidandet kan lindras endast genom t ex opiater. Vi har kunnat följa den kamp som många människor fört för rätten att välja hur man vill avsluta sitt liv. En kamp som medfört att vissa valt att göra sin sista resa till Schweiz för att få tillgång till den rätten. De har alla synliggjort de svåra val vi alla kan stå inför. Och för mig är det självklart att vi väljer olika och bör ha den rätten under hela livsresan. Frågan blir då om även Sverige ska möjliggöra den rätten eller om vi som medborgare skall hänvisas till andra länder. Spanien, Portugal, Tyskland har sedan tidigare beslutat om att tillåta aktiv dödshjälp och Frankrike beslutade så sent som i augusti 2026, då landets konstitutionella råd, gav klartecken att legalisera aktiv dödshjälp. Svenska Läkaresällskapet har tagit fram etiska riktlinjer för läkare som innebär att en läkare får avstå från och avbryta livsuppehållande behandling om en beslutskapabel patient vill det och är välinformerad och införstådd med olika behandlingsalternativ. Läkaren ska samtidigt alltid erbjuda adekvat palliativ – lindrande – behandling inklusive tillfällig eller kontinuerlig sedering om outhärdliga symtom inte kan lindras på något annat sätt. Kort uttryckt: Patienten får sova tills döden inträffar. Det är däremot idag inte tillåtet att ge läkarassisterad dödshjälp eller eutanasi, oavsett en döende människas lidande och beslutskapacitet. Den svenska debatten om dödshjälp har gått i vågor sedan 1970-talet. Statens medicinsk-etiska råd (Smer) aktualiserade frågan om utredning och införande av dödshjälp i Sverige 1992, 2008 och 2017. Varje gång ledde det till en samhällsdebatt som visade att det i denna fråga råder delade meningar, mycket beroende på olika värden och infallsvinklar. Smers rapport Dödshjälp – en kunskapssammanställning (2017:2) syftade till att bidra till en mer faktabaserad debatt, i synnerhet som allt fler länder nu har infört dödshjälp och redovisat sina erfarenheter. Utifrån kunskapssammanställningen om forskning och statistik kring dödshjälp i andra länder värderade Smer stödet för vanligast förekommande faktaargument men också för värdeargumenten. Värdeargument inrymmer t.ex. frågan om människor har en rätt att besluta över sin egen död. Ett beslut som ska respekteras enligt mig, men för andra är det alltid fel att avsiktligt avsluta en människas liv. Det sistnämnda gäller om beslut tas av annan än mig. Faktaargumenten inbegriper inte minst om den palliativa vården förmår, eller inte förmår, att ta hand om de svåraste symtomen i livets slutskede. Det har nu förflutit en lång tid sedan Smers rapport 2017 och omvärlden och kunskapsläget har ändrats Jag anser att det nu måste tillsättas en statlig utredning med uppdrag att undersöka vilken av de olika modeller som tillämpas i andra länder som även bör bli tillåten i Sverige. I länder som Belgien och Nederländerna är outhärdligt lidande villkoret för att en läkare kan ge patienten det dödande medlet. I Oregon och andra amerikanska stater kan i stället människor med terminal sjukdom efter noggrant övervägande få ett läkemedel förskrivet som de sedan tar själva. Det är oerhört svåra avväganden och viktigt att tilltron till vården upprätthålls. Jag anser att aktiv dödshjälp nu ska legaliseras i Sverige och då baserad på en utredning om dödshjälp för varje människas rätt att äga och styra över sitt liv, hela livet. Kerstin Lundgren (C)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Mammografi efter 74 år och rehabilitering

Motion 1021
Motion till riksdagen 2026/27:1021 av Kerstin Lundgren (C) Mammografi efter 74 år och rehabilitering Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om mammografi efter 74 år och cancerrehabilitering och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sedan screening infördes har dödligheten i bröstcancer minskat kraftigt bland kvinnor upp till 74 år. Däremot har den knappt förändrats för kvinnor över 74 år. Dödligheten för äldre kvinnor skulle minska med upp till 31% om de kallades till mammografi. Bröstcancer hos äldre upptäcks senare när tumörerna blivit större. Beräkningar som gjorts av Institutet för Hälso- och sjukvårdsekonomi beräknar att bröstcancerscreening för 75 – 84 år hamnar långt under Socialstyrelsens gräns för konstandseffektivitet för hälso- och sjukvård ur ett samhällsperspektiv. Idag ingår inte längre mammografi i det kostnadsfria allmänna screeningprogrammet efter fyllda 74 år. Det innebär att om du är över 75 år och vill göra en undersökning får du betala själv. Priset varier men kan kosta runt 2100 kronor. Om det krävs ytterligare undersökningar kan kostnaderna femdubblas. Socialstyrelsen uppdaterade de nationella riktlinjerna 2014 och fastställde då att avgiftsfri mammografi skall upphöra efter 74 år. En översyn gjordes 2023 men i avsaknad av vetenskapliga bevis kvarstod åldersgränsen. Ett nytt uppdrag att se över åldersgränsen gavs i mars 2026. Bilden som cancerfonden lyfter är att screening medför negativa saker som oro och att en liten förändring kanske aldrig kommer utvecklas till att ge symptom. Men vi lever allt längre och riskerna för en svår cancerbehandling eller för att dö i cancer som inte behandlas tidigt ökar både oro och lidande. Detta inte minst då kvinnorna upp till 74 år upplevt tryggheten i att delta i mammografin. Sen upptäckt riskerar även leda till ökade vårdkostnader. Var fjärde bröstcancer som upptäcks hittas hos en kvinna över 75 år. 58% av dödsfall i bröstcancer drabbar kvinnor som är 75 år eller äldre. De nationella riktlinjerna bör nu uppdateras. Det är dags att ge äldre kvinnor rätt till tidig upptäckt och bättre livskvalitet. Av bröstcancerrapporten 2026 framgår även att det finns stora skillnader i rehabiliteringen som erbjuds de som behandlats eller behandlas för bröstcancer. Var fjärde bröstcancerklinik uppger att de har dåliga förutsättningar att erbjuda rehabilitering. När patienten är färdigbehandlad och skall överlämnas till primärvården blir det inte bättre. Bara två av 19 har rutiner för överlämning till primärvården. Här behöver de nationella vårdprogrammen utveckla särskilda rekommendationer om rehabilitering, särskilt för de med spridd cancersjukdom. Regionala cancercentrum i samverkan, RCC, behöver ta fram skriftliga rutiner för överlämning mellan specialistsjukvård och primärvård. Kerstin Lundgren (C)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Konsumentskydd vid behandling av levande djur

Motion 1020
Motion till riksdagen 2026/27:1020 av Kerstin Lundgren (C) Konsumentskydd vid behandling av levande djur Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om insatser för att stärka djurägares ställning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ny djurskötarutbildning förlagd till nya platser i norr och söder och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det råder stora utmaningar för svensk djursjukvård. Bristen är stor på både veterinärer och djursjukskötare. Kostnaden för djurägare som söker vård har rusat i höjden och möjligheterna att kunna anmäla mot överpriser eller dålig konsumentinformation inför vårdbeslut saknas idag. Konkurrensen och transparensen behöver ökas. Konsumenttjänstlagen bör ändras så att den även omfattar behandling av levande djur, vilket innebär att det faller under Allmänna reklamationsnämndens behörighet. Bristen på veterinärer och djurskötare har varit känd länge. Antalet platser på universitetsnivå på SLU har utökats men täcker ännu inte behovet. Det drabbar djuren, djurägare men även lantbruket där bristen är särskilt tydlig i norr och södra Sverige på jourtid. Nödavlivning kan bli vad som följer av bristen på djursjukvård. Distriktsveterinärerna har ett statligt uppdrag och en riksprislista som ofta är lägre än hos privata aktörerna. Den ger möjlighet till jämförelser men visar också på större transparens. Men tyvärr är distriktsveterinärernas arbetssituation sådan att många lämnar och det blir särskilt allvarligt för lantbrukets djurhållning, inte minst i glesbygden. Djursjukvården måste finnas tillgänglig i hela landet. Det behövs bättre villkor och fler veterinärer som utbildas. Vid sidan om veterinärbristen så är det också en skriande brist på legitimerade djursjukvårdare. Det påverkar många smådjursägare där inte minst hund och katt blivit en del av familjen. Många är beredda att satsa stora summor på deras vård. Det driver priserna både hos försäkringsbolagen och hos många privata kliniker. Här behövs fler platser både fysiskt och geografiskt för att minska sårbarheten i djurvården i landet. En utbyggnad i Uppsala är ett alternativ men jag anser att frågan om nyetablering i t ex Umeå och Skara bör prövas. Samverkan med SLU bör kunna formas så att fullgod utbildning kan uppnås utan direkt samlokalisering. Kerstin Lundgren (C)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Stopp för ekonomiskt våld mot kvinnor

Motion 1019
Motion till riksdagen 2026/27:1019 av Muharrem Demirok (C) Stopp för ekonomiskt våld mot kvinnor Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över lagstiftningen i syfte att kriminalisera ekonomiskt våld i nära relationer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anpassa skuldsaneringslagen så att skulder som uppkommit genom tvång eller våld i nära relationer inte utgör ett hinder för skuldsanering, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda åtgärder för att skydda våldsutsatta från att krävas på ersättning för gemensamma konsumtionslån och krediter som tecknats under hot eller kontroll och tillkännager detta för regeringen. Motivering Utan ekonomisk frihet finns ingen verklig personlig frihet. För Centerpartiet är principen om att varje människa ska ha makten över sitt eget liv central. Trots det finns det i dag ett systematiskt våld i Sverige som varken syns i statistiken över fysiska skador eller i domstolarnas praxis i den utsträckning det borde: det ekonomiska våldet. Kvinnojourerna i Östergötland och övriga landet möter detta dagligen. Det handlar om kvinnor som isoleras och kontrolleras genom plånboken. Med hjälp av BankID och snabblån kan en förövare på några minuter sätta sin partner i djup skuld. Det handlar om tvingade signeringar av blancolån, hyreskontrakt och abonnemang där pengarna går rakt in i förövarens ficka. När kvinnan slutligen orkar lämna relationen börjar nästa mardröm. Förövaren slutar betala sin del, och borgenärerna vänder sig mot henne. Resultatet blir betalningsanmärkningar och löneutmätning hos Kronofogden. Det gör det omöjligt att få ett eget hyreskontrakt, starta om på en ny ort eller ens teckna ett elavtal. I praktiken kan många kvinnor tvingas tillbaka till en förövare enbart av ekonomiska skäl. Här har rättsstaten en blind fläck. Dagens lagstiftning är skriven för att hålla borgenären skadeslös, inte för att skydda den som tvingats skriva under lån i sitt eget hem. Att i efterhand bevisa att en BankID-signering skett under hot är närmast omöjligt, och bankerna fortsätter att kräva in pengarna. Samtidigt stänger Kronofogden dörren för skuldsanering eftersom lånen bedöms vara för färska, medan gemensamma krediter gör att hela betalningskravet landar på kvinnan när mannen gör sig oanträffbar. Det är stötande att myndigheterna i praktiken hjälper förövaren att behålla greppet om en kvinna som försöker bryta sig fri. Här måste lagstiftningen ändras. Ekonomiskt våld behöver bli ett eget brott i lagboken eller tydligt ingå i kvinnofridskränkning, så att rättsväsendet tar kontrollen på allvar. Kronofogden måste också kunna jämka reglerna vid skuldsanering när lån har uppstått under hot, ett kontaktförbud eller intyg från kvinnojour borde räcka för att få hjälp ur skuldfällan. Sist men inte minst måste vi bryta det gemensamma betalningsansvaret. Den som flyr för sitt liv ska inte jagas för förövarens lån. Muharrem Demirok (C)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Förutsättningar för en svensk imamutbildning och stärkt kvinnligt ledarskap inom muslimska trossamfund

Motion 1018
Motion till riksdagen 2026/27:1018 av Muharrem Demirok (C) Förutsättningar för en svensk imamutbildning och stärkt kvinnligt ledarskap inom muslimska trossamfund Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen, inom ramen för trossamfundspolitiken och genom Myndigheten för stöd till trossamfund (SST), bör återuppta arbetet med förutsättningarna för en svensk imamutbildning i syfte att stärka ledarskap, jämställdhet och kvinnors tillträde till ledande och teologiska roller, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Religionsfriheten är en hörnsten i det svenska samhällsbygget, men den får aldrig användas för att sätta jämställdheten ur spel. Hundratusentals svenskar har i dag muslimsk bakgrund och många utövar aktivt sin tro här. Trots detta saknas fortfarande en etablerad, svensk utbildning för imamer och församlingsledare. Det här har lett till en rad problem. Svenska församlingar har i årtionden varit hänvisade till att hämta imamer från utlandet, personer som ofta varken behärskar språket eller har förståelse för det svenska samhället, vår lagstiftning och våra jämställdhetsnormer. Det försvårar integrationen och skapar ett avstånd till unga svenska muslimer som växer upp här och söker vägledning i sin vardag. Frågan är inte ny. Redan 2008 tillsatte Lars Leijonborg en utredning om imamutbildning i Sverige (SOU 2009:52, Staten och imamerna). Utredningen konstaterade mycket riktigt att en sekulär stat inte ska examinera religiösa företrädare, men den pekade samtidigt på det stora behovet av att hitta fungerande former för en inhemsk kompetensförsörjning. Tyvärr har frågan lämnats utan åtgärd sedan dess, samtidigt som behoven i dag är ännu mer påtagliga. Särskilt angelägen är frågan om kvinnors roll och ledarskap. I andra samfund i Sverige har vägen mot jämställdhet krävt tydliga reformer där kvinnor getts tillträde till teologiska studier och församlingsledning. Runt om i världen pågår nu också en levande diskussion om kvinnliga imamer, böneledare och teologer. I Sverige finns ett stort engagemang bland muslimska kvinnor, men strukturerna för att ta tillvara deras kunnande i ledande och rådgivande funktioner brister. En svensk utbildningsväg ger förutsättningar att bryta gamla mönster. Församlingsledare som utbildas i en svensk kontext får god insyn i samhällets institutioner, svensk rättsordning och socialtjänstens arbete, samtidigt som beroendet av utländska regimer bryts. Framför allt öppnas vägar för kvinnor att på lika villkor ta plats i teologiska sammanhang och utmana traditionella föreställningar om ledarskap inom samfunden. Staten ska inte styra samfundens inre teologiska liv, men via trossamfundspolitiken och Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) finns alla möjligheter att underlätta dialog och skapa bra förutsättningar. Det är dags att återuppta arbetet som påbörjades med Leijonborgs utredning och pröva hur staten tillsammans med samfunden kan bana väg för en modern, svensk utbildning där kvinnors ledarskap tas tillvara. Muharrem Demirok (C)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

En reell och avbyråkratiserad gårdsförsäljning

Motion 1017
Motion till riksdagen 2026/27:1017 av Muharrem Demirok (C) En reell och avbyråkratiserad gårdsförsäljning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en lagstiftning för gårdsförsäljning utan krav på sidoverksamheter som studiebesök eller betalda föreläsningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utforma reglerna så att rimliga inköpsvolymer tillåts utan administrativt krångel för småskaliga producenter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Sverige har under de senaste åren genomgått en fantastisk kulinarisk renässans. Runtom i landet har hantverksmässiga mikrobryggerier, musterier, destillerier och vinerier vuxit fram. Detta syns tydligt runtom i Östergötland, från Vikbolandet till Ydre, Linköping, Norrköping och runt Vättern, finns fantastiska småföretagare som förädlar lokala råvaror. De skapar jobb, lockar besökare och håller landsbygden levande. Trots att gårdsförsäljning nu formellt har tillåtits omgärdas reglerna av en misstänksam och krånglig byråkrati. I stället för att lita på företagarna kräver lagen att besökaren deltar i betalda rundturer eller föreläsningar för att få handla med sig en flaska hem. Det är inte äkta gårdsförsäljning, det är statligt förmynderi. Ett litet musteri eller mikrobryggeri ska inte tvingas agera utbildningsinstitution för att få sälja sitt eget hantverk. Ingen åker till en lokal hantverkare på landsbygden för att köpa billig sprit i bulk. Priset och hantverket i sig sätter gränserna. I resten av Europa har detta fungerat utmärkt i decennier sida vid sida med en ansvarsfull alkoholpolitik. Lagstiftningen måste utgå från tillit. Företagare med tillverkningstillstånd ska kunna sälja sina drycker direkt till konsument på plats, enkelt, rakt och utan påtvingade sidoarrangemang. Det är dags att riksdagen visar förtroende för både företagare och vuxna konsumenter. Muharrem Demirok (C)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Behovet av att utreda en avgift inom plan-, mark- och bygglovsprocessen

Motion 1016
Motion till riksdagen 2026/27:1016 av Magnus Jacobsson (KD) Behovet av att utreda en avgift inom plan-, mark- och bygglovsprocessen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör gå vidare med förslaget om en avgift vid överklaganden enligt plan- och bygglagen, med beaktande av remissinstansernas synpunkter och den enskildes rätt till domstolsprövning, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Kristdemokraterna vill skapa förutsättningar för att hela landet ska kunna utvecklas. En central del av detta är att plan-, mark- och byggprocesser fungerar effektivt, rättssäkert och förutsägbart. I dag kan i princip vem som helst överklaga beslut inom plan- och byggområdet utan kostnad, vilket i vissa fall leder till omfattande förseningar, ökade kostnader och fördröjd samhällsutveckling. Det är av stor vikt att rättssäkerheten upprätthålls och att enskilda har möjlighet att granska och ifrågasätta myndighetsbeslut. Samtidigt behöver systemet utformas så att överklaganden sker på saklig grund och inte används för att obstruera eller förhala nödvändiga bygg- och planprocesser. Man hade kunnat arbeta med en modell där överklagande i första instans låg avgift, vilket säkerställer att rättssäkerheten värnas och att alla ges möjlighet att få ett beslut prövat. Samt att för överklaganden i högre instanser så inför man en högre avgift. Detta skulle bidra till färre överklaganden samt att överklaganden i senare instanser endast görs när det den klagande upplever att man har starka och välgrundade skäl för ett överklagande. Liknande system används i flera europeiska länder, däribland Tyskland och Storbritannien, där avgiftsmodeller kombineras med snabbare handläggning och tydligare processregler. Erfarenheterna visar att rättssäkerheten kan upprätthållas samtidigt som antalet ogrundade överklaganden minskar och processerna blir mer effektiva. En reform av detta slag skulle stärka rättssäkerheten, minska handläggningstiderna och bidra till att viktiga samhällsbyggnadsprojekt kan genomföras utan onödiga förseningar. Magnus Jacobsson (KD)
Lade fram en motion · för 2 dagar sedan

Avveckling av UNRWA

Motion 1015
Motion till riksdagen 2026/27:1015 av Magnus Jacobsson (KD) Avveckling av UNRWA Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att avveckla UNRWA och tillkännager detta för regeringen. Motivering United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East, UNRWA, grundades enligt FN:s generalförsamlings resolution 302 (IV), 8 december 1949, A/RES/302 (IV) med uppgift att hjälpa och stötta palestinska flyktingar. Bakgrunden för UNRWA var de arabiska flyktingar som lämnade Västbanken i och med kriget mellan Israel, Libanon, Syrien, Jordanien, Irak och Egypten 1948–50. Samtidigt som ett antal hundratusental araber flydde från dessa områden under krigen‑48,‑56 och‑67, så förföljdes och förvisades ca 700 000 judar från hela Mellanöstern och Nordafrika under samma tidsperiod. FN har aldrig tagit något initiativ till att dessa länder skall kompensera de judiska flyktingarna för det lidande och de egendomar som man förlorade under flykten. För de arabiska flyktingarna har man dock skapat en helt egen flyktingorganisation som agerar vid sidan av FN:s ordinarie flyktingorganisation UNHCR. När UNHCR bildades 1950, och när man antog FN:s flyktingkonvention 1951, borde dessa två organisationer ha slagits samman. UNHCR jobbar med akuta kriser och bistår flyktingar som befinner sig i en akut nöd, och därefter är det enskilda länder som ansvarar för hantering och integrering av flyktingarna. Ett par exempel på detta är hur Finland hanterade och integrerade de människor som flydde ifrån Karelen i andra världskrigets slutskede. I UNRWA:s fall har man dock inte lyckats med att integrera araber som flydde 1948–67. Tvärtom har UNRWA konserverat konflikten genom att människor vars föräldrar är palestinska föds in och ärver sitt flyktingskap. Detta trots att man egentligen bor i ett land där man har samma kultur, samma religion och samma språk. Men eftersom man bor i ett flyktingläger som administreras av UNRWA så får man inte samma rättigheter som övriga medborgare i det landet där man bor. Denna form av FN-sanktionerad apartheid måste upphöra. Vi ser också hur UNRWA på många platser infiltrerats av terrororganisationer vilket gör att det är väldigt svårt att upprätthålla ett utbildningssystem som är fritt ifrån antisemitism och krigsromantik. Flera nationella och internationella media har även rapporterat om att personal från UNRWA deltog vid 7 oktober-pogromen, vilket ledde till avskedningar. FN har även vid flera tillfällen bekräftat att Hamas använt sig av sexuellt våld och övergrepp mot kvinnor och barn under detta angrepp. Organisationer som United Nations Watch och IMPACT-se har vid flera tillfällen, även efter den 7 oktober 2023, uppmärksammat och reagerat på att skolor som UNRWA finansierar använder skolmaterial som innehåller djupt antisemitiska föreställningar. Detta har även uppmärksammats inom EU och i Sveriges riksdag. Sverige bör agera inom FN för att avveckla UNRWA så snart det är praktiskt möjligt, och allt stöd till palestinska flyktingar ska hädanefter hanteras av UNHCR. UNRWA är en organisation som har överlevt sig själv och inte längre har den legitimitet som en biståndsorganisation behöver ha för att fungera. Sverige bör härvid ta initiativet och verka för att det ekonomiska stödet till organisationen avvecklas. Magnus Jacobsson (KD)
Sida 9. Till toppen