Riksflödet
Logga in

Riksflödet - Svensk politik direkt från källorna

Lade fram en motion · i går

Breddade jaktmöjligheter

Motion 1163
Motion till riksdagen 2026/27:1163 av Jesper Skalberg Karlsson (M) Breddade jaktmöjligheter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga reformer som säkrar och breddar allmänhetens möjligheter till jakt på statlig mark och tillkännager detta för regeringen. Motivering Under jaktåret 2025-2026 löste drygt 271 000 personer statligt jaktkort, enligt Naturvårdsverket. Det var en liten ökning efter flera års nedgång. Det är positivt, men fler behöver också få praktiska möjligheter att delta i jakt eftersom ett statligt jaktkort inte automatiskt innebär att man faktiskt deltar i jakten – jakten som är helt avgörande för att reglera viltstammar, skydda ekosystemet och tillhandahålla klimatsmart kött från vilt. Sådana utfästelser kan lätt bli abstrakta. Men en reglerad viltstam är viktig för att minska skadorna på skogsbruket och för att förebygga viltolyckor i trafiken. Jakten ser också till att invasiva arter som skadar vårt ekosystem – exempelvis mårdhund och mink – kan bekämpas. Dessutom bidrar jägare med provtagning och sjukdomsövervakning, exempelvis på säl, vilket gör att vi kan upptäcka, övervaka och mota djursjukdomar. Kort sagt är jakten viktig för Sverige, inte bara för jägarna. Det är alltså av allmänintresse att fler jägare ska hitta ut i skogen. Den som tagit jägarexamen men saknar egen mark eller tidigare kontakt med jakt behöver hitta en väg in. Här kan statliga markförvaltare bidra genom tillgängliga upplåtelser och en tydligare information. Ett konkret exempel finns i Skellefteåområdet. År 2023 tog fem unga jägare examen genom en utbildning hos Jakt och Trofé i Boliden och fick därefter pröva jakt på Sveaskogs marker. En av deltagarna saknade jaktkontakter i släkten och bekantskapskretsen. Kombinationen av utbildning och praktisk jakt gav henne en väg in i jaktgemenskapen. Fler sådana möjligheter skulle kunna sänka tröskeln för de som tagit jägarexamen men ännu inte hittat ett jaktlag. Tillgången till skog och mark bör inte vara helt beroende av privata nätverk eller möjligheten att bekosta exklusiva jaktarrangemang. Svensk jakt har sin styrka i att den är brett folkligt förankrad – naturupplevelser, social gemenskap och återhämtning har ett stort värde. Det innebär inte att jakten i sig måste vara gratis eller att varje jägare kan garanteras goda jaktmarker. Men mer kan onekligen göras för att fler ska få tillgång till möjligheten. Den svenska staten äger stora arealer i vår fjällvärld och i våra kustområden, och är landets största markägare. Med det åtagandet följer ett ansvar att förvalta markerna, på ett rättvist, öppet och inkluderande sätt. Alla ska, oavsett bakgrund, etnicitet eller ekonomi, kunna uppleva svensk natur och jakt. Det är inte minst viktigt för att säkerställa goda levnadsvillkor i hela landet, och för kommande generationers möjligheter att få tillgång till naturen. Jakt ingår dock inte i allemansrätten, utan kräver jakträtt eller tillstånd från den som får upplåta jakten. Därför behövs en förnyad ordning som säkerställer tillgång till de möjligheterna. Informationen om tillgängliga jaktområden, priser och ansökningsvillkor bör vara samlad. Principerna för hur begränsade jakttillfällen ska fördelas bör förtydligas. Möjligheterna till korttidsjakt och introduktionsjakt bör stärkas. Förändringar av villkor bör ha god framförhållning. Målet bör vara en långsiktigt fungerande ordning för jaktupplåtelser, där jägares möjligheter och berörda rättighetshavares ställning hanteras gemensamt. Statens ägande av mark innebär förvisso inte alltid att staten har rätt att upplåta jakten. Men statens markinnehav bör förvaltas med hela samhällets intresse för ögonen. Möjligheten att jaga på statligt ägd mark bör därför bygga på öppna, sakliga och förutsägbara villkor. Utgångspunkten bör vara att staten ska upplåta jakten på sin mark och att alla fast boende i Sverige ska omfattas av likvärdiga regler. Småviltsjakten bör vara enkel att få tillgång till, även för den som saknar egen mark eller tillhörighet till en särskild organisation. Regeringen bör pröva hur lagstiftningen kan säkerställa denna princip, med respekt för egendomsskyddet samt med nödvändig hänsyn till renskötsel, naturvård och säkerhet. Detta bör ges regeringen till känna. Jesper Skalberg Karlsson (M)
Lade fram en motion · i går

Göteborg Stallbacka Airport som strategisk tillgång för Fyrbodal och Sveriges beredskap

Motion 1162
Motion till riksdagen 2026/27:1162 av Ann-Sofie Alm (M) Göteborg Stallbacka Airport som strategisk tillgång för Fyrbodal och Sveriges beredskap Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att Göteborg Stallbacka Airport erkänns och utvecklas som en strategiskt samhällsviktig infrastrukturresurs för regional utveckling, näringsliv, totalförsvar och civilt beredskapssamarbete samt säkerställa långsiktiga förutsättningar för flygplatsens verksamhet och reguljärflyg, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Göteborg Stallbacka Airport är en viktig förutsättning för Fyrbodals utveckling och framtida konkurrenskraft. För vår region handlar flygplatsen om betydligt mer än flygtrafik. Den handlar om arbetstillfällen, företagens möjligheter att växa, investeringar, tillgänglighet och trygghet för människor som lever och verkar i norra Västra Götaland. Fyrbodal har en stark industriell tradition och är hem för avancerad fordonsindustri, försvarsindustri, rymdteknik och innovativa teknikföretag. Dessa verksamheter behöver fungerande kommunikationer och tillgång till en flygplats för att attrahera kompetens, utveckla internationella samarbeten och behålla sin konkurrenskraft. Utan fungerande infrastruktur riskerar investeringar och arbetstillfällen att hamna någon annanstans. I ett alltmer osäkert omvärldsläge bör Göteborg Stallbacka Airport erkännas som en strategisk samhällsviktig infrastrukturresurs inom Sveriges civila och militära beredskap. Dess betydelse behöver beaktas i statens nationella planering av transportinfrastruktur och totalförsvar. Flygplatsen kan bidra till Försvarsmaktens behov vid övningar och kriser samt utgöra en viktig resurs för civila beredskapsinsatser. Dess betydelse för brandflyg, räddningstjänst och ambulansflyg är samtidigt central för tryggheten i en region med stora geografiska avstånd och många besökare. För Fyrbodals invånare är tillgänglighet en viktig förutsättning för utveckling. Möjligheten att resa i tjänsten, ta emot besökare och utveckla företag ska inte vara förbehållen storstadsregionerna. En levande region behöver fungerande kommunikationer och förutsättningar för företag att växa även utanför de största städerna. Flygplatsens långsiktiga överlevnad förutsätter dock att både det offentliga och näringslivet tar ett gemensamt ansvar. Staten, regionen och kommunerna behöver skapa långsiktiga och förutsägbara villkor, samtidigt som näringslivet måste ges förutsättningar att investera, utveckla verksamheter och bidra till ett stabilt resandeunderlag. Det krävs en gemensam syn på flygplatsens strategiska betydelse och en vilja att omsätta den i konkreta åtaganden. En livskraftig flygplats kan inte enbart bygga på beredskapsbehov. Reguljärflyg, kommersiella flygoperatörer, företagsresande och andra flygrelaterade näringar är avgörande för att skapa en långsiktigt hållbar verksamhet. Offentliga aktörer som bidrar till flygplatsens finansiering bör därför också se över sina resepolicyer så att nödvändiga och effektiva flygresor inte motverkas av egna beslut. Stallbacka Airport har dessutom förutsättningar att vara en del av framtidens hållbara flyg. Flygplatsens satsningar på laddinfrastruktur för elflyg och utvecklingen av mer klimatanpassade flygtransporter visar hur teknisk innovation och regional utveckling kan gå hand i hand. Göteborg Stallbacka Airport är en strategisk tillgång för hela Fyrbodal och en resurs för Sverige. Att säkra och utveckla flygplatsen är att investera i företagens framtid, regionens arbetstillfällen, Sveriges beredskap och människors möjlighet att bo och verka i hela landet. Staten bör därför tillsammans med regionala, lokala och privata aktörer ta ett gemensamt ansvar för flygplatsens långsiktiga utveckling och kommersiella livskraft. Ann-Sofie Alm (M)
Lade fram en motion · i går

Möjliggörande av ett reglerat sportfiske efter blåfenad tonfisk längs Bohuskusten

Motion 1161
Motion till riksdagen 2026/27:1161 av Ann-Sofie Alm (M) Möjliggörande av ett reglerat sportfiske efter blåfenad tonfisk längs Bohuskusten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att undersöka möjligheterna att genom kvotbyte med andra EU-medlemsstater tillförsäkra Sverige en nationell kvot för blåfenad tonfisk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en del av en sådan kvot bör kunna avsättas för licensierat och kontrollerat sport- och fritidsfiske längs Bohuskusten, inom ramen för EU:s och ICCAT:s regler och vetenskapliga rekommendationer, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda förutsättningarna för ett regionalt pilotprojekt för reglerat tonfiskfiske, med fokus på hållbar förvaltning, fisketurism och utveckling av kustnära näringsliv, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den blåfenade tonfisken har återvänt till svenska västkusten efter närmare 50 års frånvaro. Tack vare framgångsrik internationell beståndsförvaltning bedömer Havs- och vattenmyndigheten att beståndet har god status. Även ICCAT:s senaste vetenskapliga bedömning från 2026 visar att det östra beståndet inte överfiskas. Detta skapar anledning för Sverige att på nytt pröva möjligheterna till ett reglerat sport- och fritidsfiske efter arten. Sverige saknar i dag en egen fiskekvot och får därför inte bedriva riktat fiske efter blåfenad tonfisk. Havs- och vattenmyndigheten har dock konstaterat att det är möjligt att genom kvotbyte med en annan EU-medlemsstat tillförsäkra Sverige en nationell kvot. Danmark har tidigare använt denna möjlighet och avsatt en sådan kvot för fritidsfiske. Ett begränsat och licensierat sportfiske längs Bohuskusten skulle kunna skapa betydande möjligheter för svensk besöksnäring. Intresset för tonfiskfiske är stort internationellt och kan locka fisketurister, skapa arbetstillfällen och stärka företag inom båtturism, guidning, hotell och restaurang. En svensk modell bör bygga på vetenskapligt grundade kvoter, tydliga tillståndskrav, fångstrapportering och effektiv kontroll. Catch and release bör kunna vara en central del av verksamheten, med hänsyn till att även eventuell dödlighet måste räknas av från tilldelad kvot. Sverige bör ta till vara möjligheten att utveckla en hållbar fisketurism och samtidigt bidra till den fortsatta kunskapsuppbyggnaden kring arten. Det är rimligt att Sverige, med den positiva utvecklingen för tonfiskbeståndet och de möjligheter som finns inom EU:s gemensamma fiskeripolitik, undersöker hur en begränsad nationell kvot kan säkras och användas för ett reglerat sport- och fritidsfiske. Bohuskusten har goda förutsättningar att utveckla denna verksamhet. Det skulle kunna stärka kustsamhällena, skapa nya företag och bidra till att göra den svenska västkusten till en attraktiv destination för internationell fisketurism. Blå tillväxt är naturlig. Ann-Sofie Alm (M)
Ann-Sofie Alm och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Svensk livsmedelsproduktion genom viltförvaltning och skyddsjakt

Motion 1160
Motion till riksdagen 2026/27:1160 av Ann-Sofie Alm och Åsa Coenraads (båda M) Svensk livsmedelsproduktion genom viltförvaltning och skyddsjakt Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över regelverket för skyddsjakt på gäss, mufflonfår och vildsvin i syfte att möjliggöra ett tillräckligt stort uttag där viltstammar orsakar betydande skador på jordbruk och livsmedelsproduktion, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge berörda myndigheter i uppdrag att ta fram regionala förvaltningsmål för skadeorsakande viltarter, med målsättningen att minska viltskador och stärka jordbrukets produktionsförmåga, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla och effektivisera regelverket för skyddsjakt samt säkerställa att beslut kan fattas skyndsamt när jordbrukets produktion hotas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra förutsättningarna för att ta tillvara och distribuera viltkött från ökad jakt genom utvecklad infrastruktur för vilthantering, veterinärkontroll och försäljning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett lönsamt lantbruk är strategiskt viktigt för vår överlevnad och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sveriges livsmedelsförsörjning är en viktig del av vår nationella säkerhet. I ett osäkert omvärldsläge behöver vi stärka den svenska självförsörjningsförmågan och skapa bättre förutsättningar för våra lantbrukare att öka produktionen. En växande utmaning för jordbruket är de omfattande skador som gäss, mufflonfår och vildsvin kan orsaka på grödor, betesmarker och odlingar. I områden som Fyrbodal vittnar lantbrukare om hur bland annat en enorm ökning av antalet gäss förstör grödor och begränsar möjligheterna att bedriva ett effektivt jordbruk. Detta innebär ekonomiska förluster och riskerar att minska den svenska livsmedelsproduktionen. Den som brukar och äger mark ska ha rimliga möjligheter att skydda sin verksamhet. Viltförvaltningen behöver därför bättre anpassas till regionala förhållanden och jordbrukets faktiska behov. När viltstammar orsakar betydande skador måste skyddsjakten kunna genomföras snabbt och effektivt. Regelverket bör förenklas och myndigheternas beslutsprocesser effektiviseras. Ökad jakt bör bidra till att stärka svensk livsmedelsförsörjning. Vildsvin, mufflonfår och gäss är resurser som, när det är lämpligt, bör tas till vara som livsmedel. Genom bättre möjligheter till vilthantering, kontroll och distribution kan mer svenskt viltkött nå konsumenterna. Viltförvaltningen ska bedrivas långsiktigt och med hänsyn till djurskydd, biologisk mångfald och gällande lagstiftning. Men måste också utgå från att jordbruket är en strategiskt viktig näring som ska kunna utvecklas och växa. Sverige behöver ett starkare jordbruk, minskade produktionsförluster och en mer ändamålsenlig viltförvaltning. Det möjliggör vi genom ett lantbruk som är lönsamt. Det är viktigt både för lantbrukarnas företagande men inte minst för vår nationella livsmedelsberedskap, det vill säga vår överlevnad. Ann-Sofie Alm (M) Åsa Coenraads (M)
Lade fram en motion · i går

Äganderätt och nationellt ansvar vid svensk mineralutvinning

Motion 1159
Motion till riksdagen 2026/27:1159 av Ann-Sofie Alm (M) Äganderätt och nationellt ansvar vid svensk mineralutvinning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att höja mineralersättningen till minst 2 procent av mineralutvinningens bruttointäkter, där huvuddelen tillfaller berörda fastighetsägare och en tydligt reglerad andel tillfaller berörda kommuner, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka markägares inflytande och förhandlingsposition samt säkerställa fullgod ersättning för markintrång, skador och långsiktig värdeminskning vid mineralutvinning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att Sveriges nationella och strategiska intressen vägs in vid prövning av strategiskt viktiga mineralprojekt, med särskilt fokus på försörjningstrygghet, nationella säkerhetsintressen och svensk industriell förädling, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sveriges tillgångar på strategiskt viktiga mineraler har stor betydelse för landets ekonomiska utveckling, industriella konkurrenskraft och nationella försörjningstrygghet. Mineralpolitiken måste förena attraktiva investeringsvillkor med en stark äganderätt och ett tydligt ansvar för Sveriges långsiktiga intressen. Äganderätten är en grundläggande princip i ett rättssäkert samhälle. Markägare ska ha en stark rättslig ställning när andra aktörer vill undersöka eller utvinna mineraler på deras fastigheter. Det gäller redan vid undersökningstillstånd och ska omfatta hela processen fram till eventuell exploatering. Att höja mineralersättningen till minst 2 procent av bruttointäkterna från utvinningen bör övervägas. Huvuddelen ska tillfalla berörda fastighetsägare och en tydligt reglerad andel berörda kommuner. Beräkningsunderlaget ska vara transparent och ersättningen får inte kunna urholkas genom alternativa beräkningsmetoder. Därutöver ska markägare få fullgod ersättning för intrång, skador och långsiktig värdeminskning. Markägarnas inflytande och förhandlingsposition behöver stärkas. Tidig dialog och frivilliga överenskommelser bör eftersträvas, samtidigt som rättssäkra processer och ett starkt skydd för den enskildes egendom säkerställs. Samtidigt måste Sveriges nationella intressen väga tungt. Strategiskt viktiga mineraler har betydelse för svensk industri, försvarsberedskap och Europas försörjningstrygghet. Vid prövning av strategiska mineralprojekt bör därför Sveriges säkerhetsintressen, nationella försörjningsbehov och möjligheter till svensk industriell förädling beaktas. Sverige ska vara attraktivt för långsiktiga investeringar i mineralnäringen. Det förutsätter förutsägbara regler, effektiva tillståndsprocesser och respekt för äganderätten. Mineralutvinningen ska skapa värden för fastighetsägare, lokalsamhällen, svensk industri och hela nationen. En moderniserad minerallag ska därför säkerställa en rimlig fördelning av mineralernas ekonomiska värde, stärka den enskildes äganderätt och värna Sveriges långsiktiga strategiska intressen. Ann-Sofie Alm (M)
Lade fram en motion · i går

Ett nationellt vaccinationsregister

Motion 1158
Motion till riksdagen 2026/27:1158 av Marie-Louise Hänel Sandström m.fl. (M) Ett nationellt vaccinationsregister Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att införa ett nationellt digitalt vaccinationsregister som omfattar samtliga vaccinationer som sker i Sverige, till både barn och vuxna, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige har i dag en hög grad av digital mognad inom hälso- och sjukvården. Trots detta saknas ett heltäckande nationellt register där enskilda medborgare och vårdgivare enkelt kan få en samlad bild av vilka vaccinationer en person har erhållit genom livet. Många svenskar har svårt att veta om de är vaccinerade mot exempelvis stelkramp, difteri, kikhosta, hepatit eller andra sjukdomar där skyddet behöver fyllas på över tid. Uppgifter finns ofta utspridda mellan regioner, vårdcentraler, företagshälsovård och privata vårdgivare. Detta skapar osäkerhet för individen och försvårar vårdens arbete. Ett nationellt digitalt vaccinationsregister skulle ge såväl patienter som vårdgivare tillgång till aktuell och samlad information. Genom en säker inloggning via exempelvis 1177 skulle varje individ kunna se sin vaccinationshistorik, få information om rekommenderade påfyllnadsdoser och enkelt dela relevanta uppgifter med vårdpersonal. Ett sådant system skulle bidra till ökad patientsäkerhet genom att minska risken för både onödiga omvaccinationer och missade vaccinationer. Det skulle också stärka den förebyggande vården genom att göra det enklare att följa nationella vaccinationsrekommendationer. Registret skulle även ge samhället bättre förutsättningar att hantera framtida epidemier och pandemier. Erfarenheterna från covid-19 visade värdet av snabb tillgång till tillförlitliga vaccinationsdata. Ett mer heltäckande nationellt register skulle ge beslutsfattare och ansvariga myndigheter bättre möjligheter att följa vaccinationstäckningen i olika grupper och geografiska områden, samtidigt som individens integritet värnas. Särskild vikt bör läggas vid att personuppgifter hanteras i enlighet med gällande dataskyddslagstiftning och att åtkomst till uppgifter begränsas till behöriga användare. Registerlösningen bör bygga på hög IT-säkerhet, tydliga behörighetsnivåer och full spårbarhet. Vaccination är en av de mest kostnadseffektiva preventiva åtgärderna som finns. Genom att införa ett nationellt digitalt vaccinationsregister kan Sverige stärka folkhälsan, förbättra patientsäkerheten och skapa bättre förutsättningar för både individen och samhället att förebygga smittsamma sjukdomar. Marie-Louise Hänel Sandström (M) Gustaf Göthberg (M) David Josefsson (M)
Lade fram en motion · i går

Tydligare ansvar för övergivna och nedskräpande båtar

Motion 1157
Motion till riksdagen 2026/27:1157 av Johanna Rantsi (M) Tydligare ansvar för övergivna och nedskräpande båtar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att tydliggöra ansvarsfördelningen och förenkla regelverket för omhändertagande av övergivna och nedskräpande båtar på allmän mark och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det förekommer ett stort antal övergivna och nedskräpande båtar på kommunal mark runt om i Sverige. Exakt omfattning är svår att fastställa, men dessa båtar återfinns ofta vid sjöar och längs kusten. Övergivna båtar medför flera risker. De kan orsaka miljöskador, utgöra fara för både människor och djur samt bidra till en negativ påverkan på natur- och fritidsmiljöer. Nuvarande lagstiftning gör det svårt att på ett enkelt och tydligt sätt ta hand om övergiven egendom, inklusive övergivna båtar. Svenska Båtunionen har uppmärksammat problem med oklar ansvarsfördelning mellan kommuner och länsstyrelser. Det är i dag ofta svårt att avgöra vilken aktör som har det primära ansvaret, vilket leder till omfattande och kostsam byråkrati vid hantering av övergivna båtar på land. Mot bakgrund av detta bör möjligheten att tydliggöra lagstiftningen undersökas, så att kommunerna får tydligare befogenheter att omhänderta övergivna båtvrak på land. Detta skulle exempelvis kunna ske genom ett tillägg i befintlig lagstiftning, såsom lagen om flyttning av fordon, eller genom andra regelförenklingar som gör det lättare att agera när en båtägare inte tar sitt ansvar. Det är välkommet att den moderatledda regeringen genom Havs- och vattenmyndigheten fortsatt möjliggör stöd för skrotning av övergivna fritidsbåtar. Under perioden 2018–2025 har närmare 37 miljoner kronor satsats, vilket har bidragit till att drygt 4 100 båtar har tagits om hand. Under 2026 fortsätter stödet och myndigheten har även tagit fram juridisk vägledning för att underlätta hanteringen av övergivna båtar. Trots dessa insatser kvarstår problemet med otydlig ansvarsfördelning. Det är inte rimligt att kommuner och andra aktörer ska behöva lägga omfattande resurser på att utreda vem som får agera när övergivna båtar skräpar ned i naturen. Det är också viktigt att kostnaderna i första hand bärs av den ansvariga båtägaren och inte automatiskt vältras över på kommunerna och skattebetalarna. Regelverket bör därför ses över för att tydliggöra både ansvar och befogenheter samt möjligheterna att kräva ersättning av den som har övergett båten. Det är också viktigt att förenkla hanteringen av övergivna båtar utan att skapa nya administrativa bördor för landets båtägare som sköter sig. Ett nationellt båtregister är inte lösningen på problemet och bör därför inte införas som en del av detta arbete. Fokus bör i stället ligga på tydligare ansvarsfördelning mellan berörda myndigheter, enklare regler för att omhänderta övergivna båtar. På så sätt kan problemen med övergivna båtar hanteras utan att öka regelbördan för alla de båtägare som sköter sig. Genom tydligare regler och enklare arbetsrutiner kan fler övergivna båtar omhändertas, miljöskador förebyggas och statens resurser för skrotning användas mer effektivt. Johanna Rantsi (M)
Johanna Rantsi och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Tryggare placeringar av barn och unga inom Statens institutionsstyrelse

Motion 1156
Motion till riksdagen 2026/27:1156 av Johanna Rantsi och Sten Bergheden (båda M) Tryggare placeringar av barn och unga inom Statens institutionsstyrelse Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur barn och unga placeras på avdelningar och i undervisningsgrupper inom den statliga ungdomsvården och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det är välkommet att den moderatledda regeringen har infört en ny socialtjänstlag och tagit ett helhetsgrepp med insatser för att förbättra Statens institutionsstyrelse, SiS. Under 2026 har även en statlig utredning presenterats med förslag om en omfattande reform av den statliga barn- och ungdomsvården, med bland annat mindre grupper och en mer individanpassad vård. Samtidigt finns det anledning att se över hur barn och unga placeras på avdelningar och i undervisningsgrupper inom SiS. I dag består grupperna av pojkar eller flickor i blandade åldrar. Det kan handla om barn så unga som 11 år som placeras tillsammans med ungdomar som är 15 år eller äldre. Detta är en av de större utmaningar som lärare möter i sina klassrum på SiS. Personal vittnar om att de allra lugnaste och sköraste barnen påverkas av äldre ungdomars sociala beteende. I dag riskerar ungdomarna att placeras där det finns plats, snarare än utifrån deras individuella behov och förutsättningar. Den platsbrist som länge funnits inom SiS har dessutom försvårat möjligheterna att göra lämpliga placeringar. Det är inte rimligt att en ungdom i 13-årsåldern som har autism, adhd eller utåtagerande beteendeproblematik, men som inte alls är kriminell eller har drogproblematik, hamnar i samma klass eller på samma avdelning som ungdomar med omfattande kriminalitet eller missbruk. Det är inte heller rimligt att unga utan drogproblem eller kriminellt förflutet riskerar att påverkas negativt av andra ungdomars destruktiva beteenden under sin placering. Att placera ungdomar i olika åldrar i samma grupper kan också bidra till att yngre barn ser de äldre ungdomarna som förebilder. Det finns en risk att äldre ungdomars problematik, såsom kriminalitet och missbruk, blir ett eftersträvat beteende för de yngre. Även undervisningen påverkas när barn och unga med stora skillnader i ålder, mognad och behov placeras i samma undervisningsgrupper. Det försvårar lärarnas möjligheter att skapa studiero och ge varje elev det stöd och den undervisning som eleven behöver. Det behöver därför ställas tydligare krav på att placeringar genomförs med barnets eller ungdomens bästa i fokus. Barn och unga som inte har ett kriminellt beteende, utan är placerade inom SiS av andra anledningar, bör så långt som möjligt inte placeras tillsammans med ungdomar med omfattande kriminell problematik. Även en relevant åldersuppdelning bör ske för att undvika att barn och unga med alltför stora åldersskillnader placeras i samma grupper. I det fortsatta arbetet med att reformera den statliga ungdomsvården är det därför viktigt att säkerställa att placeringar, avdelningsindelningar och undervisningsgrupper i större utsträckning utgår från ungdomarnas ålder, mognad, individuella vårdbehov och risk för negativ påverkan. Ingen ungdom ska riskera att dras in i kriminalitet eller missbruk till följd av en placering som syftar till att ge vård, stöd och en bättre framtid. Johanna Rantsi (M) Sten Bergheden (M)
Lade fram en motion · i går

Nationellt system för uppföljning av allvarliga incidenter där barn och unga dör eller skadas samtidigt som de är tvångsomhändertagna på grund av självskadebeteende

Motion 1155
Motion till riksdagen 2026/27:1155 av Annelie Hastig Olsson (M) Nationellt system för uppföljning av allvarliga incidenter där barn och unga dör eller skadas samtidigt som de är tvångsomhändertagna på grund av självskadebeteende Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att införa ett nationellt system för systematisk uppföljning av allvarliga vårdskador, självmord, självmordsförsök och överdoser bland barn och unga i samhällsvård och tillkännager detta för regeringen. Motivering I avhandlingen ”Surviving Childhood: Health and Crime Effects of removing a child from home” har forskaren Ronja Helénsdotter visat att barn och ungdomar som tvångsomhändertas av socialtjänsten enligt lagen om vård av unga, LVU, på grund av självskadebeteende så som allvarligt drogmissbruk, psykisk ohälsa och andra beteenden som innebär risk för den unges liv och hälsa, löper större risk att dö före 20 års ålder och annan alvarlig skada. Forskningsresultatet är mycket allvarligt eftersom det visar att åtgärden som är avsedd att skydda barn i vissa fall kan få motsatt effekt. I den jämförbara grupp som studerades ökade den beräknade risken att dö före 20 års ålder från ca 1,8 procent till 8,6 procent. Studien visar också att det inte verkar vara tvångsomhändertagandet i sig som medför den ökade risken för förtidig död, utan kvalitén på socialtjänstens arbete, vårdplanen för den unga och genomförandet av det samma. Värt att notera att den ökade risken hängde inte samman med vårdform, det vill säga om den unga placerades i familjehem, HVB-hem eller SIS-hem. En viktig grundläggande princip är att samhället tar på sig ett mycket långtgående ansvar för den unges liv och hälsa vid ett tvångsomhändertagande. Idag kan konstateras att socialtjänsten inte alltid fullföljer det ansvaret. Det räcker inte att den unge skyddas från sin tidigare miljö. Samhället måste också följa upp vad som faktiskt händer efter omhändertagandet. Det är särskilt angeläget när omhändertagandet sker till följd av självskadebeteende. Det rör unga människor som ofta har omfattande behov av både sociala och medicinska insatser. Varje dödsfall eller alvarlig incident med ett barn som är under samhällets vård enligt LVU, måste leda till en grundlig utredning om vart och varför vården har brustit. Detta för att man dels ska kunna åtgärda brister, utkräva ansvar och lära för att säkerställa att det samma inte inträffar igen. Ett nationellt system bör utformas för att systematiskt följa upp och analysera allvarliga händelser, såsom självmord, självmordsförsök, överdoser, allvarliga självskador och andra vårdskador. Syftet ska vara att identifiera återkommande brister, förbättra riskbedömningar och säkerställa att erfarenheter från allvarliga händelser leder till konkreta förändringar i verksamheten. Ingen ung människa ska behöva dö i den vård som var avsedd att skydda den. Annelie Hastig Olsson (M)
Lade fram en motion · i går

Skatt ska betalas där arbetet utförs

Motion 1154
Motion till riksdagen 2026/27:1154 av Lotta Björklund (M) Skatt ska betalas där arbetet utförs Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över det så kallade gränsgångaravtalet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige och Norge har en lång tradition av nära ekonomiskt och socialt samarbete. I gränsregionerna är arbetsmarknaden integrerad, och många pendlar mellan länderna för att arbeta. Det så kallade gränsgångaravtalet, som reglerar beskattningen för dessa personer, infördes i syfte att förenkla reglerna men har istället skapat större osäkerhet, högre administrativ börda och i praktiken en orättvis behandling av gränskommunernas invånare. Avtalet står dessutom i direkt konflikt med de nordiska statsministrarnas gemensamma vision om att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region. För att uppnå denna vision krävs fungerande system som underlättar rörlighet, inte sådana som skapar hinder och särbehandling. Gränsgångaravtalet innebär att två personer som utför samma arbete på samma arbetsplats kan beskattas helt olika beroende på vilken kommun de bor i. Detta skapar en form av strukturell diskriminering av gränskommunerna och deras invånare. Regelverket är dessutom komplicerat, kräver manuella skatteinbetalningar och leder till rättsosäkerhet när myndigheter ger olika besked. För att främja rörlighet, stärka kompetensförsörjningen och leva upp till den nordiska visionen om integration bör avtalet ses över och huvudprincipen, att skatt betalas där arbetet utförs, återställs som norm. Lotta Björklund (M)
Lotta Björklund och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Minskad byråkrati och regelkrångel vid arbete och arbetspraktik i ett annat nordiskt land

Motion 1153
Motion till riksdagen 2026/27:1153 av Lotta Björklund och Magnus Resare (båda M) Minskad byråkrati och regelkrångel vid arbete och arbetspraktik i ett annat nordiskt land Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att underlätta för arbetspraktik över gränsen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige har en stark tradition av samarbete med sina nordiska grannländer. Inte minst i Värmland där den gemensamma handelsmarknaden och arbetsmarknaden med Osloregionen är påtaglig för alla som lever i länet. I Värmland beräknar man att ca 18 % av de med förvärvsinkomst har sin inkomst från Norge, där de allra flesta lever i gränskommunerna, Torsby, Årjäng och Eda. Liknande situationer finns i alla regioner med gräns mot annat nordiskt land. Trots att exempelvis Värmland har en gemensam arbetsmarknad med Norge är antalet unga som varken studerar eller arbetar oroväckande högt. Tendens med unga som inte får sitt första jobb finns också på andra sidan gränsen, exempelvis i Eidskog kommune där var fjärde person mellan 20-30 år varken i studier eller jobb trots den stora arbetsmarknad som finns inom bland annat handel någon mil in på svenska sidan. Det växande utanförskapet med unga i Sverige och Norge som inte tar sig in på arbetsmarknaden skapar, förutom ett stort personligt lidande för individen, också stora samhällsekonomiska utmaningar. Många aktörer måste samverka för att få en enskild individ i arbete vilket medför kostnader för bland annat kommuner och myndigheter. Alternativet till något annat finns dock inte. Mot bakgrund av de utmaningar som beskrivits är det därför viktigt att vi tar ytterligare steg mot den nordiska vision om att Norden ska vara världens mest integrerade område. Ett stort hinder för de som arbetar med ungdomar i utanförskap i gränsområden är att det inte är möjligt att praktisera i annat land. Det saknas plattformar för information för unga om praktikmöjligheter i grannländer och det saknas medvetenhet bland unga om möjligheten att praktisera i annat land. Vi behöver tillsammans med myndigheter, skolor och näringslivet gemensamt arbeta för att öka denna medvetenhet. Ett stort hinder är dock fortfarande att både arbete och arbetspraktik fortfarande omgärdas av en hel del byråkrati. Det ska vara enkelt att ta ett arbete i annat nordiskt land och det ska vara enkelt att ha sin arbetspraktik i annat land om man på allvar menar att vi har en gemensam arbetsmarknad. Det största hindret nu är dock att om man skulle hitta en praktikplats i Norge som svensk så omfattas man inte av vare sig svensk eller norsk arbetsmarknadsförsäkring. Det finns en vana i gränstrakter att leva i två socialförsäkringssystem när man arbetar i annat nordiskt land, men att man inte omfattas av något försäkringsskydd alls vid arbetspraktik är naturligtvis helt oacceptabelt. Genom att underlätta för unga arbetssökande att praktisera över gränsen kan vi öka kompetensen inom gränsregionerna och skapa bättre förutsättningar för framtida arbetskraft. Vi kan också underlätta för tillväxt för näringslivet och vår offentliga välfärd. Lotta Björklund (M) Magnus Resare (M)
Lade fram en motion · i går

Skälig ersättning till eftersöksjägare vid viltolyckor

Motion 1152
Motion till riksdagen 2026/27:1152 av Alexandra Anstrell och Mats Green (båda M) Skälig ersättning till eftersöksjägare vid viltolyckor Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utvärdera hur väl ersättningen för trafikeftersök motsvarar jägarnas tidsåtgång och kostnader samt föreslå en modell för regelbunden justering av ersättningsnivåerna och tillkännager detta för regeringen. Motivering När ett djur skadas i trafiken och försvinner in i skogen kan det dröja innan någon ser djuret igen. För att förkorta lidandet behöver en eftersöksjägare kunna lämna hemmet, ta med sin hund och ge sig ut på polisens uppdrag. Det gäller också när telefonen ringer mitt i natten och en vanlig arbetsdag väntar nästa morgon. Den som tar det ansvaret ska kunna räkna med en skälig ersättning. I dag är ersättningen för ett trafikeftersök på exempelvis rådjur, älg eller vildsvin 780 kronor. Bilresan ersätts separat. Själva eftersöket ersätts däremot med samma belopp oavsett om djuret hittas nära olycksplatsen eller om jägaren och hunden behöver arbeta i flera timmar. Bakom varje sådant ekipage ligger dessutom många timmars hundträning och utgifter för att hålla hund och utrustning redo. När miljö- och jordbruksutskottet tidigare behandlade frågan lyfte utskottet fram eftersöksjägarnas betydelse för att minska djurens lidande och hänvisade till den generella höjning som Naturvårdsverket beslutade om 2021. Fem år senare är det rimligt att följa upp vad ersättningen faktiskt täcker. Den centrala frågan är om villkoren är tillräckliga för att erfarna ekipage ska vilja fortsätta och för att nya jägare ska vara beredda att ta på sig uppdraget i hela landet. Regeringen bör därför ge Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med Polismyndigheten och företrädare för eftersöksjägarna ta fram ett underlag som visar tidsåtgången för olika typer av eftersök och vilka kostnader som faller på jägaren. I uppdraget bör ingå att pröva om ett enkelt tillägg för särskilt tidskrävande uppdrag är motiverat. Naturvårdsverket bör också föreslå hur ersättningsnivåerna kan följa kostnadsutvecklingen över tid. Modellen ska vara enkel att tillämpa så att jägarna kan lägga sin tid där den behövs bäst – på att hitta det skadade djuret. Alexandra Anstrell (M) Mats Green (M)
Maria Stockhaus och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Taiwans deltagande i internationella sammanhang

Motion 1151
Motion till riksdagen 2026/27:1151 av Maria Stockhaus och Alexandra Anstrell (båda M) Taiwans deltagande i internationella sammanhang Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att Taiwan ska inkluderas i flera internationella samarbeten och tillkännager detta för regeringen. Motivering Republiken Kina grundades 1912 efter att den sista kejsardynastin i Kina störtats. Efter det kinesiska inbördeskriget och utropandet av Folkrepubliken Kina 1949 flyttade Republiken Kinas regering till Taiwan, där Taipei sedan dess fungerat som republikens huvudstad. Sedan 1949 har spänningarna i Taiwansundet varit betydande. Den kommunistiska regimen i Folkrepubliken Kina har återkommande framfört militära hot mot Taiwan, inklusive hot om invasion och andra former av militära åtgärder. Trots detta har Republiken Kina på Taiwan bestått och utvecklats till ett stabilt, demokratiskt och välmående samhälle. I dag benämns landet oftast Taiwan, medan Republiken Kina alltjämt är dess formella namn. Taiwan har omkring 23,5 miljoner invånare och är en betydande aktör inom världsekonomin. Landet har en ledande roll inom högteknologisk industri, inte minst inom halvledarsektorn, och är en viktig handelspartner för såväl Europeiska unionen som Sverige. Trots detta står Taiwan utanför flera internationella organisationer och saknar medlemskap i exempelvis Internationella valutafonden (IMF). Republiken Kina innehade Kinas plats i Förenta nationerna fram till 1971, då FN:s generalförsamling beslutade att Folkrepubliken Kina skulle representera Kina i organisationen. Sedan dess har Taiwans möjligheter att delta i FN-systemet och flera internationella organisationer varit starkt begränsade. Folkrepubliken Kina har konsekvent motsatt sig Taiwans deltagande i internationella sammanhang där statligt medlemskap eller representation förekommer. Antalet länder som har formella diplomatiska förbindelser med Republiken Kina har successivt minskat och uppgår i dag till ett begränsat antal. Samtidigt har många stater, däribland Sverige, utvecklat omfattande ekonomiska, kulturella och andra kontakter med Taiwan genom informella eller särskilda representationsformer. I Sverige företräds Taiwan av Taipei Mission in Sweden, medan Sverige upprätthåller handels- och näringslivsrelationer genom bland annat Business Sweden. Taiwans särskilda internationella ställning har genom åren lett till olika praktiska lösningar i relationerna med andra länder. Ett exempel är det skatteavtal som upprättades mellan Sverige och Taiwan genom särskilda representativa organ, eftersom formella diplomatiska relationer mellan parterna saknas. Trots sitt begränsade internationella erkännande har Taiwan utvecklats till en välfungerande flerpartidemokrati med stark rättsstat, fria val, ett livskraftigt civilsamhälle samt omfattande press- och yttrandefrihet. Landets marknadsekonomi är högt utvecklad och dess bidrag till global handel, innovation och teknisk utveckling är betydande. Samtidigt innebär Taiwans begränsade möjligheter till deltagande i internationella organisationer påtagliga utmaningar. Internationellt samarbete kring gränsöverskridande frågor såsom global hälsa, civil luftfart, brottsbekämpning, katastrofberedskap, klimatförändringar, handel och säkerhet försvåras när en befolkning på över 23 miljoner människor inte ges möjlighet att delta fullt ut i relevanta internationella forum. Sverige bör därför verka för att Taiwan ges meningsfulla möjligheter att delta i internationella organisationer där sådant deltagande kan bidra till det internationella samarbetet. Det gäller bland annat Världshälsoförsamlingen (WHA), Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) och Internationella kriminalpolisorganisationen (INTERPOL). Sverige bör även inom Europeiska unionen verka för en gemensam linje som främjar Taiwans deltagande i internationella samarbeten där det ligger i det internationella samfundets intresse. Regeringen bör därutöver aktivt stödja initiativ som ger Taiwan möjlighet att bidra till det globala arbetet för fred, säkerhet, hälsa, hållbar utveckling och internationell handel. Maria Stockhaus (M) Alexandra Anstrell (M)
Lade fram en motion · i går

Möjlighet att använda fler yrkesgruppers kompetens inom hästsjukvården

Motion 1150
Motion till riksdagen 2026/27:1150 av Alexandra Anstrell m.fl. (M) Möjlighet att använda fler yrkesgruppers kompetens inom hästsjukvården Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att låta särskilt utbildade yrkesgrupper utföra fler tydligt avgränsade arbetsuppgifter inom hästsjukvården, med bibehållen patientsäkerhet för djur och tydligt yrkesansvar, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att pröva om särskilt utbildade seminassistenter och husdjurstekniker kan få utföra vissa ultraljuds- och dräktighetsundersökningar av hästar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla ändamålsenliga kompetenskrav, utbildningsvägar och tillsyn för sådana arbetsuppgifter och tillkännager detta för regeringen. Motivering Rätt kompetens till rätt uppgift. Tillgången till veterinärvård varierar mellan delar av landet. För att använda veterinärers tid effektivt bör arbetsuppgifter som kan utföras säkert av andra särskilt utbildade yrkesgrupper identifieras. Dräktighetsundersökningar och avel. SOU 2025:58 lyfter möjligheten att se över om seminassistenter och husdjurstekniker med särskild kompetens kan utföra vissa ultraljuds- och dräktighetsundersökningar. Frågan bör utredas med hänsyn till vilka moment som kräver veterinärmedicinsk bedömning. Djurvälfärd och tydligt ansvar. Eventuella utvidgningar måste bygga på dokumenterad kompetens, tydlig avgränsning, remitteringsrutiner och fungerande tillsyn. Komplicerade eller avvikande fynd ska hanteras av veterinär. Syftet är bättre tillgänglighet utan att kompromissa med djurvälfärden. Förenkla där det är säkert. Genom att se över kompetensfördelningen kan veterinärer fokusera på uppgifter som kräver deras särskilda utbildning. Regeringen bör ta vidare frågan i dialog med berörda myndigheter, utbildningsanordnare och yrkesorganisationer. Alexandra Anstrell (M) Merit Frost Lindberg (M) Maria Stockhaus (M)
Lade fram en motion · i går

Förenklade bygglovsregler för stall och annan hästverksamhet

Motion 1149
Motion till riksdagen 2026/27:1149 av Alexandra Anstrell m.fl. (M) Förenklade bygglovsregler för stall och annan hästverksamhet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över plan- och bygglagstiftningen i syfte att ge hästverksamheter mer likvärdiga förutsättningar som andra areella näringar när det gäller bygglov för ekonomibyggnader och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla och förtydliga reglerna för uppförande av stall, ligghallar, ridhus och andra anläggningar som behövs för hästverksamhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ge hästverksamheter likvärdiga förutsättningar som andra areella näringar vid tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna och tillkännager detta för regeringen. Motivering Hästföretagare behöver kunna investera i stall, ligghallar och ridhus. Regler om bygglov och strandskydd kan medföra kostnader och osäkerhet, samtidigt som vissa ekonomibyggnader inom andra areella näringar har särskilda undantag. SOU 2025:58 lyfter behovet av att tydligare inkludera hästhållning när areella näringar anges i lagstiftningen. De generella bygglovsändringar som beslutats separat bör följas upp för att identifiera kvarstående hästspecifika hinder. Enklare processer kan underlätta investeringar i modernare och säkrare hästmiljöer. Krav på djurskydd, brandsäkerhet, miljö och totalförsvarets intressen måste fortsatt beaktas. Företag behöver tydlig nationell vägledning om när bygglov krävs och vilka byggnader som är ekonomibyggnader. Regeringen bör se över kvarstående skillnader i tillämpningen och pröva motsvarande frågor inom strandskyddet. Alexandra Anstrell (M) Merit Frost Lindberg (M) Maria Stockhaus (M)
Lade fram en motion · i går

Äganderätt i Sverige

Motion 1148
Motion till riksdagen 2026/27:1148 av Adam Reuterskiöld m.fl. (M) Äganderätt i Sverige Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka grundlagsskyddet för äganderätten genom en tydligare skrivning i regeringsformen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en uttrycklig proportionalitetsprincip vid alla inskränkningar i äganderätten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den grundläggande principen ska vara att ersättning ska utgå för nyttjanderätt och inte expropriering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ersättningsnivån ska vara minst 125 procent av marknadsvärdet för all typ av egendom för de fall då expropriation är absolut nödvändigt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att begränsa möjligheterna till expropriation till fall av väsentligt allmänintresse och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka enskildas rätt till domstolsprövning vid inskränkningar i äganderätten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa ekonomisk kompensation när miljö- eller planlagstiftning innebär betydande värdeförluster för enskilda och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja frivilliga avtal framför tvångsregleringar vid mark- och resursanvändning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka företagandets rättssäkerhet genom förutsägbara regler och tidsgränser i tillståndsprocesser och tillkännager detta för regeringen. Motivering Äganderätten är grunden för ett demokratiskt samhälle. Den är en grundläggande fri- och rättighet inskriven i FN:s mänskliga rättigheter. Den utgör en förutsättning för individens frihet, trygghet och ansvarstagande, men är också central för ett starkt näringsliv och långsiktig samhällsutveckling. Inskränkning av äganderätten är idag svagare i Sverige än i många andra europeiska länder. Expropriationslagstiftningen, kommunala planprocesser och miljöregler innebära betydande inskränkningar för enskilda, ibland utan tillräcklig kompensation eller möjlighet till effektiv rättslig prövning. Det är viktigt att det inte undergräver förtroendet för staten och minska den enskildes vilja att investera, utveckla och förvalta sina tillgångar. För att värna den enskildes frihet och samtidigt möjliggöra gemensam utveckling krävs en tydligare balans mellan allmänintresset och den privata äganderätten. Grundlagsskydd; Regeringsformen bör förtydligas för att stärka äganderätten och klargöra under vilka förutsättningar inskränkningar får ske. En proportionalitetsprincip bör införas så att alla inskränkningar måste vara nödvändiga och proportionerliga. Expropriation; Ersättningsnivån bör höjas till minst 125 procent av marknadsvärdet för all egendom och expropriation ska endast få ske vid väsentligt allmänintresse. Rättssäkerhet; Den enskilde ska alltid ha rätt till domstolsprövning när det gäller inskränkningar i äganderätten, och rättsprocesserna bör bli snabbare, enklare och mer förutsägbara. Miljö och planering; Miljö- och planlagstiftning måste utformas så att den som drabbas av stora värdeförluster till följd av restriktioner får ekonomisk kompensation. Frivilliga lösningar och avtal bör alltid prioriteras framför tvång. Näringsfrihet; Företagare måste ges ökad rättssäkerhet genom stabila regler och tidsgränser i tillståndsprocesser, så att långsam handläggning inte i praktiken underminerar äganderätten. Genom dessa reformer kan Sverige stärka äganderätten och därigenom värna både individens frihet och samhällets långsiktiga utveckling. Adam Reuterskiöld (M) Sten Bergheden (M) Anna af Sillén (M) Fredrik Ahlstedt (M) Kristina Axén Olin (M) Alexander Svensson (M) Marie Nicholson (M) Merit Frost Lindberg (M) Mats Green (M)
Lade fram en motion · i går

Slopat fribelopp för studenter som arbetar

Motion 1147
Motion till riksdagen 2026/27:1147 av Alexandra Anstrell (M) Slopat fribelopp för studenter som arbetar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att helt avskaffa fribeloppet för studenter och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sveriges framtid och konkurrenskraft avgörs i hög grad av vår förmåga att attrahera, behålla och utveckla unga människors kompetens. I studentstäder över hela landet, och inte minst i storstadsregioner med en dynamisk arbetsmarknad, finns goda möjligheter till kvalificerade och viktiga extrajobb vid sidan av studierna. För många studenter är arbetet parallellt med studierna avgörande för att klara sin försörjning, men för många handlar det också om ambition, drivkraft och viljan att skaffa sig arbetslivserfarenhet. Dagens regelverk med ett fribelopp fungerar dock som en direkt bromskloss för högpresterande och ambitiösa individer. När studenter med hög kapacitet väljer att tacka nej till arbetspass eller kvalificerade uppdrag för att undvika att förlora sitt studiemedel eller bli återbetalningsskyldiga, skapas en skadlig marginaleffekt. Både individen och samhället förlorar på ett system som straffar flit och extrainkomster. För studenternas del innebär taket en konstlad begränsning av den personliga ekonomin, svårare möjligheter att snabbt etablera sig på arbetsmarknaden och minskad kontakt med näringslivet och offentlig sektor. För arbetsgivarna, exempelvis inom vård, handel, tech och tjänstesektorn, innebär det att en kompetent och tillgänglig arbetskraft hålls tillbaka trots stor efterfrågan. En modern utbildnings- och arbetsmarknadspolitik måste uppmuntra arbete och premiera hög kapacitet, inte motverka den. Eftersom studiemedlet redan är villkorat med strikta krav på studieresultat och avklarade högskolepoäng finns det redan en inbyggd kontrollfunktion som säkerställer att studierna sköts. Om en student klarar sina studier på heltid och samtidigt har förmågan att arbeta mycket vid sidan av, bör detta uppmuntras fullt ut. Att slopa fribeloppet skulle stärka arbetslinjen, öka studenternas självständighet, förbättra matchningen på arbetsmarknaden och på sikt minska behovet av andra bidrag. Mot denna bakgrund bör fribeloppet för studenter avskaffas helt. Ett slopat fribelopp sänder en tydlig signal om att ambition, egen försörjning och hög arbetskapacitet alltid ska löna sig i Sverige. Alexandra Anstrell (M)
Lade fram en motion · i går

Jakt som friskvård

Motion 1146
Motion till riksdagen 2026/27:1146 av Alexandra Anstrell (M) Jakt som friskvård Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket för skattefria friskvårdsförmåner i syfte att tydliggöra att även jakt och jaktrelaterade aktiviteter med inslag av motion ska kunna omfattas av friskvårdsbidraget och tillkännager detta för regeringen. Motivering Friskvård behöver inte bedrivas på ett gym. Att människor rör på sig och tar hand om både sin fysiska och psykiska hälsa är viktigt för såväl individen som samhället. Regelbunden fysisk aktivitet kan förebygga ohälsa, minska stress och bidra till ett friskare liv. Friskvårdsbidraget är ett sätt för arbetsgivare att uppmuntra sina medarbetare till fysisk aktivitet och välbefinnande. I dag omfattas en rad olika aktiviteter, däribland golf, ridning, sportfiske och olika former av skytte. Det är positivt att synen på friskvård har breddats. Människor är olika och det som motiverar en person till fysisk aktivitet behöver inte vara detsamma som motiverar en annan. För vissa är det gymmet, för andra är det ridning, golf, löpning eller långa promenader i skogen. För många människor är det jakten som ger både rörelse, återhämtning och gemenskap. Det finns därför anledning att se över hur även jakt tydligare ska kunna omfattas av friskvårdsbidraget. Jakt är för många människor betydligt mer än ett fritidsintresse. Den innebär ofta långa dagar utomhus, rörelse i skog och mark, koncentration, ansvarstagande och samarbete. Den som ägnar sig åt exempelvis smygjakt, drevjakt eller jakt med hund kan tillryggalägga långa sträckor i kuperad och ibland krävande terräng. Det kan innebära betydande fysisk ansträngning och ställa krav på både kondition, uthållighet och balans. Jakt kan också bidra till återhämtning och psykiskt välbefinnande. Att vistas i naturen, komma bort från vardagens stress och delta i en meningsfull aktivitet tillsammans med andra kan ha positiva effekter på hälsan. Det innebär naturligtvis inte att all jakt alltid är fysiskt ansträngande. Precis som inom andra fritidsaktiviteter varierar graden av motion. Men när jakt innehåller tydliga inslag av fysisk aktivitet bör den kunna bedömas enligt samma principer som andra motions- och friskvårdsaktiviteter. Skatteverkets regler har utvecklats över tid och friskvårdsbidraget kan numera användas för många aktiviteter som tidigare betraktades som rena fritidsintressen. Exempelvis kan sportfiske, ridning och vissa former av skytte omfattas av friskvårdsbidraget. Det är en rimlig utveckling. Friskvård bör i första hand handla om aktivitetens innehåll och dess möjligheter att bidra till hälsa och välbefinnande, inte om vilken tradition eller vilket fritidsintresse den förknippas med. Det är därför svårt att motivera varför en organiserad jaktaktivitet med betydande inslag av motion inte skulle kunna omfattas av samma regler som andra jämförbara aktiviteter. Utgångspunkten bör vara att lika aktiviteter behandlas lika. Friskvårdsbidraget ska inte användas för att finansiera inköp av vapen, ammunition, jaktutrustning eller andra privata levnadskostnader. Däremot bör avgifter som är direkt kopplade till deltagande i jaktaktiviteter med inslag av motion kunna omfattas av bidraget. Det skulle exempelvis kunna handla om deltagaravgifter för organiserade jaktaktiviteter, dagkort för jakt där fysisk aktivitet ingår eller vissa former av jaktträning och jaktskytte. Regelverket bör utformas så att det blir tydligt för såväl arbetsgivare som arbetstagare vilka kostnader som kan ersättas. Det är inte rimligt att den som vill använda sitt friskvårdsbidrag ska behöva mötas av osäkerhet eller olika bedömningar för jämförbara aktiviteter. Samtidigt är det viktigt att inte skapa ytterligare administration. En översyn bör därför utgå från befintliga regler för friskvårdsbidrag och eftersträva enkla och förutsägbara tillämpningar. Jakt är en del av den svenska landsbygdens traditioner och har stor betydelse för många människors relation till naturen. Den bidrar också till viltförvaltning och kan skapa gemenskap över generationsgränserna. Men framför allt bör jaktens möjligheter som friskvårdsaktivitet bedömas utifrån samma kriterier som gäller för andra aktiviteter med inslag av motion. Människor ska uppmuntras att röra på sig, oavsett om det sker i en träningslokal, på en golfbana, i ett ridhus eller ute i skogen. Det finns ingen anledning att ha ett regelverk som i onödan gör skillnad mellan jämförbara former av fysisk aktivitet. Regeringen bör därför se över hur jakt och jaktrelaterade aktiviteter med inslag av motion tydligare kan omfattas av friskvårdsbidraget, med bibehållna krav på att ersättningen avser själva aktiviteten och inte utrustning eller andra privata kostnader. Alexandra Anstrell (M)
Lade fram en motion · i går

Rätten att själv bestämma över sitt arv

Motion 1145
Motion till riksdagen 2026/27:1145 av Alexandra Anstrell och Mats Green (båda M) Rätten att själv bestämma över sitt arv Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över en ändring i ärvdabalken som gör det möjligt att genom testamente helt eller delvis sätta laglotten åt sidan för myndiga bröstarvingar som är ekonomiskt självständiga, med bibehållet laglottsskydd för minderåriga och ekonomiskt beroende bröstarvingar, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den som har arbetat och sparat ett helt liv bör ha stor frihet att själv bestämma vad som ska hända med det man lämnar efter sig. För många är det självklart att barnen ska ärva lika. För andra finns det goda skäl att vilja fördela arvet på ett annat sätt. Det kan handla om att låta ett bonusbarn som man har uppfostrat ärva på samma villkor som de egna barnen, eller om att göra det möjligt för en livskamrat att bo kvar i det gemensamma hemmet. Enligt 7 kap. 1 § ärvdabalken är laglotten hälften av den arvslott som enligt lag tillkommer en bröstarvinge. Om ett testamente inskränker laglotten kan bröstarvingen begära jämkning. Det gäller även när den som ärver sedan länge är vuxen och har en egen trygg försörjning. När civilutskottet behandlade min tidigare motion om rätten att själv bestämma över sin kvarlåtenskap hänvisade utskottet till arbetet med betänkandet ”Nya regler om arv och testamente” (SOU 2025:91). Utredningens förslag om ett stärkt skydd för efterlevande sambor är angelägna. Den fråga jag vill få prövad gäller också den som vill testamentera till någon annan. Vilka skäl finns det för att ett vuxet barn med egen försörjning ska kunna kräva att en förälders uttryckliga sista vilja sätts åt sidan? Jag anser att en förälder i den situationen ska kunna välja hur stor del av kvarlåtenskapen som barnet ska få, även om valet innebär att barnet blir utan arv. Det ska krävas ett aktivt val genom testamente. Finns det flera bröstarvingar ska skyddet bedömas för var och en. En förälder som har både ett minderårigt barn och ett vuxet, självförsörjande barn ska alltså kunna förfoga över den vuxnes laglott samtidigt som det yngre barnets laglott är skyddad. För ett barn som fortfarande är beroende av sin förälder för sitt uppehälle får ett dödsfall andra ekonomiska följder. Därför bör minderåriga behålla hela sitt nuvarande laglottsskydd. Detsamma bör gälla en myndig bröstarvinge som vid dödsfallet varaktigt var beroende av den avlidne för sin grundläggande försörjning. Översynen bör föreslå tydliga kriterier för hur ett sådant beroende ska bedömas och styrkas, så att familjen så långt som möjligt kan förutse vad testamentet får för verkan. En större frihet att testamentera förutsätter också att den enskildes vilja går att värna. Ärvdabalken innehåller redan regler om ogiltighet när någon exempelvis har tvingats att skriva ett testamente eller när någon har utnyttjat personens beroendeställning. Översynen bör pröva om det skyddet är tillräckligt när en bröstarvinge helt kan uteslutas från arv. En konkret fråga är om den som vill sätta laglotten åt sidan ska behöva ange det uttryckligen i testamentet. Det skulle göra följderna tydligare både för den som skriver testamentet och för de efterlevande. Alexandra Anstrell (M) Mats Green (M)
Lade fram en motion · i går

Avgifter och tillgång till idrottsgymnasier

Motion 1144
Motion till riksdagen 2026/27:1144 av Alexandra Anstrell och Maria Stockhaus (båda M) Avgifter och tillgång till idrottsgymnasier Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klarlägga reglerna för individuell utrustning vid idrottsutbildningar och säkerställa långsiktiga villkor för idrottsgymnasier och tillkännager detta för regeringen. Motivering Idrotten är en viktig del av livet för många barn och ungdomar. Närmare 90 procent av alla barn och ungdomar i Sverige har någon gång under sin uppväxt varit med i en idrottsförening. Att kunna få möjlighet att idrotta och bedriva sina studier samtidigt är en viktig faktor för att fler ska kunna klara av skolan och komma ut i vidare arbetsliv. Runt om i Sverige finns massor av olika idrottsgymnasier, och bland annat finns NIU, nationellt godkänd idrottsutbildning, för den som vill kombinera sin gymnasieutbildning med sin idrott. Idrotten sker i samarbete mellan gymnasieskolan och ett specialidrottsförbund. NIU är en oerhört viktig faktor för många ungas möjlighet till idrottsutövande och behövs som ett komplement till RIG. Om NIU inte skulle finnas skulle troligen flertalet ungdomar inte fortsätta med sitt idrottsutövande. Personal kommer att sägas upp. Flera av de som flyttat till en ort för att gå ett idrottsprogram stannar många gånger kvar i kommunen, vilket gynnar kommunens skatteintäkter. Efter en tillsyn av Skolinspektionen har exempelvis fyra skolor med inriktning på ridsport fått nedslag eftersom eleverna på NIU måste ha tillgång till en egen elithäst eller ha hästen uppstallad på skolan eller liknande, vilket inte anses vara förenligt med en avgiftsfri skolgång. Att kunna låta elev eller dess vårdnadshavare få stå för en viss kostnad är utrett och varit på remiss med sedan har inget förslag från vare sig nuvarande eller tidigare regering kommit med några förslag till beslut. Därav föreslår vi att det ska beslutas i denna viktiga fråga som också är efterfrågat av såväl Skolinspektionen som Skolverket. Skolinspektionens beslut riskerar också att bli prejudicerande för alla idrotts­gymnasier, eftersom ingen idrottsutbildning på elitnivå egentligen är gratis. Redan vid intagning till skolan behövs så höga färdigheter inom den egna sporten så att man nästintill inte kan ta sig dit utan utrustning. Det är oerhört positivt att ungdomar och elever kan kombinera studier och elitidrott. Det är svårt att träna ridning, skidåkning eller bandy utan hästar, skidor eller klubbor. Vi borde göra vad vi kan för att förenkla, inte försvåra, sådana upplägg. Elever eller elevernas vårdnadshavare föreslås bekosta den individuella utrustning eller liknande som behövs för att utöva elitidrotten då det bedöms varaorimligt att huvudmännen med skattemedel ska stå för sådan utrustning. Därför föreslår undertecknade att skollagen ses över så att det skapas möjligheter för elever eller elevernas vårdnadshavare att få bekosta den individuella utrustning eller liknande som behövs för att utöva elitidrott samt att riksdagen ställer sig bakom att NIU fortsatt är viktig för ungdomars möjlighet till elitidrottande i kombination med sina gymnasiestudier. Alexandra Anstrell (M) Maria Stockhaus (M)
Lade fram en motion · i går

Slopad energiskatt på egenanvänd el

Motion 1143
Motion till riksdagen 2026/27:1143 av Joanna Lewerentz (M) Slopad energiskatt på egenanvänd el Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att utreda ett slopande av skatten på egenanvänd el och tillkännager detta för regeringen. Motivering Idag beskattas egenanvänd el trots att den produceras och förbrukas inom samma fastighet och aldrig belastar det offentliga elnätet. För större produktionsanläggningar, exempelvis solcellsanläggningar som överstiger 500 kilowatt installerad effekt, utgår full energiskatt på den el som används av fastighetsägaren själv. Detta innebär att investeringar i lokal och förnybar elproduktion i vissa fall motverkas av skattesystemets utformning. Konsekvensen riskerar att bli att företag, bostadsrättsföreningar och andra fastighetsägare väljer att dimensionera sina anläggningar under gällande gränsvärden i stället för att bygga ut den produktionskapacitet som fastigheten faktiskt har förutsättningar för. Därmed går samhället miste om en potentiellt större produktion av fossilfri el, samtidigt som möjligheterna att stärka den lokala energiförsörjningen begränsas. I en tid då behovet av ökad elproduktion är stort bör regelverket i högre utsträckning skapa incitament för investeringar i egen, hållbar energiproduktion. Fastighetsägare som investerar i solceller och annan förnybar teknik bidrar både till energiomställningen och till ett mer robust elsystem. Det är därför rimligt att el som produceras och används inom samma fastighet inte beskattas på samma sätt som el som köps från eller levereras via elnätet. Regeringen bör därför se över möjligheten att slopa eller kraftigt reducera energiskatten på egenanvänd el för att undanröja onödiga hinder för investeringar i lokal och fossilfri elproduktion samt stärka incitamenten för fler att bidra till energiomställningen. Joanna Lewerentz (M)
Lade fram en motion · i går

Likställd momssats för professionellt framställt konsthantverk och annan konst

Motion 1142
Motion till riksdagen 2026/27:1142 av Joanna Lewerentz (M) Likställd momssats för professionellt framställt konsthantverk och annan konst Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över mervärdesskattelagens regler för konsthantverk i syfte att likställa momssatsen för professionellt framställt konsthantverk med den som gäller för annan konst och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige har en stark tradition av konsthantverk och brukskonst. Professionella konsthantverkare har länge bidragit till landets kulturliv, lokala näringsliv och kulturella och kreativa branscher. Sektorn utgörs till stor del av små företag och enmansföretagare med begränsade ekonomiska marginaler. I dag finns dock en skillnad i mervärdesskatt mellan olika konstnärliga uttryck. Bildkonst, som exempelvis tavlor och skulpturer, omfattas av en reducerad momssats medan konsthantverk som kategoriseras som bruksföremål i många fall beskattas med den generella momssatsen på 25 procent. Detta innebär att föremål som skapats genom samma konstnärliga process och med samma konstnärliga intention kan beskattas olika beroende på om de anses ha en praktisk funktion eller inte. Detta riskerar att missgynna konsthantverkare som arbetar med brukskonst. Deras verk är ofta unika eller producerade i mycket små upplagor, men beskattas ändå på samma sätt som massproducerade industrivaror. Skillnaden i moms minskar konsumenternas köpkraft och försämrar förutsättningarna för konsthantverkares långsiktiga ekonomiska hållbarhet. Nuvarande regelverk skapar också svåra gränsdragningar mellan konst och konsthantverk. Bedömningar av ett föremåls användbarhet eller funktion kan leda till att liknande verk behandlas olika skattemässigt då gränsen mellan konstnärligt uttryck och bruksföremål inte alltid är tydlig. Ett konstverk kan exempelvis fylla en dekorativ funktion utan att dess konstnärliga värde ifrågasätts och på motsvarande sätt bör ett handgjort föremål inte förlora sin konstnärliga karaktär enbart för att det också kan användas i vardagen. Professionella konsthantverkare genomgår dessutom ofta långa och kvalificerade utbildningar jämförbara med andra konstnärers. De skapar unika verk med tydliga inslag av eget skapande, hantverkskunnande och konstnärlig gestaltning. Det finns därför anledning att ifrågasätta varför beskattningen i så hög grad utgår från föremålets användningsområde snarare än dess konstnärliga ursprung och produktionssätt. En sänkt momssats för professionellt framställt konsthantverk skulle bidra till att stärka förutsättningarna för småskaligt företagande och att fler konstnärer kan stå på egna ekonomiska ben. En sådan förändring skulle också kunna bidra till att stärka de kulturella och kreativa branscherna samt skapa mer likvärdiga villkor mellan olika konstnärliga verksamheter. Mot denna bakgrund bör regeringen se över möjligheterna att likställa momssatsen för professionellt framställt konsthantverk med den som gäller för annan konst. Joanna Lewerentz (M)
Joanna Lewerentz och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Stöd och rättigheter för elever med särskilda behov

Motion 1141
Motion till riksdagen 2026/27:1141 av Joanna Lewerentz och Caroline Högström (båda M) Stöd och rättigheter för elever med särskilda behov Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att analysera vilka delar av skolans arbete med att upptäcka, tillgodose och följa upp elevers stödbehov som bör regleras tydligare för att stärka likvärdigheten och säkerställa tidiga insatser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att förtydliga förordningen (2011:556) med instruktion för Statens skolinspektion med att tillsynen även omfattar att undersöka elever med funktionsnedsättnings stödåtgärder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att skärpa Skolinspektionens tillsyn i ärenden gällande hög frånvaro och bristande stöd till elever och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga möjligheten till en genomlysning av Skolinspektionens myndighetsutövning i syfte att säkerställa att vitesförelägganden verkställs, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att utreda och tydliggöra under vilka omständigheter särskild undervisning i hemmet ska tillämpas och tillkännager detta för regeringen. Motivering Problematisk skolfrånvaro har ökat kraftigt under de senaste åren. En stor andel av de elever som har hög frånvaro har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF), såsom ADHD eller autism. Forskning från bland annat Karolinska institutet visar dessutom att risken att inte klara grundskolan och gymnasiet ökar betydligt för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Skollagen ställer redan krav på att elever ska få stöd utifrån sina behov. Elever som riskerar att inte uppfylla de lägsta betygs- eller bedömningskriterierna ska enligt dagens regler skyndsamt ges extra anpassningar. Om dessa inte räcker, eller bedöms vara otillräckliga, ska rektorn se till att behovet av särskilt stöd skyndsamt utreds. Trots dessa bestämmelser fortsätter den problematiska skolfrånvaron att öka. Många elever tvingas genomgå långa utredningsprocesser innan deras stödbehov identifieras, och i alltför många fall är de insatser som sätts in otillräckliga. Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och andra omfattande stödbehov behöver därför starkare rättigheter för att säkerställa deras tillgång till utbildning. Det finns också brister i den evidens som ligger till grund för användningen av extra anpassningar och i kunskapen om deras omfattning och effekter. Huvudmännen lämnas i stor utsträckning att själva tolka regelverket och utforma lösningar. Det finns därför ett tydligt behov av mer enhetliga och evidensbaserade arbetssätt för elever som är i behov av extra anpassningar och särskilt stöd. Extra anpassningar, särskilt stöd och omfattande särskilt stöd I dag hänvisar Skolverket till allmänna råd för hur extra anpassningar och särskilt stöd ska utformas. Detta medför betydande variationer mellan olika huvudmän, vilket påverkar likvärdigheten i stödet. Konsekvenserna blir både att lärare, rektorer och specialpedagoger får otillräcklig vägledning i hur lagstiftningen ska tillämpas och att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller andra stödbehov inte garanteras en likvärdig utbildning. Även andra svårigheter i skolsituationen kan medföra att stödbehovet ska utredas. En diagnos får aldrig vara ett villkor för stöd. Skolans stödinsatser får därför inte fördröjas i väntan på en neuropsykiatrisk utredning. Det behövs tydligare krav på att stöd sätts in i tid och följs upp utifrån hur det fungerar för eleven. Riksdagen har beslutat om förändrade stödregler som träder i kraft den 1 juli 2028. I samband med genomförandet behöver det säkerställas att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och andra stödbehov får rätt insatser i tid. Det bör därför utredas vilka delar av arbetet med att identifiera, tillgodose och följa upp elevers stödbehov som behöver regleras tydligare genom bindande bestämmelser. Syftet ska vara att stärka likvärdigheten och ge huvudmän, rektorer och lärare tydligare vägledning, med utrymme för individuella bedömningar. Det bör därför utredas hur stödet kan utvecklas och om vissa grundläggande krav behöver förtydligas. Arbetet ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och omfatta såväl den fysiska miljön som undervisningens struktur, förutsägbarhet och möjligheter till återhämtning. Utgångspunkten ska vara undervisningsmiljöer av hög kvalitet för alla elever. Tillsyn och konsekvenser vid brister Skolinspektionen genomför i dag olika former av tillsyn av skolor. Myndigheten kan bland annat granska ärenden som rör enskilda elever, exempelvis vid hög frånvaro eller allvarliga brister i det stöd som ges. Trots att många kommuner inte fullt ut lever upp till skollagens krav på likvärdig utbildning och rätten till särskilt stöd är konsekvenserna vid brister ofta begränsade. Detta riskerar att urholka lagstiftningens genomslag i praktiken. Skolinspektionen har dessutom själv identifierat brister i den egna granskningen av stödåtgärder för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. För att säkerställa att huvudmännen fullgör sitt ansvar bör det övervägas att förtydliga förordningen (2011:556) med instruktion för Statens skolinspektion så att tillsynen uttryckligen omfattar granskning av stödåtgärder för elever med funktionsnedsättning. Det bör också utredas om tillsynen vid hög frånvaro och bristande stöd kan skärpas, liksom vilka ytterligare konsekvenser som bör kunna aktualiseras när allvarliga brister konstateras. Vidare förekommer det att Skolinspektionen avstår från att kräva in utdömda viten trots att bristerna kvarstår efter att tidsfristen i ett föreläggande löpt ut. Detta riskerar att sända fel signaler om såväl tillsynens betydelse som huvudmännens skyldighet att åtgärda identifierade brister. När ett vitesföreläggande inte följs bör det som huvudregel verkställas. Regeringen bör därför överväga en genomlysning av Skolinspektionens myndighetsutövning i syfte att säkerställa att vitesförelägganden används och verkställs på avsett sätt. Särskild undervisning i hemmet För många elever med problematisk skolfrånvaro har det gått lång tid sedan de senast deltog i undervisning i skolan. Trots skolplikten saknar ibland skola, socialtjänst och vårdnadshavare de verktyg som krävs för att få eleven tillbaka till utbildningen. I värsta fall leder detta till att eleven i praktiken går miste om sin rätt till utbildning. Skollagen ger i dag möjlighet till särskild undervisning för elever som på grund av sjukdom eller liknande omständigheter inte kan delta i den ordinarie undervisningen. Trots detta är möjligheterna att få undervisning i hemmet eller i andra anpassade former begränsade och tillämpas olika mellan huvudmän. För vissa elever kan hemundervisning, helt eller delvis, vara ett viktigt verktyg för att säkerställa rätten till utbildning när den ordinarie skolgången inte fungerar. Det kan också bidra till att skapa trygghet och underlätta en successiv återgång till skolan. Det bör därför utredas hur regelverket kan utvecklas för att ge elever och vårdnadshavare större möjligheter att få hemundervisning eller andra flexibla undervisningsformer beviljade när särskilda skäl föreligger samt under vilka förutsättningar sådana lösningar kan tillämpas. Joanna Lewerentz (M) Caroline Högström (M)
Lade fram en motion · i går

En ny myndighet för viltförvaltning

Motion 1140
Motion till riksdagen 2026/27:1140 av Erik Ottoson (M) En ny myndighet för viltförvaltning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att inrätta en ny viltmyndighet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga behovet av en digitalisering och automatisering av hela eller delar av beslutsprocessen för ansökningar om vapenlicenser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga behovet av att digitalisera och automatisera hela eller delar av kontrollen av vapen som importeras till Sverige samt av att dessa når slutkund på ett legalt sätt och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sveriges långa jakttradition har gett oss en väl förankrad lagstiftning där etik och viltförvaltning står i centrum. Den modellen har starka värden att bevara. Samtidigt behöver dess organisation utvecklas för att fungera bättre. I dag är myndighetsansvaret uppdelat. Naturvårdsverket svarar för nationella viltförvaltningsfrågor, länsstyrelserna för lokala jaktbeslut och Polismyndigheten för vapenfrågor. Jakt och viltvård är inte huvuduppgiften för någon av dessa myndigheter. När frågorna inte prioriteras märks det hos jägarna och riskerar att minska tilltron till en rättvis och saklig myndighetsutövning. En översyn inleddes genom regeringens direktiv 2023:108 den 6 juli 2023. Utredaren skulle pröva uppgiftsfördelningen inom jakt och viltvård och föreslå en nationell viltförvaltningsmyndighet. I maj 2025 presenterades SOU 2025:50, En ny nationell myndighet för viltförvaltning. Förslaget innebär att en Viltförvaltningsmyndighet inrättas och övertar uppgifter bland annat från Naturvårdsverket. Remissbehandlingen gav ett delat utfall. Därtill har Jaktlagstiftningsutredningen i SOU 2025:125, En ny viltförvaltningslagstiftning, i januari 2026 föreslagit att nuvarande jaktlag och jaktförordning ersätts med en viltförvaltningslag och en viltförvaltningsförordning. Att samla jakt- och viltförvaltningsfrågorna i en myndighet skulle ge dem en tydligare hemvist. En organisation med fokus på goda villkor för jakten, enklare hantering för jägare och vapenägare samt det jaktliga kulturarvet kan stärka jägarkårens förtroende för staten. Riksdagen har redan tillkännagivit att en ny viltmyndighet bör inrättas. Med SOU 2025:50 som underlag bör arbetet nu föras vidare utan onödigt dröjsmål. Regeringen får bedöma den närmare utformningen och ansvarsfördelningen utifrån utredningen. Långa handläggningstider för vapenlicenser skapar alltjämt stora problem för såväl jägare som vapenhandlare. Digitalisering och automatisering av hela eller delar av ansökningsprocessen behöver därför övervägas. Samma behov finns i kontrollen av importerade vapen och av att de når slutkunden på laglig väg. I båda dessa avseenden skulle övergången till en ny myndighet kunna vara till gagn. I denna process kan en ny myndighet med fördel också ta intryck av andra myndigheter som har att utföra liknande uppgifter. Främst Transportstyrelsen i samverkan med Trafikverket som har att pröva beslut om körkortstillstånd, körprov och körkort kan vara av intresse. Transportstyrelsen har gjort stora framsteg vad gäller automatiserad myndighetsutövning. Eftersom många fall av beslut om vapenlicenser m.m. främst handlar om registerkontroller och andra mer formella kontroller likt de som krävs för Transportstyrelsens verksamhet finns säkerligen här lärdomar att dra, inte minst kring hur system ska avgöra vilka ärenden som behöver prövas av en människa innan beslut fattas. Erik Ottoson (M)
Lade fram en motion · i går

Trafiksäkerhet för jakthundar

Motion 1139
Motion till riksdagen 2026/27:1139 av Erik Ottoson (M) Trafiksäkerhet för jakthundar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att ge Trafikverket i uppdrag av regeringen att undanta skyltar som syftar till att informera om pågående jakt och lösa jakthundar i närområdet från förbudet mot skyltning längs statliga vägar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen även bör överväga om det ska vara tillåtet att komplettera dessa skyltar med blinkande ljus för att särskilt uppmärksamma trafikanter på att de bör sänka hastigheten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att vidta åtgärder för att begränsa antalet dödade och skadade jakthundar i trafiken och tillkännager detta för regeringen. Motivering Löshundsjakten hör till Sveriges jaktliga kulturarv och bedrivs under stora delar av hösten och vintern. Den ingår i det omfattande viltvårdsarbete som hundratusentals jägare utför varje år. Trafiken innebär samtidigt en allvarlig risk. Enligt Agrias statistik från 2025 skadas eller dödas omkring 150 av bolagets försäkrade hundar årligen i trafikolyckor, med jakthundsraser bland de mest utsatta. Hundar hos andra försäkringsbolag tillkommer. Där viltstängsel saknas kan viltet passera en väg med hunden efter sig. Faran återkommer när hunden släpper viltet och ska tillbaka. För hundföraren är detta en stark oro, även om den första passagen har gått väl. Reglerna för skyltning vid statliga vägar ska hindra störningar som kan skapa trafikfara. Bland annat begränsas reklam nära vägen, och allmänheten får inte sätta upp skyltar som liknar vägmärken. Samtidigt säljs varningsskyltar med budskap som "Jakt pågår", "Jakthund på väg" och "Obs! Lös jakthund". Avsikten är att få trafikanter att vara uppmärksamma och anpassa farten när hundar rör sig i området. Dessa skyltar stämmer dock inte med reglerna vid statlig väg och kan därför tas om hand och slängas av vägvakten. Hundföraren förlorar då både skyltens inköpsvärde och den förväntade säkerhetseffekten. Även blinkande ljus används som komplement till sådana varningar. Nollvisionen gäller människors liv i trafiken och hundar ska självfallet inte jämställas med människor. Det hindrar inte att säkerheten för jakthundar vid statliga vägar behöver ses över. Tidigare motion på området avslogs i betänkande 2025/26:TU6 utan att problemet därmed försvann. Regeringen bör överväga åtgärder mot skador och dödsfall bland jakthundar samt ge Trafikverket i uppdrag att undanta information om pågående jakt och lösa hundar från skyltförbudet. Även möjligheten att använda blinkande ljus tillsammans med skyltarna bör övervägas. Erik Ottoson (M)
Lade fram en motion · i går

Utökade möjligheter till predatorkontroll

Motion 1138
Motion till riksdagen 2026/27:1138 av Erik Ottoson (M) Utökade möjligheter till predatorkontroll Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till en förordningsändring som möjliggör jakt nattetid med såväl fast som rörlig belysning, även i anslutning till jaktvapnet, efter rödräv, grävling, skogsmård, mink, mårdhund och tvättbjörn samt andra jämförbara vilt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till en förordningsändring som möjliggör jakt nattetid med elektronisk bildförstärkare, elektronisk bildomvandlare samt värmekamera efter rödräv, grävling, skogsmård, mink, mårdhund och tvättbjörn samt andra jämförbara vilt och tillkännager detta för regeringen. Motivering Jakten har en självklar plats i svensk kultur och viltförvaltning. Den bidrar till livskraftiga viltstammar och biologisk mångfald, motverkar viltskador och ger tillgång till miljövänligt, nyttigt kött och andra produkter. Jägarnas arbete ger också kunskap om viltet och innefattar biotopvård, vinterutfodring och predatorkontroll. Det stora ansvarstagandet i jägarkåren är grunden för en svensk jaktlagstiftning med stor frihet. Att begränsa predatorer som påverkar andra arter negativt är en viktig del av denna förvaltning. Räv och grävling är vanliga exempel, men också andra arter omfattas. Predatorkontrollen kan gynna både andra viltslag och den biologiska mångfalden i ett område. Arbetet är samtidigt krävande. Reglerna för belysning försvårar jakt under dygnets mörka timmar. Huvudregeln är ett förbud mot belysning vid jakt. Undantaget i 14 a § jaktförordningen (1987:905) medger vid vildsvinsjakt elektronisk bildförstärkare, bildomvandlare, värmekamera eller rörlig belysning nära jaktvapnet. Länsstyrelsen får också besluta om enskilda undantag enligt 15 c §. Någon allmän motsvarande möjlighet vid nattlig predatorjakt finns däremot inte. Vid en belyst vildsvinsåtel måste jägaren därför släcka ljuset innan en förbipasserande räv får fällas, trots att ett vildsvin hade kunnat fällas i belysningen. Rävar söker sig huvudsakligen till en rävåtel nattetid, och jakten blir då hänvisad till månsken i stället för elektriskt ljus. Det skapar onödiga risker för skadeskjutning och lidande och gör viltförvaltningen mindre effektiv. I slutbetänkandet ”En ny viltförvaltningslagstiftning” (SOU 2025:125, januari 2026) föreslår Jaktlagstiftningsutredningen en viltförvaltningslag och en viltförvaltningsförordning som ska ersätta nuvarande regler. Ett pågående lagstiftningsarbete ändrar emellertid inte vad som gäller i dag. Begränsningen som motionen avser finns kvar i jaktlagen och jaktförordningen. Regeringen bör därför ta initiativ till en förordningsändring för nattjakt med fast och rörlig belysning, även i anslutning till vapnet, på rödräv, grävling, skogsmård, mink, mårdhund, tvättbjörn och jämförbart vilt. För samma arter och ändamål bör även elektronisk bildförstärkare, elektronisk bildomvandlare och värmekamera kunna användas. Erik Ottoson (M)
Lade fram en motion · i går

Tystnadsplikt för väljarbiträden

Motion 1137
Motion till riksdagen 2026/27:1137 av Erik Ottoson (M) Tystnadsplikt för väljarbiträden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en lagstadgad tystnadsplikt för personer som hjälper en väljare att rösta, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Valhemligheten och den fria rösträtten är grundläggande för den demokratiska rättsstaten. Väljaren ska själv avgöra hur rösten läggs och behöver inte redovisa sitt val för någon. Den som på grund av funktionsnedsättning eller annat skäl behöver ett biträde vid röstningen måste emellertid ge insyn till en annan person. Det kräver särskilda skydd för valhemligheten. Så kallad familje- eller gruppröstning förekommer trots förbudet och kan inkräkta på den enskildes möjlighet att rösta efter egen vilja. Skyddet har förstärkts i en del: från den 1 december 2025 ska en röstmottagare alltid närvara när en väljare använder ett biträde (2025/26:KU4). Någon lagstadgad tystnadsplikt för biträdet har däremot inte införts. Regeringen avstod i propositionen från att föreslå en straffsanktionerad sådan plikt; riksdagens beslut fattades den 15 oktober 2025. Frågan diskuterades i 2020 års vallagsutredning av vilken jag var ledamot. Utredningen avstod emellertid från att föreslå en tystnadsplikt med straffansvar för biträde eftersom man menade att det för det enskilda biträdet var för svårt att förstå och överblicka konsekvenserna av att bryta mot tystnadsplikten. Man resonerade vidare att den röstmottagare som ska närvara kan förstå konsekvenserna och därför kan beläggas med sådan tystnadsplikt. Detta förenat med problematiken att enskilda inte kan eller ska behöva påvisa funktionshinder skapar en risk för att personer som avser påverka en röstande kan utöva påtryckningar som gör att den röstande uppger att man är i behov av stöd och vill ha med ett biträde, trots att det inte egentligen är nödvändigt. Samtidigt är det av stor vikt att den som verkligen behöver hjälp att göra i ordning sin röst på grund av funktionshinder får den hjälpen. Den dåliga kompromissen i utredningen blev att man kan få ta hjälp av ett eget biträde men att denne inte skulle ha tystnadsplikt samt att en röstmottagare också måste vara närvarande under förfarandet. Att tre personer ska behöva delta i iordningställandet av rösten framstår som orimligt. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning som möjliggör samma krav på tystnadsplikt kan ställas på ett biträde som på en röstmottagare som hjälper den röstande att göra i ordning sin röst. Närvarokravet undanröjer inte behovet av tystnadsplikt. För att motverka otillbörlig påverkan och värna tilliten till röstningen bör den som hjälper en väljare att rösta omfattas av en sådan skyldighet i lag. Erik Ottoson (M)
Lade fram en motion · i går

Avskaffande av fribeloppet

Motion 1136
Motion till riksdagen 2026/27:1136 av Joanna Lewerentz (M) Avskaffande av fribeloppet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att avskaffa fribeloppet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Studenter förväntas ofta arbeta vid sidan av sina studier. Dels eftersom många behöver försörja sig själva, dels eftersom arbete under studietiden är en viktig väg in på arbetsmarknaden. I dag begränsas den möjligheten av fribeloppet, som sätter en gräns för hur mycket en student får tjäna under ett kalenderhalvår utan att studiemedlen påverkas. Studiemedelssystemet är avgörande för att alla, oavsett ekonomiska förutsättningar, ska kunna utbilda sig vidare. Bidrag och lån ska ge möjlighet att klara sin försörjning under studietiden, men systemet bör inte motverka den som vill och kan arbeta extra. I takt med att allt fler väljer att studera senare i livet, ofta med familj och andra ekonomiska åtaganden, framstår fribeloppet som en allt mindre rimlig begränsning. Trots att fribeloppet har höjts vid flera tillfällen väljer många studenter fortfarande att tacka nej till arbetspass av oro för att förlora delar av sitt studiestöd. Det leder till att unga människor avstår från att arbeta mer, trots att arbetsmarknaden efterfrågar drivkraft, ansvarstagande och arbetslivserfarenhet. Sommarjobb och deltidsarbete under studietiden är ofta värdefulla erfarenheter som förkortar vägen till en fast anställning efter examen och uppskattas av arbetsgivare. Hårt arbete ska löna sig. I dag riskerar studenter som arbetar mycket vid sidan av studierna att få sitt studiestöd reducerat. Hur man väljer att kombinera arbete och studier bör i högre grad vara upp till den enskilde. Den som har möjlighet att arbeta extra ska inte behöva riskera att förlora sitt studiestöd. Därför bör regeringen överväga att avskaffa fribeloppet helt. Joanna Lewerentz (M)
Lade fram en motion · i går

Arrangörsansvar vid återkommande ordningsstörningar inom idrotten

Motion 1135
Motion till riksdagen 2026/27:1135 av Alexandra Anstrell (M) Arrangörsansvar vid återkommande ordningsstörningar inom idrotten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera ansvarsfördelningen mellan idrottsarrangörer och det allmänna och föreslå proportionerliga åtgärder för att förebygga återkommande ordningsstörningar, med särskilt fokus på arrangörernas ansvar för säkerheten och dess kostnader inne på arenan, och tillkännager detta för regeringen. Motivering En förälder ska kunna ta med sitt barn på fotboll och känna sig trygg på läktaren. De supportrar som följer sitt lag i med- och motgång är en tillgång för svensk idrott. När ett fåtal personer kastar föremål mot planen eller hotar publik och funktionärer är det de som ska ställas till svars. Arrangören har samtidigt ett ansvar för att förebygga att det händer igen. Enligt 2 kap. 16 § ordningslagen ansvarar den som anordnar en offentlig tillställning för att det råder god ordning vid tillställningen. När likartade incidenter återkommer på samma arena bör regeringen följa upp hur det ansvaret fungerar i praktiken. Skattebetalarna ska kunna förvänta sig att arrangören bekostar de säkerhetsåtgärder som rimligen ligger inom arrangörens kontroll. Polisens arbete med att ingripa mot brott och upprätthålla allmän ordning är en offentlig uppgift. Översynen bör därför klarlägga vem som i praktiken bekostar exempelvis entrékontroller och bemanning på utsatta läktarsektioner. Den bör också pröva om arrangören vid upprepade incidenter ska kunna åläggas att redovisa vad som brustit, vilka åtgärder som ska vidtas inför nästa match och hur effekten ska följas upp. En del av detta arbete är att klarlägga vilken information polis och arrangör behöver kunna dela inför en match, exempelvis om konkreta risker vid insläppet, och hur det kan ske med respekt för den personliga integriteten. Kraven ska stå i proportion till den dokumenterade risken och till vad arrangören faktiskt kan påverka. På så sätt kan åtgärder riktas dit där problemen återkommer Alexandra Anstrell (M)
Joanna Lewerentz och 1 till M
Lade fram en motion · i går

Försäljning av alkoholhaltiga drycker i dagligvaruhandeln

Motion 1134
Motion till riksdagen 2026/27:1134 av Joanna Lewerentz och Carl Nordblom (båda M) Försäljning av alkoholhaltiga drycker i dagligvaruhandeln Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för att möjliggöra försäljning av drycker med en alkoholhalt över 3,5 procent i livsmedelsbutiker och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över den övre gränsen för hur hög alkoholhalt dessa drycker får innehålla och tillkännager detta för regeringen. Motivering Som vi tidigare har motionerat om är Sverige ett av få europeiska länder där tillgången till alkoholhaltiga drycker fortfarande är starkt reglerad. I våra grannländer Norge och Finland, som båda har statliga alkoholmonopol, finns samtidigt möjlighet att köpa drycker med lägre alkoholhalt, såsom öl och cider, i den ordinarie dagligvaruhandeln. Den högsta tillåtna alkoholhalten uppgår till 5,5 procent i Norge och 8 procent i Finland. Under de senaste trettio åren har antalet små hantverksbryggerier ökat kraftigt i Sverige. Dessa företag har inte bara bidragit till att utveckla och bredda den svenska ölkulturen utan har också skapat arbetstillfällen och företagstillväxt i såväl städer som mindre orter och landsbygdsområden runt om i landet. Samtidigt verkar många av dessa företag på en mycket konkurrensutsatt marknad. Konkurrensen om hyllplatser på Systembolaget är hård, liksom möjligheten att etablera sig på restauranger och andra serveringsställen. Detta gäller trots att det finns en betydande efterfrågan bland konsumenter på lokalt producerad och hantverksmässigt bryggd öl. Om försäljning av lågalkoholhaltiga drycker, såsom öl och cider, tilläts i dagligvaruhandeln skulle förutsättningarna för den svenska bryggerinäringen kunna förbättras avsevärt. En sådan förändring skulle kunna bidra till stärkt lokalt företagande, förbättrade möjligheter för små producenter att nå ut till konsumenter samt ökad valfrihet för enskilda konsumenter. Regeringen bör därför utreda förutsättningarna för att tillåta försäljning av lågalkoholhaltiga drycker i dagligvaruhandeln. I samband med detta bör även frågan om en lämplig övre gräns för alkoholhalten i sådana drycker analyseras och utredas. Joanna Lewerentz (M) Carl Nordblom (M)
Sida 2. Till toppen