Eric Westroth

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! Mandatperioden börjar närma sig sitt slut, och det börjar bli dags för bokslut.

När Sverigedemokraterna tillsammans med övriga Tidöpartier vann väljarnas förtroende i valet 2022 var inflationsnivån historiskt hög på nära 10 procent.

Anledningarna till detta var flera. Det fanns bland annat pandemirelaterade störningar i de globala leveranskedjorna, och när efterfrågan snabbt ökade uppstod flaskhalsar i såväl produktion som transporter. Ryssland hade under våren dessutom påbörjat sin fullskaliga invasion av Ukraina, vilket ledde till höga energi- och drivmedelspriser.

Sverige stod inför betydande utmaningar, men mitt i osäkerheten såg vi också resultat – resultat av målmedvetna reformer, politiskt ansvarstagande och en tydlig riktning för landet.

Trots att många hushåll fortfarande känner av de senaste årens ekonomiska prövningar och inflation, som slagit hårt, ser vi att utvecklingen har vänt. Inflationen har pressats tillbaka. Det är inte en slump utan resultatet av en ekonomisk politik som har satt stabilitet och ansvar före experiment och kortsiktiga utspel.

Visst hade vi önskat att återhämtningen gick ännu snabbare. Men Sverige är på väg framåt och rör sig i rätt riktning, och det är avgörande. Även om lågkonjunkturen har dragit ut på tiden står vi inte utan kompass. Regeringen och Sverigedemokraterna har ett tydligt fokus på att säkerställa en varaktig återhämtning av ekonomin för att bygga Sverige starkare och därmed mer konkurrens- och motståndskraftigt. Vi ska fortsätta värna de offentliga finanserna, möjliggöra fler arbetstillfällen i Sverige och säkerställa att ansträngning lönar sig.

Herr talman! När vi nu summerar mandatperioden finns det en röd tråd i skattepolitiken: Det ska löna sig bättre att arbeta, att utbilda sig, att ta ansvar, att driva företag och att därmed ta ekonomiska risker. Därför har vi sänkt skatten för alla som arbetar, med särskilt fokus på låg- och medelinkomsttagare.

Det har gett en tvåbarnsfamilj ungefär 2 000 kronor mer i plånboken varje månad än före valet 2022. Vi har också sänkt skatten för pensionärer och för individer som går på sjuk- och aktivitetsersättning. Vi har även sänkt den högsta marginalskatten från 55 till drygt 52 procent. Det är ett steg mot en enkel och rättvis princip: hälften kvar. Den som arbetar mer, utbildar sig eller tar större ansvar ska också få behålla mer av frukterna av sitt arbete.

Vi har dessutom gjort det billigare att leva och verka utanför storstäderna. För den som bor i Stockholm är kanske bilen ett val, men för det stora flertalet ute i landet är bilen snarare en nödvändighet. Tack vare Sverigedemokraternas och regeringens förändrade reduktionsplikt och sänkta drivmedelsskatter betalar en familj som tankar sin bil i dag hundratals kronor mindre per tank än före valet 2022.

Vi lägger nu också fram en extra ändringsbudget där vi med tillstånd från EU-kommissionen tillfälligt ytterligare sänker skatten på bränsle med cirka 3 kronor per liter vid pump. De sänkta priserna på drivmedel stärker inte bara hushållens ekonomi utan även näringslivet, jordbruket, livsmedelsproduktionen, transportsektorn och svensk konkurrenskraft.

Sverigedemokraterna och regeringen har under mandatperioden också förstärkt avdraget för resor till och från arbetet för dem som saknar realistiska alternativ till bilen för att ta sig till jobbet. Vi tog också bort flygskatten, som den förra regeringen införde, som till stora delar var en ren landsbygdsskatt och som inte hade någon styrfunktion mot mer miljövänliga sätt att flyga.

För Sverige, som inte är ett land där allt ligger runt hörnet, är det viktigt med rimliga resepriser. Sverige är ett stort, avlångt och glesbefolkat land där transporter inte är en lyx utan en förutsättning för tillväxt, jobb och sammanhållning. Det är inte symbolpolitik. Det är verklig politik som gör skillnad på riktigt.

Vi har också gjort Sverige lite roligare och friare. Nyss halverade vi matmomsen från 12 till 6 procent. Det lämnar cirka 500 kronor kvar i plånboken varje månad för en tvåbarnsfamilj. Det är en viktig reform som stöttar hushållen när andra levnadsomkostnader stiger och som dessutom har en inflationsdämpande effekt.

Vi har även tagit bort malusbeskattningen på husbilar, detta för att undvika att beskattningen skulle kunna bli uppåt 50 000 kronor per år för en ny husbil.

Nu tar vi dessutom bort dansbandsmomsen, så att dansbandstillställningar betalar samma momssats på 6 procent som andra konsert- och kulturevenemang.

Vidare har vi sänkt skatten på sparande genom investeringssparkontot. Svenskarna kan nu spara upp till 300 000 kronor skattefritt. Det handlar om att fler ska kunna bygga upp en ekonomisk trygghet, skapa en buffert och stå starkare i tuffa tider. Den möjligheten är viktigare i dag än på länge.

Herr talman! Vi har infört flera skatteförändringar för det svenska näringslivet. 3:12-regelverket har förenklats och förändrats, så att fler entreprenörer och företagare som arbetar hårt och tar ekonomiska risker får minskad administration och lägre skatt.

Vi har förlängt möjligheten för företag att erbjuda den så kallade expertskatten, för att underlätta rekryteringen av högkvalificerad arbetskraft från utlandet till Sverige. Även regelverket för avdrag för forskning och utveckling har förenklats och förbättrats.

Skogsägarna har fått en förenklad beskattning av ersättning för naturvård.

Svensk sjöfart behöver inte längre betala någon stämpelskatt för inteckningar i skepp, och snart förbättrar vi tonnageskattesystemet, så att rederierna får bättre förutsättningar att flagga sina skepp i Sverige, vilket även är viktigt för Sverige av beredskapsskäl.

Den möjlighet som EU gav medlemsländerna att sänka alkoholskatten för små alkoholproducenter var länge oanvänd i Sverige. Det är först under denna regering som den har omsatts i praktisk politik, och nu har svenska småproducenter av alkohol bättre förutsättningar att kunna växa och utvecklas.

Herr talman! Det här är bara några exempel på vad denna regering lyckats åstadkomma i skatteväg. Men vi är inte nöjda, för uppgiften är inte avslutad. Svenska hushåll förtjänar en starkare ekonomi. Svenska företag förtjänar bättre villkor. Sverige förtjänar högre tillväxt, fler jobb och större framtidstro.

Vi kommer därför att fortsätta driva en politik som sätter arbete före bidrag, tillväxt före byråkrati och svenska intressen främst – för hushållens skull, för företagens skull och för Sveriges skull.

Jag vill yrka bifall till finansutskottets förslag i båda betänkandena i dess helhet.

Då detta sannolikt är min sista debatt denna mandatperiod vill jag avslutningsvis rikta ett varmt tack till talmannen och talmanskansliet för det professionella arbetet med att leda kammarens debatter.

Jag vill också tacka skatteutskottets fantastiska kansli med personal, för deras stora engagemang och stöd till oss ledamöter under mandatperioden.

Slutligen vill jag tacka mina kollegor i skatteutskottet. Vi har inte alltid samma uppfattningar, men vi har kunnat föra våra diskussioner med respekt och god ton. Det är värt att värna.

Med det vill jag önska alla en riktigt glad sommar.

(Applåder)

Fru talman, ledamöter och alla dansglada svenskar där hemma! I dag, eller rättare sagt från och med den 1 juli 2026, gör vi något riktigt fint tillsammans. Vi sänker momsen på danstillställningar från 25 till 6 procent. Äntligen får dansbanden och deras publik samma respektfulla behandling som teatern, operan och de stillasittande konserterna. Det är inte bara fråga om en skatteändring utan det är ett steg i rätt riktning – och ett svängigt sådant!

Och fru talman, tänk efter: Biljetter till kulturevenemang som teater och konserter var före 1997 helt momsbefriade, samtidigt som biljetter till musiken på dansbanan även då drabbades av full moms. När den socialdemokratiska regeringen den 1 januari 1997 införde en lägre kulturmoms på 6 procent, som en anpassning till EU:s regelverk, eller EG som det då hette, underlät man, när man då hade chansen, att även låta dansbandstillställningar få ta del av den lägre så kallade kulturmomsen.

Vi har alltså under lång tid och med många olika regeringar haft en märklig gränsdragning. Sitter du stilla och lyssnar på en ballad var det före 1997 helt momsfritt och därefter endast 6 procent moms. Men skulle du få för dig att resa dig upp, ta din partner i hand och börja dansa en tryckare, då blir det plötsligt full moms. Det är lite som att säga att kramgoa låtar får ni lyssna på med skatterabatt, men rör ni fötterna i takt blir det straffskatt!

Fru talman! Dansbandsbranschen har under hela 2000-talet varit under hård press. Antalet folkparker och dansställen har stadigt minskat sedan 80-talet, och pandemin blev ett dråpslag för hela branschen med restriktioner och uppmaningar om minskad social kontakt.

Och även om man fick ta del av de allmänna stödpaketen som togs fram för näringslivet under pandemin var stöden dåligt anpassade för den verksamhetsform som dansbanden verkar under. Många dansanläggningar fick lägga ned eller gå i konkurs, och dansbanden fick gå på sparlåga.

Men även om dessa tider är förbi lider branschen fortfarande av sviterna. Arrangörer som ansökte om skatteanstånd måste nu betala tillbaka. Dansband som tvingades sälja scenutrustning och turnébussar har behövt återinvestera om de vill fortsätta med verksamheten. Med denna dystra historik har ju den orättvisa dansbandsmomsen inte varit till någon hjälp för en bransch i en återuppbyggnadsfas.

Men nu säger vi äntligen tack och hej till den orimligheten. Och det är ingen tillfällighet att det är just under denna mandatperiod som det kommer en förändring, då det är först nu som Sverigedemokraterna har fått ett reellt inflytande på regeringens politik.

Även om flertalet ledamöter från många olika partier väckt enskilda motioner om ett borttagande av dansbandsmomsen är det i modern tid främst Sverigedemokraterna som har drivit denna fråga. Socialdemokraterna ändrade sig den 9 juli förra året och ville också ta bort dansbandsmomsen, men det skedde drygt 50 dagar efter det att regeringen hade lämnat in en lagrådsremiss om detsamma. Vi välkomnar naturligtvis även deras omsvängning – eller svängom som vi säger i dansbandskretsar – men visst hade det varit mer dansant om Socialdemokraterna själva hade bjudit upp övriga partier i sitt regeringsunderlag under alla sina år vid regeringsmakten. Eller var man rädd för att få nobben, kanske av sina regeringspartner eller av EU?

Även om Dansbandsveckan inte påverkas av denna momssänkning, är arrangörerna desto gladare över den av Tidöregeringen tillsammans med Sverigedemokraterna slopade malusbeskattningen på husbilar eftersom många av gästerna bor i husbilar under hela veckan.

Efter det att förslaget har varit ute på en remissrunda har en majoritet av remissinstanserna varit positiva eller inte haft några invändningar mot förslaget. Någon har dock invänt att en danstillställning inte liknar ett kulturellt evenemang. Men vad är egentligen svensk folkkultur om inte just dans? Det är Vikingarna eller Sven-Ingvars som sjunger Leende guldbruna ögon medan paren glider runt i en långsam bugg. Det är Thorleifs som spelar Gråt inga tårar, och plötsligt torkas kinderna mot en axel i en slowfox. Det är Lasse Stefanz som tar oss till De sista ljuva åren och som påminner oss om att livet är för kort för att inte dansa. Och det är Black Jack som sjunger Inget stoppar oss nu – en låt som från och med i sommar kommer att kännas extra sann både på dansgolvet och i statsbudgeten.

Den här reformen är ett erkännande av att dans är kultur på riktigt. Och det är inte bara fråga om kultur utan det är fråga om folkhälsa, gemenskap och glädje som får hjärtat att slå i takt med musiken.

På landsbygden, i folkparker, i bygdegårdar och även på stadens danshak lever en viktig del av det svenska kulturarvet. Där träffas unga och gamla IRL, alltså på riktigt. Där lär sig tonåringar att föra och följa, och där firas bröllop med levande musik men även jubileer och vanliga fredagskvällar.

Fru talman! Vi får hoppas att den lägre momssatsen leder till både bättre möjligheter till lönsamhet och ett lägre pris på inträdet. Det kommer att betyda att betydligt fler människor kommer till dansanläggningarna, bättre lönsamhet och fler spelningar för banden och mer liv i hela landet.

Låt oss vara ärliga! Det har inte bara ekonomisk utan också symbolisk betydelse. Vi säger att dansbandsmusiken inte längre ska behöva stå i kulturens garderob med rocken på. Den får äntligen komma ut på parketten tillsammans med all annan kultur. Steg för steg och takt för takt närmar vi oss en mer rättvis och dansant kultur.

Fru talman! Jag vill passa på att rikta ett särskilt tack till alla dansband som envist hållit lågan vid liv genom åren – trots vikande antal dansanläggningar, trots pandemi, trots höga avgifter och kostnader, trots långa resor i buss och trots att ni ibland lite föraktfullt kallats för bara kommersiell underhållning. Ni är så mycket mer. Ni är soundtracket till tusentals svenska kärlekshistorier. Ni är den röda tråden från folkparkernas storhetstid på 50-talet och dansbandens guldålder på 70-talet till dagens dansbanor och danspalats. Tack för att ni aldrig slutat spela, även när momsen spelade falskt och i baktakt!

Kära vänner! Från och med i sommar blir det billigare att gå ut och dansa, billigare att svänga de lurviga i en bugg, billigare att ta någon i famnen för en foxtrot och billigare att känna musiken och jazzbacillen i kroppen. Det är väl värt att fira? När momsen sjunker stiger nämligen stämningen. Och när priset blir lägre blir dansgolvet trängre. Sverige ska vara ett land där man inte bara pratar om kultur. Man dansar den också.

Fru talman! Trots att jag sannolikt dragit över min talartid: Får jag lov att, med emfas, yrka ett stort och svängigt bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet?

(Applåder)

Fru talman, ledamöter och alla dansglada svenskar där hemma! I dag, eller rättare sagt från och med den 1 juli 2026, gör vi något riktigt fint tillsammans. Vi sänker momsen på danstillställningar från 25 till 6 procent. Äntligen får dansbanden och deras publik samma respektfulla behandling som teatern, operan och de stillasittande konserterna. Det är inte bara fråga om en skatteändring utan det är ett steg i rätt riktning – och ett svängigt sådant!

Och fru talman, tänk efter: Biljetter till kulturevenemang som teater och konserter var före 1997 helt momsbefriade, samtidigt som biljetter till musiken på dansbanan även då drabbades av full moms. När den socialdemokratiska regeringen den 1 januari 1997 införde en lägre kulturmoms på 6 procent, som en anpassning till EU:s regelverk, eller EG som det då hette, underlät man, när man då hade chansen, att även låta dansbandstillställningar få ta del av den lägre så kallade kulturmomsen.

Vi har alltså under lång tid och med många olika regeringar haft en märklig gränsdragning. Sitter du stilla och lyssnar på en ballad var det före 1997 helt momsfritt och därefter endast 6 procent moms. Men skulle du få för dig att resa dig upp, ta din partner i hand och börja dansa en tryckare, då blir det plötsligt full moms. Det är lite som att säga att kramgoa låtar får ni lyssna på med skatterabatt, men rör ni fötterna i takt blir det straffskatt!

Fru talman! Dansbandsbranschen har under hela 2000-talet varit under hård press. Antalet folkparker och dansställen har stadigt minskat sedan 80-talet, och pandemin blev ett dråpslag för hela branschen med restriktioner och uppmaningar om minskad social kontakt.

Och även om man fick ta del av de allmänna stödpaketen som togs fram för näringslivet under pandemin var stöden dåligt anpassade för den verksamhetsform som dansbanden verkar under. Många dansanläggningar fick lägga ned eller gå i konkurs, och dansbanden fick gå på sparlåga.

Men även om dessa tider är förbi lider branschen fortfarande av sviterna. Arrangörer som ansökte om skatteanstånd måste nu betala tillbaka. Dansband som tvingades sälja scenutrustning och turnébussar har behövt återinvestera om de vill fortsätta med verksamheten. Med denna dystra historik har ju den orättvisa dansbandsmomsen inte varit till någon hjälp för en bransch i en återuppbyggnadsfas.

Men nu säger vi äntligen tack och hej till den orimligheten. Och det är ingen tillfällighet att det är just under denna mandatperiod som det kommer en förändring, då det är först nu som Sverigedemokraterna har fått ett reellt inflytande på regeringens politik.

Även om ett flertal ledamöter från många olika partier väckt enskilda motioner om ett borttagande av dansbandsmomsen är det i modern tid främst Sverigedemokraterna som har drivit denna fråga. Socialdemokraterna ändrade sig den 9 juli förra året och ville också ta bort dansbandsmomsen, men det skedde drygt 50 dagar efter det att regeringen hade lämnat in en lagrådsremiss om detsamma. Vi välkomnar naturligtvis även deras omsvängning – eller svängom som vi säger i dansbandskretsar – men visst hade det varit mer dansant om Socialdemokraterna själva hade bjudit upp övriga partier i sitt regeringsunderlag under alla sina år vid regeringsmakten. Eller var man rädd för att få nobben, kanske av sina regeringspartner eller av EU?

Även om Dansbandsveckan inte påverkas av denna momssänkning är arrangörerna desto gladare över den av Tidöregeringen, tillsammans med Sverigedemokraterna, slopade malusbeskattningen på husbilar, eftersom många av gästerna bor i husbilar under hela veckan.

Efter det att förslaget har varit ute på en remissrunda har en majoritet av remissinstanserna varit positiva eller inte haft några invändningar mot förslaget. Någon har dock invänt att en danstillställning inte liknar ett kulturellt evenemang. Men vad är egentligen svensk folkkultur om inte just dans? Det är Vikingarna eller Sven-Ingvars som sjunger Leende guldbruna ögon medan paren glider runt i en långsam bugg. Det är Thorleifs som spelar Gråt inga tårar, och plötsligt torkas kinderna mot en axel i en slowfox. Det är Lasse Stefanz som tar oss till De sista ljuva åren och som påminner oss om att livet är för kort för att inte dansa. Och det är Black Jack som sjunger Inget stoppar oss nu – en låt som från och med i sommar kommer att kännas extra sann både på dansgolvet och i statsbudgeten.

Den här reformen är ett erkännande av att dans är kultur på riktigt. Och det är inte bara fråga om kultur utan det är fråga om folkhälsa, gemenskap och glädje som får hjärtat att slå i takt med musiken.

På landsbygden, i folkparker, i bygdegårdar och även på stadens danshak lever en viktig del av det svenska kulturarvet. Där träffas unga och gamla IRL, alltså på riktigt. Där lär sig tonåringar att föra och följa, och där firas bröllop med levande musik men även jubileer och vanliga fredagskvällar.

Fru talman! Vi får hoppas att den lägre momssatsen leder till både bättre möjligheter till lönsamhet och ett lägre pris på inträdet. Det kommer att betyda att betydligt fler människor kommer till dansanläggningarna, bättre lönsamhet och fler spelningar för banden och mer liv i hela landet.

Låt oss vara ärliga! Det har inte bara ekonomisk utan också symbolisk betydelse. Vi säger att dansbandsmusiken inte längre ska behöva stå i kulturens garderob med rocken på. Den får äntligen komma ut på parketten tillsammans med all annan kultur. Steg för steg och takt för takt närmar vi oss en mer rättvis och dansant kultur.

Fru talman! Jag vill passa på att rikta ett särskilt tack till alla dansband som envist hållit lågan vid liv genom åren – trots vikande antal dansanläggningar, trots pandemi, trots höga avgifter och kostnader, trots långa resor i buss och trots att ni ibland lite föraktfullt kallats för bara kommersiell underhållning. Ni är så mycket mer. Ni är soundtracket till tusentals svenska kärlekshistorier. Ni är den röda tråden från folkparkernas storhetstid på 50-talet och dansbandens guldålder på 70-talet till dagens dansbanor och danspalats. Tack för att ni aldrig slutat spela, även när momsen spelade falskt och i baktakt!

Kära vänner! Från och med i sommar blir det billigare att gå ut och dansa, billigare att svänga de lurviga i en bugg, billigare att ta någon i famnen för en foxtrot och billigare att känna musiken och jazzbacillen i kroppen. Det är väl värt att fira? När momsen sjunker stiger nämligen stämningen. Och när priset blir lägre blir dansgolvet trängre. Sverige ska vara ett land där man inte bara pratar om kultur. Man dansar den också.

Fru talman! Trots att jag sannolikt dragit över min talartid: Får jag lov att, med emfas, yrka ett stort och svängigt bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet?

(Applåder)

Herr talman! Det är ju generellt så när de internationella organisationerna ska ge sig in i lagstiftning att det inte alltid blir så genomtänkt.

Som sagt är lagstiftningen om tilläggsskatten och pelare 2 ett pågående förändringsarbete. Det är heller ingen nationell fråga. Även om vi skulle göra en utredning om förenklingar som behöver göras är det ingenting som vi nationellt kan besluta om. Det handlar om att förhålla sig till den internationella lagstiftningen.

Precis som Mathias Tegnér har jag som ambition att hålla den administrativa bördan för företagen på ett absolut minimum. I det avseendet är jag helt överens med ledamoten Tegnér. Men att i detta läge skicka ett tillkännagivande till regeringen tror jag inte skulle fylla någon större funktion. Den här lagstiftningen behöver komma på plats bättre innan man kan göra den utvärderingen och komma med förenklingsförslag att skicka in till det internationella arbetet med frågan.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågan, Mathias Tegnér!

Jag kan hålla med ledamoten i sak. Detta arbete har i många avseenden skapat ett administrativt monster för många företag. Jag kan dock försäkra ledamoten att det pågår ett arbete hos regeringen med detta. Att i det här läget skicka ett tillkännagivande till regeringen om en utvärdering tror jag inte skulle tillföra någonting.

Det är också sant, som ledamoten säger, att lagstiftningen har gått fort fram. Det internationella regelverket kräver att det ska gå snabbt. Även om man skulle starta en utvärdering nu tror jag att skatteutskottet skulle stå här och debattera andra förändringar i regelverket innan utvärderingen var klar.

Det här regelverket behöver nog komma på plats på ett bättre sätt innan man gör en utvärdering. Jag håller nämligen med ledamoten: När detta väl kommit på plats kommer en utvärdering att behövas.

Herr talman! I dag debatterar vi skatteutskottets betänkande 20 beträffande utbyte av uppgifter i tilläggsskatterapporter och kompletteringar av förfarandet av tilläggsskatt för företag i stora koncerner.

Redan i december 2021 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag om en global minimiskatt på 15 procent för multinationella företag inom EU som omsätter minst 750 miljoner euro.

Förslaget bygger på de modeller som OECD och G20 har arbetat fram. Det brukar ibland benämnas pelare 2. Dessa regler syftar till att motverka skattebaserodering och vinstförflyttning, det vill säga när företag flyttar vinster till länder med låga skattenivåer för att minimera beskattningen.

EU:s minimibeskattningsdirektiv har alltså som mål att säkerställa att stora multinationella koncerner betalar en effektiv skattesats på minst 15 procent på sina vinster, oavsett var i världen vinsten har upparbetats. Det är en viktig åtgärd för att skapa rättvisa villkor på den globala marknaden och för att skydda våra skattebaser. Direktivets regler bygger på koncernredovisning och kompletteras av detaljerade förklaringar och exempel som utarbetats av OECD och det inkluderande ramverket, vilket Sverige är en del av.

Herr talman! I Sverige har vi redan vidtagit åtgärder för att implementera direktivet. Den 1 januari 2024 trädde lagen om tilläggsskatt för företag i stora koncerner i kraft. Denna lag är en del av vår strävan att säkerställa att de globala reglerna får genomslag även i vår nationella lagstiftning.

Tilläggsskatten är alltså den skatt som kan tas ut, vanligtvis från moderbolaget, i de fall bolag haft verksamhet i andra länder där man betalat en lägre skatt, för att så att säga toppa upp skatten till 15 procent.

I december 2024 antogs vissa justeringar av lagen om tilläggsskatt för att säkerställa att regelverket håller jämna steg med den internationella utvecklingen. I november 2025 kompletterades lagen ytterligare för att säkerställa att den tillämpas korrekt och följer de administrativa riktlinjer som det internationella ramverket bygger på.

Nu är det dags igen att anta ytterligare kompletteringar, samtidigt som vi tillåter Skatteverket att automatiskt utbyta information om uppgifter i de så kallade tilläggsskatterapporterna, vilket kommer att minska administrationen såväl hos företag som hos Skatteverket. Samtidigt införs även en tillfällig sanktionslättnad, vilket gör att inget skattetillägg föreläggs om företaget har vidtagit skäliga åtgärder för att redovisa korrekt. Det blir alltså en lättnad för företagen under uppstartsperioden när reglerna är nya och komplexa.

Och, herr talman, det är ett tekniskt och komplext regelverk. Men det är också viktigt att det hela tiden hålls uppdaterat. Vi har ett ansvar att se till att svenska regler harmonierar med andra länders så att systemet fungerar i praktiken och inte öppnar för kryphål, dubbelbeskattning eller onödiga administrativa bördor.

Tyvärr har dock komplexiteten i regelverket, trots ett visst förenklingsarbete, ökat den administrativa bördan för framför allt företagen. Regeringen har därför betonat att en kontinuerlig översyn av regelverket är nödvändig. Vi måste kunna anpassa oss efter nya riktlinjer och säkerställa att Sveriges lagar harmonierar med andra länders så att systemet kan fungera som avsett. Samtidigt får den administrativa bördan på företagen inte bli alltför stor. Arbetet med kommentarer och riktlinjer pågår fortfarande internationellt, och vi har fullt förtroende för att regeringen även framöver kommer att genomföra de uppföljningar och analyser som behövs.

Herr talman! Att säkerställa en global minimibeskattning är en utmaning men också en möjlighet att stärka förtroendet för våra skattesystem. Det är en signal om att vi inte accepterar att de största företagen smiter undan sitt ansvar samtidigt som vanliga medborgare och mindre företag gör rätt för sig.

Jag vill därför avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Hellsborn (SD).

Herr talman! I kväll debatterar vi skatteutskottets betänkande 15, som behandlar motioner som rör skatteförslag inom områdena företag, kapital och fastighet.

Låt mig inleda med att konstatera att Sverige har en diversifierad och livskraftig företagsmiljö med ett näringsliv som spänner över många olika sektorer och branscher. Vi är kända för en mycket hög andel små och medelstora företag som utgör själva motorn i vår ekonomiska utveckling och sysselsättning. Faktum är att 99,9 procent av alla företag i Sverige är små och medelstora med färre än 250 anställda, och en stor majoritet av dem har färre än 50 anställda. Dessa företag står för ungefär 65 procent av jobben, samtidigt som fyra av fem nya jobb har skapats i just små och medelstora företag.

Vid sidan av detta har vi också flera stora multinationella bolag med global räckvidd, som har sina rötter i Sverige. Vår långa tradition av entreprenörskap och innovation gör att många svenska företag håller ledande positioner inom sina respektive områden.

Herr talman! Företagen i Sverige utgör ryggraden i vår gemensamma skattebas. Det är genom deras verksamhet som jobb skapas, innovation drivs framåt och de intäkter genereras som finansierar det välfärdssamhälle vi vill värna och utveckla. Därför är det avgörande att företagens skattemässiga villkor är gynnsamma, tydliga och rättvisa. Att ta risken att driva och utveckla företag måste få löna sig, samtidigt som vi värnar och stärker skattebasen så att samhällets gemensamma åtaganden kan fortsätta att fullföljas på ett hållbart sätt.

Herr talman! En avgörande faktor för ett fortsatt starkt och vitalt svenskt näringsliv är goda förutsättningar för forskning och utveckling. De nuvarande svenska reglerna för avdrag vid forskning och utveckling har länge kritiserats för att vara krångliga, rättsosäkra och svåra att tillämpa, särskilt för mindre företag.

Mot den bakgrunden beslutade regeringen i juni 2023, i enlighet med Tidöavtalet och tillsammans med Sverigedemokraterna, att tillsätta en särskild utredning. Uppdraget var att se över just avdraget för forskning och utveckling samt den skattelättnad som gäller för utländska experter, forskare och andra nyckelpersoner som rekryteras till Sverige – de så kallade expertskattereglerna.

Goda skattemässiga villkor för företagens satsningar på forskning och utveckling är helt centralt för att Sverige ska behålla och stärka sin konkurrenskraft, driva innovation och säkra långsiktig tillväxt och välstånd. Utan starka incitament riskerar vi att tappa både investeringar och kompetens till andra länder som erbjuder mer attraktiva regelverk.

Utredningen presenterades tidigare i år, och förslagen bereds nu vidare i Regeringskansliet. Det är viktigt att processen fortsätter skyndsamt så att vi kan införa moderna, enkla och effektiva regler som verkligen stimulerar de svenska företagens investeringar i framtidens innovationer.

Herr talman! Ett annat regelverk som under lång tid har kritiserats för att vara komplicerat, krångligt och svårtillämpat, särskilt för de mindre företagarna, är reglerna för beskattning av utdelning och kapitalvinster till delägare i fåmansföretag, de så kallade 3:12-reglerna. Över 60 procent av alla företag i Sverige är direktägda fåmansföretag. Dessa företag står för 1,5 miljon arbetstillfällen och utgör en oerhört viktig del av vår ekonomi och sysselsättning och av vårt entreprenörskap. Många motioner och förslag om förenklingar av just detta regelverk har behandlats i kammaren genom åren. Nu har vi äntligen tagit ett viktigt steg framåt, och från och med den 1 januari 2026 i år gäller enklare och bättre skatteregler för delägare i fåmansföretag.

Enligt regeringens bedömning innebär förändringarna att över 60 000 fåmansföretagare får sänkt skatt, samtidigt som den administrativa bördan minskar med mer än en tredjedel. Det är konkreta effekter som kommer att stimulera fler jobb, mer innovation och starkare entreprenörskap i hela landet.

Herr talman! Även om många hushåll de senaste åren har haft det tufft med hög inflation, räntehöjningar och stigande livsmedelspriser, bränslepriser och elräkningar är det viktigare än någonsin att vi uppmuntrar och underlättar för dem som har möjlighet att lägga undan en slant för framtiden. Sparande bygger trygghet, både för den enskilde och för samhället i stort.

Historiskt har vi sett hur ett brett aktie- och fondsparande bland befolkningen stärker både individens privatekonomi och landets ekonomi som helhet. Högt inhemskt ägande av svenska bolag bidrar till stabilitet, långsiktighet och en starkare koppling mellan företagens framgång och medborgarnas välfärd. Vi har länge sagt att svenskarna ska vara ett ägande folk – inte bara löntagare utan också delägare i det som skapar jobb och tillväxt. Det är därför avgörande att utvidga och förenkla möjligheterna till investeringar och sparande.

Ett lysande exempel är investeringssparkontot, ISK, som infördes 2012 med schablonbeskattning. Det har blivit en enorm framgång bland småsparare. Schablonmodellen tog bort det gamla krånglet med att leta inköpsnotor, räkna genomsnittliga anskaffningsvärden och hålla reda på nyemissioner, realisationsvinster och realisationsförluster – ett pappersarbete som många upplevde som outhärdligt i deklarationstider. Detta har minskat den administrativa bördan inte bara för den enskilde spararen utan också för Skatteverket, som nu kan fokusera på verkliga fel och fusk.

En annan poäng med sparande i ISK är att skatten tickar in till staten varje år, oavsett om börsen går upp eller ned och oavsett om spararen säljer något eller inte. Det ger en stabil och förutsägbar skatteintäkt.

I dag har över 4 miljoner svenskar ett ISK-konto, och de flesta sparar just för sin pension eller en tryggare framtid. För att ytterligare stärka incitamenten för sparande införde regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna en skattefri grundnivå på ISK och kapitalförsäkring. För inkomståret 2025 var den skattefria nivån 150 000 kronor per person, och från den 1 januari 2026 har vi höjt nivån till 300 000 kronor.

Med dessa steg gör vi sparandet enklare, mer attraktivt och mer rättvist. Vi ger fler möjlighet att bygga ekonomisk frihet samtidigt som vi säkrar att Sverige förblir ett land där vanliga människor kan äga en bit av framtiden. På samma gång tillgängliggörs riskkapital för börsnoterade företag.

Slutligen, herr talman: I en globaliserad värld måste Sveriges skattesystem vara konkurrenskraftigt. Vi behöver fortsätta att vara ett land där entreprenörer vågar förverkliga sina idéer, skapa jobb och bygga det beskattningsunderlag som finansierar vår välfärd, generation efter generation.

Sverige har under 2000-talet lyckats sänka skattetrycket något men ligger fortfarande högt internationellt. Enligt OECD:s senaste siffror har vi ett skattetryck som placerar oss på åttonde plats bland 38 OECD-länder, drygt 7 procentenheter över OECD-genomsnittet.

Det innebär att Sverige fortfarande har ett högt skattetryck men också att vi politiker har ett stort ansvar. Ju högre skatter medborgarna och företagen betalar, desto viktigare är det att vi politiker använder dessa medel på ett respektfullt och ansvarsfullt sätt. Varje krona ska gå till sådant som verkligen skapar värde: trygghet, utbildning, vård, infrastruktur och möjligheter för fler att lyckas.

Genom de reformer vi nu genomför, bland annat enklare regler för företag samt bättre incitament för forskning och utveckling, sparande och entreprenörskap, tar vi steg för att locka hit fler investeringar, behålla kompetens och företag i Sverige och samtidigt ge oss råd att värna välfärden.

Det är så vi bygger ett starkare Sverige för alla. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Skatteutskottet debatterar alltså betänkande SkU18, som behandlar regeringens proposition om mer ändamålsenlig beskattning av intrångsersättning och löseskilling som ges för naturvårdande ändamål.

Låt oss inleda med att slå fast en grundläggande sanning, nämligen att svenska skogsägare är ryggraden i vårt lands ekonomi. De är inte bara förvaltare av våra vidsträckta skogar, utan de är också entreprenörer, innovatörer och nyckelaktörer i det svenska näringslivet.

Tänk efter en stund: Ungefär 70 procent av hela Sveriges areal är täckt av skog. Det är en enorm yta – grön, levande och ständigt förnybar. Av denna skog brukas hela 75 procent på ett aktivt och ansvarsfullt sätt, och varje år avverkas bara omkring 1 procent av beståndet. 1 procent är en ytterst försiktig takt, vilket innebär att skogen hela tiden växer tillbaka starkare än den tas.

För varje träd som huggs ned planteras minst två nya plantor, och varje år sätts runt 400 miljoner nya plantor i våra skogar. Det är inte bara en kortsiktig ersättning utan också en medveten investering i framtiden, generation efter generation. Tack vare det aktiva, hållbara skogsbruket har virkesförrådet i våra svenska skogar fördubblats på bara några generationer. Det är ett konkret bevis på att bruk och bevarande inte behöver stå mot varandra utan snarare förstärker varandra.

Sverige är dessutom en av världens absolut största exportörer av massa, papper och sågade trävaror. Bara under 2024 genererade den svenska skogsindustrin runt 185 miljarder kronor i exportintäkter. Det är pengar som kommer hem till Sverige, som bygger välfärd, skolor, vägar och sjukvård över hela landet.

Vi får inte heller glömma att skogsindustrin skapar jobb, särskilt där de behövs som mest. I glesbygd och mindre orter, där alternativen ofta är få, sysselsätter branschen omkring 140 000 människor. Det är riktiga jobb, med mening och framtid, som håller hela samhällen levande.

Därför är det inte bara rimligt utan också en plikt att vi som land, och framför allt vi som stiftar lag, värderar skogen, skogsbruket och de svenska skogsägarna högt. Och nu måste vi säkerställa att de får rimliga förutsättningar att hantera de utmaningar som uppstår när staten inför begränsningar i produktionen för att skydda unik natur.

Herr talman! Propositionen som vi nu behandlar är ett steg i rätt riktning för att ge skogsägarna det stöd de förtjänar. När staten genom miljöbalken eller skogsvårdslagen inskränker förfoganderätten över mark för naturvårdande ändamål, vare sig det handlar om allframtidsupplåtelser, inlösen eller naturvårdsavtal, leder det ofta till produktionsbortfall. Det är ett pris som skogsägarna betalar för det gemensammas bästa, för att bevara biologisk mångfald och för att skydda känsliga ekosystem. Men detta får inte bli en orimlig börda. Skogsägarna ska framför allt inte straffas skattemässigt för att de bidrar till detta. Tvärtom ska de få verktyg för att mildra effekterna och fortsätta driva sina företag framåt.

Låt mig gå in på propositionens kärna.

Först och främst föreslår regeringen en särskild ersättningsfond för naturvårdsmark. Detta innebär att skogsägare som får ersättning för intrång eller inlösen på grund av naturvård kan sätta av beloppet i en fond och skjuta upp beskattningen. Detta är en direkt respons på vad skogsägarorganisationerna och Skogsutredningen har påpekat, nämligen att i områden med begränsat utbud av attraktiv skogsmark tar det tid att hitta rätt investering.

Nästa viktiga del handlar om periodisering av ersättningar för naturvårdsavtal. Dessa avtal, som ofta sträcker sig över fem år eller längre, ger ersättning som i dag beskattas som en klumpsumma, vilket kan leda till hög progressiv skatt och onödig ekonomisk belastning. Regeringen föreslår därför ett naturvårdskonto där upp till 90 procent av ersättningen kan sättas in på ett särskilt konto i ett kreditinstitut. Avdraget är generöst, med en minimigräns på 25 000 kronor, och uttag kan spridas över tio år.

Detta är inte bara en skatteteknisk finess, utan det är ett sätt att ge skogsägarna andrum. Ett genomsnittligt avtal kan ge runt 250 000 kronor, och utan möjlighet till periodisering kan skatteeffekten bli kännbar. Med naturvårdskontot kan man sprida intäkten, minska progressiviteten och bättre matcha de utgifter för produktionsbortfallet som avtalen innebär. Reglerna följer dem för skogskonton, med flexibla uttag efter fyra månader och möjlighet till överföring vid generationsskiften – allt för att underlätta för dem som driver familjeföretag i generationer.

När staten inför begränsningar för att skydda naturen är det vår plikt att ge skogsägarna rimliga förutsättningar att kompensera för bortfallet. Propositionen föreslår till stora delar detta, även om man som enskild skogsägare skulle önska sig mer. Jag vill ändå avsluta med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Fortifikationsverket, som förvaltar försvarets fastigheter, skapades 1994 och placerades 1997 under Finansdepartementet, en modell från 90-talets nedrustning och naiva tro på evig fred.

I dag, med ökade spänningar och krav på snabb återuppbyggnad av totalförsvaret, är regementen, flygplatser, hamnar, skjutfält och bergrum avgörande för Försvarsmaktens förmåga. Ändå ligger ansvaret kvar hos Finansdepartementet.

Även hyresmodell 2006 innebär årligen miljarder i interna hyror. Det skapar byråkrati, onödig pengacirkulation och höjda kostnader vid investeringar, vilket försvårar den snabba upprustning som Sverige behöver.

Därför vill jag fråga finansmarknadsminister Niklas Wykman: Har regeringen planer på att flytta Fortifikationsverket till Försvarsdepartementet och samtidigt se över eller ersätta hyresmodell 2006 för att minska byråkratin och underlätta beredskapen? Om inte, varför behålla denna 90talslösning när nu behovet av att snabbt skala upp Sveriges försvar är akut?

Herr talman! I polisens nyligen publicerade lägesbild över utsatta områden 2025 kan man läsa att utvecklingen i utsatta och särskilt utsatta områden uppvisar en stabilitet, om än med lokala förbättringar. Grova våldsbrott är dock fortsatt starkt kopplade till dessa områden. Narkotikahandeln har flyttat inomhus. Rekryteringen av mycket unga utförare fortsätter, ofta på nätet och från mindre orter utan tidigare kriminella nätverk.

Med anledning av detta vill jag fråga statsministern: Har regeringen nu, med all ny lagstiftning som är på gång, de verktyg som behövs för att i högre grad kunna återställa ordningen i dessa områden så att skötsamma medborgare som bor där snarast kan få tillbaka sin grundläggande trygghet i vardagen?

Fru talman! I dag debatterar skatteutskottet utgiftsområde 3 som rör Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten. Det är tre myndigheter som sällan hamnar i rampljuset men som bär upp hela vårt samhällsbygge. Utan dem kollapsar finansieringen av välfärden, och dörren lämnas på vid gavel för organiserad brottslighet.

Låt oss inledningsvis påminna oss om var Sverige befinner sig 2025. Vi har under decennier sett ett växande materiellt välstånd. Tekniska framsteg har gjort livet bekvämare för de flesta, men parallellt har en betydligt mörkare utveckling ägt rum. Tryggheten har urholkats i en takt som vi knappt trodde var möjlig.

Även om antalet skjutningar har minskat de senaste åren är vare sig skjutningar eller sprängdåd längre några undantag, utan de har blivit vardag, samtidigt som blåljuspersonal attackeras när de försöker rädda liv. Svenska kriminella har också blivit en exportvara. De reser till Köpenhamn och Oslo för att mörda rivaler eller spränga bostäder. Det som en gång var otänkbart är nu verklighet. I detta sammanhang är Skatteverket, Tullverket och Kronofogden inte bara administrativa myndigheter utan även en central del av Sveriges inre försvar.

Fru talman! Skatteverket är grindvakten mot välfärdsfusk och skattebrott. När det gäller folkbokföringen är hundratusentals personer felaktigt folkbokförda. För ett flertal av dessa handlar det om rena administrativa misstag, men vissa individer lever lyxliv utomlands samtidigt som de kasserar in svenska bidrag.

Andra har lyckats få flera identiteter för att på så sätt maximera utbetalningar från välfärdssystemen. Vi har sett före detta ministrar och regeringstjänstemän från Irak och Afghanistan som plockat ut svenska bidrag samtidigt som de bott och arbetat i Bagdad eller Kabul.

Så sent som i förra veckan rapporterade den av Sverigedemokraterna och regeringen inrättade Utbetalningsmyndigheten att minst 40 miljoner kronor under 2024 betalades ut felaktigt till personer som inte har rätt att vistas i Sverige. Det handlade om ersättningar som akassa, barnbidrag, föräldrapenning och aktivitetsstöd. Huruvida personerna befann sig illegalt i landet eller hade flyttat ut kunde man dock inte utröna.

Detta är inte småfel, utan det är ett systematiskt utnyttjande av system som är byggda för att hjälpa de svagaste. Det sätter även ljuset på nödvändigheten av att ha korrekta register för att kunna göra korrekta utbetalningar från välfärdssystemen till dem som behöver det och som har rätt till det.

Därför tillför Sverigedemokraterna och regeringen ytterligare 35 miljoner kronor 2026, för att stärka arbetet med bosättningskontroller och kvalitetssäkring av folkbokföringen, med sikte på att öka det med ytterligare 130 miljoner kronor 2027.

Sverigedemokraterna och regeringen kommer även att lämna förslag om att Skatteverket ska få utökade befogenheter att hantera biometri i större skala än i dag. Detta är helt nödvändigt för att undanröja risken för att en individ kan ha flera identiteter.

Vidare gör Sverigedemokraterna och regeringen ytterligare förstärkningar i Skatteverkets arbete mot den organiserade brottsligheten och den kriminella ekonomin, med en anslagsökning på 20 miljoner kronor. Det handlar om att motverka penningtvätt, förhindra att företag används som brottsverktyg samt stärka myndighetens arbete såväl enskilt som i samverkan med andra.

Fru talman! Tullverket står vid gränsen, bokstavligt talat. Det är den första och ibland enda barriären mot smuggling av narkotika, vapen och stöldgods. Ju större beslag man gör, desto tydligare blir signalen – att smugglarna tyvärr räknar med att komma undan. Därför skickar de i containrar i stället för i brev. Samtidigt har kokainbeslagen fördubblats de senaste åren. Sverige har tyvärr i vissa fall verkat bli en inkörsport för narkotika i EU.

Samtidigt har samhällsklimatet blivit allt hårdare, och de kriminella gängen besitter ett allt större våldskapital. I den ordinarie kontrollverksamheten har tulltjänstemännen länge arbetat utan beväpning, trots ökad trafikintensitet och en alltmer tilltagande internationell och gränsöverskridande brottslighet.

Sverigedemokraterna och regeringen har nu gett tulltjänstemännen vad de länge har önskat och frågat efter, nämligen ökade befogenheter och rätt att bära vapen i kontrollverksamheten.

Fru talman! Under lång tid har den svenska landsbygden plågats av internationella stöldligor som gjort turnéer i framför allt södra Sverige. Vårt land har tyvärr framstått som ett veritabelt smörgåsbord där tjuvar har kunnat hämta såväl båtmotorer som gräsklippare, fyrhjulingar, entreprenadmaskiner och hela lastbilsekipage, med låg risk för upptäckt.

Den 1 september i år införde Sverigedemokraterna och regeringen ett nytt brottsbegrepp: utförselhäleri, vilket innebär att den som försöker transportera stöldgods ut ur landet ska kunna dömas till fängelse i upp till sex år.

Försäkringsbranschen beräknar att stöldgods för 1 ½ miljard kronor lämnar landet varje år, men nu ska förhoppningsvis denna plåga minska i omfattning när tullen får nya verktyg för att leta efter och upptäcka stöldgods i det gränsöverskridande trafikflödet.

Sverigedemokraterna och regeringen har dessutom ambitionen att redan under nästa år införa ny lagstiftning beträffande utökade restriktioner när det gäller utförsel av kontanter, som inte sällan härrör från brottsvinster.

För att stärka arbetet mot såväl utförselhäleri som smuggling höjer Sverigedemokraterna och regeringen anslaget till Tullverket med 100 miljoner kronor för att höja ambitionerna i kontrollverksamheten samt förstärka arbetet med att strypa den kriminella ekonomin.

Fru talman! Kronofogden är en myndighet som, lite raljant sagt, har gått från att vara en myndighet som jagar obetalda parkeringsböter till att bli ett av de vassaste vapnen mot organiserad brottslighet. Genom distansutmätning och samverkan med andra myndigheter kan Kronofogden slå till mot kriminellas Rolexklockor, Ferraribilar och kontantbuntar trots att gärningsmännen på papperet är fattiga som kyrkråttor. Det skickar en tydlig signal till nästa generation: Brott lönar sig inte, och kapitalvaror som finansierats med brottsvinster blir man av med.

Vi ser nu fram emot att Kronofogdemyndigheten ska ha rätt att begära biträde inte bara av Polismyndigheten utan snart även av Tullverket, Kustbevakningen och Ekobrottsmyndigheten.

Fru talman! Sverigedemokraterna gjorde förra året, tillsammans med regeringen, en av de största satsningarna någonsin på dessa tre myndigheter med över 1 miljard kronor. Vi fortsätter även kommande år med en satsning på drygt 700 miljoner mer än i fjol. Totalt blir det 15 ½ miljard för 2026 till hela utgiftsområdet.

Detta är pengar som går direkt till fler kontroller, fler utredare, högre närvaro, fler beslag, effektivare styrning och fler utmätningar. Det är åtgärder som stryper de kriminellas syre: deras pengar.

Fru talman! Skatteverket, Tullverket och Kronofogden är små myndigheter med gigantiska uppdrag. De kommer sällan att synas på förstasidorna när de gör sitt jobb, men vi märker direkt när de inte får förutsättningar att göra det. Denna budget kommer att ge dem ännu bättre förutsättningar än de har haft tidigare.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i dess helhet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jimmy Ståhl (SD).

Herr talman! Att man har en tillit till marknaden och teknikutvecklingen är inte så konstigt. Dessutom anser jag inte att skattemedel ska användas som riskkapital för stora industrisatsningar. Jag tror att marknaden behöver lösa detta själv genom att man har en affärsidé som är gångbar och som man kan skala upp. Och som sagt: Det vi gör här i Sveriges riksdag måste gå i takt med väljarna.

Nu blir min fråga retorisk, men det blir intressant att se hur Centerpartiet har tänkt få igenom sina förslag i sin budgetmotion. Det är inte många frågor där Centerpartiet och de övriga oppositionspartierna är överens om hur man ska gå framåt. Centerpartiet vill göra mängder med skattesänkningar som det inte finns tillstymmelse till i övriga oppositionspartiers budgetar.

Frågan blir hängande, men hur Centerpartiet ska få ihop sitt regeringsunderlag och driva de frågor man tänker driva ser vi som har läst budgetarna som ett mysterium.

Herr talman! Vi tror framför allt på teknikutveckling och på att marknaden kommer att komma fram med tekniska lösningar för att bli mer utsläppsvänlig.

Jag tror dessutom att den här politiken måste gå i takt med väljarna. Jag tror inte att vi kan ösa skattemedel på diverse förhoppningsfulla entusiaster som driver företag i tron att de ska ta fram produkter som sedan ska gå att sälja.

Jag kommer själv från Gnosjö. När man driver företag i Gnosjö börjar man i liten skala. Man har en produkt som marknaden vill ha. Man utvecklar den, man investerar och man bygger upp sin industri, gärna med egna pengar.

När det gäller drivmedel och bensin såg vi när Centern var en del av regeringsunderlaget artiklar om hur folk inte hade råd att åka till jobbet på grund av de höga bränslepriserna. Som lök på laxen skulle sedan Centerpartiet vara med och göra ett färdmedelsneutralt reseavdrag som otroligt mycket skulle försämra möjligheterna på landsbygden att pendla till jobbet. Det skulle bli extremt mycket dyrare.

Dessutom har många som bor på landsbygden villor och fick förra året otroligt höga elräkningar. En bidragande orsak till det var att Centerpartiet hade varit med och lagt ned fullt fungerande kärnkraft.

Jag skulle egentligen vilja kasta tillbaka frågan till Anders Ådahl och höra hur han ser på vad Centerpartiet gjorde för landsbygden och de utsläppsminskningar som skedde på landsbygdens bekostnad.

Herr talman! Tack, Niklas Karlsson, för citatet! Jag ska ta det till mig.

Det är klart att man kan se detta kortsiktigt och mjölka ut så mycket pengar som möjligt ur systemet. Vi ser det kanske snarare som en investering – att människor får behålla mer i plånboken av det de tjänar.

Jag noterar att Socialdemokraterna i sin budgetmotion har höjd skatt på arbete och höjd skatt på ISK. Man pratar om en tillfällig bankskatt, som på något sätt ska drabba bankerna och inte dem som har lån hos bankerna. Man pratar om en beredskapsskatt. Varifrån ska den tas, och hur ska den genomföras? Det står det egentligen ingenting om.

Nu blir frågan retorisk, men jag undrar om Niklas Karlsson tror på Lafferkurvan. Den innebär att om man inte får behålla så mycket av sin lön kommer man inte heller att anstränga sig lika mycket. Ju mer man får behålla av det man tjänar, desto mer kommer man att jobba. Det är vad jag tror på.

Om vi inte belönar utbildning, flit och risktagande tror jag att vi långsiktigt kommer att urholka Sveriges möjligheter till tillväxt och till en positiv utveckling.

Herr talman! Tack, Niklas Karlsson, för frågan!

Egentligen borde jag börja med att tacka Niklas Karlsson och Socialdemokraterna för alla de tillfällen de nämner Sverigedemokraterna i sin budgetmotion genom att skriva ”SD-regeringen”. När vi skulle gå med i regeringssamarbetet var vi lite oroliga för att vi skulle bli bortglömda och inte få kredd för det som händer i regeringen. Men uppenbarligen nämns Sverigedemokraterna hela 40 gånger i Socialdemokraternas budgetreservation, så vi får väl börja med att tacka för det.

Det stämmer att vi samordnar många frågor; vi har ju Tidöavtalet att hålla oss till. Det är dock inte alla frågor som hanteras i Tidöavtalet, utan det finns sådana där vi är mer fria att driva vår egen politik. Det har också resulterat i ett par tillkännagivanden här i riksdagen. Dock är följden att de förslag som regeringen vet att den inte har majoritet för aldrig kommer hit.

Det stämmer att vi har ett budgetsamarbete och att Sverigedemokraterna står bakom budgeten. Jag känner dock inte igen mig i beskrivningen att det är de sämst ställda som får minst i budgeten. I budgetpropositionen 2026 stärks den lägsta inkomstdecilen med 1,9 procent och den högsta med drygt 0,8. För mandatperioden som helhet har den lägsta inkomstdecilen stärkts med drygt 4,5 procent och den högsta med bara 1,5 procent.

Jag känner alltså inte riktigt igen mig i beskrivningen, utan vi anser att det är de med de svagaste inkomsterna som får mest utveckling av sina inkomster i den här budgeten.

Herr talman! Tack igen för frågan, Annika Hirvonen!

Vi kan titta på vårt grannland Tyskland, som har gått ännu längre i sin gröna energiomställning. Vi ser nu hur tyska fabriker stänger ned snarare än expanderar.

När det gäller vindkraften ser vi att om det inte blåser är energin jättedyr och det finns inte någon effekt. Vi behöver effekt när det är kallt och inte blåser. När det blåser är det i princip negativa priser på elen.

Det är i dag många vindkraftverk som inte har en tillräckligt hög lönsamhet. Ni vill bygga mer vindkraft så att finns mer effekt när det blåser, när vi i princip redan har tillräckligt med vindkraft. Vi exporterar el, men vi saknar effekten när det inte blåser. Det är den stora problematiken.

När det handlar om snabb el säger jag återigen: Om man inte i förtid hade lagt ned de fungerande kärnkraftreaktorerna skulle Sverige i dag ha haft el så att vi hade kunnat exportera även till Tyskland, som har lagt ned sina kärnkraftverk. I den nya ledning från Finland som man har etablerat kommer det sannolikt att vara kärnkraft som leds över till norra Sverige för att kunna täcka upp effektbristen där.

Herr talman! Tack, Annika Hirvonen, för frågan!

När det gäller miljöpolitiken och klimatet kan man ändå titta tillbaka lite grann på förra mandatperioden, när Miljöpartiet tillsammans med de övriga röda partierna stängde ned fullt fungerande kärnkraft. Det har lett till att beloppen på elräkningarna för vanliga hushåll har exploderat. Man har också gjort det betydligt svårare för dem som bor på landsbygden, och man vill försämra reseavdraget. Nu är det 500 kronor billigare att tanka.

Vi måste naturligtvis låta våra klimatambitioner gå hand i hand med vad som accepteras av befolkningen. Jag noterar att Miljöpartiet i sin budgetreservation vill höja skatten med drygt 39 miljarder kronor. Man vill införa en bankskatt och höja arbetsgivaravgifter för unga.

Om nu Annika Hirvonen bekymrar sig så mycket över svenska storföretag och deras konkurrenskraft, varför har man då försämrat förutsättningarna för dessa företag att konkurrera genom att ge dem höga elpriser?

Vi ser att detta dessutom har drabbat företagsetableringar. De har inte kommit till stånd eftersom man inte har kunnat garantera elleveranser och effektleveranser till de berörda företagen. Det trillar tillbaka lite grann på Annika Hirvonen själv.

Herr talman! Sverige står fortfarande inför ekonomiska utmaningar, men det görs också tydliga framsteg. Hushållens ekonomi är fortsatt ansträngd, något som märks i vardagen och i privatekonomin. Efter en period med hög inflation har svensk ekonomi tagit skada, men nu syns tecken på återhämtning. Inflationen har dämpats, vilket delvis kan kopplas till en ekonomisk politik inriktad på stabilitet, återhämtning och stärkt framtidstro. Utvecklingen går kanske inte så snabbt som många önskar, och förbättringen har kanske ännu inte nått alla hushåll. Samtidigt pekar indikatorerna på att ekonomin rör sig åt rätt håll även om Sverige fortfarande befinner sig i en lågkonjunktur.

Regeringen och Sverigedemokraterna har valt att prioritera hushållens ekonomi, återhämtningen och arbetslinjen, en inriktning som bedöms som nödvändig i det ekonomiska läge som råder. Budgeten som Sverigedemokraterna och regeringen nu lägger fram är en konjunkturanpassad budget som syftar till att möta de behov som finns i ekonomin.

I en lågkonjunktur är det viktigt att stärka hushållens konsumtionsförmåga. Därför har det genomförts åtgärder som gör det mer lönsamt att arbeta och som sänker skatten inom flera områden. För en genomsnittlig familj kommer detta att innebära att den disponibla inkomsten ökar med cirka 5 000 kronor per månad under mandatperioden.

Samtidigt påverkas Sverige av en osäker omvärld. Kriget i Ukraina, konflikter i Mellanöstern och risker kopplade till världshandeln och relationerna till större ekonomier skapar osäkerhet. Även om det ser något ljusare ut på vissa fronter får detta fortfarande direkta och indirekta konsekvenser för svensk ekonomi och förutsättningarna framåt.

Herr talman! Nu genomför Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen ett flertal åtgärder i budgeten för att ytterligare stärka hushållens ekonomi och få fart på hjulen. Av de cirka 80 miljarder kronor vi lägger i budgetramen går 53 miljarder netto till skattesänkningar och 27 miljarder till utgiftsökningar. Det är en mix av olika skattesänkningar, och jag kommer att göra ett par nedslag här.

Vi genomför en förstärkning av jobbskatteavdraget, det förhöjda grundavdraget och en skattereduktion för sjuk- och aktivitetsersättning. Detta kommer att innebära en genomsnittlig årlig skattesänkning med cirka 3 800 kronor för dem som träffas av jobbskatteavdraget, 2 300 kronor för dem som berörs av det förstärkta grundavdraget och 1 800 kronor för dem som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning – detta för att alla som arbetar eller har arbetat ska få behålla mer av sin lön, för att vända utvecklingen och för att stärka hushållen och den inhemska konsumtionen så att ekonomin kan ta fart och återhämtningen komma igång.

På längre sikt är det avgörande för välståndet och för hållbara offentliga finanser att fler arbetar och att det totala antalet arbetade timmar ökar. Förutom en tillfälligt sänkt arbetsgivaravgift för unga inför Sverigedemokraterna och regeringen även skattefrihet för en jobbpremie. Det ska öka drivkrafterna och öka det ekonomiska utbytet för den som går från försörjningsstöd till arbete och självförsörjning. Det här är ett viktigt arbete för att bryta utanförskapet, få fler i arbete och öka det så kallade respektavståndet, alltså skillnaden mellan att arbeta eller gå på försörjningsstöd.

Herr talman! Normalt sett ska all typ av ersättning från arbetsgivaren beskattas, antingen som en inkomst eller som en förmån. Som en del i den gröna omställningen infördes dock den 1 juli 2023 en tillfällig skattefrihet för att ladda sitt elfordon på arbetsplatsen. Denna skattefrihet avser Sverigedemokraterna och regeringen nu att permanenta för att uppmuntra att resor till och från arbetet i högre utsträckning görs med elektriska fordon och för att fortsätta omställningen av den svenska fordonsflottan, samtidigt som den administrativa bördan för företagen minskas.

Ett annat skatteförslag i budgeten rör det så kallade 3:12-regelverket. Det är ett regelverk som många under lång tid har velat förenkla men inte riktigt vetat hur. Även om det fortfarande är förhållandevis komplicerat gör Sverigedemokraterna och regeringen en förändring i regelverket som ändå är en förenkling. Förslaget innebär sammanfattningsvis att cirka 60 000 företagare och entreprenörer kommer att få lägre skatt, samtidigt som den administrativa bördan bedöms minska med ungefär en tredjedel.

Herr talman! Sverige behöver fler svenskflaggade fartyg. Därför föreslår vi i budgeten förbättrade regler för tonnagebeskattning av svenskflaggade fartyg. Förbättringarna innebär att fler fartyg och företag kommer att kunna omfattas av systemet. Som ett resultat av detta ser vi redan ett ökat inflöde av fartyg som flaggas in här. Det innebär ökade skatteintäkter men även att Sverige i händelse av kris eller ofred har rådighet över svenskflaggade fartyg. Detta kan ha en avgörande betydelse för att vi ska kunna klara av nödvändiga transporter av såväl gods som personal under en kris, vilket är viktigt för att stärka och upprätthålla Sveriges beredskap.

Herr talman! Under den tidigare rödgröna regeringen hade man infört ett fordonsskattesystem där en ny husbil kunde få skattenivåer på uppåt 20 000 kronor per år. Sedan riskerade skatten att ändras igen, vilket skulle ha kunnat resultera i skatter på uppåt 40 000 kronor per år för en husbil.

Detta röjde nu Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen undan risken för genom att från den 1 februari i år helt enkelt undanta husbilar från den så kallade malusbeskattningen. Från den 1 februari nästa år kommer även skatten för husvagnar och lätta släpfordon att tas bort, så man kan bara gratulera alla svenska campare.

Herr talman! Ett annat vallöfte gällde bränslepriser. Även om det tog en stund in i mandatperioden sänkte vi reduktionsplikten och bränsleskatten på bensin och diesel så att en tankning i dag är 500–700 kronor billigare än den var före valet 2022. Det blir tusentals kronor i besparing varje år för familjer som är beroende av bilen för att få sin vardag att gå ihop.

Samtidigt sänker vi nu även skatten på jordbruksdiesel så att vi fortsätter att ha EU:s miniminivåer för den under nästa år. Att svenska bönder och skogsbrukare har samma förutsättningar som sina danska kollegor tycker vi är rimligt.

Vi sänker dessutom energiskatten på elektricitet. Detta är en träffsäker och snabb åtgärd för att minska kostnaderna för hushåll och företag, samtidigt som man uppmuntrar till överflyttning från fossila kraftkällor till elektrifiering.

Den 1 juli i år sänkte vi även alkoholskatten för mikrobryggerier i Sverige. Det har alltid funnits utrymme i EU:s alkoholskattedirektiv för detta, men det är bara Spanien och Sverige som inte har utnyttjat den möjligheten.

Vi föreslår att vi från och med den 1 juli nästa år även sänker alkoholskatten för svenska småproducenter av cider, vin och sprit för att ge dem samma möjligheter som mikrobryggerierna att öka sin lönsamhet och skala upp sin produktion.

Herr talman! Den 1 juli nästa år avskaffar vi även den orättvisa så kallade dansbandsmomsen och sänker momssatsen på entréavgiften till dansbandsevenemang till 6 procent, så att den motsvarar samma moms som för evenemang där man sitter ned och lyssnar på samma musik och som för övrig kultur.

Sist men inte minst halverar vi nu tillfälligt momssatsen på mat och livsmedel från 12 till 6 procent. Det är en åtgärd för att dämpa effekterna av den kostnadsökning som såväl inflation som tidigare höga räntenivåer fört med sig för de svenska hushållen.

Sammanfattningsvis är budgeten en budget för hårt arbetande människor, som ger mer i plånboken för familjer och pensionärer och som stärker arbetslinjen och bryter utanförskapet samt investerar i välfärd och trygghet. Därmed vill jag ställa mig bakom skatteutskottets yttrande SkU1y till finansutskottet.

(Applåder)